Författningen har upphävts / ska upphävas 1996-04-01 genom SFS 1996:70

Inledande bestämmelser

1 § Med vapen och ammunition förstås i denna förordning sådana skjutvapen och andra föremål samt sådan ammunition som omfattas av bestämmelserna i vapenlagen (1973:1176). Förordning (1991:1257).

1 a § Ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen skall anses ha sådan begränsad effekt som avses i 5 § vapenlagen (1973:1176) om en projektil från vapnet fyra meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är mindre än 10 joule.
   Ett hel- eller halvautomatiskt kolsyre-, luft- eller fjädervapen skall anses ha sådan begränsad effekt om varje projektil från vapnet fyra meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är mindre än 3 joule. Förordning (1991:1257).

2 § Fråga om
1. tillstånd för en enskild person att inneha eller låna ut vapen eller inneha ammunition samt godkännande av enskild person att ta emot vapen för reparation, översyn eller skrotning eller att i vapenhandlares ställe närvara vid provskjutning prövas av polismyndigheten i den ort där personen är folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt,
2. tillstånd för en sammanslutning, ett bevakningsföretag eller en huvudman för museum att inneha vapen eller ammunition prövas av polismyndigheten i den ort där sammanslutningens styrelse eller företagets ledning har sitt säte eller museet är beläget,
3. ett dödsbos eller ett konkursbos innehav av vapen eller ammunition prövas av polismyndigheten i den avlidnes eller konkursgäldenärens folkbokföringsort,
4. handel med vapen eller godkännande för någon annan än en enskild person att ta emot vapen för reparation, översyn eller skrotning prövas av polismyndigheten i den ort där rörelsen utövas,
5. tillstånd till införsel prövas av polismyndigheten i den ort där förtullning skall äga rum. Förordning (1991:1257).

3 § Anmälan som avses i 25 a § andra stycket och 26 § tredje stycket vapenlagen (1973:1176) skall göras till polismyndigheten i den ort där anmälaren är folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt.
   Fråga om förordnande av provledare som avses i 5 a § denna förordning prövas av polismyndigheten i det polisdistrikt där provledaren skall vara verksam. Förordning (1991:1257).

Innehav m. m. av vapen och ammunition

4 § De sammanslutningar som i enlighet med 8 § tredje stycket vapenlagen (1973:1176) får ges tillstånd att inneha skjutvapen är följande.
1. Svenska pistolskytteförbundet, Svenska sportskytteförbundet, Svenska Skidskytteförbundet, Sveriges Militära Idrottsförbund, Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund/Landsbygdens Jägare samt till något av dessa förbund ansluten krets, förening eller motsvarande samt förbund som genom samarbetsavtal är anslutna till Svenska sportskytteförbundet,
2. i förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet angiven organisation som inte avses i 1 eller läns- eller lokalavdelning i sådan organisation,
3. i 20 och 35 §§ hemvärnskungörelsen (1970:304) angivna hemvärnsområden och driftvärnsförband.
   Organisationer som anges i förordningen om frivillig försvarsverksamhet och deras läns- och lokalavdelningar samt hemvärnsområden och driftvärnsförband behöver inte ha tillstånd för innehav av vapen som har överlämnats till dem från staten.
   Sveriges Riksidrottsförbund och därtill anslutna förbund och föreningar samt Svenska Brukshundklubben och därtill anslutna klubbar behöver inte ha tillstånd för innehav av start- eller signalvapen. Förordning (1994:698).

5 § Den som ansöker om tillstånd till innehav av vapen skall, om inte ansökan uteslutande avser annat ändamål än skjutning, visa sig kunna handha sådant vapen som ansökan avser. Därvid gäller för nedan angivna vapentyper följande särskilda krav.

