Försäljning m.m. av statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen

1 § Regeringen prövar frågor om försäljning av statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Frågor om friköp av fjällägenheter eller del av dessa samt om nedläggning av en fjällägenhet prövas dock av Statens jordbruksverk. Förordning (1998:1362).

2 § Frågor om upplåtelse enligt 32 § rennäringslagen (1971:437) som avser annat än tillgodogörande av mineraliska ämnen som inte omfattas av minerallagen (1991:45) eller skogsavverkning prövas av länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet.
   Om upplåtelsen avser tomträtt eller är av särskild vikt eller har principiell betydelse, prövas frågan efter samråd med Statens fastighetsverk. Har myndigheterna olika uppfattning huruvida upplåtelse bör ske, skall frågan hänskjutas till regeringen. Förordning (1998:221).

3 § /Upphör att gälla U:2017-04-01/ Rätt till sådan småviltsjakt och sådant handredskapsfiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen som inte bedrivs yrkesmässigt skall upplåtas under förutsättning att
1. någon olägenhet av betydelse inte uppkommer för rennäringen,
2. något hinder inte möter enligt bestämmelserna i 32 § rennäringslagen (1971:437), och att
3. jakten eller fisket inte inverkar menligt på miljön, turismen eller andra intressen.
   Vid upplåtelse av rätt till annan jakt eller annat fiske skall företräde ges sådana personer för vilka jakten eller fisket är av väsentlig betydelse för deras försörjning. Förordning (2007:128).

3 § /Träder i kraft I:2017-04-01/ Rätt till sådan småviltsjakt och sådant handredskapsfiske som inte bedrivs yrkesmässigt på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen ska upplåtas om
1. någon olägenhet av betydelse inte uppkommer för rennäringen,
2. det inte finns något hinder enligt bestämmelserna i 32 § andra stycket rennäringslagen (1971:437), och
3. jakten eller fisket inte inverkar menligt på miljön, turismen eller andra intressen.
   Rätt till småviltsjakt enligt första stycket ska upplåtas till den som är fast bosatt i Sverige. Rätten ska även upplåtas till den som inte är fast bosatt i Sverige, men som omfattas av Sveriges internationella åtaganden om etableringsfrihet, den fria rörligheten för kapital, arbetskraftens fria rörlighet och utbyte av tjänster, och som har uppnått en närmare anknytning till Sverige. Med närmare anknytning till Sverige avses att personen i fråga äger en fastighet i Sverige, driver näringsverksamhet i Sverige, har anställning i Sverige eller liknande.
   Rätt till småviltsjakt enligt första stycket får även upplåtas till någon annan än den som avses i andra stycket.
   När rätt till annan jakt eller annat fiske upplåts ska personer för vilka jakten eller fisket är av väsentlig betydelse för den egna försörjningen ges företräde. Förordning (2016:901).

4 § Frågor om upplåtelse enligt 32 § rennäringslagen (1971:437), som avser tillgodogörande av mineraliska ämnen som inte omfattas av minerallagen (1991:45), prövas av Sveriges geologiska undersökning efter samråd med länsstyrelsen och Fastighetsverket. Om myndigheterna inte är eniga om att upplåtelse bör ske, skall frågan hänskjutas till regeringen. Förordning (1998:221).

5 § Rätt till jakt och fiske skall upplåtas avgiftsfritt till fiskesamer och fjällägenhetsinnehavare, om det inte finns särskilda skäl som talar mot avgiftsfrihet. Detsamma gäller upplåtelse av rätt till fiske till den som har licens för yrkesfiske.

6 § Avgift enligt 34 § första stycket rennäringslagen (1971:437) tillfaller till hälften Samefonden och till hälften samebyn.
   Om en upplåtelse berör flera samebyar beslutar länsstyrelsen hur stor del av avgiften som skall tillfalla varje sameby.

7 § Vid upplåtelse enligt 32 § rennäringslagen (1971:437) får länsstyrelsen, förutom avgift som avses i 34 § första stycket den lagen, ta ut en avgift för
1. administrationen av den enskilda upplåtelsen,
2. åtgärder för fiskevård och viltvård, och
3. fiskebevakning och jaktbevakning.
   Avgiften enligt första stycket 1--3 får uppgå till högst femtio procent av avgiften enligt 34 § första stycket rennäringslagen (1971:437).

8 § Jordbruksverket meddelar närmare föreskrifter om upplåtelser på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen.

8 a § I mån av tillgång på medel kan bidrag eller ersättning lämnas till investeringar i byggnader och andra fasta anläggningar på fjällägenheter, till underhåll och upprustning av fjällägenheter, till avvecklingsbidrag och avträdesersättning åt innehavare av sådana lägenheter, till gästgiveribestyr och till inlösen av byggnader.
   Frågor om bidrag och ersättningar enligt första stycket prövas av Jordbruksverket eller, efter verkets bemyndigande, av länsstyrelsen.
   Jordbruksverket får meddela närmare föreskrifter om bidragen och ersättningarna enligt första stycket. Förordning (1998:1362).

