1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Med skjutvapen och ammunition förstås i denna förordning sådana skjutvapen och andra föremål samt sådan ammunition som omfattas av bestämmelserna i vapenlagen (1996:67).
   I bilagan till denna förordning delas skjutvapen och ammunition in i de kategorier som behövs för tillämpning av vissa bestämmelser som meddelas för att genomföra rådets direktiv 91/477/EEG av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen.

2 § Ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen ska anses ha sådan begränsad effekt som avses i 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) om en projektil från vapnet fyra meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är mindre än 10 joule.
   Ett helautomatiskt kolsyre-, luft- eller fjädervapen ska anses ha sådan begränsad effekt om en projektil från vapnet fyra meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är mindre än 3 joule.
   Trots det som föreskrivs i första eller andra stycket ska ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen som är avsett för att med färg markera träffar på deltagare i stridsspel (paintballvapen) anses ha sådan begränsad effekt som avses i 2 kap. 1 § vapenlagen, om vapnet är konstruerat för att laddas med färgampuller med en minsta diameter om 16 mm.
   Det som föreskrivs i förstatredje styckena ska också gälla för ett vapen med ett annat liknande utskjutningsmedel.
   Ett harpunvapen ska anses ha en sådan begränsad effekt som avses i 2 kap. 1 § vapenlagen, om harpunen är avsedd att drivas ut med endast en gummikabel och avståndet mellan vapnets framkant och uttag för harpunens upphakning i vapnets stomme inte är längre än 50 centimeter. Förordning (2014:1361).

3 § Frågor om tillstånd, förordnande, godkännande och övriga åtgärder enligt denna förordning prövas av Polismyndigheten, om inte annat anges. Förordning (2014:1149).

4 § Har upphävts genom förordning (2014:1149).

5 § Har upphävts genom förordning (2014:1149).

1 a kap.

Samkörning

1 § Polismyndigheten får samköra vapenregister om det i ett enskilt fall behövs för kontroll av vapenhandlare.
   Myndigheten får också samköra vapenregister om det behövs för att i ett enskilt fall utreda brott med anknytning till vapen om det för brottet är föreskrivet fängelse i två år eller däröver. Samkörning får även göras för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, om brottsligheten har anknytning till vapen och innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver. Förordning (2014:1149).

2 § Polismyndigheten får även samköra vapenregister om det behövs för uppföljning av ärendehandläggningen eller för att framställa sådan statistik som regeringen, en svensk myndighet som behöver statistiken för att fullgöra sina uppgifter eller en mellanfolklig organisation begär. Förordning (2014:1149).

3 § Endast särskilt angivna tjänstemän får samköra vapenregister enligt 1 eller 2 §.
   Polismyndigheten ska löpande föra en förteckning över de tjänstemän som anges i första stycket. Förordning (2014:1149).

Tillgången till uppgifter

4 § Följande kategorier av anställda vid Polismyndigheten får ges tillgång till uppgifter i vapenregister som regleras i 1 a kap. vapenlagen (1996:67):
1. anställda som handlägger vapenärenden,
2. anställda som arbetar vid myndighetens ledningscentraler, och
3. de särskilt angivna tjänstemän vid myndigheten som utför uppgifter enligt 3 kap. 7 § andra stycket polisdatalagen (2010:361).
   Anställda vid Polismyndigheten som upprätthåller allmän ordning och säkerhet, bistår med handräckning eller utreder brott får ges tillgång till uppgift om huruvida någon har tillstånd att inneha vapen. Förordning (2014:1149).

Elektroniskt utlämnande av uppgifter

5 § Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter om vad som krävs i fråga om behörighet och säkerhet för att myndigheten ska kunna medge direktåtkomst till vapenregister för de myndigheter som anges i 1 a kap. 14 § vapenlagen (1996:67).
   Direktåtkomst får inte medges innan Polismyndigheten har försäkrat sig om att den mottagande myndigheten uppfyller kraven på behörighet och säkerhet. Förordning (2015:451).

2 kap. Innehav m.m. av skjutvapen och ammunition

1 § En ansökan om auktorisation enligt 2 kap. 17 § vapenlagen (1996:67) görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgift om sammanslutningens namn, organisationsnummer och var styrelsen har sitt säte samt vilka omständigheter sammanslutningen åberopar för utredning av sammanslutningens stabilitet, kontinuerliga skytteverksamhet och ordning för säker vapenhantering.
   Polismyndigheten utfärdar ett bevis över auktorisationen.
   Polismyndigheten får meddela föreskrifter om kraven enligt 2 kap. 17 § vapenlagen på stabil organisation, kontinuerlig skytteverksamhet och ordning för säker vapenhantering.
   När det gäller auktorisation av sådana organisationer som anges i förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet och deras läns- och lokalavdelningar ska Polismyndigheten samråda med Försvarsmakten. Förordning (2014:1361).

2 § Krav på tillstånd enligt 2 kap. 1 § första stycket vapenlagen (1996:67) gäller inte skjutvapen som har överlämnats från staten till
1. statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten eller polisen, om de är skyldiga att inneha vapnet för tjänsten, eller
2. organisationer som anges i förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet och deras läns- och lokalavdelningar.
   Tillstånd för innehav av start- eller signalvapen krävs inte för
a) Sveriges Riksidrottsförbund och förbund och föreningar som är anslutna till Riksidrottsförbundet,
b) Svenska Brukshundklubben och Svenska Kennelklubben och klubbar som är anslutna till dessa organisationer, och
c) flygplatsoperatör som driver flygplats där personal utövar flygtrafikledningstjänst. Förordning (2014:1361).

3 § Den som ansöker om tillstånd till innehav av skjutvapen ska, om inte ansökan uteslutande avser annat ändamål än skjutning, visa att han eller hon kan handha ett sådant vapen som ansökan avser. För nedan angivna vapentyper gäller följande särskilda krav.