Vapentyp                                Krav
1. Jaktvapen med undantag Bevis om avlagt prov som
av enhandsvapen för jakt. avses i 5 a §.
2. Enhandsvapen med undantag av Sökanden skall ha fyllt 18 år
jakt-, luft-, fjärder-, harpun- och och vara aktiv medlem i
kolsyrevapen. skytteförening eller motsvarande
organisation samt ha Svenska
pistolskytteförbundets
pistolskyttemärke i guld eller
Svenska sportskytteförbundets
silvermärke för internationell
finpistol eller grovpistol eller
för fripistol eller bevis om att
han uppfyller motsvarande
fordringar. Undantag från
ålderskravet får göras om
det finns särskilda skäl.
3. Kulsprutepistol eller annat Sökanden skall ha fyllt 20 år
helautomatiskt vapen utom och vara ordinarie hemvärnsman
enhandsvapen. inom det allmänna hemvärnet
eller driftvärnet eller aktiv
medlem i skytteförening,
förening för frivillig
befälsutbildning eller
motsvarande organisation samt ha
automatvapenskyttemärke i
guld. Undantag från ålderskravet
får göras om det finns särskilda
skäl.
4. Annat målskjutningsvapen än Sökanden skall vara ordinarie
enhandsvapen, helautomatiskt hemvärnsman inom det allmänna
vapen eller kolsyre-, luft- hemvärnet eller driftvärnet
eller fjädervapen. eller aktiv medlem i
skytteförening eller
motsvarande organisation samt,
för den som inte fyllt 18 år, ha
intyg från organisationens
styrelse om skjutskicklighet och
personlig lämplighet.
   Utan hinder av första stycket 1--4 får tillstånd att inneha vapen ges till sökande som behöver vapnet i sin tjänst eller som för sin tjänst behöver annat vapen än tjänstevapen för att bibehålla eller utveckla sin skjutskicklighet. Är det fråga om utländsk säkerhetspersonal som medföljer vid statsbesök eller liknande eller som ansvarar för personers säkerhet vid internationell luftfart, skall samråd i ärendet ske med Utrikesdepartementet.
   Statens naturvårdsverk får i särskilda fall medge undantag från första stycket 1. Förordning (1993:1014).

5 a § För tillstånd till innehav av jaktvapen krävs att sökanden avlagt prov som visar att han har grundläggande kännedom om jakt och viltvård och kan handha vapnet. Provet avläggs inför en provledare som förordnats av polismyndigheten efter förslag av Svenska jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens jägare.
   Närmare föreskrifter om provet och i övriga frågor som avses i första stycket meddelas av naturvårdsverket.
   Kostnaderna för provtagningen skall betalas av den som avlägger provet enligt en taxa som fastställs av statens naturvårdsverk.
   Den som har avlagt prov som avses i första stycket skall vid prövning enligt 9 § vapenlagen (1973:1176) anses ha behov av jaktvapen, om inte särskilda skäl föranleder annat. Vad som har sagts nu gäller inte i fråga om vapen som avses i 6 § denna förordning. Förordning (1991:1257).

6 § Behov att inneha vapen bör i fråga om nedan angivna vapentyper anses föreligga endast för följande ändamål.

Vapentyp                                Ändamål

1. Enhandsvapen för jakt
a) Enskottsvapen                        Omfattande grytjakt eller
fällfångst av rovvilt
b) Flerskottsvapen Yrkesmässigt bedriven jakt-
eller viltvård eller annat
kvalificerat behov
2. Vapen som av rikspolisstyrelsen Avlivande av fällfångat vilt
efter samråd med statens
naturvårdsverk klassificeras som
salongsgevär
3. Gasvapen Tjänst eller annan särskild
omständighet som medför ett
synnerligt behov av gasvapen för
personligt skydd
4. Injektionsvapen Jakt enligt tillstånd som
meddelas av statens
naturvårdsverk eller
veterinärarbete som avser
tamdjur, om sökanden visar att
han genomgått utbildning enligt
föreskrifter som meddelas av
jordbruksverket, såvitt avser
jakt i samråd med
naturvårdsverket
5. Eldrör eller pipa eller annan a. Målskjutning
anordning som möjliggör att till b. Yrkesmässigt bedriven jakt-
ett skjutvapen används annan eller viltvård eller annat
ammunition än vapnet är avsett för kvalificerat behov
6. Ljuddämpare Till skydd för hälsa eller miljö
vid jakt och målskjutning om det
är särskilt påkallat. Förordning
(1991:1257).

