1 kap. Inledande bestämmelse

1 § Denna förordning innehåller föreskrifter som ansluter till vad som föreskrivs i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.
   De begrepp som används i lagen om skydd mot olyckor har samma betydelse i denna förordning.

2 kap. Enskildas skyldigheter

Skriftlig redogörelse för brandskyddet

1 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska meddela föreskrifter om för vilka byggnader eller andra anläggningar en skriftlig redogörelse för brandskyddet enligt 2 kap. 3 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor ska lämnas.
   Sådana föreskrifter får meddelas om byggnader eller andra anläggningar
1. som är särskilt avsedda att användas av människor med behov av vård och omsorg eller av människor som annars har särskilda hjälpbehov eller som är föremål för kriminalvård i anstalt eller av annat skäl tagits i förvar,
2. där människor vistas till följd av utbildning eller annan pedagogisk verksamhet för barn och ungdom, utbildning för vuxna eller universitets- och högskoleutbildning,
3. som är särskilt avsedda att användas för tillfälligt boende av många människor samtidigt eller som förläggning,
4. där många människor samtidigt kan komma att vistas tillfälligt,
5. där det bedrivs en verksamhet som är sådan att risken för uppkomst av brand är stor eller att risken för allvarliga skador om brand skulle uppstå är stor,
6. där en brand skulle riskera att medföra förlust av väsentliga kulturhistoriska värden eller att annars skada väsentliga samhällsintressen, eller
7. som har en sådan utformning att risken för allvarliga skador vid brand är stor. Förordning (2011:565).

2 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om innehållet i den skriftliga redogörelse för brandskyddet som avses i 2 kap. 3 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.
   En kommun får meddela föreskrifter om frister för när redogörelsen ska lämnas in till kommunen. Förordning (2008:1220).

Anläggningar med farlig verksamhet

3 § Länsstyrelsen skall, efter samråd med kommunen, besluta vilka anläggningar som omfattas av ägarens eller verksamhetsutövarens skyldigheter enligt 2 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

4 § Om en olycka som kan orsaka allvarliga skador på människor eller i miljön inträffar vid en sådan anläggning som avses i 2 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor eller en överhängande fara för en sådan olycka förelegat, ska anläggningens ägare eller verksamhetsutövaren på anläggningen omgående informera den kommun där anläggningen är belägen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap om
1. omständigheterna kring olyckan eller den befarade olyckan,
2. vilka farliga ämnen som finns i anläggningen och som kan orsaka allvarliga skador på människor eller i miljön och om några av dessa ämnen läckt ut,
3. de uppgifter som finns tillgängliga för att möjliggöra en bedömning av följderna för människor och miljö, samt
4. vilka räddningsåtgärder som har vidtagits.

   Så snart det kan ske ska information också lämnas om
1. vilka sanerings- och restaureringsåtgärder som planeras för att begränsa följderna, samt
2. vilka åtgärder som planeras för att förhindra att en olycka inträffar igen.

   Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska omgående informera regeringen och andra berörda myndigheter om sådana olyckor eller befarade olyckor som avses i första stycket.
   Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om verkställigheten av första och andra stycket. Förordning (2008:1220).

Varning

5 § För varning enligt 2 kap. 1 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor får den som äger eller utövar verksamhet på en anläggning som avses i 2 kap. 4 § samma lag efter kommunens medgivande använda de varningsanordningar som installerats för varning av befolkningen under höjd beredskap och vid olyckor i fred. Förordning (2006:640).

6 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om varning enligt 2 kap. 1 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Förordning (2008:1220).

Eldningsförbud

7 § En länsstyrelse och en kommun får meddela föreskrifter om förbud helt eller delvis mot eldning utomhus samt om liknande förebyggande åtgärder mot brand.

