Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller viltvården, rätten till jakt och jaktens bedrivande inom svenskt territorium samt frågor som har samband därmed.
   Lagen gäller också i de fall som anges särskilt
1. inom Sveriges ekonomiska zon,
2. beträffande jakt från svenskt fartyg på det fria havet utanför den ekonomiska zonen,
3. beträffande jakt från svenskt luftfartyg över det fria havet utanför den ekonomiska zonen.
   Utöver bestämmelserna i denna lag gäller föreskrifter i andra författningar i fråga om skyddet och vården av viltet.
   Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och åtgärder finns i 7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken. Lag (2001:443).

2 § Med vilt avses i lagen vilda däggdjur och fåglar. Med jakt avses att fånga eller döda vilt och att i sådant syfte söka efter, spåra eller förfölja vilt. Till jakt räknas också att göra ingrepp i viltets bon och att ta eller förstöra fåglars ägg.

3 § Viltet är fredat och får jagas endast om detta följer av denna lag eller av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. När viltet är fredat, gäller fredningen också dess ägg och bon.
   Detta gäller även inom Sveriges ekonomiska zon. Lag (1994:1820).

Viltvården

4 § Viltet skall vårdas i syfte att
- bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och de fågelarter som tillfälligt förekommer naturligt i landet, och
- främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna.
   I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och jakträttshavaren. Lag (1997:343).

5 § Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och annan liknande friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.
   Viltet får inte ofredas och inte heller förföljas annat än vid jakt. Förbudet hindrar dock inte att lämpliga åtgärder vidtas av markinnehavaren i syfte att motverka skador av vilt, om sådana skador inte kan motverkas på annat tillfredsställande sätt.
   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förbudet att ofreda viltet och om villkoren för att trots förbudet vidta åtgärder som avses i andra stycket. Lag (2001:443).

6 § Har upphävts genom lag (2007:1241).

7 § Om det på grund av ett viltbestånds storlek finns påtagliga risker för trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt, får den myndighet som regeringen bestämmer besluta om jakt för att förebygga eller minska dessa risker.
   I myndighetens beslut skall bestämmas hur jakten skall bedrivas och om den skall ske genom jakträttshavarens försorg, om han har åtagit sig det, eller genom särskilt utsedda jägare. I beslutet skall också bestämmas hur det skall förfaras med djur som dödas eller fångas vid jakten.

8 § Om förekomsten av en viss viltart innebär betydande skaderisker, får regeringen i fråga om denna art föreskriva att den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om sådan jakt som avses i 7 §.

9 § Om ett vilt djur orsakar avsevärd skada eller om det kan antas vara farligt för människors säkerhet, får Polismyndigheten låta avliva djuret, om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning.
   Regeringen får meddela föreskrifter om att Polismyndigheten får låta avliva eller fånga vilt, när detta är befogat från djurskyddssynpunkt. Lag (2014:698).

Jakträtten m. m.

Vem som har jakträtten

10 § Fastighetsägaren har jakträtten på den mark som hör till fastigheten, om inte annat följer av andra stycket eller av 10 a § eller 11 §. I jakträtten ingår rätt att tillgodogöra sig vilt som omhändertas, påträffas dött eller dödas i något annat sammanhang än vid jakt, om inte annat följer av föreskrifter meddelade med stöd av 25 §.
   Vid jordbruksarrende har arrendatorn jakträtten på den arrenderade marken, om inte annat har avtalats.
   Om samernas rätt att jaga finns särskilda bestämmelser. Lag (1992:787).

10 a § Staten har jakträtten på den mark som vid utgången av juni 1992 ingick i kronoparken Tullgarn och angränsande kronoegendomar även som kronoegendomarna på Eriksö i Stockholms och Södermanlands län, kronoparken Karlsby i Östergötlands län, kronoegendomen Ottenby kungsladugård i Kalmar län, kronoparken Halle- och Hunneberg i Västra Götalands län, kronoparken Haddebo i Örebro län, kronoparken Grönbo i Örebro och Västmanlands län samt kronoparken Kloten i Örebro, Västmanlands och Dalarnas län. Lag (2000:593).

11 § Jakträtten på en väg tillkommer den som har jakträtten på den angränsande marken. Går vägen i gränsen mellan marker med skilda ägare och äger inte någon av dem vägmarken, har var och en av dem jakträtten på den marken.