7 § Ansökan om tillstånd att inneha vapen görs skriftligen hos polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist samt om vapnets typ, modell och kaliber.
   Avser ansökan visst bestämt vapen, skall i ansökan dessutom anges överlåtarens eller upplåtarens namn och hemvist samt vapnets fabrikat och tillverkningsnummer. Avser ansökan ett vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer skall annan uppgift som tillåter identifiering anges. Vid förvärv av vapen från annan än vapenhandlare, skall överlåtarens tillståndsbevis för vapnet bifogas, om beviset finns i behåll.
   I ansökan skall anges antal och slag av skjutvapen som sökanden redan innehar. Vidare skall sökanden ange för vilket ändamål han ämnar inneha vapnet och vilka omständigheter han vill åberopa till stöd för att inneha det. Förordning (1991:1257).

8 § Den som samlar vapen får ges ammunitionstillstånd för att inneha ammunition till sådant vapen som han har tillstånd att inneha. Huvudman för museum som avses i 8 § första stycket 3 vapenlagen (1973:1176) och den som samlar ammunition får ges tillstånd att inneha ammunition även till annat vapen. Förordning (1991:1257).

9 § Ansökan om tillstånd att inneha ammunition görs skriftligen hos polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist samt om det slag och den mängd ammunition som sökanden önskar tillstånd att inneha. Ansökan skall även innehålla uppgift om ändamålet med innehavet och de omständigheter sökanden vill åberopa till stöd för sin ansökan att inneha ammunitionen. Förordning (1991:1257).

10 § Innan en sammanslutning som avses i 4 § 2 och 3 ges tillstånd till innehav av vapen, skall polismyndigheten inhämta yttrande av Försvarsmakten, om det inte är fråga om vapen som skall lånas ut eller överlåtas av Försvarsmakten. Förordning (1994:698).

11 § Tillstånd att inneha vapen eller ammunition får inte meddelas den som är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan att förmyndaren eller förvaltaren har samtyckt till innehavet. Förordning (1991:1257).

12 § Över tillstånd att inneha vapen eller ammunition skall polismyndigheten utfärda bevis samt, om tillståndet avser innehav av vapen, en duplett av beviset. Förordning (1991:1257).

13 § Bevis om tillstånd att inneha vapen skall innehålla de uppgifter om tillståndshavaren och om vapnet som anges i 7 § samt om tidsbegränsning eller villkor som har meddelats med stöd av vapenlagen (1973:1176).
   Beviset skall vidare innehålla uppgift om för vilket ändamål ägaren är berättigad att inneha vapnet. Förordning (1991:1257).

13 a § Om ett bevis om tillstånd att inneha vapen innehåller villkor om hur vapnet skall förvaras eller att vapnet skall göras varaktigt obrukbart, får beviset inte lämnas till sökanden förrän denne visar att han uppfyller villkoren. Förordning (1991:1257).

14 § Rätt att använda vapen för jakt eller för skyddsändamål innefattar, om inte annat anges, rätt att använda vapnet även till övning eller tävling. Förordning (1991:1257).

15 § Den som inte har förvärvat vapen före utgången av den tid som sägs i 11 § vapenlagen (1973:1176) skall inom en månad därefter anmäla detta och återlämna tillståndsbeviset till polismyndigheten. Förordning (1991:1257).

16 § Den som förvärvar vapen med stöd av innehavstillstånd som inte avser visst bestämt vapen skall senast inom en månad efter förvärvet förete tillståndsbeviset hos polismyndigheten och lämna uppgift om vapnets fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer samt om överlåtarens eller upplåtarens namn och hemvist, om dessa uppgifter inte har lämnats tidigare. Avser förvärvet ett vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer, skall annan uppgift som tillåter identifiering anges. Är det fråga om förvärv av vapen från någon annan än en vapenhandlare, skall överlåtarens tillståndsbevis rörande vapnet bifogas, om beviset finns i behåll.
   Uppgifter om vapnets fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer skall av polismyndigheten antecknas på beviset. Förordning (1991:1257).

17 § Bevis om tillstånd att inneha ammunition skall innehålla de uppgifter om tillståndshavaren som anges i 9 § och för vilket ändamål han får inneha ammunitionen. I beviset skall anges det slag och den mängd ammunition som tillståndet avser. Förordning (1991:1257).

18 § har upphävts genom förordning (1991:1257).

19 § Vid utlämnande av ammunition som förvärvas med stöd av ammunitionstillstånd skall säljaren på tillståndsbeviset anteckna dagen då utlämnandet sker, det slag och den mängd som utlämnats samt säljarens namn och adress. Då den mängd ammunition som beviset avser har uttagits, skall beviset överlämnas till säljaren. Förordning (1991:1257).

