Allmänna bestämmelser

1 § Uttryck som används i denna förordning har samma innebörd som i mervärdesskattelagen (1994:200).
   Vad som i förordningen föreskrivs i fråga om den som är skattskyldig gäller i tillämpliga delar också sådana icke skattskyldiga som har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen.

1 a § Har upphävts genom förordning (2010:1898).

1 b § Beslut i ett ärende enligt mervärdesskattelagen (1994:200) får sättas upp i form av ett elektroniskt dokument.
   Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. Förordning (1994:1974).

2 § Har upphävts genom förordning (1997:751).

3 § Skatteverket fastställer formulär till blanketter och andra handlingar som behövs för tillämpningen av mervärdesskattelagen (1994:200). Förordning (2003:966).

4 § Skatteverket skall kostnadsfritt tillhandahålla de blanketter som avses i 3 §. Förordning (2003:966).

Särskilt om återbetalning till vissa beskattningsbara personer som är etablerade i andra länder

5 § Det svenska eller engelska språket ska användas av sökanden i en ansökan om återbetalning enligt 19 kap. 2 § mervärdesskattelagen (1994:200). Detsamma gäller den kommunikation som sker med anledning av att Skatteverket begär ytterligare uppgifter enligt 10 eller 11 § mervärdesskattelagen. Förordning (2009:1347).

6 § En ansökan om återbetalning enligt 19 kap. 2 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200) ska innehålla följande identifikationsuppgifter:
1. sökandens namn och fullständig adress,
2. en adress för kontakt på elektronisk väg,
3. sökandens registreringsnummer till mervärdesskatt eller skatteregistreringsnummer,
4. uppgifter om bankkonto för återbetalning, inbegripet IBAN- och BIC-koder, samt
5. för varje faktura eller importdokument
a) varu- eller tjänsteleverantörens namn och fullständiga adress,
b) varu- eller tjänsteleverantörens registreringsnummer till mervärdesskatt,
c) prefixet för Sverige enligt artikel 215 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, och
d) fakturans eller importdokumentets datum och nummer.
   Första stycket 5 b och c gäller inte i fråga om import. Förordning (2009:1347).

7 § Vid ansökan om återbetalning enligt 19 kap. 2 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200) ska sökanden beskriva varornas och tjänsternas art genom att använda följande koder:
1. bränsle,
2. hyra av transportmedel,
3. utgifter med anknytning till transportmedel (bortsett från de varor och tjänster som hänförs till kod 1 eller 2),
4. vägtullar och vägavgifter,
5. utgifter för resor, såsom passageraravgift för taxi och kollektivtrafik,
6. logi,
7. mat, dryck och restaurangtjänster,
8. inträdesavgifter till mässor och utställningar,
9. utgifter för lyxartiklar, underhållning och representation,
10. övrigt.
   Om sökanden använder kod 10 ska de levererade varornas och tillhandahållna tjänsternas art anges. Förordning (2009:1347).

8 § Vid en ansökan om återbetalning enligt 19 kap. 2 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200) ska sökanden lämna ytterligare uppgifter om varornas och tjänsternas art i enlighet med vad som föreskrivs i 19 kap. 4 § samma lag genom att använda följande av de koder som anges i kommissionens förordning nr 1174/2009 av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för artiklarna 34a och 37 i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 när det gäller återbetalning av mervärdesskatt i enlighet med rådets direktiv 2008/9/EG:
2.1 hyra av transportmedel med en vikt av mer än 3 500 kilogram, bortsett från transportmedel för betalande passagerare,
2.2 hyra av transportmedel med en vikt av högst 3 500 kilogram, bortsett från transportmedel för betalande passagerare,
2.3 hyra av transportmedel för betalande passagerare,
3.1.1 förvärv av transportmedel med en vikt av mer än 3 500 kilogram, bortsett från transportmedel för betalande passagerare,
3.2.1 förvärv av transportmedel med en vikt av högst 3 500 kilogram, bortsett från transportmedel för betalande passagerare,
3.3.1 förvärv av transportmedel för betalande passagerare,
4.5 vägtullar för alla transportmedel som färdas över Öresundsbron,
9.3 utgifter för mottagningar och representation,
10.4.1 arbete på fastighet,
10.4.2 arbete på fastighet som används som bostad,
10.5.2 förvärv eller hyra av fastighet som används som bostad eller för rekreations- eller fritidsändamål,
10.13 varor och tjänster som förvärvas av en researrangör och kommer resenären direkt till godo. Förordning (2009:1347).

