Författningen har upphävts / ska upphävas 2011-01-01 genom SFS 2010:111

FÖRSTA AVDELNINGEN

Inledande bestämmelser

1 kap. Försäkringens omfattning m.m.

1 § Den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring.
   Till sjukförsäkringen hör frågor om rehabilitering.
   Till den allmänna försäkringen är frivillig pensionsförsäkring ansluten. Lag (2007:999).

2 § Den allmänna försäkringen handhas av Försäkringskassan.
   Om allmänt ombud för socialförsäkringen finns särskilda bestämmelser. Lag (2009:987).

3 § I socialförsäkringslagen (1999:799) finns bestämmelser om vem som är försäkrad enligt denna lag. Socialförsäkringslagen innehåller också bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse och om anmälan, m.m. Lag (2004:781).

4 § Har upphävts genom lag (1999:800).

5 § Har upphävts genom lag (1999:800).

6 § Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett prisbasbelopp. Detta belopp skall fastställas för varje år av regeringen. Regeringen skall också för varje år fastställa ett förhöjt prisbasbelopp enligt tredje stycket.
   Prisbasbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 396 multipliceras med det jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som prisbasbeloppet avser och prisläget i juni 1997. Det framräknade prisbasbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.
   Det förhöjda prisbasbeloppet räknas fram och avrundas på samma sätt som prisbasbeloppet enligt andra stycket. Därvid skall dock det där angivna bastalet höjas till 37 144 och multipliceras med samma jämförelsetal.
   Om det i lag eller annan författning eller på annat sätt hänvisas till basbelopp eller förhöjt basbelopp enligt detta lagrum skall därmed avses prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp. Lag (1998:677).

ANDRA AVDELNINGEN

Sjukförsäkring

2 kap. Om ersättning för sjukvård m.m.

1 § Bestämmelser om skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård finns i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). För hälso- och sjukvård och för vissa resor i samband med vård lämnas ersättning enligt bestämmelserna i detta kapitel. Lag (2008:146).

2 § För öppen hälso- och sjukvård som anordnas eller finansieras av staten, ett landsting eller en kommun som inte tillhör ett landsting lämnas ersättning enligt grunder som fastställs av regeringen. Lag (1994:1814).

3 § Har upphävts genom lag (2008:146).

3 a § Har upphävts genom lag (2008:146).

3 b § Har upphävts genom lag (2008:146).

4 § Ersättning för sjukhusvård på grund av skada, sjukdom eller förlossning som krävt intagning i sjukhus lämnas enligt grunder som fastställs av regeringen.
   Föreskrifter om vad som skall räknas som sjukhus enligt denna lag meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1994:746).

5 § Ersättning för särskilda rehabiliteringar och behandlingar samt för utveckling och provning av hjälpmedel åt personer med funktionshinder och liknande verksamhet lämnas enligt grunder som regeringen fastställer. Lag (1994:746).

6 § För sjukresor och sjuktransporter lämnas ersättning enligt grunder som fastställs av regeringen. Lag (1995:1479).

7 § Arbetsgivare för sjöman får vid en sjömans sjukdom ersättning enligt bestämmelserna i denna lag från Försäkringskassan för sina kostnader enligt sjömanslagen (1973:282) för
1. öppen hälso- och sjukvård, utom sådan som ges av husläkare, om vården anordnas av staten, ett landsting eller en kommun som inte tillhör ett landsting,
2. tandvård som avses i lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd, eller
3. sjukhusvård enligt 4 §. Lag (2008:146).

8 § Har upphävts genom lag (1999:800).

9 § Ersättning för sjukvård utom riket utgår endast i den utsträckning regeringen föreskriver.
   Har arbetsgivare för sjöman jämlikt sjömanslagen (1973:282) haft att för sjömans sjukvård utom riket vidkännas kostnad, som omfattas av föreskrifter meddelade med stöd av första stycket, äger han från Försäkringskassan i den ordning regeringen bestämmer erhålla gottgörelse för kostnaden enligt nämnda föreskrifter.
   Har genom utrikesförvaltningens försorg åt försäkrad lämnats ekonomiskt bistånd avseende sjukvård utom riket, äger utrikesförvaltningen från Försäkringskassan erhålla gottgörelse därför enligt vad i andra stycket sägs. Lag (2004:781).

10 § Har upphävts genom lag (2004:781).

11 § Har upphävts genom lag (1991:1040).

12 § Har upphävts genom lag (1997:1307).

12 a § Har upphävts genom lag (1997:1307).

12 b § Har upphävts genom lag (1993:50).

12 c § Har upphävts genom lag (1997:1307).

13 § Har upphävts genom lag (1993:355).

14 § Bidrag till sådana arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande försäkrad behöver som ett led i sin rehabilitering utges enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Lag (1991:1040).

3 kap. Om sjukpenning

1 § En försäkrad har enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning, om hans sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst 24 procent av prisbasbeloppet.
   Rätt till sjukpenning enligt detta kapitel föreligger inte på grundval av anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod, under vilken den försäkrades arbetsgivare har att svara för sjuklön enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Lag (1999:800).

2 § Sjukpenningrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete här i landet, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1–3 inkomstskattelagen (1999:1229) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 15 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av Försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete ska därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
   Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet. Det belopp som sålunda ska undantas ska i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall ska den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, ska ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning ska bortses från ersättning som enligt 2 a § ska anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt prisbasbelopp. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag ska vid beräkningen inte bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller en person som är närstående till någon av dem. Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och närstående person avses detsamma som i inkomstskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning ska alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988–1991.
   Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten ska, där förhållandena inte är kända för Försäkringskassan, grundas på de upplysningar som Försäkringskassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. För en försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete och som bedriver näringsverksamhet ska, under en tid om 24 månader räknat från den månad då den försäkrade har gjort eller borde ha gjort anmälan för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483), den sjukpenninggrundande inkomsten från näringsverksamheten beräknas till minst vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. I det fall den försäkrade inte har skyldighet att anmäla sig för registrering, ska tiden om 24 månader räknas som om en sådan skyldighet hade gällt för honom eller henne. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning ska gälla semesterersättning.
   Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst enligt denna paragraf ska det bortses från inkomst som hänför sig till sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §. Lag (2010:418).

2 a § Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om arbetsgivaren och arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
   Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar skattsedel på preliminär skatt, om
a) ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kronor,
b) utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,
c) ersättningen inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
d) utbetalaren och mottagaren inte har träffat en överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till inkomst av anställning, och
e) det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av grupperingen.
   Om i fall som avses i andra stycket 1 mottagaren har en F- skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen åberopas. Lag (1999:1366).

2 b § Årsarbetstid beräknas av Försäkringskassan för försäkrade som har en sjukpenninggrundande inkomst som helt eller delvis är att hänföra till anställning när detta är av betydelse för beräkning av ersättning. Årsarbetstiden är det antal timmar per år som en försäkrad kan antas komma att ha tills vidare i ifrågavarande förvärvsarbete som ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid. Vid beräkningen av årsarbetstiden inräknas även ledighet enligt 10 § tredje stycket.
   Årsarbetstiden avrundas till närmaste hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt.
   Beräkningen av årsarbetstiden skall, där förhållandena inte är kända för Försäkringskassan, grundas på de upplysningar som Försäkringskassan kan inhämta från den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller uppdragsgivare.
   Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om schablonberäkning av årsarbetstid. Lag (2004:781).

2 c § När den sjukpenninggrundande inkomsten enligt 2 § andra stycket har beräknats, ska denna, vid beräkning av sådan ersättning som utges för dag, multipliceras med talet 0,97. Lag (2007:1309).

3 § En försäkrad, som uppbär hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt denna lag eller hel särskild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn eller uppburit sådan ersättning eller pension under månaden närmast före den då han eller hon har börjat uppbära hel ålderspension, har inte rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad då den försäkrade har fyllt 70 år får sjukpenning utges för högst 180 dagar. Lag (2002:192).

4 § För dagar i en sjukperiod gäller, om inte annat följer av 1010 b §§,
1. att sjukpenning som svarar mot inkomst av anställning inte lämnas för den första dagen, och att sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete inte lämnas för de första sju dagarna om inte annat följer av 11 § första stycket,
2. att hel sjukpenning för de därpå följande 364 dagarna utgör för dag 80 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365,
3. att hel sjukpenning för de därpå följande 550 dagarna utgör 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365, och
4. att sjukpenning för de därpå följande dagarna inte lämnas.
   Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal. Till den del den försäkrade är arbetslös lämnas dock hel sjukpenning enligt 7 § med högst 486 kronor.
   Sjukpenning enligt första stycket 2 får inte lämnas om den försäkrade redan har fått sådan sjukpenning för sammanlagt 364 dagar under en ramtid som omfattar de 450 närmast föregående dagarna. Har den försäkrade under denna ramtid fått sjukpenning enligt första stycket 3 eller 7 b §, ersättning för merutgifter enligt 7 a § eller rehabiliteringspenning enligt 22 kap. 7 §, ska dagar med sådan ersättning likställas med dagar med sjukpenning enligt första stycket 2. Detta gäller även tretton dagar under sådan sjuklöneperiod som avses i sjunde stycket. Om den försäkrade har en allvarlig sjukdom får sjukpenning enligt första stycket 2 lämnas efter ansökan av den försäkrade, trots att sådan sjukpenning redan har lämnats för 364 dagar under ramtiden.
   Om sjukpenning enligt första stycket 2 inte kan lämnas, får sjukpenning enligt första stycket 3 lämnas efter skriftlig ansökan av den försäkrade. Detta gäller även för dagar i en ny sjukperiod under förutsättning att sjukpenning för maximalt antal dagar inte redan har lämnats. Om sjukperioden föranleds av en godkänd arbetsskada enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring får sjukpenning enligt första stycket 3 lämnas för ytterligare dagar.
   Sjukpenning för ytterligare dagar enligt första stycket 3 får även lämnas
1. när den försäkrade vårdas intagen på sjukhus eller på grund av sjukdom får omfattande vård utan att vara intagen på sjukhus,
2. när den försäkrade på grund av sjukdom har fått en sådan avgörande förlust av verklighetsuppfattningen och förmågan att orientera sig att den försäkrade inte kan tillgodogöra sig information, eller
3. när en återgång i arbete eller ett deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program skulle medföra risk för allvarlig försämring av den försäkrades sjukdom.
   Sjukpenning enligt femte stycket 1 och 3 lämnas efter ansökan av den försäkrade.
   Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 7 § eller har rätt till sjukpenning enligt 7 b § eller rehabiliteringspenning enligt 22 kap. 7 §. Uppkommer för den försäkrade rätt till sjukpenning enligt kapitlet i omedelbar anslutning till en sjuklöneperiod enligt lagen (1991:1047) om sjuklön, ska sjukperioden enligt denna lag anses omfatta också sjuklöneperioden.
   Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det en tidigare sjukperiod avslutats ska bestämmelserna i första stycket samt 10 a § tillämpas som om den senare sjukperioden utgör en fortsättning på den tidigare sjukperioden.
   Om den försäkrade gått miste om sjukpenning som svarar mot inkomst av anställning till följd av bestämmelserna i första stycket 1 eller 10 a § första stycket 1 för sammanlagt tio dagar under de senaste tolv månaderna utges sjukpenning för dag som avses i första stycket 1 enligt vad som anges i första stycket 2 eller 3. Om den försäkrade gått miste om sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete till följd av bestämmelserna i första stycket 1 under fem sjukperioder under de senaste tolv månaderna, utges sjukpenning för dagar som avses i första stycket 1 enligt vad som anges i första stycket 2 eller 3 från och med den sjukperiod som inträder efter det att den försäkrade gått miste om sjukpenning för sammanlagt minst 21 dagar. Till den del den försäkrade är arbetslös utges dock hel sjukpenning enligt 7 § med högst 486 kronor.
   Vid tillämpningen av denna paragraf gäller att sjukpenning inte lämnas till en försäkrad under de tre kalendermånader som infaller efter utgången av en period med sjukersättning eller aktivitetsersättning. Detta gäller dock endast till den del nedsättningen av arbetsförmågan svarar mot den nedsättning för vilken sjukersättning eller aktivitetsersättning har lämnats. Sjukpenning kan dock alltid lämnas med stöd av bestämmelserna i tredje stycket fjärde meningen, fjärde stycket tredje meningen eller femte stycket. Lag (2010:418).

4 a § Om den försäkrade av arbetsgivaren erhåller lön under sjukdom för samma tid som sjukpenningen avser, ska sjukpenning minskas med det belopp som lönen under sjukdom överstiger 10 procent av vad den försäkrade skulle ha fått i lön om han varit i arbete. Till den del lönen under sjukdom utges i förhållande till lön i arbete som för år räknat överstiger den högsta sjukpenninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 2 § ska minskning dock endast ske med belopp som när det gäller sjukpenning som utges
- enligt 4 § första stycket 2 eller 10 a § första stycket 2, överstiger 90 procent av lönen i arbete, och
- enligt 4 § första stycket 3 eller 10 a § första stycket 3, överstiger 85 procent av lönen i arbete.
   Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket ska ersättning som utges på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställs i kollektivavtal anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.
   Det belopp varmed minskning ska göras avrundas till närmast lägre hela krontal. Avräkning ska i första hand göras vid utbetalning av sjukpenning som avser samma tid som den lön under sjukdom som föranlett minskningen men får också göras vid närmast följande utbetalning av sjukpenning. Lag (2008:480).

4 b § Försäkringskassan kan efter skriftlig ansökan av den försäkrade besluta att hel sjukpenning för dag ska utges enligt vad som anges i 4 § första stycket 2 eller 3 eller 10 a § första stycket 2 eller 3 även för dagar som avses i 4 § första stycket 1 och för dag som avses i 10 a § första stycket 1. Ett sådant beslut får meddelas om den försäkrade lider av sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder med rätt till sjukpenning under en tolvmånadersperiod. Till den del den försäkrade är arbetslös utges dock hel sjukpenning för dagar som avses i 4 § första stycket 1 med högst 486 kronor per dag.
   Ett beslut som avses i första stycket får även meddelas för en sjukperiod när den sökande som givare av biologiskt material enligt lagen (1995:831) om transplantation m.m. har rätt till sjukpenning till följd av ingrepp för att ta tillvara det biologiska materialet eller förberedelser för sådant ingrepp.
   Ett beslut enligt första stycket gäller från och med den kalendermånad då ansökan gjordes hos Försäkringskassan, om inte annat sägs i beslutet. Beslutet ska gälla för viss tid som anges i beslutet eller, om det finns särskilda skäl, tills vidare. Beslutet ska upphävas om villkoret enligt första stycket andra meningen inte längre är uppfyllt.
   En försäkrad som har gjort ansökan enligt första stycket är skyldig att genomgå undersökning av läkare eller tandläkare och att ge in utlåtande över undersökningen, om Försäkringskassan finner att det behövs för ärendets bedömning. För den försäkrades utgifter för undersökningen och för utlåtande över undersökningen lämnas ersättning i enlighet med vad regeringen förordnar. Lag (2010:418).

4 c § Har upphävts genom lag (1995:1478).

4 d § Har upphävts genom lag (1995:1478).

5 § Försäkringskassan ska besluta om en försäkrads tillhörighet till sjukpenningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundande inkomst. För en försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos Försäkringskassan. Av beslutet ska framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen ska omprövas
a) när Försäkringskassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag eller särskild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn har beviljats den försäkrade eller sådan ersättning eller pension som redan utges har ändrats med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,
d) när tjänstepension har beviljats den försäkrade,
e) när ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 16 kap. 16 § har upphört, samt
f) när livränta har beviljats den försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller redan utgående livränta har ändrats.
   Ändring som avses i första stycket ska gälla från och med den dag då anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande inkomst som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som inträffar i anslutning till att Försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.
   Under tid som anges under 1–8 får, om inte första stycket b, d eller f är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om Försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade
1. bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,
2. erhåller periodiskt ekonomiskt stöd, utgivet enligt särskilda avtal mellan arbetsmarknadens parter, enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,
3. deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning eller står till arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,
6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
7. genomför militär utbildning inom Försvarsmakten som rekryt,
8. deltar i aktiviteter enligt en etableringsplan som avses i lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.
   För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 2 eller deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning eller deltar i aktiviteter enligt en etableringsplan ska Försäkringskassan, vid sjukdom under den aktuella tiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, ska årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete under den aktuella tiden.
   För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan författning ska Försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.
   För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 ska dock under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån för studier som avses i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.
   Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 eller 7 när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.
   Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a ska ej omfatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §.
   Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket ska göras senast när den försäkrade gör anspråk på ersättning som betalas ut per dag. Lag (2010:470).

5 a § För en försäkrad, till vilken tjänstepension utges i form av ålderspension eller annan därmed jämställd pension före utgången av den månad under vilken han fyller 65 år, skall sjukpenninggrundande inkomst fastställas om han har ett förvärvsarbete som beräknas pågå under minst sex månader i följd. Den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas därvid enligt 2 §.
   Är en försäkrad med sådan tjänstepension som avses i första stycket helt eller delvis arbetslös samt arbetssökande, skall sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om tjänstepensionen understiger 60 procent av lönen närmast före pensionsavgången. Den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas därvid på grundval av lönen närmast före pensionsavgången eller, om den försäkrade inte har för avsikt att förvärvsarbeta i samma omfattning som tidigare, den inkomst han kan antas få av arbete som svarar mot det föreliggande arbetsutbudet. Vid beräkningen skall iakttas att inkomsten inte får överstiga sju och en halv gånger prisbasbeloppet. Vidare skall inkomsten minskas med tjänstepensionen. Minskningen får dock inte ge till resultat att en försäkrad som är endast delvis arbetslös erhåller lägre sjukpenninggrundande inkomst än om beräkning skett enligt första stycket. Lag (2006:1537).

5 b § För sådana personer som enligt 2 kap. 4 och 6 §§ socialförsäkringslagen (1999:799) anses bosatta i Sverige även under vistelse utomlands skall den sjukpenninggrundande inkomsten vid återkomsten till Sverige fastställas till lägst det belopp som utgjorde sjukpenninggrundande inkomst omedelbart före utlandsresan. Lag (1999:800).

5 c § Vid utgången av en period då en försäkrad helt eller delvis har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag ska den sjukpenninggrundande inkomsten motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en eller flera sådana perioder. Om ett år eller längre tid har förflutit räknat från den tidpunkt sjukersättningen eller aktivitetsersättningen började utges ska den sjukpenninggrundande inkomsten omräknas enligt 5 d § tredje stycket för varje helt år som har förflutit.
   Bestämmelserna i första stycket gäller endast för tid före 65 års ålder. Lag (2009:1454).

5 d § När Försäkringskassan ska fastställa den sjukpenninggrundande inkomsten för en försäkrad som omfattas av 5 § tredje stycket 18 eller 5 e § och som helt eller delvis saknar anställning ska den sjukpenninggrundande inkomsten i vissa fall räknas om. Detsamma ska gälla för en försäkrad vars anställning upphör under en pågående ersättningsperiod. Omräkningen ska göras när minst ett år har förflutit räknat från den tidpunkt då den anställning upphörde som senast föranlett eller kunnat föranleda beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Därefter görs omräkningen årligen räknat ett år från den senaste omräkningen. Med den tidpunkt då anställningen upphörde jämställs den tidpunkt då den försäkrade helt upphörde med annat förvärvsarbete än arbete som anställd. När omräkning har gjorts enligt 5 c § räknas tidpunkten från utgången av det senaste hela år som avses där.
   Den sjukpenninggrundande inkomsten av annat förvärvsarbete, grundad på annan inkomst än som avses i 2 a § första stycket, ska också räknas om för en försäkrad som inte har upphört med förvärvsarbetet. Omräkning ska göras under en pågående ersättningsperiod efter det att ett år har förflutit räknat från ersättningsperiodens början. Därefter görs omräkningen årligen räknat ett år från den senaste omräkningen.
   Omräkningen ska göras med den procentuella förändringen i det allmänna prisläget räknad från det senast fastställda talet för konsumentprisindex jämfört med motsvarande tal tolv månader dessförinnan. En omräkning som innebär en sänkning av den sjukpenninggrundande inkomsten ska inte beaktas. Den sjukpenninggrundande inkomsten kan aldrig fastställas till ett belopp som överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet. Lag (2010:470).

5 e § Vid utgången av en period för vilken en försäkrad har fått vårdnadsbidrag enligt lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag ska den sjukpenninggrundande inkomsten lägst motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en sådan period.
   Bestämmelserna i första stycket gäller dock inte i de fall
- sådana omständigheter som anges i 5 § första stycket b, d eller f har inträffat, eller
- då den försäkrade omfattas av bestämmelserna i 5 § tredje stycket 1 eller 2. Lag (2008:308).

6 § En försäkrad skall, när han gör anspråk på sjukpenning, till Försäkringskassan anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden eller andra omständigheter, som påverkar rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek.
   Försäkringskassan skall i den utsträckning det skäligen påkallas genom förfrågningar hos de försäkrade eller på annat lämpligt sätt inhämta uppgifter om den försäkrades inkomstförhållanden, arbetstid och andra omständigheter som har betydelse för sjukpenningförsäkringen. Lag (2004:781).