12 § På allmänt vatten, som gränsar till en fastighets strand, har fastighetsägaren jakträtt intill etthundra meter från strandlinjen. Om detta skulle medföra att flera fastighetsägare får jakträtt på samma vattenområde, skall var och en av dem ha jakträtt på den del av området som är närmast hans strand.
   På annat allmänt vatten liksom på sådana holmar, klippor och skär, som inte hör till något hemman, får jakt bedrivas endast efter särskilt tillstånd. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, länsstyrelsen bemyndigas att genom beslut i det särskilda fallet eller genom föreskrifter meddela tillstånd.

13 § På en samfällighet får delägarna bara utöva sin jakträtt för egna behov. Har de kommit överens om något annat eller har de beslutat något annat enligt vad som gäller för samfällighetens förvaltning, får de dock utöva jakträtten i enlighet med överenskommelsen eller beslutet.

Överlåtelse av jakträtt m.m.

14 § Jakträtt som har upplåtits i andra fall än i samband med jordbruksarrende får inte överlåtas eller upplåtas utan fastighetsägarens samtycke.
   Första stycket gäller också i fråga om övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Upplåtelse av jakträtt i vissa fall

15 § Om jakträtt har upplåtits genom avtal mot ersättning, gäller, utöver vad som följer av 7 kap. jordabalken om nyttjanderätt i allmänhet, vad som sägs i 16 §.
   Bestämmelserna i 16 § gäller dock inte upplåtelser med stöd av rennäringslagen (1971:437). För upplåtelser som ingår i arrende eller hyra gäller särskilda bestämmelser.
   Förbehåll som strider mot 16 § är utan verkan. Lag (2000:593).

16 § Vid upplåtelse på viss tid som är minst ett år, skall avtalet alltid sägas upp för att det skall upphöra att gälla vid avtalstidens utgång. Avtalet skall, om inte längre uppsägningstid har avtalats, sägas upp senast sex månader före avtalstidens utgång.
   Om ett avtal som avses i första stycket inte sägs upp inom rätt tid anses det förlängt på tid som motsvarar upplåtelsetiden, dock längst fem år.
   Ett avtal som slutits på obestämd tid skall, om inte längre uppsägningstid har avtalats, sägas upp för att upphöra att gälla vid det månadsskifte som inträffar närmast sex månader efter uppsägningen.
   Uppsägning skall ske på det sätt som gäller för uppsägning enligt 8 kap. 8 § jordabalken. Lag (2000:593).

17 § har upphävts genom lag (2000:593).

18 § har upphävts genom lag (2000:593).

19 § har upphävts genom lag (2000:593).

20 § har upphävts genom lag (2000:593).

21 § har upphävts genom lag (2000:593).

22 § har upphävts genom lag (2000:593).

Rätt till jakt efter vissa djur

23 § Under de tider som regeringen föreskriver får
1. den som bor på en gård eller har en trädgård men saknar jakträtt där döda eller fånga och behålla följande djur som kommer in på gården eller i trädgården: vildsvin, räv, mårdhund, grävling, mård, iller, mink, hermelin, vessla, ekorre, vildkanin, mullvad, sorkar, lämlar, råttor, skogsmöss, husmus, duvhök, sparvhök, kråka, råka, kaja, skata, björktrast (snöskata), gråsparv eller pilfink,
2. den som har en handelsträdgård, anläggning för yrkesmässig fruktodling eller plantskola men saknar jakträtt där döda hare, om det behövs för att förhindra skador på träd eller trädplantor; därvid skall djur som dödats tillfalla jakträttshavaren,
3. den som innehar mark men saknar jakträtt där fånga vildkanin och behålla de fångade djuren.
   Regeringen får medge att jakt efter björn, varg, järv, lo eller säl bedrivs på annans jaktområde.
   Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket. Lag (1991:1769).

Ringmärkning m.m.

24 § Regeringen får meddela föreskrifter om att vilt får fångas eller fällas på annans jaktmark för märkning, undersökning eller andra åtgärder som företas för att tillgodose vetenskapliga behov.

Vilt som tillfaller staten

25 § För att skydda utrotningshotade, sällsynta eller särskilt värdefulla djurarter och tillförsäkra vetenskapen och undervisningen djur av sådana arter får regeringen föreskriva att vilt som omhändertas, påträffas dött eller dödas skall tillfalla staten.

Anmälningsskyldighet

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga om
1. vilt som har fällts under jakt,
2. vilt som ska tillfalla staten,
3. vilt som har varit inblandat i en sammanstötning med ett motorfordon, och
4. vilt som har varit inblandat i en sammanstötning med ett spårbundet fordon.
   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om skyldighet att märka ut en plats där en sammanstötning skett mellan ett motorfordon och vilt. Lag (2012:153).