20 § Har ett tillståndsbevis förstörts eller förkommit eller förändrats så att det inte lämpligen kan användas, får polismyndigheten efter ansökan utfärda nytt bevis (duplettbevis).
   Ansökan skall, om beviset inte finns i behåll, innehålla en på heder och samvete avgiven förklaring om förlusten av beviset och uppgift om den mängd ammunition som har tagits ut.
   Kommer beviset senare till rätta, skall detta eller det nya beviset genast återlämnas till polismyndigheten. Förordning (1991:1257).

Förvaring av vapen och ammunition

21 § Rikspolisstyrelsen meddelar särskilda föreskrifter om vapenhandlares, museers och sammanslutningars förvaring av tillståndspliktiga vapen samt sammanslutningars förvaring av ammunition.
   Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om hur vapen och ammunition skall förvaras för att uppfylla föreskrifterna i 26 § andra stycket vapenlagen (1973:1176). Förordning (1991:1257).

Införsel av skjutvapen eller ammunition

22 § I fråga om tillstånd till införsel av vapen eller ammunition gäller 4--14, 17 och 20 §§ i tillämpliga delar. Avser tillståndet vapen eller ammunition som tillfälligt skall användas vid jakt eller tävling här i landet, får de förutsättningar som motsvarar dem som anges i 5 och 6 §§ visas genom intyg från den som anordnar jakten eller tävlingen. Förordning (1991:1257).

23 § Den rätt att här i landet inneha vapen eller ammunition som följer av tillstånd till införsel skall i tillståndet begränsas till viss tid.

Handel med skjutvapen

24 § Ansökan om tillstånd att driva handel med vapen görs skriftligen hos polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer, hemvist och om uppskattad omfattning av rörelsen, lagerhållningens storlek, lokalerna där verksamheten skall bedrivas samt vilka omständigheter sökanden vill åberopa för utredning av hans kunskaper att driva handel med vapen.
   Meddelas tillstånd skall bevis om detta utfärdas. I beviset skall anges det antal och slag av vapen som får på en gång innehas samt den plats där rörelsen får bedrivas. Förordning (1991:1257).

24 a § Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om krav på kunskap för tillstånd att driva handel med vapen. Förordning (1991:1257).

25 § För handelsrörelse som utövas av juridisk person skall finnas en av polismyndigheten godkänd föreståndare som är ansvarig för att rörelsen bedrivs riktigt. Vid förfall för tillståndshavaren eller föreståndaren får rörelsen förestås av en av polismyndigheten godkänd ersättare. Vid provskjutning får i vapenhandlares ställe närvara annan av polismyndigheten godkänd person. Förordning (1991:1257).

26 § Handelsrörelse får inte påbörjas förrän polismyndigheten har godkänt de lokaler och andra utrymmen som är anordnade för vapnens förvaring. Förordning (1991:1257).

27 § Handlares förvärv av vapen skall ske efter skriftlig rekvisition. Över rekvisitionerna skall handlaren föra särskild inköpsförteckning.
   En handlare, som i särskilt fall önskar förvärva vapen av någon annan än den som är berättigad att tillverka eller driva handel med vapen, skall kontrollera att överlåtaren har tillstånd att inneha vapnet. Handlaren skall inom en månad från förvärvet skriftligen anmäla detta hos polismyndigheten i den ort där överlåtaren är folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt. I samband med sådan anmälan skall överlåtarens tillståndsbevis ges in till polismyndigheten, om det finns i behåll. Förordning (1991:1257).

28 § En handlare är skyldig att föra anteckningar i särskild försäljningsförteckning över försålda vapen. Förordning (1991:1257).

29 § Föreskrifter om innehållet i rekvisition, om vilka uppgifter som skall införas i inköpsförteckning och försäljningsförteckning, hur förteckningarna skall föras och om vilka handlingar som skall fogas som bilagor till sådana förteckningar samt om innehållet i anmälan som avses i 27 § andra stycket meddelas av rikspolisstyrelsen. Förordning (1991:1257).

30 § Polismyndigheten skall se till att vapen som innehas av handlare förvaras på föreskrivet sätt. Polismyndigheten skall minst en gång årligen låta granska handlares inköpsförteckningar och försäljningsförteckningar med bilagor samt, när anledning finns till det, hans lager av vapen. Förordning (1991:1257).

