1 kap. Förordningens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser

1 § I denna förordning finns bestämmelser om
   – förordningens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser (1 kap.)
   – resehandlingar (2 kap.)
   – visering (3 kap.)
   – uppehållsrätt (3 a kap.)
   – uppehållstillstånd (4 kap.)
   – arbetstillstånd (5 kap.)
   – EU-blåkort (5 a kap.)
   – kontroll- och tvångsåtgärder (6 kap.)
   – underrättelseskyldighet (7 kap.), och
   – avvisning, utvisning, avgifter m.m. (8 kap.). Förordning (2015:92).

2 § Med Schengenkonventionen avses i denna förordning konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985.
   Med Schengenstat avses en stat som har tillträtt eller anslutit sig till Schengenkonventionen eller som har slutit avtal om samarbete enligt konventionen med konventionsstaterna.

3 § Med inre och yttre gräns avses i denna förordning inre och yttre gränser enligt artikel 2.1 och 2.2 i Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 610/2013 av den 26 juni 2013. Förordning (2015:92).

4 § Med EES-stat avses i denna förordning en stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
   Med EES-medborgare avses en utlänning som är medborgare i en EES-stat. När det gäller familjeanknytning avses dock även sådana svenska medborgare som anges i 3 a kap. 2 § andra stycket utlänningslagen (2005:716), såvida inte något annat framgår av denna förordning. Förordning (2014:185).

5 § Med Schengenvisering avses i denna förordning en visering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex). Förordning (2011:706).

6 § Med rörlighetsdirektivet avses i denna förordning Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG. Förordning (2014:185).

7 § Bestämmelser om gränspassage finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006. Förordning (2015:92).

2 kap. Bestämmelser om resehandlingar

Undantag från kravet på passinnehav

1 § En utlänning som har permanent uppehållstillstånd eller som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) behöver inte ha pass vid vistelse i Sverige. Detsamma gäller för en utlänning som kan beviljas eller har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § eller 12 kap. 16 b § utlänningslagen om han eller hon inte har någon handling som gäller som pass och saknar möjlighet att inom rimlig tid skaffa en sådan handling.
   En utlänning under sexton år behöver inte ha eget pass för inresa eller vistelse i Sverige, om han eller hon följer med en vuxen person vars pass innehåller de uppgifter som behövs för att fastställa barnets identitet. Förordning (2014:185).

2 § Besättningsmän eller personal som avses i 3 kap. 1 § 10 eller 13 behöver inte ha pass vid inresa eller vistelse i landet.

3 § En utlänning som inte behöver ha pass ska på begäran av Polismyndigheten eller en polisman visa att passfrihet gäller för honom eller henne. Förordning (2014:1192).

Hemlandspass

4 § En resehandling får godtas som pass (hemlandspass), om handlingen är utfärdad av en behörig myndighet i det land där innehavaren är medborgare samt uppfyller de förutsättningar som anges i andra-fjärde styckena.
   I handlingen skall det finnas
1. uppgifter om innehavarens medborgarskap och fullständiga namn samt födelsedatum och födelseort,
2. uppgift om handlingens giltighetstid,
3. innehavarens namnteckning,
4. uppgift om vilken myndighet som har utfärdat handlingen,
5. uppgift om handlingens giltighet för resa till Sverige, och
6. ett välliknande fotografi av innehavaren.
   En handling får inte godtas som pass om den inte tillåter återresa till hemlandet eller inresa till tredje land.
   Handlingen skall vara avfattad på svenska, danska, norska, engelska, franska, italienska, spanska eller tyska eller vara försedd med en bestyrkt översättning till något av dessa språk.

5 § Om det finns särskilda skäl, får en sådan resehandling som avses i 4 § godtas som hemlandspass även om den inte uppfyller kraven i 4 § andra stycket 3 eller fjärde stycket.
   För barn under fem år som har egen resehandling och som reser med vårdnadshavare, får en sådan resehandling som avses i 4 § godtas som hemlandspass, även om den inte uppfyller kraven i 4 § andra stycket 1 eller 6 vad avser födelsedatum eller fotografi. Födelseår skall dock framgå.
   Innehavarens identitet måste alltid kunna fastställas med stöd av handlingen.

6 § Ett hemlandspass som har utfärdats för makar gemensamt godtas för inresa och vistelse i Sverige såväl när makarna följs åt som när endast en av dem reser in.

Resedokument

7 § Ett resedokument skall utfärdas i de fall som anges i konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (SÖ 1954:55), konventionen den 28 september 1954 angående statslösa personers rättsliga ställning (SÖ 1965:54) eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som äro sjömän (SÖ 1959:16).

8 § Ett resedokument skall utfärdas för viss tid och får, då det utfärdas, förses med en anteckning om att innehavarens identitet inte är styrkt.
   Migrationsverket får besluta om förlängning av giltighetstiden för ett resedokument.

9 § Ett resedokument som utfärdats enligt 4 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) gäller som pass vid inresa och vistelse i Sverige.

10 § Om den som har ett av Migrationsverket utfärdat resedokument upphör att vara flykting eller statslös, skall resedokumentet återlämnas till Migrationsverket.

Provisorisk resehandling

11 § En resehandling som upprättats i enlighet med det beslut som fattats av företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet 96/409/GUSP av den 25 juni 1996 om införandet av provisorisk resehandling (Europeiska unionens provisoriska resehandling), gäller som pass vid inresa och vistelse i Sverige.

Främlingspass

12 § Har upphört genom förordning (2014:781).

13 § Ett främlingspass skall utfärdas med en giltighetstid av högst fem år och får, antingen då det utfärdas eller senare, förses med en anteckning som begränsar dess giltighetsområde.
   Ett främlingspass får, då det utfärdas, förses med en anteckning om att innehavarens identitet inte är styrkt.

14 § Om en utlänning har ett omedelbart behov av att resa till eller från Sverige, får Migrationsverket utfärda ett provisoriskt främlingspass för honom eller henne.

14 a § Främlingspass får utfärdas för den som är under 18 år om barnets vårdnadshavare lämnat medgivande. Pass får utfärdas utan sådant medgivande om det finns synnerliga skäl.
   Pass som endast gäller för direkt resa till Sverige får utan vårdnadshavares medgivande utfärdas för ett barn som har uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om barnet
1. befinner sig i en situation där det finns risk för att dess hälsa eller utveckling skadas, eller
2. det annars finns särskilda skäl. Förordning (2006:443).

15 § En ansökan om främlingspass ges in till Migrationsverket eller, om utlänningen inte befinner sig i Sverige, till en svensk beskickning eller svenskt konsulat.

15 a § Om ett ärende gäller fråga om att utan vårdnadshavares medgivande utfärda främlingspass för ett barn under 18 år, skall Migrationsverket inhämta yttrande från en sådan kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom socialtjänsten. Yttrande skall inhämtas från den kommun där barnet är folkbokfört eller, om barnet inte är folkbokfört, från den kommun barnet har starkast anknytning till. Förordning (2006:443).

15 b § Ett ärende som gäller fråga om att med stöd av 14 a § andra stycket utfärda pass för ett barn under 18 år utan vårdnadshavares medgivande skall handläggas skyndsamt. Förordning (2006:443).

16 § Ett främlingspass skall återlämnas till Migrationsverket om den som har passet

1. har blivit svensk medborgare,
2. har fått en annan handling som gäller som pass,
3. skall resa till sitt hemland,
4. enligt särskilt beslut om avvisning eller utvisning inte längre har rätt att vistas i landet, eller
5. har avlidit.

Identitetskort för EES-medborgare eller medborgare i Schweiz

17 § Ett identitetskort för en utlänning som är medborgare i den utfärdande staten som utvisar medborgarskap och som har utfärdats av en behörig myndighet i en EES-stat eller Schweiz gäller som pass vid utlänningens ankomst till och utresa från Sverige samt under den tid utlänningen har rätt att vistas här. Detsamma gäller identitetskort som har utfärdats av behörig myndighet i en annan stat än EES-stat eller Schweiz för en schweizisk medborgares make, för deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning och för släktingar i närmast föregående led till sådan utlänning eller hans eller hennes make och som är beroende av dem, om familjemedlemmen är medborgare i den staten och medborgarskapet framgår av identitetskortet.
   Första stycket gäller även för en sådan utlänning som avses i 5 kap. 2 § första stycket 4. Förordning (2006:262).

Resehandling för en utlänning som inte är medborgare i det utfärdande landet

18 § En resehandling som har utfärdats av en behörig utländsk myndighet för någon som saknar medborgarskap eller är medborgare i ett annat land än det där handlingen utfärdats, får godtas som pass om handlingen är upprättad enligt 4 § andra-fjärde styckena och har det innehåll som föreskrivs där.

Kollektivpass

19 § En gemensam resehandling för flera utlänningar (kollektivpass) får godtas som pass, om utlänningarna ska resa genom landet i samlad grupp eller uppehålla sig här kortare tid för ett gemensamt ärende. Kollektivpasset får avse endast medborgare i den stat vars myndighet har utfärdat passet. Det ska uppta minst tio och högst femtio personer. Den som är upptagen i passet ska ha en identitetshandling som är utställd av en behörig myndighet i hemlandet.
   I fråga om kollektivpass som har utfärdats i enlighet med den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass (SÖ 1968:16) och som har utställts av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar överenskommelsen, gäller överenskommelsen i stället för första stycket.
   Om ett kollektivpass avser utlänningar som inte är skyldiga att ha visering, ska passet ha godkänts av en svensk beskickningschef eller konsul som är behörig att ge visering eller av Polismyndigheten. Ett sådant godkännande behövs dock inte om passet har godkänts av behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge för inresa i respektive land. Förordning (2014:1192).
   Diplomatpersonal m.fl.

20 § Bestämmelserna om krav på passinnehav i 2 kap. utlänningslagen (2005:716) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän som är anställda i Sverige samt deras familjer och betjäning. Sådana personer skall ha hemlandspass.

21 § En diplomatisk kurir som kommer till Sverige skall utöver hemlandspass ha en officiell handling där hans eller hennes ställning intygas och antalet kollin i kurirsändningen anges.

Bemyndigande

22 § Migrationsverket får efter att ha hört Polismyndigheten meddela ytterligare föreskrifter om vilka handlingar som får godtas som pass.
   Om det finns särskilda skäl får Migrationsverket efter samråd med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) i ett enskilt fall godta att en annan handling gäller som pass. Förordning (2014:1192).