Polismyndighetens befogenhet i vissa fall

26 a § Om ett vilt har varit inblandat i en sammanstötning med ett motorfordon eller med ett spårbundet fordon, får Polismyndigheten vidta de åtgärder som behövs för att djuret ska kunna spåras upp och avlivas. Polismyndigheten får även ge någon annan i uppdrag att vidta sådana åtgärder. Lag (2014:698).

Jakten

27 § Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara.

28 § Om vilt har skadats vid jakt, ska jägaren snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret ska kunna spåras upp och avlivas.
   Om älg, hjort eller rådjur har skadats vid jakt på ett jaktområde och tar sig in på ett annat jaktområde, ska jägaren se till att jakträttshavaren där eller markägaren snarast underrättas. Om jakträttshavaren eller markägaren endast kan nås med svårighet, får Polismyndigheten underrättas i stället. Lag (2014:698).

29 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. de tider när olika slag av vilt får jagas inom skilda delar av landet,
2. tillstånd till jakt under en särskild jakttid (licens),
3. tillstånd till jakt för att förhindra skador av vilt,
4. att hund skall finnas tillgänglig vid jakt för uppspårning av skadat vilt.

29 a § För att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av vilt får regeringen meddela föreskrifter om förbud mot eller särskilda villkor för jakt från

1. svenskt fartyg på det fria havet utanför Sveriges ekonomiska zon,
2. svenskt luftfartyg över det fria havet utanför den ekonomiska zonen. Lag (1994:1820).

30 § Vid jakten får användas endast de vapen och jaktmedel i övrigt som regeringen föreskriver.
   Regeringen får föreskriva att vapen och övriga jaktmedel skall vara av godkänd typ och att avgift skall betalas för den prövning som behövs för sådant typgodkännande.
   Regeringen får föreskriva att jakt med skjutvapen får ske endast under vissa tider av dygnet.

31 § Jakt får inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Sådana fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får inte heller användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar.
   Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.
   Regeringen får meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp särskilda villkor för medförande av skjutvapen vid färd med motordrivna fortskaffningsmedel. Lag (1994:1820).

32 § Jakt med drivande hund får inte ske på ett område som är så beskaffat att det kan förutses att drevet huvudsakligen kommer att gå fram över annans jaktområde.

33 § Jakt efter älg får ske efter licens av länsstyrelsen och inom ett område som länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Jakt efter älg får även ske utan licens inom ett område som länsstyrelsen har registrerat (älgskötselområde).
   Ett licensområde ska vara av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt att det är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra att registrera ett område som licensområde eller besluta om avregistrering, om områdets beskaffenhet inte medger en avskjutning av minst en älgkalv om året.
   Ett älgskötselområde ska vara lämpat för älgjakt och vara av sådan storlek att det medger en avskjutning av minst tio vuxna älgar om året. Länsstyrelsen får vägra att registrera ett område som älgskötselområde, om området inte uppfyller dessa krav. Länsstyrelsen får vidare besluta att avregistrera ett område som inte uppfyller kraven, eller om förvaltningen inte sker i enlighet med de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av denna lag.
   I områden som inte omfattas av första stycket får jakt efter älg avse endast älgkalv.
   Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet i tredje stycket på att ett älgskötselområde ska vara av sådan storlek att det medger en avskjutning av minst tio vuxna älgar om året.
   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om älgskötselområden. Lag (2010:2001).

34 § Utan lov är det inte tillåtet att skrämma eller mota vilt från någon annans jaktområde i andra fall än som avses i 5 § andra stycket andra meningen. Det är inte heller tillåtet att utan lov locka vilt från någon annans jaktområde genom utfodring eller på något annat sätt.

35 § Utan medgivande av jakträttshavaren är det inte tillåtet att med fångstredskap eller vapen som kan användas för jakt ta vägen över annans jaktområde. Detta får dock ske på vägar som är upplåtna för allmänheten och även annars, om det sker i lovliga ärenden. Om hund medförs, skall den hållas kopplad.

Utplantering av vilt m.m.

36 § Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av vilt inte får sättas ut i frihet eller hållas i hägn utan särskilt tillstånd eller att andra särskilda föreskrifter eller villkor skall gälla för sådan verksamhet.

37 § Har upphävts genom lag (1994:1820).

38 § Har upphävts genom lag (1994:1820).

Viltvårdsnämnden

39 § Har upphävts genom lag (2009:1262).

Kunskapsprov m.m.