9 § Skatteverket ska senast i samband med det att verket meddelar sökanden sitt beslut avseende en ansökan om återbetalning återsända en originalhandling som verket mottagit i enlighet med tillämpningen av 19 kap. 11 § eller 25 § andra stycket 1 mervärdesskattelagen (1994:200) till den som givit in handlingen till verket. Detsamma gäller om en ansökan anses ha avslagits enligt 19 kap. 13 § andra stycket eller 14 § fjärde stycket mervärdesskattelagen. Förordning (2009:1347).

10 § Har upphävts genom förordning (1997:751).

11 § Har upphävts genom förordning (1997:751).

Särskilt om import i vissa fall

12 § Vid tillämpning av 3 kap. 30 § andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200) ska Tullverket lämna uppgift om importen till Skatteverket. Om i ett sådant fall varan inte omsätts till ett annat EU-land, ska Skatteverket underrätta Tullverket. Förordning (2011:385).

13 § Den som är skattskyldig för import av en vara skall på uppmaning av Tullverket lämna en skriftlig försäkran om det ändamål för vilket varan förs in. Förordning (1999:521).

13 a § Har upphävts genom förordning (1997:751).

13 b § Med första bestämmelseort i 7 kap. 8 § tredje stycket mervärdesskattelagen (1994:200) förstås den ort som anges i en fraktsedel eller annan transporthandling avseende importen till Sverige. Skall varan transporteras till någon annan bestämmelseort skall detta anses känt vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde om en sådan annan ort anges på fraktsedeln eller transporthandlingen. Förordning (2004:1158).

Intyg i vissa fall vid omsättning utomlands eller till andra EU-länder

14 § Vid tillämpningen av 5 kap. 3 a § första stycket 8 mervärdesskattelagen (1994:200) ska, i de fall det är fråga om varor som ska medföras av köparen i hans personliga bagage, säljaren i sina räkenskaper ha

1. ett intyg som är utfärdat av en intygsgivare som är godkänd av Skatteverket och som visar att köparen har medfört varorna till en plats utanför EU, eller
2. en faktura eller en motsvarande handling påstämplad av det tullkontor där varan lämnade EU för att medföras till en plats utanför EU.   Vid försäljning i transithall på flygplats, eller om det av annan anledning finns särskilda skäl kan säljaren anses ha fullgjort sin skyldighet enligt första stycket även om de handlingar som anges där inte förekommer. Förordning (2011:385).

14 a § Om en vara förvärvats i ett annat EU-land av en fysisk person som är bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU och han vid utresa från Sverige för med sig varan till en plats utanför EU, ska tullkontoret där varan lämnade Sverige på hans begäran intyga utförseln genom en stämpel på den faktura eller motsvarande handling som ligger till grund för varuleveransen. Förordning (2011:385).

14 b § En beskattningsbar person vars omsättning av nya transportmedel undantas från beskattning enligt 3 kap. 30 a § mervärdesskattelagen (1994:200) ska till Skatteverket ge in en kopia av den faktura som utfärdats för omsättningen, såvida inte uppgift om omsättningen ska lämnas i en periodisk sammanställning enligt 35 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Förordning (2015:895).

14 c § Vid sådan omsättning som undantas från skatteplikt enligt 3 kap. 30 c eller 31 § mervärdesskattelagen (1994:200), ska säljaren till styrkande av skattefriheten i sina räkenskaper ha ett av köparen lämnat intyg motsvarande det som avses i 4 a § förordningen (1994:224) om återbetalning av mervärdesskatt och vissa punktskatter till hjälporganisationer, utländska beskickningar m.fl. Intyget ska vara utfärdat av behörig myndighet i det EU-land där köparen är stationerad.
   Vid sådan omsättning av varor som undantas från skatteplikt enligt 3 kap. 30 c § första stycket, 31 eller 31 a § mervärdesskattelagen och där varutransporten ombesörjs av köparen, ska säljaren i sina räkenskaper ha ett av köparen utfärdat intyg som visar att denne i nära anslutning till leveransen har för avsikt att föra varorna från Sverige till ett annat EU-land. Förordning (2015:895).