Vapentyp                                Krav
1. Jaktvapen med undantag för
enhandsvapen för jakt. Bevis om avlagt prov
som avses i 4 §.
2. Enhandsvapen med undantag av
jaktvapen och effektbegränsade vapen. Sökanden ska ha fyllt
18 år, ha visat prov på
särskild skjutskicklighet
och vara aktiv medlem i
en sammanslutning som
antingen auktoriserats
enligt vapenlagen
(1996:67) eller är
ansluten till en
auktoriserad sådan och
som inom ramen för sin
verksamhet bedriver
skytte med sådant vapen
som ansökan avser. Intyg
över aktivitet och
skjutskicklighet ska
lämnas av styrelsen i
sammanslutningen.
Undantag från ålderskravet
får göras om det finns
särskilda skäl.
3. Kulsprutepistol eller annat
helautomatiskt vapen utom
enhandsvapen. Sökanden ska ha fyllt
20 år och vara aktiv
medlem i en sammanslutning
för skytte vars verksamhet
Försvarsmakten förklarat
vara av betydelse för
totalförsvaret samt ha
visat prov på särskild
skjutskicklighet. Undantag
från ålderskravet får
göras om det finns
särskilda skäl.
4. Annat målskjutningsvapen än
enhandsvapen, helautomatiskt
vapen eller effektbegränsade vapen. Sökanden ska vara
ordinarie hemvärnsman
eller aktiv medlem i en
sammanslutning som
antingen auktoriserats
enligt vapenlagen eller
är ansluten till en
auktoriserad sådan och
som inom ramen för sin
verksamhet bedriver
skytte med sådant vapen
som ansökan avser.
Intyg över aktivitet
och, för den som inte
har fyllt 18 år,
skjutskicklighet och
personlig lämplighet
ska lämnas av styrelsen
i sammanslutningen.
5. Tårgasanordningar och andra till
verkan och ändamål jämförliga
anordningar. Sökanden ska kunna
hantera anordningen och
ha kunskap om dess
verkningar.
   Trots det som sägs i första stycket 1–5 får tillstånd att inneha skjutvapen ges till sökande som behöver vapnet i sin tjänst eller som för sin tjänst behöver annat skjutvapen än tjänstevapen för att behålla eller utveckla sin skjutskicklighet. Är det fråga om utländsk säkerhetspersonal som medföljer vid statsbesök eller liknande eller som ansvarar för personers säkerhet vid internationell luftfart, ska Polismyndigheten samråda med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet).
   Naturvårdsverket får i särskilda fall medge undantag från första stycket 1.
   Tillstånd till innehav av skjutvapen för något annat ändamål än jakt eller målskjutning får endast meddelas den som har fyllt 18 år. Det gäller dock inte start- eller signalvapen eller vapen som gjorts varaktigt obrukbara.
   Polismyndigheten får meddela föreskrifter om de krav på skjutskicklighet och aktivt medlemskap som gäller för tillstånd till innehav av målskjutningsvapen och om vilka kunskapskrav som gäller för tillstånd till innehav av tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar. Förordning (2014:1361).

4 § För tillstånd till innehav av jaktvapen krävs att sökanden avlagt prov som visar att han eller hon har grundläggande kännedom om jakt och viltvård och kan handha vapnet. Provet ska avläggas inför en provledare som förordnats av Polismyndigheten efter förslag av Svenska jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens jägare.
   Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om provet och om övriga frågor som avses i första stycket.
   Kostnaderna för provtagningen ska betalas av den som avlägger provet enligt en taxa som fastställs av Naturvårdsverket.
   Den som har avlagt prov som avses i första stycket ska vid prövning enligt 2 kap. 4 § vapenlagen (1996:67) anses ha behov av jaktvapen, om inte särskilda skäl föranleder annat. Det som har sagts nu gäller inte i fråga om vapen som avses i 2 kap. 5 § denna förordning.
   Vid tillämpning av fjärde stycket ska behovet anses motsvara fyra jaktvapen, stommar eller lådor till sådana vapen, om det inte finns omständigheter som talar för att sökanden behöver fler vapen än så. Tillstånd till fler än sex jaktvapen, stommar eller lådor till sådana vapen, får beviljas endast om sökanden visar att det finns ett mycket kvalificerat behov av ytterligare vapen. Förordning (2014:1149).

4 a § För tillstånd till innehav av fler än tio enhandsvapen för målskjutning, eller stommar till sådana vapen, krävs att sökanden visar att han eller hon har ett mycket kvalificerat behov av ytterligare vapen. Detsamma gäller för tillstånd till innehav av fler än åtta andra vapen för målskjutning, eller stommar eller lådor till sådana vapen. Förordning (2006:1304).

5 § Behov av att inneha skjutvapen bör i fråga om nedan angivna vapentyper anses finnas endast för följande ändamål.

Vapentyp                                Ändamål

1. Enhandsvapen för jakt eller avlivning av djur
a) enskottsvapen,                       Omfattande grytjakt,
jakt med ställande
hund enligt de
föreskrifter som
meddelats av
Naturvårdsverket eller
avlivning av
fällfångade djur.
b) flerskottsvapen. Yrkesmässigt bedriven
jakt- eller viltvård
eller annat
kvalificerat behov.
2. Vapen som av Polismyndigheten
efter samråd med Naturvårdsverket
klassificeras som salongsgevär. Avlivning av fällfångade
djur.
3. Tårgasanordningar eller andra
till verkan och ändamål
jämförliga anordningar. Tjänst eller annan
särskild omständighet
som medför ett synnerligt
behov av anordningen för
personligt skydd.
4. Injektionsvapen. Jakt enligt tillstånd som
meddelats av
Naturvårdsverket eller
veterinärarbete som avser
tamdjur, om sökanden visar
att han eller hon
genomgått utbildning
enligt föreskrifter som
meddelats av Statens
jordbruksverk, i fråga om
jakt i samråd med
Naturvårdsverket.
5. Eldrör eller pipa eller annan
anordning som möjliggör att till
ett skjutvapen använda annan
ammunition än vapnet är avsett för. a) Målskjutning.
b) Yrkesmässigt bedriven
jakt- eller viltvård eller
annat kvalificerat behov.
c) Övrig jakt med
ammunition som
Naturvårdsverket delat in
i klass 2–4.

6. Ljuddämpare
a) målskjutningsvapen,                  Till skydd för människors
hälsa eller miljön om det
är särskilt påkallat.
b) jaktvapen. Till skydd för människors
hälsa eller miljön i den
utsträckning
Polismyndigheten
föreskriver det.
Förordning (2014:1361).

5 a § Tillstånd till innehav av skjutvapen för skjutning för annat ändamål än jakt, målskytte, skydd eller avlivning av fällfångade djur får beviljas om det finns synnerliga skäl. Förordning (2014:1149).

6 § Ansökan om tillstånd att inneha skjutvapen görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens namn, person- eller organisationsnummer och hemvist eller säte samt om vapnets typ, fabrikat, modell och kaliber. En ansökan från en sammanslutning för jakt- eller målskytte ska också innehålla uppgift om den plats där vapnet ska förvaras, förvaringsutrymmets beskaffenhet och vem som är ansvarig för förvaringen samt till vilken auktoriserad sammanslutning som sammanslutningen är ansluten.
   Avser ansökan ett visst bestämt vapen, ska dessutom överlåtarens eller upplåtarens namn, person- eller organisationsnummer och hemvist och vapnets tillverkningsnummer anges i ansökan. Avser ansökan ett vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer ska annan uppgift som tillåter identifiering anges. Vid förvärv av vapen från någon annan än en vapenhandlare, ska överlåtarens tillståndsbevis för vapnet bifogas, om beviset finns i behåll.
   I ansökan ska det antal och slag av skjutvapen som sökanden redan innehar anges. Ansökan ska också innehålla uppgift om ändamålet med innehavet och vilka omständigheter sökanden åberopar till stöd för sin ansökan. Förordning (2014:1361).

