Undersökningsmyndighet m.m.

1 § Undersökningar av olyckor eller olyckstillbud enligt 2 och 2 a §§ lagen (1990:712) om undersökning av olyckor görs av Statens haverikommission. Förordning (2011:551).

1 a § En undersökning av sjöolycka och tillbud till sjöss enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor och denna förordning utgör en sådan säkerhetsutredning som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG. Förordning (2011:551).

2 § Statens haverikommission får, om inte annat är särskilt föreskrivet, överlåta åt någon annan att göra en undersökning. Överlåtelsen får avse en enskild olycka eller ett enskilt tillbud eller en viss typ av olyckor eller tillbud.
   En undersökning får dock inte överlåtas, om det skulle rubba tilltron till undersökningens objektivitet att den inte görs av Statens haverikommission eller om det i övrigt finns särskilda skäl till att undersökningen görs av Haverikommissionen. Förordning (2007:491).

2 a § Statens haverikommission får inte överlåta åt någon annan att göra undersökningar av järnvägsolyckor eller tillbud till sådana olyckor. Förordning (2007:491).

2 b § Statens haverikommission får inte överlåta åt någon annan svensk myndighet att göra undersökningar av sjöolyckor eller tillbud till sjöss. Detsamma gäller sådana preliminära och andra bedömningar om att inleda en undersökning som avses i 2 a § lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.
   Första stycket gäller inte i fråga om den militära sjöfarten. Förordning (2011:551).

3 § Olyckor eller tillbud som inte är av den art som anges i 2 och 2 a §§ lagen (1990:712) om undersökning av olyckor ska ändå undersökas enligt lagen, om det är motiverat från säkerhetssynpunkt att undersökningen görs.
   Undersökningen görs av
1. Transportstyrelsen, när det gäller olyckor och tillbud som berör vägtrafiken eller annan luftfart än militär luftfart,
2. Försvarsmakten, när det gäller olyckor och tillbud som berör den militära luft- eller sjöfarten,
3. Statens haverikommission, när det gäller olyckor och tillbud som inte berör vägtrafiken eller luftfarten.
   Statens haverikommission har rätt att undersöka olyckor och tillbud som avses i andra stycket 1 och 2, om det finns särskilda skäl. Förordning (2011:551).

3 a § När Statens haverikommission ska avgöra om ett tillbud till en järnvägsolycka enligt 2 § andra stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor eller en olycka eller ett tillbud enligt 3 § andra stycket 3 denna förordning som berör spårtrafiken ska undersökas ska, utöver det som anges i dessa paragrafer, följande beaktas:
1. olyckans eller tillbudets omfattning,
2. om olyckan eller tillbudet utgör en del av en serie olyckor eller tillbud av betydelse för systemet som helhet,
3. olyckans eller tillbudets inverkan på järnvägssäkerhet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Schweiz, samt
4. framställningar från infrastrukturförvaltare (spårinnehavare), järnvägsföretag, Transportstyrelsen eller från någon annan stat inom EES eller Schweiz. Förordning (2008:1157).

4 § Transportstyrelsen och Försvarsmakten får överlåta åt någon annan att göra en sådan undersökning som sägs i 3 § andra stycket 1 eller 2. Förordning (2008:1157).

5 § Vad som sägs i denna förordning om tillsynsmyndighet avser de myndigheter som anges i 3 § andra stycket 1 och 2.
   Om en överlåtelse har skett enligt 2 § till en myndighet eller om undersökningen görs av en myndighet enligt 3 § andra stycket 1 eller 2 eller 4 §, gäller bestämmelserna i 6-8, 10, 11, 13-15 och 17-19 §§ i tillämpliga delar. Förordning (2008:1157).

Tillsynsmyndighetens medverkan

6 § Försvarsmakten och Transportstyrelsen ska ställa experter till Statens haverikommissions förfogande för undersökningar av olyckor eller tillbud som berör myndigheternas ansvarsområde, om detta inte äventyrar myndigheternas möjlighet att fullgöra andra angelägna uppgifter.
   Tillsynsmyndigheterna och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har rätt till insyn i Haverikommissionens undersökningar, om undersökningen berör dessa myndigheters ansvarsområde. Förordning (2008:1157).

Underrättelser om undersökningen m.m.