7 § Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjukdom föreligger ska bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.
   Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om arbetsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels sjukpenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpenning.
   Vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt ska det beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den anställde. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, ska hans eller hennes arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen.
   Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 90 dagar ska det även beaktas om den försäkrade kan försörja sig efter en omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren.
   Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 180 dagar ska det dessutom beaktas om den försäkrade har sådan förmåga så att han eller hon kan försörja sig själv genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden i övrigt, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. En sådan förmåga ska dock inte beaktas om det finns särskilda skäl mot det. En sådan förmåga ska inte heller beaktas om det i annat fall kan anses oskäligt.
   Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 365 dagar ska det alltid beaktas om den försäkrade har sådan förmåga som anges i femte stycket första meningen. En sådan förmåga ska dock inte beaktas i fall som avses i femte stycket tredje meningen.
   I de fall den försäkrade är i behov av någon åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap., ska bedömningen enligt tredjesjätte styckena göras med beaktande av den försäkrades arbetsförmåga efter en sådan åtgärd.
   När det beräknas hur lång tid den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga enligt tredje-sjätte styckena styckena ska dagar i sjukperioder läggas samman, om den försäkrade
1. har förvärvsarbetat under en period om mindre än 90 dagar mellan sjukperioderna, eller
2. inte har förvärvsarbetat alls mellan sjukperioderna.
   Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt fjärdesjätte styckena ska göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.
   Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under vilken han eller hon annars skulle ha uppburit föräldrapenning, ska arbetsförmågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barnet är nedsatt på grund av sjukdomen.
   Om den försäkrade uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag eller särskild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, ska vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans eller hennes arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete som ligger till grund för den sjukersättning, aktivitetsersättning, pension eller livränta som utges.
   För en försäkrad som förvärvsarbetar med stöd av 16 a kap. 2 § ska nedsättningen av arbetsförmågan, om det inte går att avgöra under vilken tid och till vilket förvärvsarbete nedsättningen är hänförlig, i första hand anses hänförlig till sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §.
   För en försäkrad som förvärvsarbetar med stöd av bestämmelserna i 16 a kap. 2 § ska bedömningen enligt elfte stycket alltid göras som om sjukersättning och livränta utges med oavkortade belopp.
   För en försäkrad som på grund av sjukdom är frånvarande från ett arbetsmarknadspolitiskt program ska vid bedömningen av nedsättningen av arbetsförmågan beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att delta i programmet.
   För en försäkrad som på grund av sjukdom har lämnat ett arbetsmarknadspolitiskt program, och som har formell möjlighet att återinträda i ett sådant program, ska vid bedömningen av nedsättningen av arbetsförmågan även beaktas den försäkrades förmåga att delta i ett sådant program. Lag (2009:1531).

7 a § För att underlätta återgång till arbete i anslutning till ett sjukdomsfall får i stället för den sjukpenning som annars skulle ha utgetts enligt 7 § andra stycket skälig ersättning utges för den försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet.
   Merutgifterna skall ha uppkommit på grund av att den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom att utnyttja det färdsätt som han normalt använder för sådana resor. Lag (1995:508).

7 b § Sjukpenning enligt 7 § utges även när den försäkrade genomgår en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att förebygga sjukdom eller att förkorta sjukdomstid eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Som villkor gäller att behandlingen eller rehabiliteringen har ordinerats av läkare och ingår i en av Försäkringskassan godkänd plan.
   Arbetsförmågan ska anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsarbeta.
   Sjukpenning enligt denna paragraf utges enligt vad som anges i 4 § första stycket 2 eller 3 eller 10 a § första stycket 2 eller 3 även för dagar som avses i 4 § första stycket 1 och för dag som avses i 10 a § första stycket 1. Lag (2010:418).

8 § Den försäkrade ska till Försäkringskassan ge in en skriftlig försäkran för sjukpenning. Försäkran ska innehålla uppgifter om sjukdomen, en beskrivning av den försäkrades arbetsuppgifter och den försäkrades egen bedömning av arbetsförmågan. Uppgifterna i försäkran ska lämnas på heder och samvete.
   Den försäkrade ska till Försäkringskassan ge in läkarintyg för att styrka nedsättning av arbetsförmåga på grund av sjukdom senast från och med den sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen.
   Den försäkrade ska om Försäkringskassan begär det till Försäkringskassan ge in en skriftlig särskild försäkran avseende nedsättningen av arbetsförmågan på grund av sjukdom. Den särskilda försäkran ska innehålla en utförligare beskrivning av den försäkrades arbetsuppgifter och egen bedömning av arbetsförmågan än försäkran enligt första stycket. Uppgifterna i den särskilda försäkran ska lämnas på heder och samvete.
   Den försäkrade ska om Försäkringskassan begär det till Försäkringskassan ge in ett utlåtande av sin arbetsgivare. I utlåtandet ska det anges vilka möjligheter som finns att ta till vara den försäkrades arbetsförmåga inom arbetsgivarens verksamhet efter åtgärd som avses i 22 kap.
   Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter dels om undantag i vissa fall från skyldighet att lämna läkarintyg och försäkran, dels om att sådan skyldighet ska gälla från och med en annan dag än vad som anges i denna paragraf. Lag (2008:480).

8 a § Försäkringskassan skall, om det behövs för att kunna bedöma i vilken mån den försäkrades arbetsförmåga fortfarande är nedsatt på grund av sjukdom samt om rehabilitering eller ytterligare utredningsåtgärder är nödvändiga, begära att han eller hon genomgår utredning eller deltar i ett särskilt möte (avstämningsmöte) för bedömning av hans eller hennes medicinska tillstånd, arbetsförmåga och behov av och möjligheter till rehabilitering.
   Försäkringskassan skall under sjukperioden, när det finns skäl till det, undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap., helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete.
   Försäkringskassan skall, om det behövs för bedömningen av rätt till sjukpenning eller åtgärder enligt 7 b § eller 22 kap., under sjukperioden
1. infordra ett särskilt läkarutlåtande eller ett utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig,
2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, läkare eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter, och
3. besöka den försäkrade.
   Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar närmare föreskrifter om sådant avstämningsmöte som avses i första stycket och om särskilt läkarutlåtande enligt tredje stycket 1.
   För kostnader som den enskilde har med anledning av en sådan utredning som avses i första eller tredje stycket eller som den enskilde eller en läkare har med anledning av ett sådant avstämningsmöte som avses i första stycket lämnas ersättning i enlighet med vad som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Lag (2004:781).

9 § En försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om havandeskap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt 19 § föräldraledighetslagen (1995:584).
   En kvinna har även rätt till havandeskapspenning om hon inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap, som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), om hon inte kan omplaceras till annat arbete enligt 18 § föräldraledighetslagen.
   Havandeskapspenning utges i fall som avses i första stycket för varje dag som nedsättningen består, dock tidigast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse, och i fall som avses i andra stycket för varje dag som förbudet gäller. Havandeskapspenning utges längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
   Som förvärvsarbete ska inte betraktas sådant förvärvsarbete som utförs under tid då kvinnan förvärvsarbetar med stöd av 16 a kap. 2 §. Om det inte går att avgöra under vilken tid kvinnan avstår från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §. Lag (2008:861).

9 a § En kvinna som önskar erhålla havandeskapspenning ska göra ansökan därom. Försäkringskassan får påfordra att kvinnan till stöd för sin rätt till havandeskapspenning inger utlåtande av sin arbetsgivare samt läkarutlåtande.
   I beslutet om havandeskapspenning ska anges under vilken tid ersättning kan utges.
   Vad i lag eller annan författning föreskrivs om sjukpenning gäller i fråga om havandeskapspenning med undantag av bestämmelserna om ersättning för merutgifter i 7 a § och om karenstid i 11 §. Vidare ska havandeskapspenningen, med avvikelse från vad som anges i 4 § första stycket 1 och 10 a § första stycket 1, utges med 80 procent även för den första dagen, eller för en försäkrad med inkomst av annat förvärvsarbete, för de första sju dagarna, och även om sjukpenning enligt 4 § första stycket 2 eller 3 respektive 10 a § första stycket 2 eller 3 redan har utgivits för maximalt antal dagar. Havandeskapspenning utges inte i den mån kvinnan för samma tid uppbär sjukpenning eller sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Lag (2010:418).

10 § För de första 14 dagarna i sjukperioden utges sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte hade varit sjuk. För en försäkrad som avses i 5 § tredje stycket 1-3, femte eller sjunde stycket skall vad som har sagts nu gälla även för tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden. För sjukpenningen skall 10 a och 10 b §§ tillämpas.
   Om det inte kan utredas hur den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat under sjukperiodens första 14 dagar, får sjukpenning utges efter vad som kan anses skäligt med ledning av hur den försäkrade har förvärvsarbetat före sjukperioden, om det kan antas att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat i motsvarande omfattning under de första 14 dagarna i sjukperioden.
   Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs
1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade uppbär semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dag då han är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte räknas som semesterdag,
2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,
3. ledighet under tid då den försäkrade uppbär ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), och
4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet. Lag (2005:334).

10 a § Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 10 § svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av enbart anställning, gäller för dagar i sjukperioden som den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte hade varit sjuk

1. att sjukpenning inte lämnas för den första dagen,
2. att hel sjukpenning för de därpå följande 364 dagarna utgör 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten och beräknas enligt sjätte och sjunde styckena,
3. att hel sjukpenning för de därpå följande 550 dagarna utgör 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten och beräknas enligt sjätte och sjunde styckena, och
4. att sjukpenning för de därpå följande dagarna inte lämnas.   Sjukpenning enligt första stycket 2 får inte lämnas om den försäkrade redan har fått sådan sjukpenning för sammanlagt 364 dagar under en ramtid som omfattar de 450 närmast föregående dagarna. Har den försäkrade under denna ramtid fått sjukpenning enligt första stycket 3 eller 7 b §, ersättning för merutgifter enligt 7 a § eller rehabiliteringspenning enligt 22 kap. 7 §, ska dagar med sådan ersättning likställas med dagar med sjukpenning enligt första stycket 2. Om den försäkrade har en allvarlig sjukdom får sjukpenning enligt första stycket 2 lämnas efter ansökan av den försäkrade, trots att sådan sjukpenning redan har lämnats för 364 dagar under ramtiden.
   Om sjukpenning enligt första stycket 2 inte kan lämnas, får sjukpenning enligt första stycket 3 lämnas efter skriftlig ansökan av den försäkrade. Detta gäller även för dagar i en ny sjukperiod under förutsättning att sjukpenning för maximalt antal dagar inte redan har lämnats. Om sjukperioden föranleds av en godkänd arbetsskada enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring får sjukpenning enligt första stycket 3 lämnas för ytterligare dagar.
   Sjukpenning för ytterligare dagar enligt första stycket 3 får även lämnas
1. när den försäkrade vårdas intagen på sjukhus eller på grund av sjukdom får omfattande vård utan att vara intagen på sjukhus,
2. när den försäkrade på grund av sjukdom har fått en sådan avgörande förlust av verklighetsuppfattningen och förmågan att orientera sig att den försäkrade inte kan tillgodogöra sig information, eller
3. när en återgång i arbete eller ett deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program skulle medföra risk för allvarlig försämring av den försäkrades sjukdom.
   Sjukpenning enligt fjärde stycket 1 och 3 lämnas efter ansökan av den försäkrade.
   Ska sjukpenning utges för endast en dag ska till grund för beräkningen läggas det tal som erhålls när angiven procentandel av den sjukpenninggrundande inkomsten delas med årsarbetstiden. Talet avrundas till närmaste hela krontal. Det multipliceras därefter med antalet timmar av ordinarie arbetstid eller däremot svarande normal arbetstid. Produkten utgör hel sjukpenning för dagen.
   Ska sjukpenning utges för mer än en dag med samma procentandel ska, vid beräkning av sjukpenning för dessa dagar, det tal som erhållits enligt sjätte stycket andra meningen multipliceras med det sammanlagda antalet timmar av ordinarie arbetstid eller däremot svarande normal arbetstid som belöper på dagarna. Det tal som därvid erhålls delas med antalet dagar med sjukpenning. Kvoten utgör beloppet av hel sjukpenning för dag. Ska sjukpenning utges efter olika grader av nedsatt arbetsförmåga sammanläggs dock de timmar som avser samma grad för sig. Sjukpenning beräknas för varje sådan period för sig.
   Om antalet timmar eller det sammanlagda antalet timmar enligt sjätte och sjunde styckena inte uppgår till ett helt timtal ska avrundning ske till närmaste hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt. Sjukpenning avrundas till närmaste hela krontal.
   Om den försäkrade gått miste om sjukpenning till följd av bestämmelserna i första stycket 1 eller 4 § första stycket 1 för sammanlagt tio dagar under de senaste tolv månaderna, utges sjukpenning för dag som avses i första stycket 1 enligt vad som anges i första stycket 2 eller 3 och beräknas enligt sjätte och sjunde styckena.
   Vid tillämpningen av denna paragraf gäller att sjukpenning inte lämnas till en försäkrad under de tre kalendermånader som infaller närmast efter utgången av en period med sjukersättning eller aktivitetsersättning. Detta gäller dock endast till den del nedsättningen av arbetsförmågan svarar mot den nedsättning för vilken sjukersättning eller aktivitetsersättning har lämnats. Sjukpenning kan dock alltid lämnas med stöd av bestämmelserna i andra stycket tredje meningen, tredje stycket tredje meningen eller fjärde stycket.
   Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och däremot svarande normal arbetstid. Lag (2009:1531).

10 b § Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 10 § svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas beloppet av hel sjukpenning för dag enligt följande. Den del av sjukpenningen som svarar mot inkomst av anställning beräknas enligt 10 a § förstaåttonde styckena samt tionde stycket. Den del som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt 4 § första stycket. Lag (2009:1454).

10 c § Utan hinder av föreskrifterna i 10-10 b §§ beräknas sjukpenning enligt 4 § första stycket när den försäkrade
1. är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen samt är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, eller
2. skall uppbära sjukpenning för tid då annars havandeskapspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha uppburits.
   Vid beräkning av sjukpenning på en sjukpenninggrundande inkomst som omfattar ersättning för sådan vård som avses i 12 § skall sjukpenning som svarar mot denna ersättning beräknas enligt 4 § första stycket. Lag (2007:398).

11 § Om en försäkrad gör anmälan till Försäkringskassan ska sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete inte lämnas för de första 14, 30, 60 eller 90 dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid). Vid beräkning av karenstid ska, om en sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut, de båda perioderna anses såsom en sjukperiod.
   En försäkrad, som gjort anmälan enligt första stycket, får efter uppsägningstid övergå till försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid, om han eller hon inte har fyllt 55 år vid anmälan till Försäkringskassan om ändrad karenstid. Uppsägningstiden är det antal dagar med vilka karenstiden förkortas. En sådan ändring börjar gälla efter det att uppsägningstiden löpt ut, men får inte tillämpas vid sjukdom som inträffat innan ändringen blivit gällande. Lag (2010:418).

12 § Vårdar en försäkrad annans barn under arton år i hemmet som fosterbarn eller under därmed jämförliga förhållanden och lämnas ersättning för vården för tid då sjukpenning kommer i fråga, bedöms rätten till sjukpenning med bortseende från ersättningen. Sjukpenningens storlek och årsarbetstiden beräknas därvid på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst respektive beräknat antal timmar i förvärvsarbete som inte omfattar sådan ersättning. Lag (1994:46).

12 a § Om en arbetsgivare skall svara för sjuklön enligt lagen (1991:1047) om sjuklön för samma dag som sjukpenning kommer ifråga, beräknas sjukpenningens storlek på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som inte omfattar anställningsförmåner från den arbetsgivaren.
   Årsarbetstiden beräknas i fall som avses i första stycket på grundval av beräknat antal timmar i förvärvsarbete hos arbetsgivare som inte skall svara för sjuklön. Lag (1994:46).

13 § Bestämmelserna i 3, 5 och 7 §§ i fråga om sjukersättning och aktivitetsersättning tillämpas även där den försäkrade skulle ha fått sådan ersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna om försäkringstid i 9 kap.
   Har en försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § är tillämpliga, efter ingången av den månad då han eller hon fyllde 65 år, erhållit sjukpenning under 180 dagar, får Försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall utges. Lag (2004:781).

14 § Sjukpenning får inte utges för tid innan anmälan om sjukdomsfallet har gjorts hos Försäkringskassan, där inte hinder mött för sådan anmälan eller annars särskilda skäl föranleder att sjukpenning bör utges.
   Utan hinder av föreskriften i första stycket skall sjukpenning som grundas på inkomst av anställning utges, om den försäkrades arbetsgivare skall anmäla sjukdomsfallet enligt 12 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön. Lag (2004:781).

15 § Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade
a) fullgör annan tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt än grundutbildning som är längre än 60 dagar;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § sagda lag;
c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;
d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad.
   För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (2001:453) som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall sjukpenningen på begäran av den som svarar för vårdkostnaderna minskas med 80 kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast lägre hela krontal. Det belopp som sjukpenningen minskas med skall betalas ut till den på vars begäran minskningen har gjorts.
   Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta. Lag (2001:458).

16 § Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga, kommunala eller landstingskommunala bestämmelser, kan regeringen föreskriva undantag helt eller delvis från bestämmelserna om rätt till sjukpenning.
   I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren i den ordning regeringen bestämmer uppbära arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den utbetalda lönen.
   En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har utgivit lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att uppbära dennes sjukpenning, är bindande för Försäkringskassan om den har form av kollektivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får en arbetsgivare som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men sysselsätts i arbete som avses i det. Regeringen får meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av sjukfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal.
   Regeringen får även meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i tredje stycket.
   Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid erhållit underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får förvaltningen i den ordning regeringen bestämmer från Försäkringskassan erhålla den försäkrades sjukpenning, i den mån den inte överstiger vad som har utgivits i underhåll.
   Sjukpenning som betalas ut enligt denna paragraf till en arbetsgivare ska minskas med lön under sjukdom som arbetsgivaren utger till arbetstagaren för samma tid som sjukpenningen avser, dock endast när det gäller sjukpenning som utges
- enligt 4 § första stycket 2 eller 10 a § första stycket 2, med den del av lönen under sjukdom som överstiger 90 procent av lönen i arbete, och
- enligt 4 § första stycket 3 eller 10 a § första stycket 3, med den del av lönen under sjukdom som överstiger 85 procent av lönen i arbete.
   Härvid har bestämmelserna i 4 a § andra och tredje styckena motsvarande tillämpning. Lag (2008:480).

16 a § Regeringen får föreskriva att ersättning som en arbetsgivare för sjömän som avses i sjömanslagen (1973:282) har rätt till enligt 16 § skall utges för varje dag och med viss procent av utbetald lön och andra kostnader som arbetsgivaren haft för den anställde. Lag (1994:46).

17 § Sjukpenning får, om omständigheterna motiverar det, dras in eller sättas ned om en försäkrad
a) underlåter att meddela Försäkringskassan sin vistelseadress när han under sjukdomsfall vistas annat än tillfälligt på annan adress än den som angetts till Försäkringskassan,
b) underlåter att enligt 6 § första stycket anmäla sådan ändring som är av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.
   Angående nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning som här avses stadgas i 20 kap. 3 §. Lag (2004:781).

18 § Har upphävts genom lag (1981:1246).

4 kap. Om föräldrapenningförmåner

1 § En försäkrad förälder har rätt till föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning (föräldrapenningförmåner) enligt detta kapitel.
   Föräldrapenningförmåner utges för vård av barn endast om barnet är bosatt i riket.
   Vid adoption av barn får barnet anses bosatt i riket om de blivande adoptivföräldrarna är bosatta i riket.
   Regeringen får förordna att tillfällig föräldrapenning, med undantag för förmån enligt 10 § fjärde eller femte stycket, får utges även till en förälder som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge för vård av barn bosatt i något av dessa länder. Lag (2001:141).

2 § Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs med förälder
a) rättslig vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om barnet,
b) den som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det,
c) den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans.
   Vid tillämpning av 10, 10 a, 10 b och 11 §§, 13 § andra stycket samt 20 kap. 9 b § likställs med förälder även
a) den som en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden,
b) den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem.
   Vid tillämpning av 12 §, 13 § första, tredje och fjärde styckena samt 1418 §§ likställs med förälder även den som har fått rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 11 a §. Detsamma gäller vid tillämpningen av 12 § och 1418 §§ den som har fått rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 § femte stycket. Den som har fått rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 c § likställs också med förälder vid tillämpning av 1418 §§. Lag (2009:1050).

3 § Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utges under högst 480 dagar sammanlagt för föräldrarna.
   Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning under ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det första.
   Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, har varje förälder rätt att uppbära föräldrapenning under hälften av den i första och andra styckena angivna tiden.
   En förälder som ensam har vårdnaden om barnet har rätt att själv uppbära föräldrapenningen under hela den tid som anges i första och andra styckena. Detsamma gäller om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet men den andra föräldern inte har rätt till föräldrapenning.
   Om en förälder på grund av sjukdom eller handikapp varaktigt saknar förmåga att vårda barnet har den andra föräldern rätt att själv uppbära föräldrapenningen under hela den tid som anges i första och andra styckena.
   En förälder kan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för den andra föräldern med undantag för föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning såvitt avser en tid om 60 dagar för varje barn, eller vid flerbarnsbörd, för barnen gemensamt. Ett avstående från rätt att uppbära föräldrapenning görs genom skriftlig anmälan till Försäkringskassan.
   Föräldrapenning utges längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Lag (2004:781).

4 § Modern har rätt till föräldrapenning tidigast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. För tiden efter barnets födelse är den av föräldrarna som till huvudsaklig del vårdar barnet berättigad till föräldrapenning.
   Föräldrapenning utges även i samband med föräldrautbildning eller besök i förskoleverksamhet, i vilken barnet deltar. Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning kan utges före barnets födelse.
   En förälder som inte har barnet i sin vård har rätt till föräldrapenning endast om särskilda skäl föreligger. Kravet på särskilda skäl gäller dock inte
1. modern till och med den tjugonionde dagen efter förlossningsdagen,
2. förälder som deltar i föräldrautbildning. Lag (1994:605).

