Avd. 1. Bestämmelser om taxering av fastighet

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Fastighetstaxering sker vid allmän, förenklad och särskild fastighetstaxering.
   Vid fastighetstaxering ska beslut fattas om fastigheternas skatte- och avgiftspliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare ska typ av taxeringsenhet och taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsenhet. Taxeringsvärde ska dock inte bestämmas för fastighet som enligt 3 kap. ska undantas från skatte- och avgiftsplikt.
   Det som sägs om avgiftsplikt och avgiftsfrihet i denna lag avser kommunal fastighetsavgift enligt lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift. Lag (2007:1416).

2 § Vid fastighetstaxering skall iakttas att taxeringarna blir överensstämmande med föreskrifterna om fastighetstaxering samt likformiga och rättvisa.

3 § Med taxeringsår menas i denna lag det kalenderår för vilket fastighetstaxering bestäms.
   Beslut om fastighetstaxering som fattas vid allmän eller förenklad fastighetstaxering eller genom ny taxering vid särskild fastighetstaxering skall gälla från ingången av det taxeringsår då sådan taxering sker till ingången av det taxeringsår då beslut fattas nästa gång.
   Med löpande taxeringsperiod avses tiden från ingången av det taxeringsår då allmän eller förenklad fastighetstaxering sker av en taxeringsenhet till ingången av det taxeringsår då allmän eller förenklad fastighetstaxering av taxeringsenheten sker nästa gång. Lag (2001:1218).

4 § Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall tillämpas även i fråga om byggnad som är lös egendom.
   Till sådan byggnad skall räknas egendom, som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, i den mån den tillhör byggnadens ägare.

4 a § I denna lag betyder
1. tredimensionell fastighet: en fastighet som i sin helhet är avgränsad både horisontellt och vertikalt,
2. tredimensionellt fastighetsutrymme: ett utrymme som ingår i en annan fastighet än en tredimensionell fastighet och som är avgränsat både horisontellt och vertikalt.
   Vad som sägs i denna lag om mark gäller också annat utrymme som ingår i en fastighet eller är samfällt för flera fastigheter. Lag (2003:1201).

5 § Som ägare av fastighet ska i fall som avses nedan anses
a) den som innehar fastighet med fideikommissrätt eller i annat fall utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande;
b) den som innehar fastighet med åborätt, tomträtt eller vattenfallsrätt samt den som annars innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;
c) innehavare av skogsområde som blivit av staten upplåtet till kanalbolag eller till kommun eller annan menighet;
d) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord;
e) juridisk person, som förvaltar samfällighet och som enligt 6 kap. 6 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) är skattskyldig för samfällighetens inkomster; samt
f) nyttjanderättshavare till täktmark som avses i 2 kap. 4 §, om nyttjanderätten har förvärvats mot engångsvederlag.
   Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord ska anses den tjänsteinnehavare eller annan som författningsenligt har rätt att nyttja fastigheten eller få dess avkastning.
   Ska avkastning utöver husbehovet av skog på fastighet, som avses under b eller d, författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond eller inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår fastighetens värde av produktiv skogsmark med växande skog och markanläggningar som används eller behövs för skogsbruk. Lag (2009:1407).

6 § Fastighetstaxering skall ske på grundval av fastighets användning och beskaffenhet vid taxeringsårets ingång. Lag (2001:1218).

Allmän och förenklad fastighetstaxering

7 § Allmän fastighetstaxering ska ske vartannat år enligt bestämmelserna i 215 kap. och i följande ordning.År 2003 och därefter vart sjätte år taxeras småhusenheter, år 2005 och därefter vart sjätte år lantbruksenheter, år 2007 och därefter vart sjätte år hyreshusenheter, industrienheter, elproduktionsenheter och specialenheter samt år 2013 och därefter vart sjätte år ägarlägenhetsenheter. Lag (2009:105).

7 a § Förenklad fastighetstaxering ska ske för hyreshusenheter, småhusenheter, ägarlägenhetsenheter och lantbruksenheter. Sådan taxering sker enligt bestämmelserna i 210 och 1214 kap. och i följande ordning.
   År 2004 och därefter vart sjätte år taxeras hyreshusenheter,
år 2006 och därefter vart sjätte år småhusenheter,
år 2008 och därefter vart sjätte år lantbruksenheter samt
år 2010 och därefter vart sjätte år ägarlägenhetsenheter. Lag (2009:105).

7 b § Bestämmelser om förfarandet vid allmän och förenklad fastighetstaxering finns i 17-24 kap. Lag (2001:1218).

Särskild fastighetstaxering

8 § Särskild fastighetstaxering skall verkställas varje år enligt bestämmelserna i 16 kap. Sådan taxering skall dock ej ske av taxeringsenhet som taxeras genom allmän eller förenklad fastighetstaxering samma år.
   Bestämmelser om förfarandet vid särskild fastighetstaxering finns i 25 - 32 kap. Lag (2001:1218).

9 § Har upphävts genom lag (2001:1218).

2 kap. Indelning av byggnader och mark

1 § Byggnader skall indelas i byggnadstyper och mark i ägoslag på sätt som anges i 2 - 4 §§. Indelning får inte ske på grundval av tillfällig användning.

2 § Byggnader ska indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.

Småhus          Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller
två familjer. Till sådan byggnad ska höra
komplementhus såsom garage, förråd och annan
mindre byggnad.
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst
tre och högst tio familjer ska tillhöra
byggnadstypen småhus, om byggnaden ligger på
fastighet med åkermark, betesmark, produktiv
skogsmark med avverkningsrestriktioner,
produktiv skogsmark utan
avverkningsrestriktioner eller skogligt
impediment.
Byggnad som hör till en tredimensionell
fastighet eller ett tredimensionellt
fastighetsutrymme kan inte utgöra småhus.
Ägarlägenhet Byggnad som hör till en tredimensionell fastighet och som är
inrättad till bostad åt en enda familj.
Hyreshus Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer
eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande.
Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till
hyreshus och som behövs för verksamheten, ska utgöra
hyreshus.
Byggnad som är inrättad till bostad och som hör till en
tredimensionell fastighet ska utgöra hyreshus om den är
inrättad till bostad åt fler än en enda familj. Byggnad som
är inrättad till bostad och som hör till ett tredimensionellt
fastighetsutrymme ska utgöra hyreshus.
Till hyreshus ska dock inte räknas byggnad som är inrättad
till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om den ingår
i lantbruksenhet.
Ekonomibyggnad Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och som
inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, loge,
lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.
Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk
eller skogsbruk.
Kraftverks-
byggnad Byggnad som är inrättad för kommersiell produktion av
elektrisk starkström. Även byggnad för vattenreglering, för
lagring av bränsle och annan byggnad för produktionen utgör
kraftverksbyggnad.
Industribyggnad Byggnad som är inrättad för industriell verksamhet och som
inte utgör kraftverksbyggnad.

Specialbyggnad Med specialbyggnad avses

                Försvarsbyggnad Byggnad som används för försvarsändamål eller
ekonomisk försvarsberedskap, om byggnaden
inte är en fristående industriellanläggning.
Även mässbyggnad ska utgöra försvarsbyggnad.
Kommunikations-
byggnad Garage, hangar, lokstall, terminal,
stationstionsbyggnad, expeditionsbyggnad,
vänthall, godsmagasin, reparationsverkstad och
liknande, om byggnaden används för allmänna
kommunikationsändamål.
Byggnad som används i Statens järnvägars,
Luftfartsverkets, Trafikverkets, Teracom
Aktiebolags, Sveriges Radio Aktiebolags,
Sveriges Television Aktiebolags och Sveriges
Utbildningsradio Aktiebolags verksamhet.
Distributions-
byggnad Byggnad som ingår i överförings- eller
distributionsnätet för gas, värme,
elektricitet eller vatten samt gasturbin
och annan byggnad som används för att
upprätthålla balansen i elsystemet.
Värmecentral Byggnad för produktion och distribution av
varmvatten för uppvärmning, dock inte sådan
anläggning som även är inrättad för produktion
av elektrisk starkström för yrkesmässig
distribution.
Renings-
anläggning Vattenverk, avloppsreningsverk, anläggning för
förvaring av radioaktivt avfall, sopstation
och liknande samt pumpstation som hör till
sådan anläggning. Som reningsanläggning avses
inte anläggning där verksamheten i allt
väsentligt utgör ett led i en industriell
process.
Vårdbyggnad Byggnad som används för sjukvård,
missbrukarvård, omsorger om barn och ungdom,
kriminalvård, åldringsvård eller omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda. Annan byggnad än
som nu har nämnts ska utgöra vårdbyggnad, om
den används som hem åt personer som behöver
institutionell vård eller tillsyn.
Bad-, sport-
och idrotts-
anläggning Byggnad som används för bad, sport, idrott
och liknande, om allmänheten har tillträde
till anläggningen.
Skolbyggnad Byggnad som används för undervisning eller
forskning vid
skola som anordnas av staten
skola som anordnas med statsbidrag
och
skola vars undervisning står under
statlig tillsyn.
Byggnad som används som elevhem eller
skolhem för elever vid sådana skolor.
Kulturbyggnad Byggnad som används för kulturellt ända mål
såsom teater, biograf, museum och liknande.
Ecklesiastik-
byggnad Kyrka eller annan byggnad som används för
religiös verksamhet.
Krematorium och annan byggnad som används för
begravningsverksamhet.
Allmän byggnad Byggnad som tillhör staten, kommun eller annan
menighet och som används för allmän styrelse,
förvaltning, rättsvård, ordning eller säkerhet
samt fritidsgård och byggnad med likartad
användning. Som allmän byggnad ska inte anses
byggnad som används för statens affärsdrivande
verksamhet.
Övrig byggnad Byggnad som inte ska utgöra någon av de tidigare nämnda
byggnadstyperna.
Lag (2015:60).

3 § Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till övervägande del används på.
   Byggnad, som kan indelas både som småhus, hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad eller övrig byggnad och som specialbyggnad, skall indelas som specialbyggnad.
   Byggnad, som kan indelas både som specialbyggnad och ekonomibyggnad, skall indelas som ekonomibyggnad. Lag (1999:630).

4 § Mark ska indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt ska indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som ska rivas (saneringsbyggnad) eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda taxeringsvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor.

Tomtmark        Mark som upptas av småhus, ägarlägenheter,
hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad,
specialbyggnad eller övrig byggnad samt
trädgård, parkeringsplats, upplagsplats,
kommunikationsutrymme m.m., som ligger i
anslutning till en sådan byggnad.
Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus,
hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad,
specialbyggnad eller övrig byggnad, ska i sin
helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i
ett ägoskifte och har en total areal som inte
överstiger två hektar. Detta ska dock inte
gälla om fastighetens mark till någon del ska
taxeras tillsammans med annan egendom enligt
reglerna i 4 kap.
Vad nu har sagts om tomtmark ska också gälla
mark till obebyggd fastighet, som har bildats
för byggnadsändamål under de senaste två åren.
Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden
ska marken utgöra tomtmark endast om det är
uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall
ska obebyggd mark anses som tomtmark endast om
marken enligt detaljplan utgör kvartersmark för
enskilt bebyggande och det inte är uppenbart
att bebyggelsen inte ska genomföras. Detsamma
gäller om det finns giltigt bygglov eller
tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt
plan- och bygglagen (2010:900), avseende sådan
byggnad som anges i andra stycket.
Täktmark Mark för vilken täkttillstånd enligt 9 kap.
miljöbalken, förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd eller
lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet gäller. Med täkttillstånd ska
jämställas pågående täkt. Byggnad på täktområde
för täktens utnyttjande hindrar inte att marken
indelas som täktmark.
Åkermark Mark som används eller lämpligen kan användas
till växtodling eller bete och som är lämplig
att plöjas.
Betesmark Mark som används eller lämpligen kan användas
till bete och som inte är lämplig att plöjas.
Produktiv
skogsmark med
avverknings-
restriktioner Produktiv skogsmark som omfattas av
avverkningsrestriktioner.
Med produktiv skogsmark avses detsamma som i
2 § skogsvårdslagen (1979:429). Med
avverkningsrestriktioner avses
avverkningsförbud, krav på överhållning,
maximering av hyggesstorlek eller virkesuttag
eller barrskogsförbud enligt bestämmelser om
naturreservat eller biotopskyddsområden.
Produktiv
skogsmark utan
avverknings-
restriktioner Produktiv skogsmark som inte omfattas av
avverkningsrestriktioner.
Med produktiv skogsmark och
avverkningsrestriktioner avses detsamma som
i definitionen av produktiv skogsmark med
avverkningsrestriktioner.
Skogligt
impediment Improduktiv skogsmark samt träd- och
buskmark.
Med improduktiv skogsmark avses skogsmark
som inte är produktiv skogsmark. Med
skogsmark samt träd- och buskmark avses
detsamma som i 2 och 2 a §§ skogsvårdslagen.
Övrig mark Mark som inte ska utgöra något av de tidigare
nämnda ägoslagen.
Lag (2015:60).

3 kap. Skatte- och avgiftsplikt

1 § Fastighet är skatte- eller avgiftspliktig, om inte annat anges i 2-4 §§. Lag (2007:1416).

2 § Från skatte- och avgiftsplikt ska undantas specialbyggnad, sådan byggnad under uppförande samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden. Från skatte- och avgiftsplikt ska också undantas markanläggning som hör till fastigheten.
   Från skatte- och avgiftsplikt undantas även nationalparker. Lag (2007:1416).

3 § Från skatte- och avgiftsplikt ska undantas ekonomibyggnad, åker-mark, betesmark, produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner, skogligt impediment och övrig mark samt markanläggning som hör till fastigheten, om denna till övervägande del används för
1. sådan vård eller omsorgsverksamhet som bedrivs i vårdbyggnad
2. undervisning eller forskning som bedrivs vid sådan skola som nämns i definitionen av skolbyggnad i 2 kap. 2 §. Lag (2015:60).

4 § Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt markanläggning som hör till fastigheten ska undantas från skatte- och avgiftsplikt om fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till övervägande del används i deras verksamhet såsom sådana:

1. Kyrkor samt barmhärtighetsinrättningar som avses i 7 kap. 15 § inkomstskattelagen (1999:1229) samt sådana särskilda rättssubjekt som avses i 10 § första stycket lagen (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan.
2. Stiftelser som uppfyller kraven i 7 kap. 46 §§ samt ideella föreningar och registrerade trossamfund som uppfyller kraven i 7 kap. 46 och 10 §§ inkomstskattelagen.
3. Akademier, Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond och stiftelsen Sveriges sjömanshus.
4. Sådana studentkårer, nationer och samarbetsorgan som avses i 7 kap. 16 § inkomstskattelagen.
5. Utländska staters beskickningar.   Skatte- och avgiftsfriheten ska endast avse egendom, som enligt 4 kap. 5 § utgör annan typ av taxeringsenhet än lantbruksenhet. Lag (2013:1104).