7 § Statens haverikommission skall, i den mån det är praktiskt möjligt, se till att en underrättelse om undersökningen snarast sänds till dem vars rätt kan vara beroende av undersökningen. I första hand skall underrättelser sändas till
1. den som har blivit skadad genom olyckan,
2. någon efterlevande till den som har avlidit genom olyckan,
3. i fråga om luftfarts- eller sjöolycka, tredje man vars egendom har skadats genom olyckan samt luftfartygets eller fartygets ägare, innehavare och försäkringsgivare,
4. i fråga om järnvägsolycka, tredje man vars egendom har skadats genom olyckan, spårfordonets eller spåranläggningens ägare, innehavare, försäkringsgivare och tillverkare, den kommunala organisationen för räddningstjänst samt företrädare för personal och användare,
5. i fråga om andra allvarliga olyckor, ägaren eller innehavaren av sådan egendom som har skadats genom olyckan.
   Har olyckan medfört omfattande skador i miljön, skall länsstyrelsen underrättas.
   Den som skall underrättas om undersökningen skall snarast möjligt få meddelande om när han eller hon första gången får närvara vid undersökningen. Förordning (2007:491).

7 a § I fråga om järnvägsolyckor skall den som enligt 7 § har rätt att få en underrättelse om undersökningen också regelbundet få information om hur denna framskrider samt, så långt det är praktiskt möjligt, ges tillfälle att lägga fram sina synpunkter. Förordning (2007:491).

8 § I fråga om underrättelser till utländska myndigheter och internationella organisationer om undersökning av en olycka eller ett tillbud som berör ett luftfartyg samt sådana myndigheters och organisationers medverkan vid undersökningarna, ska Statens haverikommission beakta 15 § samt sådana bestämmelser i 1944 års Chicagokonvention om den civila luftfarten som är bindande för Sverige och, om det inte strider mot lag eller är olämpligt på annat sätt, även andra bestämmelser i konventionen. Förordning (2011:551).

8 a § Statens haverikommission skall inom en vecka från det att ett beslut fattats om att inleda en undersökning av en järnvägsolycka eller ett tillbud till en sådan olycka, meddela Europeiska järnvägsbyrån att en undersökning har inletts. Underrättelsen skall innefatta uppgifter om datum, tid och plats för olyckan eller tillbudet samt om vilken typ av olycka eller tillbud det är fråga om och dess följder i fråga om dödsfall, personskador och materiella skador. Förordning (2007:491).

8 b § Statens haverikommission får vid undersökning av järnvägsolyckor och tillbud till sådana olyckor, om det bedöms nödvändigt, be om stöd från motsvarande myndigheter i andra stater inom EES eller Schweiz eller från Europeiska järnvägsbyrån i fråga om sakkunskaper, inspektioner, analyser eller utvärderingar.
   Haverikommissionen skall med de myndigheter som avses i första stycket utbyta åsikter och erfarenheter i syfte att utveckla gemensamma undersökningsmetoder och utarbeta gemensamma principer för uppföljning av säkerhetsrekommendationer. Förordning (2007:491).

Samarbete vid sjöolyckor m.m.

8 c § Om en olycka eller ett tillbud som berör ett fartyg ska undersökas enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, ska Statens haverikommission i fråga om samarbete med utländska myndigheter beakta den av Internationella sjöfartsorganisationen den 16 maj 2008 antagna resolutionen MSC.255(84) (IMO-koden för utredning av sjöolyckor), om det inte strider mot lag eller är olämpligt på annat sätt. Förordning (2011:551).

8 d § Varje sjöolycka eller tillbud till sjöss ska som huvudregel vara föremål för endast en olycksundersökning som utförs av en medlemsstat i den Europeiska unionen.
   Av 5 § tredje stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor och av 1 § följer att Statens haverikommission får överlåta förvaltningsuppgifter gällande undersökningen av en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss till ett utländskt organ som fullgör utredningsskyldighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG eller enligt IMO-koden för utredning av sjöolyckor. Av bestämmelserna följer att Statens haverikommission får överlåta ledningen av en undersökning eller särskilda uppgifter till en annan medlemsstat.
   Det följer vidare av 5 § tredje stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor och av 1 § att Statens haverikommission inte får överlåta förvaltningsuppgifter avseende svenska statsfartyg eller förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning. Förordning (2011:551).

8 e § När Statens haverikommission leder en undersökning av en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss som inte involverar svenska statsfartyg, ska annan medlemsstat i Europeiska unionen med väsentligt intresse i olyckan eller tillbudet ha samma tillgång till vittnesmål och bevis som haverikommissionen, samt ha rätt att få sina ståndpunkter beaktade av haverikommissionen. Förordning (2011:551).