6 a § Om en person innehar flera skjutvapen med tidsbegränsade tillstånd, skall frågan om förnyelse av tillstånden prövas i ett sammanhang om sökanden begär det. Förordning (2000:149).

7 § Om tillstånd beviljas att inneha ett skjutvapen som sökanden avser att förvärva i en annan stat, får Polismyndigheten i förekommande fall även utfärda sådant intyg om att förvärvet godkänns av svensk myndighet som kan krävas av myndigheterna i den andra staten.
   I annat fall får Polismyndigheten godkänna att en person som är bosatt i Sverige får förvärva skjutvapen i en annan stat, om det med hänsyn till sökandens personliga förhållanden kan antas att han eller hon inte kommer att missbruka vapnet. Ett sådant godkännande medför inte någon rätt att inneha vapnet i Sverige. Förordning (2014:1149).

8 § Den som samlar skjutvapen får ges tillstånd att inneha ammunition till sådana vapen som han eller hon har tillstånd att inneha. Huvudmän för museer som avses i 2 kap. 3 § 3 vapenlagen (1996:67) och den som samlar ammunition får ges tillstånd att inneha ammunition även till andra vapen. Tillstånd att inneha ammunition i andra fall får ges om det finns särskilda skäl. Förordning (2014:1361).

9 § Ansökan om tillstånd att inneha ammunition görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist samt om det slag och den mängd ammunition som sökanden vill ha tillstånd att inneha. Ansökan ska även innehålla uppgift om ändamålet med innehavet och de omständigheter sökanden åberopar till stöd för sin ansökan. Förordning (2014:1149).

10 § Har upphävts genom förordning (2000:149).

11 § Tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition får inte meddelas den som är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan att förmyndaren eller förvaltaren har samtyckt till innehavet.

12 § Tillstånd att inneha skjutvapen i kategori B i bilagan till denna förordning eller ammunition till ett sådant vapen får inte meddelas någon
som är bosatt i ett annat land inom Europeiska unionen, om inte en behörig myndighet i det landet har samtyckt till innehavet.

13 § Tillstånd att inneha skjutvapen i kategori A, B eller C i bilagan till denna förordning får meddelas en person som är bosatt i ett annat land inom Europeiska unionen endast om denna person
a) beviljats tillstånd enligt 6 kap. 1 4 §§ att föra över vapnet till det land som personen är bosatt i, eller
b) skriftligt intygat och motiverat sin avsikt att inneha vapnet endast i Sverige.

14 § Polismyndigheten får meddela föreskrifter om kraven enligt 2 kap. 3 § 2 vapenlagen (1996:67) på säkerhet i fråga om handhavande av vapen, stabil organisation och kontinuerlig skytteverksamhet avseende tillstånd för en sammanslutning för jakt- eller målskytte att inneha skjutvapen. Förordning (2014:1361).

15 § /Träder i kraft I:2016-07-15/ Polismyndigheten ska ansvara för utförandet av de uppgifter som en kontrollorganisation har enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2403 av den 15 december 2015 om fastställande av gemensamma riktlinjer om standarder och metoder för deaktivering i syfte att se till att deaktiverade skjutvapen görs irreversibelt funktionsodugliga och de uppgifter som en medlemsstat har enligt artiklarna 3.6 och 4 samma förordning.
   Polismyndigheten får meddela föreskrifter om vilka offentliga eller privata organisationer eller individer som får utföra deaktivering av skjutvapen enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2403. Förordning (2016:722).

3 kap. Bevis om tillstånd till innehav av skjutvapen och ammunition, m.m.

1 § Polismyndigheten ska utfärda bevis över tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition och, om tillståndet avser innehav av vapen, en duplett av beviset.
   Om tillståndet avser en person som är bosatt i en annan stat inom Europeiska unionen ska Polismyndigheten vidarebefordra de uppgifter som krävs för att kunna identifiera vapnet och förvärvaren till den staten. Detta gäller dock endast skjutvapen som hör till kategori C i bilagan till denna förordning och ammunition som är avsedd för sådana vapen. Förordning (2014:1149).

2 § Bevis om tillstånd att inneha skjutvapen skall innehålla de uppgifter om tillståndshavaren och om vapnet som anges i 2 kap. 6 § samt om tidsbegränsning eller villkor som har meddelats med stöd av vapenlagen (1996:67).
   Beviset skall vidare innehålla uppgift om för vilket ändamål ägaren är berättigad att inneha vapnet.

3 § Rätt att använda skjutvapen för jakt innefattar, om inte annat anges, rätt att använda vapnet även till övning eller tävling samt till avlivning av djur. Rätt att använda skjutvapen för skyddsändamål innefattar, om inte annat anges, rätt att använda vapnet även till övning eller tävling. Förordning (2000:149).

4 § Om ett bevis om tillstånd att inneha skjutvapen innehåller villkor om hur vapnet skall förvaras eller att vapnet skall göras varaktigt obrukbart, får beviset inte lämnas till sökanden förrän denne visar att han uppfyller villkoren.

5 § Om någon inte har förvärvat skjutvapen före utgången av den tid som anges i 2 kap. 7 § vapenlagen (1996:67) ska han eller hon inom en månad anmäla detta och återlämna tillståndsbeviset till Polismyndigheten. Förordning (2014:1149).

6 § Den som förvärvar skjutvapen med stöd av ett innehavstillstånd som inte avser ett visst bestämt vapen ska senast inom en månad efter förvärvet visa upp tillståndsbeviset hos Polismyndigheten och lämna uppgift om vapnets tillverkningsnummer och om överlåtarens eller upplåtarens namn och hemvist, om dessa uppgifter inte har lämnats tidigare. Avser förvärvet ett skjutvapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer, ska någon annan uppgift som möjliggör identifiering anges. Är det fråga om förvärv av skjutvapen från någon annan än en vapenhandlare, ska överlåtarens tillståndsbevis för vapnet bifogas, om beviset finns i behåll.
   Polismyndigheten ska på beviset anteckna vapnets tillverkningsnummer eller, om det saknas, någon annan uppgift som möjliggör identifiering. Förordning (2014:1149).

7 § Bevis om tillstånd att inneha ammunition skall innehålla de uppgifter om tillståndshavaren som anges i 2 kap. 9 § och uppgift om för vilket ändamål ammunitionen får innehas. I beviset skall anges det slag och den mängd ammunition som tillståndet avser.