Jakt efter rovdjur

9 § Frågor om jakt enligt 25 § tredje och fjärde stycket rennäringslagen (1971:437) prövas av länsstyrelsen.

Hänsynen vid renskötseln till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen

10 § Föreskrifter som avses i 65 a § första stycket rennäringslagen (1971:437) om den hänsyn som vid renskötseln skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen får meddelas av Sametinget efter samråd med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. Förordning (2006:1359).

Renräkning

11 § Sametinget får meddela föreskrifter om hur renräkning skall genomföras och hur en renlängd skall upprättas. Förordning (2006:1359).

Företagsregister

12 § Sådant företagsregister för rennäringen som avses i 68 § fjärde stycket rennäringslagen (1971:437) skall föras av och förvaras hos Sametinget. Förordning (2006:1359).

13 § Uppgifterna i företagsregistret för rennäringen får Sametinget och länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län använda
1. vid handläggning av frågor enligt rennäringslagen (1971:437) och denna förordning,
2. vid handläggning av frågor om stöd,
3. för statistiska ändamål, och
4. för planering som rör rennäringen. Förordning (2006:1359).

14 § Sametinget får meddela närmare föreskrifter om användningen av renlängden som underlag för företagsregistret för rennäringen och om skyldigheten att lämna renlängden och andra uppgifter om renskötseln till Sametinget och länsstyrelsen. Förordning (2006:1359).

Renmärken

15 § Sametinget får meddela föreskrifter om

1. hur renmärken skall utformas,
2. verkställigheten av bestämmelserna i rennäringslagen (1971:437) om hur renmärken skall registreras. Förordning (2006:1359).

Samefonden

Fondens ändamål

16 § Ur samefonden lämnas i mån av tillgång på medel bidrag för att främja och stödja rennäringen, den samiska kulturen och samiska organisationer.

Medelsförvaltning

17 § Samefondens medel förvaltas av Kammarkollegiet.

Inkomster

18 § Samefonden skall tillföras

1. ränta och vinst på fondens tillgångar,
2. avgift för upplåtelser som avses i 6 § första stycket,
3. ersättning enligt 28 § andra stycket och 34 § andra stycket rennäringslagen (1971:437) samt annan ersättning som enligt en domstols eller en myndighets beslut skall tillfalla fonden,
4. medel som med stöd av 17 kap. 7 § miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser avsätts till främjande av rennäringen,
5. medel som enligt lag eller konvention tillfaller staten för att användas till åtgärder som har samband med renskötseln, och
6. medel som enligt regeringens bestämmande i övrigt skall tillfalla fonden. Förordning (1998:875).

Bidrag ur fonden

19 § Ur samefonden kan i mån av tillgång på medel bidrag lämnas till

1. inköp eller arrende av mark för renskötsel,
2. rennäringens rationalisering och andra åtgärder till främjande av rennäringen, och
3. främjande av den samiska kulturen och samiska organisationer.   Förvaltningen av samefonden skall bekostas med medel ur fonden.
   Fondmedel betalas ut av Kammarkollegiet.

20 § Styrelsen för samefonden, eller den myndighet som styrelsen bestämmer, får besluta om villkor för användningen av bidrag. Vid beslut i ett enskilt fall får sådana villkor inte meddelas annat än i samband med beslutet. Förordning (2006:1359).

21 § Regeringen fastställer efter förslag av Styrelsen för samefonden för varje år det högsta sammanlagda belopp som får lämnas ur samefonden.
   Sametinget skall årligen före den 1 november till Styrelsen för samefonden lämna förslag till det belopp som påföljande budgetår bör användas till bidrag som avses i 19 § första stycket 3.
   Utöver det belopp som fastställts enligt första stycket får fondstyrelsen disponera medel som tillförts fonden för särskilda ändamål. Förordning (2006:185).

Styrelsen

22 § Styrelsen prövar ärenden om bidrag för ändamål som anges i 19 § första stycket 1 och 2.
   Sametinget prövar ärenden om bidrag för ändamål som anges i 19 § första stycket 3.
   Samefondens medel får inte utan medgivande av styrelsen användas för Sametingets egen verksamhet.

23 § Styrelsen övervakar att bidrag används för avsett ändamål.
   I frågor som rör samefondens verksamhetsområde företräder styrelsen fonden såväl vid som utanför domstol.

24 § Styrelsen består av sex ledamöter som regeringen utser för högst tre år. Tre av ledamöterna utses efter förslag av Sametinget.
   För varje ledamot finns en personlig suppleant, som utses i samma ordning som ledamoten.
   Regeringen utser ordförande och vice ordförande.

25 § Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och tre andra ledamöter är närvarande.

26 § Ärenden avgörs efter föredragning av en ledamot eller en särskild föredragande som styrelsen utser.
   Ordföranden eller föredraganden får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärenden hos styrelsen samt besluta i frågor om utlämnande av allmänna handlingar.

27 § Ansökan om bidrag ur Samefonden som avser bidrag för ändamål som avses i 19 § första stycket 1 och 2 görs skriftligen hos fondens styrelse.