3 kap. Bestämmelser om visering

Undantag från kravet på visering

1 § /Upphör att gälla U:2016-07-01/ Utöver vad som föreskrivs i 2 kap. 8 a och 10 §§ utlänningslagen (2005:716) är nedan angivna utlänningar undantagna från kravet på visering.
1. Den som innehar ett med "British passport" betecknat hemlandspass eller ett av behörig myndighet utfärdat identitetskort, där medborgarskapet är angivet som "British National Overseas" (BNO) och som gäller för inresa i Storbritannien.
2. Medborgare i Schweiz, om de har hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat av en behörig myndighet i hemlandet och utvisar medborgarskap eller om de finns upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats av en behörig myndighet i hemlandet.
3. Innehavare av resedokument som har utfärdats i enlighet med konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (SÖ 1954:55) eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som är sjömän (SÖ 1959:16) och som har utfärdats av en svensk myndighet eller av en myndighet i en stat som tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar den europeiska överenskommelsen den 20 april 1959 om avskaffande av viseringstvång för flyktingar (SÖ 1960:75).
4. Flyktingar eller statslösa personer som är upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats dels av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar artikel 13 i den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass (SÖ 1968:16), dels enligt överenskommelsen och den av Sverige avgivna deklarationen över nämnda artikel.
5. De som innehar Förenta nationernas "laissez passer" och ett intyg om att de färdas i tjänsten som är utfärdat av FN eller något av dess fackorgan eller underordnade organ.
6. De som innehar Europeiska gemenskapernas "laissez passer".
7. Innehavare av vatikanpass.
8. Medborgare i Bolivia, Filippinerna, Förenade Arabemiraten, Makedonien (tidigare jugoslaviska republiken Makedonien), Peru, Thailand och Turkiet som har diplomatpass eller tjänstepass samt medborgare i Indien, Marocko och Tunisien som har diplomatpass.
9. Besättningsmän i tjänst på luftfartyg som innehar ett flygcertifikat eller ett certifikat för flygbesättning, så länge som de inte lämnar
   – flygplatsen för mellanlandningen,
   – flygplatsen på bestämmelseorten,
   – den kommun där flygplatsen ligger, eller
   – flygplatsen annat än för att bege sig till en annan flygplats på en Schengenstats territorium.
10. Besättningsmän på fartyg som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän, så länge de endast tillfälligt lämnar sitt fartyg och uppehåller sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger.
11. Utlänningar som avses i 4 kap. 6 §.
12. Personal tillhörande en främmande stats militära styrka som innehar en militär identitetshandling och som besöker Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51).
13. Utlänningar som är under 18 år och som är bosatta i en EES-stat men inte EES-medborgare om
a) vistelsen i Sverige avser ett kort besök som deltagare i en skolresa,
b) deltagarna i skolresan följs åt av en lärare som har en lista över deltagarna upprättad i enlighet med bilagan till rådets beslut om gemensam åtgärd den 30 november 1994, och
c) utlänningarna innehar en handling som gäller som pass vid inresa i Sverige eller deltagarlistan innehåller de uppgifter som anges i artikel 2 i rådets beslut.
14. Hjälppersonal vid katastrofer och olyckor i Sverige.
   Ytterligare undantag från viseringskravet finns i rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav. Förordning (2016:34).

1 § /Träder i kraft I:2016-07-01/ Utöver vad som föreskrivs i 2 kap. 8 a och 10 §§ utlänningslagen (2005:716) är nedan angivna utlänningar undantagna från kravet på visering.
1. Den som innehar ett med ”British passport” betecknat hemlandspass eller ett av behörig myndighet utfärdat identitetskort, där medborgarskapet är angivet som ”British National Overseas” (BNO) och som gäller för inresa i Storbritannien.
2. Medborgare i Schweiz, om de har hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat av en behörig myndighet i hemlandet och utvisar medborgarskap eller om de finns upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats av en behörig myndighet i hemlandet.
3. Innehavare av resedokument som har utfärdats i enlighet med konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (SÖ 1954:55) eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som är sjömän (SÖ 1959:16) och som har utfärdats av en svensk myndighet eller av en myndighet i en stat som tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar den europeiska överenskommelsen den 20 april 1959 om avskaffande av viseringstvång för flyktingar (SÖ 1960:75).
4. Flyktingar eller statslösa personer som är upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats dels av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar artikel 13 i den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass (SÖ 1968:16), dels enligt överenskommelsen och den av Sverige avgivna deklarationen över nämnda artikel.
5. De som innehar Förenta nationernas ”laissez passer” och ett intyg om att de färdas i tjänsten som är utfärdat av FN eller något av dess fackorgan eller underordnade organ.
6. De som innehar Europeiska gemenskapernas ”laissez passer”.
7. Innehavare av vatikanpass.
8. Medborgare i Bolivia, Filippinerna, Förenade Arabemiraten, Makedonien (tidigare jugoslaviska republiken Makedonien), Peru, Thailand eller Turkiet som har diplomatpass eller tjänstepass samt medborgare i Indien, Marocko och Tunisien som har diplomatpass.
9. Besättningsmän i tjänst på luftfartyg som innehar ett flygcertifikat eller ett certifikat för flygbesättning, så länge som de inte lämnar
   – flygplatsen för mellanlandningen,
   – flygplatsen på bestämmelseorten,
   – den kommun där flygplatsen ligger, eller
   – flygplatsen annat än för att bege sig till en annan flygplats på en Schengenstats territorium.
10. Besättningsmän på fartyg som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän, så länge de endast tillfälligt lämnar sitt fartyg och uppehåller sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger.
11. Utlänningar som avses i 4 kap. 6 §.
12. Personal tillhörande en främmande stats militära styrka som innehar en militär identitetshandling och som besöker Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av
   – avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51),
   – det kompletterande tilläggsprotokollet den 19 december 1997 till avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor, eller
   – samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd.
13. Utlänningar som är under 18 år och som är bosatta i en EES-stat men inte EES-medborgare om
a) vistelsen i Sverige avser ett kort besök som deltagare i en skolresa,
b) deltagarna i skolresan följs åt av en lärare som har en lista över deltagarna upprättad i enlighet med bilagan till rådets beslut om gemensam åtgärd den 30 november 1994, och
c) utlänningarna innehar en handling som gäller som pass vid inresa i Sverige eller deltagarlistan innehåller de uppgifter som anges i artikel 2 i rådets beslut.
14. Hjälppersonal vid katastrofer och olyckor i Sverige.
   Ytterligare undantag från viseringskravet finns i rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav. Förordning (2016:672).

Schengenvisering

2 § Bestämmelser om Schengenvisering finns i viseringskodexen. Förordning (2011:706).

3 § Har upphävts genom förordning (2011:706).

4 § Har upphävts genom förordning (2011:706).

5 § Har upphävts genom förordning (2011:706).

6 § Har upphävts genom förordning (2011:706).

7 § Har upphävts genom förordning (2011:706).

8 § Har upphävts genom förordning (2015:92).
   Diplomatpersonal m.fl.

9 § Bestämmelserna om visering i 2 kap. utlänningslagen (2005:716) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän som är anställda i Sverige, deras familjer och betjäning samt diplomatiska kurirer. Förordning (2011:1048).

Överlämnande

10 § Om en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat överväger att avslå en ansökan om Schengenvisering på grund av att sökanden anses vara ett hot mot medlemsstaternas allmänna ordning, inre säkerhet eller folkhälsa får ansökan överlämnas till Migrationsverket för prövning. Finns särskild anledning till det får en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat även i annat fall överlämna viseringsärenden till Migrationsverket för prövning. Innan överlämnande sker ska beskickningen eller konsulatet samråda med Migrationsverket. Förordning (2011:706).

Skyndsam handläggning

11 § En ansökan om visering från en sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ska handläggas skyndsamt. Förordning (2013:286).

Bemyndiganden

12 § Migrationsverket får ge en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att besluta om nationella viseringar. Innan Migrationsverket ger en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att avslå ansökningar om nationell visering, ska Migrationsverket samråda med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet).
   Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) får ge en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att bevilja nationella viseringar inom departementets ansvarsområde. Förordning (2011:706).

3 a kap. Uppehållsrätt

1 § Har upphävts genom förordning (2014:185).

2 § Har upphävts genom förordning (2014:185).

3 § Har upphävts genom förordning (2014:185).

4 § Har upphävts genom förordning (2014:185).

Att få permanent uppehållsrätt i vissa fall

5 § En EES-medborgare som är arbetstagare eller egen företagare och som upphör att arbeta i Sverige har permanent uppehållsrätt, även om han eller hon inte har vistats här under en fortlöpande period av fem år, om han eller hon,
1. när han eller hon upphör att arbeta har arbetat i Sverige under de tolv föregående månaderna och fortlöpande har vistats i Sverige i minst tre år, samt fyllt 60 år eller, såvitt gäller arbetstagare, fått pension i förtid i samband med att arbetet upphör,
2. slutar sitt arbete på grund av en permanent arbetsoförmåga och fortlöpande har vistats i Sverige i mer än två år,
3. slutar sitt arbete på grund av en arbetsskada som berättigar till en förmån som helt eller delvis betalas av en svensk institution, eller
4. efter minst tre års fortlöpande verksamhet och vistelse i Sverige, fortsätter att arbeta i en annan EES-stat och behåller sin bostad i Sverige till vilken han eller hon återvänder minst en gång i veckan.
   Om en sådan situation som avses i första stycket 1 eller 2 inträffar efter minst tre års fortlöpande yrkesverksamhet och vistelse i Sverige ska yrkesverksamma perioder i den andra staten räknas som om de tillbringats i Sverige.
   Perioder av ofrivillig arbetslöshet som registrerats av Arbetsförmedlingen eller perioder av ofrivilliga avbrott i arbetet eller frånvaro från eller upphörande av yrkesverksamheten som beror på sjukdom eller olycksfall, ska anses som yrkesverksamma perioder.
   Villkoren som avser vistelsens och verksamhetens längd i första stycket 1 och villkoret som avser vistelsens längd i första stycket 2 ska inte tillämpas om arbetstagarens eller den egna företagarens make, sambo eller registrerade partner är svensk medborgare. Förordning (2011:408).

6 § Om en EES-medborgare har permanent uppehållsrätt enligt 5 §, ska även hans eller hennes familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen (2005:716) ha permanent uppehållsrätt.
   Om EES-medborgaren avlider medan han eller hon fortfarande är verksam som arbetstagare eller egen företagare men innan han eller hon har permanent uppehållsrätt ska familjemedlemmen som har vistats tillsammans med arbetstagaren eller den egna företagaren ha permanent uppehållsrätt, om
1. arbetstagaren eller den egna företagaren vid sin död har vistats i Sverige i mer än två på varandra följande år, eller
2. hans eller hennes död var följden av en arbetsskada. Förordning (2014:185).

6 a § En sådan familjemedlem som avses i 3 a kap. 5 b § utlänningslagen (2005:716) och som uppfyller villkoren i den bestämmelsen har, utöver vad som följer av 6 § andra stycket, permanent uppehållsrätt efter laglig vistelse i Sverige utan avbrott under minst fem år. Även en sådan familjemedlem som avses i 3 a kap. 5 d § utlänningslagen och som uppfyller villkoren i den bestämmelsen har permanent uppehållsrätt efter laglig vistelse i Sverige utan avbrott under minst fem år. Förordning (2014:185).

Bevis om uppehållsrätt m.m.

7 § Migrationsverket utfärdar intyg om inlämnad ansökan om uppehållskort till en utlänning som har ansökt om sådant kort.
   Intyg om inlämnad ansökan om uppehållskort ska utfärdas omedelbart. Uppehållskort och permanent uppehållskort enligt 3 a kap. 12 a § utlänningslagen (2005:716) ska utfärdas senast sex månader efter ansökan om sådant kort. Intyg om permanent uppehållsrätt enligt 3 a kap. 12 a § utlänningslagen ska utfärdas snarast möjligt. Förordning (2014:185).

7 a § Ett uppehållskort enligt 3 a kap. 12 a § 2 utlänningslagen (2005:716) ska gälla i fem år från dagen för utfärdandet eller under den beräknade vistelsetiden för den person som uppehållsrätten härleds från om denna inte överstiger fem år.
   Vistas innehavare av ett sådant uppehållskort som avses i första stycket utanför Sverige längre tid än sex månader per år, förlorar uppehållskortet sin giltighet.
   Giltigheten påverkas dock inte av att innehavaren vistas utanför Sverige längre tid om
   – vistelsen inte överstiger tolv månader i följd och orsakas av graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier, yrkesutbildning, utstationering på grund av arbete eller andra särskilda skäl, eller
   – vistelsen är orsakad av obligatorisk militärtjänstgöring. Förordning (2014:185).

7 b § En ansökan om permanent uppehållskort ska lämnas in till Migrationsverket innan giltigheten av ett uppehållskort enligt 3 a kap. 12 a § 2 utlänningslagen (2005:716) löper ut.
   Migrationsverket ska utan särskild ansökan förnya ett permanent uppehållskort vart tionde år.
   Ett permanent uppehållskort förlorar sin giltighet om innehavaren vistas utanför Sverige under två på varandra följande år. Förordning (2014:185).