4 kap. Taxeringsenhet och beskattningsnatur

1 § Taxeringsenhet är vad som skall taxeras för sig. Fastighet skall utgöra taxeringsenhet, om inte annat föreskrivs.

2 § Har skilda delar av en fastighet olika ägare skall fastigheten uppdelas i taxeringsenheter enligt ägarförhållandena.

3 § För bildande av taxeringsenheter skall fastigheter och fastighetsdelar med samma ägare inom samma kommun föras samman. Den sammanförda egendomen skall utgöra en taxeringsenhet, om inte annat sägs i 4 - 9 §§.

4 § Taxeringsenhet ska omfatta antingen skatte- och avgiftspliktig eller skatte- och avgiftsfri egendom. Lag (2007:1416).

Taxeringsenhet

5 § Taxeringsenhet ska omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena, och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet
1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)
2. ägarlägenhet och tomtmark för sådan byggnad (ägarlägenhetsenhet)
3. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)
4. industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader, vattenverk på annans grund samt sådan fiskefastighet som avses i 10 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken (industrienhet)
5. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark (industrienhet)
6. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)
7. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner och skogligt impediment (lantbruksenhet)
8. kraftverksbyggnad, tomtmark till kraftverksbyggnad och fallrätt samt taxeringsenhet vars värde till övervägande del utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft (elproduktionsenhet).
   Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med åkermark, betesmark, produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner eller skogligt impediment, ska ingå i den lantbruksenhet som omfattar marken.
   Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter under punkterna 1–8 i första stycket. Övrig mark ska i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall ska övrig mark taxeras tillsammans med den tomtmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, ska den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till övervägande del inom tätort, och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort. Lag (2015:60).

6 § I småhusenhet, ägarlägenhetsenhet, hyreshusenhet, specialenhet och industrienhet ska endast ingå egendom som ligger samlad och som utgör en ekonomisk enhet.
   Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk ska bilda egen lantbruksenhet. Lag (2009:105).

7 § Består täktmark av skilda markområden skall varje sådant område utgöra en taxeringsenhet. Omfattas områden av samma täktplan enligt miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser skall de dock utgöra en taxeringsenhet. Lag (1998:815).

8 § Taxeringsenhet ska omfatta ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner, skogligt impediment eller övrig mark som ingår i en brukningsenhet. Lag (2015:60).

9 § Fastighet, som tillhör staten och som förvaltas av skilda myndigheter, får uppdelas i taxeringsenheter efter de olika myndigheternas förvaltningsområden.

10 § Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet ska utgöra en taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så gott som uteslutande är småhusfastigheter eller ägarlägenhetsfastigheter. Detta gäller inte heller samfällighet, som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde.
   I en elproduktionsenhet får inte kraftverksbyggnad, mark eller markanläggning ingå som tillhör mer än ett av följande slag av kraftverk: vattenkraftverk, kärnkraftverk, kraftvärmeverk, kondenskraftverk eller vindkraftverk.
   Regleringsanläggning huvudsakligen avsedd för vattenkraftsändamål ska inte utgöra en taxeringsenhet utan beaktas vid taxeringen av de vattenkraftverk som har nytta av anläggningen. Lag (2012:89).

11 § har upphävts genom lag (1990:1382).

5 kap. Bestämmande av taxeringsvärde

Grunder för taxeringen m.m.

1 § Taxeringsvärde ska bestämmas för varje skatte- och avgiftspliktig taxeringsenhet. Lag (2007:1416).

2 § Taxeringsvärde skall bestämmas till det belopp som motsvarar 75 procent av taxeringsenhetens marknadsvärde. Lag (2001:1218).

3 § Med marknadsvärdet för en taxeringsenhet avses det pris som den sannolikt betingar vid en försäljning på den allmänna marknaden.
   Vid värderingen skall inte beaktas andra privaträttsliga förpliktelser än sådana som gäller enligt servitut och liknande eller som enligt tomträttskontrakt gäller om markens utnyttjande.
   Värderingen skall grundas på de belåningsförhållanden som normalt gäller för likartade fastigheter.
   Om två eller flera fastigheter i olika kommuner skulle ha utgjort en taxeringsenhet om de hade legat i samma kommun, skall deras marknadsvärde bestämmas, som om detta hade varit förhållandet.

4 § Marknadsvärdet skall bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året (nivååret) före det år då allmän eller förenklad fastighetstaxering av taxeringsenheten sker.
   Köpeskilling för fastighetsförsäljningar från år före nivååret som används för att bestämma marknadsvärdet skall korrigeras med hänsyn till prisutvecklingen till och med nivååret. Lag (2001:1218).

5 § Marknadsvärdet skall i första hand bestämmas med ledning av fastighetsförsäljningar i orten (ortsprismetoden). Härvid skall inte beaktas sådana försäljningar om vilka man kan anta att ovidkommande omständigheter har inverkat på priset.
   Då fastighetsförsäljningar inte ger den ledning som behövs kan marknadsvärdet bestämmas med ledning av en avkastningsberäkning. Ger inte heller en avkastningsberäkning den ledning som behövs kan marknadsvärdet uppskattas med utgångspunkt i det tekniska nuvärdet (produktionskostnadsberäkning). Även i dessa fall skall dock hänsyn tas till fastighetsförsäljningar i orten när det är möjligt. Lag (2001:546).

5 a § Om inga fastigheter har sålts inom ett värdeområde, eller för få för att värdenivån inom området med säkerhet skall kunna bestämmas, får ledning hämtas från försäljningar inom andra värdeområden, där förutsättningarna för prisbildningen kan antas vara likartade. Lag (2001:546).

6 § Det tekniska nuvärdet skall bestämmas genom att återanskaffningskostnaden för byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man därigenom beaktar den värdeminskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen kunde tas i bruk (nybyggnadsåret) och andra året före taxeringsåret. Den nedräkningsfaktor som bestäms för byggnader som kunnat tas i anspråk under det sistnämnda året skall tillämpas även för byggnader som tas i anspråk senare under den löpande taxeringsperioden.
   Med återanskaffningskostnad för byggnad avses kostnaden för att under andra året före taxeringsåret uppföra en motsvarande anläggning. Kostnaden kan bestämmas antingen genom en beräkning grundad på erfarenheter om byggnadskostnadernas storlek detta år, eller genom en omräkning av den faktiska byggnadskostnaden med en omräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man därigenom beaktar ändringen i byggnadskostnad mellan nybyggnadsåret och andra året före taxeringsåret. Lag (1992:1666).

Delvärden m.m.

7 § Vid taxeringen ska följande delvärden bestämmas.
   För småhus-, ägarlägenhets-, hyreshus-, industri- och elproduktionsenhet:
1. Byggnadsvärde
   Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten.
2. Markvärde SFS 2009:105 Markvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark, täktmark, fallrätt
och markanläggningar. För lantbruksenhet:
1. Bostadsbyggnadsvärde
   Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till taxeringsenheten.
2. Ekonomibyggnadsvärde
   Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör till taxeringsenheten.
3. Tomtmarksvärde
   Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark.
4. Jordbruksvärde
   Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling.
5. Skogsbruksvärde
   Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens produktiva skogsmark med växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för skogsbruk.
6. Skogsimpedimentsvärde
   Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogliga impediment som hör till taxeringsenheten. Lag (2009:1407).

8 § Varje delvärde skall bestämmas för sig med tillämpning av i 2 - 5 a §§ angivna grunder.
   Vid bestämmande av delvärde för lantbruksenhet får dock avvikelse ske från 2 § vid storlekskorrektion enligt 7 kap. 4 a §.
   Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens taxeringsvärde. Lag (2001:1218).

6 kap. Värderingsenhet

1 § Värderingsenhet är den egendom som skall värderas för sig. En värderingsenhet skall endast omfatta egendom som ingår i en enda taxeringsenhet.

2 § Varje småhus, ägarlägenhet, hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad och övrig byggnad med värde av minst 50 000 kronor ska utgöra en värderingsenhet, om inte annat anges i 3 eller 5 §.
   Komplementhus på småhusenheten ska i regel ingå i samma värderingsenhet som det mest värdefulla småhuset på taxeringsenheten.
   Småhus, hyreshus, industribyggnader och övriga byggnader vilkas värde inte uppgår till 50 000 kronor, ska ingå i samma värderingsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till 50 000 kronor ska samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderingsenhet. Lag (2012:89).

3 § Är ett hyreshus inrättat för både bostäder och lokaler skall bostadsdelen och lokaldelen utgöra skilda värderingsenheter. Byggnader eller delar av olika byggnader som åsatts samma klassificeringsdata beträffande värdefaktorerna lägenhetstyp och ålder får sammanföras till en värderingsenhet.
   Är en industribyggnad som värderats med ledning av en avkastningsberäkning inrättad för mer än en lokaltyp skall delar som hänförs till olika lokaltyper utgöra skilda värderingsenheter. Särskild värderingsenhet behöver dock inte bildas för en lokaltyp som omfattar mindre än tio procent av byggnadens totala yta och mindre än 250 kvadratmeter. Byggnader eller delar av olika byggnader som åsatts samma klassificeringsdata beträffande värdefaktorerna lokaltyp, standard och ålder får sammanföras till en värderingsenhet.
   Indelning av hyreshus och industribyggnad i två eller flera värderingsenheter får även ske om det underlättar värderingen. Lag (2001:546).

4 § Varje modern ekonomibyggnad och annan ekonomibyggnad av större värde skall utgöra en värderingsenhet. Andra ekonomibyggnader skall i regel sammanföras till en värderingsenhet. Sådan byggnad får dock utgöra en värderingsenhet om det väsentligt underlättar värderingen.

5 § Är ett småhus eller en ekonomibyggnad inrättad för väsentligt olika ändamål får byggnaden indelas i två eller flera värderingsenheter om det underlättar värderingen. Lag (1992:1666).

6 § Har upphävts genom lag (1992:1666).

7 § Varje tomt skall utgöra en värderingsenhet, om inte annat anges i andra - fjärde styckena.
   Föreligger byggrätt till två eller flera småhus på en tomt får varje del av tomten, som omfattas av en byggrätt, utgöra en värderingsenhet.
   Tomt som är bebyggd med hyreshus skall indelas i värderingsenheter med ledning av det sätt på vilket hyreshusen har indelats i värderingsenheter och med beaktande av hur markens byggrätt har tagits i anspråk eller skall tas i anspråk enligt plan.
   Obebyggd tomtmark för hyreshus skall indelas i värderingsenheter så att tomtmark med byggrätt för bostäder och för lokaler utgör skilda värderingsenheter. Lag (1992:1666).

8 § Har upphävts genom lag (1994:1909).

9 § All täktmark som avser samma slags fyndighet inom en taxeringsenhet skall utgöra en värderingsenhet.

10 § Vart och ett av ägoslagen åkermark, betesmark, produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner och skogligt impediment inom en taxeringsenhet ska utgöra en värderingsenhet. Är arealen åkermark inom en taxeringsenhet av större omfattning får åkermarken dock uppdelas i två eller flera värderingsenheter, om det väsentligt underlättar värderingen. Lag (2015:60).

11 § Markanläggning skall ingå i samma värderingsenhet som den mark den hör till. Markanläggning skall dock utgöra en värderingsenhet om det väsentligt underlättar värderingen.

12 § Fastighets andelar i samfälligheter som skall värderas för sig skall utgöra en värderingsenhet för varje byggnadstyp och ägoslag. Uppdelning får dock ske i två eller flera värderingsenheter, om det väsentligt underlättar värderingen.

13 § Ett vattenkraftverk skall utgöra en värderingsenhet. I en sådan värderingsenhet skall de andelar i regleringsanläggningar som hör till kraftverket ingå.
   Mark som hör till ett vattenkraftverk skall utgöra en värderingsenhet tillsammans med mark som tas upp av de markanläggningar som hör till kraftverket. I en sådan värderingsenhet skall därutöver fallrätt som hör till kraftverket ingå. I värderingsenheten skall också ingå andelar i de regleringsanläggningar som hör till kraftverket till den del de avser markanläggning. Lag (1999:630).

14 § För kärnkraftverk, kraftvärmeverk, kondenskraftverk och vindkraftverk (värmekraftverk) ska det för varje aggregat för produktion av elkraft bildas en värderingsenhet som avser byggnad och en värderingsenhet som avser mark. Lag (2012:89).

7 kap. Allmänna värderingsregler

Värdefaktorer

1 § Värderingen skall ske med utgångspunkt i värdefaktorer. Med värdefaktorer avses egenskaper som är knutna till fastigheten och som har betydelse för marknadsvärdet.

Värdeområden

2 § Riket skall indelas i värdeområden för byggnader och ägoslag, som skall värderas med ledning av riktvärden.
   Värdeförhållandena inom ett värdeområde skall i allt väsentligt vara enhetliga. Värdeområde skall därför bestämmas så att inverkan av de värdefaktorer, som särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall kunna bedömas enligt enhetliga regler.

Riktvärden m.m.

3 § För byggnader och ägoslag som avses i 815 kap. ska taxeringsvärde bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa ska för varje värderingsenhet bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild betydelse för marknadsvärdet.
   För övriga värdefaktorer ska riktvärdet bestämmas med utgångspunkt i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värdeområdet.
   Värdefaktorer, som särskilt ska beaktas vid riktvärdets bestämmande, ska, utom såvitt avser de under punkterna 1–6 angivna värdefaktorerna, indelas i klasser.
1. Storlek för småhus, industribyggnad och övrig byggnad värderad med ledning av en avkastningsberäkning, tomtmark, åkermark, betesmark, produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner och skogligt impediment.
2. Hyra för hyreshus och ägarlägenhet.
3. Återanskaffningskostnad för industribyggnad och övrig byggnad på industrienhet värderad med ledning av en produktionskostnadsberäkning.
4. Årligt uttag av täktmark.
5. Normalårsproduktion, utnyttjandetid, flerårsreglering och ålder för vattenkraftverk samt effekt för värmekraftverk.
6. Virkesförråd för löv- och barrträd.
   De uppgifter om värdenivån m.m. (riktvärdeangivelse) som inom varje värdeområde behövs för att bestämma riktvärdet ska redovisas på karta, i tabell eller på annat sätt.
   Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata. Lag (2015:60).

4 § Riktvärde skall bestämmas så att det leder till taxeringsvärde som efter justering som avses i 5 § står i överensstämmelse med bestämmelserna i 5 kap. 2-5 a §§.
   Avvikelse får dock förekomma, om den föranleds av klassindelning av värdefaktorer eller anpassning till fastställda tabell- eller värdeserier. Lag (2001:1218).

