Författningen har upphävts / ska upphävas 1998-01-01 genom SFS 1997:240

Inledande bestämmelser

1 § Kontant arbetsmarknadsstöd utges enligt denna lag vid arbetslöshet till
1. den som icke är försäkrad enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
2. försäkrad enligt nämnda lag som efter inträdet i erkänd arbetslöshetskassa ännu ej uppfyllt medlemsvillkoret enligt lagen,
3. försäkrad enligt nämnda lag som ej har rätt till ersättning enligt lagen på grund av att ersättningsperiod gått till ända sedan han uppnått 60 års ålder. Lag (1994:1674).

2 § Det kontanta arbetsmarknadsstödet handhas av Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna. Utbetalning av stödet ombesörjes av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

3 § har upphävts genom lag (1994:1674).

3 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, såsom försöksverksamhet under tiden den 1 juli 1997- den 31 december 1998, besluta att personer som redan får ersättning enligt denna lag skall kunna få fortsatt ersättning enligt lagen utan att villkoren i 4 § första stycket, med undantag av tredje punkten, är uppfyllda. Lag (1997:242).

3 b § Med avvikelse från vad som anges i denna lag får, om förutsättningarna enligt andra stycket är uppfyllda, ersättning lämnas till personer som fyllt 60 men inte 65 år (tillfällig avgångsersättning). Ansökan om ersättning skall göras före utgången av år 1997.
   Som villkor för ersättning gäller att personen är helt arbetslös och under minst 12 månader under tiden den 1 januari 1996- den 15 april 1997 fått arbetslöshetsersättning eller deltagit i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ersättningen lämnas så länge heltidsarbetslösheten består. Lag (1997:242).

Allmänna villkor för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd

4 § Kontant arbetsmarknadsstöd tillkommer den som
1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan,
2. är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken hon eller han inte anmält hinder som kan godtas,
3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, och
4. inte kan få lämpligt arbete.
   Ersättning lämnas tidigast den 1 juli det år den arbetslöse fyller 20 år.
   Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i utbildning. Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att ersättning får lämnas till en person som deltar i utbildning samt de villkor för rätt till ersättning som i sådant fall skall gälla.
   Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som enligt 48 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring har uteslutits från medlemskap under en tid av ett år från uteslutningen. Ersättning lämnas inte heller till personer som är permitterade utan lön. Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att ersättning får lämnas till personer som är permitterade utan lön samt de villkor för rätt till ersättning som i sådant fall skall gälla.
   Som företagare enligt denna lag anses den som äger eller är delägare - direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som hon eller han är personligt verksam i och som hon eller han har ett väsentligt inflytande över.
   En företagare skall anses vara arbetslös
- när företagarens personliga verksamhet i rörelsen vid en samlad bedömning kan anses ha upphört annat än tillfälligt, eller
- när företagaren tillfälligt upphör att bedriva verksamhet i rörelsen under förutsättning att uppehållet i rörelsen inte till någon del är av säsongkaraktär och att någon verksamhet inte bedrivs i rörelsen.
   En företagare som återupptagit verksamheten efter ett tillfälligt upphörande med ersättning enligt sjätte stycket andra strecksatsen har rätt till ersättning endast om förutsättningarna enligt första strecksatsen samma stycke är uppfyllda. Ersättning enligt sjätte stycket andra strecksatsen får bara utnyttjas en gång per rörelse.
   Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en företagare skall anses vara arbetslös även i andra fall än som sägs i sjätte stycket. Lag (1997:242).

5 § Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om
1. inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den arbetssökandes yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga förhållanden,
2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant icke finnes, är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga företag utgår till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,
3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärd som är lovlig enligt lag och kollektivavtal,
4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som angives i författning eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.

Arbetsvillkor m.m.

