Författningen har upphävts / ska upphävas 1996-07-01 genom SFS 1996:242

1 § Denna lag avser ärenden angående rättsvård, som allmän underrätt har att upptaga självmant eller efter ansökan och som ej enligt lag eller författning skola handläggas i den för tvistemål eller brottmål stadgade ordningen, dock ej ärenden som angå straff eller annan med brott förenad påföljd.

2 § Ansökan må göras muntligen eller skriftligen hos rätten.
   I ansökan skall sökanden uppgiva de omständigheter å vilka den grundas och den åtgärd som påkallas samt de omständigheter som betinga rättens behörighet, om ej denna framgår av vad eljest anföres. De skriftliga handlingar som åberopas skola samtidigt inlämnas.
   En skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud. Ansökningen skall innehålla uppgifter om sökanden och om motpart, om sådan finns, i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. Görs ansökningen muntligen, skall den upptecknas, om det behövs. Fullmakt för ombud behöver inte företes, såvida inte rätten anser att det bör ske.
   Begär en part att ett vittne eller annan skall höras, är parten i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § fjärde stycket rättegångsbalken skyldig att lämna uppgifter beträffande denne.
   Uppgifter som avses i tredje och fjärde styckena skall gälla förhållandena när uppgifterna lämnas till rätten. Ändras något av dessa förhållanden eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas till rätten. Lag (1985:268).

3 § Om ansökningen inte uppfyller föreskrifterna i 2 § eller i övrigt är ofullständig, skall rätten förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Följer sökanden inte ett sådant föreläggande får ansökningen avvisas.
   Har föreskriven ansökningsavgift inte betalats, skall rätten förelägga sökanden att betala avgiften. Följer sökanden inte ett sådant föreläggande skall ansökningen avvisas.

Är det uppenbart att ansökningen inte kan tas upp av rätten, skall den omedelbart avvisas. Lag (1987:447)

4 § Skall yttrande inhämtas eller finnes annan förberedande åtgärd böra vidtagas, meddele rätten beslut därom utan dröjsmål.
   Finnes för ärendets prövning sökanden eller annan som ärendet angår böra höras muntligen, utsätte rätten, så snart lämpligen kan ske, tid och ställe för förhandling inför rätten och utfärde härför erforderliga kallelser. Rätten må vid vite förelägga sökanden eller annan att komma tillstädes eller infinna sig personligen. I ärende, som må av rätten upptagas endast efter ansökan, äge rätten förelägga sökanden att komma tillstädes vid påföljd, att ansökan eljest förfaller.
   Finnes av synnerlig vikt att i avbidan på ärendes avgörande egendom ställes under förvaltning av god man eller annan åtgärd vidtages för säkerställande av den rättsvård om vilken i ärendet är fråga, äge rätten förordna därom. Tillfälle skall lämnas den som åtgärden angår att yttra sig däröver. Är fara i dröjsmål, må dock förordnande omedelbart meddelas. Förekomma ej längre skäl för åtgärden, skall den av rätten omedelbart hävas.

5 § Ärende skall avgöras så snart ske kan.
   Om förhandling inför rätten gälle i tillämpliga delar vad i rättegångsbalken är stadgat om huvudförhandling i tvistemål. Uteblir sökanden, då föreläggande meddelats honom att komma tillstädes vid påföljd att ansökan eljest förfaller, skall ärendet avskrivas. Utevaro av sökanden i annat fall eller utevaro av annan som kallats utgöre ej hinder för ärendets prövning och avgörande.