5 § Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn. Är det frågan om adoption av andra makens barn eller adoptivbarn eller av eget barn utges föräldrapenning dock inte utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum. Som adoption anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera det. Tidpunkten då den försäkrade fått barnet i sin vård jämställs därvid med tidpunkten för barnets födelse. Föräldrapenning utges dock inte för barn som fyllt tio år. Lag (1985:87).

6 § Hel föräldrapenning utgör lägst 180 kronor om dagen (lägstanivå).
   Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen har varit försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån och skulle ha varit det om Försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges dock alltid lägst med ett belopp för hel föräldrapenning om 180 kr (grundnivå). För en förälder som endast är försäkrad enligt 3 kap. 4 § socialförsäkringslagen (1999:799) gäller detta under förutsättning att föräldern uppfyller villkoren i första meningen.
   Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för
- 210 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån, och för
- 90 dagar med belopp enligt lägstanivån.
   Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för
- 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån, och för
- 90 dagar med belopp enligt lägstanivån. För varje barn utöver det andra utges föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån.
   När föräldrapenning enligt andra-fjärde styckena ska utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, ska beräkningen ske enligt 6 a § och 3 kap. med undantag av 2 § andra stycket första och andra meningarna, 5 § fjärde-sjunde styckena samt 10 a och 10 b §§. Vidare utges hel föräldrapenning för dag alltid med 80 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365.
   Utan hinder av vad som föreskrivs i andra-fjärde styckena ska, om förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde eller den högre inkomst som löneavtal därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barn. Skulle den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde ha överstigit sju och en halv gånger prisbasbeloppet, om inkomsten alltjämt hade beräknats utan begränsningen i 3 kap. 2 § andra stycket första meningen, tillämpas det beräkningssätt som anges i 6 a §. Är kvinnan gravid på nytt innan barnet uppnått eller skulle ha uppnått ett år och nio månaders ålder, ska föräldrapenningen även fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt. Detsamma gäller vid adoption av barn som sker inom två år och sex månader efter det att det föregående barnet fötts eller adopterats. Har efter tid som avses i 3 kap. 5 § tredje stycket 5 sänkning inte skett av den sjukpenninggrundande inkomst som avses i 3 kap. 2 § andra stycket på grund av att den årliga inkomsten i pengar överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet, tillämpas bestämmelserna i detta stycke och 6 a § på motsvarande sätt.
   För en förälder som helt eller delvis saknar anställning ska den sjukpenninggrundande inkomst som föräldrapenningen beräknas på enligt sjätte stycket alltjämt omräknas på sätt som anges i 3 kap. 5 d § med undantag av den begränsning som anges i paragrafens sista stycke. Lag (2008:480).

6 a § Vid beräkning av den sjukpenninggrundande inkomst som skall läggas till grund för beräkning av föräldrapenning enligt 6 § femte eller sjätte stycket skall bortses från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete till den del summan av dessa inkomster överstiger tio gånger prisbasbeloppet. Därvid bortses i första hand från inkomst av annat förvärvsarbete. Lag (2006:1537).

7 § Hel föräldrapenning för dag utges när föräldern inte förvärvsarbetar. Tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning utges när föräldern förvärvsarbetar högst en fjärdedel, hälften, tre fjärdedelar respektive sju åttondelar av normal arbetstid.
   Vid tillämpning av första stycket ska som förvärvsarbete inte betraktas vård av barn, som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem. Vårdar föräldern ett sådant barn och betalas ersättning för vården, ska vid beräkningen enligt 6 § av föräldrapenning bortses från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen för vården.
   Vid tillämpning av första stycket ska som förvärvsarbete inte betraktas sådant förvärvsarbete som utförs under tid då föräldern förvärvsarbetar med stöd av 16 a kap. 2 §. Om det inte går att avgöra under vilken tid föräldern avstår från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §. Lag (2008:861).

7 a § Föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning utges för tid som normalt är arbetsfri för föräldern endast om han eller hon i direkt anslutning till den arbetsfria tiden uppbär motsvarande eller högre föräldrapenning. Detta gäller dock endast för perioder av arbetsfri tid om högst fyra dagar. Lag (1994:1655).

8 § Föräldrapenning får utges med belopp som motsvarar hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels grundnivå eller lägstanivå när föräldern arbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid. Lag (2001:1106).

9 § Villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6 § andra stycket anses uppfyllt om föräldern inte har varit försäkrad för viss sjukpenning, men skulle ha varit det om Försäkringskassan känt till samtliga förhållanden.
   När det ska bestämmas om villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6 § andra stycket är uppfyllt för en försäkrad som avses i 3 kap. 5 b § ska det bortses från tiden för utlandsvistelsen. När det bestäms om villkoret är uppfyllt för en förälder som fått sjukersättning eller aktivitetsersättning ska sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt 3 kap. 5 c § anses ha gällt hela den tid som föräldern fått sådan ersättning. När det bestäms om villkoret är uppfyllt för en försäkrad som fått vårdnadsbidrag enligt lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag får det bortses från den tid som föräldern fått sådant bidrag. Lag (2009:1454).

9 a § Om en förälder har uppburit en förmån enligt utländsk lagstiftning som motsvarar föräldrapenning med anledning av ett barns födelse, skall den tid då den utländska förmånen har utgetts räknas av från det högsta antal dagar under vilka föräldrapenning kan utges enligt 3 § första och andra styckena.
   Avräkningen skall i första hand göras från de dagar som föräldern själv har rätt till enligt 3 § tredje stycket och, beträffande dessa dagar, från de dagar som avses i 6 § andra stycket. För återstående dagar som skall avräknas gäller följande.
1. Om den utländska förmånen grundas på inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete skall avräkningen i första hand göras från de dagar för vilka föräldrapenning kan utges med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning.
2. Om den utländska förmånen utges med ett belopp som för alla förmånstagare är enhetligt och oberoende av inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete, skall avräkningen i första hand göras från de dagar för vilka föräldern har rätt till sådan föräldrapenning som endast kan utges enligt lägstanivån. Lag (2001:1107).

10 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn, som inte har fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med

1. sjukdom eller smitta hos barnet,
2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,
3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,
4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förutsättning att sistnämnda barn omfattas av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning.   För vård av ett barn vars levnadsålder understiger 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning enligt första stycket om tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad. Därutöver utges ersättning för vård av ett sådant barn endast om barnet vårdas på sjukhus eller får motsvarande vård i hemmet. För vård av ett barn som är äldre än som nyss sagts utges tillfällig föräldrapenning enligt första stycket inte för tid under vilken annars föräldrapenning skulle ha uppburits; undantag gäller dock om barnet vårdas på sjukhus. Med vård på sjukhus jämställs tillfällig vård i övergångsboende för barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
   En förälder till barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har rätt till tillfällig föräldrapenning från barnets födelse till dess att det fyller sexton år även när föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg i vilken barnet deltar (kontaktdagar).
   Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en fader som avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse för att närvara vid förlossningen, sköta hemmet eller vårda barn. Vid adoption eller när två personer enligt 6 kap. 10 a § föräldrabalken har utsetts att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn tillkommer motsvarande rätt båda adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna. Vid adoption utges sådan tillfällig föräldrapenning om barnet inte fyllt tio år. Som adoption anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera det.
   Försäkringskassan kan besluta att en annan försäkrad än en fader eller moder som avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse skall få rätt till tillfällig föräldrapenning för de ändamål som anges i fjärde stycket. Detta gäller om
1. det inte finns någon fader som har rätt till tillfällig föräldrapenning,
2. modern är avliden,
3. fadern avstår från sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt fjärde stycket och det skulle vara oskäligt att inte låta honom avstå, eller
4. fadern inte kan eller på grund av besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud eller liknande eller på grund av andra särskilda omständigheter sannolikt inte kommer att nyttja sin rätt enligt fjärde stycket.
   Vid adoption eller när två personer enligt 6 kap. 10 a § föräldrabalken har utsetts att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn skall vad som sägs i femte stycket om fader och moder i stället gälla adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna.
   Det som sägs i fjärde och femte styckena om en fader gäller även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken. Lag (2005:439).

10 a § En förälder till ett sjukt eller funktionshindrat barn som inte har fyllt 12 år har rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med
1. besök på en institution för medverkan i behandling av barnet eller för att lära sig vårda barnet,
2. deltagande i en kurs som anordnas av sjukvårdshuvudman i samma syfte som anges i punkt 1,
3. läkarbesök på grund av att barnet lider av allvarlig sjukdom,
4. läkarbesök som är en del i behandlingen av barnet,
5. deltagande i någon behandling som är ordinerad av läkare i samma syfte som anges i punkt 4. Lag (1993:743).

10 b § Föräldrar till ett allvarligt sjukt barn under 18 år har rätt till tillfällig föräldrapenning när de behöver avstå från förvärvsarbete för vård av barnet. Lag (2006:365).

10 c § Försäkringskassan kan besluta att en annan försäkrad som avstår från förvärvsarbete ska få rätt till tillfällig föräldrapenning för att i stället för föräldern vårda ett barn som inte har fyllt tre år. Som villkor för detta gäller
a) att föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta inte kan vårda barnet,
b) att föräldern enligt 3 § fjärde och femte styckena har rätt att själv uppbära föräldrapenningen eller skulle ha haft rätt att själv uppbära föräldrapenningen, och
c) att föräldern inte bor tillsammans med någon som med stöd av bestämmelserna i 2 § första stycket c kan beviljas föräldrapenning eller med stöd av bestämmelserna i 2 § andra stycket a kan beviljas tillfällig föräldrapenning för vård av barnet.
   Vid adoption ska den tidpunkt då föräldern fick barnet i sin vård anses som tidpunkten för barnets födelse. Därvid gäller dock att tillfällig föräldrapenning inte får utges för vård av ett barn som har fyllt fem år.
   Tillfällig föräldrapenning enligt denna paragraf får inte utges till den som enligt detta kapitel på annan grund kan få föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning för vård av barnet. Lag (2009:1050).

11 § Tillfällig föräldrapenning kan utges för vård av ett barn som fyllt tolv men inte sexton år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat funktionshinder är i behov av särskild tillsyn eller vård.
   Tillfällig föräldrapenning kan även utges för vård av ett barn som fyllt sexton men inte tjugoett år om barnet omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Om barnet efter att ha fyllt tjugoett år går i sådan skola som avses i 5 kap. 28 § eller 6 kap. 7 § skollagen (1985:1100) kan tillfällig föräldrapenning utges till utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 23 år.
   Tillfällig föräldrapenning enligt första stycket utges om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 10 § första stycket eller 10 a §. För tid under vilken annars föräldrapenning skulle ha uppburits utges dock inte tillfällig föräldrapenning annat än om barnet vårdas på sjukhus. Tillfällig föräldrapenning enligt andra stycket utges om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 10 § första stycket 1.
   Försäkringskassan får i förväg pröva om förutsättningarna enligt första eller andra stycket föreligger. Ett sådant beslut är bindande för den tid som anges i beslutet men kan omprövas om de förhållanden som har lagts till grund för beslutet ändras. Lag (2004:781).

11 a § En förälder får överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn till en annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barnet
a) i samband med sjukdom eller smitta hos barnet, och
b) när det gäller barn som avses i 10 § och 11 § första stycket, sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare.
   Försäkringskassan kan, efter medgivande av en förälder, besluta att en annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete skall få rätt till tillfällig föräldrapenning i de fall som anges i första stycket. Som villkor för detta gäller dels att föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta inte kan vårda barnet, dels att föräldern inte får tillfällig föräldrapenning endast av det skälet att han eller hon för samma tid får sådan ersättning som avses i 17 § första stycket eller smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Lag (2001:141).

11 b § För vård- eller tillsynsbehov som grundat rätt till vårdbidrag enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag utges inte tillfällig föräldrapenning. Lag (2000:774).

12 § Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § första stycket och 10 a § utges under sammanlagt högst 60 dagar för varje barn och år. Tillfällig föräldrapenning enligt 11 § utges under högst 60 dagar för varje barn och år. Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 10 § första stycket 1, 3 och 4 och 10 a § utges tillfällig föräldrapenning under ytterligare högst 60 dagar för varje barn och år. Tillfällig föräldrapenning enligt 10 b § utges under ett obegränsat antal dagar. Tillfällig föräldrapenning enligt 10 c § utges under högst 120 dagar för varje barn och år.
   Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § tredje stycket utges under högst tio dagar per barn och år.
   Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § fjärde stycket utges under högst tio dagar per barn och utges inte för tid efter sextionde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Detsamma gäller tillfällig föräldrapenning enligt 10 § femte och sjätte styckena med avräkning dock för dagar med tillfällig föräldrapenning som en förälder kan ha uppburit med stöd av 10 § fjärde stycket. Vid adoption räknas tiden från den tidpunkt föräldrarna fått barnet i sin vård.
   Vid adoption och för särskilt förordnade vårdnadshavare fördelas de tio dagarna med hälften till vardera föräldern eller vårdnadshavaren om de inte kommer överens om annat. Om det endast finns en adoptivförälder eller särskilt förordnad vårdnadshavare med rätt till ersättning, har den föräldern eller vårdnadshavaren ensam rätt till de tio dagarna.
   Uppbär en förälder oavkortade löneförmåner under tid då han bedriver studier, jämställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete vid tillämpning av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning, i den mån föräldern går miste om löneförmånerna. Lag (2009:1050).

13 § För att styrka det särskilda vård- eller tillsynsbehov som avses i 11 § första stycket ska läkarutlåtande inges. I fall som avses i 10 b § ska barnets sjukdomstillstånd styrkas med ett läkarutlåtande, om det inte hos Försäkringskassan redan finns tillräcklig utredning för att bedöma rätten till ersättning.
   För att tillfällig föräldrapenning enligt 10 § första stycket 1 eller 2 ska betalas ut till en förälder eller annan försäkrad som avses i 11 a § ska föräldern med intyg enligt 20 kap. 9 b § eller på annat sätt styrka att barnet har varit frånvarande från den förskola, den pedagogiska omsorg, det fritidshem eller den skola där barnet normalt vistas. Detta gäller dock inte för tid när barnet skulle ha varit frånvarande på grund av ferier eller om det finns särskilda skäl för att den tillfälliga föräldrapenningen ändå ska betalas ut.
   Försäkringskassan får när det finns skäl till det kräva att särskilt utlåtande inges för att styrka barnets eller den ordinarie vårdarens sjukdom, smitta eller funktionshinder som avses i 10 eller 10 a § eller en förälders sjukdom eller smitta enligt 10 c § eller 11 a § andra stycket.
   Försäkringskassan får även kräva att en förälder styrker sin rätt till tillfällig föräldrapenning i fall som avses i 10 § andra stycket andra meningen eller 11 § tredje stycket andra meningen genom särskilt intyg av arbetsgivare eller annan som kan ge upplysning om arbetsförhållandena. Därjämte får krävas att en förälder styrker sin rätt till föräldrapenningförmån i samband med föräldrautbildning eller deltagande i en behandling av ett sjukt eller funktionshindrat barn genom intyg av den som anordnat utbildningen eller ordinerat behandlingen. Lag (2009:1489).

14 § Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som avstår från förvärvsarbete. Tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som arbetar högst en fjärdedel, hälften, tre fjärdedelar respektive sju åttondelar av den tid föräldern skulle ha arbetat om han eller hon inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 § andra och tredje styckena gäller i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldrapenning.
   Om inte annat följer av tredje eller fjärde stycket eller 14 a § ska till grund för beräkningen av beloppet för hel tillfällig föräldrapenning för dag läggas det tal som erhålls när 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten av anställning delas med årsarbetstiden. Vid beräkningen tillämpas 3 kap. 10 a § sjätteåttonde styckena på motsvarande sätt för den tid som förmånen avser.
   Ska tillfällig föräldrapenning utges på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete beräknas hel förmån för dag efter 80 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 260. Beloppet avrundas till närmaste hela krontal. Tillfällig föräldrapenning utges under högst fem kalenderdagar per sjudagarsperiod. För det fall föräldern avstår från förvärvsarbete under fler än fem kalenderdagar under en sjudagarsperiod, utges tillfällig föräldrapenning för de första fem dagarna i perioden. Sjudagarsperioden ska alltid beräknas med utgångspunkt i den dag för vilken ersättning begärs, varefter de närmast föregående sex dagarna räknas med i perioden.
   Ska tillfällig föräldrapenning utges på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas den del av förmånen som svarar mot inkomst av anställning enligt andra stycket medan den del av förmånen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt tredje stycket. Lag (2010:418).

14 a § Tillfällig föräldrapenning beräknas avseende hel förmån för dag efter 80 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365, varvid beloppet ska avrundas till närmaste hela krontal
1. när den försäkrade ska uppbära tillfällig föräldrapenning för tid då annars havandeskapspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha uppburits, eller
2. i fall som avses i 3 kap. 10 c § första stycket 1 samt andra stycket. Lag (2010:418).

15 § Föräldrapenningförmåner får inte utges för tid innan anmälan gjorts hos Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om hinder förelegat för sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör betalas ut. Lag (2004:781).

16 § Föräldrapenningförmåner får inte utges till båda föräldrarna för samma barn och tid i annat fall än som anges i 4 § andra stycket, 10 § tredje-sjätte styckena eller 10 b §. Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse får inte heller utges om det för samma barn och tid utges en motsvarande förmån enligt utländsk lagstiftning.
   Tillfällig föräldrapenning får utges till båda föräldrarna för samma barn och tid, om båda följer med ett barn till läkare när barnet lider av allvarlig sjukdom. Detsamma gäller om båda föräldrarna, som en del i behandlingen av barnet, behöver delta i läkarbesök eller i någon av läkare ordinerad behandling.
   Oavsett antalet barn utges till en förälder inte mer än sammanlagt hel föräldrapenning per dag. Lag (2004:1250).

17 § Föräldrapenningförmåner utges inte i den mån föräldern för samma dag uppbär sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller uppbär motsvarande ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall eller uppbär sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Utan hinder härav utges dock föräldrapenningförmånen om den avser annan tid än sjukpenningen eller den andra ersättningen.
   Föräldrapenningförmåner utges inte för dag då föräldern är semesterledig enligt semesterlagen (1977:480).
   Vad som föreskrivs i första stycket gäller även i fall då föräldern uppbär motsvarande förmån på grundval av utländsk lagstiftning. Lag (1994:1656).

18 § Bestämmelserna i 3 kap. 6 §, 16 § första-femte styckena och 17 § första stycket b samt andra stycket tillämpas även i fråga om föräldrapenningförmåner. Bestämmelserna i 3 kap. 15 § och 17 § första stycket a tillämpas även i fråga om tillfällig föräldrapenning.
   Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenningförmån anses en dag med tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning som motsvarande andel av en dag.
   Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte har fyllt 18 år, får Försäkringskassan på framställning av socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till annan person eller till nämnden att användas till förälderns och familjens nytta.
   Är en kvinna vid tiden för förlossningen intagen i kriminalvårdsanstalt eller ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, får Försäkringskassan på framställning av föreståndaren för inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkommer kvinnan skall utbetalas till föreståndaren för att användas till kvinnans och barnets nytta. Lag (2004:781).

TREDJE AVDELNINGEN

5 kap. Har upphävts genom lag (2001:489).

6 kap. Har upphävts genom lag (2000:774).

7 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning

1 § En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan och som var försäkrad vid försäkringsfallet har enligt bestämmelserna i detta kapitel rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning. För rätt till sjukersättning krävs att arbetsförmågan kan anses stadigvarande nedsatt och att åtgärder som avses i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga. För rätt till aktivitetsersättning krävs att nedsättningen kan antas bestå under minst ett år.
   En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin skolgång på grundskolenivå och gymnasial nivå har enligt vad som närmare anges i 7 § rätt till aktivitetsersättning under den tid skolgången varar oavsett om arbetsförmågan är nedsatt eller inte.
   Sjukersättning kan tidigast utges från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år.
   Sjukersättning utges tills vidare.
   Aktivitetsersättning kan tidigast utges från och med juli månad det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.
   Aktivitetsersättning utges alltid för viss tid, som inte får vara längre än tre år. Lag (2008:480).

2 § Försäkrad, vars arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt, får hel sjukersättning eller aktivitetsersättning.
   Försäkrad, vars arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad men med minst tre fjärdedelar, får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.
   Är den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med minst hälften, utges halv sjukersättning eller aktivitetsersättning.
   I övriga fall utges en fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning. Lag (2001:489).

3 § Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt ska det beaktas om den försäkrade har sådan förmåga att han eller hon kan försörja sig själv genom förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Bedömningen ska göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.
   Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt första stycket ska göras i förhållande till ett heltidsarbete.
   Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som anges i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. 7 §, ska arbetsförmågan under tiden för åtgärden anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete. Lag (2008:480).

3 a § Har upphävts genom lag (2001:489).

3 b § Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för bedömningen av om rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning föreligger, begära att den försäkrade genomgår undersökning av viss läkare eller genomgår annan utredning såsom arbetsprövning eller arbetsträning, för bedömning av den försäkrades medicinska tillstånd, arbetsförmågan och behovet av och möjligheterna till rehabilitering.
   När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning, skall Försäkringskassan även
1. begära in utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig,
2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, läkare eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter,
3. besöka den försäkrade, samt
4. undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd som avses i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete.
   Försäkringskassan skall i samband med beslut om sjukersättning som skall utges tills vidare besluta att en ny utredning av den försäkrades arbetsförmåga skall göras efter viss tid, dock senast inom tre år räknat från beslutet. Efter en sådan utredning skall Försäkringskassan, så länge rätt till sjukersättning föreligger, besluta att ytterligare utredning av arbetsförmågan skall göras efter viss tid, dock senast inom tre år räknat från det att föregående utredning slutfördes. Om den försäkrade har fyllt sextio år behöver beslut om utredning inte fattas.
   Försäkringskassan kan även under tid som sjukersättning eller aktivitetsersättning utges vidta åtgärder enligt första och andra styckena. Innan beslut fattas om medicinsk utredning enligt första eller andra stycket skall, när det kan anses nödvändigt, försäkringsläkarens bedömning inhämtas.
   För kostnader som den enskilde har med anledning av sådan utredning som avses i första och andra styckena lämnas ersättning i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2007:999).