6 § Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd föreligger, om den arbetslöse under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde
- haft förvärvsarbete i minst 6 månader och utfört arbetet under minst 70 timmar per kalendermånad, eller
- haft förvärvsarbete i minst 450 timmar under en sammanhängande tid av 6 kalendermånader och utfört arbetet under minst 45 timmar under var och en av dessa månader (arbetsvillkor).
   Med förvärvsarbete avses även tid då sökanden haft
- semester,
- varit ledig av annan anledning än sjukdom, tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön, eller
- får annan ersättning än pension på grund av anställningens upphörande (avgångsvederlag).
   Tid med avgångsvederlag beräknas med utgångspunkt i avgångsvederlagets storlek i förhållande till den sökandes genomsnittliga inkomst per månad i anställningen under en viss period. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om beräkningen.
   Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete som
1. arbetsgivaren finansierat med stöd av
- förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller
- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller som
2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller dock inte om sökanden då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete än som nyss sagts.
   Tid då förvärvsarbete har utförts får inte räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret. Lag (1997:242).

7 § För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken den sökande enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den sökande
1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,
2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad reha- bilitering för vilken statligt utbildningsbidrag lämnats,
3. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag,
4. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,
5. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av
- förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller
- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,
6. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, eller
7. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått. Lag (1997:242).

8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då sökanden varit hindrad att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,
3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller vård av adoptivbarn i 2 år efter barnets ankomst i familjen,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag,
7. utlandsvistelse till följd av att den sökande följt med sin make eller maka vid dennes arbete i utlandet under förutsättning att makens eller makans arbetsgivare har sitt säte i Sverige och att lönen utbetalas från Sverige, varvid med make eller maka jämställs person med vilken den sökande sammanbor under förhållanden som liknar makars.   Detsamma gäller tid då sökanden har fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av
1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvars- plikt,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering,
4. utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag, eller
5. deltagande i verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått, i den mån sådan tid inte enligt 7 § jämställs med tid under vilken förvärvsarbete har utförts.
   Den tid som inte räknas in i ramtiden får dock inte överstiga två år. Lag (1997:242).

9 § Den som i minst 90 kalenderdagar under en ramtid av tio månader i anslutning till att han avslutat utbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd stått till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den offentliga arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat är berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret. Vid bestämmande av ramtid inräknas inte tid då sökanden har varit hindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande på grund av sjukdom, tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, havandeskap eller vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år.
   Arbetslös som avses i 1 § 3 skall vid tillämpning av första stycket anses ha fullgjort arbetsvillkoret. Lag (1995:859).

10 § har upphävts genom lag (1994:1674).

10 a § har upphävts genom lag (1994:1674).

Det kontanta arbetsmarknadsstödets form m.m.

11 § Kontant arbetsmarknadsstöd lämnas i form av ett per dag beräknat belopp. Under en kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade dagar samt karens- och avstängningsdagar uppgå till högst fem. Lag (1994:1674).

12 § Kontant arbetsmarknadsstöd får, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medger undantag, ej utges för lördag eller söndag.
   Stöd får ej utges för tid under vilken stödtagaren uppbär föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (1994:1674).

Karenstid och ersättningstidens längd

13 § Dagpenning får inte lämnas förrän den sökande under en sammanhängande tid av tolv månader varit arbetslös fem dagar (karensvillkor). I karenstiden räknas in endast de dagar för vilka stöd skulle ha lämnats, om karenstiden gått till ända.
   Sökande som avses i 1 § 3 behöver inte uppfylla karensvillkoret. Detsamma gäller dem som är ersättningsberättigade enligt 9 § eller är anvisade verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen. Lag (1994:1674).

14 § Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar (ersättningsperioden), om inte annat följer av andra stycket eller av 15 § sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden 450 dagar.
   I ersättningsperioden inräknas inte dagar, under vilka stödtagaren har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling, ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa eller verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgår i enlighet med de föreskrifter som har meddelats av regeringen.
   Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan börjar uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (1997:578).

14 a § har upphävts genom lag (1994:1674).

15 § Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända, har stödtagaren rätt till kontant arbetsmarknadsstöd under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om han då inte uppfyller arbets- och karensvillkoren. Vad som nu sagts gäller dock inte om en sammanhängande tid av 12 månader, i vilken inte räknas in tid som avses i 8 §, har förlutit sedan hon eller han senast fick ersättning.
   Har ersättningsperioden gått till ända men har stödtagaren inom en tid av tolv månader dessförinnan uppfyllt arbetsvillkoret, lämnas kontant arbetsmarknadsstöd under ytterligare en ersättningsperiod. Då skall dock karensvillkoret på nytt uoppfyllas. Den nya ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet, då stödtagaren senast uppfyllde arbetsvillkoret.
   För den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då hon eller han i övrigt är arbetslös får, om det finns särskilda skäl, regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva om begränsningar i ersättningsrätten och om karenstid utöver vad som följder av denna lag. Lag (1994:1674).