8 § Har ett tillståndsbevis förstörts, förkommit eller förändrats så att det inte lämpligen kan användas, får ett nytt bevis (duplettbevis) utfärdas efter ansökan.
   Om beviset inte finns i behåll ska ansökan innehålla en förklaring på heder och samvete om förlusten av beviset.
   Kommer beviset senare till rätta ska det genast överlämnas till Polismyndigheten. Förordning (2014:1149).

9 § Polismyndigheten ska efter ansökan utfärda ett europeiskt skjutvapenpass till den som har tillstånd att i Sverige inneha ett skjutvapen som avses i bilagan till denna förordning. Skjutvapenpasset ska ha en begränsad giltighetstid. Det får återkallas av Polismyndigheten om det finns särskilda skäl för det.
   Ett europeiskt skjutvapenpass ska omedelbart lämnas in till Polismyndigheten om innehavarens tillstånd att inneha något av de skjutvapen som omfattas av passet återkallas, om innehavaren avhänder sig något av dessa vapen eller om skjutvapenpasset återkallas. Om passet inte längre ska gälla ska det makuleras. I annat fall ska Polismyndigheten göra en anteckning i passet om de ändrade förhållandena och återlämna det till innehavaren.
   Polismyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om det europeiska skjutvapenpasset. Förordning (2014:1149).

4 kap. Införsel av skjutvapen eller ammunition

1 § I fråga om tillstånd till införsel av skjutvapen eller ammunition gäller 2 kap. 36 och 811 §§ samt 3 kap. 1 § första stycket, 24, 7 och 8 §§. Avser tillståndet vapen eller ammunition som tillfälligt ska användas vid jakt eller tävling här i landet, får de förutsättningar som motsvarar dem som anges i 2 kap. 3 och 5 §§ visas genom intyg från den som anordnar jakten eller tävlingen.
   Om införseln innefattar transitering, ska Polismyndigheten före införseln vidarebefordra uppgifterna i tillståndet till en behörig myndighet i transiteringsstaterna. Förordning (2014:1361).

2 § Den rätt att här i landet inneha skjutvapen eller ammunition som följer av tillstånd till införsel skall i tillståndet begränsas till viss tid.

3 § Tillstånd till införsel av skjutvapen som medförs vid resa av en person bosatt i ett land inom Europeiska unionen får beviljas för en eller flera resor under högst ett år och skall anses omfatta rätt att inneha vapnet i Sverige under denna tid. Ett beslut om sådant tillstånd skall skrivas in i tillståndshavarens europeiska skjutvapenpass.
   Ett tillstånd enligt första stycket skall även anses omfatta rätt till införsel av ammunition som är avsedd för vapnet och som innehavaren kan antas behöva under vistelsen i Sverige.

4 § Företrädare för en annan stats myndighet som tillfälligt tjänstgör i Sverige enligt lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete eller lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete undantas enligt 11 kap. 1 § f vapenlagen (1996:67) från lagens bestämmelser om skjutvapen och ammunition.
   Det som anges i första stycket gäller också den som tillfälligt tjänstgör i Sverige enligt rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser och som har rätt att medföra tjänstevapen enligt den förordningen eller enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter och om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 vad beträffar den mekanismen och regleringen av gästande tjänstemäns uppgifter och befogenheter. Förordning (2009:142).

5 § Företrädare för polisen i Danmark, Finland, Island och Norge som i tjänsten reser genom Sverige från ett nordiskt land till en annan del av det landet eller till ett annat nordiskt land och medför skjutvapen och ammunition för tjänsteändamål undantas enligt 11 kap. 1 § f vapenlagen (1996:67) från lagens bestämmelser om skjutvapen och ammunition.
   Polismyndigheten får meddela föreskrifter om förvaring av skjutvapen och ammunition vid transitering enligt första stycket. Förordning (2014:1149).

5 kap. Handel med skjutvapen

1 § Ansökan om tillstånd att driva handel med skjutvapen görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer eller organisationsnummer, hemvist eller säte och om uppskattad omfattning av rörelsen, lagerhållningens storlek, lokalerna där verksamheten ska bedrivas och de omständigheter sökanden åberopar för utredning av sina kunskaper att driva handel med skjutvapen. Om sökanden är en juridisk person ska ansökan dessutom innehålla uppgift om namn, personnummer och hemvist för de fysiska personer som har ett betydande inflytande över den juridiska personen.
   Om tillstånd beviljas ska bevis om detta utfärdas. I beviset ska det anges vilka typer av skjutvapen och vilket antal av varje typ av skjutvapen som får innehas på en gång och den plats där rörelsen får bedrivas. Förordning (2014:1149).

2 § Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter om krav på kunskap för tillstånd att driva handel med skjutvapen. Förordning (2014:1149).

3 § Vid provskjutning får i en vapenhandlares ställe någon annan person närvara som har godkänts av Polismyndigheten. Förordning (2014:1149).

4 § Handelsrörelse får inte påbörjas förrän Polismyndigheten har godkänt de lokaler och andra utrymmen som är anordnade för förvaring av vapnen. Förordning (2014:1149).

5 § Handlares förvärv av skjutvapen ska ske efter skriftlig rekvisition. Handlaren ska föra särskild inköpsförteckning över rekvisitionerna.
   En handlare som i särskilt fall önskar förvärva skjutvapen av någon annan än den som är berättigad att tillverka eller driva handel med skjutvapen ska kontrollera att överlåtaren har tillstånd att inneha vapnet. Handlaren ska inom en månad från förvärvet skriftligen anmäla detta till Polismyndigheten. I samband med en sådan anmälan ska överlåtarens tillståndsbevis ges in till Polismyndigheten, om det finns i behåll. Förordning (2014:1149).

6 § En handlare är skyldig att föra anteckningar i särskild försäljningsförteckning över försålda skjutvapen.

7 § Polismyndigheten får meddela föreskrifter om
1. innehållet i en rekvisition,
2. vilka uppgifter som ska införas i en inköpsförteckning och försäljningsförteckning,
3. hur förteckningarna ska föras och vilka handlingar som ska bifogas sådana förteckningar, och
4. innehållet i en anmälan som avses i 5 § andra stycket. Förordning (2014:1149).

8 § Polismyndigheten skall se till att skjutvapen som innehas av handlare förvaras på föreskrivet sätt. Polismyndigheten skall minst en gång årligen låta granska handlarens inköpsförteckningar och försäljningsförteckningar med bilagor samt, när anledning finns till det, hans lager av skjutvapen.