4 § Sjukersättning och aktivitetsersättning utges i form av
1. inkomstrelaterad ersättning enligt 8 kap. samt
2. garantiersättning enligt 9 kap. Lag (2001:489).

Särskilda bestämmelser om aktivitetsersättning

5 § Försäkringskassan skall, i samband med ett beslut om att bevilja en försäkrad aktivitetsersättning, undersöka om han eller hon under den tid ersättningen skall utges kan delta i aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på hans eller hennes sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska prestationsförmåga.
   Om den försäkrade bedöms kunna delta i aktiviteter skall Försäkringskassan i samråd med honom eller henne utarbeta en plan för sådana aktiviteter. Försäkringskassan skall därvid i möjligaste mån tillgodose den försäkrades önskemål.
   Försäkringskassan skall verka för att de planerade aktiviteterna kommer till stånd. Försäkringskassan skall också samordna de insatser som behövs och se till att åtgärder vidtas för att underlätta för den försäkrade att delta i aktiviteterna.
   Som aktiviteter enligt denna paragraf avses inte sådana åtgärder som anges i 3 b §. Lag (2004:781).

6 § Särskild ersättning kan utges för kostnader som uppstår för den försäkrade med anledning av de aktiviteter som han eller hon deltar i. Ytterligare föreskrifter om sådan ersättning meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2001:489).

Aktivitetsersättning vid utbildning på grundskolenivå och gymnasial nivå

7 § En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat utbildning på grundskolenivå och gymnasial nivå vid ingången av juli månad det år då han eller hon fyller 19 år har rätt till hel aktivitetsersättning under den tid skolgången varar.
   Vid prövning av rätten till aktivitetsersättning enligt första stycket bortses från vad som i detta kapitel sägs om arbetsförmågans nedsättning. Lag (2001:489).

8 kap. Om inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning

Om rätten till ersättning

1 § Rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning har en försäkrad som avses i 7 kap. om det för honom eller henne har fastställts pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension för minst ett år under en viss tidsperiod (ramtid) närmast före det år då försäkringsfallet inträffat. Lag (2001:489).

Om ramtid

2 § Ramtiden är, om inte annat följer av 8 §,
   5 år för den som uppnår 53 års eller högre ålder det år då försäkringsfallet inträffar,
   6 år för den som uppnår 50 men inte 53 års ålder det år då försäkringsfallet inträffar,
   7 år för den som uppnår 47 men inte 50 års ålder det år då försäkringsfallet inträffar, samt
   8 år för den som uppnår 46 års eller lägre ålder det år då försäkringsfallet inträffar. Lag (2001:489).

Om antagandeinkomst

3 § Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning beräknas på grundval av en antagandeinkomst som beräknas enligt 4-8 §§.
   Antagandeinkomsten anknyts till prisbasbeloppet för det år då ersättningen skall börja utges och omräknas vid förändringar av detta. Lag (2001:489).

4 § Antagandeinkomsten beräknas med ledning av den försäkrades bruttoårsinkomster inom ramtiden.
   Med bruttoårsinkomst avses, med den begränsning som anges i 5 §,
1. pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter för respektive år, samt
2. pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats med anledning av sjukersättning eller aktivitetsersättning. Lag (2001:489).

5 § Vid beräkning av bruttoårsinkomst bortses från pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som sammantagna överstiger 7,5 gånger det för inkomståret gällande prisbasbeloppet. Lag (2001:489).

6 § Bruttoårsinkomsten räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet genom att bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten av prisbasbeloppet för det år sjukersättningen eller aktivitetsersättningen skall börja utges och prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten hänför sig till. Lag (2001:489).

7 § Antagandeinkomsten utgör genomsnittet av de tre högsta enligt 6 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom ramtiden.
   Om endast en eller två bruttoårsinkomster kan tillgodoräknas inom ramtiden upptas vid beräkning av antagandeinkomst enligt första stycket två respektive en bruttoårsinkomst med noll kronor. Lag (2001:489).

8 § Vid beräkning av inkomstrelaterad aktivitetsersättning får, om det medför en högre antagandeinkomst, vid tillämpning av 7 § i stället användas de två högsta enligt 6 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom en ramtid av tre år.
   Om, vid tillämpning av första stycket, endast en bruttoårsinkomst kan tillgodoräknas inom ramtiden upptas vid beräkning av antagandeinkomsten en bruttoårsinkomst med noll kronor.
   Om, vid beräkning av antagandeinkomst enligt denna paragraf, den försäkrade kan tillgodoräknas en bruttoårsinkomst året före det år då försäkringsfallet inträffar men denna är lägre än den sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. som den försäkrade har vid tidpunkten för försäkringsfallet eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst om Försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden, får den sjukpenninggrundande inkomsten, till den del den inte överstiger 7,5 prisbasbelopp, i stället utgöra bruttoårsinkomst. Lag (2006:359).

Om ersättning

9 § Hel inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning utges för år räknat med 64 procent av den försäkrades antagandeinkomst.
   Partiell inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning utges för år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning som motsvarar den andel av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till enligt 7 kap. 2 § andra-fjärde styckena. Lag (2001:489).

10 § Från inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning skall avräknas sådana förmåner som utges till den försäkrade enligt utländsk lagstiftning och som motsvarar sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som utgör pension vid invaliditet. Lag (2001:489).

9 kap. Om sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning

Om rätten till ersättning

1 § Rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning har en försäkrad som avses i 7 kap. och som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 8 kap. eller vars inkomstrelaterade ersättning enligt samma kapitel understiger en viss nivå (garantinivå). Garantiersättningen är beroende av försäkringstid. Lag (2001:489).

Om försäkringstid

2 § Försäkringstid för rätt till garantiersättning tillgodoräknas en försäkrad
1. enligt 3-5 §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet (faktisk försäkringstid),
2. enligt 6 § för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 64 år (framtida försäkringstid), och
3. enligt 7 § om försäkringsfallet har inträffat före 18 års ålder.
   Faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid sätts ned var för sig till närmaste antal hela månader. Den sammanlagda försäkringstiden utgör summan av faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid. Denna skall sättas ned till närmaste antal hela år. Lag (2001:489).

3 § Som faktisk försäkringstid räknas
1. tid under vilken en person anses ha varit bosatt i Sverige enligt 2 kap. socialförsäkringslagen (1999:799),
2. tid under vilken en person före tidpunkten för bosättning enligt 1 oavbrutet har vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd. Lag (2001:489).

4 § Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller enligt motsvarande äldre bestämmelser eller beviljats statusförklaring enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen eller motsvarande förklaring enligt äldre bestämmelser ska som faktisk försäkringstid även tillgodoräknas tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tidpunkten då han eller hon först kom till Sverige. Därvid ska en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan den tid under vilken den försäkrade har varit bosatt i Sverige, inräknad den tid som avses i 3 § 2, från den första ankomsten till landet till och med året före försäkringsfallet och hela tidsrymden från det att den försäkrade första gången kom till landet till och med året före försäkringsfallet. Vid beräkning enligt detta stycke bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet och som inte enligt 11 § andra stycket ska ligga till grund för beräkning av garantiersättning.
   Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid under vilken den försäkrade före den första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han eller hon beretts en tillfällig fristad. Lag (2009:1543).

5 § Vid beräkning av faktisk försäkringstid för en person som enligt 2 kap. 4 § socialförsäkringslagen (1999:799) anses bosatt i Sverige även under vistelse utomlands skall bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 11 § andra stycket skall ligga till grund för beräkning av garantiersättning. Lag (2001:489).

6 § Om den faktiska försäkringstiden enligt 3-5 §§ utgör minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det år den försäkrade fyller 64 år som framtida försäkringstid.
   Om den faktiska försäkringstiden utgör mindre än fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyller 16 år till och med året före försäkringsfallet skall som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden från och med året för försäkringsfallet till och med det år då den försäkrade fyller 64 år som motsvarar förhållandet mellan den faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden från och med det år den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet. Lag (2001:489).

7 § Om försäkringsfallet har inträffat före ingången av det år då den försäkrade fyllde 18 år, gäller inte kravet i 7 kap. 1 § att den försäkrade ska vara försäkrad vid försäkringsfallet och får försäkringstid i stället för vad som följer av 6 § tillgodoräknas enligt andra och tredje styckena.
   För en försäkrad som är svensk medborgare ska som försäkringstid tillgodoräknas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon uppnår 64 års ålder. Hänsyn ska dock inte tas till tid då den försäkrade efter fyllda 16 år inte har uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av försäkringstid enligt 3-5 §§.
   För en försäkrad som är utländsk medborgare ska bestämmelserna i andra stycket gälla under förutsättning att han eller hon är bosatt i Sverige sedan minst fem år.
   En utländsk medborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat med uppehållstillstånd i Sverige ska, när det gäller beräkning av försäkringstid för garantiersättning enligt andra stycket, likställas med en svensk medborgare. Detta gäller även
1. en gästforskare som avses i lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare med uppehållstillstånd i Sverige för forskning, och
2. en sådan gästforskares familjemedlemmar med uppehållstillstånd i Sverige. Lag (2008:292).

Om garantinivå

8 § Garantinivån för hel sjukersättning motsvarar för år räknat 2,40 gånger prisbasbeloppet.

9 § Garantinivån för hel aktivitetsersättning motsvarar för år räknat
   2,10 gånger prisbasbeloppet till och med månaden före den månad då den försäkrade fyller 21 år,
   2,15 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade fyller 21 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 23 år,
   2,20 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade fyller 23 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 25 år,
   2,25 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade fyller 25 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 27 år,
   2,30 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade fyller 27 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 29 år, samt
   2,35 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade fyller 29 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år. Lag (2001:489).

Om beräkning

10 § Garantiersättning utges endast till den som kan tillgodoräknas en försäkringstid om minst tre år. Lag (2001:489).

11 § Till grund för beräkning av garantiersättning skall ligga den inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 8 kap. som den försäkrade har rätt till för det år som garantiersättningen avser, före reducering med livränta enligt 17 kap. 2 §.
   Med inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning avses i detta kapitel även sådana utländska förmåner som enligt 8 kap. 10 § skall avräknas från inkomstrelaterad ersättning, dock inte om de är att likställa med garantiersättning enligt detta kapitel. Lag (2001:489).

12 § För den som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning utgör årlig hel garantiersättning ett belopp motsvarande garantinivån.
   För den vars hela inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning för år räknat understiger garantinivån utgör årlig garantiersättning ett belopp motsvarande skillnaden mellan garantinivån och den hela årliga inkomstrelaterade ersättningen enligt 11 §.
   Beräkning enligt andra stycket görs efter det att garantinivån avkortats enligt 13 §. Lag (2002:192).

13 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid skall garantinivån enligt 8 eller 9 § avkortas till så stor andel av denna som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas och talet 40. Lag (2001:489).

14 § Garantiersättning till den som har rätt till partiell sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 7 kap. 2 § utgör en så stor andel av hel garantiersättning beräknad enligt 10-13 §§ som svarar mot den grad av sjukersättning eller aktivitetsersättning den försäkrade har rätt till. Lag (2001:489).

10 kap. Har upphävts genom lag (2001:489).

FJÄRDE AVDELNINGEN

11 kap. Har upphävts genom lag (2001:489).

12 kap. Har upphävts genom lag (2000:774).

13 kap. Har upphävts genom lag (2001:489).

14 kap. Har upphävts genom lag (2000:463).

15 kap. Har upphävts genom lag (2000:774).

FEMTE AVDELNINGEN

16 kap. Om utbetalning av sjukersättning och aktivitetsersättning, m.m.

1 § Den som önskar sjukersättning eller aktivitetsersättning ska göra ansökan hos Försäkringskassan i enlighet med vad regeringen förordnar.
   Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller rehabiliteringspenning enligt denna lag, får Försäkringskassan tillerkänna honom eller henne sjukersättning eller aktivitetsersättning utan hinder av att han eller hon inte gjort ansökan därom. Detsamma ska gälla då en försäkrad uppbär sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utges enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.
   Uppbär en försäkrad aktivitetsersättning, får den tid för vilken förmånen ska utges förlängas utan att ansökan har gjorts.
   För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om sjukersättning eller aktivitetsersättning ska ersättning lämnas i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2008:480).

2 § Som villkor för rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning får anges att den försäkrade skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus, vistas på vårdinrättning för försäkringsmedicinsk utredning eller genomgå undersökning av viss läkare. För kostnader som uppstår med anledning av ett sådant villkor skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar.
   I fråga om rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning gäller även vissa bestämmelser om utredning i 7 kap. 3 b §. Lag (2001:489).

3 § Har upphävts genom lag (2000:463).

4 § Sjukersättning och aktivitetsersättning skall betalas ut månadsvis. Om det årliga beloppet av sådana förmåner uppgår till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den försäkrade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.
   Vid beräkning av månadsbelopp för sjukersättning och aktivitetsersättning skall det årliga belopp, som beräkningen grundar sig på, avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Är det årliga beloppet av sjukersättning och aktivitetsersättning lägre än tolv kronor, bortfaller ersättningen för den månad som beräkningen avser. Avrundning skall i första hand göras på garantiersättning enligt 9 kap. Lag (2001:489).

5 § Sjukersättning och aktivitetsersättning utges från och med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utges dock sjukersättning och aktivitetsersättning från och med månaden efter den då beslutet om förmånen meddelats.
   Sjukersättning och aktivitetsersättning får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Lag (2001:489).

6 § Ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning skall gälla från och med månaden efter den under vilken anledning till ändringen uppkommit.
   Vad som föreskrivs i 1 § första, andra och fjärde styckena samt 2 § gäller även i fråga om ökning av sjukersättning och aktivitetsersättning. I fall då ökningen kräver ansökan av den som är berättigad till sådan ersättning tilllämpas 5 § andra stycket.
   Vad som sägs i denna paragraf skall inte tillämpas i fråga om ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning i anledning av förändring av prisbasbeloppet. Lag (2001:489).

7 § Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som uppbär aktivitetsersättning, ska förmånen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen. En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har uppvisat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om aktivitetsersättning fattades ska därvid, om inte annat framkommer, antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga.
   Sådan aktivitetsersättning som har vilandeförklarats enligt 16 § får inte dras in eller minskas på grund av att den försäkrade under den tid och i den omfattning som anges i beslutet genom förvärvsarbete eller studier har uppvisat en väsentligt förbättrad arbetsförmåga.
   Aktivitetsersättning får inte dras in eller minskas på grund av att den försäkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 7 kap. 5 §. Lag (2008:861).

7 a § Om arbetsförmågan förbättras för en försäkrad som uppbär sjukersättning ska förmånen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen. En försäkrad som har uppvisat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning fattades ska därvid, om inte annat framkommer, antas ha en förbättrad arbetsförmåga.
   Sådan sjukersättning som har vilandeförklarats enligt 16 § får inte dras in eller minskas på grund av att den försäkrade under tid och i den omfattning som anges i beslutet genom förvärvsarbete eller studier har uppvisat en förbättrad arbetsförmåga.
   Sjukersättning, som utges tills vidare, som ska minskas eller dras in på grund av att arbetsförmågan har förbättrats får utges till dess att den försäkrade fått ett arbete som motsvarar den förbättring som uppkommit, dock längst sex månader. Lag (2008:861).

7 b § En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades har inte rätt att uppbära sådan ersättning för samma tid och i den omfattning som förvärvsarbetet utförs. Lag (2008:861).

8 § Den som uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning är skyldig att anmäla till Försäkringskassan om han eller hon avser att
- börja förvärvsarbeta,
- börja förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare eller
- fortsätta att förvärvsarbeta efter tid som avses i 16 §.
   Detsamma gäller om arbetsförmågan för den som uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning förbättras respektive väsentligt förbättras utan att han eller hon avser att
- börja förvärvsarbeta,
- börja förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare eller
- fortsätta att förvärvsarbeta efter tid som avses i 16 §.
   Anmälan om förvärvsarbete ska göras innan detta påbörjas, utökas eller fortsätter efter tid som avses i 16 §. Anmälan om förbättrad respektive väsentligt förbättrad arbetsförmåga ska göras utan oskäligt dröjsmål.
   Om den försäkrade har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.
   Underlåts anmälan utan giltigt skäl, får sjukersättningen eller aktivitetsersättningen dras in för viss tid eller tills vidare. Lag (2008:861).

9 § Sjukersättning och aktivitetsersättning utges, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad då den försäkrade avlidit eller rätten till förmånen annars upphört. Lag (2001:489).

10 § Om en försäkrad för samma månad har rätt till såväl aktivitetsersättning i form av garantiersättning som efterlevandestöd till barn enligt lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, utges endast den till beloppet största av förmånerna.
   Om en försäkrad för samma månad har rätt till såväl sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning som garantipension till änkepension enligt lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, utges endast den till beloppet största av förmånerna.
   Om sjukersättning i form av garantiersättning till följd av bestämmelserna i andra stycket inte skall utges, skall det vid tillämpning av 3 kap. 5 och 7 §§ ändå anses som om sådan förmån utges. Lag (2002:191).

11 § Har upphävts genom lag (2000:463).

12 § Har upphävts genom lag (2001:489).

13 § Har upphävts genom lag (1999:800).

14 § Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att dennes sjukersättning eller aktivitetsersättning i den omfattning som anges i 16 § ska förklaras vilande under tid som den försäkrade förvärvsarbetar eller studerar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om förmånen fattades. Ett sådant beslut får endast fattas om den försäkrade under minst tolv månader omedelbart dessförinnan har uppburit sjukersättning eller aktivitetsersättning.
   Sjukersättning och aktivitetsersättning som har förklarats vilande ska inte betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser.
   Vilandeförklaring får avse hel sjukersättning eller aktivitetsersättning eller en sådan kvotdel därav som anges i 7 kap. 2 §. Vid bedömning av hur stor del av förmånen som ska vilandeförklaras ska beaktas omfattningen av det förvärvsarbete som den försäkrade avser att utföra. Vid studier ska dock alltid den beviljade förmånen i sin helhet vilandeförklaras. Lag (2008:861).

15 § Har upphävts genom lag (2008:861).

16 § Försäkringskassan får besluta att sjukersättningen eller aktivitetsersättningen ska förklaras vilande från och med den månad som anges i ansökan.
   Sjukersättningen får vilandeförklaras enligt första stycket under högst tjugofyra månader, dock längst till utgången av tjugofjärde månaden från och med den första månad som beslutet omfattar.
   Aktivitetsersättningen får vilandeförklaras enligt första stycket längst till utgången av den period som beslutet om aktivitetsersättning omfattar. Lag (2008:861).

17 § Försäkringskassan får besluta att en försäkrad som förvärvsarbetar, då sjukersättningen eller aktivitetsersättningen helt eller delvis har förklarats vilande, för varje månad under en period om tolv månader ska erhålla ett belopp som motsvarar 25 procent av den sjukersättning eller aktivitetsersättning som har förklarats vilande. Lag (2008:861).

18 § Ett beslut om vilandeförklaring enligt 16 § skall upphävas om den försäkrade begär det.
   Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det upphäva ett beslut om vilandeförklaring om den försäkrade insjuknar och beräknas bli långvarigt sjuk. Detsamma gäller om den försäkrade har vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning och helt eller delvis avbryter det arbetsförsök eller de studier som legat till grund för beslutet om vilandeförklaring för att i stället uppbära föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning eller havandeskapspenning. Lag (2006:365).

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av 14-18 §§. Lag (1999:1363).

20 § Sjukersättning och aktivitetsersättning skall inte utges för tid efter det att den försäkrade sextio dagar i följd varit frihetsberövad på grund av att han eller hon är
- häktad
- intagen i anstalt eller
- intagen i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga för verkställighet av sluten ungdomsvård. Förmånerna skall åter utges för tid från och med den trettionde dagen före frigivningen. För tid under vilken den försäkrade vistas utanför anstalt enligt 56 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt tillämpas i stället bestämmelserna i 21 §.
   Utan hinder av första stycket utges sjukersättning och aktivitetsersättning för tid under vilken den försäkrade vistas utanför anstalt enligt 58 § lagen om kriminalvård i anstalt.
   Skall sjukersättning eller aktivitetsersättning inte betalas ut för del av en kalendermånad, beräknas förmånen för varje dag till en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste högre krontal.
   Försäkringskassan får medge en nära anhörig, som för sitt uppehälle är beroende av den försäkrade, rätt att helt eller delvis uppbära sjukersättning eller aktivitetsersättning som enligt första stycket annars inte skall utges. Utbetalning av del av förmån till nära anhörig skall i första hand ske från den inkomstrelaterade ersättningen. Lag (2006:1487).

21 § För varje dag som en försäkrad, som uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning, på grund av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan vistas i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende som avses i socialtjänstlagen (2001:453) skall han eller hon betala för sitt uppehälle för den tid under vilken staten bekostar vistelsen. Betalning skall ske genom att Försäkringskassan, efter skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483), gör avdrag från sjukersättning eller aktivitetsersättning när denna betalas ut. Om den försäkrade samtidigt med sådan ersättning uppbär pensionsförmåner enligt 4 eller 6 kap. lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, skall endast ett avdrag göras från de sammantagna förmånerna.
   Avdraget uppgår till 80 kr för dag. Det får dock utgöra högst en tredjedel av förmånernas månadsbelopp efter skatteavdrag delat med 30. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmaste lägre krontal. Lag (2004:781).
   16 a kap. Särskilda bestämmelser om sjukersättning

1 § För den som för juni 2008 hade rätt till sjukersättning enligt 7 kap. 1 § och vars arbetsförmåga har ansetts varaktigt nedsatt (icke tidsbegränsad sjukersättning) ska bestämmelserna i detta kapitel gälla i stället för bestämmelserna i 16 kap. 7 a, 8, 14 och 16-18 §§ om inte annat följer av 14 eller 15 §. Detsamma gäller för den som före den 1 juli 2008 beviljats icke tidsbegränsad sjukersättning för tid från och med juli 2008.
   Vad som sägs i första stycket ska inte gälla för en försäkrad som får sjukersättning med en högre förmånsnivå efter juni eller, för den som avses i första stycket andra meningen, juli 2008. Lag (2008:861).