28 § Styrelsen skall årligen före den 1 april till chefen för Jordbruksdepartementet avge berättelse över sin verksamhet under det senast förflutna budgetåret. Förordning (2006:185).

Stöd till rennäringens rationalisering /Rubriken upphör att gälla U:2017-01-01/

Stödform m. m. /Rubriken upphör att gälla U:2017-01-01/

29 § /Upphör att gälla U:2017-01-01 genom förordning (2016:972)./ I mån av tillgång på medel kan stöd i form av statlig garanti lämnas till en sameby eller en medlem i en sameby för lån som tas upp för
1. utförande eller varaktig förbättring av arbetshage, stängsel, renslakteri, renvaktarstuga eller någon annan anläggning som behövs för renskötseln (rationaliseringslån),
2. förvärv av renar samt inventarier som behövs för renskötseln (rendriftslån), och
3. förvärv av hästar, transportredskap och andra rörliga driftanordningar samt investering i stall och i byggnader för förvaring av driftanordningar (redskapslån).
   Garanti för rationaliseringslån lämnas endast till sameby.

30 § Har upphävts genom förordning (1997:1013).

31 § /Upphör att gälla U:2017-01-01 genom förordning (2016:972)./ Garanti för rendriftslån får lämnas när
1. renskötsel påbörjas,
2. renantalet utökas, och
3. åtgärder vidtas för att förbättra renhjordens struktur.

32 § /Upphör att gälla U:2017-01-01 genom förordning (2016:972)./ Lånegaranti lämnas endast för den del av kostnaden som inte täcks av bidrag och endast om kostnaden för investeringen överstiger ett halvt prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Förordning (2010:1681).

Förfarandet m. m. /Rubriken upphör att gälla U:2017-01-01/

33 § /Upphör att gälla U:2017-01-01 genom förordning (2016:972)./ Frågor om lånegarantier prövas av Riksgäldskontoret eller den myndighet kontoret bestämmer. För lånegarantier gäller även vad som föreskrivs om kreditgarantier i förordningen (2011:211) om utlåning och garantier. Förordning (2011:217).

34 § /Upphör att gälla U:2017-01-01 genom förordning (2016:972)./ Statens rätt i fråga om lånegarantier bevakas av Riksgäldskontoret eller den myndighet kontoret bestämmer. Förordning (1997:1013).

35 § /Upphör att gälla U:2017-01-01 genom förordning (2016:972)./ Sametinget får efter att samråd har skett med Riksgäldskontoret meddela ytterligare föreskrifter om lånegarantier enligt denna förordning. Förordning (2006:1359).

Katastrofskadeskydd

35 a § I mån av tillgång på medel kan bidrag lämnas till en sameby för att till viss del täcka sådana kostnader för utfodring som uppstått på grund av synnerligen svåra betesförhållanden.
   Frågor om bidrag enligt första stycket prövas av Sametinget.
   Närmare föreskrifter om bidraget får meddelas av Sametinget. Förordning (2006:1359).

Stöd till främjande av rennäringen

35 b § I mån av tillgång på medel kan bidrag lämnas till åtgärder som främjar rennäringen.
   Frågor om bidrag enligt första stycket prövas av Sametinget. Förordning (2006:1359).

Ersättning för kostnader vid tvister om skador av renbetning på åkermark

35 c § I mån av tillgång på medel kan ersättning lämnas för kostnader för medling vid tvister om skador av renbetning på åkermark.
   Närmare föreskrifter om ersättningen får meddelas av Sametinget. Förordning (2006:1359).

Överklagande

36 § Beslut av Jordbruksverket enligt 1 § och beslut av Sveriges geologiska undersökning enligt 4 § får överklagas hos regeringen.
   Beslut av länsstyrelsen enligt 8 a § får överklagas hos Jordbruksverket. Bestämmelser om överklagande av andra beslut av länsstyrelsen finns i 99 § rennäringslagen (1971:437).
   Beslut i övrigt enligt denna förordning får inte överklagas. Förordning (2006:1359).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1993:384
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993, då rennäringsförordningen (1971:438) skall upphöra att gälla.
2. Bestämmelserna i rennäringsförordningen (1971:438) om kulturdelegationen inom Styrelsen för samefonden skall tillämpas till och med den 31 december 1993.
3. /Upphör att gälla U:2017-01-01/ För stöd som beviljats före den 1 november 1988 skall bestämmelserna i rennäringsförordningen (1971:438) i dess lydelse före nämnda datum tillämpas. Dock skall vad som sägs i 34 § om rätten att efterge statens rätt samt 20 § förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet gälla även för sådant stöd.
3. /Träder i kraft I:2017-01-01/ För stöd som beviljats före den 1 november 1988 ska bestämmelserna i rennäringsförordningen (1971:438) i lydelsen före nämnda datum tillämpas. Förordning (2016:972).
4. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
SFS 1993:384

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1993-05-19

Först inlagd:
1993-06-11

Senast ändrad:
2016-11-15

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2016:972