3 kap. Kommunens skyldigheter

Förebyggande verksamhet

Sotning och brandskyddskontroll

1 § En kommun skall meddela föreskrifter om hur ofta rengöring (sotning) enligt 3 kap. 4 § första och andra stycket lagen (2003:778) om skydd mot olyckor skall ske.
   Kommunen får besluta om brandskyddskontroll enligt 3 kap. 4 § tredje stycket lagen om skydd mot olyckor i särskilda fall.

2 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om vilka objekt som från brandskyddssynpunkt omfattas av kraven på rengöring (sotning) och brandskyddskontroll enligt 3 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.
   Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska även meddela föreskrifter om hur omfattande brandskyddskontrollen ska vara och hur ofta den ska göras. Förordning (2008:1220).

Handlingsprogram och planer

3 § De handlingsprogram som avses i 3 kap. 3 och 8 §§ lagen (2003:778) om skydd mot olyckor skall innehålla uppgifter om samverkan med andra kommuner och med statliga myndigheter och enskilda.
   I de handlingsprogram som avses i 3 kap. 8 § samma lag skall en kommun i förekommande fall lämna uppgift om hamnar och deras gränser i vatten.

4 § En kommuns handlingsprogram ska tillställas länsstyrelsen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt de kommuner och andra med vilka samverkan inom förebyggande arbete eller räddningstjänst kan bli aktuell. Förordning (2008:1220).

5 § En framställning enligt 3 kap. 3 § tredje stycket och 3 kap. 8 § tredje stycket lagen (2003:778) om skydd mot olyckor får göras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Förordning (2008:1220).

6 § Kommunen ska upprätta en plan för räddningsinsatser för
1. verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport enligt 10 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och
2. riskanläggningar enligt förordningen (2013:319) om utvinningsavfall som inte omfattas av bestämmelserna i lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

   Planen ska ha den omfattning som säkerheten för omgivningen kräver. Planen ska förnyas vart tredje år eller när det annars till följd av ändrade förhållanden finns anledning till det. Planen ska lämnas in till länsstyrelsen.
   I samband med att kommunen upprättar eller förnyar planen ska kommunen på lämpligt sätt ge allmänheten möjlighet att lämna synpunkter på planen. Förordning (2013:321).

6 a § Den som driver en sådan verksamhet som avses i 6 § första stycket 1 eller 2 ska förse kommunen med de upplysningar som kommunen behöver för att upprätta planen för räddningsinsatser. Förordning (2008:723).

6 b § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter som behövs för verkställigheten av 6 och 6 a §§. Förordning (2008:1220).

Räddningstjänst

6 c § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter för kommunens användning av de varningsanordningar som installerats för varning av befolkningen under höjd beredskap och vid olyckor i fred. Förordning (2008:1220).

Skyldigheter att rapportera vissa iakttagelser och att biträda vid utredning

7 § Upptäcks i samband med räddningstjänst, sotning, brandskyddskontroll, tillsyn eller undersökning av en olycka enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor en brist eller ett missförhållande som kan leda till en annan olycka än brand, skall räddningsledaren eller den som utför sotning eller brandskyddskontroll, förrättar tillsyn eller undersökning av olyckor underrätta den ansvariga myndigheten om förhållandet.

8 § En kommun skall biträda vid utredning som polismyndigheten eller någon annan myndighet gör med anledning av en olycka vid vilken kommunen skall ansvara för räddningstjänsten eller med anledning av ett tillbud till en sådan olycka.

Behörighet

9 § Behörig att vara räddningsledare i kommunal räddningstjänst är den som genomgått särskild utbildning hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller hos Statens räddningsverk.
   Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om vilken utbildning som ska krävas för sådan behörighet. Förordning (2008:1220).

10 § Behörig att utföra brandskyddskontroll enligt 3 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor är den som genomgått särskild utbildning hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller hos dess föregångare.
   Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om vilken utbildning som ska krävas för sådan behörighet. Förordning (2008:1220).