4 a § Riktvärdena för värderingsenheter som ingår i en lantbruksenhet ska, utom när det gäller värderingsenheter för småhus och tomtmark för sådan byggnad, bestämmas med hänsyn till de värdeförhållanden som gäller för medelstora lantbruksenheter. Vid bedömning av värdet för medelstora lantbruksenheter ska värde av småhus och tomtmark för sådan byggnad inte räknas med. Lantbruksenhetens sammanlagda riktvärde med undantag för riktvärde för småhus och tomtmark för sådan byggnad ska korrigeras med hänsyn till storleksinverkan och särskilda värdeförhållanden, om det behövs på grund av prisbildningen. Detta benämns storlekskorrektion.
   Det belopp med vilket korrigering sker ska fördelas och redovisas på samtliga värderingsenheter som ingår i lantbruksenheten, med undantag för småhus och tomtmark för sådan byggnad, i förhållande till värderingsenheternas riktvärden före korrigering. Lag (2015:60).

5 § Föreligger värdefaktorer, som inte särskilt har beaktats vid riktvärdes bestämmande och som påtagligt inverkar på marknadsvärdet, skall ett med ledning av riktvärden bestämt värde justeras. Detta benämns justering för säregna förhållanden. Justeringen görs av taxeringsenhetens sammanlagda riktvärde, beräknat enligt 4 § och utan beaktande av en storlekskorrektion enligt 4 a §.
   Justeringens storlek skall motsvara 75 procent av den skillnad i marknadsvärde taxeringsenheten skulle ha med säregna förhållanden och värdet utan säregna förhållanden.
   Påtaglig inverkan på marknadsvärdet skall anses föreligga när säregna förhållanden föranleder att det med ledning av riktvärden bestämda värdet höjs eller sänks med minst tre procent, dock minst 25 000 kronor. Lag (2001:546).

6 § Vid värdering av byggnader och ägoslag för vilka riktvärden bestäms ska först fastställas klassindelningsdata och däremot svarande riktvärden. I fråga om produktiv skogsmark, som ligger inom skilda kommuner och som annars skulle ha ingått i samma taxeringsenhet, får de genomsnittliga förhållandena för denna skogsmark läggas till grund vid klassindelning av värdefaktorer för taxeringsenheterna om de ligger inom samma värdeområde.
   Vid riktvärdets bestämmande får interpolation mellan värden i värdetabell eller värdeserie inte ske.
   Sedan taxeringsenhetens sammanlagda riktvärde har bestämts enligt 4 § ska, efter en eventuell storlekskorrektion enligt 4 a § och en eventuell justering för säregna förhållanden, det däremot svarande taxeringsvärdet fastställas. Lag (2009:1407).

7 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall besluta om närmare föreskrifter om indelning i värdeområden, klassindelning av värdefaktorer, klassindelningsgrunder, tabeller för storlekskorrektion enligt 4 a §, värdeserier och värdetabeller för de byggnadstyper och ägoslag som anges i 8 - 15 kap. Mot sådant beslut får talan ej föras. Lag (1997:451).

Byggnadsvärde

8 § Byggnadsvärde är det mervärde som taxeringsenheten har på grund av att den är bebyggd. Värde av byggnad som är lös egendom skall bestämmas som om byggnadens ägare ägde marken.

Markvärde

9 § Markvärde, tomtmarksvärde, jordbruksvärde, skogsbruksvärde och skogsimpedimentsvärde skall bestämmas som om taxeringsenheten var obebyggd, såvida inte saneringsbyggnad finns på taxeringsenheten.

10 § Vid värdering av tomtmark skall bebyggelsemöjligheten bestämmas med utgångspunkt i den pågående markanvändningen, såvida inte annan markanvändning är tillåten enligt en detaljplan och marken därigenom får väsentligt högre värde. Lag (1987:146).

11 § Är tomtmarken obebyggd skall föreskrifter angående markens bebyggande eller användning beaktas vid värderingen.
   Finns på tomtmarken byggnad som har åsatts värde skall nybyggnad anses möjlig i den utsträckning bebyggelse har skett. Vidare skall vid bedömning av tomtmarkens delbarhet hänsyn tas till om byggnadens placering på tomten omöjliggör att denna delas. Lag (1987:146).

Byggnad under uppförande och saneringsbyggnad

12 § Värde av byggnad under uppförande skall bestämmas till hälften av nedlagd kostnad. Kostnaden skall omräknas till det genomsnittliga kostnadsläge som gällde under andra året före taxeringsåret.

13 § Har upphävts genom lag (2001:546).

14 § Finns saneringsbyggnad skall värdet av marken sättas ned med hänsyn till kostnaden i samband med rivning av byggnaden.

Elproduktionsenhet

15 § I fråga om elproduktionsenheter gäller bestämmelserna i 15 kap. i stället för vad som sägs i 8 - 11 §§. Lag (1999:630).

Egendom för vilken värde inte bestäms

16 § Något värde ska inte bestämmas för följande egendom:
1. Byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets sammanlagda taxeringsvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor.
2. Övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark.
3. Markanläggning som används för sådant ändamål som avses i 3 kap.
4. Egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken.
5. Kondenskraftverk.
6. Outbyggd fallrätt för vilken det inte finns tillstånd till utbyggnad. Lag (2012:89).

8 kap. Riktvärde för småhus

1 § Riktvärde för småhus skall utgöra värdet av ett småhus med tillhörande garage, förråd och liknande byggnader.

2 § Vid allmän och förenklad fastighetstaxering får endast värden i en fastställd värdeserie anges som riktvärde för ett småhus som har uppförts under det sjuttonde året före det år då allmän fastighetstaxering sker, som är av normal storlek och standard, friliggande och det enda småhuset på en tomt som utgör självständig fastighet och som inte varit föremål för om- eller tillbyggnad.
   Med tomt som utgör självständig fastighet jämställs tomt på vilken det finns småhus som utgör brukningscentrum för lantbruksenhet. Lag (2001:1218).

3 § Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Storlek                 Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets
boutrymmen och biutrymmen.
Ålder Åldern ger uttryck för småhusets sannolika
återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till
småhusets nybyggnadsår, omfattningen av tillbyggnader
och sådana ombyggnader som innebär en utökning av
boutrymme samt tidpunkten för dessa.
Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande
högst 20 år får inte göras större än att den
motsvarar 5 år.
Standard Standarden bestäms med hänsyn till småhusets
byggnadsmaterial och utrustning.
För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton
standardklasser.
Byggnadskategori Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om småhuset
utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus.
Fastighetsrättsliga
förhållanden Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms med hänsyn
till om den värderingsenhet för tomtmark på vilken
småhuset ligger utgör självständig fastighet eller
inte.
Utgör värderingsenheten inte självständig fastighet
skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken
kan bilda egen fastighet. Detta gäller dock inte om
värderingsenheten är belägen inom ett område med
byggnader av likartad karaktär som ligger i en grupp
och som har uppförts samtidigt eller under en
begränsad tidsperiod (grupphusområde).
Småhus som utgör brukningscentrum för lantbruksenhet
skall jämställas med småhus som ligger på tomtmark
som utgör självständig fastighet. Om det på en
lantbruksenhet finns endast ett småhus, anses det
utgöra brukningscentrum. Om det finns flera småhus
på en lantbruksenhet, utgör det värdefullaste
småhuset brukningscentrum, såvida inte annat visas.
Värdeordning Med värdeordning avses husets ordningsnummer i
värdehänseende inom tomten.
Lag (2001:546).

4 § Värdefaktorn standard anges genom antalet standardpoäng för småhuset.
   Till grund för standardpoängen skall ligga en poängberäkning för vart och ett av fem huvudområden avseende småhusets byggnadsmaterial och utrustning. Huvudområdena är exteriör, energihushållning, kök, sanitet och övrig interiör. För varje huvudområde anges en delsumma som i särskilda fall kan jämkas. Lag (2001:546).

9 kap. Riktvärde för hyreshus och ägarlägenhet

1 § Riktvärdet för hyreshus ska utgöra värdet av en värderingsenhet avseende ett eller flera hyreshus eller del av hyreshus.
   Vad som sägs i detta kapitel om hyreshus gäller även ägarlägenhet. Lag (2009:105).

2 § Vid allmän och förenklad fastighetstaxering får endast värden i en fastställd värdeserie anges som riktvärde för en värderingsenhet avseende ett hyreshus uppfört under det sjuttonde året före det år då allmän fastighetstaxering sker och med en hyra av 100 000 kronor. Lag (2001:1218).

3 § Inom varje värdeområde ska riktvärden bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Lägenhetstyp    Lägenhetstyp bestäms med hänsyn till om
värderingsenheten är inrättad för bostäder
eller lokaler. För bostäder ska dessutom antal
bostadslägenheter bestämmas. Med
bostadslägenhet avses en sådan lägenhet som är
avsedd att helt eller till en inte oväsentlig
del användas som bostad.
Hyra Med hyra avses bruksvärdehyra för bostäder och
marknadsmässig hyra för lokaler. Hyran ska för
värderingsenhet bestämmas med hänsyn till den
genomsnittliga hyresnivån under det andra året
före taxeringsåret.
Ålder Åldern ger uttryck för värderingsenhetens
sannolika återstående livslängd och anges genom
ett värdeår och, om särskilda skäl föreligger,
genom återstående nyttjandetid. Värdeåret
bestäms med hänsyn till värderingsenhetens
nybyggnadsår, omfattningen av till- och
ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Om en
byggnad indelas i flera värderingsenheter ska
samma värdeår bestämmas för dessa.
Lag (2007:1416).

10 kap. Riktvärde för ekonomibyggnader

1 § Riktvärde för ekonomibyggnad skall utgöra värdet av en eller flera ekonomibyggnader eller del av ekonomibyggnad.

2 § Som riktvärde för en värderingsenhet avseende ett sådant djurstall för nötkreatur som är av normal beskaffenhet får endast värden i en fastställd värdeserie anges. Lag (2015:60).

3 § Inom varje värdeområde skall riktvärdet bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Byggnadskategori        Byggnadskategori bestäms med hänsyn till det
ändamål värderingsenheten huvudsakligen är
inrättad för. Beträffande växthus bestäms dock
byggnadskategorin med hänsyn till växthusets
konstruktion och anordning i övrigt.
Storlek Storleken bestäms med hänsyn till
värderingsenhetens yta på marken. Beträffande
spannmålslager och silor bestäms dock
storleken med hänsyn till lagringsvolymen.
Ålder Åldern ger uttryck för värderingsenhetens
sannolika återstående livslängd. Denna bestäms
med hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår,
omfattningen av till- och
ombyggnader samt tidpunkten för dessa.
Beskaffenhet Beskaffenhet bestäms med hänsyn till
byggnadsmaterial och utrustning samt
värderingsenhetens skick.
   Lag (1990:1382).

11 kap. Riktvärde för industribyggnad och övrig byggnad

1 § Industribyggnad skall värderas med ledning av en avkastningsberäkning. Byggnader som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader, andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus skall dock värderas med ledning av en produktionskostnadsberäkning.
   Vad som sägs i detta kapitel om industribyggnad gäller även övrig byggnad. Lag (2001:546).

2 § Riktvärdet för industribyggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende en eller flera industribyggnader eller del av industribyggnad. Lag (1992:1666).

Avkastningsberäkning

3 § Som riktvärde för en värderingsenhet avseende en industribyggnad uppförd under det sjuttonde året före det år då allmän fastighetstaxering sker och som omfattar 1 000 kvadratmeter produktionslokaler av normal standard får endast anges värden i en fastställd värdeserie. Lag (1999:630).

4 § Inom varje värdeområde skall riktvärden för värderingsenheter bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Lokaltyp        Lokaltyp bestäms med hänsyn till om
värderingsenheten är inrättad som
produktionslokaler, industrikontor eller lager
m. m.
Storlek Storleken bestäms med hänsyn till
värderingsenhetens yta.
Ålder Åldern ger uttryck för värderingsenhetens
sannolika återstående livslängd och anges genom
ett värdeår och, om särskilda skäl föreligger,
genom återstående nyttjandetid. Värdeåret bestäms
med hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår,
omfattningen av till- och ombyggnader samt
tidpunkten för dessa. Om en byggnad indelas i
flera värderingsenheter skall samma värdeår
bestämmas för dessa.
Standard Standarden för en värderingsenhet bestäms med
hänsyn till lokalytans utförande och utrustning.
För värdefaktorn standard skall finnas minst
tre klasser.
Lag (1992:1666).

5 § Har upphävts genom lag (1992:1666).

6 § Har upphävts genom lag (1992:1666).

7 § Som riktvärde för en värderingsenhet avseende en industribyggnad uppförd under andra året före taxeringsåret och belägen inom den ortstyp som medför högst värde skall anges 75 procent av byggnadens tekniska nuvärde detta år. Lag (1992:1666).

8 § Riktvärden skall bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Återanskaff-    Återanskaffningskostnaden enligt 5 kap. 6 §
ningskostnad andra stycket.
Ålder Åldern bestäms enligt 4 §.
Byggnads- Med byggnadskategori avses värderingsenhetens
kategori karaktär och konstruktion.
För värdefaktorn byggnadskategori skall finnas
minst tre klasser.
Ortstyp Ortstypen bestäms med hänsyn till
värderingsenhetens läge i förhållande till
tätort.
Lag (1992:1666).

12 kap. Riktvärde för tomtmark och täktmark

Tomtmark

1 § Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende tomtmark eller, om det finns särskilda skäl, värdet av en kvadratmeter tomtmark. Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller övrig byggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende tomtmark.
   Värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för hyreshus och värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt avseende tomtmark för industribyggnad eller övrig byggnad, får anges endast med värden i en fastställd värdeserie.
   För värdering av tomtmark på en elproduktionsenhet gäller bestämmelserna i 15 kap. Lag (2003:1201).

2 § Riktvärdet skall bestämmas med utgångspunkt i att tomtmarken kan bebyggas omedelbart. Lag (1988:544).

3 § Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om särskilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och närhet till strand.
   Med de olika värdefaktorerna förstås:

Storlek                 Med storlek avses tomtmarkens areal.
Vatten och avlopp Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning
och på vad sätt tomtmarken har tillgång till
vatten och avlopp.
Fastighetsrättsliga
förhållanden Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms med
hänsyn till om värderingsenheten för tomtmarken
utgör självständig fastighet eller inte.
Utgör värderingsenheten inte självständig fastighet
skall hänsyn även tas till möjligheten att
värderingsenheten kan bilda egen fastighet. Detta
gäller dock inte om värderingsenheten är belägen
inom ett område med byggnader av likartad karaktär
som ligger i en grupp och som har uppförts samtidigt
eller under en begränsad tidsperiod (grupphusområde).
Med värderingsenhet som utgör självständig fastighet
skall jämställas värderingsenhet på vilken det finns
småhus som utgör brukningscentrum för lantbruksenhet.
Typ av bebyggelse Med typ av bebyggelse avses om värderingsenheten för
tomtmarken är bebyggd med eller avsedd att bebyggas
med friliggande småhus, kedjehus eller radhus.
Värderingsenhet för tomtmark som ingår i
lantbruksenhet och på vilken dess brukningscentrum
är beläget skall anses vara bebyggd med friliggande
småhus.
Närhet till strand Med närhet till strand avses tomtmarkens läge i
förhållande till strand. Värdefaktorn skall indelas
i minst tre och högst sju klasser varav en klass
skall utgöra strand, en eller flera klasser strandnära
och en klass inte strand eller strandnära.
Lag (2001:546).