8 § Har upphävts genom förordning (2014:185).

8 a § Har upphävts genom förordning (2014:185).

9 § I samband med utfärdande av uppehållskort får Migrationsverket kräva att sökanden visar upp
1. ett giltigt pass,
2. handlingar som styrker familjeanknytningen till EES-medborgaren,
3. handlingar som styrker att den EES-medborgare som uppehållsrätten härleds från har uppehållsrätt i Sverige eller är en svensk medborgare som återvänder till Sverige efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet,
4. vid sådan familjeanknytning som anges i 3 a kap. 2 § första stycket 2 och 3 utlänningslagen (2005:716), handlingar som styrker att sökanden är beroende av EES-medborgaren eller hans eller hennes make eller sambo för sin försörjning, om detta är en förutsättning för sökandens uppehållsrätt, och
5. vid sådan familjeanknytning som anges i 3 a kap. 2 § första stycket 4 utlänningslagen, handlingar som utfärdats av en behörig myndighet i ursprungslandet eller i det land från vilket sökanden anländer som styrker att sökanden är beroende av EES-medborgaren för sin försörjning eller ingår i EES-medborgarens hushåll, eller handlingar som styrker att det finns allvarliga hälsoskäl som absolut kräver att EES-medborgaren ger sökanden personlig omvårdnad.
   I samband med utfärdande av uppehållskort till en sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 3 a kap. 2 § andra stycket utlänningslagen får Migrationsverket även kräva att sökanden visar upp handlingar som styrker att sökanden har följt med eller anslutit sig till den svenska medborgaren när den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet. Förordning (2014:185).

10 § I samband med utfärdande av intyg om permanent uppehållsrätt och permanent uppehållskort får Migrationsverket kräva att sökanden visar upp handlingar som styrker vistelsens längd och handlingar som styrker att villkoren i övrigt är uppfyllda. Förordning (2006:262).

11 § Har upphävts genom förordning (2014:185).

4 kap. Uppehållstillstånd

Beräkning av uppehållstillståndsfri tid

1 § Den tid av tre månader under vilken en utlänning enligt 2 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716) inte behöver ha uppehållstillstånd vid vistelse i Sverige (uppehållstillståndsfri tid) räknas från den tidpunkt då utlänningen reste in i Sverige eller in i en annan Schengenstat.
   Om utlänningen under någon tid uppehållit sig i Sverige eller i en annan Schengenstat före inresan i Sverige, skall tiden för den vistelsen räknas in i den uppehållstillståndsfria tiden. Den sammanlagda vistelsen inom Schengenområdet får inte överstiga tre månader under en period av sex månader räknat från första inresedag.
   Av en överenskommelse med annan stat kan framgå att tidigare vistelse i annan Schengenstat inte skall räknas in i den uppehållstillståndsfria tiden.

2 § För en utlänning som är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz skall den uppehållstillståndsfria tiden alltid räknas från inresan i Sverige.
   Vad som sägs i första stycket om uppehållstillståndsfri tid skall också gälla sådana familjemedlemmar till en EES- medborgare som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) som inte själva är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz. Förordning (2006:262).

Undantag från principen om första asylland

3 § Har upphävts genom förordning (2009:1549).

4 § Om en utlännings asylansökan har avvisats enligt 5 kap. 1 b § första stycket 2 eller 3 utlänningslagen (2005:716), ska utlänningen få en särskild handling av vilken det framgår att de skäl för asyl som han eller hon anfört inte har prövats i sak i Sverige. Förordning (2009:1549).

Uppehållstillstånd för familjemedlemmar i vissa fall

4 a § Uppehållstillstånd får beviljas en familjemedlem till en utlänning om familjemedlemmen är make eller sambo till utlänningen eller släkting i rakt nedstigande led till utlänningen eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under 21 år och utlänningen
1. med stöd av 5 kap. 10 § utlänningslagen (2005:716) har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i fall som avses i 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen, eller
2. med stöd av 5 kap. 15 a § första stycket 1 utlänningslagen har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, i de fall familjemedlemmen inte ansökt om uppehållstillstånd som flykting eller annan skyddsbehövande.
   Uppehållstillstånd enligt första stycket ska beviljas i samma omfattning som för den utlänning som familjemedlemmen har anknytning till. Förordning (2014:779).

Försörjningskrav vid anhöriginvandring

4 b § Uppehållstillstånd får beviljas en familjemedlem till en utlänning om familjemedlemmen är make eller sambo till utlänningen eller ogift barn under 18 år till utlänningen eller till hans eller hennes make eller sambo och utlänningen
1. har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i fall som avses i 5 kap. 5 § andra stycket utlänningslagen (2005:716), eller
2. har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 4 kap. 5 och 5 a §§.
   För att beviljas uppehållstillstånd enligt första stycket ska familjemedlemmen ha sin försörjning ordnad under vistelsen.
   Uppehållstillstånd enligt första stycket ska beviljas i samma omfattning som för den utlänning som familjemedlemmen har anknytning till. Förordning (2014:779).

4 c § Kravet på att kunna försörja sig i 5 kap. 3 b § utlänningslagen (2005:716) är uppfyllt om den person som utlänningen åberopar anknytning till har lön som uppgår till förbehållsbeloppet vid utmätning av lön enligt 7 kap. 5 § utsökningsbalken. Ersättning från arbetslöshetsförsäkring eller annan liknande arbetsrelaterad ersättning jämställs med lön. Kravet är också uppfyllt om den som utlänningen åberopar anknytning till har en förmögenhet som han eller hon kan försörja sig på.
   Migrationsverket får meddela föreskrifter om vad som ska anses vara en bostad av tillräcklig storlek och standard enligt 5 kap. 3 b § utlänningslagen (2005:716). Förordning (2014:779).

Uppehållstillstånd för studier i vissa fall

5 § En utlänning som har för avsikt att studera i Sverige och som har antagits till högskoleutbildning här skall beviljas uppehållstillstånd för studietiden om han eller hon
1. har sin försörjning under studietiden och sin återresa tryggad genom egna medel, stipendium eller på annat liknande sätt,
2. har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, och
3. inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa.
   Uppehållstillstånd enligt första stycket skall beviljas för minst ett år eller den kortare tid studierna avser. Pågår studierna längre tid än ett år skall tillståndet förlängas med minst ett år i taget eller den kortare tid studierna avser, under förutsättning att villkoren i första stycket är uppfyllda och att den studerande gör godtagbara framsteg i sina studier. Förordning (2006:1578).

Uppehållstillstånd efter slutförda studier i vissa fall

5 a § En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för studier i Sverige får beviljas uppehållstillstånd för en tid av sex månader efter en slutförd högskoleutbildning här om
1. utbildningen avser studier motsvarande minst två terminer,
2. utlänningen har för avsikt att söka arbete eller därmed jämförbar förberedande aktivitet i Sverige eller undersöka förutsättningarna för att bedriva näringsverksamhet här,
3. utlänningen har sin försörjning under tillståndstiden och sin återresa tryggad,
4. utlänningen har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, och
5. utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa. Förordning (2014:779).

Rätt till vistelse i vissa fall

6 § Bestämmelser om rätt till vistelse i vissa fall finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 265/2010 av den 25 mars 2010 om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och av förordning (EG) nr 562/2006 vad gäller rörlighet för personer med visering för längre vistelse. Förordning (2011:706).

Uppehållstillstånd för tillfälligt arbete

7 § En utlänning som skall arbeta tillfälligt i Sverige under sådana förutsättningar som anges i 5 kap. 2 § första stycket 4 skall, om inte allmän ordning, säkerhet eller hälsa talar emot det, beviljas uppehållstillstånd för den tid det tillfälliga arbetet beräknas pågå.

Uppehållstillstånd för forskning

7 a § En utlänning som ska utföra forskning i Sverige enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare ska beviljas uppehållstillstånd, om utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, säkerhet eller folkhälsa. Uppehållstillstånd ska beviljas för minst ett år eller den kortare tid som forskningen enligt mottagningsavtalet avser.
   En utlänning som är familjemedlem till en sådan utlänning ska också beviljas uppehållstillstånd, om familjemedlemmen inte utgör ett hot mot allmän ordning, säkerhet eller folkhälsa. Familjemedlemmens uppehållstillstånd ska beviljas för samma tid som för gästforskaren. Om det finns särskilda skäl, får familjemedlemmens uppehållstillstånd ges för kortare tid.
   Med familjemedlem enligt andra stycket avses make, sambo och barn under 18 år till en sådan utlänning som anges i första stycket eller barn under 18 år till hans eller hennes make eller sambo. Förordning (2008:294).

7 b § En ansökan om uppehållstillstånd ska kunna bifallas om ansökan görs av en utlänning som har uppehållstillstånd för forskning beviljat i en annan EU-stat, även om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs eller när den prövas. Detsamma gäller för en ansökan som görs av make, sambo eller barn under 18 år till en sådan utlänning eller barn under 18 år till hans eller hennes make eller sambo. Förordning (2014:185).

Gemensamt tidsbegränsat uppehållstillstånd

8 § Gemensamt tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas personer som har upptagits i ett gemensamt pass.

Uppehållstillstånd för medborgare i Schweiz och för utlänningar som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat

9 § Uppehållstillstånd ska beviljas en utlänning som visar upp ett giltigt pass eller identitetskort och som är medborgare i Schweiz eller har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och inte enligt 2 kap. 8 b § utlänningslagen (2005:716) är undantagen från kravet på uppehållstillstånd, om han eller hon
1. är arbetstagare som har ett anställningsbevis eller egen företagare som genom en handling kan visa att han eller hon är egen företagare,
2. tillhandahåller eller tar emot tjänster och kan styrka detta genom en handling,
3. är egen företagare som har upphört med sin verksamhet om han eller hon
   – har uppnått 65 års ålder när han eller hon upphör med sin verksamhet, bedrivit sin verksamhet i Sverige under de närmast föregående tolv månaderna och varit bosatt i Sverige i tre år, eller
   – slutar sin verksamhet på grund av en bestående arbetsoförmåga och utan avbrott har bott i Sverige under minst två år, eller
   – slutar sin verksamhet på grund av arbetsoförmåga som är en följd av en arbetsskada som berättigar till pension som helt eller delvis betalas av en svensk institution, eller
   – efter tre års oavbruten verksamhet och bosättning i Sverige har fortsatt sin verksamhet i en annan EES-stat eller Schweiz och behållit sin bostad i Sverige till vilken han eller hon återvänt minst en gång i veckan,
4. är egen företagare för vilken tredje punkten inte gäller och pensionerade arbetstagare för vilka kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där inte gäller, om han eller hon får en pension som är tillräcklig för uppehället och, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige,
5. är studerande som är inskriven vid en erkänd utbildningsanstalt och försäkrar att han eller hon har tillräckliga egna medel för sin försörjning samt, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, eller
6. om han eller hon har tillräckliga medel för sin försörjning och, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.
   Rätten för en egen företagare att efter avslutad verksamhet få uppehållstillstånd enligt tredje punkten påverkas inte, om han eller hon vistas utanför Sverige högst tre månader om året eller om han eller hon lämnar Sverige för att göra militärtjänst. Rätten påverkas inte heller av att en företagare efter avslutad verksamhet under högst två år vistas utomlands. Förordning (2014:185).