2 § Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att hans eller hennes sjukersättning, i den omfattning som anges i 3 och 4 §§, ska betalas ut när den försäkrade förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättningen fattades. Lag (2008:861).

3 § Sjukersättning enligt 2 § ska betalas ut med ett preliminärt belopp och bestämmas slutligt i efterhand på grundval av den fastställda reduceringsinkomsten. Lag (2008:861).

4 § Sjukersättningen ska minskas med 50 procent av reduceringsinkomsten till den del den överstiger ett visst fribelopp, som
- för den som får hel sjukersättning är 1 prisbasbelopp,
- för den som får tre fjärdedels sjukersättning är 2,6 prisbasbelopp,
- för den som får två tredjedelar av hel sjukersättning är 3,6 prisbasbelopp,
- för den som får halv sjukersättning är 4,2 prisbasbelopp, och
- för den som får en fjärdedels sjukersättning är 5,8 prisbasbelopp.
   Sjukersättning utges inte i den utsträckning den beräknade sjukersättningen tillsammans med reduceringsinkomsten överstiger åtta prisbasbelopp.
   Avdraget enligt första stycket ska i första hand göras från inkomstrelaterad sjukersättning. Lag (2008:861).

Reduceringsinkomst

5 § Reduceringsinkomsten beräknas med utgångspunkt i den pensionsgrundande inkomst som beslutats enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Från denna inkomst ska avdrag göras för sådan inkomst som avses i 2 kap. 5 § 2 när det gäller belopp enligt lägstanivån, 5, 7 och 17 samma lag. Därefter ska det avdrag som enligt 2 kap. 22 § samma lag ska göras för debiterad allmän pensionsavgift läggas till reduceringsinkomsten i den utsträckning avgiften hänför sig till de i reduceringsinkomsten inräknade inkomsterna.
   Utländska inkomster ska ingå i reduceringsinkomsten, om de är av motsvarande slag som dem i första stycket och skulle ha varit pensionsgrundande enligt 2 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension om de intjänats i Sverige. Lag (2008:861).

Preliminär sjukersättning

6 § Preliminär sjukersättning beräknas efter en uppskattad reduceringsinkomst och ska så nära som möjligt motsvara den slutliga sjukersättning som kan antas komma att bestämmas enligt detta kapitel.
   Preliminär sjukersättning betalas ut med ett månadsbelopp, som avrundas nedåt till närmast hela krontal. Lag (2008:861).

Slutlig sjukersättning

7 § Slutlig sjukersättning bestäms för varje år under vilket preliminär sjukersättning har betalats ut. Slutlig sjukersättning bestäms efter den tidpunkt då pensionsgrundande inkomst har beslutats enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Lag (2008:861).

Återbetalning, m.m.

8 § Bestäms den slutliga sjukersättningen till högre belopp än som har betalats ut i preliminär sjukersättning för samma år, ska skillnaden betalas ut. Bestäms den slutliga sjukersättningen till lägre belopp än som har betalats ut i preliminär sjukersättning för samma år, ska skillnaden betalas tillbaka.
   Belopp under 1 200 kronor ska inte betalas ut eller betalas tillbaka.
   Belopp som ska betalas ut enligt första stycket ska ökas med ett tillägg. Tillägget på det överskjutande beloppet beräknas med ledning av den statslåneränta som gällde vid utgången av det år som sjukersättningen avser. På belopp som ska betalas tillbaka enligt första stycket ska en avgift betalas. Avgiften på återbetalningsbeloppet beräknas med ledning av den statslåneränta som gällde vid utgången av det år som sjukersättningen avser.
   Regeringen fastställer tillägget och avgiften. Lag (2008:861).

9 § Försäkringskassan ska besluta om återbetalning enligt 8 §. Om det finns särskilda skäl för det får Försäkringskassan efterge krav på återbetalning helt eller delvis. Vid bedömning av om det finns sådana skäl ska den försäkrades förmåga att kunna betala tillbaka sjukersättningen särskilt beaktas. För att rätten till eftergift ska kunna prövas ska skyldigheten enligt 10 § att anmäla ändringar i fråga om inkomst ha fullgjorts av den försäkrade. Om han eller hon inte har anmält sådana ändringar kan eftergift ändå prövas om den försäkrade skäligen inte borde ha insett att han eller hon var skyldig att göra sådan anmälan. Om den försäkrade medvetet eller av oaktsamhet lämnat felaktiga uppgifter till grund för beräkningen av den preliminära sjukersättningen, får kravet på återbetalning inte efterges. Lag (2008:861).

Ändrade förhållanden

10 § Den som får eller har fått preliminär sjukersättning är skyldig att utan oskäligt dröjsmål till Försäkringskassan anmäla sådana ändringar i fråga om inkomst och andra förhållanden, som kan antas innebära att slutlig sjukersättning inte kommer att beviljas eller kommer att beviljas med lägre belopp än den preliminära sjukersättningen. Lag (2008:861).

11 § Ett beslut om preliminär sjukersättning ska ändras om något har inträffat som ska påverka storleken av sjukersättningen. Försäkringskassan får underlåta att besluta om ändring, om ändringen endast i ringa utsträckning påverkar sjukersättningen. Lag (2008:861).

12 § Om den försäkrades pensionsgrundande inkomst ändras efter det att slutlig sjukersättning bestämts och ändringen innebär att sjukersättningen skulle ha varit högre eller lägre, ska en ny slutlig sjukersättning bestämmas, om den försäkrade begär det inom ett år från det att beslutet om ändring av den pensionsgrundande inkomsten meddelades eller om Försäkringskassan tar upp frågan.
   En fråga om ny slutlig sjukersättning enligt denna paragraf får inte tas upp efter utgången av femte året efter det år beslutet om pensionsgrundande inkomst meddelades. Lag (2008:861).

Ansökan m.m.

13 § Ansökan ska göras skriftligen hos Försäkringskassan varje år innan sådant förvärvsarbete som avses i 2 § påbörjas för året. Lag (2008:861).

14 § Ansökan som, utan giltig anledning, görs efter den tid som anges i 13 § ska avslås. Därvid ska bestämmelserna i detta kapitel inte gälla. I stället ska bestämmelserna i 16 kap. 7 a § första och andra styckena och 7 b, 8, 14 samt 16-18 §§ gälla. Motsvarande ska gälla för den som förvärvsarbetar utan att ha gjort en ansökan. Lag (2008:861).

15 § Efter ansökan av den försäkrade får Försäkringskassan besluta att minska eller dra in sjukersättningen, dock inte i större omfattning än vad den försäkrade har ansökt om. Därvid ska bestämmelserna i 16 kap. 7 a § första stycket tillämpas. För sådan sjukersättning som återstår efter minskning ska bestämmelserna i detta kapitel fortfarande gälla. Lag (2008:861).

SJÄTTE AVDELNINGEN

Gemensamma bestämmelser

17 kap. Om sammanträffande av förmåner m.m.

1 § Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning betalats ut av Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten eller en arbetslöshetskassa och beviljas senare en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen ska den retroaktiva ersättningen minskas. Minskningen ska ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha utgetts för perioden om beslut om båda ersättningarna hade förelegat samtidigt.
   Om en person som är berättigad till periodisk ersättning enligt denna lag har fått ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), får retroaktivt beviljad sådan periodisk ersättning betalas ut till socialnämnden. Betalning till socialnämnden får göras, till den del den ersättningsberättigade inte har återbetalat biståndet och det återstående beloppet överstiger 1 000 kr, med det belopp som motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till den ersättningsberättigade och dennes familj för eller under den tid som den retroaktiva ersättningen avser.
   I fråga om minskning av sjukersättning då livränta utges enligt äldre lagstiftning om yrkesskador gäller 2 §. Lag (2009:987).

2 § Inkomstrelaterad sjukersättning och sjukersättning i form av garantiersättning skall minskas enligt vad som sägs i andra stycket om den försäkrade har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Försäkringskassan. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av den lagen. Medför en skada för vilken livränta har börjat utges återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utgavs under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra stycket anses som om den livränta som utges har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpas vid utbytet.
   Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta vars årsbelopp överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den sjukersättningsberättigade har rätt till som skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på garantiersättningen. Sammanlagd hel sjukersättning skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, för månad räknat understiga 5 procent av prisbasbeloppet. Lag (2004:781).

3 § Har upphävts genom lag (2002:191).

4 § Har upphävts genom lag (1983:191).

5 § Har upphävts genom lag (2002:191).

18 kap. Har upphävts genom lag (2007:999).

19 kap. Om försäkringens finansiering

1 § Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen m.m. och föräldraförsäkringen föreskrivs i socialavgiftslagen (2000:980). Lag (2006:1537).

2 § Sjukförsäkringen och Försäkringskassans förvaltning av denna finansieras genom avgifter som avses i 1 §.
   Statsbidrag får lämnas med viss del av kostnaderna för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat försäkringens kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m., lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård och lagen (1991:1047) om sjuklön.
   Statsbidrag får vidare lämnas med viss del av kostnaderna för den allmänna försäkringen för förmåner enligt lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. samt för Centrala studiestödsnämnden med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1999:1395) eller bestämmelser som har meddelats med stöd av den lagen inte skall återbetalas. Lag (2004:781).

3 § Folkpensioneringen finansieras, förutom genom avgifter som avses i 1 §, med statsmedel, om ej annat särskilt föreskrivits. Särskilda folkpensionsförmåner i form av bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till pensionärer finansieras dock endast med statsmedel. Lag (2000:774).

3 a § har upphävts genom lag (1994:1746).

4 § har upphävts genom lag (2000:774).
   4 a-11 §§ har upphävts genom lag (1981:692).

20 kap. Övriga bestämmelser

1 § I denna lag avses, där ej annat framgår, med år kalenderår och med månad kalendermånad. Lag (1999:800).

2 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a § andra stycket skall den som lämnat uppgift om innehav av en F- skattsedel i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a § tredje stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F- skattsedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69). Lag (2002:191).

2 a § Om det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till ersättning föreligger enligt denna lag, men det finns sannolika skäl för att sådan rätt föreligger, skall Försäkringskassan besluta att ersättning skall betalas ut med ett skäligt belopp om detta är av väsentlig betydelse för den försäkrade. Detsamma gäller om det står klart att rätt till ersättning föreligger men ersättningens belopp inte kan bestämmas utan betydande dröjsmål. För sådan ersättning får föreskrivas särskilda villkor.
   Om det senare bestäms att ersättning inte skall utges eller skall utges med lägre belopp är den försäkrade inte skyldig att betala tillbaka utbetalad ersättning i andra fall än som anges i 4 §.
   Finns det sannolika skäl att dra in eller minska en ersättning, kan Försäkringskassan besluta att ersättningen skall hållas inne eller utges med lägre belopp till dess slutligt beslut fattas. Lag (2007:999).

3 § Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen
a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han eller hon har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft;
b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter;
c) underlåter att ge in ett sådant läkarintyg eller en sådan försäkran som ska ges in till Försäkringskassan enligt 3 kap. 8 § eller vägrar ge in en särskild försäkran enligt tredje stycket eller ett utlåtande av arbetsgivaren enligt fjärde stycket samma paragraf;
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.
   Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behandling, utredning eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ eller delta vid ett sådant avstämningsmöte som anges i 3 kap. 8 a § får sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning helt eller delvis tills vidare förvägras honom eller henne, under förutsättning att han eller hon erinrats om denna påföljd.
   Om någon som är berättigad till ersättning enligt denna lag i annat fall underlåter att lämna uppgifter i enlighet med vad som anges i 8 § eller vägrar att ta emot besök som anges där, får ersättningen dras in eller sättas ned om omständigheterna motiverar det. Lag (2008:480).

4 § Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han skäligen bort inse detta, ska återbetalning ske av vad som för mycket utbetalats.
   Om det i särskilt fall finns anledning får Försäkringskassan helt eller delvis efterge krav på återbetalning enligt första stycket.
   Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, får vid senare utbetalning till honom i avräkning på vad som för mycket utgått innehållas ett skäligt belopp.
   Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon enligt beslut av Försäkringskassan är återbetalningsskyldig för en ersättning som har utgetts på grund av en annan författning. Lag (2009:987).

4 a § Har upphävts genom lag (2008:146).

4 b § Om en person som har befunnits återbetalningsskyldig enligt 4 § har träffat avtal med Försäkringskassan om en avbetalningsplan eller har medgetts anstånd med betalningen av det återkrävda beloppet, skall ränta tas ut på beloppet. Räntan skall tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Räntan skall beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplanen träffades eller anstånd medgavs, dock inte för tid innan återkravet förfallit till betalning. Lag (2007:194).

4 c § Om ett belopp som har återkrävts enligt 4 § inte betalas i rätt tid, skall dröjsmålsränta tas ut på beloppet. För uttag av dröjsmålsränta gäller i tilllämpliga delar räntelagen (1975:635). Lag (2007:194).

4 d § Om det i särskilt fall finns anledning, får Försäkringskassan helt eller delvis efterge kravet på ränta enligt 4 b och 4 c §§. Lag (2007:194).

5 § Ersättning enligt denna lag, som ej lyfts före utgången av andra året efter det varunder beloppet förfallit till betalning, skall vara förverkad.

6 § Försäkrads fordran på ersättning enligt denna lag, som innestår hos Försäkringskassan, får inte utmätas. Försäkrads rätt till ersättning får inte heller överlåtas, innan ersättningen är tillgänglig för lyftning.
   Bestämmelserna i första stycket hindrar inte utmätning enligt vad som föreskrivs i 7 kap. utsökningsbalken. Lag (2004:781).

7 § Äger någon rätt till ersättning enligt denna lag, är han ej därav hindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättningen, som må tillkomma honom.
   Ersättning enligt denna lag må ej återkrävas av den som är skyldig att utgiva skadestånd till den ersättningsberättigade.

8 § Den som är försäkrad eller på annan grund har rätt till ersättning enligt denna lag är skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för tilllämpningen av lagen. Beträffande den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken har förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, gode mannen eller förvaltaren skyldighet att lämna uppgifterna.
   Uppgifter om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete, om inte särskilda skäl talar mot det.
   Närmare föreskrifter om skyldighet att lämna uppgifter enligt första och andra styckena meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
   Även i andra fall än när det är särskilt föreskrivet får Försäkringskassan för bedömningen av rätten till ersättning som Försäkringskassan betalar ut enligt denna lag
1. göra förfrågan hos den försäkrade eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter, och
2. besöka den försäkrade. Lag (2004:781).

8 a § Har upphävts genom lag (1997:1307).

9 § Statliga och kommunala myndigheter ävensom arbetsgivare och försäkringsinrättningar skall på begäran lämna domstol eller Försäkringskassan uppgift om namngiven person rörande förhållande, som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.
   Arbetsgivare, som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt första stycket, döms till penningböter. Lag (2004:781).

9 a § Försäkringskassan och en domstol får utan hinder av sekretess lämna ut uppgifter om sådana ersättningar åt enskilda, som utbetalas enligt lagstiftningen om allmän försäkring eller arbetsskadeförsäkring eller enligt lagstiftning om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskilda, under förutsättning att en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag eller en arbetsgivare behöver uppgiften för samordning med ersättning därifrån. En domstol får utan hinder av sekretess lämna ut de uppgifter som avses i första meningen under förutsättning att en arbetslöshetskassa behöver uppgiften för samordning med ersättning därifrån.
   Till ett utländskt socialförsäkringsorgan får utan hinder av sekretess lämnas sådana uppgifter om enskilda, som behövs vid tillämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har anslutit sig till.
   Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även för utlämnande av uppgift från varje annan myndighet, på vilken det ankommer att handlägga ärenden enligt den lagstiftning som avses i första stycket första meningen. Lag (2004:781).

9 b § Huvudmannen för den förskola, den pedagogiska omsorg, det fritidshem eller den skola där ett barn som inte har fyllt tolv år normalt vistas, ska på begäran av barnets förälder utfärda sådant intyg som avses i 4 kap. 13 § andra stycket. Intygsskyldigheten, som kvarstår till och med månaden efter den då frånvaron upphörde, ska fullgöras snarast möjligt. Lag (2009:338).

10 § Beslut av Försäkringskassan i ärenden om försäkring enligt denna lag skall omprövas av Försäkringskassan, om det begärs av en enskild som beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 10 a §.
   Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.
   Om omprövning begärs av ett beslut och det allmänna ombudet överklagar samma beslut, skall Försäkringskassan inte ompröva beslutet. Begäran om omprövning skall anses som ett överklagande. Lag (2007:999).

10 a § Försäkringskassan skall ändra ett beslut i ett ärende om försäkring enligt denna lag, som har fattats av Försäkringskassan och inte har prövats av domstol,
1. om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,
2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag,
3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak.
   Ändring skall göras även om begäran om omprövning inte har framställts enligt 10 §. Ändring behöver inte göras om oriktigheten är av ringa betydelse.
   Ett beslut får ej ändras till den försäkrades nackdel såvitt gäller förmån som har förfallit till betalning och ej heller i annat fall om det finns synnerliga skäl mot det.
   En fråga om ändring enligt denna paragraf får ej tagas upp sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl. Lag (2004:781).

10 b § Har upphävts genom lag (2006:1537).

11 § Beslut av Försäkringskassan i ärenden om försäkring enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut får dock inte överklagas av en enskild innan beslutet har omprövats enligt 10 §. En enskilds överklagande av ett sådant beslut innan beslutet har omprövats skall anses som en begäran om omprövning enligt nämnda paragraf.
   Ett beslut som rör en person som är bosatt i Sverige överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen hade sin hemortskommun när beslutet fattades. Beslut i övriga fall överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets det första beslutet i saken fattades.
   Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen var folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet fattades. För den som var bosatt eller stadigvarande vistades här i landet under någon del av det år då beslut fattades, men som inte var folkbokförd här den 1 november föregående år, avses med hemortskommun den kommun där den fysiska personen först var bosatt eller stadigvarande vistades. Lag (2009:778).

11 a § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
   Bestämmelsen i 33 § fjärde stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) gäller inte avvisningsbeslut som har meddelats av Försäkringskassan. Lag (2008:1243).

12 § Det allmänna ombudet får överklaga Försäkringskassans beslut och begära ändring enligt 10 a §.
   Det allmänna ombudet får föra talan även till förmån för enskild part. Motsvarande gäller för Försäkringskassan vid överklagande av domstols beslut. Lag (2004:781).

13 § Överklagande av beslut i mål eller ärenden om försäkring enligt denna lag skall vara inkommet inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet eller, om överklagandet anförts av det allmänna ombudet eller Försäkringskassan, inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
   Vad som sägs i denna paragraf om överklagande skall i tillämpliga delar gälla en begäran om omprövning enligt 10 §.
   Försäkringskassans och domstols beslut skall omedelbart gälla, om inte annat föreskrivits i beslutet eller bestäms av den domstol som har att pröva beslutet. Lag (2004:781).

13 a § Bestämmelserna i 10-13 §§ gäller Försäkringskassans beslut i ärenden om utfärdande av intyg för tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Lag (2008:146).

14 § Har upphävts genom lag (1998:677).

15 § Regeringen får träffa överenskommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat. Lag (1998:677).

16 § De närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2004:781).

SJUNDE AVDELNINGEN

Frivillig försäkring

21 kap. Har upphävts genom lag (2007:999).

ÅTTONDE AVDELNINGEN

Bestämmelser om rehabilitering

22 kap. Om rehabilitering och rehabiliteringsersättning

1 § En försäkrad har möjligheter till rehabilitering och rätt till rehabiliteringsersättning enligt vad som anges i detta kapitel. Lag (1999:800).

2 § Rehabilitering enligt detta kapitel skall syfta till att återge den som har drabbats av sjukdom sin arbetsförmåga och förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete.
   Rehabiliteringsåtgärder skall planeras i samråd med den försäkrade och utgå från dennes individuella förutsättningar och behov.
   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om rehabilitering när det gäller en försäkrad som inte är bosatt här i landet. Lag (1999:800).

3 § Den försäkrades arbetsgivare skall efter samråd med den försäkrade lämna de upplysningar till Försäkringskassan som behövs för att den försäkrades behov av rehabilitering snarast skall kunna klarläggas och även i övrigt medverka därtill. Arbetsgivaren skall också svara för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter avseende arbetsanpassning och rehabilitering finns även i arbetsmiljölagen (1977:1160). Lag (2007:298).

4 § Den försäkrade skall lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga hans behov av rehabilitering och efter bästa förmåga aktivt medverka i rehabiliteringen. Lag (1991:1040).

5 § Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamhet enligt denna lag.
   Försäkringskassan skall i samråd med den försäkrade se till att hans eller hennes behov av rehabilitering snarast klarläggs och att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering.
   Försäkringskassan skall, om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka med hans eller hennes arbetsgivare och arbetstagarorganisation, hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt arbetsmarknadsmyndigheterna och andra myndigheter som kan vara berörda. Försäkringskassan skall därvid verka för att dessa, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.
   Försäkringskassan skall se till att rehabiliteringsinsatser påbörjas så snart det av medicinska och andra skäl är möjligt. Lag (2007:298).