4 § Riktvärden för tomtmark för hyreshus och ägarlägenhet ska inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.

Storlek         Med storlek avses värderingsenhetens byggrätt i
kvadratmeter.
Typ av
bebyggelse Med typ av bebyggelse avses det ändamål bebyggelsen
på värderingsenheten är avsedd för, antingen
bostäder eller lokaler.
Lag (2009:105).

5 § Riktvärden för tomtmark för industribyggnad eller övrig byggnad skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn storlek. Med storlek avses värderingsenhetens tomtmarksareal. Om särskilda skäl föreligger skall dock avses den byggrätt i kvadratmeter som värderingsenheten utnyttjas för eller är avsedd för.
   För värderingsenhet som består av utrymme till industribyggnad eller övrig byggnad inom en tredimensionell fastighet eller inom ett tredimensionellt fastighetsutrymme avses med storlek alltid den byggrätt i kvadratmeter som värderingsenheten utnyttjas för eller är avsedd för. Lag (2003:1201).

6 § Har upphävts genom lag (1994:1909).

7 § Har upphävts genom lag (1994:1909).

Täktmark

8 § Riktvärdet för täktmark skall utgöra värdet av en värderingsenhet täktmark.
   Värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet av olika slag, såsom sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter skall bestämmas till marknadsmässigt arrendepris vid omedelbar brytning. Värdet per kubikmeter får endast bestämmas till värden i en fastställd värdeserie. Lag (1992:1666).

9 § Inom varje värdeområde skall riktvärden avseende täktmark bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.

Årligt uttag    Med årligt uttag avses den mängd material som i
genomsnitt per år under brytningstiden kan antas bli
utbruten från värderingsenheten. Uttaget anges i
kubikmeter fast mått.
Väntetid Med väntetid avses tiden innan brytningen på
värderingsenheten kan beräknas börja. Väntetiden anges i
hela antal år.
Brytningstid Med brytningstid avses tiden under vilken brytningen
på värderingsenheten kan beräknas pågå. Brytningstiden
anges i hela antal år.
Lag (1992:1666).

13 kap. Riktvärde för åkermark och betesmark

Åkermark

1 § Riktvärde för åkermark skall utgöra värdet per värderingsenhet åkermark. Lag (1990:1382).

2 § Som värde per hektar åkermark som är tillfredsställande dränerad genom självdränering eller äldre täckdikning och är av genomsnittlig beskaffenhet får endast anges värden i en fastställd värdeserie. Lag (1997:451).

3 § Inom varje värdeområde ska riktvärden för åker bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Storlek                 Med storlek avses åkermarkens areal.
Beskaffenhet Med beskaffenhet avses åkermarkens
produktionsförmåga och
brukningsförhållanden.
För värdefaktorn beskaffenhet ska det
finnas tre eller fem klasser, där
mittklassen svarar mot genomsnittlig
beskaffenhet inom värdeområdet.
Dränering Åkermarkens dränering bestäms av
befintliga täckdikningars och
huvudavlopps beskaffenhet samt av
markens behov av dränering.
För värdefaktorn dränering ska det
finnas högst tre klasser.
Lag (2015:60).

Betesmark

4 § Riktvärde för betesmark skall utgöra värdet per värderingsenhet betesmark och anges för varje värdeområde för åkermark. Lag (1990:1382).

5 § Inom varje värdeområde skall riktvärden för betesmark bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.

Storlek                 Med storlek avses betesmarkens areal.
Beskaffenhet Med beskaffenhet avses främst betesmarkens
produktionsförmåga samt dess bruknings- och
torrläggningsförhållanden.
För värdefaktorn beskaffenhet får finnas högst
fem klasser.
Lag (1990:1382).

14 kap. Riktvärde för produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner med växande skog, produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner med växande skog samt skogligt impediment

Produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner med växande skog

1 § Riktvärde för produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner med växande skog ska utgöra värdet per värderingsenhet produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner. Lag (2015:60).

2 § Som värde per hektar produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner med växande skog av genomsnittlig beskaffenhet inom ett eller flera värdeområden får endast värden i en fastställd värdeserie anges. Lag (2015:60).

3 § Inom varje värdeområde ska riktvärden för produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner med växande skog bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer, om inte annat framgår av andra stycket.

Storlek                 Med storlek avses den produktiva
skogsmarkens areal.
Bonitet Med bonitet avses den produktiva
skogsmarkens virkesproducerande förmåga.
Virkesförråd barrträd Med virkesförråd barrträd avses
virkesförrådet av barrträd per hektar
uttryckt i skogskubikmeter.
Virkesförråd lövträd Med virkesförråd lövträd avses
virkesförrådet av lövträd per hektar
uttryckt i skogskubikmeter.
   För taxeringsenhet vars areal av produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner understiger 30 hektar ska dock riktvärdena bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.
Storlek                 Med storlek avses den produktiva
skogsmarkens areal.
Virkesförråd Med virkesförråd avses summan av
virkesförråden av barrträd och lövträd
per hektar uttryckt i skogskubikmeter.
För värdefaktorn virkesförråd ska det
finnas högst nio klasser.
Lag (2015:60).

Produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner med växande skog

3 a § Riktvärde för produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner med växande skog ska utgöra värdet per värderingsenhet produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner och anges för varje värdeområde för skog. Lag (2015:60).

3 b § Inom varje värdeområde ska riktvärdet för produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner med växande skog bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn storlek. Med storlek avses arealen på den produktiva skogsmarken med avverkningsrestriktioner. Lag (2015:60).

Skogligt impediment

4 § Riktvärde för skogligt impediment ska utgöra värdet per värderingsenhet skogligt impediment och anges för varje värdeområde för skog. Lag (2009:1407).

5 § Inom varje värdeområde ska riktvärdet för skogligt impediment bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn storlek. Med storlek avses de skogliga impedimentens areal. Lag (2009:1407).

15 kap. Riktvärde för kraftverksbyggnad och tillhörande mark

Allmänt

1 § Till ett vattenkraftverk hänförs kraftverksbyggnad och mark för elproduktion med vattenkraft.
   Till ett värmekraftverk hänförs kraftverksbyggnad och mark för elproduktion med kärnkraft, kraftvärme, kondenskraft och vindkraft.
   Med mark avses i detta kapitel tomtmark, övrig mark, fallrätt och markanläggning som ingår i elproduktionsenhet.
   Av 1 kap. 4 a § andra stycket följer att vad som sägs om mark i denna lag gäller också annat utrymme som ingår i en fastighet eller är samfällt för flera fastigheter. Lag (2012:89).

Vattenkraftverk

2 § Riktvärdet för ett vattenkraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet som avser sådan egendom.
   Riktvärdet för mark som hör till ett vattenkraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet som avser sådan egendom.
   Riktvärdet för kraftverksbyggnader som hör till ett vattenkraftverk utgörs av skillnaden mellan riktvärdena för vattenkraftverket och för mark som hör till verket.
   Riktvärden skall bestämmas utan beaktande av andels- och ersättningskraft. Lag (1999:630).

3 § I en riktvärdeangivelse enligt 7 kap. 3 § ska värden per kilowattimme anges för ett normkraftverk och för mark till ett sådant verk. Med ett normkraftverk avses ett kraftverk som har tagits i drift under år 1955, som har en normalårsproduktion på 500 miljoner kilowattimmar, som har en genomsnittlig utnyttjandetid på 4 500 timmar per år och som saknar möjlighet till flerårsreglering samt levererar sin elproduktion till stamnätet i inmatningspunkt Forsse-Hjälta. Värdena i en riktvärdeangivelse får endast bestämmas till belopp i en fastställd värdeserie. Lag (2012:89).

4 § Riktvärdet för ett vattenkraftverk bestäms för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Normalårs-
produktion Med normalårsproduktion avses den i genomsnitt per år
tillgängliga produktionen vid kraftverket.
Normalårsproduktionen anges i kilowattimmar.
Utnyttjandetid Utnyttjandetiden ger uttryck för möjligheten att anpassa
elproduktionen till tidsperioder med hög efterfrågan.
Utnyttjandetiden bestäms som kvoten mellan
normalårsproduktionen och den installerade effekten i
kilowatt.
Flerårs-
reglering Med flerårsreglering avses möjligheten att genom
reglering fördela produktionen mellan åren.
Regleringsmöjligheten bestäms av regleringsmagasinens
volym, tillrinningen till magasinen och medelvattenföringen
vid kraftverken.
Belägenhet Belägenheten ger uttryck för kostnader för inmatning av
produktionen på stamnätet.
Ålder Åldern ger uttryck för kraftverkets sannolika återstående
livslängd. Åldern anges genom det år då kraftverket togs i
drift.
Lag (1999:630).

5 § Riktvärdet för mark som hör till ett vattenkraftverk bestäms för skilda förhållanden för de värdefaktorer som anges i 4 § med undantag för värdefaktorn ålder. Lag (1999:630).

6 § För normkraftverket skall värdet per kilowattimme i en riktvärdeangivelse bestämmas med utgångspunkt i elproduktionens lönsamhet och med beaktande av priserna vid köp av likartade vattenkraftverk eller delar därav.
   Värdet av marken till normkraftverket i en riktvärdeangivelse skall bestämmas med hänsyn till hur stor del av det för normkraftverket angivna värdet som med ledning främst av kostnaderna att uppföra ett nytt kraftverk kan anses belöpa på marken. Lag (1999:630).

7 § Riktvärdet för ett vattenkraftverk beräknas som produkten av verkets normalårsproduktion i kilowattimmar och dess värde i kronor per kilowattimme. Det senare värdet bestäms genom att det i riktvärdeangivelsen för normkraftverket angivna värdet per kilowattimme, om det behövs, korrigeras för den inverkan på värdet per kilowattimme som beror på att kraftverket avviker från normkraftverket beträffande normalårsproduktion, utnyttjandetid, flerårsreglering, belägenhet eller ålder.
   Riktvärdet för mark beräknas som produkten av kraftverkets normalårsproduktion i kilowattimmar och markens värde per kilowattimme. Det senare värdet bestäms genom att det i riktvärdeangivelsen för mark angivna värdet per kilowattimme, om det behövs, korrigeras för den inverkan på värdet per kilowattimme som beror på att kraftverket avviker från normkraftverket beträffande normalårsproduktion, utnyttjandetid, flerårsreglering eller belägenhet. Lag (1999:630).

8 § Värdet av andelskraft, för vilken mottagaren helt eller i allt väsentligt skall betala sin andel av uttagskostnaderna, skall bestämmas till så stor del av det levererande kraftverkets mark- och byggnadsvärden som motsvarar andelen.
   För det kraftverk som belastas av andelskraft skall mark- och byggnadsvärdena minskas med ett belopp som är lika stort som det belopp som läggs till den mottagande taxeringsenheten.
   Värdet av ersättningskraft, för vilken mottagaren helt eller i allt väsentligt skall betala uttagskostnaden, skall behandlas som andelskraft. Ersättningskraften skall anges i procent av det levererande kraftverkets taxeringsvärde. Lag (2001:1218).

9 § Andels- och ersättningskraft, för vilka mottagaren inte eller endast till begränsad del betalar uttagskostnader, skall anges i det antal kilowattimmar som i genomsnitt tas ut per år.
   För den taxeringsenhet som lämnar kraft skall värdet per kilowattimme bestämmas efter det för kraftverket gällande värdet per kilowattimme förhöjt med 40 procent.
   För den mottagande taxeringsenheten skall värdet per kilowattimme bestämmas utifrån det värde andels- eller ersättningskraften har för denna taxeringsenhet.
   Belastningen av andels- och ersättningskraft, för vilka mottagaren inte betalar uttagskostnader, skall i första hand dras av från det levererande kraftverkets markvärde och i andra hand från dess byggnadsvärde. Förmånen av sådan kraft skall läggas till markvärdet av den taxeringsenhet till vilken förmånen hör. Lag (1999:630).

Värmekraftverk

10 § Riktvärdet för mark till ett värmekraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet som avser sådan mark.
   Riktvärdet för en kraftverksbyggnad till ett värmekraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet som avser sådan byggnad. Lag (1999:630).

11 § I en riktvärdeangivelse enligt 7 kap. 3 § skall värden per kilowatt installerad effekt anges för var och en av de skilda klasserna av värdefaktorn typ av värmekraftverk som avses i 12 §. Lag (1999:630).

12 § Totalvärdet i nybyggt skick för ett värmekraftverk bestäms för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.

Effekt          Med effekt avses aggregatets installerade effekt
i kilowatt.
Typ av
värmekraftverk Med typ av värmekraftverk avses om elproduktionen
sker med kärnkraft, kraftvärme, kondenskraft
eller vindkraft.
Lag (2012:89).

13 § För ett nybyggt värmekraftverk skall värdet per kilowatt installerad effekt i en riktvärdeangivelse bestämmas med utgångspunkt i återanskaffningskostnaden för kraftverk som hör till de olika klasserna av värdefaktorn typ av värmekraftverk och efter jämkning med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i landet.

14 § Totalvärdet av ett nybyggt värmekraftverk bestäms som produkten av kraftverkets installerade effekt i kilowatt och ett värde per kilowatt installerad effekt.

15 § Riktvärdet för en värderingsenhet avseende mark till ett värmekraftverk skall beräknas till 1,5 procent av kraftverkets värde i nybyggt skick.
   Riktvärdet för en värderingsenhet som avser kraftverksbyggnad till ett värmekraftverk beräknas genom att 73,5 procent av kraftverkets värde i nybyggt skick multipliceras med en nedskrivningsfaktor som beaktar den värdeminskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen kunde tas i bruk (nybyggnadsåret) och andra året före det år då allmän fastighetstaxering sker. Lag (1999:630).

16 kap. Särskild fastighetstaxering

1 § Vid särskild fastighetstaxering fastställs det föregående årets fastighetstaxering oförändrad om ny taxering enligt 25 §§ inte ska ske och det för mottagande taxeringsenhet inte ska bestämmas något värde av sådan andels- eller ersättningskraft som avses i 15 kap. 8 och 9 §§.
   Om värde av andels- eller ersättningskraft ska bestämmas för mottagande taxeringsenhet vid särskild fastighetstaxering, ska det föregående årets fastighetstaxering i övrigt lämnas oförändrad. Lag (2012:89).

