Fråga om HovR bort hålla sammanträde i ett domstolsärende. 14 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Dödsboet efter Viva Fredrika Agerö, som avled d 15 juli 1994, är avträtt till förvaltning av boutredningsman. Boutredningsman är sedan d 22 aug 1996 advokaten Per S.

Per K och Maj-Britt K ansökte vid Stockholms TR att TR:n skulle förordna att dödsboet skulle ställa säkerhet för dem tillkommande legat. TR:n antecknade i protokoll, att legaten enligt sökandena utgjordes dels av hälften av ett vid en försäljning av en bostadsrättslägenhet erhållet belopp, dels av ett belopp om 10 000 kr samt att sökandena till stöd för sin ansökan anfört i huvudsak följande: De har vid upprepade tillfällen begärt att få ut legaten. Penningmedlen är i dag placerade på ett bankkonto med dålig ränta. Boutredningsmannen har vid förfrågan förklarat att han vägrar att verkställa penninglegat innan arvskifte har företagits och vidare uppgivit att detta kan komma att anstå avsevärd tid. Enligt boutredningsmannens uppgifter förslår dödsboets behållning till verkställande av samtliga legat och förpliktelser i övrigt just nu. Dödsboet bestred Per Ks och Maj-Britt Ks begäran.

TR:n (tingsfiskalen Eriksson) anförde i slutligt beslut d 10 okt 1997: Enligt 22 kap 3 § ÄB får rätten, om testamentstagares rätt till legat genom vanvård eller eljest äventyras, förordna att säkerhet skall ställas för ligatets utgörande.

Vad som har framkommit i ärendet visar inte att egendomen under boutredningsmannens förvaltning är utsatt för vanvård. Det har heller inte framkommit några omständigheter som tyder på att sökandenas rätt på annat sätt är äventyrad genom dödsboets förvaltning. Sökandenas ansökan skall därför lämnas utan bifall.

TR:n lämnar ansökningen utan bifall.

Per K och Maj-Britt K överklagade i Svea HovR och yrkade i första hand att TR:ns beslut skulle undanröjas och ärendet återförvisas till TR:n. I andra hand yrkade de att HovR:n skulle förordna att säkerhet skulle ställas för dem tillkommande legat samt att HovR:n skulle hålla sammanträde för prövning av frågan.

HovR:n (hovrättslagmannen Tersmeden, hovrättsrådet Kjellström och tf hovrättsassessorn Catharina Eriksson, referent) anförde i beslut d 24 nov 1997: Något rättegångsfel, som bör föranleda att TR:ns beslut skall undanröjas och ärendet återförvisas till TR:n, kan inte anses föreligga. Per K:s och Maj-Britt K:s yrkande härom lämnas därför utan bifall.

På de av TR:n anförda skälen lämnar HovR:n - som finner det uppenbart att det saknas skäl att hålla muntlig förhandling - även yrkandena i övrigt utan bifall.

Per K och Maj-Britt K överklagade och yrkade att målet skulle återförvisas till HovR:n.

Boutredningsmannen Per S yttrade sig. Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Bratt, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. I HD har Per och Maj-Britt K som stöd för sin begäran om återförvisning åberopat bl a att HovR:n trots begäran därom underlåtit att hålla muntlig förhandling. De har därvid gjort gällande att såväl ärendelagen som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna ger dem rätt att framföra sin talan muntligen.

Enligt 14 § lagen (1996:242) om domstolsärenden skall domstolen hålla sammanträde om det begärs av enskild part. Sammanträde behöver dock inte hållas om ärendet inte skall prövas i sak, om avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde på grund av någon annan särskild omständighet inte behövs. Även Europakonventionen innehåller bestämmelser om rätten till muntlig förhandling.

Av handlingarna i målet framgår att Per K i överklagandet till HovR:n begärt att för sin del få framföra sin talan muntligen inför HovR:n. Någon motsvarande framställning gjordes dock inte av Maj-Britt K. Per S har i sitt yttrande uppgett att det aktuella legatsförordnandet innebär att Per K skall erhålla endast tio kr och att Per S flera gånger erbjudit Per K detta belopp men att erbjudandet tillbakavisats.

Vid angivna förhållanden har det inte funnits anledning för HovR:n att hålla sammanträde. Inte heller vad som i övrigt förekommit i målet ger anledning till ändring av HovR:ns beslut. Överklagandet skall därför avslås. HD:s avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD (JustR:n Magnusson, Lars K Beckman, Westlander, Blomstrand, referent, och Håstad) fattade följande slutliga beslut: Skäl. I HD har Per K och Maj-Britt K till stöd för sin begäran om återförvisning hävdat bl a att HovR:n, trots begäran därom, har underlåtit dels att hålla muntlig förhandling, dels att bereda dem tillfälle att slutföra sin talan i sak.

Enligt 14 § lagen (1996:242) om domstolsärenden skall domstolen hålla sammanträde, om det begärs av en enskild part. Sammanträde behöver dock inte hållas om ärendet inte skall prövas i sak, om avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde på grund av någon annan särskild omständighet inte behövs. Även den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna innehåller bestämmelser om rätt till muntlig förhandling.

Som grund för sin ansökan om att rätten skall förordna om säkerhet för hans legat har Per K gjort gällande att legatet utgör 10 000 kr och att hans rätt är äventyrad genom den nuvarande dödsboförvaltningen. Per S har mot detta hävdat att legatet uppgår till tio kr och att han flera gånger har erbjudit Per K att få ut det beloppet.

Med hänsyn till parternas skilda ståndpunkter i sak och då det inte förelåg någon särskild omständighet som gjorde ett sammanträde obehövligt, borde HovR:n ha bifallit Per K:s begäran om att sammanträde skulle hållas. På grund härav och då dessutom Per K och Maj-Britt K inte synes ha fått tillfälle att slutföra sin talan i HovR:n, bör HovR:ns beslut undanröjas och målet återförvisas till HovR:n.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns beslut och återförvisar målet till HovR:n för fortsatt behandling.

HD:s beslut meddelades d 22 dec 1998 (mål nr Ö 4731-97).

NJA 1991 s. 188; NJA 1992 s. 363; NJA 1992 s. 513; NJA 1993 s. 109; NJA 1993 s. 111; NJA 1997 s. 579; NJA 1997 s. 597; NJA 1998 s. 232

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1998-12-22

Målnummer:
Ö4731-97