9 § Handlare är skyldiga att hålla inköps- och försäljningsförteckningarna med bilagor tillgängliga för en polisman eller annan anställd vid Polismyndigheten och att lämna honom eller henne begärda upplysningar om inköpta och sålda vapen, om befintligt vapenlager och om andra förhållanden, som är av betydelse för den tillsyn som Polismyndigheten ska utöva enligt 8 §. Förordning (2014:1149).

10 § Inköpsförteckning och försäljningsförteckning och bilagor till dessa ska bevaras under tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Om rörelsen läggs ner, ska förteckningarna och bilagorna överlämnas till Polismyndigheten. Förordning (2014:1149).

11 § Har en tillståndshavare avlidit eller försatts i konkurs, får rörelsen fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under högst ett år från dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen, under förutsättning att anmälan görs till Polismyndigheten inom en månad från nämnda tidpunkt och att rörelsen förestås av en godkänd föreståndare eller ersättare. Förordning (2014:1149).

12 § Ansökan om godkännande som föreståndare eller ersättare eller om godkännande av en person som i en vapenhandlares ställe ska närvara vid provskjutning, görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist.
   Polismyndigheten ska utfärda bevis om sådant godkännande som avses i första stycket. Förordning (2014:1149).

6 kap. Överföring av skjutvapen och ammunition till ett annat land

1 § Tillstånd krävs för att föra över skjutvapen som omfattas av bilagan till denna förordning från Sverige till en annan stat inom Europeiska unionen.
   Ansökan om tillstånd till överföring ska göras skriftligen på formulär som fastställs av Polismyndigheten och innehålla de uppgifter som anges på formuläret.
   Om det krävs tillstånd till införsel av vapnet i den stat dit vapnet ska föras, ska ett sådant tillstånd bifogas ansökan. Innefattar utförseln transitering ska, i de fall det krävs, tillstånd från transiteringsstaterna bifogas ansökan. Förordning (2014:1149).

2 § Vid prövning av en ansökan enligt 1 § ska Polismyndigheten kontrollera att nödvändigt tillstånd till införsel och transitering av vapnet finns och att överföringen uppfyller godtagbara krav på säkerhet.
   Beviljas tillstånd till överföring ska i förekommande fall införseltillstånd från mottagarstaten och transiteringstillstånd från transiteringsstaterna bifogas beslutet.
   Polismyndigheten ska senast vid överföringen vidarebefordra uppgifterna i beslutet till en behörig myndighet i den stat dit vapnet ska föras och i förekommande fall i transiteringsstaterna. Förordning (2014:1149).

3 § En kopia av ett beslut enligt 2 § skall medfölja vapnet till dess destinationsort. Det skall på begäran visas upp för myndigheterna i de länder som berörs av överföringen.

4 § Den som har tillstånd att driva handel med skjutvapen får beviljas generellt tillstånd att föra över sådana vapen som omfattas av handelstillståndet från Sverige till en vapenhandlare som är bosatt i en annan stat inom Europeiska unionen. Ett sådant tillstånd får beviljas för en tid av högst tre år åt gången.
   Vid överföring av skjutvapen med stöd av tillstånd enligt första stycket ska avsändaren senast fjorton dagar före överföringen lämna upplysningar till Polismyndigheten om
a) namn och adress på den som säljer eller överlåter skjutvapnet och på den som köper eller förvärvar det eller i förekommande fall ägaren,
b) den adress som skjutvapnet ska transporteras till,
c) antalet skjutvapen som ska transporteras, och
d) uppgifter som möjliggör identifiering av skjutvapnet.
   Polismyndigheten ska omedelbart vidarebefordra uppgifterna till Tullverket, en behörig myndighet i destinationsstaten och i förekommande fall i transiteringsstaterna. Förordning (2014:1149).

5 § Tillstånd krävs för att föra över ammunition från Sverige till ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. För ett sådant tillstånd tillämpas bestämmelserna i 1 4 §§ på motsvarande sätt.

6 § Utan tillstånd enligt 1 4 §§ får ett skjutvapen som avses i bilagan till denna förordning medföras vid en resa från Sverige till något annat land inom Europeiska unionen endast om tillstånd beviljats av en behörig myndighet i vart och ett av de berörda länderna. Ett sådant tillstånd kan avse en eller flera resor under högst ett år och skall föras in i ett europeiskt skjutvapenpass. Tillstånd behöver dock inte begäras in från ett land som tillåter införsel av vapnet utan tillstånd under de förutsättningar som gäller för resan. Det europeiska skjutvapenpasset skall alltid medföras på resan och på begäran visas upp för de behöriga myndigheterna i respektive land.
   Den som medför ett skjutvapen vid en resa enligt första stycket får utan särskilt tillstånd även medföra ammunition till vapnet för personligt bruk.

7 kap. Utlåning av skjutvapen

1 § Vid utlåning av skjutvapen skall intyg om lånet överlämnas till låntagaren, om inte vapnet innehas uteslutande i upplåtarens närvaro.
   Vid utlåning från enskild vapeninnehavare till medlem av hans familj eller hushåll eller, beträffande gasvapen, till anställd i och för dennes tjänst får vapeninnehavarens tillstånds- eller deklarationsbevis överlämnas i stället för låneintyg.

2 § Låneintyg skall innehålla uppgift om låntagarens namn, personnummer och hemvist och om tid och ändamål för utlåningen.
   Om upplåtaren är enskild vapeninnehavare, skall intyget tecknas på kopia av hans tillstånds- eller deklarationsbevis. Annat låneintyg skall innehålla uppgift om skjutvapnets fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer.

Lånetillstånd enligt 3 kap. 9 § vapenlagen (1996:67)

3 § Tillstånd att låna skjutvapen får meddelas för jakt eller målskytte.
   Om det finns synnerliga skäl, får tillstånd att låna skjutvapen meddelas för skjutning även för annat ändamål än som anges i första stycket. Förordning (2014:1149).

4 § En ansökan om tillstånd att låna skjutvapen görs skriftligen. Den ska innehålla uppgift om
1. sökandens namn, personnummer och hemvist,
2. för vilket ändamål sökanden vill låna skjutvapen,
3. vilken typ av skjutvapen tillståndet ska avse, och
4. vilka omständigheter sökanden vill åberopa till stöd för sin ansökan. Förordning (2014:1149).

5 § Den som ansöker om tillstånd att låna skjutvapen skall visa sig kunna handha den typ av vapen som ansökan avser. Därvid gäller i tillämpliga delar vad som anges i 2 kap. 3 §.
   Vid prövningen av om tillstånd att låna skjutvapen skall meddelas skall även det som anges i 2 kap. 5 § om ändamål och vapentyper gälla i tillämpliga delar. Förordning (2006:509).