Nytaxeringsgrunder

2 § Ny taxering av fastighet ska ske om under löpande taxeringsperiod
1. ny taxeringsenhet bör bildas eller taxeringsenhet bör ombildas
2. typ av taxeringsenhet eller taxeringsenhets skatte- eller avgiftspliktsförhållande bör ändras.
   Ny taxering av fastighet ska ske om fastigheten är indelad som sådan taxeringsenhet som ska taxeras vid viss allmän eller förenklad fastighetstaxering och det vid taxeringen visar sig att den bör indelas i annan typ av taxeringsenhet.
   Ny taxering av fastighet ska ske även i andra fall om det visar sig att mark bör indelas i annat ägoslag eller byggnad i annan byggnadstyp än som skett. Ny taxering ska dock inte ske enbart på den grunden att mark som indelats som åkermark, betesmark, produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner eller skogligt impediment bör indelas som något annat av dessa ägoslag. Lag (2015:60).

3 § Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxeringsperiod taxeringsenhetens värde ökat eller minskat genom sådan förändring i enhetens fysiska beskaffenhet att åsatt taxeringsvärde på grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000 kronor. Ny taxering skall dock alltid ske om kostnader som har uppgått till minst en miljon kronor har lagts ned på taxeringsenheten eller, för värderingsenhet med småhus och, i förekommande fall, därtill hörande tomtmark, om det sammanlagda värdet av småhuset och tomtmarken på grund av förändringen bör höjas eller sänkas med minst 100 000 kronor.
   Oavsett vad som nu har sagts skall ny taxering ske om bebyggelse skett på taxeringsenhet, som förut varit obebyggd, eller bebyggelsen på en förut bebyggd taxeringsenhet rivits, brunnit ned eller förts bort.
   Vid bedömning om ny taxering skall ske på grund av minskning i en taxeringsenhets värde genom skogsavverkning eller annan förändring i fråga om skogsbeståndet skall hänsyn tas även till den värdeökning som den återstående skogen undergått på grund av tillväxt under den löpande taxeringsperioden. Lag (2001:1218).

4 § Ny taxering av taxeringsenhet ska ske om under löpande taxeringsperiod taxeringsenhetens värde ökat eller minskat
1. genom beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser,
2. genom annat beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i rätten att förfoga över eller i övrigt använda enheten, eller
3. genom att avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärrvärmeanläggning (anslutningsavgift) eller ersättning för gatukostnader erlagts för enheten.
   Ny taxering ska ske endast om taxeringsenhetens taxeringsvärde på grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000 kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av taxeringsvärdet med mindre än 100 000 kronor ska ny taxering ske endast efter framställning av taxeringsenhetens ägare. Lag (2012:89).

4 a § Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om taxeringsenhetens värde har förändrats under löpande taxeringsperiod till följd av påverkan på den fysiska miljön. Detta gäller endast om taxeringsenhetens taxeringsvärde på grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000 kronor. Lag (2001:1218).

5 § Ny taxering av taxeringsenhet, vars värde har bestämts under förutsättning att den används i förvärvsverksamhet av visst slag, skall ske om verksamheten stadigvarande helt eller i allt väsentligt har lagts ned under den löpande taxeringsperioden.
   Ny taxering får ske endast efter framställning av taxeringsenhetens ägare och om taxeringsvärdet till följd av värdeminskning i anledning av nedläggningen bör sänkas med minst hälften. Lag (2001:1218).

Uppskattningsgrunder m.m.

6 § Taxering som avses i detta kapitel skall ske med hänsyn till det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt som tillämpats vid den närmast föregående allmänna eller förenklade fastighetstaxeringen av samma slags taxeringsenhet. Lag (2001:1218).

7 § Vid bedömning av frågan om värdet av en taxeringsenhet vid ingången av visst taxeringsår har förändrats så mycket, att ny taxering skall ske under den löpande taxeringsperioden, skall hänsyn tas till värdeändringen sedan periodens början. Har ny taxering skett vid särskild fastighetstaxering tidigare under perioden, skall dock hänsyn därefter inte tas till värdeändring som har skett före den tidpunkt den nya taxeringen avser. Lag (1981:1119).

8 § Om en taxeringsenhets värde under löpande taxeringsperiod ändrats av flera sådana anledningar som avses i 3 § skall, vid bedömningen om ny taxering skall ske, hänsyn tas till den sammanlagda förändringen. Motsvarande skall gälla då taxeringsenhets värde ändrats av flera sådana anledningar som avses i 4 §.
   Om den sammanlagda ökningen eller minskningen av en taxeringsenhets värde av sådana anledningar som avses i 4 § uppgår till minst 100000 kronor och taxeringsenhetens värde ändrats även av sådan anledning som avses i 3 § skall, vid bedömningen om ny taxering skall ske, hänsyn tas till den sammanlagda ändringen av samtliga anledningar vid prövningen om värdeförändringarna uppfyller beloppskraven i nämnda paragrafer. Detta skall gälla även om värdeförändringen enligt 4 § understiger 100000 kronor under förutsättning att ägaren gör framställning om detta. Lag (1981:1119).

Åtgärder vid ny taxering

9 § Om ny taxering sker på grund av föreskrifterna i 2 - 8 §§ får taxeringen i sin helhet prövas. Indelningen i taxeringsenheter skall dock inte omprövas om ny taxering sker av annan anledning än som avses i 2 § punkt 1. Lag (1981:1119).
   16 A kap. Har upphävts genom lag (2001:1218).

Avd. 2. Förfarandet m.m. vid allmän och förenklad fastighetstaxering

17 kap. Taxeringsorganisationen m.m.

1 § Skatteverket ansvarar för det allmännas beskattningsverksamhet enligt denna lag. Lag (2003:650).

Beslutande myndighet

2 § /Upphör att gälla U:2016-03-01/ Beslut i taxeringsärende fattas av Skatteverket.
   Att vissa taxeringsärenden avgörs i skattenämnd framgår av 20 kap. 3 §. Lag (2003:650).

2 § /Träder i kraft I:2016-03-01/ Beslut i taxeringsärende och beslut om förseningsavgift fattas av Skatteverket. Lag (2016:2).

Skattenämnden /Rubriken upphör att gälla U:2016-03-01/

3 § /Upphör att gälla U:2016-03-01 genom lag (2016:2)./ Vid varje skattekontor finns en skattenämnd.
   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att en skattenämnd ska bestå av flera avdelningar. Bestämmelserna om skattenämnd gäller även avdelning. Lag (2011:1248).

3 a § /Upphör att gälla U:2016-03-01 genom lag (2016:2)./ I en skattenämnd finns ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter. Om nämnden består av flera avdelningar, ska det finnas en ordförande för varje avdelning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer antalet vice ordförande vid varje skattekontor. Lag (2011:1248).

3 b § /Upphör att gälla U:2016-03-01 genom lag (2016:2)./ Ordföranden och vice ordföranden i skattenämnden ska vara anställda vid Skatteverket. De förordnas av verket för högst fyra år i taget.
   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal övriga ledamöter i skattenämnden som ska finnas vid varje skattekontor. Sådana ledamöter väljs för högst fyra år. För val av dessa ledamöter gäller bestämmelserna i 3 d3 f §§. Lag (2011:1248).

3 c § /Upphör att gälla U:2016-03-01 genom lag (2016:2)./ Skattenämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och tre övriga ledamöter är närvarande. Nämnden är dock beslutför med tre ledamöter, bland dem ordföranden eller vice ordföranden, om de är ense om utgången i ärendet. Fler än ordföranden eller vice ordföranden och fem övriga ledamöter får inte delta i behandlingen av ett ärende. Lag (2011:1248).

3 d § /Upphör att gälla U:2016-03-01 genom lag (2016:2)./ Val av ledamot i skattenämnd vid skattekontor förrättas av landstingsfullmäktige i det landsting där skattekontoret är beläget. Val av ledamot i skattenämnd vid skattekontor i Gotlands län förrättas av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
   Om skattekontorets beslutande arbetsenheter är belägna inom flera landsting eller inom ett eller flera landsting och Gotlands kommun, ska ledamöter väljas av landstingsfullmäktige respektive kommunfullmäktige i proportion till folkmängden i de kommuner där skattekontorets beslutande arbetsenheter är belägna.
   Valet ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot som erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, ska den avrundas till närmast högre hela tal. I lagen (1992:339) om proportionellt valsätt finns särskilda föreskrifter om förfarandet.
   Vid val av ledamöter ska eftersträvas att lekmannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ledamöternas ålder, kön och yrke. Lag (2011:1248).

3 e § /Upphör att gälla U:2016-03-01 genom lag (2016:2)./ Valbar till ledamot i skattenämnd är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige och inte har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
   Den som är anställd vid Skatteverket eller allmän förvaltningsdomstol eller nämndeman i allmän förvaltningsdomstol får inte väljas till ledamot i skattenämnd.
   Den som har fyllt sextio år eller uppger giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som ledamot.
   Skatteverket ska pröva den valdes behörighet. Lag (2011:1248).

3 f § /Upphör att gälla U:2016-03-01 genom lag (2016:2)./ Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara ledamot. Skatteverket får entlediga en ledamot som visar giltigt hinder. Om en ledamot inte längre är valbar, upphör uppdraget.
   När ett uppdrag blir ledigt, utses en ny ledamot för den tid som återstår. Om antalet valda ledamöter ändras, får en nytillträdande ledamot utses för kortare tid än fyra år. Lag (2011:1248).

3 g § /Upphör att gälla U:2016-03-01 genom lag (2016:2)./ Landstingsfullmäktige får besluta att använda landstingets medel till att betala landstingsvalda skattenämndsledamöters arvoden, reseersättningar, traktamenten och andra ekonomiska förmåner enligt de grunder som anges i 4 kap. 14 § kommunallagen (1991:900). Kommunfullmäktige har motsvarande rätt i fråga om de kommunvalda ledamöterna. Lag (2011:1248).

Konsulenter m.m.

4 § /Upphör att gälla U:2016-03-01/ Skatteverket får förordna det antal personer med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering (konsulenter för fastighetstaxering) som behövs för att biträda vid den allmänna och förenklade fastighetstaxeringen.

4 § /Träder i kraft I:2016-03-01/ Skatteverket får förordna det antal personer med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering (konsulenter för fastighetstaxering) som behövs för att biträda vid den allmänna och förenklade fastighetstaxeringen. Lag (2016:2).
   Konsulenten får inte vara ledamot av skattenämnd. Lag (2003:650).

5 § Konsulent för fastighetstaxering skall enligt Skatteverkets bestämmande medverka vid förberedelsearbetet inför den allmänna och förenklade fastighetstaxeringen. Han skall vid taxeringen granska de deklarationer och andra handlingar som Skatteverket för sådant ändamål överlämnar till honom samt vid behov biträda Skatteverket vid utredning av taxeringsfrågor som kräver särskild sakkunskap. Lag (2003:650).

6 § Ersättning för konsulent eller tolk betalas av statsmedel med belopp som bestäms av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1993:1193).

Ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning

7 § I ärenden och mål om fastighetstaxering och förseningsavgift enligt denna lag gäller bestämmelserna om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1248).

8 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

9 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

10 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

11 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

12 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

13 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

14 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

16 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

18 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

20 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

21 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

22 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

24 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

25 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

18 kap. Allmän och förenklad fastighetsdeklaration, m.m.

1 § Till ledning vid allmän och förenklad fastighetstaxering ska ägaren utan föreläggande lämna deklaration (allmän respektive förenklad fastighetsdeklaration) för varje fastighet. Detta gäller inte sådan ägare som senast den 15 oktober året före det år då allmän eller förenklad fastighetstaxering äger rum fått förslag till fastighetstaxering. Deklaration ska dock inte lämnas för försvarsfastighet som tillhör staten och som enligt 3 kap. 2 § är undantagen från skatte- och avgiftsplikt eller för fastighet som vid föregående års taxering inte åsatts högre taxeringsvärde än 1 000 kronor.
   Deklaration ska inte heller lämnas för fastighet för allmänna kommunikationsändamål eller för distributionsbyggnad, värmecentral eller reningsanläggning som enligt 3 kap. 2 § är undantagen från skatte- och avgiftsplikt eller för byggnad på annans mark då byggnadens värde understiger 50 000 kronor.
   Finns på sådan kommunikationsfastighet som nyss har nämnts husbyggnad som används för annat än kommunikationsändamål ska dock deklaration lämnas.
   Efter föreläggande är också den som inte på grund av första stycket har deklarationsskyldighet, skyldig att lämna fastighetsdeklaration. Lag (2007:1416).

1 a § Har upphävts genom lag (2004:279).

2 § Skyldighet att lämna deklaration eller annan uppgift, som sägs i denna lag, skall fullgöras
1. för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning
2. för sådan person, för vilken god man eller förvaltare har förordnats enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 § föräldrabalken, av gode mannen eller förvaltaren beträffande vad han har under sin förvaltning
3. för dödsbo av dödsbodelägare eller testamentsexekutor, som har att förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten
4. för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom
5. för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person och dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud samt
6. för annan än här ovan nämnd juridisk person, som inte längre består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter. Lag (1988:1283).

2 a § Skyldigheten att lämna deklaration eller annan uppgift enligt denna lag får fullgöras genom ett deklarationsombud. I fråga om deklarationsombud och beslut om sådant ombud tillämpas bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

1. behörig företrädare i 4 kap. 1 § och deklarationsombud i 6 kap. 48 §§,
2. föreläggande i 37 kap. 3 § och 44 kap.,
3. omprövning och överklagande i 66 och 67 kap., samt
4. besluts verkställbarhet i 68 kap. 1 och 3 §§. Lag (2012:89).

3 § Allmän och förenklad fastighetsdeklaration och förslag till fastighetstaxering skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Lag (2001:1218).

3 a § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall medge att allmän och förenklad fastighetsdeklaration får lämnas i form av ett elektroniskt dokument.
   Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatiserad databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. Lag (2004:279).

4 § Allmän fastighetsdeklaration skall, om annat inte sägs i 5 §, innehålla uppgifter om namn, postadress och personnummer eller samordningsnummer, eller, för juridisk person, organisationsnummer för fastighetens ägare, kommun och församling där fastigheten ligger, fastighetens gatuadress eller på orten bruklig benämning samt fastighetens officiella beteckning.
   I den allmänna fastighetsdeklarationen skall vidare lämnas uppgifter om fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, hyror och därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt särskilda förmåner och förpliktelser som hör till fastigheten. I deklarationen skall även i övrigt lämnas uppgifter om sådana förhållanden som behövs för att bestämma de värdefaktorer som taxeringen enligt bl.a. 8-15 kap. skall grunda sig på.
   Den allmänna fastighetsdeklarationen skall också innehålla uppgifter om sådana förhållanden beträffande fastigheten som om fastigheten har olika ägare till skilda delar av marken och om fastigheten innehas med tomträtt.
   Vad som sägs i första-tredje styckena skall också tillämpas vid förenklad fastighetsdeklaration.
   Förslag till fastighetstaxering skall grundas på av Skatteverket kända uppgifter. Förslaget skall innehålla uppgifter som är nödvändiga för fastighetstaxeringen. Förslaget till skogsbruksvärde skall grundas på det virkesförråd, som bestämts vid närmast föregående allmänna eller förenklade fastighetstaxering eller därefter vidtagen nytaxering samt på områdesvis fastlagda volymtillväxtprocenter och kända uppgifter om avverkningar efter den senast verkställda taxeringen. Lag (2003:650).