11 § Den som är medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz och har behörighet motsvarande den som avses i 10 §, på grund av kvalifikationsbevis i form av examens-, utbildnings- eller annat kompetensbevis över behörighetsgivande utbildning från ett annat av dessa länder än Sverige, ska efter ansökan hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap få motsvarande behörighet här i landet. Detta gäller också om kvalifikationsbeviset utfärdats i ett annat land och erkänts i ett land som ingår i EES eller i Schweiz, om innehavaren av beviset har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket på det erkännande landets territorium och det har intygats av detta land. Har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap meddelat föreskrifter om villkor enligt 12 § ska dessa vara uppfyllda.
   Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska bekräfta mottagandet av en ansökan enligt första stycket inom en månad från och med mottagandet och meddela beslut i ärendet senast fyra månader efter det att alla handlingar som gäller den sökande har lagts fram. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska se till att den sökande får den kännedom om svenska författningar som är nödvändig för att utöva yrket. Om det behövs, ska myndigheten även anvisa den sökande möjlighet att inhämta de kunskaper i svenska språket som krävs för att utöva yrket. Förordning (2008:1220).

11 a § Bestämmelserna i 10 och 11 §§ gäller inte för en person som har flyttat till Sverige för att temporärt och tillfälligt utföra brandskyddskontroll, och som lagligen är etablerad i ett annat land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz för att där utöva samma yrke. Om varken yrket eller utbildningen för yrket är reglerat i det landet gäller dock som ytterligare förutsättning att den berörda personen ska ha utövat yrket under minst två år i detta land under de tio år som föregått tillhandahållandet av tjänsten i Sverige. Förordning (2007:686).

12 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om de ytterligare villkor som ska vara uppfyllda för att få behörighet enligt 11 § och andra föreskrifter om erkännande av sådana utländska yrkeskvalifikationer som avses i 11 §. Förordning (2008:1220).

4 kap. Statens skyldigheter

Fjällräddningstjänst

1 § Polismyndigheterna i Dalarna, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbotten ansvarar för fjällräddningstjänst.
   De ansvariga myndigheterna skall ha ett program för fjällräddningstjänsten. Programmet skall innehålla
1. uppgifter om vilken förmåga myndigheten har och avser att skaffa sig för att göra räddningsinsatser, och
2. uppgifter om samverkan med kommuner, landsting, statliga myndigheter och berörda organisationer.

   Som en del av förmågan skall anges vilka resurser myndigheten har och avser att skaffa sig.

Flygräddningstjänst

2 § Sjöfartsverket ansvarar för flygräddningstjänst.
   Bestämmelser om svensk flygräddningstjänst utanför svenskt område finns i 10 kap. 1 § luftfartsförordningen (2010:770). Förordning (2010:782).

3 § För flygräddningstjänsten skall det finnas en räddningscentral.

4 § Sjöfartsverket ska upprätta ett program för flygräddningstjänsten. Programmet ska innehålla
1. uppgifter om vilken förmåga verket har och avser att skaffa sig för att göra räddningsinsatser, och
2. uppgifter om samverkan med kommuner, statliga myndigheter och berörda organisationer.

   Som en del av förmågan ska det anges vilka resurser verket har och avser att skaffa sig. Förordning (2008:1220).

5 § När flygräddningstjänsten inom svenskt område avser luftfartyg eller personer från en annan stat, skall luftfartyg och personal från den staten tilllåtas att delta i skälig omfattning och medföra önskad utrustning. Rätten att delta är begränsad till de områden där det efterspanade eller förolyckade luftfartyget eller någon ombordvarande kan antas befinna sig.

6 § Vid flygräddningstjänst inom ett sådant restriktionsområde som avses i bilaga 1 i förordningen (2005:801) om restriktioner för luftfart inom vissa områden eller i 1 kap. 4 § första stycket luftfartsförordningen (2010:770) får andra än militära luftfartyg medverka bara med Försvarsmaktens tillstånd och på de villkor som Försvarsmakten bestämmer. Förordning (2010:782).