10 § Uppehållstillstånd ska beviljas för
1. fem år för sådana arbetstagare och egna företagare som avses i 9 § första stycket 1, 3 och 4, om anställningstiden överstiger tre månader men understiger tolv månader får dock uppehållstillstånd beviljas för den tid anställningen varar,
2. den tid som tjänsten utförs i de fall som avses i 9 § första stycket 2,
3. den tid som utbildningen varar i de fall som avses i 9 § första stycket 5, om utbildningen pågår längre än ett år, får dock uppehållstillstånd beviljas för ett år i taget, eller
4. fem år för sådana utlänningar som avses i 9 § första stycket 6.
   Uppehållstillstånden som avses i 9 § första stycket 4 och 6 får omprövas efter de första två årens bosättning. När uppehållstillståndet för en utlänning som avses i 9 § första stycket 1 första gången förnyas får tillståndstiden begränsas om arbetstagaren varit ofrivilligt arbetslös längre än tolv månader i följd. Tillståndstiden får dock inte bli kortare än tolv månader. Förordning (2014:185).

11 § Uppehållstillstånd skall beviljas medborgare i Schweiz under de förut-sättningar som sägs i artikel 2 i kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där.

12 § Har upphävts genom förordning (2006:262).

13 § Har upphävts genom förordning (2006:262).

14 § Har upphävts genom förordning (2006:262).

15 § Har upphävts genom förordning (2006:262).

16 § En utlänning som är anhörig till en medborgare i Schweiz skall beviljas uppehållstillstånd på det sätt som sägs i artikel 3 i bilaga I till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer (SÖ 2001:68).

16 a § En utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen (2005:716) är familjemedlem till en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat ska beviljas uppehållstillstånd under förutsättning att den varaktigt bosatta som utlänningen har anknytning till uppfyller något av villkoren i 9 § första stycket. Uppehållstillstånd ska beviljas i samma omfattning som för den varaktigt bosatta som utlänningen har anknytning till. Förordning (2014:185).

17 § En ansökan om uppehållstillstånd ska kunna bifallas om ansökan görs av en EES-medborgare, en medborgare i Schweiz eller en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, även om han eller hon befinner sig i Sverige eller om ansökan prövas när han eller hon befinner sig i Sverige.
   Detsamma gäller för en ansökan som görs av en sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) eller av en utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen är familjemedlem till en schweizisk medborgare eller en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.
   Första stycket tillämpas även på en ansökan om uppehållstillstånd enligt 7 §. En sådan ansökan kan för utlänningens räkning göras av dennes arbetsgivare, som ska intyga de förhållanden som ligger till grund för ansökan. Förordning (2014:185).

18 § Uppehållstillstånd får återkallas för en sådan utlänning som avses i 9 § första stycket och som grundar sin rätt till vistelse här på avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, om utlänningen inte försörjer sig eller annars saknar egna medel för sitt uppehälle här. Detsamma gäller en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och som beviljats uppehållstillstånd här. Detta gäller utöver vad som föreskrivs i 7 kap. 16 §§ utlänningslagen (2005:716).
   Uppehållstillstånd för en utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen är familjemedlem till en medborgare i Schweiz eller en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat får återkallas, om anknytningen till medborgaren i Schweiz eller till den varaktigt bosatta bryts och familjemedlemmen inte har rätt att stanna i Sverige på någon annan grund.
   En arbetstagare som avses i 9 § första stycket 1 ska inte få sitt uppehållstillstånd återkallat enbart därför att han eller hon antingen inte längre är anställd på grund av att han eller hon är tillfälligt oförmögen att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall, eller han eller hon är ofrivilligt arbetslös och detta bekräftas av Arbetsförmedlingen. Förordning (2014:185).

19 § Diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning får beviljas uppehållstillstånd under den tid som tjänstemannen är anställd vid en främmande stats beskickning eller konsulat i Sverige.

EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta

19 a § För den som beviljats ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta utfärdas. Giltighetstiden ska vara minst fem år.
   Bevis om ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska utfärdas i form av ett sådant uppehållstillståndskort som avses i 4 kap. 22 §. Förordning (2013:601).

19 b § För den som beviljats ställning som varaktigt bosatt i Sverige enligt 5 a kap. 1 a § utlänningslagen (2005:716) ska det på uppehållstillståndskortet anges ”f.d. innehavare av EU-blåkort”. Förordning (2013:601).

19 c § I ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som utfärdas för en utlänning som har flyktingstatusförklaring enligt 4 kap. 3 § eller alternativ skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 3 a § första stycket utlänningslagen (2005:716), ska följande anmärkning föras in: Internationellt skydd beviljat av Sverige den [datum]. Förordning (2014:185).

19 d § Innan Migrationsverket utfärdar ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta för en utlänning som har ett sådant tillstånd utfärdat av en annan EU-stat, vilket innehåller en anmärkning om internationellt skydd, ska Migrationsverket ställa en förfrågan till den stat som nämns i anmärkningen för att kontrollera om utlänningen fortfarande har internationellt skydd. Om utlänningen fortfarande har sådant skydd, ska Migrationsverket föra in samma anmärkning i det EU-uppehållstillstånd som Migrationsverket utfärdar.
   Om Migrationsverket får en sådan förfrågan som avses i första stycket från en annan EU-stat, ska Migrationsverket besvara den senast inom en månad. Förordning (2014:185).

19 e § Om Sverige övertar ansvaret för det internationella skyddet av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, ska Migrationsverket senast inom tre månader ändra anmärkningen om internationellt skydd i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta i enlighet med detta. Förordning (2014:185).

19 f § Om Sverige övertar ansvaret för det internationella skyddet av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, ska Migrationsverket begära hos den stat som utfärdat EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta att denna ändrar anmärkningen i EU-uppehållstillståndet i enlighet med detta.
   Om Migrationsverket får en sådan begäran som avses i första stycket från en annan EU-stat, ska Migrationsverket ändra anmärkningen i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta senast inom tre månader. Förordning (2014:185).

19 g § Om en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat beviljas flyktingstatusförklaring enligt 4 kap. 3 § eller alternativ skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 3 a § första stycket utlänningslagen (2005:716), ska Migrationsverket begära att den staten för in en sådan anmärkning som avses i 19 c § i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta.
   Om Migrationsverket får en sådan begäran som avses i första stycket från en annan EU-stat, ska Migrationsverket föra in anmärkningen i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta senast inom tre månader. Förordning (2014:185).

Ansökan om uppehållstillstånd

20 § En ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som inte befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt.
   En ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som vistas i Sverige ges in till Migrationsverket.

21 § Den myndighet som utfärdar ett uppehållstillstånd eller en nationell visering ska i samband med utfärdandet utföra den kontroll och det samråd som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 265/2010 om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och av förordning (EG) nr 562/2006 vad gäller rörlighet för personer med visering för längre vistelse.
   En migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen får begära att Migrationsverket utför åtgärder som avses i första stycket. Förordning (2011:706).

Handläggningstid

21 a § Ett ärende om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 och 3 a §§ utlänningslagen (2005:716) skall, om det inte finns särskilda skäl, avgöras senast inom nio månader från det att ansökan lämnades in. Förordning (2006:262).

21 b § Ett ärende om uppehållstillstånd för arbete ska avgöras senast inom fyra månader från det att ansökan lämnades in. Om det finns särskilda skäl eller om ansökan behöver kompletteras får tiden förlängas. Sökanden ska underrättas om förlängningen. Förordning (2014:38).

DNA-analys

21 c § Sådan DNA-analys som avses i 13 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716) skall utföras av Rättsmedicinalverket.
   Migrationsverket skall underrätta Rättsmedicinalverket om att en provtagning för DNA-analys skall genomföras. Utlåtandet över analysen skall sändas till Migrationsverket. Förordning (2014:38).

Bevis om uppehållstillstånd

22 § Bevis om uppehållstillstånd ska utfärdas i form av en sådan handling som avses i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredje land (uppehållstillståndskort). En utlänning som innehar ett bevis om uppehållstillstånd som utfärdats i form av ett tillståndsmärke som förts in i utlänningens pass eller någon annan handling har rätt att byta ut detta mot ett uppehållstillståndskort. Förordning (2011:202).

Tidsbegränsade uppehållstillstånds giltighetstid

23 § Tidsbegränsade uppehållstillstånd får inte beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller, om inte
1. utlänningen är medborgare i Schweiz,
2. utlänningen är en sådan anhörig till en schweizisk medborgare som avses i 16 §,
3. utlänningen har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat,
4. utlänningen är en sådan anhörig till en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat som avses i 16 a §, eller
5. det annars finns särskilda skäl. Förordning (2014:185).

Anmälan om bibehållet permanent uppehållstillstånd

23 a § En sådan anmälan om bibehållet permanent uppehållstillstånd som avses i 7 kap. 7 § utlänningslagen (2005:716) ska ges in till Migrationsverket senast en vecka före utresan från Sverige och ska innehålla uppgift om utresedagen. Om utresedagen ställs in eller skjuts upp ska detta anmälas senast den tidigare uppgivna utresedagen. Förordning (2014:779).

Bemyndiganden

24 § Migrationsverket får meddela närmare föreskrifter om
   – en sådan handling som avses i 4 §,
   – EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta,
   – kravet på försörjningsförmåga enligt 5 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716). Förordning (2013:601).

24 a § Migrationsverket får meddela föreskrifter om giltighetstiden för uppehållstillståndskort.
   Migrationsverket får även meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna om uppehållstillståndskort i rådets förordning (EG) nr 1030/2002. Förordning (2011:202).

25 § Migrationsverket får efter att ha hört Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) meddela föreskrifter om att en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat får bevilja uppehållstillstånd för högst tre år.

26 § /Upphör att gälla U:2016-07-01/ Migrationsverket får meddela föreskrifter om att en ansökan om uppehållstillstånd får ges in till och utredas av en annan myndighet än som sägs i 20 §.

26 § /Träder i kraft I:2016-07-01/ Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) får meddela föreskrifter om att en ansökan om uppehållstillstånd får ges in till och utredas av en annan myndighet än som föreskrivs i 20 § första stycket. Förordning (2016:413).

27 § Rättsmedicinalverket får meddela närmare föreskrifter om verkställigheten av DNA-analys enligt 13 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716). Förordning (2006:262).

5 kap. Arbetstillstånd

Undantag från kravet på arbetstillstånd

1 § En utlänning som är medborgare i Schweiz eller har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat är undantagen från kravet på arbetstillstånd. Undantag från kravet på arbetstillstånd gäller även, oavsett medborgarskap, make eller sambo till en sådan utlänning samt deras barn som är under 21 år eller beroende av dem för sin försörjning. En utlänning som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § första stycket eller 15 d § utlänningslagen (2005:716) är undantagen från kravet på arbetstillstånd. Förordning (2013:641).