6 § Tillstånd att låna skjutvapen får inte meddelas den som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan att förvaltaren har lämnat samtycke. Förordning (2006:509).

7 § Polismyndigheten utfärdar bevis om tillstånd att låna skjutvapen. Ett bevis skall innehålla uppgift om den tillståndet gäller och för vilket ändamål han eller hon är berättigad att låna vapen.
   Har ett bevis förstörts eller förkommit eller förändrats så att det inte lämpligen kan användas gäller vad som anges i 3 kap. 8 §. Förordning (2006:509).

8 kap. Reparation och översyn av skjutvapen

1 § Ansökan om tillstånd enligt 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) att ta emot skjutvapen för reparation eller översyn görs skriftligen.
   Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist och om vilka vapentyper ansökan avser och hur sökanden avser att förvara mottagna skjutvapen.
   Om tillstånd beviljas ska bevis om detta utfärdas. Beviset ska innehålla uppgifter om vilka vapentyper tillståndet avser och om villkor som meddelats med stöd av vapenlagen. Förordning (2014:1149).

2 § Den som tar emot skjutvapen för reparation eller översyn är skyldig att föra anteckningar i en särskild reparationsförteckning över mottagna vapen.
   Polismyndigheten får meddela föreskrifter om vilka uppgifter förteckningen ska innehålla och hur förteckningen ska föras.
   Den som har tagit emot skjutvapen för reparation eller översyn är skyldig att hålla förteckningen tillgänglig för en polisman och på begäran lämna upplysningar till honom eller henne om mottagna vapen.
   Förteckningen och bilagor till denna ska bevaras under tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Förordning (2014:1149).

9 kap. Förvaring och transport av skjutvapen och ammunition

1 § Polismyndigheten får meddela särskilda föreskrifter om vapenhandlares, museers och sammanslutningars förvaring av tillståndspliktiga skjutvapen och sammanslutningars förvaring av ammunition. I fråga om förvaring av ammunition som räknas till explosiva varor finns bestämmelser även i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
   Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter om hur skjutvapen och ammunition ska förvaras för att uppfylla föreskrifterna i 5 kap. 2 § vapenlagen (1996:67). Förordning (2014:1149).

2 § Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter om vad som ska gälla utöver bestämmelserna i 5 kap. vapenlagen (1996:67) i fråga om transport av skjutvapen och ammunition. Förordning (2014:1149).

3 § Ansökan om tillstånd att förvara skjutvapen eller ammunition hos någon annan görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgifter om sökandens namn, personnummer och hemvist samt om varje vapens typ, fabrikat, modell och kaliber. Ansökan ska också innehålla uppgift om mottagarens namn, personnummer och hemvist. Ansökan ska vidare innehålla en närmare redogörelse för skälen för förvaring hos mottagaren och möjligheten för honom eller henne att erbjuda en säker förvaring.
   Om tillstånd beviljas, ska bevis om det utfärdas. I beviset ska det anges hur länge tillståndet gäller och eventuella villkor som har meddelats med stöd av vapenlagen (1996:67). En kopia av beviset ska lämnas till mottagaren. Förordning (2014:1149).

10 kap. Inlösen av skjutvapen och ammunition m.m.

1 § Länsstyrelsen ska utse en eller flera värderingsmän som ska biträda Polismyndigheten vid värdering av skjutvapen och ammunition som ska lösas in. Till värderingsman bör den utses som har god kännedom om skjutvapens och ammunitions marknadsvärde och vapenhandlares pris vid inköp av begagnade skjutvapen.
   En värderingsman har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt uppdrag.
   Polismyndigheten bör försöka komma överens med ägaren om till vilket värde vapnet eller ammunitionen ska lösas in. Förordning (2014:1149).

2 § Skjutvapen och ammunition som har tillfallit staten ska skrotas eller säljas. Innan egendomen skrotas eller säljs ska Nationellt forensiskt centrum vid Polismyndigheten erbjudas att få egendomen. Om egendomen överlämnas till försäljning, ska Statens försvarshistoriska museer först erbjudas att köpa den. Förordning (2014:1149).

11 kap. Skjutvapen och ammunition som ingår i dödsbo eller konkursbo

1 § Om skjutvapen ingår bland tillgångarna i ett dödsbo, ska den som har vård om boet göra en skriftlig anmälan om det till Polismyndigheten senast tre månader efter dödsfallet.
   Om skjutvapen ingår bland tillgångarna i ett konkursbo, ska konkursförvaltaren så snart som möjligt göra en skriftlig anmälan om det till Polismyndigheten.
   En anmälan enligt första eller andra stycket ska innehålla uppgift om fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer för varje vapen och om art och mängd av tillhörande ammunition. Är det fråga om vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer ska någon annan uppgift som möjliggör identifiering lämnas. Anmälan ska också innehålla uppgift om vem som har hand om vapnet för boets räkning och om hur det förvaras.
   Förstatredje styckena gäller inte effektbegränsade vapen. Förordning (2014:1149).

12 kap. Skyldighet att medföra och visa upp tillståndsbevis, m.m.

1 § En överlåtare eller upplåtare får inte lämna ut ett skjutvapen till den som fått tillstånd att inneha vapnet förrän han av denne har fått en duplett av tillståndsbeviset.

2 § Vid utbyte av en försliten eller på annat sätt obrukbar del av ett skjutvapen skall vapeninnehavaren visa tillståndsbeviset för vapnet eller vapendelen.

3 § Den som har tillstånd att inneha skjutvapen är skyldig att ha med sig tillståndsbeviset när han eller hon själv medför vapnet eller när någon annan som har lånat vapnet medför det i tillståndshavarens närvaro.
   Om det är fråga om jaktvapen eller vapen som är avsett för tävlings- eller övningsskjutning, får tillståndshavaren i stället ha med sig jaktkort eller medlemskort som intygar medlemskap i en sådan sammanslutning som avses i 2 kap. 3 § 2 vapenlagen (1996:67). Kortet ska vara försett med en anteckning av en tjänsteman vid Polismyndigheten eller av två trovärdiga personer som intygar att det tillståndsbevis som gäller för vapnet har visats upp för dem.
   Den som medför ett lånat skjutvapen i annat fall än som avses i första stycket är skyldig att ha med sig sådant intyg eller bevis som enligt 7 kap. 1 § ska överlämnas till honom eller henne. Han eller hon ska även medföra eget tillståndsbevis för innehav av vapen av samma typ som det lånade vapnet eller, om tillstånd enligt 3 kap. 1 a § vapenlagen krävs för lån av vapnet, tillståndsbevis enligt 7 kap. 7 § för lån av ett sådant vapen. Förordning (2014:1361).