16 § har upphävts genom lag (1994:929).
   17 § har bytt beteckning genom lag (1994:1674).

Det kontanta arbetsmarknadsstödets storlek

18 § Kontant arbetsmarknadsstöd lämnas med det belopp som regeringen fastställer om inte annat följer av denna lag.
   Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del av vecka utgår arbetsmarknadsstöd med det antal ersättningsdagar per vecka som följer av en av regeringen fastställd omräkningstabell. Lag (1994:1674).

19 § har upphävts genom lag (1976:1066).

20 § har upphävts genom lag (1994:1674).

20 a § har upphävts genom lag (1994:1674).

21 § har upphävts genom lag (1994:1674).

21 a § har upphävts genom lag (1994:1674).

22 § har upphävts genom lag (1994:1674).

23 § har upphävts genom lag (1994:1674).

24 § Uppbär en stödtagare änke- eller änklingspension eller annan ålderspension än enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller mindre än hel förmån av förtidspension, sjukbidrag eller ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, nedsätts det kontanta arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet. En sådan nedsättning skall inte göras med hänsyn till omställningspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen om allmän försäkring.
   Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada eller olycksfall, nedsättes stödet enligt grunderna i första stycket.
   Ersättning understigande tio kronor för dag utbetalas inte. Brutet krontal utjämnas till närmast högre krontal. Lag (1994:1674).

Begränsning vid säsongsarbetslöshet

25 § I fråga om arbetstagare som huvudsakligen är sysselsatta i yrke, inom vilket arbetslöshet årligen regelbundet förekommer, får Arbetsmarknadsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, begränsa rätten till kontant arbetsmarknadsstöd. Lag (1994:1674).

Avstängning från rätten till kontant arbetsmarknadsstöd

26 § Stödtagare skall avstängas från rätt till ersättning under tid som anges i 27 §, om han
1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning,
2. skilts från arbete på grund av otillbörligt uppförande,
3. avvisat erbjudet lämpligt arbete, eller
4. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd. Lag (1995:1637).

27 § Är det sannolikt att arbete som avses i 26 § skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avstängningstiden tio, 20 respektive 45 ersättningsdagar vid avstängning enligt punkten 1 samt 20, 40 respektive 60 ersättningsdagar vid avstängning enligt punkterna 2-4. I avstängningstiden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller kontant arbetsmarknadsstöd skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilkas stödtagaren har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga 28, 56 respektive 112 kalenderdagar vid avstängning enligt punkten 1 samt inte överstiga 56, 112 respektive 168 kalenderdagar vid avstängning enligt punkterna 2-4.
   Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 26 §, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.
   Är det uppenbart att stödtagaren inte vill anta lämpligt arbete, såsom då stödtagaren vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbjudet sådant arbete eller lämnat sitt arbete utan giltig anledning, skall stödtagaren vara avstängd till dess han eller hon utfört sådant förvärvsarbete som enligt 6 § första stycket får tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret under 80 dagar.
   Avständningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 26 § inträffat. Lag (1995:1637).

27 a § har upphävts genom lag (1994:1674).

27 b § har upphävts genom lag (1994:1674).

27 c § har upphävts genom lag (1994:1674).

27 d § har upphävts genom lag (1994:1674).

27 e § har upphävts genom lag (1994:1674).

27 f § har upphävts genom lag (1994:1674).

27 g § har upphävts genom lag (1994:1674).

27 h § har upphävts genom lag (1994:1674).

27 i § har upphävts genom lag (1994:1674).
   Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 26 § inträffat. Lag (1994:1674).

28 § Bestämmelserna i 26 § 1-3 om arbete skall tillämpas i fråga om arbetsmarknadspolitiska åtgärder som berättigar till utbildningsbidrag samt i fråga om utbildningar för vilka utbildningsbidrag lämnas enligt förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag. Bestämmelserna i 27 § skall därvid gälla i tillämpliga delar. Lag (1997:242).

