En gäldenär som är sambo med en välbeställd person har inte beviljats skuldsanering. Även fråga om rättegångskostnader i ärende om skuldsanering.


Lagrum:
4 § första stycket skuldsaneringslagen (2006:548); 32 § lagen (1996:242) om domstolsärenden

B.H. ansökte hos Kronofogdemyndigheten om skuldsanering. Av hennes ansökan framgick i huvudsak följande. B.H. är 67 år och bor tillsammans med sin sambo i en fastighet i Halmstad. Fastigheten ägs till 100 procent av sambon. B.H. är sedan 2007 ålderspensionär. Hennes månadsinkomst uppgår till 11 279 kr, brutto. Sambons inkomst motsvarande period är 17 431 kr, brutto. Boendekostnaden uppgår till 8 868 kr per månad. Det framgår vidare i ansökan att B.H:s sambo äger två personbilar, en husbil, innehav av aktier om ca 3 500 000 kr samt en fastighet. vars taxeringsvärde uppgår till 2 204 000 kr. Fastigheten är belånad för 1 120 000 kr. B.H:s skuldbörda avser två skuldposter till privatpersoner och uppgår till 771 950 kr. Skulderna härrör från en fastighetsförsäljning 1995. Ungefär samtidigt träffade B.H. sin nuvarande sambo och 1997 flyttade hon till honom. Samboavtal upprättades den 1 mars1997.

Kronofogdemyndigheten anförde i beslut den 29 september 2009 följande.

Enligt 4 § första stycket skuldsaneringslagen får skuldsanering beviljas om gäldenären är på obestånd och är så skuldsatt att hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom en överskådlig tid (kvalificerat insolvent) samt om det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden att skuldsanering beviljas henne.

B.H. kan inte betala sina skulder varefter de förfaller till betalning och är således på obestånd. Med hänsyn tagen till skuldbördans omfattning är det inte troligt att B.H. kommer att kunna förbättra sin ekonomiska situation i sådan omfattning att insolvensen kan antas upphöra inom en överskådlig tid. På dessa grunder bedöms B.H. vara kvalificerat insolvent enligt 4 § 1 stycket skuldsaneringslagen.

Vidare ska prövning göras om det är skäligt att skuldsanering beviljas gäldenären. Vid denna prövning ska särskilt beaktas skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser samt det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningstiden av ärendet om skuldsanering.

Av förarbetena till skuldsaneringslagen framgår att vid skälighetsbedömningen ska samtliga omständigheter som rör gäldenärens ekonomi och personliga förhållanden vägas in. Därvid ska också ekonomin hos den som gäldenären lever i hushållsgemenskap med beaktas. Det framgår vidare att om gäldenären är utblottad, men hans maka eller sambo är välbeställd, så bör skuldsanering inte komma i fråga. Detta gäller oberoende av om skevheten i ekonomin är ett resultat av medveten ekonomisk planering eller inte.

B.H. är helt utan tillgångar medan hennes sambo äger en fastighet, två personbilar, en husbil samt ett stort innehav av aktier. Värdet på sambons nettotillgångar torde uppgå till minst 4 500 000 kr. En del av tillgångarna har förvärvats under den period som paret har levt tillsammans. Kronofogdemyndigheten anser att det med beaktande av sambons ekonomiska förhållande inte vore skäligt att bevilja B.H. skuldsanering.

Kronofogdemyndigheten noterar också att paret lever under äktenskapsliknande förhållanden och att fastigheten utgörs av deras gemensamma bostad. Frågan är om en allmän skälighetsbedömning ska hindra en sådan gäldenär från att erhålla skuldsanering. Enligt Kronofogdemyndighetens mening är svaret givet. Skuldsanering bör inte komma i fråga i ett sådant fall. Genom sambons ovannämnda innehav anser kronofogdemyndigheten att han är att betrakta som välbeställd.