4 § Den som fört in ett skjutvapen till Sverige med stöd av 2 kap. 13 § b vapenlagen (1996:67) skall under vistelsen i Sverige med vapnet medföra tillstånd från en behörig myndighet i Danmark, Finland eller Norge att där inneha vapnet. I stället för ett tillstånd från en myndighet i Danmark eller Finland får medföras ett europeiskt skjutvapenpass som meddelats i något av dessa länder och i vilket vapnet är inskrivet.
   Den som fört in ett skjutvapen till Sverige med stöd av ett tillstånd som skrivits in i ett europeiskt skjutvapenpass skall medföra passet under vistelsen i Sverige med vapnet.

5 § Har upphävts genom förordning (2000:149).

6 § Har upphävts genom förordning (2000:149).

13 kap. Anmälningsskyldighet

1 § Har upphävts genom förordning (2000:149).

2 § Närmare förskrifter om anmälan som avses i 6 kap. 6 § vapenlagen (1996:67) meddelas av Socialstyrelsen.

3 § Har upphävts genom förordning (2006:509).

4 § Den som med stöd av bestämmelserna i 3 kap. vapenlagen (1996:67) lånar ut ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i en stat som har tillträtt den europeiska konventionen av den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav av skjutvapen (den europeiska vapen-konventionen), ska omedelbart anmäla utlåningen till Polismyndigheten, om inte vapnet ska innehas och användas av låntagaren endast i Sverige.
   En sådan anmälan ska också göras av den som avser att för personligt bruk föra ut skjutvapen ur Sverige till en stat som har tillträtt den europeiska vapenkonventionen, om vistelsen i den andra staten ska vara mer än tre månader. Anmälan ska göras före utförseln.
   Till den europeiska vapenkonventionen är, förutom Sverige, följande stater anslutna: Azerbajdzjan, Cypern, Danmark med undantag av Färöarna och Grönland, Island, Italien, Luxemburg, Moldavien, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Tjeckien och Tyskland. Förordning (2014:1149).

5 § Föreskrifterna om anmälningsskyldighet i 4 § gäller inte
1. långa skjutvapen med slätborrade pipor, om bara ett skott kan avskjutas från varje pipa utan omladdning,
2. kolsyre-, luft-, fjäder- och harpunvapen,
3. varaktigt obrukbara vapen, som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen,
4. särskilda anordningar som gör det möjligt att använda annan ammunition till ett skjutvapen än det är avsett för.

6 § Anmälan som avses i 4 § ska göras till Polismyndigheten. Anmälan ska innehålla uppgift om namn och hemort samt nummer på pass eller identitetskort i fråga om den person som ska inneha skjutvapnet. Dessutom ska de uppgifter om vapnet som anges i 2 kap. 6 § denna förordning lämnas.
   Polismyndigheten ska underrätta behörig myndighet i den andra staten. Förordning (2014:1149).

14 kap. Ansvarsbestämmelser

1 § Till böter döms den som bryter mot 5 kap. 4-6, 9 eller 10 §, 8 kap. 2 §, 12 kap. 1 § eller 17 kap. 1 §.
   Till penningböter döms den som bryter mot 3 kap. 5 §, 6 § första stycket eller 8 § tredje stycket, 11 kap. 1 § eller 12 kap. 3 eller 4 §, eller som lånar ut skjutvapen utan att följa vad som föreskrivits i 7 kap 1 och 2 §§. Förordning (2006:509).

2 § Den som har ertappats med att medföra skjutvapen utan att kunna visa upp i 12 kap. 3 och 4 §§ föreskriven handling är fri från ansvar, om han eller hon inom en vecka därefter hos Polismyndigheten styrker att han eller hon vid tiden för förseelsen hade rätt att inneha vapnet och omständigheterna ger vid handen att förseelsen haft sin grund i tillfälligt förbiseende. Förordning (2014:1149).

15 kap. Överklagande m.m.

1 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Förordning (2014:1149).

2 § Polismyndighetens eller en domstols beslut enligt denna förordning ska gälla omedelbart, om inte annat förordnas. Förordning (2014:1149).

16 kap. Avgifter

1 § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna förordning i de fall som framgår av andra stycket.
   För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 914 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

Ärendeslag                                      Avgiftsklass
   Tillstånd att inneha skjutvapen (2 kap. 6 §), med den begränsning som anges i 4 §,
– första vapnet för vilket tillstånd söks       2
– varje ytterligare vapen 1
Tillstånd att inneha ammunition (2 kap. 9 §) 1
Tillstånd att låna skjutvapen (7 kap. 4 §) 1
Tillstånd att förvara skjutvapen hos någon
annan (9 kap. 3 §) 1
Tillstånd till införsel av skjutvapen eller
ammunition (4 kap. 1 §) 2
Tillstånd till överföring av skjutvapen
eller ammunition till ett annat land
(6 kap. 1–5 §§) 1
Utfärdande av ett europeiskt skjutvapenpass 2
Förnyande av eller införande av ytterligare
skjutvapen i ett europeiskt skjutvapenpass 1
Tillstånd att driva handel med skjutvapen
(5 kap. 1 §) 5
Tillstånd att ta emot skjutvapen för
reparation eller översyn (8 kap. 1 §) 4
Godkännande av föreståndare för handel med
skjutvapen, ersättare för denne eller
person som i vapenhandlares ställe ska
närvara vid provskjutning (5 kap. 12 §) 2
Auktorisation av sammanslutning för jakt-
eller målskytte (2 kap. 1 §) 8
Förordning (2015:533).

2 § Avgift tas ut för utlämnande av duplettbevis enligt 3 kap. 8 §. I fråga om avgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 20 24 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass A tillämpas.

3 § För ansökan enligt 2 kap. 6 a § tas endast en avgift ut per sökande oavsett hur många vapen ansökan omfattar. Förordning (2000:149).

4 § För tillstånd till innehav av tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar, tas en avgift ut endast om det finns behov enligt 2 kap. 5 § 3 att inneha anordningen till följd av tjänst. Förordning (2004:616).

17 kap. Särskilda bestämmelser

1 § Styrelse för sammanslutning och föreståndare för museum eller bevakningsföretag skall utöva kontroll över sammanslutningens respektive museets eller bevakningsföretagets innehav av skjutvapen och ammunition och över att dessa förvaras riktigt.

2 § Har upphävts genom förordning (1998:394).

3 § Har en domstol funnit någon skyldig till brott mot vapenlagen (1996:67) eller denna förordning eller till något annat brott där skjutvapen använts eller har högre rätt avgjort mål vari sådan dom meddelats, ska en kopia av domen eller beslutet samma dag sändas till Polismyndigheten.
   Samma underrättelseskyldighet gäller när en domstol helt eller delvis har avslagit ett yrkande om förverkande enligt vapenlagen. Förordning (2014:1149).