40 § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet att avlägga prov i fråga om kunskaper och skjutförmåga som villkor för att få jaga.
   Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för prov som avses i första stycket.
   Regeringen får överlämna åt sammanslutning på jaktens och viltvårdens område att anordna prov, att utfärda bevis om avlagda prov samt att ta ut avgift för proven.

Avgifter

41 § För att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med syftet med denna lag får regeringen meddela föreskrifter om skyldighet för den som jagar
1. att betala en årlig avgift (viltvårdsavgift),
2. att betala en avgift för vissa slag av vilt som fälls,
3. att betala en särskild avgift för vilt som fällts i strid mot vad som bestämts i en för jakt meddelad licens.
   Avgifter som avses i första stycket 1 skall bilda en fond (viltvårdsfonden) som efter regeringens bestämmande får användas för angivna ändamål. Lag (2000:593).

Jakttillsynsmän

42 § För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som har meddelats med stöd av lagen, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse jakttillsynsmän.
   Jakttillsynsmän får förordnas att med stöd av 47 § ta egendom i beslag.

Handläggningen i domstol /Rubriken träder i kraft I:2016-12-01/

42 a § /Träder i kraft I:2016-12-01/ Mål om jakt efter björn, varg, järv, lo eller kungsörn ska handläggas skyndsamt. Lag (2016:971).

Ansvar m.m.

43 § För jaktbrott döms till böter eller fängelse i högst ett år den som
1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet olovligen jagar på annans jaktområde eller där tillägnar sig vilt eller vid jakt som sker med stöd av licens bryter mot en för jakten väsentlig bestämmelse i licensen,
2. med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3 § eller 31 § första stycket eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 29 § 1 eller 30 § första stycket eller
3. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 32 § eller mot en föreskrift som meddelats med stöd av 25 eller 29 a §. Lag (2001:163).

44 § Om ett jaktbrott är att anse som grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
   Vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas
1. om det avsåg ett hotat, sällsynt eller annars särskilt skyddsvärt vilt,
2. om det har utförts vanemässigt eller i större omfattning,
3. om det utförts med otillåten hjälp av ett motordrivet fortskaffningsmedel eller någon annan motordriven anordning,
4. om det utförts med en särskilt plågsam jaktmetod. Lag (2001:163).

45 § Till böter döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet

1. bryter mot 5 § andra stycket eller 13 §,
2. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 26 § första stycket 1, 2 eller 3 om gärningen inte är belagd med straff i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,
3. bryter mot 27 § om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken,
4. underlåter att fullgöra skyldighet enligt 28 §,
5. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 29 § 4, 30 § tredje stycket eller 31 § tredje stycket eller
6. bryter mot 35 § eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 36 §, 40 § första stycket eller 41 § första stycket.   Den som med uppsåt bryter mot 34 § döms till böter.
   I ringa fall ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf. Lag (2012:153).

46 § Den som obehörigen tar befattning med vilt som han vet eller har skälig anledning anta har dödats eller åtkommits genom jaktbrott, döms för jakthäleri till böter eller fängelse i högst ett år.
   Om brottet är att anse som grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas sådana omständigheter som anges i 44 § andra stycket 1 och 2.
   Till ansvar enligt denna paragraf döms inte om gärningen är belagd med straff i miljöbalken. Lag (2001:163).

46 a § För försök eller förberedelse till jaktbrott enligt 44 § eller jakthäleri enligt 46 § andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2011:514).

47 § Påträffas någon på bar gärning då han eller hon begår jaktbrott, får vilt och sådan egendom som enligt 49 § kan antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller av någon som företräder honom eller henne. Samma befogenhet har särskilt förordnade jakttillsynsmän och behöriga tjänstemän vid Kustbevakningen och Tullverket.
   Har egendom tagits i beslag, ska anmälan om detta skyndsamt göras till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten. Den polisman eller åklagare som tar emot en sådan anmälan om beslag ska vidta samma åtgärder som om han eller hon själv gjort beslaget.
   För att undvika att vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret efter värdering säljas på lämpligt sätt. Lag (2014:698).

48 § Om någon har begått jaktbrott eller jakthäleri, skall vilt som han eller hon kommit över genom brottet förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för viltet kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat. Även annat utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.
   Vilt som förverkats tillfaller jakträttshavaren i de fall som föreskrivs av regeringen. Lag (2005:298).

49 § Jaktredskap, fortskaffningsmedel och annan egendom som har använts som hjälpmedel vid jaktbrott eller jakthäleri får förklaras förverkade, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid sådana brott, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse.
   I stället för egendomen kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat. Lag (2011:514).