29 § Med beslut om avstängning enligt 26 - 28 §§ jämställes beslut om avstängning från rätt till ersättning enligt 29, 30, 31 och 34 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Lag (1994:1674).

Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd m.m.

30 § Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd görs skriftligen hos länsarbetsnämnd som regeringen bestämmer. Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivaren om sökandens arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av hans rätt till stöd. Kan sådant intyg endast med stora svårigheter införskaffas, får arbetsförhållandena och övriga uppgifter styrkas på annat sätt.
   Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket enligt formulär som fastställes av Arbetsmarknadsstyrelsen.
   Utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd görs av den allmänna försäkringskassa i vilken sökanden är inskriven. Lag (1994:1674).

Överklagande av länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas, Arbetsmarknadsstyrelsens och domstols beslut m.m.

30 a § Beslut av en länsarbetsnämnd i ärenden om stöd enligt denna lag skall omprövas av nämnden, om det begärs av en enskild som beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 30 b §.
   Vid omprövning får beslut inte ändras till den enskildes nackdel. Lag (1994:1674).

30 b § Även om begäran om omprövning inte har framställts, skall länsarbetsnämnden ändra beslutet i ett ärende om stöd enligt denna lag som har fattats av nämnden och inte har prövats av allmän förvaltningsdomstol,
1. om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,
2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag,
3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak.
   Ändring behöver inte göras om oriktigheten är av ringa betydelse.
   Ett beslut får inte ändras till den enskildes nackdel, om den beslutade förmånen har förfallit till betalning och inte heller i annat fall om det finns synnerliga skäl mot det.
   Ändring enligt denna paragraf får inte ske sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl. Lag (1995:709).

31 § Beslut av länsarbetsnämnd som inte avser ärenden angående rätt till ersättning enligt denna lag får överklagas hos Arbetsmarknadsstyrelsen. Styrelsens beslut i sådana ärenden överklagas hos regeringen. Lag (1995:709).

31 a § har upphävts genom lag (1994:1674).

32 § Beslut av länsarbetsnämnd i ärenden om rätt till ersättning överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte annat följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
   Nämndens beslut får dock inte överklagas innan nämnden har omprövat sitt beslut enligt 30 a §. Överklagas ett beslut innan det har omprövats skall överklagandet anses som en begäran om omprövning enligt den paragrafen.
   I fråga om ärenden som i första instans handläggs av allmän försäkringskassa skall tillämpas bestämmelserna i 20 kap. 10--13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt överklagande av försäkringskassas och domstols beslut.
   Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän deltagit i länsrätten. Lag (1995:709).

32 a § Arbetsmarknadsstyrelsen skall verka för att bestämmelserna i denna lag tillämpas likformigt och rättvist.
   Arbetsmarknadsstyrelsen får överta länsarbetsnämndens uppgift att i länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan. Arbetsmarknadsstyrelsen för det allmännas talan i Regeringsrätten.
   Styrelsen får, även till förmån för enskild part, överklaga en domstols och en länsarbetsnämnds beslut i ärenden om rätt till ersättning. Lag (1995:1697).

33 § Skrivelsen med överklagandet skall inges till den myndighet eller det organ som har meddelat beslutet. Den omständigheten att överklagandet ingivits eller insänts direkt till den myndighet som har att pröva överklagandet utgör dock inte hinder mot att ta upp överklagandet till prövning, om överklagandet har kommit in i rätt tid.
   Vad som sägs i denna paragraf om överklagande skall i tillämpliga delar gälla en begäran om omprövning enligt 30 a §. Begäran om omprövning av ett beslut skall ske inom samma tid som ett överklagande av beslutet.
   Länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas, Arbetsmarknadsstyrelsens, Riksförsäkringsverkets och domstols beslut skall gälla omedelbart, om inte annat anges i beslutet eller bestäms av myndighet som har att pröva beslutet. Lag (1994:1674).

33 a § har upphävts genom lag (1994:1674).

33 b § har upphävts genom lag (1994:1674).

33 c § har upphävts genom lag (1994:1674).

33 d § har upphävts genom lag (1994:1674).

Särskilda bestämmelser

34 § Har regeringen träffat överenskommelse med annan stat om andra villkor för rätt att erhålla ersättning än som föreskrives i denna lag, skall dessa villkor tillämpas. Lag (1994:1674).