6 § Om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd, för vilken ersättning kan utges enligt detta kapitel, skall Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Planen skall såvitt möjligt upprättas i samråd med den försäkrade.
   Rehabiliteringsplanen skall ange de rehabiliteringsåtgärder som skall komma i fråga och vem som har ansvaret för dem, en tidsplan för rehabiliteringen samt uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra rehabiliteringen. Planen skall även innehålla uppgift om den beräknade kostnaden för ersättning under rehabiliteringstiden.
   Försäkringskassan skall fortlöpande se till att rehabiliteringsplanen följs och att det vid behov görs nödvändiga ändringar i den. Lag (2007:298).

7 § Rehabiliteringsersättning utges när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.
   Rehabiliteringsersättning består av rehabiliteringspenning och särskilt bidrag.
   Rehabiliteringsersättning utbetalas efter ansökan av den försäkrade.
   Rehabiliteringsersättning utges längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år.
   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om rehabiliteringsersättning vid utbildning. Lag (1991:1040).

8 § Hel rehabiliteringspenning utgör för dag det belopp som motsvarar den försäkrades sjukpenning. Vid beräkningen av rehabiliteringspenningen ska bestämmelserna i 3 kap. 4 § tillämpas. Rehabiliteringspenning utges dock även för dagar som avses i 3 kap. 4 § första stycket 1. Lag (2010:418).

9 § Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel rehabiliteringspenning. Om arbetsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels rehabiliteringspenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst häften utges halv rehabiliteringspenning. I annat fall utges en fjärdedels rehabiliteringspenning.
   Arbetsförmågan ska under tiden för rehabiliteringsåtgärden anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta.
   Vid tillämpning av första stycket ska det bortses från sådan arbetsförmåga som den försäkrade nyttjar i samband med förvärvsarbete som utförs med stöd av 16 a kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det inte går att avgöra under vilken tid och till vilket förvärvsarbete nedsättningen av arbetsförmågan är hänförlig ska denna i första hand anses hänförlig till sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §. Lag (2008:861).

10 § Särskilt bidrag utges under rehabiliteringstiden för kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med rehabiliteringen. Ytterligare föreskrifter om sådant bidrag får meddelas av regeringen. Lag (1991:1040).

11 § Den försäkrade skall så snart det kan ske och senast inom två veckor till Försäkringskassan anmäla sådan ändring av sina förhållanden som är av betydelse för rätten till rehabiliteringsersättning eller för rehabiliteringsersättningens storlek. Lag (2004:781).

12 § Bestämmelserna i 3 kap. 12 § och 16 § första-femte styckena tillämpas även i fråga om rehabiliteringspenning. Lag (1991:1976).

13 § Den som får rehabiliteringsersättning får behålla ersättningen
1. vid kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt och
2. vid ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1991:1040).

14 § har upphävts genom lag (1991:1641).

15 § Rehabiliteringspenningen skall minskas med det belopp den försäkrade för samma tid får som

1. sjukpenning eller föräldrapenningförmån enligt denna lag,
2. sjukpenning eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt någon annan författning, dock inte livränta till efterlevande samt i övrigt endast till den del ersättningen avser samma inkomstbortfall som rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka,
3. studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), dock inte till den del studiestödet är återbetalningspliktigt.   Vad som föreskrivs i första stycket gäller även beträffande motsvarande förmån som utges till den försäkrade på grundval av utländsk lagstiftning. Lag (2006:1449).

16 § Rehabiliteringsersättning enligt detta kapitel får, om omständigheterna motiverar det, dras in eller sättas ned om den försäkrade underlåter att till Försäkringskassan anmäla sådan ändring av förhållande, som är av betydelse för rätten till rehabiliteringsersättning eller för rehabiliteringsersättningens storlek.
   Om nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning som här avses föreskrivs i 20 kap. 3 §. Lag (2004:781).