31 § Handlare är skyldig att hålla inköps- och försäljningsförteckningarna med bilagor tillgängliga för polisman samt att lämna av denne begärda upplysningar om inköpta och sålda vapen och om befintligt vapenlager liksom om andra förhållanden, som är av betydelse för den tillsyn som polismyndighet skall utöva enligt 30 §. Förordning (1991:1257).

32 § Inköpsförteckning och försäljningsförteckning samt bilagor skall förvaras under tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Läggs rörelsen ner, skall förteckningarna och bilagorna överlämnas till polismyndigheten. Förordning (1991:1257).

33 § Har tillståndshavare avlidit eller försatts i konkurs, får rörelsen fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under högst ett år från dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen under förutsättning att anmälan görs till polismyndigheten inom en månad från nämnda tidpunkt och rörelsen förestås av godkänd föreståndare eller ersättare. Förordning (1987:924).

34 § Ansökan om godkännande som föreståndare eller som ersättare för sådan eller om godkännande av person som i vapenhandlares ställe skall närvara vid provskjutning, görs skriftligen hos polismyndigheten. Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist.
   Över godkännande som avses i första stycket skall polismyndigheten utfärda bevis.

35 § har upphävts genom förordning (1982:66).

Vapen och ammunition som ingår i dödsbo eller konkursbo

36 § Ingår vapen bland tillgångarna i dödsbo eller konkursbo skall den som har vård om boet göra skriftlig anmälan om detta hos polismyndigheten senast inom tre månader från dödsfallet eller beslutet om egendomsavträde.
   Anmälan skall innehålla uppgift om fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer för varje vapen och om art och mängd av därtill hörande ammunition. Är det fråga om vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer skall annan uppgift som tillåter identifiering lämnas.
   I anmälan skall vidare lämnas uppgift om vem som har hand om vapnet för boets räkning och om hur det förvaras.
   Vad som föreskrivits i första -- tredje styckena skall inte gälla kolsyre-, luft- eller fjädervapen, som är avsett för målskjutning, eller harpunvapen, om dessa vapen har en sådan begränsad effekt som anges i 1 a §. Förordning (1991:1257).

Utlåning av vapen

37 § Vid utlåning av vapen skall intyg om lånet överlämnas till låntagaren, om inte vapnet innehas uteslutande i upplåtarens närvaro.
   Vid utlåning från enskild vapeninnehavare till medlem av hans familj eller hushåll eller, beträffande gasvapen, till anställd i och för dennes tjänst får vapeninnehavarens tillstånds- eller deklarationsbevis överlämnas i stället för låneintyg. Förordning (1991:1257).

38 § Låneintyg skall innehålla uppgift om låntagarens namn, personnummer och hemvist och om tid och ändamål för utlåningen.
   Om upplåtaren är enskild vapeninnehavare, skall intyget tecknas på kopia av hans tillstånds- eller deklarationsbevis. Annat låneintyg skall innehålla uppgift om vapnets fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer. Förordning (1991:1257).

Reparation m.m. av vapen

39 § Ansökan om godkännande enligt 25 § 3 vapenlagen (1973:1176) att ta emot vapen för reparation och översyn eller enligt 25 a § första stycket 3 samma lag att ta emot vapen för skrotning görs skriftligen hos polismyndigheten.
   Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist samt om vilka vapentyper ansökan avser och hur mottagna vapen avses bli förvarade.
   Över godkännande skall polismyndigheten utfärda bevis. Beviset skall innehålla uppgift om vilka vapentyper godkännandet avser samt om villkor som meddelats med stöd av vapenlagen (1973:1176). Förordning (1991:1257).

40 § Den som tar emot vapen för reparation, översyn eller skrotning är skyldig att föra anteckningar i en särskild reparationsförteckning eller skrotningsförteckning över mottagna vapen.
   Föreskrifter om vilka uppgifter som skall införas i förteckningarna och hur förteckningarna skall föras meddelas av rikspolisstyrelsen.
   Den som tagit emot vapen för reparation, översyn eller skrotning är skyldig att hålla förteckningarna tillgängliga för polisman samt lämna denne begärda upplysningar om mottagna vapen.
   Reparationsförteckning och skrotningsförteckning samt bilagor skall förvaras under tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Förordning (1991:1257).