8 f § Av 5 § tredje stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor och av 1 § följer att ett tredje land med väsentligt intresse i en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss efter överlåtelse från Statens haverikommission får medverka i undersökningen av olyckan eller tillbudet.
   Ett samarbete med ett tredje land med väsentligt intresse i en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss får inte påverka genomförandet och uppfyllandet av Statens haverikommissions rapportering enligt 13 och 13 b §.
   Av 5 § tredje stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor och av 1 § följer att, om ett tredje land med väsentligt intresse i en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss leder en undersökning som berör svenska intressen, kan Statens haverikommission besluta att inte genomföra en parallell undersökning under förutsättning att undersökningen som leds av det tredje landet genomförs i enlighet med IMO-koden för utredning av sjöolyckor. Förordning (2011:551).

8 g § Statens haverikommission ska delta i den permanenta samarbetsstruktur som anges i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG. Förordning (2011:551).

8 h § Vid undersökning av sjöolyckor eller tillbud till sjöss som inbegriper fler än en medlemsstat i Europeiska unionen ska Statens haverikommission stå för sina kostnader. Om bistånd begärs från en medlemsstat som inte är inblandad i undersökningen ska Statens haverikommission komma överens med de inblandade medlemsstaterna om fördelningen av de kostnader som detta medför. Förordning (2011:551).

8 i § Vid samarbete med annat land i undersökning av sjöolycka eller tillbud till sjöss får Statens haverikommission ingå avtal med behörig myndighet i det landet angående villkor för hantering av utredningsmaterial och annan information som överlämnas från Statens haverikommission till den behöriga myndigheten. Förordning (2011:551).

Förberedande åtgärder

9 § I fråga om olyckor och tillbud som berör luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken får åtgärder som avses i 8 § andra stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor vidtas, förutom av Polismyndigheten, av tillsynsmyndigheten. Förordning (2014:1255).

Ersättning vid förhör

10 § I fråga om rätt till ersättning av allmänna medel för den som har hörts inför Statens haverikommission gäller kungörelsen (1969:590) om ersättning vid förundersökning i brottmål. Föreskrifterna om undersökningsledaren gäller dock i stället Haverikommissionen. Förordning (2007:491).

Utlandsmyndigheters medverkan

11 § Statens haverikommission får begära att Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) lämnar hjälp med att skaffa upplysningar som är av betydelse för en undersökning enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.
   Redogörelse för uppgifter som har inhämtats från personer som vistas utomlands och för andra åtgärder som har vidtagits med anledning av Haverikommissionens begäran skall snarast tillställas denna. Förordning (2007:491).

Undersökningar utomlands

12 § Om det uppkommer fråga om att en svensk myndighet skall göra eller delta i en undersökning av en luftfartsolycka i en främmande stat, skall Statens haverikommission representera Sverige vid undersökningen. Haverikommissionen skall efter samråd med Transportstyrelsen tillkalla de personer som för Haverikommissionens räkning skall medverka i undersökningen.
   Haverikommissionen skall snarast underrätta Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) om sin medverkan i en undersökning som avses i första stycket. Förordning (2008:1157).

12 a § Om det vid internationell spårtrafik har inträffat en olycka eller ett tillbud på eller nära den svenska gränsen och Statens haverikommission enligt 4 § tredje stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor kommer överens med motsvarande myndighet i den andra berörda staten om att Haverikommissionen skall göra undersökningen, skall den andra myndigheten erbjudas att delta och ha rätt att ta del av alla resultat.
   Om ett järnvägsföretag som är etablerat i Sverige och har tillstånd att utföra trafik här är inblandat i en järnvägsolycka eller ett tillbud till en sådan olycka i en annan stat inom EES eller i Schweiz får, om erbjudande om det lämnas från den staten, Haverikommissionen delta i undersökningen av det inträffade.
   Haverikommissionen avgör om det finns skäl att delta i en undersökning enligt andra stycket. Förordning (2007:491).

12 b § Det organ som ansvarar för undersökningar av järnvägsolyckor och tillbud till sådana olyckor i en annan stat inom EES eller i Schweiz skall erbjudas att delta i en undersökning här i Sverige om ett järnvägsföretag som är etablerat och har tillstånd att utföra trafik i den främmande staten är inblandat i olyckan eller tillbudet. Förordning (2007:491).