2 § Utöver 1 § gäller undantag från kravet på arbetstillstånd i följande fall.
1. För en tid av tre månader från inresan för en utlänning som är anställd som förare av ett motorfordon som ägs eller hyrs av en person som besöker landet som turist eller som besättningsman på en turistbuss.
2. För en tid av tre månader från inresan för en utlänning som är anställd som vårdare av en person som besöker landet för läkarvård eller rekreation.
3. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en forskare eller lärare inom den högre utbildningen som har kallats hit för forsknings-, undervisnings- eller föreläsningsverksamhet.
4. För den tid det tillfälliga arbetet pågår för en utlänning som är bosatt i en EES-stat men inte är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz, om utlänningen har rätt att arbeta och vistas i det landet och är anställd vid ett företag i det landet och för företagets räkning ska arbeta tillfälligt i Sverige i samband med en entreprenad eller liknande.
5. För en tid av två månader från inresan för en montör eller teknisk instruktör som ska utföra brådskande arbete i samband med uppsättning eller reparation av maskiner eller liknande.
6. För den tid som uppehållstillståndet gäller för en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd enligt 4 kap. 5 och 5 a §§ samt för den som har haft sådant uppehållstillstånd för en tid av minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning till dess tillståndsfrågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har fått laga kraft.
7. För en tid av en månad från inresan för en utlänning som tillfälligt engagerats av Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB eller Nordisk Television AB för radio- eller televisionsutsändning.
8. För en sammanlagd tid av fjorton arbetsdagar under en tolvmånadersperiod för en utländsk artist samt hans eller hennes tekniker och annan turnépersonal under förutsättning att artisten inbjudits av en arrangör som finns angiven i den förteckning över etablerade arrangörer som förs av Migrationsverket efter samråd med Arbetsförmedlingen.
9. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som är professionell idrottsman eller funktionär och som besöker Sverige för att delta i internationella tävlingar.
10. För en sammanlagd tid som understiger ett år för en utlänning som har specialistuppgifter inom en internationell koncern och som i denna egenskap arbetar tillfälligt i Sverige.
11. För den tid som en utlänning som är gästforskare har beviljats uppehållstillstånd för forskning enligt 4 kap. 7 a §.
12. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som är anställd i ett företag i en internationell koncern och ska genomgå praktik, internutbildning eller annan kompetensutveckling hos ett företag i Sverige som ingår i koncernen.
13. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som inom ramen för en affärsuppgörelse ska genomgå utbildning, genomföra tester, förbereda eller avsluta leveranser eller utöva liknande aktiviteter i Sverige.
14. För den tid som insatsen pågår för en utlänning som deltar i en hjälpinsats vid en katastrof eller olycka i Sverige.
   Undantagen från kravet på arbetstillstånd är också en utlänning som, på grund av anställning utomlands, arbetar i Sverige som representant för ett företag eller som medlem av personalen på järnvägståg eller på lastbil i yrkesmässig trafik. Förordning (2014:779).

3 § Den som med stöd av 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen (2005:716) har haft arbetstillstånd och som, sedan anställningen upphört men inom giltighetstiden för tillståndet, ansöker om nytt arbetstillstånd behöver inte ha arbetstillstånd för tiden till dess tillståndsfrågan har avgjorts.
   Den som har haft arbetstillstånd för en tid av minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning, behöver inte ha arbetstillstånd för tiden till dess tillståndsfrågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har fått laga kraft.
   Har en utlännings arbetstillstånd återkallats och har samtidigt beslut meddelats om utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § utlänningslagen (2005:716), är utlänningen undantagen från kravet på arbetstillstånd till dess utvisningsbeslutet har fått laga kraft. Förordning (2014:185).

4 § Den som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och åberopat skäl enligt 4 kap. 1, 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Undantaget gäller dock inte
1. en utlänning som saknar identitetshandlingar, om inte utlänningen medverkar till att klarlägga sin identitet,
2. om det är sannolikt att utlänningen kommer att överföras enligt rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen), eller
3. om det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas med omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 19 § utlänningslagen.
   Undantaget gäller fram till dess att utlänningen lämnar landet eller ett beslut om att bevilja honom eller henne uppehållstillstånd har fått laga kraft. Undantaget upphör dock att gälla om en utlänning inte medverkar till verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning som fått laga kraft.
   Migrationsverket utfärdar särskilt bevis om undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Förordning (2014:185).

5 § Har upphävts genom förordning (2008:895).

6 § Har upphävts genom förordning (2008:895).

Yttrande från sammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare

7 § I ett ärende om arbetstillstånd som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, ska Migrationsverket lämna sammanslutningar av arbetsgivare respektive arbetstagare inom det verksamhetsområde som tillståndet avser tillfälle att yttra sig. Förordning (2008:895).

7 a § För att säkerställa att lön, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor inte är sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen ska Migrationsverket vid handläggningen av en ansökan om arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § och om EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) ge sammanslutningar av arbetstagare inom det verksamhetsområde som tillståndet avser tillfälle att yttra sig i ärendet. Migrationsverket får dock avgöra ärendet utan att så har skett om arbetsgivaren redan har inhämtat ett sådant yttrande, det annars är obehövligt eller det finns särskilda skäl.
   Första stycket gäller i tillämpliga delar också vid handläggningen av ärenden om återkallelse av uppehållstillstånd enligt 7 kap. 7 e § första stycket 1 utlänningslagen. Förordning (2014:780).

Ansökan om arbetstillstånd

8 § En ansökan om arbetstillstånd av en utlänning som inte befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt.
   En ansökan om arbetstillstånd av en utlänning som vistas i Sverige ges in till Migrationsverket.

Beslut om arbetstillstånd

9 § Ett arbetstillstånd får inte beviljas för längre tid än utlänningen har tillstånd att vistas här eller får vistas här utan tillstånd och inte för längre tid än utlänningens pass gäller, om det inte finns särskilda skäl. Ett arbetstillstånd får inte beviljas för en utlänning som endast innehar ett sådant identitetskort som avses i 2 kap. 17 § första stycket.

Uppgifter om arbetstillstånd

10 § Uppgift om arbetstillstånd eller uppgift om rätt att arbeta ska föras in på utlänningens uppehållstillståndskort. Förordning (2014:38).
   Diplomatpersonal m.fl.

11 § Bestämmelserna om arbetstillstånd i 2 kap. 7 och 8 c §§ utlänningslagen (2005:716) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän som är anställda i Sverige samt deras familjer och betjäning.
   Kravet på arbetstillstånd gäller dock inte för anställning vid främmande länders beskickningar eller konsulat eller om detta följer av en överenskommelse med något annat land. Förordning (2014:185).

Förteckning över slag av arbeten

12 § Migrationsverket ska besluta om en förteckning över slag av arbeten inom vilka det finns en stor efterfrågan på arbetskraft. En sådan förteckning ska upprättas i samråd med Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen ska lämna sammanslutningar av arbetsgivare respektive arbetstagare tillfälle att yttra sig. Förordning (2008:895).

Bemyndiganden

13 § Migrationsverket får efter att ha hört Arbetsförmedlingen och Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) meddela föreskrifter att en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat får bevilja arbetstillstånd.
   Migrationsverket får meddela föreskrifter om att Arbetsförmedlingen får besluta om arbetstillstånd. Förordning (2007:929).

14 § /Upphör att gälla U:2016-07-01/ Migrationsverket får meddela föreskrifter om att en ansökan om arbetstillstånd får ges in till och utredas av en annan myndighet än vad som föreskrivs i 8 §.

14 § /Träder i kraft I:2016-07-01/ Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) får meddela föreskrifter om att en ansökan om arbetstillstånd får ges in till och utredas av en annan myndighet än som föreskrivs i 8 § första stycket. Förordning (2016:413).

5 a kap. EU-blåkort

Handläggningstid

1 § Ett ärende om EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) ska avgöras senast 90 dagar från det att ansökan lämnades in. Om ansökan behöver kompletteras får tiden förlängas. Sökanden ska underrättas om förlängningen. Förordning (2013:601).

2 § Ett ärende om uppehållstillstånd enligt 6 a kap. 10 § utlänningslagen (2005:716) ska avgöras senast sex månader från det att ansökan lämnades in. Förordning (2013:601).

Bevis om EU-blåkort

3 § Bevis om EU-blåkort ska utfärdas i form av ett sådant uppehållstillståndskort som avses i 4 kap. 22 §.
   På uppehållstillståndskortet ska det anges ”EU-blåkort” och uppgift om slag av arbete samt, när det gäller de två första anställningsåren, uppgift om anställningen. Förordning (2013:601).

Underrättelse till en annan EU-stat

4 § Om en utlänning som har ett EU-blåkort utfärdat av en annan EU-stat beviljas eller vägras ett EU-blåkort i Sverige, ska Migrationsverket underrätta den andra EU-staten om beslutet. Förordning (2013:601).

Bemyndigande

5 § Migrationsverket får, efter samråd med Medlingsinstitutet, meddela föreskrifter om den lönetröskel som avses i 6 a kap. 1 § första stycket 1 utlänningslagen (2005:716). Förordning (2013:601).

6 kap. Kontroll- och tvångsåtgärder

Passerande av gräns och gränskontroll

1 § Gränsövergångsställen enligt artikel 2.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 finns i följande kommuner: Arvidsjaur, Borgholm, Borlänge, Falkenberg, Gotland, Gävle, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Hudiksvall, Härnösand, Härryda, Jönköping, Kalix, Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kiruna, Kramfors, Kristianstad, Landskrona, Linköping, Luleå, Lysekil, Malmö, Mörbylånga, Mönsterås, Norrköping, Norrtälje, Nyköping, Nynäshamn, Oskarshamn, Oxelösund, Pajala, Piteå, Ronneby, Sigtuna, Simrishamn, Skellefteå, Skövde, Stockholm, Strömstad, Sundsvall, Svedala, Söderhamn, Söderköping, Södertälje, Sölvesborg, Timrå, Torsås, Trelleborg, Trollhättan/Vänersborg, Umeå, Varberg, Värmdö, Västervik, Västerås, Växjö, Ystad, Älvkarleby, Ängelholm, Örebro, Örnsköldsvik, Östhammar och Östersund.
   Polismyndigheten beslutar om öppethållandetider vid gränsövergångsställena.
   Polismyndigheten beslutar också om tillstånd till inresa och utresa över en yttre gräns vid något annat ställe än ett gränsövergångsställe eller vid någon annan tidpunkt än under ett gränsövergångsställes fastställda öppettider. Vid inresa och utresa med ett fartyg beslutar Kustbevakningen om ett sådant tillstånd. I de fall Kustbevakningen gett tillståndet ska Polismyndigheten underrättas. Förordning (2015:92).

2 § Har upphävts genom förordning (2015:92).

3 § Utländska besättningsmän får tillfälligt lämna sitt fartyg i enlighet med bilaga 7 punkt 3 i Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 610/2013 av den 26 juni 2013. Det som nu har sagts gäller dock inte om Polismyndigheten bestämmer något annat. Förordning (2015:92).

4 § Om en utlänning inte kan styrka sin rätt till inresa vid ankomsten till Sverige, ska Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller en särskilt förordnad passkontrollant omedelbart underrätta Polismyndigheten och se till att utlänningen inte reser in i landet innan Polismyndigheten har kontrollerat utlänningen. Vid utresekontroll ska Polismyndigheten underrättas om det finns skäl för det. Förordning (2015:92).

4 a § Efter medgivande av regeringen får Polismyndigheten begära sådant bistånd i form av europeiska gränskontrollenheter som avses i artikel 8 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1168/2011 av den 25 oktober 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser.
   En begäran enligt första stycket får endast göras av rikspolischefen eller hans eller hennes ställföreträdare. Förordning (2014:1192).

5 § Regeringen får besluta att tillfälligt återinföra gränskontroll vid de inre gränserna i enlighet med artiklarna 23, 25 och 26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1051/2013 av den 22 oktober 2013.
   Rikspolischefen eller chefen för Nationella operativa avdelningen vid Polismyndigheten respektive säkerhetspolischefen eller biträdande säkerhetspolischefen ska hos regeringen göra framställning om beslut enligt första stycket.
   Om det krävs ett omedelbart ingripande får Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen besluta att sådan gränskontroll får införas som anges i artikel 25 i Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning nr 1051/2013 av den 22 oktober 2013. Den myndighet som har beslutat om att införa gränskontroll ska omedelbart underrätta regeringen om beslutet och fullgöra informationsskyldigheten i enlighet med artikel 25 och 30. Regeringen ska snarast pröva om gränskontrollen ska bestå. Förordning (2015:92).

Kontroll vid flygplatstransitering

6 § Har upphävts genom förordning (2015:92).

Kontroll vid vistelse i Sverige som arbetstagare

6 a § Migrationsverket får kontrollera att den som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen (2005:716) har påbörjat arbetet inom fyra månader från tillståndets första giltighetsdag och att förutsättningarna för arbetstillståndet enligt den bestämmelsen är uppfyllda under tillståndstiden. Förordning (2014:780).

