Den svenska flaggans färger, som enligt 3 § lagen (1982:269) om Sveriges flagga är ljust mellanblå på fälten och guldgul på korset, definieras på följande sätt enligt de NCS-beteckningar (Natural Colour System) som används i Svensk Standard SS 19100 den blå färgen 4055-R95B den gula färgen 0580-Y10R.
   Toleranserna i NCS-enheter ska för svarthet, för kulörthet och för kulörton vara mindre än ± 5 enheter.
   Enligt de CIE-beteckningar (Commission Internationale de l’Eclairage, sv: Internationella belysningskommissionen) som används i Svensk Standard SS 19104 + Bilaga ska flaggans färger ha följande kromaticitetskoordinater, x och y, och ljusreflektansfaktorer, Y
den blå färgen x = 0,189
                y = 0,192
Y = 8,3
den gula färgen x = 0,472
y = 0,465
Y = 64,4.
   Ungefärliga toleranser i CIE-värden anges på följande sätt.
   Den blå färgen:
   Y = 6,2 - 10,4.

En yta i CIE-diagrammet given av fyra punkter x/y =

0,200/0,195

0,200/0,210

0,180/0,190 och

   0,180/0,170.
   Den gula färgen:
   Y = 55 - 75.

En yta i CIE-diagrammet given av fyra punkter x/y =

0,490/0,460

0,470/0,480

0,455/0,465 och

   0,475/0,445.

Vid färgbestämningen ska de metoder för bedömning och mätning som anges i Svensk Standard SS 19104 + Bilaga användas. Förordning (2008:888)

SFS 1983:826

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1983-09-01

Omtryck:
SFS 2008:888

Senast ändrad:
2009-06-04

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2008:888