17 § Har upphävts genom lag (2004:781).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1973:456
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 3 § första skycket skall tills vidare gälla utgifter för tandvård åt försäkrad från och med det år då han fyller sjutton år om han ej omfattas av tandvård som sägs i 2 § andra stycket första punkten folktandvårdslagen (1973:457). Lag (1979:1122).
3. Förtroendetandläkare som sägs i 18 kap. 12 § får vara anställda hos de allmänna försäkringskassorna från och den 1 juli 1973.
4. Tandvård som betalas under 1973 ersättes enligt denna lag, i den mån Konungen bestämmer.
5. Har upphävts genom lag (1975:1156).
6. Allmän försäkringskassa skall den 1 januari 1974 föra upp samtliga tandläkare inom kassans område, som den 1 juli 1973 var verksamma i enskild tandvård, på förteckning som avses i 2 kap. 3 § första stycket.
Tandläkare som sägs i första stycket skall senast den 1 september 1973 göra anmälan om sin verksamhet till den allmänna försäkringskassa inom vars område han bedriver tandvård.
7. Har upphävts genom lag (1998:553).
8. Har upphävts genom lag (1998:553).
9. Har upphävts genom lag (1998:553).
10. Har upphävts genom lag (1998:553).
11. Har upphävts genom lag (1998:553).
12. Har upphävts genom lag (1998:553).
1973:465
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. De nya bestämmelserna i 19 kap. 1 § tredje stycket skall dock träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla i fråga om avgift och statsbidrag för tid före ikraftträdandet.
Den som vid ikraftträdandet har sjukpenningförsäkring som beträffande tilläggssjukpenning gäller med karenstid får utan hinder av de särskilda villkoren i 3 kap. 11 § andra stycket övergå till försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid, såvida han gör framställning härom till den allmänna försäkringskassan före utgången av mars månad 1974.
Försäkrad som enligt 11 kap. 7 § anmält undantagande från försäkringen för tilläggspension får före utgången av mars månad 1974 - utan hinder av de särskilda villkoren i andra stycket första punkten nämnda paragraf - återkalla denna anmälan med verkan från och med ingången av år 1974. I fall som här avses skall beträffande val av karenstid för sjukpenningförsäkring bestämmelserna i föregående stycke äga motsvarande tillämpning.
Bestämmelserna i 15 kap. 2 § skall fortfarande gälla såvitt avser tid före ikraftträdandet.
Beträffande den som är berättigad att uppbära omställningsbidrag enligt 102 § arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) efter utgången av år 1973 skall i fråga om rätt till förtidspension enligt 7 kap. 1 § andra stycket samt i fråga om tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst för tilläggspension enligt 11 kap. 2 § bestämmelserna om försäkrad som uppbär kontant arbetsmarknadsstöd i tillämpliga delar gälla. Motsvarande skall gälla vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 10 §. Då beslut om ålderspension eller förtidspension meddelas i fall då någon uppburit omställningsbidrag, skall bestämmelserna i 17 kap. 4 § andra stycket om kontant arbetsmarknadsstöd i tillämpliga delar gälla. Lag (1985:87).
1977:630 har upphävts genom lag (1985:87).
1979:127
1. har upphävts genom lag (2000:774).
1979:644 har upphävts genom lag (1985:87).
1979:1164 har upphävts genom lag (1985:87).
1980:125 har upphävts genom lag (1985:87).
1980:315
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 3 kap. 5 och 15 §§, 11 kap. 2 §, 18 kap. 5 §, 19 kap. 1 § samt 20 kap. 10 och 13 §§, två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och i övrigt den 1 januari 1981.
De nya bestämmelserna i 11 kap. 2 § tillämpas första gången vid beräkningen av pensionsgrundande inkomster för år 1980.
De nya bestämmelserna i 19 kap. 1 § tillämpas första gången på arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1980.
De tidigare bestämmelserna i 22 kap. om frivillig pensionsförsäkring skall alltjämt gälla för försäkring på grund av avgift som har erlagts före utgången av år 1980.
1983:960
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller för tid före ikraftträdandet.
2. Bestämmelserna i 1 kap. 6 § i dess nya lydelse skall tillämpas första gången vid fastställandet av basbeloppet för år 1984.
3. För den som vid ikraftträdandet uppbär vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § med ersättning för merkostnader bestämd till 15, 32, 48 eller 63 procent av basbeloppet skall, så länge som behovet av vårdbidrag inte har omprövats på annan grund, ersättningen för dessa kostnader därefter utgöra 17, 34, 50 respektive 65 procent av basbeloppet.
4. För den som vistas utomlands med rätt till sjukpenning vid ikraftträdandet tillämpas de nya bestämmelserna i 3 kap. 15 § inte under den pågående sjukperioden.
1984:671
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst för år 1984 eller tidigare år.
1984:1104
1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 20 kap. 15 § den 1 januari 1985, och i övrigt den 1 april 1985.
2. Bestämmelserna i 20 kap. 15 § andra stycket gäller vid beräkningen av pensionsgrundande inkomster för år 1982 och senare år.
1985:87
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 5 § tredje stycket 5 skall tillämpas i fråga om barn som är födda år 1985 eller senare och barn som adopterats eller mottagits för stadigvarande vård och fostran år 1985 eller senare.
3. I fråga om föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning enligt 4 kap. 2 och 11 §§ i deras lydelse före den 1 januari 1986 som inte har tagits ut före ikraftträdandet tillämpas bestämmelserna om föräldrapenning i den nya lagen. Såvitt gäller barn födda före utgången av år 1983 får uttag av föräldrapenning ske intill utgången av år 1987 utan hinder av bestämmelserna i 4 kap. 3 § sista stycket. Motsvarande gäller i fråga om adoptivbarn om föräldrarna fått barnet i sin vård före utgången av år 1983. Föräldrapenning får dock utges längst till dess barnet uppnått åtta års ålder eller till den senare tidpunkt då barnet avslutat det första skolåret. 4 kap. 11 § andra stycket i dess äldre lydelse skall även fortsättningsvis tillämpas vid uttag av föräldrapenning för barn födda något av åren 1978 eller 1979.
4. Förekommer i annan lag eller författning hänvisning till föreskrifter i 4 kap. 2 och 11 §§ i deras lydelse före den 1 januari 1986 gäller i stället motsvarande bestämmelser om föräldrapenning i den nya lagen. Förekommer hänvisning till 4 kap. 8 § i dess lydelse före den 1 januari 1986 tillämpas bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning.
5. Äldre bestämmelser i 4 kap. 6 och 7 §§ gäller fortfarande för den som före ikraftträdandet fått barnet i sin vård.
6. Har upphävts genom lag (2007:999).
1986:140
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 18 kap. 6, 9 och 20-26 §§ samt 20 kap. 2 a § den 1 januari 1987, och i övrigt den 1 januari 1988. Föreskrifterna i 20 kap. 10 § tredje stycket i den nya lydelsen tillämpas dock i fråga om begäran om omprövning av beslut som har meddelats efter utgången av år 1986.
2. Har ett beslut meddelats av en pensionsdelegation eller en försäkringsnämnd och begär den försäkrade att beslutet skall omprövas enligt 20 kap. 10 § skall omprövningen ske i socialförsäkringsnämnd, om omprövningen inte har hunnit slutföras före den 1 januari 1987 eller om begäran om omprövning görs därefter.
3. I fråga om omprövning av beslut av socialförsäkringsnämnd som har meddelats före den 1 januari 1988 gäller äldre bestämmelser i 20 kap. 10 § första stycket och 11 §. Lag (1986:1195).
1986:247
Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 kap. 6 § den 1 juni 1986, och i övrigt den 1 juli 1986.
1986:248
Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 5 § fjärde stycket den 1 juni 1986, samt i övrigt den 1 juli 1986. Bestämmelsen om villkor beträffande studietidens längd enligt 3 kap. 5 § fjärde stycket i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om studerande som vårterminen 1986 avslutar sin utbildning efter ikraftträdandet.
1986:1138
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst för år 1986 eller tidigare år.
1986:1151
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.
1987:223
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1987.
2. De nya föreskrifterna i 3 kap. 2 b §, 5 § fjärde och femte styckena samt 10-10 c §§ tillämpas första gången på sjukdomsfall som inträffar efter ikraftträdandet. Äldre bestämmelser i 3 kap. 10 § andra och tredje styckena tillämpas fortfarande på sjukdomsfall som inträffat före ikraftträdandet.
3. De nya föreskrifterna i 4 kap. 14 och 14 a §§ tillämpas första gången på föräldraledighet som börjar efter ikraftträdandet.
4. När en försäkrads årsarbetstid fastställs första gången efter ikraft- trädandet skall den, såvida inte fråga är om fastställande av årsarbetstid i samband med inskrivning hos försäkringskassan, gälla från och med den dag då kassan fick kännedom om den försäkrades arbetstidsförhållanden.
5. Är årsarbetstid inte fastställd för en försäkrad när sjukdomsfall eller föräldraledighet anmäls till försäkringskassan första gången efter ikraft- trädandet, skall kassan genom den gjorda anmälan anses ha fått kännedom om arbetstidsförhållandena.
6. När försäkringskassan första gången efter ikraftträdandet fastställer den försäkrades årsarbetstid skall kassan ompröva den sjukpenninggrundande inkomsten. Om därvid denna inkomst skall ändras skall ändringen ske med verkan från och med den dag då årsarbetstiden blir gällande.
7. Får försäkringskassan under november 1987 kännedom om att inkomstförhållandena för en försäkrad, som har en sjukpenninggrundande inkomst som helt eller delvis är att hänföra till anställning, har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek skall ändringen av den sjukpenninggrundande inkomsten ske med verkan från och med den 1 december 1987.
1987:368
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller för tid före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid fastställande av basbeloppet för år 1988.
1987:404
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 11 kap. 2 § första stycket n) den 1 januari 1988, och i övrigt den 1 juli 1987.
2. Bestämmelserna i 11 kap. 2 § första stycket n) tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1988.
1987:568
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 11 kap. 2 § första stycket första meningen samt n) och o) den 1 januari 1988, och i övrigt den 1 juli 1987.
2. Bestämmelserna i 11 kap. 2 § första stycket första meningen samt n) och o) tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1988. Lag (1987:1307).
1987:1035
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången i fråga om pensionsgrundande inkomst för år 1988.
2. Föreskriften i 11 kap. 3 § fjärde stycket tillämpas dock första gången i fråga om pensionsgrundande inkomst för år 1987, om den försäkrade inte gör framställning om annat i sin allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering. Lag (1987:1308).
1987:1306
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande sjukpenninggrundande inkomst för tid före ikraftträdandet.
1987:1321
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 10 a § och 4 kap. 8 § den 1 januari 1988, och i övrigt den 1 juli 1988.
2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 5 § andra stycket och 11 § gäller fortfarande när fråga om ändring uppkommit före ikraftträdandet.
1988:130
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.
2. Den nya föreskriften i 4 kap. 10 § andra stycket tillämpas första gången på ersättningsfall som börjar efter ikraftträdandet.
1988:131
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.
De nya föreskrifterna i 9 kap 4 a § tillämpas första gången vid dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet.
1988:713
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre bestämmelser gäller för tid före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid fastställande av basbeloppet för år 1989.
1988:881
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 16 kap. 5 § femte stycket den 1 januari 1989, i fråga om 3 kap. 5 § femte stycket den 1 juni 1989 och i fråga om 20 kap. 2 § sjätte stycket den 1 juli 1989, samt i övrigt den 1 januari 1990. Lag (1989:432).
2. Har upphävts genom lag (2000:463).
3. Har upphävts genom lag (2000:463).
4. Har upphävts genom lag (2000:463).
5. Har upphävts genom lag (2000:463).
6. Har upphävts genom lag (2000:463).
7. Har upphävts genom lag (2000:463).
8. Har upphävts genom lag (2000:463).
9. Har upphävts genom lag (2000:463).
10. Har upphävts genom lag (2000:463).
11. I fall då rätt till barntillägg föreligger för december månad 1989 gäller fortfarande äldre bestämmelser om denna förmån. Vad som därvid föreskrivits om ålderspension och tilläggspension i form av ålderspension skall i stället gälla inkomstpension eller tilläggspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension. Vidare skall vad som föreskrivits om förtidspension och tilläggspension i form av förtidspension i stället gälla sjukersättning. Vad som föreskrivits om barnpension skall i stället gälla barnpension och efterlevandestöd till barn enligt lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn eller lagen (2000:462) om införande av nämnda lag. Minskning av barntillägget till den som uppbär ålderspension skall ske endast i den utsträckning summan av hel pension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension och hel garantipension enligt lagen om garantipension överstiger 2,17 gånger prisbasbeloppet för den som är född år 1937 eller tidigare eller 2,13 gånger prisbasbeloppet för den som är född år 1938 eller senare. Minskning av barntillägget till den som uppbär hel sjukersättning skall ske endast i den utsträckning ersättningen överstiger 2,40 gånger prisbasbeloppet. Barntillägg som utges till pension eller sjukersättning som betalas ut till viss andel skall utgöra motsvarande andel av barntillägg till hel pension eller hel sjukersättning. Därvid skall vad som föreskrivs i femte och sjätte meningarna om minskning gälla motsvarande andel av 2,17 gånger prisbasbeloppet, 2,13 gånger prisbasbeloppet respektive 2,40 gånger prisbasbeloppet. Lag (2002:1070).
12. I fråga om hustrutillägg som utgår efter ikraftträdandet gäller fortfarande 10 kap. 4 § andra stycket i dess äldre lydelse.
13. Har upphävts genom lag (2000:463).
14. Har upphävts genom lag (2000:463).
15. Äldre föreskrifter i 16 kap. 5 § femte stycket gäller fortfarande i ärenden om handikappersättning där ansökan har gjorts före den 1 januari 1989. På grund av de nya föreskrifterna i samma lagrum får handikappersättning inte utges för tid före den 1 oktober 1988. Lag (1988:1537).
16. Den nya föreskriften i 3 kap. 5 § femte stycket tillämpas första gången på sjukdomsfall som inträffar efter ikraftträdandet. Lag (1989:218).
17. Äldre föreskrifter i 20 kap. 2 § sjätte stycket gäller fortfarande i fråga om dem som efter utgången av juni 1989 kvarstår i arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. Lag (1989:432).
18. Har upphävts genom lag (2000:463).
19. Har upphävts genom lag (2000:463).
20. Har upphävts genom lag (2000:463).
1988:1466
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
2. Den nya föreskriften i 11 kap. 2 § tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1989.
1989:100
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
2. I fråga om föräldrapenning för vård av barn som är födda före oktober 1988 gäller 4 kap. 3 § första stycket och 6 § tredje stycket i den äldre lydelsen. För vård av barn som är fött under augusti eller september 1988 utges dock föräldrapenning för ytterligare 30 respektive 60 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning. Det utökade antalet dagar gäller vid flerbarnsfödsel endast ett barn.
3. Äldre föreskrift i 4 kap. 3 § sjätte stycket gäller fortfarande i fråga om vård av barn som är födda den 1 juli 1985 eller tidigare.
1989:121
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1989 och tillämpas på avgifter som avser sjukhusvård efter utgången av år 1988.
2. I stället för tidsfristen enligt 2 kap. 12 a § andra stycket gäller i fråga om avgifter som föranlett avdrag på pensionsförmåner före den 1 maj 1989 att ansökan om befrielse skall göras hos försäkringskassan senast den 31 juli 1989.
1989:219
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 10 § och 4 kap. 14 § den 1 juni 1989, samt i övrigt den 1 juli 1989.
2. Äldre föreskrifter i 2 kap. 8 § gäller fortfarande i fråga om vård som lämnats före ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter i 3 kap. 10 och 10 c §§ gäller fortfarande i fråga om sjukdomsfall som har inträffat före ikraftträdandet.
1989:1046
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 kap. 14 a § den 1 januari 1990 och i fråga om 1 kap. 6 § den 1 januari 1991.
2. I fråga om 1 kap. 6 § gäller äldre bestämmelser för tid före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid fastställande av basbeloppet för år 1991.
1990:156
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 7 kap. 1 § och 13 kap. 1 § såvitt avser rätt till förtidspension för försäkrad som uppbär ålderspension, den 1 januari 1992 och i övrigt den 1 oktober 1991.
2. De äldre föreskrifter i 3 kap 5 §, 7 kap. 1 och 2 §§, 13 kap. 1 § samt 16 kap. 7 och 8 §§, som ändras med verkan från och med den 1 oktober 1991, gäller fortfarande dels i fråga om försäkrad för vilken rätten till förtidspension har inträtt före ikraftträdandet, dels
i fråga om försäkrad som före den 1 januari 1990 blivit uppsagd på grund av arbetsbrist.
De äldre föreskrifter i 7 kap. 1 § och 13 kap. 1 §, som ändras med verkan från och med den 1 januari 1992, gäller fortfarande i fråga om förtidspension som avser tid före ikraftträdandet. Lag (1991:1041).
3. I fråga om 18 kap 21 § gäller äldre föreskrift fortfarande beträffande frågor om rätt till förtidspension som grundar sig på varaktig arbetslöshet.
1990:157
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 7 § skall fortfarande gälla i fråga om sjukpenning som avser tid före ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrift i 3 kap. 9 § skall fortfarande gälla om det vid ikraftträdandet är mindre än 60 dagar kvar till den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
1990:161
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
2. Äldre föreskrifter i 2 kap. 4 § skall fortfarande gälla beträffande konvalescentvård som har påbörjats före ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter i 3 kap. 4 § skall fortfarande gälla i fråga om sjukpenning som avser tid före ikraftträdandet.
1990:657
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 2 och 2 a §§ tillämpas första gången i fråga om sjukpenninggrundande inkomst för tid efter utgången av år 1990.
3. De nya bestämmelserna i 11 kap. 2 och 3 §§ tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1991.
1990:743
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
2. Vid beräkning av ökning av ålderspension enligt 6 kap. 2 § andra stycket eller 12 kap. 2 § tredje stycket respektive minskning av sådan pension enligt 6 kap. 3 § andra stycket eller 12 kap. 3 § andra stycket tillämpas lagrummen i deras äldre lydelse såvitt avser tid före ikraftträdandet.
1990:776
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om handikappersättning och vårdbidrag för tid före ikraftträdandet.
3. För den som vid ikraftträdandet uppbär vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § med ersättning för merkostnader bestämd till 17, 34, 50 eller 65 procent av basbeloppet skall, så länge som behovet av vårdbidrag inte har omprövats på annan grund, ersättningen för dessa kostnader därefter utgöra 18, 36, 53 respektive 69 procent av basbeloppet.
1990:1466
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Har en kommun och en landstingskommun kommit överens om att under år 1991 föra över en vårdinrättning till kommunen med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar tillämpas de nya bestämmelserna i 2 kap. 6, 10 och 12 b §§, 3 kap. 4 a § och 20 kap. 8 § från och med den dag övertagandet skedde för dem som vistas vid vårdinrättningen.
1990:1516
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.
2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 4, 7 a, 10 a, 10 b och 16 §§ samt 4 kap. 14 och 14 a §§ tillämpas fortfarande i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
1991:120
Denna lag träder i kraft den 1 april 1991. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
1991:215
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i mål som anhängiggjorts i försäkringsrätt före ikraftträdandet.
3. Om ett mål som avses i 2 efter regeringens beslut överlämnats till kammarrätt för prövning, skall nämndemän ingå i kammarrätten. I sådana mål gäller 11 § tredje stycket och 12-13 §§ i lagrummens nya lydelse.
1991:325
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgift och sjukpenning vid sjukhusvård som avser tid före ikraftträdandet.
1991:420
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ersättning för resa som har påbörjats före ikraftträdandet.
1991:471
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 5 § tredje stycket punkt 6 och sjätte stycket den 1 juli 1991, och i övrigt den 1 oktober 1991.
1991:1040
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 2 kap. 14 § och 3 kap. 9 § den 1 juli 1991 och i övrigt den 1 januari 1992.
2. Vid tillämpning av den nya föreskriften i 3 kap. 7 § andra stycket i fall då sjukperioden har påbörjats före den 1 januari 1992 bortses från det antal dagar med en fjärdedels sjukpenning som infallit före nämnda datum.
3. Den nya föreskriften i 11 kap. 2 § tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1992.
1991:1639
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i fråga om minskning av sjukpenning eller föräldrapenning som avser tid före ikraftträdandet.
1991:1839
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 2 kap. 14 § och 3 kap. 9 § den 1 juli 1991, i fråga om 11 kap. 2 § första stycket k) den 1 juli 1992 och i övrigt den 1 januari 1992.
3. De nya föreskrifterna i 11 kap. 2 § tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1992.
1991:1974
Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 5 § tredje stycket och 8 kap. 12 § den 1 juli 1992, och i övrigt den 1 januari 1992.
1992:275
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 8 § samt 4 kap. 10 och 11 §§ tillämpas första gången i fråga om ersättningsfall som börjar efter ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser i 9 kap. 4 och 4 a §§ gäller fortfarande i fråga om vårdbidrag som avser tid före ikraftträdandet. För den som vid ikraftträdandet uppbär vårdbidrag tillämpas de nya bestämmelserna i 9 kap. 4 § andra stycket, såvitt avser tre fjärdedels förmån, och fjärde stycket första gången vid omprövning som görs enligt femte stycket i samma paragraf i anledning av en framställning av föräldern eller på annan grund.
1992:378
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1992. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om pension som avser tid före ikraftträdandet.
1992:377
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i fråga om avgift som avser tid före ikraftträdandet.
1992:682
1. Denna lag träder i kraft såvitt avser bestämmelserna om vinstandelsstiftelse i 3 kap. 2 § andra stycket och 11 kap. 2 § andra stycket den 1 januari 1993 och i övrigt den 1 april 1993.
2. Bestämmelserna om vinstandelsstiftelse i 3 kap. 2 § andra stycket tillämpas dock för tid före år 1993 utom såvitt avser föreskrifterna i de tre sista meningarna.
3. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande i fråga om sjukpenning- grundande inkomst och pensionsgrundande inkomst som avser tid före ikraftträdandet. Lag (1992:1710).
1992:1277
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. I fråga om pensionsförmåner som hänför sig till tiden före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser om sådana förmåner.
3. Har upphävts genom lag (2002:191).
4. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna i 5 kap. 5-9 och 13-15 §§ i fråga om folkpension i form av ålderspension till den som är född år 1937 eller tidigare och som är bosatt i Sverige sedan minst fem år, eller såvitt avser den som är född år 1932 fyra år, den som är född år 1931 tre år och den som är född år 1930 eller tidigare två år, samt efter fyllda 16 år varit bosatt i Sverige under sammanlagt minst tio år, skall som bosättningstid enligt de nya bestämmelserna i 5 kap. 6 § tillgodoräknas även tid varunder han varit bosatt i annat land. Vad nu sagts skall dock inte gälla tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i det andra landet föreligger och sådan pension dessutom kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige.
5. Har upphävts genom lag (2000:463).
8. Rätt till barntillägg som utges med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring tillkommer försäkrad som är bosatt i Sverige. I fråga om en svensk medborgare, som hade rätt till barntillägg för december 1989 och som är bosatt utomlands, gäller fortfarande äldre bestämmelser i 5 kap. 2 §, i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989.
Barntillägg till ålderspension för personer födda år 1937 eller tidigare utges på grundval av samma antal år med pensionspoäng eller samma bosättningstid som enligt 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, i kapitlets lydelse före den 1 januari 2003, skulle ha legat till grund för beräkningen av barntillägget om dessa bestämmelser fortfarande hade gällt.
Barntillägg till ålderspension för personer födda år 1938 eller senare utges på grundval av samma antal försäkringsår som ligger till grund för beräkningen av garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension, eller skulle ha legat till grund för beräkning av garantipension om rätt till sådan pension förelegat.
Barntillägg till sjukersättning utges på grundval av samma antal försäkringsår som ligger till grund för beräkningen av sjukersättning i form av garantiersättning enligt lagen om allmän försäkring, eller skulle ha legat till grund för beräkning av garantiersättning om rätt till sådan ersättning förelegat.
Om barntillägg med tillämpning av andra stycket skall utges med viss andel av oavkortat sådant tillägg, skall minskning med hänsyn till tilläggspension som den försäkrade uppbär beräknas på ett oavkortat barntillägg och andelsberäkning enligt andra stycket göras på det belopp som framkommer efter denna minskning. Lag (2002:193).
1992:1702
1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 3 kap. 7 § den 1 januari 1993, såvitt avser övriga delar av 3 kap. samt 4 kap., 21 kap. och 22 kap. den 1 april 1993 och i övrigt den 1 juli 1993.
2. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om sjukpenning och pension som avser tid före ikraftträdandet.
3. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna i 3 kap. 4 § första stycket 3 och 4 i fall då sjukperioden har påbörjats före den 1 juli 1992 bortses från tid före nämnda datum.
4. För den som vid ikraftträdandet uppbär två tredjedelar av hel förtidspension eller två tredjedelar av hel särskild efterlevandepension tillämpas de nya bestämmelserna i 7 kap. 2 och 4 §§ samt 8 kap. 7 § första gången vid omprövning som görs i anledning av en framställning av den försäkrade eller på annan grund.
5. Äldre bestämmelser i 6 kap. 2 § skall fortfarande gälla i fråga om pension som utges till gift försäkrad vars make uppbär två tredjedels pension. I fråga om pension som enligt äldre bestämmelser i 7 kap. 4 § utges till gift försäkrad vars make uppbär två tredjedels pension skall hel förtidspension utges med 78,33 procent av basbeloppet. Uppbär maken härutöver en fjärdedels ålderspension skall hel ålderspension eller hel förtidspension utges med 78,5 procent respektive 72,5 procent av basbeloppet. Lag (1995:509).
6. Om den försäkrade under minst halva året uppburit två tredjedels förtidspension skall äldre bestämmelser i 11 kap. 6 § tillämpas vid tillgodoräknande av pensionspoäng. Om den försäkrade under olika tider av året uppburit hel, tre fjärdedels, två tredjedels, halv eller en fjärdedels förtidspension skall äldre bestämmelser i 11 kap. 6 § tillämpas om två tredjedels förtidspension utgått under den längsta tiden. Har pensionerna utgått under lika lång tid av året skall de äldre bestämmelserna tillämpas om denna beräkningsgrund är gynnsammast för den försäkrade. Lag (1993:1344).
1992:1737
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 utom beträffande 2 kap. 6 § och 12 § femte stycket samt 20 kap. 8 § vilka lagrum träder i kraft den 1 mars 1993.
2. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om avgift eller minskning av sjukpenning som avser tid före ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna i 2 kap. 12 c § skall tillämpas även för avgift enligt 2 kap. 12 b § som avser januari och februari 1993.
1992:1744
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången på förmåner som beräknas med ledning av basbeloppet för år 1993.
1993:355
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sjukpenning och föräldrapenning för tid före den dagen.
1993:744
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Vid tillämpning av 3 kap. 4 c § bortses från tid före den 1 juli 1992.
1993:745
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Äldre bestämmelser i 3 kap. 10 c § skall fortfarande gälla i fråga om sjukpenning som avser tid före ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser i 4 kap. 14 a § skall fortfarande gälla i fråga om tillfällig föräldrapenning som avser tid före ikraftträdandet.
4. Äldre bestämmelser i 8 kap. 12 § och 22 kap. 15 § skall fortfarande gälla i fråga om dagpenning som avser tid före ikraftträdandet.
1993:1344
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. De nya bestämmelserna i 1 kap. 6 § tillämpas första gången vid
1993:1551
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om pensionsgrundande inkomst som avser tid före ikraftträdandet.
1993:1653
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning enligt 2 kap. 5 § som avser tid före ikraftträdandet.
1994:46
Denna lag träder i kraft såvitt avser 3 kap. 16 a § den 1 mars 1994 och i övrigt den l juli 1994. Äldre bestämmelser i 3 kap. 4 och 16 §§ tillämpas i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
1994:319
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1994. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tid före ikraftträdandet.
1994:554
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. I fråga om föräldrapenning för vård av barn som är födda före september 1991 gäller 4 kap. 3 § första och andra styckena samt 6 § tredje och fjärde styckena i deras äldre lydelse. Föräldrar till barn som är födda under juli eller augusti 1991 har dock rätt till sådan föräldrapenning som uteslutande kan utges enligt garantinivån endast under 60 respektive 30 dagar. Det totala antalet dagar enligt 4 kap. 3 § första och andra styckena skall minska i motsvarande mån. Har föräldrapenning som uteslutande kan utges enligt garantinivån enligt 4 kap. 6 § tredje eller fjärde stycket i dess äldre lydelse inte tagits ut före den 1 juli 1996, skall sådan föräldrapenning vara förverkad.
3. Utöver vad som anges i andra punkten skall i fråga om föräldrapenning för vård av barn som är födda under juli 1991--juni 1993, och för vilka vårdnadsbidrag inte utges, 4 kap. 3 § första och andra styckena samt 6 § tredje och fjärde styckena gälla i deras äldre lydelse t. o. m. den 31 december 1994.
1994:746
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Äldre bestämmelser om sjukvårdsersättning enligt 2 kap. gäller fortfarande för tiden före den 1 juli 1994.
1994:1568
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. I fråga om föräldrapenning för vård av barn som är fött före oktober 1988 gäller 4 kap. 3 § första stycket och 6 § tredje stycket i lagrummens lydelse före den 1 juli 1989. För vård av barn som är fött under augusti eller september 1988 utges dock föräldrapenning för ytterligare 30 respektive 60 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, vid flerbarnsfödsel endast för ett barn.
3. I fråga om föräldrapenning för vård av barn som är fött före lagens ikraftträdande gäller fortfarande äldre föreskrifter i 4 kap. 3 § tredje och sjätte styckena. 4 kap. 3 § femte stycket tillämpas inte i fråga om föräldrapenning för vård av barn som är fött före lagens ikraftträdande. Lag (1995:1478).
4. Från de dagar för vilka föräldrapenning uteslutande kan utges enligt garantinivån enligt 4 kap. 6 § tredje eller fjärde stycket skall avräknas sådana dagar som tagits ut enligt äldre bestämmelser. Av återstående dagar med föräldrapenning enligt garantinivån betalas ersättningen inte ut för så många dagar med föräldrapenning som svarar mot det antal dagar för vilka vårdnadsbidrag enligt lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag erhållits. En månad med fullt vårdnadsbidrag skall därvid räknas som 30 dagar med sådant bidrag. En månad med 1 350 kronor eller 700 kronor i vårdnadsbidrag räknas som 20 respektive 10 dagar med sådant bidrag. Lag (1994:1568).
1994:1655
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 18 kap. 8 § den 1 juli 1995, och i övrigt den 1 januari 1995.
2. För den som enligt 18 kap. 8 § utsetts för tid från och med den 1 juli 1995 skall uppdraget avse en tid om tre år och sex månader.
1994:1814
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. De nya bestämmelserna tillämpas dock även i fråga om vård som givits under år 1994.
1994:1865
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om sjukpenninggrundande inkomst som avser tid före ikraftträdandet.
1994:1955
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. De nya bestämmelserna i 1 kap. 6 § tillämpas första gången vid fastställande av basbeloppet för år 1995.
1994:2072
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § tillämpas fortfarande på den som tjänstgör enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor. Äldre bestämmelser i 11 kap. 2 § tillämpas fortfarande i fråga om dagpenning som avser tid före ikraftträdandet.