6 b § En arbetsgivare till en utlänning som beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen ska på begäran av Migrationsverket lämna skriftlig uppgift om de villkor som gäller för utlänningens anställning. Uppgifterna ska lämnas på heder och samvete. Förordning (2014:780).

Tillstånd av Polismyndigheten och Kustbevakningen

7 § Luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna och som anländer till en annan plats än ett gränsövergångsställe får inte fortsätta sin färd utan tillstånd av Polismyndigheten. Ett fartyg som kommer från utrikes ort och som anländer till en annan plats än ett gränsövergångsställe får inte fortsätta sin färd utan tillstånd av Polismyndigheten eller Kustbevakningen. Förordning (2014:1192).

Underrättelseskyldighet

8 § Befälhavaren på ett luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna ska före ankomst underrätta flygplatschefen om ankomsten. Flygplatschefen ska utan dröjsmål underrätta Polismyndigheten om ett luftfartyg kommer från eller avgår till en ort utanför Schengenstaterna.
   Underrättelseskyldigheten enligt första stycket gäller inte för befälhavaren på ett privatflyg. För en sådan befälhavare och för en befälhavare på fartyg finns bestämmelser om underrättelseskyldighet i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006. Förordning (2015:92).

9 § Sådan rapportering som avses i bilaga 6 punkt 3 till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 610/2013, ska göras till Kustbevakningen med hjälp av Sveriges nationella system för rapporteringsformaliteter för fartyg (Single Window). Förordning (2015:241).

10 § Har upphävts genom förordning (2015:92).

11 § Har upphävts genom förordning (2015:92).

12 § Polismyndigheten ska underrätta övriga Schengenstater om en utlänning som avses i 8 kap. 2 § 5 utlänningslagen (2005:716) tillåtits resa in i Sverige. Förordning (2014:1192).

Registreringskort för hotellgäster

13 § Den som driver hotell, pensionat eller annan yrkesmässig uthyrningsverksamhet för övernattning ska se till att utlänningar på ett egenhändigt undertecknat registreringskort lämnar uppgifter om sig. Polismyndigheten får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas.
   Utlänningen ska styrka sin identitet med en giltig legitimationshandling. Förordning (2014:1192).

Kontrollskyldighet m.m. för arbetsgivare i vissa fall

13 a § Innan en utlänning påbörjar en anställning ska arbetsgivaren kontrollera en handling eller handlingar som visar att utlänningen har föreskrivet tillstånd att vistas och arbeta här eller är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd.
   Arbetsgivaren ska under anställningstiden och under minst tolv månader därefter behålla en kopia av eller ett utdrag ur den eller de handlingar som visar att utlänningen har föreskrivet tillstånd att vistas och arbeta här, eller är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd.
   Paragrafen är inte tillämplig på medborgare i en EES-stat eller i Schweiz, och inte heller på deras familjemedlemmar, om dessa har rätt till fri rörlighet enligt de regler som gäller inom Europeiska unionen. Förordning (2013:641).

Fingeravtryck

14 § Beslut om att ta fingeravtryck eller fotografi enligt 9 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) fattas av den befattningshavare som ansvarar för att utredning genomförs i ett ärende som rör uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning eller av den som har till uppgift att fatta beslut om förvar. Har Polismyndigheten tagit fingeravtryck eller fotografi, ska myndigheten sända dessa tillsammans med utredning i ärendet till Migrationsverket. Förordning (2014:1192).

Förvar

15 § De beslut som Migrationsverket fattar i särskilda fall enligt 10 kap. 20 § och 11 kap. 3-13 §§ utlänningslagen (2005:716) skall dokumenteras på lämpligt sätt.
   Beslut om placering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest enligt 10 kap. 20 § utlänningslagen skall vara motiverade och tas in i en särskild handling. Detsamma gäller även beslut om att vägra besök enligt 11 kap. 4 § och om avskiljande enligt 11 kap. 7 § samma lag.

16 § Egendom och försändelser som Migrationsverket tar om hand enligt 11 kap. 10 eller 11 § utlänningslagen (2005:716) skall förtecknas. Förteckningen skall skrivas under av den som verkställt omhändertagandet.
   Migrationsverket skall se till att det som tagits om hand förvaras på ett betryggande sätt.

Bemyndigande

17 § Migrationsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna om fingeravtryck och fotografi i utlänningslagen (2005:716) och denna förordning. Förordning (2011:202).

7 kap. Underrättelseskyldighet

Underrättelse om utlännings vistelse m.m. i Sverige

1 § En underrättelse om en utlännings fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress här i landet ska lämnas till Polismyndigheten. En sådan underrättelse behövs dock inte när det gäller den som har sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den som är undantagen från skyldigheten att ha uppehållstillstånd.
   Underrättelse enligt första stycket lämnas av
1. Skatteverket, när utlänningen första gången
a) anmäler sig till folkbokföring i Sverige eller ska folkbokföras här utan egen anmälan,
b) ansöker om godkännande för F-skatt och inte kan visa att han eller hon har uppehållstillstånd, och
2. arbetsförmedlingskontor, när utlänningen första gången anmäler sig hos förmedlingen för registrering eller för att på annat sätt ta förmedlingens tjänster i anspråk.
   Den som lämnar underrättelse bör uppmana utlänningen att ta kontakt med Migrationsverket i fråga om uppehålls- eller arbetstillstånd.
   Polismyndigheten ska med anledning av en underrättelse se till att utlänningen ansöker om uppehålls- eller arbetstillstånd hos Migrationsverket eller vidta de andra åtgärder som underrättelsen ger anledning till. Förordning (2014:1192).

1 a § En arbetsgivare som anställer en utlänning som enligt 5 kap. 4 § är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd ska lämna underrättelse om anställningen till Migrationsverket. Underrättelsen ska innehålla utlänningens fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress här i landet samt uppgift om vilket yrke och vilken tidsperiod som anställningen avser. En underrättelse med motsvarande innehåll ska lämnas till Migrationsverket när anställningen upphör. Förordning (2008:895).

1 b § En arbetsgivare som anställer en utlänning som avses i 6 kap. 13 a § ska senast månaden efter den kalendermånad då anställningen påbörjades underrätta Skatteverket om anställningen.
   Skatteverket får meddela närmare föreskrifter om när och på vilket sätt underrättelse ska göras och om vad underrättelsen ska innehålla.
   Första stycket gäller inte vid anställning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt här enligt 5 a kap. utlänningslagen (2005:716) eller i en annan EU-stat. Förordning (2014:185).

Polismyndighetens och Säkerhetspolisens underrättelseskyldighet

2 § Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska omedelbart underrätta Migrationsverket om det uppkommit en fråga om avvisning eller utvisning som ska prövas av verket.
   Om Polismyndigheten har meddelat ett beslut om avvisning ska Migrationsverket underrättas. Förordning (2014:1192).

3 § När Polismyndigheten har verkställt ett beslut om avvisning eller om utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § utlänningslagen (2005:716), ska Migrationsverket och, om beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket omedelbart underrättas om det.
   När Polismyndigheten har verkställt ett beslut om utvisning enligt 8 a kap. 1 eller 5 § utlänningslagen, ska myndigheten underrätta Migrationsverket och, om beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket. Förordning (2014:1192).

Migrationsverkets, migrationsdomstolarnas och Migrationsöverdomstolens underrättelseskyldighet

4 § Om Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen fattar ett beslut om avvisning eller utvisning med återreseförbud, ska Polismyndigheten underrättas. Polismyndigheten ska även underrättas när Migrationsverkets eller en migrationsdomstols beslut har vunnit laga kraft.
   Om Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen fattar ett beslut om avvisning eller utvisning med återreseförbud som gäller en i Sverige folkbokförd person, ska Skatteverket underrättas när beslutet har vunnit laga kraft.
   När Migrationsverket har verkställt ett beslut om avvisning eller utvisning som är förenat med återreseförbud, ska verket underrätta Polismyndigheten och, om utlänningen är folkbokförd i Sverige, Skatteverket. Förordning (2014:1192).

5 § Ett beslut om avvisning eller utvisning som har meddelats av en migrationsdomstol eller av Migrationsöverdomstolen ska så snart som möjligt sändas till Migrationsverket för verkställighet. När en migrationsdomstols beslut har vunnit laga kraft ska domstolen omedelbart underrätta Migrationsverket om detta.
   Om Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen upphäver eller meddelar inhibition av ett beslut om avvisning eller utvisning, ska den verkställande myndigheten omedelbart underrättas om åtgärden. Är beslutet förenat med återreseförbud ska Polismyndigheten alltid underrättas.
   I andra fall än då Migrationsverket är verkställande myndighet ska verket omedelbart underrätta den verkställande myndigheten om en utlänning i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716). Detsamma gäller när fråga om ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen aktualiseras genom att sådana omständigheter som avses i den bestämmelsen åberopas innan beslutet har verkställts.
   När Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen beslutar att ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning, ska den verkställande myndigheten underrättas. I de fall avvisnings- eller utvisningsbeslutet är förenat med ett återreseförbud ska Polismyndigheten alltid underrättas. Förordning (2014:1192).

6 § Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen ska omedelbart underrätta Polismyndigheten om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 12 kap. 16 § utlänningslagen (2005:716) meddelas. Förordning (2014:1192).

7 § Migrationsverket ska underrätta Polismyndigheten om ett särskilt tillstånd enligt 8 kap. 25 § eller 8 a kap. 9 § utlänningslagen (2005:716) meddelas. Förordning (2014:1192).

7 a § Migrationsverket skall underrätta Skatteverket om att en utlänning som är folkbokförd i Sverige och som haft tidsbegränsat uppehållstillstånd inte inom tre månader från det tillståndet löpt ut ansökt om förlängning av tillståndet. Förordning (2006:443).

8 § Migrationsverket ska omedelbart underrätta Polismyndigheten om
1. verket beslutar om inhibition av en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott eller upphäver ett sådant inhibitionsbeslut, eller
2. en utlänning som har utvisats på grund av brott ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller när fråga om ny prövning enligt 12 kap. 19 a § utlänningslagen aktualiseras genom att sådana omständigheter som avses i den bestämmelsen åberopas innan utvisningsbeslutet har verkställts.
   Migrationsverket ska alltid underrätta Polismyndigheten om sitt slutliga ställningstagande i ärenden om uppehållstillstånd för den som av allmän domstol har utvisats på grund av brott eller om upphävande av ett sådant utvisningsbeslut.
   En migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen ska omedelbart underrätta Polismyndigheten om beslut som innebär att inhibition av en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott meddelas eller upphävs. Polismyndigheten ska alltid underrättas om en domstols slutliga beslut i mål om uppehållstillstånd för den som av allmän domstol har utvisats på grund av brott eller om upphävande av ett sådant utvisningsbeslut. Förordning (2014:1192).

8 a § Det som sägs om underrättelse till Polismyndigheten ska i stället gälla Säkerhetspolisen i de fall Säkerhetspolisen ansvarar för verkställigheten av ett utvisningsbeslut. Förordning (2014:1192).

Allmän domstols underrättelseskyldighet m.m.

9 § Om en allmän domstol häktar en utlänning, skall domstolen underrätta Migrationsverket om detta. Migrationsverket skall beträffande den som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge underrätta den centrala utlänningsmyndigheten i den häktades hemland.

10 § Om det uppkommer en fråga om utvisning enligt 8 a kap. 1 eller 5 § utlänningslagen (2005:716) av en utlänning ska
1. domstolen inhämta yttrande från Migrationsverket, om det kan antas att det finns hinder mot verkställighet av en utvisning,
2. Migrationsverket på begäran av domstolen, åklagaren eller Kriminalvården lämna upplysningar om vad som framkommit om utlänningens familjeförhållanden i ett ärende enligt utlänningslagen hos Migrationsverket. Förordning (2014:185).