7 § Om ett luftfartyg som är registrerat i en annan stat har förolyckats inom svenskt område, ska Sjöfartsverket omedelbart underrätta det konsulat för den staten som är närmast olycksplatsen. Om det inte finns något konsulat i Sverige, ska statens beskickning underrättas.
   Om luftfartyget är registrerat hos en internationell organisation, ska underrättelsen lämnas till organisationen. Förordning (2008:1220).

Sjöräddningstjänst

8 § Sjöfartsverket ansvarar för sjöräddningstjänst.
   I de delar av havet utanför Sveriges sjöterritorium, där räddningstjänsten enligt internationella överenskommelser ankommer på svenska myndigheter, skall Sjöfartsverket ansvara för räddningsinsatser som avses i 4 kap. 3 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

9 § För sjöräddningstjänsten skall det finnas en räddningscentral.

10 § Sjöfartsverket skall upprätta ett program för sjöräddningstjänsten. Programmet skall innehålla
1. uppgifter om vilken förmåga verket har och avser att skaffa sig för att göra räddningsinsatser, och
2. uppgifter om samverkan med kommuner, landsting, statliga myndigheter och berörda organisationer.

   Som en del av förmågan skall anges vilka resurser verket har och avser att skaffa sig.

Efterforskning av försvunna personer i andra fall

11 § Polismyndigheterna ansvarar för efterforskning av försvunna personer i fall som avses i 4 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.
   Ett program för efterforskningen skall finnas vid varje polismyndighet. Programmet skall innehålla
1. uppgifter om vilken förmåga myndigheten har och avser att skaffa sig för att göra räddningsinsatser, och
2. uppgifter om samverkan med kommuner, statliga myndigheter och berörda organisationer.

   Som en del av förmågan skall anges vilka resurser myndigheten har och avser att skaffa sig.

Miljöräddningstjänst till sjöss

12 § Kustbevakningen ansvarar för miljöräddningstjänst till sjöss.
   I de delar av havet utanför Sveriges sjöterritorium och Sveriges ekonomiska zon, där räddningstjänsten enligt internationella överenskommelser ankommer på svenska myndigheter, skall Kustbevakningen ansvara för räddningsinsatser som avses i 4 kap. 5 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

13 § För miljöräddningstjänsten till sjöss skall det finnas en eller flera ledningscentraler.

14 § Kustbevakningen skall upprätta ett program för miljöräddningstjänsten till sjöss. Programmet skall innehålla
1. uppgifter om vilken förmåga myndigheten har och avser att skaffa sig för att göra räddningsinsatser, och
2. uppgifter om samverkan med kommuner, statliga myndigheter och berörda organisationer.

   Som en del av förmågan skall anges vilka resurser myndigheten har och avser att skaffa sig.

Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen och sanering

Ansvar för räddningstjänst

15 § Länsstyrelsen ansvarar för räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen enligt 4 kap. 6 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och för sanering efter sådana utsläpp som avses i 4 kap. 8 § första stycket samma lag.

16 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får efter att ha hört Strålsäkerhetsmyndigheten meddela ytterligare föreskrifter om räddningstjänsten enligt 4 kap. 6 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.
   För saneringen enligt 4 kap. 8 § lagen om skydd mot olyckor får Myndigheten för samhällsskydd och beredskap meddela ytterligare föreskrifter efter att ha hört Strålsäkerhetsmyndigheten och andra berörda myndigheter och organisationer. Förordning (2008:1220).

Information till allmänheten i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning

17 § Vid tillämpning av 18-20 §§ skall följande uttryck ha nedan angiven betydelse i information till allmänheten.
   En nödsituation som medför risk för strålning:
1. En situation som uppstår

a) när en olycka har inträffat vid en anläggning eller i samband med sådana verksamheter som avses i 2 och olyckan medför eller kan komma att medföra betydande utsläpp av radioaktiva ämnen,
b) när onormala nivåer av radioaktivitet som kan vara skadliga för befolkningens hälsa har påvisats i Sverige eller utomlands,
c) när anläggningar eller sådana verksamheter som avses i 2 varit inblandade vid andra olyckor än som avses i a) och olyckan medför eller troligen kommer att medföra betydande utsläpp av radioaktiva ämnen, eller
d) när andra olyckor som medför eller troligen kommer att medföra betydande utsläpp av radioaktiva ämnen har inträffat.