6 § Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrivs nedan i denna paragraf.
   Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten ha den sammansättning som anges i tredje stycket, om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller om ärendet angår
1. anordnande, upphörande eller ändring av förvaltarskap enligt 11 kap. 7, 19 eller 23 § föräldrabalken,
2. talan mot överförmyndares beslut,
3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till vinstutdelning i bolag eller till fusion,
4. förvaltning av stiftelse, eller
5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.
   I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt äktenskapsbalken, lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem eller föräldrabalken, och annars av tre lagfarna domare. När nämndemän ingår i rätten, skall 14 kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.
   Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva att tjänstemän som inte är lagfarna får handlägga ärenden som är av enkel beskaffenhet och som avser
1. avträdande av egendom till förvaltning av boutredningsman och förordnande eller entledigande av boutredningsman,
2. förordnande av bodelningsförrättare,
3. förordnande av skiftesman vid arvskifte, eller
4. dödande av handlingar och inteckningar enligt lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling, dock ej i fall som avses i 12 a § nämnda lag. Lag (1994:1440).

7 § har upphävts genom lag (1971:1214).

8 § har upphävts genom lag (1969:258).

9 § Rättens avgörande av ärende sker genom beslut.
   Tingsrättens slutliga beslut skall, i den mån det behövs, ange de skäl som beslutet grundas på. Om rätten finner det lämpligt, får beslutet skrivas på den handling som ligger till grund för ansökningen. Om beslutet inte avkunnas vid en förhandling, skall det meddelas genom att hållas tillgängligt på rättens kansli.
   Mot tingsrättens beslut i frågor som avses i 4 § tredje stycket skall talan föras särskilt. Beslutet skall gälla även om det inte har vunnit laga kraft. Mot hovrättens beslut i frågor som nu nämnts får talan inte föras. Lag (1987:1098).

9 a § Finner en tingsrätt att ett beslut, som den har meddelat som första instans, är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, skall rätten ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part (omprövning).
   Skyldigheten gäller även om beslutet överklagas. Skyldigheten gäller dock inte, om tingsrätten har överlämnat handlingarna i ärendet till en högre instans eller om det i annat fall finns särskilda skäl mot att rätten ändrar sitt beslut.
   En part har inte rätt att få beslutet omprövat, om han begär omprövning sedan tiden för överklagande av beslutet har gått ut. Lag (1990:448).

9 b § Ett överklagande av en tingsrätts beslut förfaller, om rätten själv ändrar beslutet så som klaganden begär. I så fall tillämpas inte 52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken.
   Ändrar rätten beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall ske enligt 52 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (1990:448).

10 § Om dagbok, protokoll och aktbildning i ärenden som avses i denna lag förordnar Konungen.

11 § I allt, varom ej i denna lag är särskilt föreskrivet, skall angående behandlingen av ärende lända till efterrättelse vad om tvistemål är stadgat, i den mån det är tillämpligt.

12 § Är i lag eller författning särskild föreskrift meddelad i fråga om ärende som avses i denna lag, vare föreskriften gällande, även om den strider mot vad denna lag stadgar.

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1969:258
Denna lag (1969:258) träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna att de nya bestämmelserna helt eller delvis skall gälla från tidigare tidpunkt, varvid förordnandet får begränsas till viss eller vissa underrätter.
Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för vilken enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid överläggning och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall äldre bestämmelser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.
Har underrätt mindre än tre ordinarie lagfarna domare, får rätten beträffande visst ärende förordna att handläggning, som enligt 6 § i dess nya lydelse skall ske med tre lagfarna domare, i stället skall ombesörjas av en lagfaren domare och nämndemän. I sådana fall skall 14 kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas. Lag (1989:659).
1987:447
1. Denna lag (1987:799) träder i kraft den 1 januari 1988.
2. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas vid handläggningen av ärenden i vilka ansökan har gjorts före ikraftträdandet.
1989:659
Denna lag träder i kraft den 1 september 1989. Äldre föreskrifter gäller alltjämt i ärenden där den slutliga handläggningen påbörjats före ikraftträdandet.
1990:448
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
Äldre bestämmelser gäller i fråga om ändring av beslut som meddelats före ikraftträdandet.
SFS 1946:807

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1946-12-20

Upphävandedatum:
1996-07-01

Senast ändrad:
1997-09-05

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 1994:1440