11 § Utöver vad som följer av förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. ska en allmän domstol som har meddelat en dom eller ett beslut om utvisning inom en vecka sända en kopia av domen eller beslutet till

1. Migrationsverket,
2. häktet eller anstalten i fråga om en utlänning som ska få behandling i kriminalvårdsanstalt och som är häktad eller i annat fall är intagen på en sådan anstalt,
3. Kriminalvården i fråga om en utlänning som ska få behandling i kriminalvårdsanstalt och som är på fri fot, och
4. Polismyndigheten i andra fall än som avses i 2 och 3.   Underrättelseskyldigheten enligt denna paragraf omfattar även en utlänning som dömts enligt 20 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).
   När tiden för överklagande av domen eller beslutet har gått ut, ska domstolen omedelbart underrätta den som enligt denna paragraf har fått en kopia av domen eller beslutet om talan har fullföljts eller inte. Förordning (2014:1192).

12 § Om en allmän domstol har meddelat beslut om särskild avgift enligt 20 kap. 13 § utlänningslagen (2005:716), skall länsstyrelsen i det län där verksamheten har bedrivits underrättas om det.

Kriminalvårdens underrättelseskyldighet

13 § I de fall då en kopia av en dom eller ett beslut har sänts till ett häkte, en anstalt eller Kriminalvården, ska Kriminalvården underrätta Migrationsverket och Polismyndigheten om den tidpunkt då behandlingen beräknas upphöra.
   I fråga om utlänningar som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge ska Polismyndigheten underrättas senast fyra veckor före den dag då anstaltsbehandlingen upphör. I fråga om andra utlänningar ska myndigheten underrättas senast sex månader före den dag då anstaltsbehandlingen upphör. Kan dessa tidsfrister inte följas ska underrättelse ske så snart som möjligt.
   Om tidpunkten eller orten för frigivningen ändras, ska Kriminalvården underrätta Migrationsverket och Polismyndigheten om ändringen. Förordning (2014:1192).

14 § Om ett beslut om utvisning enligt 8 a kap. 1 eller 5 § utlänningslagen (2005:716) har verkställts genom att verkställigheten av ett fängelsestraff som utlänningen har dömts till har flyttats över till Danmark, Finland, Island eller Norge, ska Kriminalvården underrätta Skatteverket, Migrationsverket och Polismyndigheten om det. Förordning (2014:1192).

Underrättelse om förvar i vissa fall

15 § Har en utlänning som har tagits i förvar överklagat förvarsbeslutet, och meddelas därefter beslut enligt 10 kap. 9 § utlänningslagen (2005:716), skall den myndighet som fattat beslutet omedelbart underrätta den förvaltningsdomstol som handlägger ärendet om det. Sådan underrättelse skall också ske om förvarsbeslutet upphör att gälla enligt 10 kap. 10 § utlänningslagen.
   Motsvarande underrättelseskyldighet gäller även vid ändringar som avser Migrationsverkets beslut om placering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest enligt 10 kap. 20 § utlänningslagen eller om avskiljande enligt 11 kap. 7 § samma lag.

Uppgiftsskyldighet i förhållande till Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten

15 a § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har rätt att hos Migrationsverket ta del av följande uppgifter om enskilda:
1. namn, personnummer och i förekommande fall samordningsnummer,
2. bevis om uppehållstillstånd, arbetstillstånd eller uppehållsrätt,
3. dag för beslut om uppehållstillstånd, arbetstillstånd eller utfärdande av uppehållskort samt uppgift om varje period för vilken uppehållstillstånd eller arbetstillstånd har beviljats eller uppehållskort har utfärdats,
4. inresedatum,
5. datum för ansökan om uppehållstillstånd, arbetstillstånd eller uppehållskort,
6. särskilt bevis enligt 5 kap. 4 § tredje stycket,
7. att uppehållstillstånd har beviljats den enskilde som flykting enligt 4 kap. 1 § eller annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser,
8. att statusförklaring har beviljats enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser,
9. att uppehållstillstånd har beviljats den enskilde för studier eller som familjemedlem till en sådan person, och
10. beslut om återkallelse av uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, uppgift om från och med vilket datum uppehållstillstånd eller arbetstillstånd har återkallats och uppgift om vilket datum beslut om återkallelse av uppehållstillstånd eller arbetstillstånd har fått laga kraft.
   Om det finns skäl för det ska Migrationsverket på eget initiativ lämna uppgifter som avses i första stycket till Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Förordning (2015:95).

Uppgiftsskyldighet i förhållande till Skatteverket

15 b § På begäran av Skatteverket ska Migrationsverket, om uppgifterna behövs för Skatteverkets handläggning av ett ärende om folkbokföring, lämna ut uppgifter om
1. namn, person- eller samordningsnummer,
2. ansökan om uppehållskort, och
3. beslut om uppehållskort med skälen för beslutet. Förordning (2013:810).

Underrättelse till Europeiska unionens råd i vissa fall

16 § Om en utlänning som är medborgare i en annan stat som ingår i Europeiska unionen ansöker om uppehållstillstånd och anför sådana skäl som sägs i 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716), skall Migrationsverket omedelbart underrätta Regeringskansliet (Utrikesdepartementet), som omedelbart skall underrätta Europeiska unionens råd.

Underrättelse och information vid tillfälligt skydd

17 § Om föreskrifter enligt 21 kap. 3 § utlänningslagen (2005:716) beslutas skall Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) omedelbart underrätta Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission.

18 § Information enligt artiklarna 10, 15 och 26 i rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta får lämnas till Europeiska gemenskapernas kommission, övriga medlemsstater i Europeiska unionen samt Förenta nationernas Höge Kommissarie för flyktingar (UNHCR) om personer som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd. Informationen får lämnas i följande omfattning.

1. Personuppgifter om den berörda personen (namn, nationalitet, födelsedatum och födelseplats, civilstånd och familjeförhållanden).
2. Identitetshandlingar och resehandlingar för den berörda personen.
3. Handlingar som bevis för familjeband (äktenskapsbevis, födelseattest eller adoptionsintyg).
4. Annan information som är viktig för att fastställa personens identitet eller familjeförhållanden.
5. Uppehållstillstånd, viseringar eller avslag på ansökan om uppehållstillstånd som utfärdats till den berörda personen och handlingar som ligger till grund för beslut.
6. Ansökningar om uppehållstillstånd och visering som den berörda personen har lämnat in och som är under utredning samt uppgifter om på vilket stadium handläggningen befinner sig.

Underrättelse till annan EU-stat

19 § Om en person med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat

1. beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige,
2. beviljas uppehållstillstånd här,
3. vägras förnyelse av ett uppehållstillstånd, eller
4. får sitt uppehållstillstånd återkallat
skall Migrationsverket underrätta den andra EU-staten om beslutet. Förordning (2006:262).

Underrättelse till annan stat

20 § I ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning får den verkställande myndigheten lämna nedanstående uppgifter om en utlännings personliga förhållanden till den stat som avvisning eller utvisning ska ske till, så att en behörig myndighet kan utfärda de resehandlingar som behövs:
1. fullständigt namn, inklusive tidigare namn och pseudonymer,
2. kön, födelsedatum och födelseort,
3. fotografi och fingeravtryck,
4. medborgarskap och språk,
5. civilstånd, makes fullständiga namn och adress samt barns namn och ålder,
6. senast kända adress i Sverige,
7. tidigare kända adresser i den stat avvisning eller utvisning ska verkställas till,
8. faders och moders fullständiga namn och adress samt
9. identitetshandlingar och resehandlingar. Förordning (2008:644).

Underrättelse om behandling av personuppgifter enligt VIS-förordningen

21 § De myndigheter som behandlar personuppgifter i informationssystemet för viseringar (VIS) med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) ska till Migrationsverket lämna de uppgifter som Migrationsverket behöver för att fullgöra uppgiften enligt 3 § 13 förordningen (2007:996) med instruktion för Migrationsverket att föra register över all behandling av personuppgifter i VIS och över de personer som är behöriga att föra in eller använda uppgifter i VIS. Förordning (2015:377).

Information till Europeiska kommissionen

22 § Regeringskansliet svarar för att informera Europeiska kommissionen om förhållanden som avses i artikel 14.2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt. Förordning (2013:641).

8 kap. Bestämmelser om avvisning, utvisning, avgifter m.m.

Åtgärder i samband med verkställighet av avvisning eller utvisning

1 § Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning eller utvisning skall se till att beslutet verkställs i enlighet med 12 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) och att de anvisningar om verkställigheten som anges i beslutet i övrigt följs.
   Om särskilda anvisningar om verkställigheten inte anges i beslutet får den verkställande myndigheten endast bestämma tidpunkt för avresa, resväg, färdmedel eller annat som har att göra med det praktiska genomförandet av verkställigheten.
   Att en annan verkställande myndighet än Migrationsverket skall underrätta verket om den finner att verkställigheten inte kan genomföras eller om ytterligare besked behövs framgår av 12 kap. 17 § utlänningslagen.

2 § Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning eller utvisning skall se till att gällande bevis om visering samt uppehållstillstånd eller arbetstillstånd som utlänningen har makuleras i samband med verkställigheten samt att resedokument och främlingspass i förekommande fall återlämnas till Migrationsverket.

Undantag från bestämmelser om inresa och utresa m.m.

3 § När en utlänning kommer till eller reser från Sverige som besättningsman eller passagerare på ett fartyg eller ett luftfartyg direkt från en ort utanför Schengenstaterna, tillämpas bestämmelserna om utlänningars inresa i utlänningslagen (2005:716) och i denna förordning först när utlänningen lämnar fartyget eller luftfartyget. Avvisning eller utvisning skall dock inte anses verkställd förrän fartyget lämnar landet.

Referensbelopp

3 a § Det referensbelopp som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 ska vara 450 kr per dag. Förordning (2015:92).

Avgifter för vissa ärenden

4 § Avgift tas ut för prövning av ansökan om främlingspass med 750 kr och för ansökan om provisoriskt främlingspass med 500 kr. Avgift ska inte tas ut för prövning av ansökan om främlingspass för en utlänning som tagits emot i Sverige inom ramen för ett beslut som regeringen har meddelat om överföring av skyddsbehövande till Sverige.
   Bestämmelser om avgift för prövning av ansökan om Schengenvisering finns i viseringskodexen. Avgift ska inte tas ut för prövning av ansökan om Schengenvisering som lämnas in vid yttre gräns för de utlänningar som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716), 4 kap. 16 § eller 5 kap. 2 § första stycket 4.
   För de ansökningar som ska ges in till en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat tas avgift ut enligt förordningen (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna.
   För prövning av ansökan gäller i övrigt 1114 §§ avgiftsförordningen (1992:191). Förordning (2011:706).

4 a § Har upphävts genom förordning (2011:706).