12 c § Haverikommissionen skall snarast underrätta Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) om sin medverkan i en undersökning av en järnvägsolycka i utlandet samt i de fall en utländsk myndighet utför eller deltar i en sådan undersökning på svenskt territorium. Förordning (2007:491).

Tidpunkter för och rapporter om undersökningen

13 § Statens haverikommission ska slutföra undersökningen snarast möjligt, och om möjligt inom tolv månader från dagen för olyckan eller tillbudet. Haverikommissionen ska om möjligt inom samma tid upprätta en rapport med redogörelse för undersökningen och utlåtande i de avseenden som anges i 6 § lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.
   I rapporter som tas fram med anledning av tillbud ska inblandade personers namn inte anges. Förordning (2011:551).

13 a § Vid sjöolyckor eller tillbud till sjöss ska undersökningen inledas så snart det är praktiskt möjligt efter det att olyckan eller tillbudet inträffat och under alla omständigheter senast två månader efter denna tidpunkt. Förordning (2011:551).

13 b § Statens haverikommission ska när det gäller undersökningar av sjöolyckor eller tillbud till sjöss som inte rör statsfartyg offentliggöra en rapport i enlighet med en av haverikommissionen framtagen mall som innehåller relevanta avsnitt av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG (slutrapport).
   Statens haverikommission får i stället för en slutrapport enligt första stycket besluta att offentliggöra en förenklad rapport i de fall undersökningen inte avser en mycket allvarlig, en med sådan likställd eller en allvarlig sjöolycka och vars resultat inte kan bidra till att förhindra framtida olyckor och tillbud.
   Statens haverikommission ska offentliggöra en slutrapport senast inom den tid som anges i 13 § första stycket. Om en sådan rapport inte är färdigställd inom denna tid ska inom samma tid i stället en delrapport offentliggöras. Förordning (2011:551).

13 c § Om Statens haverikommission vid en preliminär bedömning enligt 2 a § lagen (1990:712) om undersökning av olyckor beslutar att inte genomföra en undersökning, ska haverikommissionen ange skälen för sitt beslut och göra en anmälan till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 17.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG. Statens haverikommission ska även i övrigt angående sjöolyckor och tillbud till sjöss ansvara för inrapportering av de uppgifter till kommissionen som krävs enligt direktivet.
   Första stycket gäller inte i fråga om svenska statsfartyg. Förordning (2011:551).

13 d § En rapport om en järnvägsolycka eller ett tillbud till en sådan olycka ska utformas på ett sätt som lämpar sig för olyckans eller tillbudets typ och omfattning och för resultatets betydelse samt, i så stor utsträckning som möjligt, struktureras i enlighet med vad som fastställs i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhetsdirektivet). Rapporten ska, i tillämpliga fall, innehålla säkerhetsrekommendationer som ska riktas till tillsynsmyndigheten och, om det behövs, till andra organ eller myndigheter eller till en annan stat inom EES eller till Schweiz. Tillsynsmyndigheten och den som enligt 7 § ska underrättas om inträffad järnvägsolycka, ska ges möjlighet att yttra sig över informationen i utkastet till rapport. Förordning (2011:551).

14 § Statens haverikommission skall lämna rapport till tillsynsmyndigheten eller, i andra fall än som avses i 3 § andra stycket 1-3, den myndighet vars ansvarsområde olyckan eller tillbudet berör.
   En rapport om en olycka eller ett tillbud som berör militär luft- eller sjöfart skall lämnas även till tillsynsmyndigheten för motsvarande civila verksamhet. Förordning (2007:491).

15 § Om det inte strider mot lag, ska en kopia av rapporten sändas till de myndigheter och organisationer som med stöd av 8 § har getts tillfälle att närvara vid undersökningen, samt till Europeiska kommissionen. Skulle översändandet av en sådan kopia strida mot lag ska i stället ytterligare en rapport tas fram utan de uppgifter som inte får översändas och sändas till Europeiska kommissionen.
   Om undersökningen avser en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss som inte involverar svenska statsfartyg ska Statens haverikommission skicka en kopia av slutrapporten, den förenklade rapporten eller delrapporten enligt 13 b § till Europeiska kommissionen.
   Om undersökningen avser en olycka eller ett tillbud som berör ett danskt, finskt eller norskt fartyg eller luftfartyg, ska en kopia av rapporten sändas till säkerhetsmyndigheten i den andra staten.
   Om undersökningen avser en olycka eller ett tillbud som berör ett fartyg som är registrerat i en annan stat än som anges i tredje stycket och om undersökningen har begärts av en myndighet i den andra staten, ska rapporten överlämnas till den myndigheten genom Regeringskansliets (Utrikesdepartementets) försorg. Förordning (2011:551).