5 § Allmän fastighetsdeklaration i förenklad form får där så är lämpligt lämnas för sådan skatte- och avgiftsfri fastighet som bestäms av regeringen eller myndighet som regeringen förordnar. Deklarationen ska innehålla uppgifter enligt 4 § i den omfattning som föreskrivs på nyss angivet sätt. Lag (2007:1416).

6 § Fastighetsägare bör utöver uppgifter enligt 4 § lämna de upplysningar som är av betydelse för taxering av fastigheten.
   Efter föreläggande är en fastighetsägare skyldig att till ledning vid fastighetens taxering lämna upplysningar också om andra förhållanden än dem som anges i deklarationsformuläret eller i förslaget till fastighetstaxering. Upplysningar skall lämnas skriftligen om annat inte har sagts i föreläggandet. Lag (1994:1909).

7 § Den som är deklarationsskyldig skall efter föreläggande visa alla handlingar som behövs för kontroll av egen fastighetsdeklaration, såsom skogsbruksplan eller annan uppskattningshandling som avser skog på fastigheten, byggnadsritningar eller köpeavtal. Lag (1993:1193).

8 § Besiktning av fastighet får göras vid förfarande enligt 19 kap. 3 § och vid taxering, om Skatteverket kommer överens med fastighetsägaren om sådan besiktning. Lag (2003:650).

9 § Allmän och förenklad fastighetsdeklaration, som skall lämnas utan föreläggande, liksom påpekanden med anledning av förslag till fastighetstaxering, skall lämnas senast den 1 november året före det år då den allmänna eller förenklade fastighetstaxeringen äger rum.
   Fastighetsdeklarationen eller påpekandena med tillhörande handlingar skall lämnas till Skatteverket.
   Skatteverket får efter samråd med kommun bestämma att det inom kommunen skall finnas särskilt insamlingsställe för deklarationer och påpekanden. Lag (2003:650).

9 a § Om någon visar att han på grund av särskilda omständigheter är förhindrad att lämna allmän eller förenklad fastighetsdeklaration eller påpekanden inom föreskriven tid, får han efter ansökan beviljas anstånd med att lämna deklarationen eller påpekandena. Anstånd får inte utan att det finns synnerliga skäl medges längre än till utgången av februari månad under taxeringsåret.
   Den som i varaktigt bedriven näringsverksamhet biträder deklarationsskyldiga med att upprätta deklarationer kan efter ansökan få tillstånd att lämna deklarationerna enligt tidsplan till och med februari månad under taxeringsåret. Om ansökan medges skall den deklarationsskyldige anses ha fått anstånd till den dag då deklarationen senast får avlämnas enligt tidsplanen.
   Ansökan enligt första och andra styckena prövas av Skatteverket. Lag (2003:650).

10 § Om en fastighet överlåts efter det att allmän eller förenklad fastighetsdeklaration har lämnats men före taxeringsårets ingång, är såväl den förutvarande som den nye ägaren skyldiga att inom tio dagar därefter göra anmälan om överlåtelsen till Skatteverket.
   Har fastigheten blivit uppdelad i samband med överlåtelsen skall överlåtelsehandlingen företes i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Lag (2003:650).

11 § Den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet ska i behövlig omfattning, enligt närmare föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, lämna Skatteverket uppgift om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet som avses med bygglov, rivningslov, marklov, anmälan eller tillstånd enligt förhandsbesked enligt plan- och bygglagen (2010:900).
   Uppgift ska lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de lov och tillstånd som lämnats samt de anmälningar som kommit in under kvartalet.
   Länsstyrelsen ska, enligt föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, lämna Skatteverket uppgift om sådana beslut av länsstyrelsen som är av betydelse för fastighetstaxeringen. Lag (2010:907).

12 § Brandförsäkringsanstalt är efter föreläggande skyldig att till ledning vid allmän och förenklad fastighetstaxering lämna uppgift om försäkringsvärdet på byggnader, som är hos anstalten försäkrade mot brandskada. Lag (2001:1218).

13 § Har upphävts genom lag (2011:1248).

14 § En uppgiftspliktig person, som inte har lämnat in allmän eller förenklad fastighetsdeklaration eller annan uppgift inom föreskriven tid, får föreläggas att lämna sådan deklaration eller uppgift.
   Om deklarationen eller uppgiften inte är upprättad i enlighet med denna lag, får den uppgiftspliktige föreläggas att avhjälpa bristen. Lag (2001:1218).

15 § Allmän och förenklad fastighetsdeklaration och annan uppgift eller upplysning till ledning vid egen taxering, som skall avges på grund av föreläggande, skall lämnas inom den tid, som anges i föreläggandet. Uppgiftslämnaren är dock inte skyldig att på grund av föreläggandet lämna deklaration eller uppgift på tidigare dag än handlingen skulle ha lämnats utan föreläggande. Lag (2001:1218).

16 § Har upphävts genom lag (2011:1248).

17 § Har upphävts genom lag (1980:1087).

18 § Har upphävts genom lag (1980:1087).

19 § Har upphävts genom lag (1980:1087).

20 § Har upphävts genom lag (1980:1087).

21 § Har upphävts genom lag (1980:1087).

22 § Föreläggande får utfärdas av Skatteverket eller en konsulent för fastighetstaxering. En konsulent för fastighetstaxering får dock inte förelägga någon att lämna allmän eller förenklad fastighetsdeklaration. Lag (2003:650).

23 § Fastighetsdeklaration eller annan uppgift skall efter föreläggande lämnas till den som utfärdat föreläggandet, inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter mottagandet. Föreläggandet skall innehålla uppgift om postadress för den som utfärdat föreläggandet.
   Uppgift som lämnas till konsulent som biträder Skatteverket vid fastighetstaxeringen anses vid tillämpningen av skattebrottslagen (1971:69) lämnad till myndighet. Lag (2003:650).

24 § Ett föreläggande som utfärdas av Skatteverket får förenas med vite utom i fall som sägs i 7 §. Lag (2003:650).

25 § Finner man, beträffande föreläggande eller annan i denna lag avsedd handling, att det är betydelsefullt att få bevis för att handlingen kommer den deklarationsskyldige eller annan till handa, skall handlingen delges honom, om det inte är känt att han inte kan anträffas. Lag (1993:1193).

26 § Om ett föreläggande har förenats med vite, skall föreläggandet delges den som avses med detta. Lag (1993:1193).

27 § Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten. Lag (1990:379).

28 § Fråga om utdömande av vite prövas av den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt denna lag. Lag (2012:271).

29 § Skatteverket får besiktiga en fastighet även i annat fall än som avses i 8 §, om uppgift som behövs för att taxera en fastighet saknas eller det finns grundad anledning anta att uppgift som fastighetsägaren lämnat är felaktig eller ofullständig. Besiktning får dock ske endast om tillförlitlig uppgift inte utan avsevärd olägenhet kan fås på annat sätt och uppgiften är av väsentlig betydelse för att åsätta en riktig taxering. I fråga om besiktning enligt denna paragraf gäller 30 - 40 §§. Lag (2003:650).

30 § Den förvaltningsrätt inom vars domkrets fastigheten är belägen beslutar om besiktning på framställning av Skatteverket. Lag (2009:793).

31 § I beslut om besiktning skall redovisas vad denna skall avse. Om det finnes påkallat får även tid för besiktningen bestämmas.
   Beslutet skall senast vid förrättning för verkställighet mot bevis lämnas till fastighetsägaren och annan, hos vilken verkställighet sker. Kan beslutet inte överlämnas vid förrättningen skall det snarast därefter delges genom försorg av den som verkställt besiktningen. Lag (1981:280).

32 § Om Skatteverket har gjort framställning om besiktning och åtgärden inte längre behövs skall Skatteverket genast anmäla detta till förvaltningsrätten. Lag (2009:793).

33 § Förvaltningsrätten skall omedelbart upphäva beslut om besiktning när anmälan enligt 32 § har skett. Lag (2009:793).

34 § Innan beslut om besiktning verkställs skall fastighetsägaren beredas tillfälle att inställa sig till förrättningen. Detsamma gäller nyttjanderättshavare som berörs av åtgärden.
   Kan den som avses i första stycket inte utan nämnvärt uppskov kallas till förrättningen eller inställa sig vid denna, får verkställighet ändå ske under förutsättning att särskilt tillkallat vittne är närvarande. Är den, hos vilken besiktning av bostadsutrymme skall ske, inte närvarande, får dock förrättningen genomföras endast om det kan antas att fastighetsägaren eller annan söker förhala besiktningen eller att den av annat skäl kommer att försenas. Lag (1981:280).

35 § Fastighetsägaren och annan hos vilken verkställigh sker har rätt att tillkalla vittne. Förrättningen får dock inte i onödan uppehållas i väntan på att vittne skall inställa sig. Lag (1981:280).

36 § Besiktning skall verkställas så att den innebär minsta möjliga olägenhet för den som berörs av besiktningen. Skada får inte förorsakas på egendom. Lås och annan stängningsanordning får dock brytas. Lag (1981:280).

37 § Verkställighet av besiktning i bostadsutrymme får inte utan medgivande av den som berörs därav påbörjas mellan kl. 19 och kl. 8. Lag (1981:280).

38 § Skatteverket eller en konsulent verkställer beslut om besiktning.
   Åtgärd som avses i 36 § sista meningen skall verkställas av kronofogdemyndigheten. Lag (2003:650).

39 § Vid besiktning är fastighetsägaren skyldig att lämna de upplysningar som behöv för besiktningens verkställande samt att lämna tillträde till fastigheten och dess byggnader. Lag (1981:280).

40 § Angående verkställighet av beslut om besiktning skall utfärdas bevis. Vad i 31 § andra stycket föreskrivs rörande beslut om besiktning skall i tillämpliga delar gälla även bevis om verkställighet. Är den som skall erhålla bevis inte närvarande vid förrättningen, skall bevis lämnas även till någon som kan anses företräda honom, om sådan person är närvarande. Lag (1981:280).

41 § Har upphävts genom lag (1996:668).

Förseningsavgift

42 § Om en deklarationsskyldig inte har kommit in med allmän eller förenklad fastighetsdeklaration inom föreskriven tid eller endast har lämnat en deklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, skall en särskild avgift (förseningsavgift) om 500 kronor påföras honom.
   Om en deklarationsskyldig som utan föreläggande skall lämna allmän eller förenklad fastighetsdeklaration, inte har kommit in med deklaration senast den 1 maj under taxeringsåret eller om han dessförinnan endast har kommit in med en deklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, bestäms förseningsavgiften till 2 000 kronor.
   Har den deklarationsskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling som inte är behörigen undertecknad tas förseningsavgift ut endast om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket. Lag (2001:1218).

43 § Förseningsavgift skall efterges helt om underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den deklarationsskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig. Detsamma gäller om underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till särskilda omständigheter eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut förseningsavgiften. Lag (1993:1193).

44 § Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om förseningsavgift. Lag (1993:1193).

45 § Förseningsavgift får inte påföras sedan den deklarationsskyldige har avlidit. Lag (1993:1193).

46 § Bestämmelserna i denna lag om omprövning och överklagande av beslut om fastighetstaxering gäller i tillämpliga delar för beslut om förseningsavgift.
   I fråga om förseningsavgift enligt denna lag gäller bestämmelserna om betalning och återbetalning i 6165 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1248).

19 kap. Förberedande åtgärder

Allmän fastighetstaxering

1 § Senast den 1 oktober andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum, skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta föreskrifter för förberedelsearbetet.
   Senast den 15 november samma år lämnar Skatteverket beträffande småhus och tomtmark, utom såvitt avser småhus och tomtmark för småhus som ingår i lantbruksenhet, förslag till sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 § med undantag för föreskrifter om indelning i värdeområden. Senast den 15 mars året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum lämnar Skatteverket förslag till övriga föreskrifter enligt 7 kap. 7 §. Lag (2003:650). 2 § Under förberedelsearbetet skall det vid Skatteverket finnas referensgrupper bestående av förtroendevalda ledamöter i skattenämnderna.
   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal ledamöter som skall ingå i en referensgrupp. Lag (2003:650).

3 § Den statliga lantmäterimyndigheten och Skatteverket ska undersöka och upprätta förslag till
1. vilka riktvärdestabeller för småhus som inte ingår i lantbruksenhet, som med hänsyn till rådande prisläge bör användas inom olika delar av ett län, och 2. riktvärdeskartor för tomtmark som inte ingår i lantbruksenhet inom länet.
   Den statliga lantmäterimyndigheten och Skatteverket ska vidare pröva att en tillämpning av förslag till föreskrifter enligt 1 § andra och tredje styckena leder till taxeringsvärden som svarar mot taxeringsvärdenivå enligt 5 kap. 2 § (provvärdering). Motsvarande prövning görs av förslag till riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus enligt första stycket.
   Provvärdering ska göras för varje värdeområde och omfatta det antal överlåtelser inom området (provvärderingsobjekt) som bedöms nödvändigt med hänsyn till områdets karaktär. Om antalet provvärderingsobjekt är för få eller saknas inom ett värdeområde, får provvärdering göras för en grupp av värdeområden som då tillsammans bildar ett provvärderingsområde.
   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om indelningen i provvärderingsområden. Ett sådant beslut får inte överklagas. Lag (2008:535).

4 § Har upphävts genom lag (1985:820).

5 § Skatteverket ska, i samråd med den statliga lantmäterimyndigheten senast den 1 juni året före det år då allmän fastighetstaxering därom äger rum, upprätta förslag till riktvärdekartor för tomtmark som inte ingår i lantbruksenhet och riktvärdetabeller för småhus som inte ingår i lantbruksenhet. På samma gång ska det föreslås ändringar som behövs i de förslag till föreskrifter som avses i 1 § andra- fjärde styckena.
   En referensgrupp ska under arbetets gång ges möjlighet att lämna synpunkter. Lag (2008:535).

6 § Har upphävts genom lag (2009:1407).

7 § Senast den 1 september året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 § och 19 kap. 3 §. Lag (2001:546).

8 § Den som under andra året före taxeringsåret äger en småhusenhet, som förvärvats under tredje året före taxeringsåret, är efter föreläggande av Skatteverket skyldig att lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering.
   Den som under andra eller tredje året före taxeringsåret äger en hyreshusenhet, industrienhet, elproduktionsenhet eller lantbruksenhet är efter föreläggande av Skatteverket skyldig att lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering.
   Den som under andra året före taxeringsåret är innehavare av täktenhet eller annan taxeringsenhet på vilken täktverksamhet pågår eller annars är tillåten, är efter föreläggande från Skatteverket skyldig att till ledning inför allmän fastighetstaxering lämna uppgift om de priser som under andra året före taxeringsåret uppburits för brytvärd fyndighet. Lag (2011:299).