2. En situation som förorsakas av anläggningar och verksamheter som nämns i 1 a) och c), exempelvis

a) alla kärnreaktorer, oavsett lokalisering,
b) alla andra anläggningar i kärnbränslecykeln,
c) alla anläggningar för hantering av radioaktivt avfall,
d) transport och lagring av kärnbränsle eller radioaktivt avfall,
e) tillverkning, användning, lagring, deponering och transport av radioaktiva isotoper för användning inom jordbruk, industri, medicinsk verksamhet och därmed förbunden vetenskap och forskning,
f) användning av radioaktiva isotoper för kraftgenerering i rymdfarkoster.

   Med uttrycken betydande utsläpp av radioaktiva ämnen och onormala nivåer av radioaktivitet som kan vara till skada för befolkningens hälsa under 1 ovan avses en situation som troligen kan ha till följd att enskilda personer ur befolkningen utsätts för doser som överstiger de dosgränser som föreskrivits med stöd av bestämmelserna i strålskyddslagen (1988:220).
   Befolkning som troligen kommer att beröras i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning: en befolkningsgrupp för vilken det finns utarbetade planer i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning.
   Befolkning som faktiskt kommer att beröras i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning: en befolkningsgrupp för vilken särskilda skyddsåtgärder vidtas så snart en nödsituation som medför risk för strålning uppstår.

18 § En länsstyrelse ska säkerställa att den befolkning som troligen kommer att beröras i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning ges information om de hälsoskyddsåtgärder som ska vidtas och de regler som gäller i en sådan situation.
   Länsstyrelsen ska vidare, i fall som avses i 4 kap. 6 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, säkerställa att den befolkning som faktiskt berörs i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning omedelbart underrättas om fakta om olyckan, de regler som gäller för befolkningen och de hälsoskyddsåtgärder som ska vidtas.
   Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela ytterligare föreskrifter om vad denna information ska innehålla. Förordning (2008:1220).

19 § En länsstyrelse ska säkerställa att de som inte hör till personalen på de anläggningar eller är anställda inom de verksamheter som anges i 17 § andra stycket 2, men som kan komma att delta i räddningsaktioner i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning, ges lämplig och regelbundet uppdaterad information om de hälsorisker deras deltagande kan komma att innebära och om de försiktighetsåtgärder som ska vidtas vid ett sådant tillfälle.
   Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela ytterligare föreskrifter om vad denna information ska innehålla. Förordning (2008:1220).

20 § Om det krävs räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst till följd av sådana allvarliga olyckor som avser utsläpp av radioaktiva ämnen och som innebär en nödsituation som medför risk för strålning, ska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap bistå kommunen med uppgifter om hur allmänheten ska informeras. Förordning (2008:1220).

Program för räddningstjänsten

21 § En länsstyrelse ska efter att ha hört berörda myndigheter, kommuner och landsting upprätta ett program för räddningstjänsten enligt 4 kap. 6 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och saneringen enligt 4 kap. 8 § samma lag. Programmet ska behandla
1. organisation och ledning,
2. samband,
3. strålningsmätning,
4. information till allmänheten,
5. personella och materiella resurser i länet,
6. saneringsmetoder, och
7. andra frågor av betydelse för beredskapen.

   De program som upprättas av länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar och Hallands län ska dessutom behandla frågor om alarmering, utrymning, utdelning av jodtabletter och sådant bistånd som sägs i 29 §. Uppgifter om biståndet ska även behandlas i det program som ska upprättas av länsstyrelserna i Skåne och Västerbottens län. Förordning (2008:439).

Ledning

22 § Till räddningsledare i räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning får endast den utses som har behörighet att vara räddningsledare i kommunal räddningstjänst och som har erfarenhet av att leda stora räddningsinsatser, eller den som har motsvarande kvalifikationer.