5 § Avgift tas ut för prövning av ansökan om uppehålls- och/eller arbetstillstånd och ställning som varaktigt bosatt i Sverige med 1 000 kr för personer som fyllt 18 år och med 500 kr för personer som inte fyllt 18 år. Vid ansökan om uppehållstillstånd för arbete enligt 5 kap. 10 § och/eller arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket eller enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716), som inte rör förlängning av ett tillstånd avseende samma arbetsgivare eller anställning eller samma slag av arbete som ett tidigare tillstånd avser, är avgiften 2 000 kr. Vid ansökan om uppehållstillstånd för arbete enligt 5 kap. 10 § och/eller arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket eller enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen, som rör förlängning av ett tillstånd avseende samma arbetsgivare eller anställning eller samma slag av arbete som ett tidigare tillstånd avser, är avgiften 1 000 kr. Vid ansökan om uppehållstillstånd för att bedriva näringsverksamhet enligt 5 kap. 10 § utlänningslagen är avgiften 2 000 kr. Vid ansökan om uppehålls- och/eller arbetstillstånd på grund av familjeanknytning enligt 5 kap. 3 eller 3 a § utlänningslagen är avgiften 1 500 kr för personer som fyllt 18 år och 750 kr för personer som inte fyllt 18 år.
   Avgift ska dock inte tas ut av
1. personer som avses i 4 kap., 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § eller 22 kap. utlänningslagen,
2. personer som ansöker om uppehålls- och/eller arbetstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 utlänningslagen på grund av familjeanknytning till en utlänning som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 1 eller 6 § utlänningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser,
3. personer som ansöker om uppehålls- och/eller arbetstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 utlänningslagen på grund av familjeanknytning till en utlänning som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 5 b § första stycket 1, 3 eller 4 utlänningslagen (1989:529) i dess lydelse från och med den 15 november 2005,
4. EES-medborgare eller anhörig till en EES-medborgare,
5. personer som omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer,
6. utlänningar som avses i 2 kap. 10 § utlänningslagen,
7. studerande som av Sida, annan svensk organisation eller mellanfolklig organisation fått stipendier för studier i Sverige,
8. personer som av allmän domstol har utvisats på grund av brott och som kan beviljas uppehållstillstånd enligt 12 kap. 16 b § utlänningslagen,
9. förundersökningsledare som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen,
10. Polismyndigheten när den ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 b § eller 16 a § utlänningslagen,
11. socialnämnder som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c § eller 16 b § utlänningslagen, eller
12. personer som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 d § utlänningslagen.
   Avgift enligt första stycket ska inte tas ut om internationell hänsyn eller sedvänja kräver det. Förordning (2014:1192).

6 § För utfärdande av ett sådant resedokument som avses i 2 kap. 7 § och för förlängning av giltighetstiden för dokumentet tas en expeditionsavgift ut med 350 respektive 150 kronor. Förordning (2011:1122).

Särskild avgift

7 § Om det kan antas att transportören enligt 19 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716) ska betala en särskild avgift, ska Polismyndigheten göra den utredning som krävs. Om en annan myndighet än Polismyndigheten ska verkställa beslutet om avvisning, ska Polismyndigheten yttra sig över frågan om betalningsansvar. Transportören ska ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2014:1192).

Ersättningsskyldighet för återresor i vissa fall

8 § Om det kan antas att ersättningsskyldighet enligt 19 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ska åläggas en transportör, ska Polismyndigheten göra den utredning som krävs. Om en annan myndighet än Polismyndigheten ska verkställa beslutet om avvisning, ska Polismyndigheten yttra sig över frågan om ersättningsskyldighet. Transportören ska ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2014:1192).

Indrivning

9 § Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4-9 §§ indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning.
   Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Muntlig handläggning

9 a § Vid muntlig handläggning hos Migrationsverket ska det föras protokoll. Förordning (2009:1549).

9 b § Den som förordnats som god man för ett ensamkommande barn enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn ska kallas till den muntliga handläggningen hos Migrationsverket. Förordning (2009:1549).

10 § Har upphävts genom förordning (2013:654).

Handläggning av ärenden som rör varaktigt bosatta

10 a § Ett ärende om ställning som varaktigt bosatt i Sverige enligt 5 a kap. utlänningslagen (2005:716) skall avgöras senast inom sex månader från det att ansökan lämnades in, om det inte finns särskilda skäl. Den som beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige skall underrättas om innebörden av denna ställning. Förordning (2006:262).

10 b § Ett ärende om uppehållstillstånd enligt 4 kap. 9 och 16 a §§ skall avgöras senast inom fyra månader från det att ansökan lämnades in, om det inte finns särskilda skäl. Om det finns särskilda skäl får tiden förlängas med högst tre månader. Sökanden skall i sådant fall få upplysning om att tiden kommer att förlängas. Förordning (2006:262).

Utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och internationellt skydd i en annan EU-stat

10 c § Innan Migrationsverket beslutar om utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som enligt anmärkning i sitt EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta har beviljats internationellt skydd i en annan EU-stat, ska Migrationsverket ställa en förfrågan till den stat som anges i anmärkningen för att kontrollera om utlänningen fortfarande har internationellt skydd.
   Om Migrationsverket får en sådan förfrågan som avses i första stycket från en annan EU-stat, ska Migrationsverket svara senast inom en månad. Förordning (2014:185).

Handläggning av vissa ansökningar om upphävande av återreseförbud

10 d § Migrationsverket ska ta ställning till en ansökan enligt utlänningslagen (2005:716) om upphävande av ett återreseförbud från en EES-medborgare eller en sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen inom sex månader från det att ansökan lämnades in. Förordning (2014:185).

Efterforskning av familjemedlemmar

10 e § När en socialnämnd efterforskar familjemedlemmar till ensamkommande barn som har beviljats uppehållstillstånd ska Migrationsverket bistå nämnden. Förordning (2014:185).

Information

10 f § Migrationsverket ska i samband med att en utlänning ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) informera utlänningen om förfarandet, om utlänningens rättigheter och skyldigheter och om tänkbara konsekvenser av att inte uppfylla skyldigheterna eller att inte samarbeta med myndigheterna. Detsamma gäller om Migrationsverket beviljar ny prövning enligt 12 kap. 19 eller 19 a § utlänningslagen.
   Migrationsverket ska i samband med att en utlänning beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § utlänningslagen informera utlänningen om de rättigheter och skyldigheter som följer av att han eller hon bedömts vara flykting eller annan skyddsbehövande. Motsvarande gäller om en utlänning beviljas statusförklaring enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen. Informationen ska lämnas på ett språk som utlänningen kan förstå. Förordning (2014:185).

10 g § En utlänning som har ansökt om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) ska underrättas om Migrationsverkets beslut på ett språk som han eller hon kan förstå. Förordning (2014:185).

10 h § Migrationsverket ska i samband med att ett ensamkommande barn ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) informera barnet om möjligheten att genomgå en läkarundersökning för att fastställa barnets ålder. Förordning (2014:185).

10 i § I samband med att Migrationsverket meddelar beslut om avvisning eller utvisning eller en allmän domstol meddelar beslut om utvisning av en utlänning som har utfört arbete utan rätt att vistas här, ska Migrationsverket beträffande innestående ersättning informera honom eller henne om möjligheten att
1. ansöka om betalningsföreläggande enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning,
2. väcka talan vid domstol mot arbetsgivaren, och
3. ansöka om verkställighet av beslut om sådan ersättning.
   Om Polismyndigheten meddelar beslut om avvisning av en utlänning som har utfört arbete utan rätt att vistas här, ska myndigheten informera honom eller henne i enlighet med första stycket.
   Skyldigheten att informera enligt denna paragraf gäller inte när en myndighet fastställer ett beslut om avvisning eller utvisning som en annan myndighet har meddelat. Förordning (2014:1192).

10 j § I samband med att en utlänning som har utfört arbete utan rätt att vistas här beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716) ska Migrationsverket informera utlänningen om möjligheten att ansöka om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 d § utlänningslagen. Förordning (2014:185).

10 k § I samband med att en utlänning beviljas ett uppehållstillstånd för arbete ska Migrationsverket informera honom eller henne om den rätt till vistelse och arbete som följer av tillståndet. Förordning (2014:185).

Överklagande

11 § I 14 kap. utlänningslagen (2005:716) finns bestämmelser om överklagande av beslut om uppehållstillstånd och arbetstillstånd.
   Beslut om avgift enligt 6 § får överklagas i samma ordning som gäller för andra beslut i fråga om resedokument. Förordning (2014:779).

Ingivande av överklagande

12 § En skrivelse med överklagande av Polismyndighetens beslut om avvisning ska ges in till Migrationsverket inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet. Om skrivelsen har kommit in för sent, ska Migrationsverket avvisa den.
   Skrivelsen ska dock inte avvisas om förseningen beror på en felaktig underrättelse om hur man överklagar eller om den inom överklagandetiden har kommit in till Polismyndigheten. Förordning (2014:1192).

Verkställighetsföreskrifter

13 § Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas i fråga om
1. pass och resedokument av Migrationsverket,
2. arbetstillstånd av Migrationsverket, efter att verket har hört Arbetsförmedlingen, Polismyndigheten och Regeringskansliet (Utrikesdepartementet),
3. ärenden om visering eller uppehållstillstånd som handläggs av Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) av Regeringskansliet,
4. andra tillståndsärenden av Migrationsverket, efter att verket har hört Polismyndigheten eller, när det gäller svenska utlandsmyndigheters eller andra organs handläggning av ärendena, Regeringskansliet (Utrikesdepartementet),
5. inrese- och utresekontroll samt Polismyndighetens uppgifter i andra fall än som avses i 1–4 av Polismyndigheten, efter att myndigheten har hört Säkerhetspolisen,
6. Tullverkets skyldigheter av Polismyndigheten, efter att myndigheten har hört Tullverket,
7. Kustbevakningens skyldigheter av Polismyndigheten, efter att myndigheten har hört Kustbevakningen, och
8. underrättelse enligt 7 kap. 1 § av Polismyndigheten. Förordning (2014:1192).

Nationell kontaktpunkt

14 § Migrationsverket skall vara nationell kontaktpunkt i ärenden som rör varaktigt bosatta. Förordning (2006:262).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

2006:97
1. Denna förordning träder i kraft den 31 mars 2006. Genom förordningen upphävs
a. utlänningsförordningen (1989:547),
b. förordningen (1991:1817) med instruktion för Utlänningsnämnden,
c. förordning (1999:209) om tidsbegränsade uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden,
d. förordning (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden,
e. förordning (2000:415) om statlig ersättning till kommuner och landsting för kostnader för vissa utlänningar med tidsbegränsade uppehållstillstånd.
2. För en utlänning som meddelats uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529) i dess lydelse från och med den 15 november 2005 och vars tillstånd har tidsbegränsats skall 1 kap. 1 a § utlänningsförordningen (1989:547) fortsätta att gälla.
2006:262
1. Denna förordning träder i kraft den 30 april 2006 utom såvitt avser 4 kap. 21 b och 27 §§ som träder i kraft den 1 juli 2006.
2. Bestämmelsen i 4 kap. 21 a § skall inte tillämpas på ansökningar som kommit in till Migrationsverket före den 30 april 2006.
2007:8
Denna förordning träder i kraft den 30 januari 2007. Bestämmelsen skall dock tillämpas på ansökningar om visering som görs från och med den 1 januari 2007.
2011:202
1. Denna förordning träder i kraft den 20 maj 2011 i fråga om 4 kap. 22 §, 5 kap. 10 § och rubriken närmast före 5 kap. 10 § och i övrigt den 1 juli 2011.
2. Ett bevis om uppehållstillstånd som utfärdats i form av ett tillståndsmärke som förts in i utlänningens pass eller någon annan handling är giltigt längst t.o.m. den 19 maj 2015.
2013:654
1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller för handläggning av ärenden som avser upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott och som har kommit in till regeringen före ikraftträdandet.
2014:185
1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2014.
2. Vid tillämpningen av 5 kap. 3 § tredje stycket och 7 kap. 3 och 14 §§ ska med beslut som där nämns likställas motsvarande beslut enligt äldre bestämmelser.
2014:779
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2014.
2. Om utresan från Sverige äger rum den 1–7 juli 2014 gäller, istället för vad som föreskrivs i 4 kap. 23 a §, att anmälan till Migrationsverket ska göras senast på utresedagen.
SFS 2006:97

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
2006-02-23

Först inlagd:
2006-03-08

Senast ändrad:
2016-06-20

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2016:672