Förenklad fastighetstaxering

9 § Senast den 1 december andra året före det år då förenklad fastighetstaxering äger rum, beslutar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskrifter för förberedelsearbetet. Lag (2001:1218).

10 § Bestämmelserna i 2, 3 och 8 §§ tillämpas också vid förenklad fastighetstaxering. Lag (2001:1218).

20 kap. Taxering m.m.

1 § Beslut om fastighetstaxering är grundläggande beslut om fastighetstaxering, omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder efter domstols beslut. Lag (1993:1193).

2 § Skatteverket ska senast den 15 juni under taxeringsåret meddela grundläggande beslut om taxering av fastighet.
   Har fastighetsägaren, trots att han varit skyldig att lämna fastighetsdeklaration, inte avgett någon sådan, eller kan fastighetens taxeringsvärde inte beräknas tillförlitligt på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen, ska taxeringsvärdet uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet (skönstaxering).
   Om uppgift om antal bostadslägenheter i hyreshus enligt 9 kap. 3 § inte har lämnats, eller inte kan bestämmas tillförlitligt på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen, ska antalet uppskattas till det antal som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet. Lag (2007:1416).

2 a § Grundläggande beslut om taxering av en fastighet får fattas genom automatisk databehandling i det fall skälen för beslutet enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223) får utelämnas. Lag (1999:630).

2 b § Beslut om föreläggande som har förenats med vite gäller omedelbart. Lag (2012:271).

3 § /Upphör att gälla U:2016-03-01/ Taxeringsärende avgörs i skattenämnd, om ärendet
1. avser omprövning av en tvistig fråga och nämnden inte tidigare prövat de omständigheter och bevis fastighetsägaren åberopar,
2. avser en skälighets- eller bedömningsfråga av väsentlig ekonomisk betydelse för fastighetsägaren eller
3. av någon annan särskild anledning bör prövas i nämnden. Lag (1993:1193).

3 § /Träder i kraft I:2016-03-01/ Ett beslut i taxeringsärende ska omprövas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har prövat frågan, om

1. den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången,
2. de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning,
3. frågan ska prövas i sak, och
4. prövningen inte är enkel.   Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut som fattats i enlighet med
1. de uppgifter som lämnats av fastighetsägaren i en fastighetsdeklaration, eller
2. ett påpekande med anledning av förslag till fastighetstaxering. Lag (2016:2).

3 a § /Upphör att gälla U:2016-03-01/ Skatteverket skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda.
   Vill fastighetsägaren lämna upplysningar muntligt inför skattenämnden i ett fastighetstaxeringsärende som angår honom och som skall avgöras i nämnden, skall han få tillfälle till det om inte särskilda skäl talar emot det. Lag (2003:650).

3 a § /Träder i kraft I:2016-03-01/ Skatteverket ska se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Lag (2016:2).

4 § I Skatteverkets beslut om fastighetstaxering ska redovisas
1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,
2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skatte- och avgiftspliktsförhållanden,
3. skatte- och avgiftspliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8-15 kap.,
5. storleken av riktvärde samt
6. storlekskorrektion enligt 7 kap. 4 a §, säreget förhållande enligt 7 kap. 5 § eller annat förhållande som har föranlett ändring av riktvärde.
   Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs. Lag (2007:1416).

5 § I beslutet skall vidare anges taxeringsenhetens totala, enskilt innehavda landareal. För lantbruksenhet skall den anges i hektar och för övriga enheter i kvadratmeter.
   Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp på olika ägoslag. Har åkermark delats in i flera värderingsenheter skall arealen anges för varje sådan enhet. Avrundning av arealen för ägoslag eller värderingsenhet skall ske till hela hektar. Areal som understiger 0,5 hektar skall inte redovisas särskilt.
   För tomtmark som ligger på lantbruksenhet skall arealen anges i såväl hektar som kvadratmeter. Lag (1997:451).

5 a § Skatteverket skall senast den 30 juni under taxeringsåret underrätta fastighetsägaren om
1. innehållet i Skatteverkets grundläggande beslut om fastighetstaxering,
2. att ägaren kan begära omprövning av beslutet,
3. vad som skall iakttas av den som vill begära omprövning av eller överklaga beslutet. Lag (2003:650).

6 § Om det i en taxeringsenhet ingår flera fastigheter eller delar av fastigheter skall Skatteverket efter ansökan ange hur stor del av taxeringsvärdet och i 5 kap. 7 § nämnda delvärden som belöper på fastigheten eller fastighetsdelen. Ansökan skall göras hos Skatteverket av ägaren eller arrendatorn. Lag (2003:650).

7 § Skatteverket skall ompröva ett beslut om fastighetstaxering om fastighetsägaren begär det eller om det finns skäl för det. Att omprövning skall ske när fastighetsägare överklagat ett beslut om fastighetstaxering framgår av 21 kap. 5 §.
   Om något grundläggande beslut om fastighetstaxering inte har fattats får taxering ske genom omprövning.
   Skatteverket får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp. Lag (2003:650).

8 § En fråga som avgjorts av allmän förvaltningsdomstol får inte omprövas av Skatteverket enligt 7 §. Lag (2003:650).

9 § Vill fastighetsägaren begära omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till Skatteverket före utgången av det femte året efter taxeringsåret.
   Om fastighetsägaren gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut om fastighetstaxering som är till hans nackdel, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.
   Har fastighetsägaren inom den tid som anges i första eller andra stycket lämnat in skrivelsen med begäran om omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till Skatteverket med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen. Lag (2003:650).

10 § Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av fastighetsägaren eller hans ombud, får Skatteverket utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs. Lag (2003:650).

11 § Trots bestämmelsen i 8 § får en fråga som har avgjorts av förvaltningsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett avgörande av Högsta förvaltningsdomstolen som har meddelats därefter. Lag (2010:1443).

12 § Omprövar Skatteverket självmant ett beslut om fastighetstaxering, får omprövningsbeslut som är till fastighetsägarens fördel meddelas före utgången av det femte året efter taxeringsåret.
   Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av det femte året efter taxeringsåret, om det föranleds av Skatteverkets beslut om fastighetstaxering eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om fastighetstaxering avseende ett annat taxeringsår eller en annan taxeringsenhet. Lag (2003:650).

13 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för fastighetsägaren får, utom i fall som avses i andra stycket samt 15 och 16 §§, inte meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret.
   Har fastighetsägaren inte gett in allmän eller förenklad fastighetsdeklaration i rätt tid, får ett omprövningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag deklarationen kom in till Skatteverket, dock senast före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Lag (2003:650).

14 § Skatteverket får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för fastighetsägaren efter utgången av den tid som anges i 13 § första stycket under de förutsättningar och på det sätt som anges i 15 - 20 §§ (eftertaxering). Lag (2003:650).

15 § Eftertaxering får ske om fastighetsägaren
1. i fastighetsdeklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat oriktig uppgift till ledning för taxeringen,
2. lämnat oriktig uppgift i mål om fastighetstaxering eller
3. underlåtit att lämna fastighetsdeklaration, uppgift eller infordrad upplysning trots att han är deklarationsskyldig eller uppgiftspliktig.
   Vad nu sagts gäller om den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beslut om fastighetstaxering blivit felaktigt eller inte fattats. Lag (1993:1193).

16 § Eftertaxering får också ske
1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
2. när en ändring i ett beslut om fastighetstaxering föranleds av beslut som avses i 12 § andra stycket. Lag (1993:1193).

17 § Eftertaxering enligt 15 § samt 16 § 1 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse.
   Eftertaxering får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om Skatteverket tidigare fattat beslut om eftertaxering i samma fråga. Lag (2003:650).

18 § Skatteverkets beslut om eftertaxering skall meddelas före utgången av femte året efter taxeringsåret om inte annat följer av 19 eller 20 §. Lag (2003:650).

19 § Beslut om eftertaxering enligt 16 § 2 får meddelas även efter den tid som anges i 18 § men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.
   Beslut om eftertaxering på grund av oriktig uppgift i omprövningsärende eller mål om fastighetstaxering får meddelas efter den tid som anges i 18 § men senast inom ett år från utgången av den månad då Skatteverkets eller domstolens beslut i ärendet eller målet vunnit laga kraft. Lag (2003:650).

20 § Skatteverket skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om fastighetstaxering vidta de taxeringsåtgärder som föranleds av domstolens beslut. Lag (2003:650).

21 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

22 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

23 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

21 kap. Överklagande av Skatteverkets beslut

1 § Fastighetsägaren och det allmänna ombudet hos Skatteverket får överklaga Skatteverkets beslut om fastighetstaxering hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets den taxeringsenhet som överklagandet avser är belägen.
   Fastighetsägaren får överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning av beslut om fastighetstaxering. Lag (2009:793).

2 § Ett beslut om föreläggande som har förenats med vite får överklagas till den förvaltningsrätt som avses i 1 §. Lag (2012:271).

Fastighetsägares överklagande

3 § Fastighetsägares överklagande skall vara skriftligt och ha kommit in före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Om beslutet om fastighetstaxering har meddelats efter den 30 juni femte året efter det taxeringsår som beslutet avser och fastighetsägaren har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då han fick del av beslutet.
   Fastighetsägare får överklaga ett beslut om fastighetstaxering även om det inte gått honom emot. Lag (1993:1193).

4 § Skatteverket skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall verket avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
   Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att Skatteverket har lämnat fastighetsägaren en felaktig underrättelse om hur man överklagar.
   Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden kommit in till en allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till Skatteverket med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen. Lag (2003:650).

5 § Skatteverket skall snarast ompröva det överklagade beslutet. Detta gäller dock inte om överklagandet skall avvisas enligt 4 § eller om en omprövning strider mot 20 kap. 8 §.
   Ett överklagande förfaller, om Skatteverket ändrar beslutet så som fastighetsägaren begär.
   Om Skatteverket ändrar beslutet på annat sätt än fastighetsägaren begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns det skäl för det, får Skatteverket lämna fastighetsägaren tillfälle att återkalla överklagandet. Lag (2003:650).

6 § Om överklagandet inte avvisas enligt 4 § eller förfaller enligt 5 §, skall Skatteverket överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslut och övriga handlingar i ärendet till förvaltningsrätten. Om det finns särskilda skäl får överklagandet överlämnas till förvaltningsrätten utan föregående omprövning. Lag (2009:793).

Allmänna ombudets överklagande

7 § Det allmänna ombudets överklagande skall vara skriftligt och ha kommit in inom den tidsfrist som enligt 20 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ av Skatteverket, eller efter sådan tid, inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
   Om ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering överklagas och en ändring till fastighetsägarens nackdel yrkas, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelats. Lag (2003:650).

Förvaltningsrättens sammansättning

8 § Vid prövning av mål om fastighetstaxering består förvaltningsrätten av en lagfaren domare, en värderingsteknisk ledamot och två nämndemän. Detta gäller dock inte om annat följer av 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
   Om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omständighet, får ytterligare antingen en värderingsteknisk ledamot eller en nämndeman ingå i rätten.
   Inträffar sedan handläggningen påbörjats förfall för en värderingsteknisk ledamot eller för en eller två av nämndemännen, är rätten ändå domför, om minst en värderingsteknisk ledamot och minst en nämndeman fortfarande ingår i rätten. Lag (2014:906).

9 § Värderingsteknisk ledamot i förvaltningsrätt skall vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Han skall ha sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Bland de värderingstekniska ledamöterna skall finnas företrädd sådan sakkunskap beträffande olika slag av fastigheter.
   Bestämmelsen i 20 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall också tillämpas beträffande värderingsteknisk ledamot. Lag (2009:793).

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar värderingstekniska ledamöter för varje förvaltningsrätt för tiden från och med den 1 juli det år då allmän fastighetstaxering äger rum av ägarlägenhets-, hyreshus-, industri-, elproduktions- och specialenheter till och med den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång. Om en sådan ledamot avgår under den tid som han eller hon har blivit utsedd för, får en annan ledamot förordnas för den tid som återstår.
   Om det medan en värderingsteknisk ledamot deltar i behandlingen av ett mål inträffar en omständighet som medför att förordnandet upphör att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående målet. Lag (2014:906).

22 kap. Överklagande av förvaltningsrätts och kammarrätts beslut m. m.

1 § Förvaltningsrätts beslut i mål om fastighetstaxering får överklagas även om det inte följer av 33 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) om förvaltningsrätten har ändrat fastighetens taxering utan att klaganden har yrkat en sådan ändring. Lag (2009:793).

2 § Överklagande får inte ske av en förvaltningsrätts beslut som avser
1. frågor som avses i 20 kap. 6 §, eller
2. beslut om besiktning enligt 18 kap. 30 §. Lag (2013:91).

3 § Bestämmelserna i 67 kap. 11 och 2837 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) gäller i tillämpliga delar för mål enligt denna lag. Lag (2011:1248).

4 § Vid prövning av mål om allmän eller förenklad fastighetstaxering består kammarrätt av tre lagfarna ledamöter samt två av de särskilda ledamöter som avses i 5 §. Utevaro av en av de särskilda ledamöterna hindrar dock inte att mål avgörs om tre av kammarrättens ledamöter är ense om slutet.
   Utan hinder av vad som sägs i första stycket får regeringen beträffande vissa grupper av ifrågavarande mål föreskriva, att bestämmelsen om att särskilda ledamöter skall delta vid målens prövning inte skall tillämpas. Lag (2001:1218).

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid för varje kammarrätt minst nio och högst tjugo i praktiskt arbete erfarna personer med god kännedom om fastighetsförhållanden i allmänhet att tjänstgöra i kammarrätten som särskilda ledamöter vid handläggning av mål om allmän eller förenklad fastighetstaxering. Av dessa personer ska i fråga om varje kammarrätt
1. minst tre ha kunskap om värdering av produktiv skogsmark och växande skog,
2. minst två ha kunskap om värdering av vattenfallsfastigheter,
3. minst två ha kunskap om värdering av lantbruksenheter i övrigt, och
4. minst två ha kunskap om värdering av andra taxeringsenheter än lantbruksenheter i övrigt.
   Om det medan en särskild ledamot deltar i behandlingen av ett mål inträffar en omständighet som medför att förordnandet upphör att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående målet.
   Den som ska tjänstgöra som särskild ledamot ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Lag (2013:91).

6 § Regeringen meddelar närmare föreskrifter angående inkallande av de särskilda ledamöterna till tjänstgöring i kammarrätt samt angående ordnandet av kammarrätts arbete med handläggning av mål om allmän och förenklad fastighetstaxering och därmed sammanhängande frågor.
   Särskild ledamot får för tid, under vilken han varit inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2001:1218).

7 § har upphävts genom lag (1993:1193).

23 kap. har upphävts genom lag (1993:1193).