Beredskapszon

23 § Omkring kärnkraftverken i Forsmark, Ringhals och Simpevarp ska det finnas en inre beredskapszon och en zon för strålningsmätning (indikeringszon) enligt vad som anges i bilaga till denna förordning. Förordning (2008:439).

24 § Vid kärnkraftverken i Forsmark, Ringhals och Simpevarp ska varning förberedas så att larm kan ges till befolkningen i den inre beredskapszonen. Förordning (2008:439).

25 § De som bor inom den inre beredskapszonen skall på lämpligt sätt informeras om innehållet i det program som avses i 21 §.

26 § Inom den inre beredskapszonen skall jodtabletter delas ut till allmänheten. Dessutom skall jodtabletter hållas i lager som medger en komplettering av förhandsutdelningen och en begränsad utdelning inom indikeringszonen.

27 § Länsstyrelsen i Södermanlands län ska i samråd med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Strålsäkerhetsmyndigheten upprätta en beredskapsplan för den kärntekniska anläggningen i Studsvik. Förordning (2008:1220).

28 § En kommun skall biträda länsstyrelsen med beredskapsplaneringen för den inre beredskapszonen.
   Inom indikeringszonen skall kommunen biträda länsstyrelsen genom att ställa personal och egendom till förfogande för mätning och inrapportering av mätresultatet.

Personalberedskap

29 § Inom länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar och Hallands län ska organiseras en personalberedskap för räddningstjänsten enligt 4 kap. 6 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Dessa länsstyrelser samt länsstyrelserna i Skåne och Västerbottens län ska bistå andra länsstyrelser i frågor om sådan räddningstjänst. Förordning (2008:439).

Rådgivning

30 § Vid räddningstjänst enligt 4 kap. 6 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor ska Strålsäkerhetsmyndigheten ge råd om strålningsmätningar samt samordna och biträda med strålskyddsbedömningar. Förordning (2008:439).

Samordning och övertagande av ansvaret för räddningstjänsten i vissa fall

Samordning

31 § Om en statlig myndighet har lämpliga resurser för att delta i räddningsinsatser, är myndigheten skyldig att medverka i planläggningen av räddningstjänsten och vid övningar i räddningstjänsten.

32 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela ytterligare föreskrifter om samordning av räddningstjänsten och saneringen efter utsläpp av radioaktiva ämnen. Förordning (2008:1220).

Övertagande av ansvaret för räddningstjänsten i vissa fall

33 § Fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst, får länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatserna. Om räddningsinsatserna även innefattar statlig räddningstjänst, skall länsstyrelsen ansvara för att räddningsinsatserna samordnas.
   Om flera län berörs av räddningsinsatser som avses i första stycket får länsstyrelserna komma överens om vilken länsstyrelse som får ta över ansvaret för räddningstjänsten i kommunerna. Om räddningsinsatserna även innefattar statlig räddningstjänst skall länsstyrelserna komma överens om vilken länsstyrelse som skall ansvara för att räddningsinsatserna samordnas.

34 § En länsstyrelse ska efter att ha hört kommunerna i länet och berörda myndigheter upprätta de planer som länsstyrelsen behöver för att kunna utöva sitt ansvar enligt 33 §.
   Länsstyrelsen ska informera allmänheten om innehållet i planerna.
   Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om innehållet i planerna. Förordning (2008:1220).

Information till Europeiska unionens kommission

35 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska informera Europeiska unionens kommission enligt artikel 15 och 19 i rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår. Förordning (2008:1220).

5 kap. Tillsyn

1 § I fråga om den statliga räddningstjänsten utövas den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen av
1. Rikspolisstyrelsen vad avser fjällräddningstjänsten och efterforskning av försvunna personer i fall som avses i 4 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor,
2. Transportstyrelsen vad avser flygräddningstjänsten och sjöräddningstjänsten,
3. Kustbevakningen vad avser miljöräddningstjänsten till sjöss.