35 § Kontant arbetsmarknadsstöd skall dras in om stödtagaren medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift om ett förhållande som är av betydelse för rätten till stöd. Beslutet om indragning av stödet skall gälla under minst 130 stöddagar. Om det finns särskilda skäl får beslutet gälla under färre dagar.
   Till den vars stöd har dragits in enligt första stycket får kontant arbetsmarknadsstöd betalas ut först sedan stödtagaren har utfört sådant förvärvsarbete som får tillgodoräknas enligt 6 § första stycket under 80 dagar från den tidpunkt då det förhållande som ledde till att stödet dragits in kom till länsarbetsnämndens kännedom. Endast dag då förvärvsarbete har utförts i minst tre timmar skall här räknas in. Lag (1995:1637).

36 § Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att kontant arbetsmarknadsstöd utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit sådant stöd och har han skäligen bort inse detta, skall det som betalats ut för mycket återbetalas, om ej i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet.
   Om någon har ålagts återbetalningsskyldighet, får vid en senare utbetalning ett skäligt belopp innehållas i avräkning på vad som har betalats ut för mycket. Avräkning på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon av en allmän försäkringskassa har ålagts återbetalningsskyldighet för en ersättning som har utgetts enligt en annan författning. Lag (1983:196).

37 § Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt äger tillämpning på ersättning enligt denna lag. Lag (1994:1674).

38 § Beträffande minskning av vissa ersättningar med utgiven ersättning enligt denna lag gäller föreskrifterna i 17 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och 6 kap. 7 § andra stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Lag (1994:1674).