Vid en samlad bedömning kan inte B.H. anses uppfylla det allmänna skälighetsrekvisitet jämlikt 4 § första stycket andra punkten skuldsaneringslagen varför ansökan ska avslås.

Halmstads tingsrätt

B.H. yrkade att tingsrätten skulle bevilja henne skuldsanering. Hon anförde till stöd för yrkandet i huvudsak följande. Hon har endast en skuld, vilken uppgår till cirka 772 000 kr och hänför sig till en fastighetsförsäljning år 1995. Skulden är gammal och det finns inget otillbörligt kring dess tillkomst. Hon är kvalificerat insolvent och har medverkat under skuldsaneringsförfarandet. Hennes bruttoinkomst uppgår till 11 724 kr per månad. Hon träffade sin sambo 1996 och de blev sambor 1997. Han köpte sin fastighet för eget bruk innan de träffades och han hade redan då stora tillgångar i form av värdepapper. Enligt sambolagen och ett samboavtal upprättat den 1 mars 1997 har hon ingen rätt till några av sambons tillgångar och han har inte för avsikt att betala hennes skuld. Hon har försökt få till stånd en frivillig överenskommelse med fordringsägarna men de har avböjt. För det fall hon skulle flytta till en egen bostad för att komma ur sin skuldsituation kommer hennes betalningsutrymme att sjunka till noll kr per månad. Hon hänvisar till Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut i mål nr ÖÄ 1050-06 och framhåller likheter främst avseende hovrättens resonemang kring att bostaden inte har förvärvats för gemensamt bruk, att sammanboendet ger gäldenären ett större betalningsutrymme än annars skulle vara möjligt samt att gäldenären vid en eventuell bodelning inte skulle kunna ställa anspråk på att få del av sin sambos tillgångar.

Tingsrätten (rådmannen Peter Franke) anförde i beslut den 20 januari 2010 följande.

Enligt 4 § skuldsaneringslagen (2006:548) får skuldsanering beviljas om gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom en överskådlig tid. Det ska vidare vara skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden att skuldsanering beviljas honom eller henne.

Tingsrätten finner liksom Kronofogdemyndigheten att B.H. får anses vara kvalificerat insolvent.

Enligt lagens förarbeten ska vid skälighetsbedömningen en totalbedömning göras med beaktande av samtliga förhållanden som rör gäldenärens ekonomi och dennes personliga förhållanden. Det anges vidare att det förhållandet att gäldenären har en välbeställd make eller sambo bör medföra att gäldenären inte beviljas skuldsanering, även om den ekonomiska skevheten inte är planerad (prop. 1993/94:123 s. 96 f).

B.H:s sambo har enligt ansökan om skuldsanering tillgångar uppgående till ett värde av cirka 4 800 000 kr. Tillgångarna består av en fastighet, två bilar och en husbil samt till en betydande del, cirka 3 400 000 kr, av innehav av fonder och aktier. B.H:s sambo måste därmed anses vara välbeställd. Merparten av hans tillgångar är också av sådant slag att de lätt kan realiseras. Vid sådana förhållanden finner tingsrätten, liksom Kronofogdemyndigheten, att det inte kan anses skäligt att bevilja B.H. skuldsanering. Överklagandet ska därför lämnas utan bifall.

Överklagandet lämnas utan bifall.

Hovrätten för Västra Sverige

B.H. yrkade bifall till sin ansökan om skuldsanering. Till stöd för sitt yrkande vidhöll hon det som hon tidigare anfört med följande tillägg. Av köpeskillingen för fastigheten blev det efter avdrag för omkostnader endast drygt 40 000 kr kvar. På grund av hälsoskäl kunde hon inte arbeta sedan hon blivit sambo. Hon har försökt ingå en förlikning med borgenärerna.