   Myndigheten för samhällsskydd och beredskap utövar tillsynen över frågor som rör samordningen mellan den statliga räddningstjänstens olika grenar. Förordning (2008:1220).

2 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska utöva tillsynen över efterlevnaden av lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och med stöd av lagen meddelade föreskrifter i frågor som rör planläggningen av räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen enligt 4 kap. 6 § lagen om skydd mot olyckor samt planläggningen av saneringen enligt 4 kap. 8 § samma lag. Förordning (2008:1220).

6 kap. Särskilda skyldigheter för kommuner och statliga myndigheter

1 § När en räddningsinsats är avslutad efter en olycka som inneburit att miljön har blivit skadad, skall räddningsledaren underrätta den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet och länsstyrelsen.

7 kap. Bestämmelser om ersättning

Ersättning till kommun

1 § Ersättning enligt 7 kap. 2 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor lämnas för den del av kostnaden som överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken för det år då kostnaden uppstod. Förordning (2010:1724).

2 § Självrisken enligt 7 kap. 3 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor utgörs av ett belopp som motsvarar 0,02 procent av det sammanlagda skatteunderlag som står till kommunens förfogande året före det år då kostnaderna uppkommit.

3 § Frågor om ersättning enligt 7 kap. 2 och 3 §§ lagen (2003:778) om skydd mot olyckor prövas av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Förordning (2008:1220).

Ersättning till enskilda

4 § Ersättning enligt 7 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor lämnas enligt följande. Ersättning för arbete och tidsspillan lämnas enligt de grunder som senast har avtalats i fråga om motsvarande ersättning för sådan personal inom kommunens räddningstjänstverksamhet som inte är anställd på heltid.
   Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om ersättning för resa och uppehälle.
   Färd till eller från platsen för ett arbete som avses i 7 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor räknas som medverkan i räddningstjänsten eller övning med den kommunala organisationen för räddningstjänst, om färden har föranletts av arbetet och stått i nära samband med detta. Förordning (2008:1220).

8 kap. Räddningstjänst under höjd beredskap

1 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får besluta om medverkan vid övningar enligt 10 kap. 2 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.
   Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av 8 kap. 2 § samma lag. Förordning (2008:1220).

2 § Under höjd beredskap får länsstyrelsen föreskriva om undantag från de behörighetskrav som gäller enligt 3 kap. 9 §.

3 § En länsstyrelse har rätt att besluta om användning av personal inom en kommuns organisation för räddningstjänst för uppgifter som inte berör den kommunen enligt 8 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor för omfördelning mellan kommunerna i länet. Förordning (2006:640).

4 § Ersättningen till en kommun enligt 8 kap. 4 § andra stycket lagen (2003:778) om skydd mot olyckor bestäms av länsstyrelsen och betalas ut av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Förordning (2008:1220).

9 kap. Har upphävts genom förordning (2005:743).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