50 § I fråga om förverkad egendom gäller särskilda bestämmelser om förfarandet med sådan egendom i den mån inte annat följer av 47 § tredje stycket eller 48 § andra stycket. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från de särskilda bestämmelserna i fråga om djur som behövs för forskningsändamål eller av någon annan särskild anledning inte bör säljas på det sätt som anges i bestämmelserna.

51 § Vad som sägs i 46--48 §§ om vilt gäller även i fråga om skinn, ägg och bon.

51 a § Den som har begått brott enligt denna lag inom Sveriges ekonomiska zon döms vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig. Lag (1994:1820).

51 b § Om ett brott enligt denna lag har förövats inom den ekonomiska zonen, får åtal för brottet väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast den plats där brottet förövades. Lag (1994:1820).

Bemyndiganden

52 § Regeringen får överlåta åt en förvaltningsmyndighet att meddela sådana föreskrifter eller beslut som avses i 2325 och 2930 §§, 31 § andra och tredje styckena, 36 §, 40 § första och andra styckena, 41 § första stycket 2, 48 § andra stycket och 50 §. Lag (2009:1261).

Hur beslut får överklagas

53 § Har upphävts genom lag (2000:593).

54 § Länsstyrelsens beslut enligt 33 § om registrering och avregistrering av licensområde eller älgskötselområde får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.
   Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2010:2001).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1987:259
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, då lagen (1938:274) om rätt till jakt skall upphöra att gälla.
2. Bestämmelserna i 15--22 §§ gäller inte i fråga om upplåtelser av jakträtt som har skett före lagens ikraftträdande.
3. Äldre bestämmelser om jakträtt för boställshavare, kronohemmans åbor och innehavare av kronotorp, skogstorp, odlingslägenheter, kolonat och fjällägenheter och om ansvar och särskild rättsverkan vid brott mot sådana bestämmelser skall fortfarande gälla.
4. Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som avses i 8 § första stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt. Bestämmelserna i 8 § andra stycket samma lag skall tillämpas ifråga om servitut som innefattar jakträtten på viss fastighet och som upplåtits senast den 31 december 1987.
5. Inom område, som för 1987 års jakt har registrerats med stöd av 13 § jaktstadgan (1938:279) som älgjaktsområde utan att vara licensområde, får älgjakt ske enligt äldre bestämmelser tills vidare, dock längst till utgången av år 1994.
Om området består av minst fem hektar sammanhängande mark, skall det för tid efter år 1994 på ansökan av områdets innehavare registreras som licensområde enligt 33 § tredje stycket 1 även om det inte finns särskilda skäl för en sådan registrering. Om området består av minst tjugo hektar sammanhängande mark, skall det, om sökanden begär det, i stället registreras som licensområde enligt 33 § tredje stycket 2. Ansökan om registrering skall göras före utgången av år 1994. Lag (1994:626).
6. För älgjakten inom renskötselområdet får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för en övergångstid meddela föreskrifter som avviker från bestämmelserna i 33 §.
1991:1769
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1994:1819
1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
2. 45 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fall då någon före ikraftträdandet har underlåtit att fullgöra vad som ålegat honom enligt 38 § andra stycket eller brutit mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 37 § eller 38 § första stycket.
1994:1820
1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
2. Beslut om förbud, föreskrift, tillstånd, medgivande eller liknande som fattats enligt 37 och 38 § skall anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelse i lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter, om inte regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar annat.
1995:65
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
1996:1554
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997, men skall inte tillämpas för beslut om upplåtelse som fattats med stöd av rennäringslagen (1971:437) före denna lags i kraftträdande.
2000:593
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. I fråga om sådana upplåtelser som skett före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. Om avtalet förlängs efter ikraftträdandet tillämpas dock därefter de nya bestämmelserna i stället för 16-21 §§ i sin äldre lydelse.
3. Mål som är anhängiga vid arrendenämnden vid ikraftträdandet skall även därefter handläggas av arrendenämnden.
4. I fråga om arrendenämndens beslut skall bestämmelserna i 53 § andra och tredje stycket fortfarande tillämpas.
2010:2001
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Älgjakt får dock bedrivas enligt äldre föreskrifter till och med den 29 februari 2012.
2. Ett område som har registrerats som licensområde enligt 33 § i dess äldre lydelse ska utan ansökan registreras som licensområde enligt 33 § första stycket, om området är av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt att det är lämpat för älgjakt och medger en avskjutning av minst en älgkalv om året.
SFS 1987:259

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1987-05-14

Först inlagd:
1987-06-09

Senast ändrad:
2016-11-15

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2016:974