Tillämpningsområde

1 § Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen. Förordning (2004:1023).

2 § Förordningen tillämpas på fordringar som staten har rätt till och som inte omfattas av lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
   Bestämmelserna i 14 och 17 §§ tillämpas dock även på fordringar som omfattas av lagen om indrivning av statliga fordringar m. m. med undantag för
1. medel som i statsbudgeten redovisas som skatt samt restavgifter och dröjsmålsavgifter på sådana medel,
2. böter och andra medel som enligt särskilda bestämmelser drivs in på samma sätt som böter.

3 § Bestämmelserna i förordningen skall tillämpas om inte något annat följer av lag eller förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen.

Betalningsvillkor

4 § En myndighet skall tillämpa affärsmässiga betalningsvillkor vid försäljning av varor och tjänster.

5 § När en myndighet träffar avtal om försäljning av varor och tjänster, skall det av avtalet framgå

1. när betalning senast skall ske,
2. att ersättning tas ut för skriftlig betalningspåminnelse,
3. att dröjsmålsränta tas ut om betalning inte sker senast på förfallodagen, samt
4. övriga betalningsvillkor.   Om varan eller tjänsten skall betalas mot faktura, skall betalningsvillkoren framgå av fakturan. Förordning (2006:182).

Ränta

6 § När en myndighet ger kredit eller anstånd med betalning, skall ränta tas ut enligt den räntesats som för varje budgetår fastställs av Riksgäldskontoret (statens utlåningsränta) med ett tillägg av två procentenheter. Förordning (2006:182).

7 § Dröjsmålsränta skall tas ut på fordringar och lån som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det eller något annat följer av lånebestämmelserna.

8 § Dröjsmålsränta skall tas ut enligt räntelagen (1975:635). Dröjsmålsränta enligt andra grunder får dock tas ut efter samråd med Ekonomistyrningsverket.
   Första stycket gäller inte för Riksgäldskontorets fordringar. Förordning (1998:436).

Fakturering

9 § Vid lån skall amortering och ränta faktureras inför varje förfallodag om inte annat avtalats.
   Andra fordringar än lån skall faktureras så snart som möjligt. Förordning (2006:182).

Bevakning och indrivning

10 § Varje myndighet skall se till att myndighetens fordringar betalas enligt betalningsvillkoren.
   Om fordran inte har betalats senast på förfallodagen, skall myndigheten så snart som möjligt skicka en betalningspåminnelse till den betalningsskyldige.

11 § Om fordran inte betalas efter påminnelse, skall myndigheten vidta de åtgärder som behövs för att få betalt.

12 § En myndighet får, om det är till fördel för staten, uppdra åt en annan myndighet eller åt ett företag som bedriver inkassoverksamhet enligt inkassolagen (1974:182) att bevaka och driva in myndighetens fordringar. Ett sådant uppdrag får inte innefatta överlåtelse av fordran. Förordning (2004:1023).

Processbehörighet

13 § En myndighet företräder staten inför domstol i mål eller ärenden som rör myndighetens fordringar. Myndigheten får uppdra åt en annan myndighet eller åt ett ombud att föra myndighetens talan.

Betalningsanstånd

14 § En myndighet får medge den betalningsskyldige skäligt betalningsanstånd.
   Anstånd utöver ett år från förfallodagen får medges bara om det är till fördel för staten eller om det i övrigt finns synnerliga skäl.

Avbrytande av indrivning

15 § En myndighet får besluta att indrivningen skall avbrytas tills vidare om ytterligare indrivningsåtgärder framstår som utsiktslösa eller inte är försvarliga med hänsyn till kostnaderna och indrivning inte heller krävs från allmän synpunkt.
   Indrivningen skall tas upp på nytt, om det visar sig att betalning kan fås utan större kostnader än vad som är skäligt.

Ackord

16 § En myndighet får anta ett förslag om ackord, om det kan anses fördelaktigt för staten.
   Ett ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion får antas bara om övriga borgenärer som berörs av ackordet godkänner det. Förordning (2006:182).

Eftergift

17 § En myndighet får helt eller delvis efterge en fordran, om det på grund av den betalningsskyldiges sjukdom eller av någon annan anledning är uppenbart oskäligt att kräva betalning.

Fordringar myndigheter emellan

18 § Bestämmelserna i 4, 5 och 7--10 §§ tillämpas även på fordringar som en myndighet har på en annan statlig myndighet. En myndighet får uppdra åt en annan myndighet under regeringen att hantera sådana fordringar.

Samråd

19 § Innan en myndighet beslutar att avbryta indrivningsförsök, anta ackordsförslag eller efterge en fordran skall myndigheten samråda med Kammarkollegiet. Detsamma gäller innan myndigheten beslutar att ansöka om att en betalningsskyldig skall försättas i konkurs. Samrådsskyldigheten gäller dock inte för affärsverken och Riksgäldskontoret.
   Kammarkollegiet får medge undantag från samrådsskyldigheten. Förordning (2004:1023).

Överklagande

20 § Ett beslut i ärende om eftergift får, om beslutet fattats av en myndighet som lyder under en central förvaltningsmyndighet, överklagas till den centrala förvaltningsmyndigheten. Andra beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förordning (2004:1023).

Verkställighetsföreskrifter

21 § Kammarkollegiet får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Kammarkollegiet skall därvid samråda med Kronofogdemyndigheten i frågor som rör dess verksamhet. Förordning (2006:772).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1993:1138
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Genom förordningen upphävs
-- avskrivningskungörelsen (1965:921),
-- förordningen (1981:475) om ränta på statens kapital,
-- förordningen (1975:1318) om dröjsmålsränta på statliga fordringar,
-- cirkuläret (1940:677) till statsmyndigheterna angående bemyndigande för Kungl. Maj: t att biträda ackord och eljest eftergiva statens rätt med avseende å lån från statens utlåningsfonder m.m.,
-- Riksrevisionsverkets cirkulär den 27 juni 1966 med föreskrifter om tillämpningen av avskrivningskungörelsen,
-- Riksrevisionsverkets föreskrifter den 17 december 1975 för verkställigheten av förordningen (1975:1318) om dröjsmålsränta på statliga fordringar,
-- Riksrevisionsverkets kungörelse (1979:1211) om ändring i verkets föreskrifter för verkställigheten av förordningen (1975:1318) om dröjsmålsränta på statliga fordringar,
-- Riksrevisionsverkets kungörelse (1984:712) om ändring i verkets föreskrifter för verkställigheten av förordningen (1975:1318) om dröjsmålsränta på statliga fordringar.
3. Den nya förordningen tillämpas även på fordringar som uppstått före ikraftträdandet.
4. Om en fordran har lämnats över till en bevakningsmyndighet före ikraftträdandet, skall den myndigheten slutföra handläggningen om inte de berörda myndigheterna kommer överens om något annat.
5. Föreskrifterna i 11--19 §§ skall, till utgången av juni 1994, i fråga om de myndigheter som anges i bilagorna 1--4 till förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten i stället gälla för Försvarsmaktens organisationsmyndighet.
1996:893
1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1996.
2. När god man har förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.
2004:1023
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Ett överklagande till Riksförsäkringsverket med stöd av äldre bestämmelser i 20 § skall av Försäkringskassan prövas som en ny begäran om eftergift.
SFS 1993:1138

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1993-10-28

Först inlagd:
1993-11-22

Senast ändrad:
2013-08-19

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2006:772