Inlösen av vapen och ammunition

41 § Länsstyrelse skall utse en eller flera värderingsmän som skall biträda polismyndigheten vid värdering av vapen och ammunition som skall inlösas. Till värderingsman bör utses den som har god kännedom om vapens och ammunitions marknadsvärde och vapenhandlares pris vid inköp av begagnade vapen.
   Värderingsman är berättigad till ersättning av allmänna medel för sitt uppdrag.
   Polismyndighet bör med ägaren till den egendom som skall inlösas söka komma överens om det värde efter vilket inlösen skall ske. Förordning (1990:1257).

42 § Vapen och ammunition som tillfallit staten skall försäljas. Innan försäljning sker skall Statens kriminaltekniska laboratorium erbjudas att få egendomen. Säljs egendomen av Allmateriel i Solna Aktiebolag, skall statens försvarshistoriska museer först erbjudas att få köpa den. Förordning (1990:1045).

Särskilda föreskrifter

43 § En överlåtare eller upplåtare får inte lämna ut ett vapen till den som fått tillstånd att inneha vapnet förrän han av denne har fått en duplett av tillståndsbeviset. Dupletten skall inom en månad ges in till den myndighet som utfärdat tillståndet. Förordning (1991:1257).

44 § Vid utbyte av en försliten eller på annat sätt obrukbar vapendel skall vapeninnehavaren visa tillståndsbeviset för vapnet. Förordning (1991:1257).

45 § Styrelse för sammanslutning och föreståndare för museum eller bevakningsföretag skall utöva kontroll över sammanslutningens respektive museets eller bevakningsföretagets innehav av vapen och ammunition och över att dessa förvaras riktigt.
   Styrelse för sammanslutning skall se till att det förs en särskild förteckning över ammunition som förvärvas och som överlåts. Föreskrifter om vilka uppgifter som skall införas i ammunitionsförteckning meddelas av rikspolisstyrelsen.
   Tillståndsbevis rörande sammanslutnings förvärv av ammunition, ammunitionsförteckning och andra handlingar om sammanslutnings överlåtelse av ammunition skall förvaras under två år och på anmodan hållas tillgängliga för polisman. Förordning (1991:1257).

46 § Den som har tillståndsbevis att inneha vapen är skyldig att medföra tillståndsbeviset när vapnet medförs av honom själv eller av annan som lånat vapnet av honom att innehas i hans närvaro.
   Om det är fråga om jaktvapen eller vapen som är avsett för tävlings- eller övningsskjutning, får han i stället medföra jaktkort eller medlemskort i sådan sammanslutning som avses i 8 § vapenlagen (1973:1176) försett med anteckning av tjänsteman inom polisväsendet eller av två trovärdiga personer att för vapnet gällande tillståndsbevis har företetts.
   Den som medför lånat vapen i annat fall än som avses i första stycket är skyldig att medföra sådant intyg eller bevis som enligt 37 § skall överlämnas till honom. Avser upplåtelsen jaktvapen, skall han även medföra eget tillståndsbevis för vapen av samma typ eller bevis om avlagt prov för erhållande av sådant tillstånd för vapnet eller för vapen som kräver samma utbildning som detta. Förordning (1991:1257).

47 § Medför någon vapen utan att kunna visa upp sådan handling som han enligt 46 § är skyldig att medföra, får polisman omhändertaga vapnet.
   Den som har medfört vapnet kan återfå det hos polismannen eller polismyndigheten i orten, om han styrker att han var berättigad att inneha det.
   Sedan en vecka förflutit efter omhändertagandet skall vapnet återställas, om det ej har tagits i beslag eller det tillstånd, som medfört rätt att inneha vapnet, har återkallats.

48 § Med polismän likställs vid tillämpning av 47 § första stycket dels jakttill synsmän som har förordnats av länsstyrelsen, dels personal vid Kustbevakningen och Tullverket. Förordning (1992:790).

Ansvarsbestämmelser

49 § Till böter döms den som bryter mot 26, 27, 28, 31, 32, 40, 43 eller 45 § eller underlåter att göra anmälan enligt 56 §.
   Till penningböter döms den som bryter mot 15 §, 16 § första stycket, 20 § tredje stycket, 36 eller 46 §, eller som lånar ut vapen utan att följa vad som föreskrivits i 37 eller 38 §. Förordning (1991:1257).