15 a § Om undersökningen avser en olycka eller ett tillbud som berör spårtrafiken skall rapporten med säkerhetsrekommendationer utöver vad som anges i 14 § sändas till den som enligt 7 § har underrättats om olyckan eller tillbudet samt Europeiska järnvägsbyrån och berörda organ och parter i andra länder inom EES eller i Schweiz. Skulle översändandet av en sådan kopia strida mot lag skall i stället ytterligare en rapport tas fram utan de uppgifter som inte får översändas. Förordning (2007:491).

15 b § Myndigheter, till vilka säkerhetsrekommendationer enligt 13 § tredje stycket riktas, skall rapportera tillbaka till Statens haverikommission om vilka åtgärder som vidtagits eller planerats till följd av rekommendationen.
   Haverikommissionens rapport med säkerhetsrekommendationen skall innehålla uppgift om den återrapporteringsskyldighet som gäller enligt första stycket. Förordning (2007:491).

Årsrapport om järnvägsolyckor

15 c § Statens haverikommission skall årligen, senast den 30 september, offentliggöra en årsrapport från föregående kalenderår om olyckor och tillbud som berör spårtrafiken. Rapporten skall innehålla uppgifter om genomförda undersökningar, utfärdade säkerhetsrekommendationer och åtgärder som vidtagits med anledning av tidigare utfärdade rekommendationer. Förordning (2007:491).

Rapportering till internationella organisationer

16 § Transportstyrelsen fullgör den rapporteringsskyldighet gentemot Internationella civila luftfartsorganisationen som följer av bilaga 13 till Chicagokonventionen.
   Transportstyrelsen fullgör också den rapporteringsskyldighet gentemot Internationella sjöfartsorganisationen som följer av bestämmelser om undersökning av olyckor i internationella överenskommelser som har biträtts av Sverige. Förordning (2008:1157).

Förslag till åtgärder

17 § Om det behövs för att undvika liknande händelser som den undersökningen avser eller för att begränsa effekten av sådana olyckor eller tillbud, skall Statens haverikommission, innan undersökningen avslutas och rapporten är färdig, göra en anmälan till den myndighet som avses i 14 § första stycket. Uppgift om en sådan anmälan skall tas in i rapporten.
   Om Haverikommissionen i en sådan rapport eller anmälan föreslår att åtgärder vidtas för att undvika liknande olyckor eller tillbud som den undersökningen avser eller för att begränsa effekten av sådana olyckor eller tillbud, skall myndigheten underrätta Haverikommissionen om sin inställning till de föreslagna åtgärderna.
   En säkerhetsrekommendation skall utformas på sådant sätt att den inte ger upphov till en förmodan om skuld eller ansvar i samband med en olycka eller tillbud. Förordning (2007:491).

17 a § Angående sjöolyckor och tillbud till sjöss som inte involverar svenska statsfartyg ska Statens haverikommission även, om det bedöms lämpligt, göra en sådan anmälan som avses i 17 § eller lämna en säkerhetsrekommendation till utländsk myndighet och andra som bäst kan omsätta rekommendationen i praktiken.
   Angående sjöolyckor och tillbud till sjöss som inte involverar svenska statsfartyg ska Statens haverikommission, om den anser att det krävs ett snabbt ingripande på gemenskapsnivå för att förebygga uppkomsten av nya olyckor, utan dröjsmål till Europeiska kommissionen anmäla behovet av en förvarning. Förordning (2011:551).

Återupptagande av undersökningen

18 § En undersökning som har avslutats får återupptas, om det kommer fram nya omständigheter som kan antas ha betydelse för utredningsresultatet.
   Rapporten från den återupptagna undersökningen kan begränsas till en redogörelse för vad som har kommit fram efter den första undersökningen och till de ändringar som detta innebär i fråga om ett tidigare utlåtande.

Utländska fartyg

19 § Om en undersökning enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor skall ske i fråga om en olycka eller ett tillbud som berör ett utländskt fartyg, får Statens haverikommission begära att Transportstyrelsen och Tullverket på den plats där fartyget befinner sig inte före undersökningens slut vidtar någon åtgärd som främjar fartygets avgång. Förordning (2008:1157).