Borgenärerna motsatte sig ändring av tingsrättens beslut och anförde som skäl följande. B.H. har inte redovisat vad som hänt med den del av köpeskillingen som de har rätt att återfå och hon har under ett flertal år förhållit sig passiv och varken försökt reglera skulden eller träffa förlikning. Vidare har hon under tiden fram till pension inte sökt arbete aktivt och således inte försökt skaffa sig en inkomst i form av lön eller arbetslöshetsersättning. Med hänsyn till sambons tillgångar, omständigheterna vid skuldens uppkomst och B.H:s agerande är kravet på skälighet i skuldsaneringslagen inte uppfyllt.

Borgenärerna yrkade ersättning för sina rättegångskostnader.

Hovrätten (hovrättsråden Ann-Carin Glimstedt, Christer Ranch och Christina Fleur) anförde i beslut den 26 maj 2010 följande.

Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att B.H. är kvalificerat insolvent. Frågan i ärendet är om det med hänsyn till hennes personliga och ekonomiska förhållanden är skäligt att bevilja henne skuldsanering.

När en ansökan om skuldsanering prövas, ska den allmänna skälighetsbedömningen innefatta en totalbedömning av samtliga omständigheter som rör gäldenärens ekonomi och dennes personliga förhållanden i övrigt. Lagstiftaren har behandlat den situationen att en gäldenär själv är kraftigt skuldsatt och saknar tillgångar samt har låg eller ingen inkomst, medan en annan hushållsmedlem är skuldfri och har stora tillgångar och kanske också goda inkomster. Även om en sådan skevhet inte är planerad bör enligt lagstiftaren den allmänna skälighetsbedömningen medföra att skuldsanering inte beviljas (se NJA II 1994 s. 22 f). Slutsatsen av detta måste, enligt hovrättens mening, bli att bedömningen av gäldenärens situation inte ska inskränkas till familjerättslig underhållsskyldighet, utfallet av en bodelning etc. utan se till gäldenärens faktiska levnadssituation.

Enligt ansökningen om skuldsanering innehar B.H:s sambo en fastighet som är taxerad till 2 204 000 kr och belånad till 1 120 000 kr. Härutöver äger sambon fonder och aktier med ett kursvärde den 15 juli 2009 på 3 431 950 kr samt tre fordon med ett sammanlagt värde på cirka 310 000 kr. B.H:s sambo är enligt hovrätten välbeställd och detta måste beaktas vid skälighetsprövningen.

Hushållets ekonomiska situation är mot bakgrund av det nyss sagda sådan att hovrätten anser att B.H:s personliga och ekonomiska förhållanden är sådana att det inte är skäligt att bevilja henne skuldsanering. Omständigheterna i övrigt talar inte heller med styrka för att hennes ansökan ska bifallas. Tingsrättens beslut ska därför stå fast.

I 32 § lagen (1996:242) om domstolsärenden stadgas att rätten, i ett ärende där enskilda är motparter till varandra, med tillämpning av 18 kap. rättegångsbalken får förplikta den ena parten att ersätta den andre partens rättgångskostnader. Vid tillkomsten av lagstiftningen om skuldsanering uttalades emellertid förhållandevis tydligt att i ärenden rörande skuldsanering bör som huvudregel gäldenären och borgenärerna stå sina egna rättegångskostnader (se NJA II 1994 s. 66). Det saknas enligt hovrättens mening anledning att i detta ärende, där situationen är en annan än i exempelvis rättsfallet RH 2008:94, frångå denna huvudregel. Borgenärernas yrkande i denna del ska då lämnas utan bifall.

Hovrätten avslår överklagandet.

Hovrätten avslår borgenärernas yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

Hovrättens beslut meddelat: den 26 maj 2010.

Mål nr: ÖÄ 1410-10.

Lagrum: 4 § första stycket skuldsaneringslagen (2006:548); 32 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Rättsfall: RH 2008:94.

Litteratur: NJA II 1994 s. 22 f. och 66.

NJA II 1994 s. 22 f. och 66
Litteratur:
NJA II 1994 s. 22 f. och 66

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2010-05-26

Målnummer:
ÖÄ1410-10