15 § Har upphävts genom förordning (1997:751).

Särskilt om handel med investeringsguld

15 a § Skatteverket skall senast den 1 juni varje år underrätta Finansdepartementet om vilka guldmynt som uppfyller de kriterier som anges i 1 kap. 18 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200) och som är föremål för handel i Sverige. Förordning (2003:966).

16 § Har upphävts genom förordning (1997:751).

17 § Har upphävts genom förordning (1997:751).

18 § Har upphävts genom förordning (1997:751).

Särskilt om varor i vissa lager

18 a § I fråga om beskattning enligt 9 c kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200) är Skatteverket beskattningsmyndighet om inte annat följer av andra stycket.
   I fråga om varor i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon är Tullverket beskattningsmyndighet i de fall varorna inte omsätts enligt 9 c kap. 1 § första stycket 3 mervärdesskattelagen och det följer av 2 kap. 1 och 2 §§ tullagen (2016:253) att mervärdesskatt ska tas ut i enlighet med tullagen. Förordning (2016:291).

18 b § Om varor ska omsättas på sådant sätt som avses i 9 c kap. 1 § första stycket 3 mervärdesskattelagen (1994:200), ska den som lagt upp varorna i anläggningen för tillfällig lagring, tullagret eller frizonen lämna uppgift om detta till Tullverket snarast och senast när varorna upphör att vara placerade på ett sådant sätt.
   Har en sådan uppgift lämnats ska Tullverket underrätta Skatteverket om det. Förordning (2016:291).

Särskilt om elektroniska tjänster

18 c § Om en tjänst tillhandahålls via elektronisk post, ska detta i sig inte innebära att tjänsten är en sådan elektronisk tjänst som avses i 5 kap. 16 § tredje stycket mervärdesskattelagen (1994:200). Förordning (2014:1081).

Verkställighetsföreskrifter

19 § Skatteverket får i samråd med Tullverket meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna i 9 c kap. mervärdesskattelagen (1994:200). Förordning (2003:966).

19 a § Skatteverket får meddela närmare föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna i 14 b §. Förordning (2016:291).

20 § Tullverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200) om import av varor. Förordning (1999:521).

21 § Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna i 3 kap. 10 a-10 c §§, 6 a kap. och 9 kap. 7 § mervärdesskattelagen (1994:200). Förordning (2003:966).

22 § Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av de bestämmelser i mervärdesskattelagen (1994:200) som rör verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker. Förordning (2003:966).

23 § Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av bestämmelserna i 11 kap. 9 § 1 och 2 mervärdesskattelagen (1994:200). Förordning (2003:1138).

24 § Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av de bestämmelser i mervärdesskattelagen (1994:200) som rör faktura som överförs på elektronisk väg. Förordning (2003:1138).

25 § Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av bestämmelserna i 19 kap. 4, 25, 31 och 31 a §§ mervärdesskattelagen (1994:200). Förordning (2014:1081).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1994:223
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994 då förordningen (1968:431) om mervärdeskatt skall upphöra att gälla. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
1994:1800
Denna förordning träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
1997:751
Denna förordning träder i kraft den 1 november 1997. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om skatt som tas ut enligt bestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200).
2003:1138
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004. Föreskrifterna i 14 § i sin nya lydelse gäller även för intyg som är utfärdat av en intygsgivare som är godkänd av skattemyndighet.
2014:87
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt vid import för vilken skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet.
2014:1081
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt för vilken skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet.
2016:291
1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt vid import för vilken skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet.
SFS 1994:223

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1994-03-30

Först inlagd:
1994-04-29

Senast ändrad:
2016-06-29

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2016:291