24 kap. Övriga bestämmelser om omprövning och överklagande

1 § Rätt att begära omprövning och att överklaga som enligt 2022 kap. gäller för ägare av fastighet, har den som vid ingången av taxeringsåret är ägare av fastighet liksom den som därefter, dock senast före ingången av femte året efter taxeringsåret, har blivit ägare av fastigheten. Denna rätt har även en arrendator som enligt avtal, ingånget efter år 1928, gentemot ägare ska ansvara för skatt eller fastighetsavgift för fastigheten.
   En ny ägare har rätt att begära omprövning eller att överklaga endast när ärende avser senaste allmänna eller förenklade fastighetstaxering eller ny taxering avseende taxeringsenheten som därefter skett genom särskild fastighetstaxering. Lag (2009:1407).

2 § har upphävts genom lag (1993:1193).

3 § har upphävts genom lag (1993:1193).

4 § har upphävts genom lag (1993:1193).

5 § har upphävts genom lag (1993:1193).

6 § har upphävts genom lag (1993:1193).

7 § har upphävts genom lag (1993:1193).

Avd. 3. Förfarandet m.m. vid särskild fastighetstaxering

25 kap. Taxeringsorganisationen m.m.

1 § har upphävts genom lag (1993:1193).

2 § har upphävts genom lag (1993:1193).

3 § har upphävts genom lag (1993:1193).

4 § har upphävts genom lag (1993:1193).

5 § har upphävts genom lag (1993:1193).

6 § Bestämmelserna i 17 kap. 1 - 6 §§ skall i tillämpliga delar gälla även i fråga om särskild fastighetstaxering. Lag (1994:1909).

7 § har upphävts genom lag (1993:1193).

26 kap. Särskild fastighetsdeklaration, m.m.

1 § Den som vid årets ingång var ägare till fastighet får lämna särskild fastighetsdeklaration rörande fastigheten.
   Deklaration med tillhörande handlingar skall lämnas till Skatteverket senast den 15 februari under taxeringsåret. Detsamma gäller framställningar enligt 16 kap. 4 och 5 §§. Lag (2003:650).

2 § Efter föreläggande är den som vid årets ingång var ägare till en fastighet skyldig att lämna särskild fastighetsdeklaration.
   Deklarationen med tillhörande handlingar skall lämnas till den som har utfärdat föreläggandet eller till Skatteverket inom den tid som anges i föreläggandet. Sluttiden får inte bestämmas till tidigare dag än tionde dagen efter mottagandet av föreläggandet. Sluttiden får inte heller bestämmas till tidigare dag än den 15 februari under taxeringsåret.
   Föreläggande utfärdas om det kan antas att det vid årets ingång funnits sådant förhållande som enligt 16 kap. skall medföra ny taxering. Föreläggande får också utfärdas om framställning enligt 16 kap. 4 eller 5 § har gjorts utan att särskild fastighetsdeklaration har lämnats. Föreläggande behöver inte utfärdas, om det är uppenbart att någon deklaration inte behövs för taxeringen. Lag (2003:650).

3 § Bestämmelserna i 18 kap. 29, 12, 14 och 2240 §§ ska, om inte annat är föreskrivet i detta kapitel, gälla vid särskild fastighetstaxering. I föreläggande att lämna fastighetsdeklaration ska vidare lämnas uppgift om den grund på vilken föreläggandet sker.
   Föreläggande får inte förenas med vite i fall som sägs i 2 §. Förnyat föreläggande att lämna särskild fastighetsdeklaration får däremot förenas med vite. Lag (2011:1248).

4 § Om en deklarationsskyldig som förelagts att lämna särskild fastighetsdeklaration inte har kommit in med deklarationen inom föreskriven tid eller endast har lämnat en deklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, skall en särskild avgift (förseningsavgift) om 500 kronor påföras honom. Har någon deklaration inte lämnats inom föreskriven tid efter förnyat föreläggande bestäms förseningsavgiften till 2 000 kronor.
   Har den deklarationsskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling som inte är behörigen undertecknad, tas förseningsavgift ut endast om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall bestäms avgiften till 500 kronor.
   Bestämmelserna i 18 kap. 43 - 46 §§ gäller för förseningsavgift enligt denna paragraf. Lag (1993:1193).

27 kap. har upphävts genom lag (1993:1193).

28 kap. Taxering m.m.

1 § Bestämmelserna i 20 kap. 1 - 3 a §§ samt 6 - 20 §§ gäller i tillämpliga delar vid särskild fastighetstaxering. Lag (1993:1193).

2 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

3 § Bestämmelserna i 20 kap. 4 och 5 §§ om beslut gäller vid särskild fastighetstaxering. I beslutet skall också redovisas de skäl som ligger till grund för verkställd ny taxering eller, om särskild fastighetsdeklaration har lämnats eller om framställning om ny taxering har gjorts, de skäl som ligger till grund för beslut att ny taxering inte skall ske. Lag (1993:1193).

4 § Skatteverket skall senast den 30 juni under taxeringsåret underrätta den som var ägare till fastighet vid ingången av året om
1. innehållet i Skatteverkets beslut om ny taxering av fastighet,
2. att ägaren kan begära omprövning av beslutet,
3. vad som skall iakttas av den som vill begära omprövning av eller överklaga Skatteverkets beslut.
   Senast den 30 juni under taxeringsåret skall Skatteverket underrätta den som har lämnat särskild fastighetsdeklaration eller som har gjort framställning om ny taxering i det fall Skatteverket har beslutat att ny taxering inte skall ske. Vidare skall gälla vad som sägs i första stycket punkterna 2 - 3.
   Underrättelse skall också sändas till den som har blivit ägare till en fastighet efter ingången av året om han hos Skatteverket har anmält att han vill ha en sådan underrättelse. Lag (2003:650).

5 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

6 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

7 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

8 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

9 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

10 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

11 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

12 § Har upphävts genom lag (1993:1193).

29 kap. Överklagande av Skatteverkets beslut

1 § Bestämmelserna i 21 kap. skall i tillämpliga delar gälla även i fråga om särskild fastighetstaxering. Lag (1993:1193).

2 § har upphävts genom lag (1993:1193).

3 § har upphävts genom lag (1993:1193).

30 kap. Överklagande av förvaltningsrätts och kammarrätts beslut

1 § Bestämmelserna i 22 kap. skall i tillämpliga delar även gälla i fråga om särskild fastighetstaxering. Lag (1993:1193).

31 kap. har upphävts genom lag (1993:1193).

32 kap. Övriga bestämmelser om omprövning och överklagande

1 § Rätt att begära omprövning och att överklaga som enligt 2830 kap. gäller för ägare av fastighet, har den som vid ingången av taxeringsåret är ägare av fastighet liksom den som därefter, dock senast före ingången av det taxeringsår då allmän eller förenklad fastighetstaxering sker nästa gång, har blivit ägare av fastigheten. Denna rätt har även en arrendator som enligt avtal, ingånget efter år 1928, gentemot ägare ska ansvara för skatt eller fastighetsavgift för fastigheten. Lag (2009:1407).

2 § har upphävts genom lag (1993:1193).

Avd. 4

33 kap. Har upphävts genom lag (2001:1218).

34 kap. Har upphävts genom lag (2001:1218).

35 kap. Har upphävts genom lag (2001:1218).

36 kap. Har upphävts genom lag (2001:1218).

37 kap. Har upphävts genom lag (2001:1218).

38 kap. Har upphävts genom lag (2001:1218).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1983:664
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Beträffande mark för vilken täkttillstånd har meddelats enligt vattenlagen (1918:523) tillämpas 2 kap. 4 § i äldre lydelse.
1985:820
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1988.
1986:258
Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1988.
1986:1300
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.
2. Den nya bestämmelsen i 21 kap. 1 § sjätte stycket tillämpas första gången vid 1988 års taxering.
3. 29 kap. 2 § tillämpas i sin lydelse enligt lagen (1981:1119) om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) vid särskild fastighetstaxering år 1987 eller tidigare såvitt gäller vid vilken tidpunkt besvär skall ha kommit in.
4. Med avvikelse från vad annars stadgas skall följande gälla beträffande överklagande av fastighetstaxeringsnämnds beslut, som rör 1987 och tidigare års taxeringar.
En fastighetsägare eller en kommun skall ge in skrivelsen med överklagandet till länsrätten. Har skrivelsen inom överklagandetiden kommit in till en annan länsrätt än den som skall pröva överklagandet eller till en fastighetstaxeringsnämnd, en lokal skattemyndighet eller en länsskattemyndighet utgör detta inte hinder för målets prövning. Skrivelsen skall i sådana fall översändas till den länsrätt som har att pröva besvären.
1987:391
Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1988.
1988:544
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988 och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1990.
1989:477
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången vid särskild fastighetstaxering år 1989 och allmän fastighetstaxering år 1990.
1990:379
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.
1990:1382
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1992.
Bestämmelsen i 4 kap 11 § skall dock upphöra att tillämpas redan vid 1991 års särskilda fastighetstaxering.
Den nya rubriken till 4 kap. och de nya bestämmelserna i 1 kap. 1 §, 3 kap. 4 §, 4 kap. 5 § första stycket, 16 kap. 2 §, 20 kap. 12 § samt 22 kap. 5 § skall tillämpas redan vid 1991 års särskilda fastighetstaxering.
1992:1127
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången i fråga om föreskrifter för 1994 års allmänna fastighetstaxering.
1992:1666
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid allmän fastighetstaxering år 1994.
2. I stället för vad som föreskrivs i punkt 1 skall bestämmelserna i 2 kap. 4 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 5 och 16 §§, 12 kap. 6 och 7 §§, 18 kap. 1 §, 20 kap. 20 § och 28 kap. 9 § såvitt avser småhusenheter och lantbruksenheter tillämpas först vid nästkommande allmänna fastighetstaxering av dessa år 1996 respektive 1998.
1993:1193
Denna lag träder i kraft den 1 december 1993 och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1994. Bestämmelserna i 18 kap. 9 a § om anstånd och i 18 kap. 42 § om förseningsavgift tillämpas dock först vid den allmänna fastighetstaxeringen 1996.
1994:1909
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 1996.
Den nya lydelsen av 2 kap. 2 §, 4 kap. 5 § andra stycket, 8 kap. 3 § och 12 kap. 3 § tillämpas dock första gången vid fastighetstaxering år 1998.
1997:451
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering 1998.
1998:815
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 1999.
1999:300
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2000.
1999:630
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2000.
1999:635
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2000.
1999:1247
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års fastighetstaxering.
2001:546
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2001 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2003.
2001:1218
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas första gången vid 2003 års fastighetstaxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för hyreshusenheter vid 2003 års fastighetstaxering och för lantbruksenheter vid 2003 och 2004 års fastighetstaxeringar.
2003:650
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
2. Om någon före ikraftträdandet har förelagts enligt äldre föreskrifter i 18 kap. 23 § första stycket, 19 kap. 8 §, 20 kap. 10 § eller 26 kap. 2 § att ge in uppgifter till skattemyndighet, skall efter ikraftträdandet uppgifterna i stället ges in till Skatteverket.
3. Äldre föreskrifter i 18 kap. 23 § andra stycket gäller fortfarande för uppgift som lämnats före ikraftträdandet.
4. Äldre föreskrifter i 18 kap. 30 § gäller fortfarande för framställning som har getts in före ikraftträdandet.
5. Äldre föreskrifter i 20 kap. 9 § tredje stycket gäller fortfarande om begäran om omprövning har lämnats in före ikraftträdandet.
6. Äldre föreskrifter i 20 kap. 12 § andra stycket och 19 § andra stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
7. Äldre föreskrifter i 21 kap. 1 § första stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då i stället gälla det allmänna ombudet hos Skatteverket.
8. Äldre föreskrifter i 21 kap. 4 § andra och tredje styckena gäller fortfarande för överklagande som har kommit in före ikraftträdandet.
9. Äldre föreskrifter i 28 kap. 4 § tredje stycket gäller fortfarande om fastighetsägaren gjort anmälan till skattemyndighet.
10. Äldre föreskrifter i 21 kap. 7 § gäller fortfarande för beslut som har meddelats av skattemyndighet. Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då i stället gälla det allmänna ombudet hos Skatteverket.
11. Föreskrifterna i 18 kap. 28 § första stycket gäller inte för ansökan om utdömande av vite som getts in före ikraftträdandet.
12. Föreskrifterna i 20 kap. 13 § andra stycket gäller även om fastighetsdeklaration kommit in till skattemyndighet.
13. Föreskrifterna i 20 kap. 17 § andra stycket om hinder mot eftertaxering i samma fråga gäller även om det tidigare beslutet fattats av skattemyndighet.
14. Föreskrifterna i 22 kap. 2 § 1 gäller även skattemyndighets avvisningsbeslut.
2003:1201
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2005.
2004:279
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2004.
2. Den upphävda 18 kap. 1 a § gäller dock till och med 2005 års fastighetstaxering.
3. De nya föreskrifterna i 7 kap. 4 a §, 10 kap. 2 § och 13 kap. 3 § tillämpas första gången vid 2005 års fastighetstaxering.
4. De nya föreskrifterna i 18 kap. 1 och 3 a §§ tillämpas första gången vid 2006 års fastighetstaxering.
2009:767
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års fastighetstaxering.
2009:1407
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas, utom såvitt avser 24 kap. 1 § och 32 kap. 1 §, första gången vid 2011 års fastighetstaxering.
2. Vid tillämpning av 2 kap. 4 § ska täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen (1964:822) eller vattenlagen (1983:291) anses som täkttillstånd enligt miljöbalken.
2010:97
Denna lag träder i kraft den 1 april 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års fastighetstaxering.
2010:907
1. Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.
2. Det som sägs om bygglov och tillstånd enligt förhandsbesked i 2 kap. 4 § ska tillämpas också på lov och tillstånd enligt förhandsbesked enligt den upphävda plan- och bygglagen (1987:10).
3. Det som sägs om lov, anmälningar och tillstånd enligt förhandsbesked i 18 kap. 11 § ska tillämpas också på lov, bygganmälningar och tillstånd enligt förhandsbesked enligt den upphävda plan- och bygglagen (1987:10).
2011:1248
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
2. Den nya bestämmelsen i 17 kap. 7 § tillämpas på kostnader i ärenden och mål som inleds efter utgången av 2011.
2012:89
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2012.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 2 §, 4 kap. 10 §, 6 kap. 2 och 14 §§, 7 kap. 16 §, 15 kap. 1, 3 och 12 §§ samt 16 kap. 1 och 4 §§ i sina nya lydelser tilllämpas första gången vid 2013 års fastighetstaxering.
2012:271
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012 och tillämpas på vitesförelägganden som meddelas efter den 30 juni 2012.
2013:91
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
2013:951
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas första gången vid 2014 års fastighetstaxering.
2015:60
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.
2. Lagen tillämpas första gången vid allmän fastighetstaxering 2017.
SFS 1979:1152

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1979-12-20

Rättelseblad:
Rättelseblad 2009:105 har iakttagits.

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2016:2