4 § Polismyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter för verkställigheten av vapenlagen (1996:67) och denna förordning. Förordning (2014:1149).

Bilaga

För tillämpningen av vissa bestämmelser i denna förordning delas skjutvapen och ammunition in i kategorier enligt följande.
   Kategori A
   1. Explosiva militära missiler och startlavetter.
   2. Automatiska skjutvapen.
   3. Skjutvapen maskerade som andra föremål.
   4. Ammunition med kroppsskyddspenetrerande projektiler, explosions- eller brandprojektiler och projektiler för sådan ammunition.
   5. Pistol- och revolverammunition med utvidgande projektiler och projektiler för sådan ammunition, med undantag för de fall då de skall användas till sådana vapen avsedda för jakt eller målskjutning som innehas av personer med rätt att bruka dem.
   Kategori B
   1. Halvautomatiska eller repeterande korta vapen.
   2. Korta vapen med enkelskott med centralantändning.
   3. Korta vapen med enkelskott med kantantändning, vars totala längd är mindre än 28 cm.
   4. Halvautomatiska långa skjutvapen, vars magasin och patronläge tillsammans kan innehålla mer än tre skott.
5. Halvautomatiska långa skjutvapen, vars magasin och patronläge
tillsammans inte kan innehålla mer än tre skott och där
laddningsmekanismen kan tas bort eller det inte är uteslutet att
vapnet med hjälp av vanliga verktyg kan omändras på sådant sätt att
magasin och patronläge tillsammans kan innehålla mer än tre skott.
6. Repeterande och halvautomatiska långa skjutvapen med slätborrade
lopp som inte överstiger 60 cm längd.
   7. Halvautomatiska skjutvapen för civilt bruk som liknar vapen med automatisk mekanism.
   Kategori C
   1. Repeterande långa skjutvapen andra än de som står upptagna i kategori B punkt 6.
   2. Långa skjutvapen med räfflade lopp för enkelskott.
   3. Halvautomatiska långa skjutvapen som inte omfattas av kategori B punkt 4 7.
   4. Korta vapen för enkelskott med kantantändning vars totala längd inte är mindre än 28 cm.

Kategori D

   Enkelskotts långa skjutvapen med slätborrade lopp.

Vapendelar

   Slutstycket, patronläget och pipan till ett skjutvapen tillhör som separata delar samma kategori som det skjutvapen de är eller är tänkta att vara monterade på.

Undantag

   Ovan angivna kategorier ska inte omfatta föremål som stämmer med beskrivningen i dessa men som
   a) har gjorts varaktigt obrukbara genom åtgärder som har godkänts av Polismyndigheten och som medför att skjutvapnets slutstycke, patronläge och pipa har gjorts definitivt oanvändbara och omöjliga att avlägsna, ersätta eller ändra för någon som helst användning av skjutvapnet, /Upphör att gälla U:2016-07-03/
   a) har gjorts varaktigt obrukbara genom åtgärder som medför att skjutvapnets slutstycke, patronläge och pipa har gjorts definitivt oanvändbara och omöjliga att avlägsna, ersätta eller ändra för någon som helst användning av skjutvapnet, /Träder i kraft I:2016-07-03/
   b) är gjorda för larm, signalering, livräddning, djurslakt eller harpunfiske eller för industriellt eller tekniskt bruk, förutsatt att de bara kan användas i ett sådant syfte, eller
   c) betraktas som antika vapen eller reproduktioner av sådana, om dessa inte har inkluderats i de föregående kategorierna.

Definitioner

   I denna bilaga avses med:
   a) Korta vapen: ett skjutvapen med en pipa som inte överstiger 30 cm eller vars totala längd inte överstiger 60 cm.
   b) Långa vapen: alla skjutvapen som inte är korta vapen.
   c) Automatvapen: ett skjutvapen som laddar om automatiskt varje gång ett skott avfyras och som kan avfyra mer än ett skott med ett tryck på avtryckaren.
   d) Halvautomatiskt skjutvapen: ett skjutvapen som laddar om automatiskt varje gång ett skott avfyras och som bara kan avfyra ett skott med ett tryck på avtryckaren.
   e) Repeterande skjutvapen: ett skjutvapen som efter att ett skott har avfyrats är avsett att laddas om från ett magasin eller cylinder med hjälp av ett manuellt tillvägagångssätt.
   f) Skjutvapen för enkelskott: ett skjutvapen utan magasin som laddas för varje skott genom att man manuellt sätter in ett skott i patronläget eller i ett laddningsutrymme där pipan bryts.
   g) Ammunition med kroppsskyddspenetrerande kulor: ammunition för militärt bruk där kulan är försedd med mantel och har en massiv hård kärna.
   h) Ammunition med explosiva projektiler: ammunition för militärt bruk där projektilen innehåller en laddning som exploderar när den stöter emot något.
   i) Ammunition med brandprojektiler: ammunition för militärt bruk där projektilen innehåller en kemisk blandning som börjar brinna vid kontakt med luften eller vid anslaget. Förordning (2016:722).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1996:70
1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 1996.
2. Genom förordningen upphävs vapenförordningen (1974:123)
3. I fråga om överklagande gäller äldre bestämmelser, om polismyndighetens beslut har meddelats före ikraftträdandet.
4. Som bevis enligt 2 kap. 3 § första stycket 1 skall gälla även sådana bevis som före den 1 januari 1985 har meddelats enligt Statens naturvårdsverks anvisningar för prov för innehav av jaktvapen.
5. Den som vid utgången av år 1984 hade tillstånd att inneha skjut vapen för jakt behöver inte uppfylla kravet enligt 2 kap. 3 § första stycket 1, om han inom ett år efter det att det tidigare tillståndet upphörde att gälla ansöker om nytt tillstånd att inneha
a) hagelvapen, om det tidigare tillståndet omfattade sådant vapen,
b) kulvapen, om det nya tillståndet avser ett vapen som enligt Statens naturvårdsverks föreskrifter om klassindelning har samma användningsområde som eller ett mera begränsat användningsområde än det vapen som avsågs med det tidigare tillståndet eller kräver samma utbildning som detta.
6. Innehar någon sedan tiden före den 1 januari 1992 ett luft- eller fjädervapen som enligt då gällande föreskrifter fick innehas utan tillstånd, får han inneha det utan tillstånd även fortsättningsvis.
2006:509
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2006.
2. För den som med stöd av äldre bestämmelser i vapenlagen (1996:67) har haft tillstånd att ta emot skjutvapen för skrotning gäller 8 kap. 2 § i dess äldre lydelse.
SFS 1996:70

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1996-02-08

Först inlagd:
1996-02-28

Senast ändrad:
2016-06-21

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2016:722