50 § Den som har ertappats med att medföra vapen utan att kunna visa upp i 46 § föreskriven handling är fri från ansvar, om han inom en vecka därefter hos polismyndighet styrker att han vid tiden för förseelsen hade rätt att inneha vapnet och omständigheterna ger vid handen att förseelsen haft sin grund i tillfälligt förbiseende.

Överklagande m.m.

51 § Hos länsstyrelsen överklagas polismyndighets beslut om
1. förordnande enligt 5 a § av provledare
2. godkännande enligt 25 § av föreståndare, ersättare för föreståndare eller annan person som i vapenhandlares ställe skall närvara vid provskjutning, samt
3. godkännande enligt 26 § av lokaler.
   Länsstyrelses beslut om förordnande av provledare får inte överklagas. Länsstyrelses beslut i andra frågor överklagas hos kammarrätten. Förordning (1991:1257).

52 § Polismyndighets beslut enligt denna förordning skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas. Förordning (1991:1257).

Underrättelseskyldighet m. m.

53 § Polismyndigheten skall underrätta skattemyndigheten om vilka personer som förekommer i vapenregister. När en sådan person ändrar namn, får ändrad folkbokföring eller avregistreras från folkbokföringen, skall skattemyndigheten lämna uppgift om detta till polismyndigheten i den ort där personen är folkbokförd. Förordning (1991:1257).

54 § Har domstol funnit någon skyldig till brott mot vapenlagen (1973:1176) eller denna förordning eller till annat brott vid vilket skjutvapen använts eller har högre rätt avgjort mål vari sådan dom meddelats, skall kopia av domen eller beslutet samma dag sändas till polismyndigheten i den dömdes folkbokföringsort. I fråga om den som driver handel med vapen eller ammunition, ingår i styrelse för sammanslutning som avses i 8 § vapenlagen (1973:1176) eller företräder huvudman för museum skall underrättelse även sändas till polismyndigheten i den ort där rörelsen bedrivs, styrelsen har sitt säte eller museet är beläget.
   Samma underrättelseskyldighet gäller när domstol har lämnat yrkande om förverkande enligt vapenlagen helt eller delvis utan bifall. Förordning (1991:1257).

55 § Anmälan om överlämnande av skjutvapen eller ammunition för förvaring enligt 26 § tredje stycket vapenlagen (1973:1176) skall göras senast två veckor före överlämnandet. Om detta till följd av särskilda skäl inte är möjligt, får anmälan göras i anslutning till att vapnet eller ammunitionen överlämnas.
   Anmälan skall innehålla uppgift om fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer för varje vapen samt om art och mängd av ammunition.
   I anmälan skall vidare lämnas uppgift om vem som skall förvara vapnet eller ammunitionen och hur det är avsett att förvaras.
   Görs anmälan av den som avser att överlämna skjutvapen eller ammunition till annan för förvaring, bör denne tillställa den andre en kopia av anmälan. Förordning (1991:1257).

55 a § Närmare förskrifter om anmälan som avses i 46 § vapenlagen (1973:1176) meddelas av socialstyrelsen. Förordning (1991:1257).

56 § Den som till Sverige inför eller här tillverkar kolsyre-, luft- eller fjädervapen eller harpunvapen skall göra anmälan om det till rikspolisstyrelsen. Närmare föreskrifter om när anmälan skall ske och om vad den skall innehålla meddelas av rikspolisstyrelsen. Förordning (1991:1257).

57 § Till den i 22 § andra stycket och 28 b § vapenlagen (1973:1176) nämnda europeiska vapenkonventionen är, förutom Sverige, följande stater anslutna: Cypern, Danmark med undantag av Färöarna och Grönland, Förbundsrepubliken Tyskland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Portugal. Förordning (1989:812).

58 § Föreskrifterna om anmälningsskyldighet i 22 § andra stycket och 28 b § vapenlagen (1973:1176) gäller inte
1. långa skjutvapen med slätborrade pipor, om bara ett skott kan avskjutas från varje pipa utan omladdning (flertalet hagelgevär och vissa salongsgevär),
2. luft-, fjäder-, harpun- och kolsyrevapen,
3. varaktigt obrukbara vapen, som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen,
4. särskilda anordningar som gör det möjligt att använda annan ammunition till ett skjutvapen än det är avsett för. Förordning (1982:216).