Rapportering om inträffade olyckor m.m.

20 § Rapportering enligt 5 kap. 8 § luftfartslagen (2010:500) eller enligt 6 kap. 14 § första eller andra stycket sjölagen (1994:1009) ska omedelbart göras till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller för verksamhetsutövare i fråga om olyckor och tillbud som avses i 2 § första stycket 3 lagen (1990:712) om undersökning av olyckor vid drift av järnväg, tunnelbana eller spårväg. En muntlig rapport ska så snart som möjligt följas av en skriftlig rapport.
   En befälhavare på ett svenskt luftfartyg, handelsfartyg, fiskefartyg eller statsfartyg och en befälhavare på ett utländskt handelsfartyg eller fiskefartyg på svenskt territorium samt den som driver verksamhet på järnväg, tunnelbana eller spårväg ska på begäran av tillsynsmyndigheten rapportera även i andra fall än som avses i första stycket, om en olycka eller ett tillbud har inträffat eller kan antas ha inträffat som kan vara av betydelse för flygsäkerheten, sjösäkerheten eller säkerheten i spårtrafik.
   Tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om rapportering enligt första och andra styckena. Innan myndigheten meddelar sådana föreskrifter ska den inhämta yttrande från Statens haverikommission. Förordning (2011:551).

Underrättelser om inträffade olyckor m.m.

21 § Om Polismyndigheten får kännedom om att det har inträffat en olycka som anges i 2 § första stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, ska myndigheten omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten eller, i fall som avses i 2 § första stycket 4 samma lag, Statens haverikommission.
   Om Polismyndigheten får kännedom om att en olycka med ett fritidsfartyg har inträffat, ska myndigheten omedelbart underrätta Transportstyrelsen, om olyckan har medfört att någon har avlidit eller drabbats av svår kroppsskada.
   Det som sägs i första och andra styckena om Polismyndigheten gäller i fråga om fartygsolyckor även Tullverket och Kustbevakningen. Förordning (2014:1255).

22 § Inträffar det vid användningen av ett svenskt militärt luftfartyg inom en annan stats område en olycka eller ett tillbud som avses i 21 § första stycket, skall Försvarsmakten genast underrätta chefen för Försvarsdepartementet. Förordning (2007:491).

23 § Inträffar det vid användningen av ett svenskt fartyg utomlands en olycka eller ett tillbud som avses i 21 § första stycket, skall lönad svensk utlandsmyndighet så snart den fått kännedom om det inträffade underrätta tillsynsmyndigheten.
   Om ett fartyg som hör hemma i en främmande stat har förlist, strandat eller annars förolyckats inom svenskt sjöterritorium, skall Transportstyrelsen utan dröjsmål underrätta det konsulat för den främmande staten som är närmast olycksplatsen. Finns det inte något konsulat för den främmande staten i Sverige, skall dess beskickning i stället underrättas. Förordning (2008:1157).

24 § Om det har inträffat en olycka eller ett tillbud som avses i 2 § första stycket 1–3 lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, ska tillsynsmyndigheten förvissa sig om att det inträffade är känt för Polismyndigheten. Tillsynsmyndigheten ska också se till att Polismyndigheten får kännedom om vem som undersöker olyckan eller tillbudet. Förordning (2014:1255).

25 § Tillsynsmyndigheten skall genast underrätta Statens haverikommission om olyckor och tillbud som avses i 24 §. Myndigheten skall också, om Haverikommissionen bestämmer det, underrätta Haverikommissionen om andra olyckor och tillbud som kan antas vara av betydelse för flygsäkerheten, sjösäkerheten eller säkerheten i spårtrafik. Förordning (2007:491).

26 § Kommunerna skall inom ramen för den kommunala räddningstjänsten, i den utsträckning och på det sätt Statens haverikommission bestämmer, underrätta Haverikommissionen om olyckor och tillbud som skall undersökas enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor. Förordning (2007:491).

Ansvar

27 § Den som på annat sätt än som anges i 20 kap. 10 § första stycket 3 sjölagen (1994:1009) uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 20 § första eller andra stycket eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 20 § tredje stycket döms till böter. I ringa fall ska dock inte dömas till straff. Förordning (2011:551).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

2007:491
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2007.
2. I fråga om händelser som har inträffat före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
SFS 1990:717

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1990-05-23

Rättelseblad:
Rättelseblad 2007:491 har iakttagits.

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2014:1255