2003:789
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004.
2. Genom förordningen upphävs räddningstjänstförordningen (1986:1107). Dock skall följande bestämmelser i den upphävda förordningen fortsätta att tillämpas under år 2004:
a) 8 § till och med den 1 juli 2004, utom i fråga om andra stycket 1 och 4 vilka skall tillämpas under hela 2004,
b) 9 §, 25 § utom i fråga om ingenjörsexamen för skorstensfejare, 26, 28, 30 och 82 §§ under hela 2004.
3. Genom förordningen (SRVFS 2003:5) om upphävande av Statens räddningsverks föreskrifter om brandsynefrister (SRVFS 1993:1) har det föreskrivits att de sistnämnda föreskrifterna skall upphöra att gälla den 1 januari 2004. Med avseende på de byggnader eller andra anläggningar som omfattas av kravet på skriftlig redogörelse enligt 2 kap. 3 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor skall dock föreskrifterna fortsätta att tillämpas under den tid som bestämmelserna om brandsyn skall gälla enligt fjärde punkten övergångsbestämmelserna till lagen.
4. Genom förordningen (SRVFS 2003:6) om upphävande av Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 1996:6) om sotnings- och kontrollfrister har det föreskrivits att de sistnämnda föreskrifterna skall upphöra att gälla den 1 januari 2004. Intill dess att kommunen, med stöd av 3 kap. 1 § denna förordning, meddelat föreskrifter om hur ofta rengöring (sotning) enligt 3 kap. 4 § första och andra stycket lagen om skydd mot olyckor skall ske, skall för rengöringen (sotningen) i tillämpliga delar dock tillämpas de bestämmelser som anges i de upphävda föreskrifterna.
5. Den som vid utgången av 2003 uppfyller kraven för att vara räddningsledare enligt 6 § räddningstjänstförordningen eller enligt åttonde punkten övergångsbestämmelserna till räddningstjänstförordningen skall anses vara behörig att vara räddningsledare enligt lagen om skydd mot olyckor. Detsamma skall gälla i fråga om den som med stöd av andra punkten under 2004 genomgår och avslutar utbildning som skulle ha uppfyllt kraven för att vara räddningsledare enligt 6 § räddningstjänstförordningen.
6. Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en bestämmelse som har ersatts genom en bestämmelse i denna förordning, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
2007:686
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2007. Ansökningar om behörighet för sådan befattning som avses i 3 kap. 9 § som inkommit före ikraftträdandet, ska dock prövas enligt äldre föreskrifter.
2008:723
1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 2008.
2. Den plan för räddningsinsatser som avses i 3 kap. 6 § första stycket 2 ska beträffande anläggningar som omfattas av tillstånd eller är i drift den 1 maj 2008 vara upprättad senast den 1 maj 2012.

Inre beredskapszon och indikeringszon för kärnkraftverken i Forsmark, Ringhals och Simpevarp

Bilaga

Kärnkraftverket i Forsmark

   Den inre beredskapszonen omfattar de delar av Tierps och Östhammars kommuner som utgörs av Berkinge, Dyvikens, Forsmarks, Gräsö, Konradslunds, Norrboda, Snesslingebergs, Sunds, Söderboda, Valö, Vamsta, Årböleby och Ängskärs telefonstationsområden.
   Indikeringszonen omfattar
   dels Tierps, Älvkarleby och Östhammars kommuner,
   dels Bladåkers, Faringe, Lena, Rasbokils, Stavby, Tensta, Tuna och Viksta församlingar i Uppsala kommun samt Edebo, Häverö och Singö församlingar i Norrtälje kommun.

Kärnkraftverket i Ringhals

   Den inre beredskapszonen omfattar de delar av Kungsbacka och Varbergs kommuner som utgörs av Bua, Derome, Frillesås, Kärradals, Veddige, Väröbacka, Åsa, Åsklosters och Älekärrs telefonstationsområden.
   Indikeringszonen omfattar
   dels Kungsbacka, Mölndals och Varbergs kommuner,
   dels den del av Göteborgs kommun som ligger söder om Göta älv och Säveån,
   dels Mjöbäcks församling i Svenljunga kommun, Marks kommun utom församlingarna Fritsla och Skephult samt Falkenbergs kommun utom församlingarna Abild, Asinge, Eftra, Gunnarp, Krogsered, Slöinge och Årstad.

Kärnkraftverket i Simpevarp

   Den inre beredskapszonen omfattar den del av Oskarshamns kommun som utgörs av Bussviks, Figeholms, Fliviks, Fårbo, Jämserums, Misterhults, Norra Uvö, Virkvarns och Åby Bro telefonstationsområden.
   Indikeringszonen omfattar
   dels Oskarshamns kommun,
   dels de delar av Borgholms, Hultsfreds, Högsby, Mönsterås, Vimmerby och Västerviks kommuner som ligger inom ett avstånd av 50 km från kärnkraftverket. Förordning (2008:439).
SFS 2003:789

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
2003-11-20

Först inlagd:
2003-11-28

Senast ändrad:
2013-09-23

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2013:321