39 § De närmare föreskrifter som finns erforderliga för tillämpningen av denna lag, meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Arbetsmarknadsstyrelsen och Riksförsäkringsverket. Lag (1994:1674).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1993:657
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 4, 11 och 18 §§ den 5 juli 1993 och i övrigt den 6 september 1993.
2. De nya bestämmelserna i 4, 11, 13, 15, 16, 18 och 27 §§ skall tillämpas i fråga om ersättning som avser tid efter ikraftträdandet.
3. Vid tillämpning av 13 § första stycket skall, om ersättningsperioden har börjat före den 6 september 1993, karensvillkoret uppfyllas när stödtagaren blir arbetslös första gången efter ikraftträdandet.
1994:929
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. För tiden den 1 juli 1994--den 31 december 1995 skall i stället för vad som sägs i 9 § första stycket gälla att avgiftsvillkoret är uppfyllt i fråga om rätt till ersättning under en ersättningsperiod enligt 14 §, om ersättningsperioden börjar under tiden
a) den 1 juli--den 30 september 1994, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst sex månader,
b) den 1 oktober--den 31 december 1994, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst sju månader,
c) den 1 januari--den 31 mars 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst åtta månader,
d) den 1 april--den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst nio månader,
e) den 1 juli--den 30 september 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst tio månader, och
f) den 1 oktober--den 31 december 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst elva månader.
3. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på en ersättningsperiod som påbörjats före ikraftträdandet, om något annat inte framgår av andra stycket.
De nya bestämmelserna i 20 § femte stycket och 27 f § andra stycket skall tillämpas på en ersättningsperiod enligt första stycket. Om en ny ersättningsperiod börjar enligt bestämmelserna i 27 f § andra stycket, skall de nya bestämmelserna tillämpas på den ersättningsperioden, om något annat inte följer av punkten 6.
4. En sökande som under en ersättningsperiod som sägs i punkten 3 första stycket uppfyller det särskilda arbetsvillkoret skall, vid prövningen av rätten till fortsatt ersättning när ersättningsperioden gått till ända, anses ha uppfyllt det allmänna arbetsvillkoret.
Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 3 första stycket går till ända före den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första stycket i denna punkt också gälla vid prövningen av rätten till fortsatt ersättning när den nya ersättningsperiod som börjar efter ikraftträdandet går till ända.
5. Den för vilken någon ersättningsperiod inte pågår vid ikraftträdandet och som före utgången av år 1994 uppfyller det särskilda arbetsvillkoret skall när det gäller rätten till ersättning anses ha uppfyllt det allmänna arbetsvillkoret.
6. I stället för vad som föreskrivs i 15 § andra stycket tredje meningen och i 27 f § första stycket andra meningen skall gälla att den nya ersättningsperioden inte börjar innan den föregående perioden har gått till ända, under förutsättning att den perioden går till ända före utgången av år 1996.
7. Om det är till sökandens förmån, skall vid bestämmandet av normalarbetstid enligt 20 § andra stycket i stället för de nya bestämmelserna om grundbelopp tillämpas vad som gällt före lagens ikraftträdande för en ersättningsperiod
a) som börjar efter ikraftträdandet, om den närmast föregående ersättningsperioden har börjat före ikraftträdandet och gått till ända efter denna tidpunkt men före den 1 juli 1995, eller
b) som börjar efter ikraftträdandet, om sökanden blir arbetslös före utgången av år 1994.
1994:1674
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Den som före ikraftträdandet påbörjat en ersättningsperiod med dagpenning har rätt till sådan ersättning även efter ikraftträdandet, dock längst till och med den 30 juni 1996. Ersättningen skall bestämmas enligt 17, 20 och 21 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Detta gäller inte om stödtagaren har uppfyllt villkoren för rätt till ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i dess nya lydelse.
Den som blir arbetslös under tiden den 1 januari -- den 30 juni 1995 och då uppfyller arbetsvillkoret enligt 6 § skall ha rätt till ersättning som bestäms enligt 17, 20 och 21 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i bestämmelsernas lydelse efter den 1 januari 1995, om den sökande under 1994 varit skyldig att betala avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt under minst sju månader. Detta gäller endast om stödtagaren inte uppfyller villkoren för rätt till ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring i dess lydelse från den 1 januari 1995. Ersättning som utges med stöd av denna regel får uppbäras längst till och med den 30 juni 1996. Lag (1995:859).
1995:709
Denna lag träder i kraft, i fråga om 28 § den 1 juli 1995, och i övrigt den 1 oktober 1995.
2. Ärenden som vid utgången av september månad 1995 kommit in till Arbetsmarknadsstyrelsen men ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre föreskrifter.
1995:859
Denna lag träder i kraft i fråga om 7, 8 och 9 §§ den 1 juli 1995 och i övrigt den 1 januari 1996.
1995:1637
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Rätten till ersättning för den som inte påbörjat en ersättningsperiod och som före ikraftträdandet påbörjat sådant förvärvsarbete som avses i 6 § andra stycket skall i fråga om detta arbete bedömas enligt 6 § i dess äldre lydelse.
3. Vid avstängning i fall som avses i 26 § 1-4 och som grundar sig på en händelse som inträffat före den 1 januari 1996 gäller 27 § i sin äldre lydelse.
4. Vid indragning av kontant arbetsmarknadsstöd som grundar sig på en uppgift som är lämnad före den 1 januari 1996 gäller 35 § i sin äldre lydelse.
1995:1697
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996. I det fall där beslut har har meddelats av en länsarbetsnämnd före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1996:872
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. För den som vid ikraftträdandet har en löpande ersättningsperiod skall följande gälla. Ersättningstiden enligt 14 § skall anses ha börjat löpa den 1 januari 1996 eller vid den senare tidpunkt då ersättningsperioden påbörjats. Den löpande ersättningsperiodens längd bestäms enligt 14 § i dess äldre lydelse. Ersättningsdagar i den löpande ersättningsperioden som enligt de äldre reglerna förbrukats före ikraftträdandet avräknas från ersättningstiden i den mån de hänför sig till tiden efter den 1 januari 1996. Lag (1996:1421).
1997:242
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 3 a, 3 b och 6 §§, 7 § första stycket 7, 8 § andra stycket 5 samt 14 § den 1 juli 1997 och i övrigt den 29 september 1997.
2. Bestämmelsen i 6 § andra stycket tredje strecksatsen och tredje stycket tillämpas om anställningen har upphört efter ikraftträdandet och avtalet om avgångsvederlag har träffats efter den 14 mars 1997.
3. Rätten till ersättning för den som inte påbörjat en ersättningsperiod och som före ikraftträdandet påbörjat förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd skall i fråga om detta arbete bedömas enligt 6 § i dess äldre lydelse.
SFS 1973:371

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1973-06-05

Upphävandedatum:
1998-01-01

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 1997:578