59 § Anmälan som avses i 22 § andra stycket och 28 b § vapenlagen (1973:1176) skall göras till polismyndigheten i den ort där anmälaren är folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt. Anmälan skall innehålla uppgift om namn och hemort samt nummer på pass eller identitetskort i fråga om den person som skall inneha skjutvapnet. Dessutom skall uppgifter om vapnet lämnas i de hänseenden som anges i 7 § denna förordning.
   Polismyndigheten skall vidarebefordra anmälan till rikspolisstyrelsen, som sänder underrättelse till behörig myndighet i den främmande staten. Förordning (1991:1257).

60 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av vapenlagen (1973:1176) och för verkställigheten av denna förordning meddelas av rikspolisstyrelsen, som även meddelar föreskrifter om registerföringen hos polismyndigheterna. Förordning (1991:1257).

Avgifter

61 § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna förordning i de fall som framgår av andra stycket.
   För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§ avgiftsfö rordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

Ärendeslag                                      Avgiftsklass

Tillstånd att inneha vapen (7 §)

första vapnet för vilket tillstånd söks                 2
varje ytterligare vapen 1
Tillstånd att inneha ammunition (9 §) 1
Tillstånd till införsel av vapen eller
ammunition (22 §) 2
Tillstånd att driva handel med vapen (24 §) 5
Godkännande av föreståndare för handel med vapen,
ersättare för denne eller person som i vapenhandlares
ställe skall närvara vid provskjutning (34 §) 2
Godkännade av person att ta emot vapen för
reparation och översyn eller för skrotning (39 §) 5
Förordning (1992:209).

62 § Avgift tas ut för utlämnande av dublettbevis enligt 20 §. I fråga om avgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 20--24 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass A tillämpas. Lag (1994:1227).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1974:123
1. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1974.
2. Den som vid kungörelsens ikraftträdande är berättigad att förvärva, inneha, införa eller handla med skjutvapen eller ammunition på grund av tillstånd som beviljats enligt kungörelsen (1927:338) med vissa bestämmelser angående skjutvapen och ammunition, vapenkungörelsen (1934:315) eller vapenförordningen (1949:340) skall vid tillämpningen av denna kungörelse anses ha erhållit tillstånd därtill enligt vapenlagen (1973:1176). Detta gäller också den som mottagit föreskrivet bevis om att han deklarerat innehav av vapen enligt någon av nämnda äldre kungörelser (deklarationsbevis).
1983:1084
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1985.
2. Som bevis enligt 5 § första stycket 1 skall gälla även sådana bevis som före ikraftträdandet har meddelats enligt naturvårdsverkets anvisningar för prov för innehav av jaktvapen.
3. Den som vid ikraftträdandet har tillstånd att inneha skjutvapen för jakt behöver inte uppfylla kravet enligt 5 § första stycket 1, om han inom ett år efter det att det tidigare tillståndet upphörde att gälla ansöker om nytt tillstånd att inneha
a. hagelvapen, om det tidigare tillståndet omfattade sådant vapen,
b. kulvapen, om det nya tillståndet avser ett vapen som enligt naturvårdsverkets föreskrifter om klassindelning har samma användningsområde som eller ett mera begränsat användningsområde än det vapen som avsågs med det tidigare tillståndet eller kräver samma utbildning som detta. Förordning (1986:239).
1987:924
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om konkurser, där konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet.
1991:1257
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Innehar någon vid förordningens ikraftträdande ett luft- eller fjädervapen som enligt äldre föreskrifter fick innehas utan tillstånd, får han inneha det utan tillstånd även i fortsättningen.
3. Föreskriften i 13 a § gäller inte i fråga om ärenden, i vilka ansökan har kommit in till polismyndigheten före ikraftträdandet.
4. Luft- eller fjädervapen, som ingår i ett dödsbo eller konkursbo och som enligt äldre föreskrifter var undantagna från anmälningsskyldighet enligt 36 § behöver inte heller därefter anmälas, om dödsfallet inträffat eller konkursbeslutet meddelats före ikraftträdandet.
SFS 1974:123

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1974-03-01

Upphävandedatum:
1996-04-01

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 1994:1227