1995:17
Denna lag träder i kraft, såvitt gäller kravet på prövningstillstånd i kammarrätt den 1 april 1995 och i övrigt den 1 juli 1995. Beslut som har meddelats före den 1 april 1995 överklagas enligt äldre bestämmelser.
1995:508
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 § den 1 januari 1996, i fråga om 7 kap. 3 § den 1 januari 1997 och i övrigt den 1 oktober 1995. Äldre bestämmelser tillämpas på sjukpenning och pension som avser tid före ikraftträdandet.
2. 7 kap. 3 § första stycket tredje meningen i dess äldre lydelse gäller fortfarande vid prövning av rätt till förtidspension eller sjukbidrag om ansökan gjorts före den 1 januari 1997 och den försäkrade fyller 60 år före den 1 juli 1997. Övriga bestämmelser i 7 kap. 3 § i dess äldre lydelse tillämpas på förtidspension och sjukbidrag till den del förmånen beviljats före den 1 januari 1997 eller beviljas efter en ansökan som gjorts före den dagen. Lag (1996:1543).
3. De äldre föreskrifterna i 7 kap. 3 § första stycket tredje meningen skall även tillämpas i fråga om förtidspension eller sjukbidrag om ansökan därom dels inkommit före utgången av en sådan sjukbidragsperiod som grundar sig på en ansökan som avses i punkt 2 första meningen, dels avser en sådan grad av nedsatt arbetsförmåga som är lika stor som eller mindre än den som det tidigare sjukbidraget avsåg. Lag (1996:1543).
1995:509
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om pension och avgift som avser tid före ikraftträdandet.
1995:515
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Äldre bestämmelser i 4 kap. 3 § tillämpas i fråga om föräldrapenning för vård av barn som är fött före den 1 januari 1995.
3. Det första budgetåret efter lagens ikraftträdande skall omfatta perioden den 1 juli 1995--den 31 december 1996. För budgetåret den 1 juli 1994--den 30 juni 1995 skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om styrelsens skyldighet att lämna årsredovisning till revisorerna, Riksförsäkringsverket och berört landsting eller berörd kommun.
1995:839
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för resor som påbörjats före ikraftträdandet.
1995:1478
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser i 2 kap. 1 § gäller fortfarande för resor som påbörjats före ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser tillämpas på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
1995:1686
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996. För beslut som har meddelats av försäkringskassan före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1996:438
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid fastställande av basbelopp för år 1997.
1996:1063
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. I fråga om sjukpenning och föräldrapenning som avser tid före ikraftträdandet tillämpas 3 kap. 2, 4 a och 16 §§ respektive 4 kap. 6 § i sina äldre lydelser.
1996:1162
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. Äldre bestämmelser skall gälla såvitt avser kostnader för förmåner enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.
1996:1336
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tid före den 1 januari 1998.
1996:1542
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 men skall inte tillämpas i fråga om ersättning som avser tid dessförinnan.
1996:1544
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre bestämmelser tillämpas på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
1996:1587
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. De nya punkterna 18-20 i övergångsbestämmelserna skall dock tillämpas först avseende änkepension för tid från och med den 1 april 1997. Grundas änkepensionen på dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall punkt 18 tillämpas först efter en tid av tolv månader räknat från dödsfallet.
2. För efterlevandepension som avser tid före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
3. I fråga om rätt till omställningspension som grundas på dödsfall som inträffat före ikraftträdandet, gäller fortfarande 8 kap. 4 § i sin tidigare lydelse.
4. Folkpension i form av änkepension som beviljats enligt äldre bestämmelser och vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet skall omprövas. Har för omprövning nödvändiga uppgifter - genom ny ansökan eller på annat sätt - inte inkommit till försäkringskassan före den 1 mars 1997, får försäkringskassan dra in folkpensionen avseende tid från och med den 1 april 1997.
1997:245
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd som betalas ut efter ikraftträdandet
1997:315
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om bistånd som beviljats med tillämpning av de bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620) som gällde före den 1 januari 1998, skall äldre bestämmelser tillämpas.
1997:485
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Föreskrifterna i 11 kap. 6 § första stycket tredje meningen och 20 kap. 4 § andra stycket andra meningen i deras äldre lydelse skall fortfarande tillämpas såvitt avser pensionspoäng och avgift för åren 1996 och 1997. Äldre föreskrifter i 12 kap. andra stycket skall fortfarande tillämpas såvitt avser år före 1998 för vilka den försäkrade till föjd av underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoförts pensionspoäng.
3. Äldre föreskrifter i 11 kap. 2 § och 20 kap. 2 § gäller fortfarande i fråga om inkomst som avser tid före 1998. Dessutom tillämpas de äldre föreskrifterna i 11 kap. 2 § i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd som betalas ut efter ikraftträdandet.
1997:562
1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 3 kap. 5 c § och 4 kap. 9 § den 1 juli 1997 och i övrigt den 1 januari 1998.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
1997:565
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid fastställande av basbeloppet för år 1998.
1997:1227
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser gäller för ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
1997:1228
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd som betalas ut efter ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser gäller för timersättning som avser tid före ikraftträdandet.
1997:1307
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. De upphävda bestämmelserna skall dock fortfarande tillämpas på avgift för sjukhusvård som avser tid före ikraftträdandet.
1997:1312
1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 16 kap. 4 § den 1 januari 1999 och i övrigt den 1 januari 1998.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om pension som avser tid före ikraftträdandet.
3. Såvitt gäller bestämmelserna i 6 kap. 1 § skall äldre bestämmelser tilllämpas för personer födda år 1937 eller tidigare.
1997:1315
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas för personer födda år 1937 eller tidigare.
1998:87
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2. Bestämmelserna i 18 kap. 8 § första stycket om antalet styrelseledamöter och i 18 kap. 8 § andra stycket samt i 18 kap. 31 och 32 §§ tillämpas första gången på de styrelser som utses för tid fr.o.m. den 1 januari 1999.
3. Bestämmelserna i 18 kap. 16, 18, 33 och 34 §§ om socialförsäkringsnämnderna tillämpas första gången på de nämnder som utses för tid fr.o.m. den 1 april 1999. Styrelsen i en allmän försäkringskassa får dock utse ledamöter i en socialförsäkringsnämnd för perioden den 1 januari 1999 till och med den 31 mars 1999. I fråga om ärenden som enligt äldre bestämmelser skall avgöras av socialförsäkringsnämnden beslutar den allmänna försäkringskassans styrelse fr.o.m. den 1 april 1999 om fördelningen av ärendena bland de socialförsäkringsnämnder som då finns inom försäkringskassans verksamhetsområde. Lag (1998:1756).
4. Bestämmelserna om delårsrapporter skall tillämpas första gången på rapporter avseende tiden januari-juni 199.8.
5. I fråga om de tillgångar som vid tidpunkten för ikraftträdandet förvaltas i fonden för den obligatoriska sjukförsäkringen gäller 18 kap. 15 § andra och tredje styckena i sin äldre lydelse.
6. I fråga om omprövning av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller 20 kap. 10 § i sin äldre lydelse.
1998:283
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
1998:285
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Den nya lydelsen skall tillämpas även för tid från och med den 1 januari 1998.
1998:553
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om tandvård som har påbörjats före ikraftträdandet.
3. En begäran om att föras upp på en förteckning enligt 2 kap. 3 § första stycket som gjorts före ikraftträdandet skall prövas enligt äldre bestämmelser.
4. En tandläkare som vid ikraftträdandet av denna lag är uppförd på en förteckning enligt 2 kap. 3 § första stycket står utan särskild anmälan kvar på förteckningen även efter denna tidpunkt, om tandläkaren på begäran av försäkringskassan lämnar uppgift om vem som är vårdgivare enligt lagrummet i dess nya lydelse. Har tandläkaren blivit uppförd på förteckningen för viss tid, förs tandläkaren av från förteckningen sedan den tiden gått till ända. Tandläkaren förs också av från förteck- ningen om han eller hon inte senast vid utgången av år 1999 har F-skattsedel.
5. Ersättning utgår till vårdgivaren utan hinder av den begränsning som gäller enligt 2 kap. 3 § tredje stycket, om tandvården utförts av en legitimerad tandläkare som vid ikraftträdandet av denna lag har uppnått eller senast ett år efter ikraftträdandet uppnår 65 års ålder och som vid ikraftträdandet är uppförd på en förteckning enligt 2 kap. 3 § första stycket. Detsamma gäller tandvård utförd av en legitimerad tandhygienist, som vid ikraftträdandet har uppnått eller senast ett år efter ikraftträdandet uppnår 65 års ålder, om han eller hon vid ikraftträdandet var anställd av en tandläkare som då var uppförd på en förteckning enligt 2 kap. 3 § första stycket. Det som nu sagts gäller dock längst till utgången av år 1999.
1998:667
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för år 1998 och tidigare år.
3. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § tillämpas första gången vid beräkning och fastställande av prisbasbelopp för år 1999. Lag (1998:1763).
1998:704
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 5 kap. 1, 3, 4, 7, 8 och 13 §§ den 1 januari 1999 och i övrigt den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för tid före ikraftträdandet. Lag (2000:799).
3. Har upphävts genom lag (2002:191).
4. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla vid beräkning av bosättningstid enligt 5 kap. 7 § för den som har beviljats uppehållstillstånd före den 1 januari 1999.
1998:1756
Denna lag träder i kraft, i fråga om 18 kap. 23 § den 1 januari 1999, och i övrigt den 21 december 1998.
1999:596
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Bestämmelserna i 5 kap. 1 § i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1999.
1999:800
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om förmåner som avser tid före ikraftträdandet. För åren 2001 och 2002 skall 16 kap. 1 § fjärde stycket i dess äldre lydelse fortsätta att gälla vid beviljande av efterlevandepension. Lag (2000:775).
2 a. För åren 2001 och 2002 skall för personer födda år 1937 eller tidigare följande gälla:
En försäkrad har rätt till folkpension i form av ålderspension enligt 5 kap. 3 § i förhållande till det antal år för vilka pensionspoäng för tilläggspension tillgodoräknats.
I fall som närmare anges av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket, skall försäkringskassan utan ansökan besluta om hel ålderspension till en pensionsberättigad från och med den månad han eller hon fyller 65 år, om den pensionsberättigade inte skriftligen begärt annat.
I den mån regeringen så förordnar får allmän försäkringskassa tillerkänna den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han eller hon inte ansökt om pension.
Ersättning enligt 21 kap. 1 § utges inte för tid efter ingången av den månad då den pensionsberättigade börjar uppbära hel förtids- eller ålderspension. Lag (2000:775).
3. Äldre bestämmelser tillämpas också beträffande tillgodoräknande av bosättningstid i Sverige enligt 5 kap. vad gäller tid före ikraftträdandet.
1999:1051
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. Äldre bestämmelser i 3 kap. 2 a § gäller fortfarande i fråga om ersättningar som har betalats ut före ikraftträdandet.
1999:1235
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om inkomst som avser tid före ikraftträdandet.
1999:1361
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. I fråga om barn som är födda eller, i fråga om adopterade barn, adopterade före ikraftträdandet tillämpas lagen i sin äldre lydelse.
1999:1366
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om förmåner som avser tid före ikraftträdandet.
1999:1397
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om studiestöd som beviljats enligt den upphävda studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1999:1395).
2000:463
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter om efterlevandepension gäller fortfarande för pension som avser tid före ikraftträdandet.
2000:774
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för pensionsförmåner som avser tid före ikraftträdandet. För tid därefter till och med utgången av år 2002 skall 5 kap. 3 och 15 §§, 6 kap., 7 kap. 3 a och 4 §§, 8 kap. 9 §, 10 kap. 1 §, 12 kap., 13 kap. 4 §, 15 kap., 16 kap. 4 § och 5 § första, tredje- femte styckena, 17 kap. 2 § samt punkt 8 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring i deras äldre lydelse fortsätta att gälla för personer som är födda år 1937 eller tidigare. För dessa personer skall även 5 kap. 13 § i dess lydelse före den 1 januari 1999 fortsätta att gälla.
3. Vid beräkning av tilläggspension i form av ålderspension för personer som är födda år 1937 eller tidigare skall för tid från och med årsskiftet 2001/2002 tilläggspensionen följsamhetsindexeras enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 § och 6 kap. 4 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension samt 17 § lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension.
4. Vid tillämpning av 14 kap. skall, om den avlidne är född år 1937 eller tidigare, bestämmelserna i 1, 3, 6 och 8 §§ i deras lydelse före den 1 januari 2001 samt punkten 2 gälla för åren 2001 och 2002. Lag (2001:1115).
2000:799
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för tid före ikraftträdandet.
2001:141
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001 i fråga om 1, 2, 6, 10, 11 a, 12, 13 och 16 §§ och i övrigt den 1 januari 2002.
2. I fråga om 1 §, 2 § tredje stycket andra meningen, 3 §, 10 § femte stycket, 12 § tredje stycket och 16 § gäller äldre föreskrifter fortfarande dels för barn som är födda före ikraftträdandet, dels för adopterade barn som är adopterade före ikraftträdandet.
2001:142
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Beträffande ersättning för dagar före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. Beträffande bestämmelserna om antalet ersatta dagar tillämpas lagen i sin äldre lydelse i fråga om barn som är födda eller, i fråga om adopterade barn, adopterade före ikraftträdandet. Lag (2001:1105).
2001:489
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Bestämmelserna i denna lag gäller också, om inte annat följer av punkterna 2- 15, i fall då rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning grundas på pensionsfall som inträffat före ikraftträdandet.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
3. I fråga om rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap 1 § och beräkning av antagandeinkomst enligt 8 kap. 4 § skall i förekommande fall pensionsgrundande belopp med anledning av förtidspension likställas med pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp med anledning av sjukersättning eller aktivitetsersättning.
4. Med försäkringstid för garantiersättning skall för tid före år 2003 avses bosättningstid enligt 5 kap. i dess lydelse före den 1 januari 2003.
5. Förtidspension eller sjukbidrag som en försäkrad hade rätt till för december månad 2002 och som han eller hon alltjämt i januari månad 2003 skulle haft rätt till om äldre bestämmelser fortfarande hade tillämpats, skall vid ikraftträdandet omvandlas till motsvarande grad av hel sjukersättning respektive hel tidsbegränsad sjukersättning enligt vad som anges i punkterna 6-14.
Tidsbegränsad sjukersättning enligt första stycket skall omfatta samma tid som bestämts för sjukbidraget. För en försäkrad som är född år 1984 eller senare och som hade rätt till sjukbidrag för december månad 2002 får tidsbegränsad sjukersättning beviljas även för längre tid än som bestämts för sjukbidraget, dock inte längre än till och med juni månad det år då han eller hon fyller 19 år.
Vad som i övrigt föreskrivs om förtidspension i dessa övergångsbestämmelser skall även gälla sjukbidrag.
6. Om den försäkrade vid utgången av år 2002 har rätt till tilläggspension i form av förtidspension utges därefter inkomstrelaterad sjukersättning enligt 8 kap. Antagandeinkomsten skall därvid i stället för vad som sägs i det kapitlet beräknas enligt punkten 7.
7. Antagandeinkomsten utgör summan av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet och produkten av detta basbelopp och den medelpensionspoäng som legat till grund för beräkningen av tilläggspensionen.
Om tilläggspensionen är avkortad på grund av att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för mindre än 30 år skall antagandeinkomsten avkortas. Avkortning skall ske med en trettiondel av antagandeinkomsten för varje år som antalet år med pensionspoäng understiger 30.
8. Sjukersättning som avses i punkten 6 och garantiersättning enligt 9 kap. skall efter omvandlingen justeras med ett belopp (justeringsbelopp) som fastställs som skillnaden mellan det underlag som avses i punkten 9 eller 13 (beräkningsmässig garantiersättning) och garantiersättningen, i förekommande fall minskad enligt 17 kap. 2 §. Ett justeringsbelopp som medför avräkning på sjukersättningen skall i första hand reducera garantiersättningen.
Vad som föreskrivs om garantiersättning skall även gälla justeringsbelopp som medför höjning av sjukersättning. Ett sådant justeringsbelopp skall anknytas till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta.
För en försäkrad som före ikraftträdandet har folkpension i form av förtidspension i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension skall försäkringstid för garantiersättning beräknas med samma kvotdel av 40 års försäkringstid som svarar mot den kvotdel av 30 års tillgodoräknade pensionspoäng som folkpensionen beräknats på. Lag (2002:309).
9. För den som vid omvandlingen är obegränsat skattskyldig enligt inkomstskattelagen (1999:1229) utgör den beräkningsmässiga garantiersättningen skillnaden mellan en omvandlad bruttoersättning enligt punkten 11, minskad på det sätt som anges i andra stycket, och summan av den inkomstrelaterade sjukersättningen, i förekommande fall minskad enligt 17 kap. 2 §, och utbetald livränta som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
Minskning av den omvandlade bruttoersättningen enligt första stycket skall göras med kvoten av kommunalskattesatsen enligt punkten 12 och talet ett minskat med samma kommunalskattesats multiplicerad med skillnaden mellan grundavdraget enligt 63 kap. 3 § inkomstskattelagen för den omvandlade bruttoersättningen och grundavdraget enligt samma paragraf för den faktiska bruttoersättningen enligt punkten 10.
10. Den faktiska bruttoersättningen enligt punkten 9 utgörs av folkpension i form av förtidspension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott, tilläggspension i form av förtidspension och utbetald livränta som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, samtliga med de belopp som skulle ha betalats ut i januari 2003 om bestämmelserna därom fortfarande varit gällande, samt även sådan utländsk pension som avses i 63 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) och som skall betalas ut i januari 2003.
11. Den omvandlade bruttoersättningen enligt punkten 9 utgör summan av den faktiska bruttoersättningen och värdet av det särskilda grundavdraget enligt 63 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) i förhållande till grundavdraget enligt 3 § samma kapitel.
Värdet av det särskilda grundavdraget i förhållande till grundavdraget utgörs av kvoten av kommunalskattesatsen enligt punkten 12 och talet ett minskat med samma kommunalskattesats multiplicerad med skillnaden mellan det särskilda grundavdraget och grundavdraget vid den faktiska bruttoersättningen.
12. Vid beräkning enligt punkterna 9 och 11 skall med kommunalskattesats avses den skatte- och avgiftssats som följer av den för den försäkrade under inkomståret 2002 tillämpliga skattetabellen.
Om det för den försäkrade inte har beslutats tillämplig skattetabell enligt 11 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) för detta inkomstår, skall den skattesats användas som följer av den skattetabell som hade varit tillämplig om sådant beslut hade fattats.
13. Den beräkningsmässiga garantiersättningen för den som vid omvandlingen uppbär förtidspension som beskattas enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i Sverige utgör skillnaden mellan en omvandlad bruttoersättning enligt punkten 14 och summan av den inkomstrelaterade sjukersättningen och utbetald livränta som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
14. Den omvandlade bruttoersättningen utgör, om förtidspensionen beskattas enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, summan av den faktiska bruttoersättningen och ett reducerat värde av den begränsning i skatteplikten som anges i 5 § 4 i lagens lydelse vid utgången av år 2002. Detta värde utgör kvoten av skattesatsen i nämnda lag och talet ett minskat med samma skattesats, multiplicerad med det belopp som inte är skattepliktigt efter att det har reducerats med en tolftedel av 0,67 gånger det för år 2003 gällande prisbasbeloppet. Reduceringen får dock aldrig medföra att värdet blir negativt.
För den som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i Sverige utgörs den omvandlade bruttoersättningen av den faktiska bruttoersättningen.
Den faktiska bruttoersättningen utgörs av folkpension i form av förtidspension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott samt tilläggspension i form av förtidspension och utbetald livränta som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, samtliga med de belopp som skulle ha betalats ut i januari 2003 om bestämmelserna därom fortfarande varit gällande. Lag (2002:1069).
15. Sjukersättning skall inte längre justeras enligt punkten 8 om
- sjukersättning efter omvandlingen skall utges med högre eller lägre ersättningsgrad än tidigare,
- sjukersättning efter omvandlingen skall samordnas i högre eller lägre grad med livränta som avses i 17 kap. 2 § eller livränta som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, eller
- obegränsad skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229) inträder för en försäkrad som avses i punkten 13.
16. Äldre bestämmelser i 3 kap. 3 § gäller fortfarande för den som är född år 1937 eller tidigare. Vid tillämpning av paragrafen skall med ålderspension enligt denna lag likställas pension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller lagen (1998:702) om garantipension. Lag (2002:192).
2001:1138
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för rätt till barnpension som har upphört slutgiltigt före ikraftträdandet.
2002:191
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tid före ikraftträdandet.
2. Vad som sägs om aktivitetsersättning i 16 kap. 10 § första stycket skall också gälla sådan sjukersättning i form av garantiersättning som utges enligt punkten 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (2001:489) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (2002:310).
2002:300
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 och skall tillämpas beträffande ersättning som avser tiden efter ikraftträdandet.
2002:1136
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande beträffande föräldrapenning som avser tid före ikraftträdandet.
2002:1138
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2003.
För adoptioner som skett före ikraftträdandet och för särskilt förordnade vårdnadshavare som har utsetts före ikraftträdandet tillämpas lagen i dess äldre lydelse.
2003:422
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.
2. 16 kap. 8 och 18 §§ i deras äldre lydelse samt den upphävda 16 kap. 17 § skall fortsätta att gälla under tid för vilken förtidspension eller sjukersättning före ikraftträdandet förklarats vilande enligt 16 kap. 17 §.
3. 16 kap. 1 § i dess äldre lydelse skall fortfarande tillämpas vid sjukfall där sjukanmälan gjorts tidigare än åtta månader före ikraftträdandet.
2003:423
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.
2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 2 c, 4 och 4 b §§ tillämpas beträffande sjukpenning som avser tid efter ikraftträdandet. Detta gäller även i de fall sjukperioden har inletts före ikraftträdandet.
2003:1218
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för föräldrapenning som avser tid före ikraftträdandet.
2004:275
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Äldre bestämmelser om skadestånd i 18 kap. 37 och 38 §§ gäller för uppdrag som har fullgjorts före ikraftträdandet. Vad som i 18 kap. 38 § sägs om anmärkning skall gälla anmärkning av Riksförsäkringsverket eller Försäkringskassan och vad som sägs om överlämnande till styrelsen skall även gälla överlämnande till Försäkringskassan. Försäkringskassan för det allmännas talan om skadestånd enligt denna punkt. Lag (2004:782).
3. Äldre bestämmelser i 18 kap. om redovisning och revision gäller i tilllämpliga delar efter utgången av år 2004. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av nämnda bestämmelser. Lag (2004:782).
2004:781
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Bestämmelserna i 17 kap. 1 § första stycket skall tillämpas även när en ersättning som där avses har betalats ut av en allmän försäkringskassa.
3. När bestämmelserna i 18 kap. 3 § första stycket tillämpas första gången skall försäkringsdelegationens ledamöter utses för tiden till och med den 31 december 2006.
4. Beträffande omprövning eller överklagande av beslut som har meddelats av Riksförsäkringsverket eller en allmän försäkringskassa gäller äldre bestämmelser i 20 kap. 10 § och 11 § första-tredje styckena. Därvid gäller att omprövning av allmän försäkringskassas beslut skall göras av Försäkringskassan.
5. Äldre bestämmelser i 20 kap. 11 § fjärde stycket skall fortfarande tilllämpas såvitt avser beslut som har meddelats av en allmän försäkringskassa.
6. Bestämmelserna i 18 kap. 5 § andra stycket skall inte tillämpas på en ledamot som omfattas av bestämmelserna i 2 § lagen (2004:274) med anledning av inrättande av Försäkringskassan.
7. De nya bestämmelserna i 22 kap. 6 § skall för den som har arbetsgivare tillämpas på sjukfall där rehabiliteringsutredning har inkommit till eller har gjorts av Försäkringskassan efter utgången av år 2004. För den som saknar arbetsgivare tillämpas de nya bestämmelserna på sjukfall där sjukanmälan har gjorts efter utgången av år 2004. Lag (2004:1239).
2004:1238
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Den upphävda paragrafen, 3 kap. 2 c §, skall fortfarande tillämpas vid beräkning av sjukpenning som avser ersättningsdagar före ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna i 22 kap. 5 § skall för den som har arbetsgivare tillämpas på sjukfall där rehabiliteringsutredning har inkommit till eller har gjorts av Försäkringskassan efter utgången av år 2004. För den som saknar arbetsgivare tillämpas de nya bestämmelserna på sjukfall där sjukanmälan har gjorts efter utgången av år 2004.
2005:334
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
2. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 5 § tredje stycket 2 skall tillämpas för tid efter ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna om omräkning skall tillämpas på sjukpenninggrundande inkomst som beräknas för tid efter ikraftträdandet. För en försäkrad som avses i 3 kap. 5 d § och som har en sjukpenninggrundande inkomst som är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete skall omräkningen av denna inkomst emellertid göras tidigast den 1 juli 2006.
4. Vid tillämpning av den nya bestämmelsen i 3 kap. 5 c § skall omräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten för varje helt år som infallit före den 1 juli 2005 göras med utgångspunkt i löneutvecklingen inom yrkesområdet.
2006:359
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande förmåner som avser tid före ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket första meningen skall dock gälla vid tillämpning av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst i 3 kap. 5 § tredje stycket, 5 b och 5 c §§ samt 4 kap. 6 § sjätte stycket vid beräkning av sådan sjukpenninggrundande inkomst som hänför sig till tid före ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser i 4 kap. 6 § första stycket gäller fortfarande i fråga om föräldrapenning för barn som är födda före den 1 juli 2006.
4. Äldre bestämmelser i 4 kap. 6 § första stycket skall tillämpas vid prövning av om en förälder uppfyller villkoret i 4 kap. 6 § andra stycket första meningen till den del den där angivna tidsperioden hänför sig till tid före ikraftträdandet.
2006:365
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 3 kap. 5 §, 4 kap. 10 b § och 9 kap. 7 § den 1 juli 2006 och i övrigt den 1 januari 2007.
2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 5 § tredje stycket 3 och fjärde stycket skall tillämpas för försäkrad som beviljats interpraktikstipendium för tid efter ikraftträdandet.
2006:1449
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om rekryteringsbidrag som har lämnats enligt den upphävda lagen (2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande.
2006:1487
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om en verkställighet enligt 33 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt som pågår vid ikraftträdandet.
3. En placering enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt som pågår vid ikraftträdandet skall efter ikraftträdandet anses som en vårdvistelse enligt den nya 56 § i samma lag.
2006:1537
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande förmåner som avser tid före ikraftträdandet.
3. Den upphävda paragrafen, 20 kap. 10 b § §, skall fortfarande tillämpas i fråga om begäran om omprövning eller överklagande från en arbetsgivare som skall betala särskild sjukförsäkringsavgift enligt övergångsbestämmelserna i lagen (2006:1428) om upphävande av lagen (2004:1237) om särskild sjukförsäkringsavgift.
2007:194
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
2. De nya bestämmelserna tillämpas första gången på sådana återkrav som har beslutats av Försäkringskassan efter ikraftträdandet.
2007:298
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
2. Äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § tredje och fjärde styckena gäller fortfarande för den tid som en försäkrad uppbär ett interpraktikstipendium.
3. De nya bestämmelserna i 17 kap. 1 § tillämpas på beslut om retroaktiv ersättning som fattas efter ikraftträdandet.
4. En arbetsgivare är inte skyldig att påbörja en rehabiliteringsutredning enligt 22 kap. 3 § i de fall någon skyldighet att tillställa Försäkringskassan rehabiliteringsutredningen inte uppkommer före ikraftträdandet.
2007:999
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
2. Äldre föreskrifter i 20 kap. 10 och 11 §§ gäller fortfarande för ärenden i vilka socialförsäkringsnämnd har fattat beslut före ikraftträdandet.
3. Det upphävda 21 kap. gäller med undantag för vad som föreskrivs i 2 § dock fortfarande för pågående försäkringsfall som har inträffat före upphävandet.
2007:1309
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande beräkning av sjukpenninggrundande inkomst som avser tid före ikraftträdandet.
2008:292
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
2. De nya bestämmelserna ska tillämpas även på en tredjelandsmedborgare som avses i 2 § lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare och som före den 1 juli 2008 har beviljats uppehållstillstånd i Sverige för forskning och en sådan tredjelandsmedborgares familjemedlemmar med uppehållstillstånd i Sverige.
2008:316
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008 och tillämpas på tillfällig föräldrapenning som avser tid efter ikraftträdandet.
2008:480
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009 i fråga om 3 kap. 4 a, 8 och 16 §§ samt 20 kap. 3 § och i övrigt den 1 juli 2008.
2. Den nya lagen tillämpas även på ersättningsfall som pågår vid ikraftträdandet. Sjukpenning enligt 3 kap. 4 § första stycket 3 och 10 a § första stycket 3 lämnas dock endast för dagar från och med ikraftträdandet. För en försäkrad, som vid ikraftträdandet inte har eller skulle ha rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 4 § första stycket 2 eller 10 a § första stycket 2 vid nedsatt arbetsförmåga, gäller att sjukpenning enligt 3 kap. 4 § första stycket 3 eller 10 a § första stycket 3 alltid kan lämnas för 550 dagar.
3. Försäkringskassan får lämna sjukpenning enligt 3 kap. 4 § första stycket 3 eller 10 a § första stycket 3 utan ansökan av den försäkrade till och med den 30 september 2008. Sådan sjukpenning får lämnas utan ansökan även för tid därefter vid sjukperioder som pågår vid denna tidpunkt.
4. Äldre bestämmelser i 3 kap. 4 a § gäller fortfarande i de fall då den försäkrade erhåller ersättning på grund av försäkringsavtal som ingåtts före ikraftträdandet och inte förnyats därefter.
5. Äldre bestämmelser i 3 kap. 7 § gäller till och med den 31 december 2008 för sjukperioder som har påbörjats före ikraftträdandet.
6. Vid sammanläggning av dagar i sjukperioder, enligt 3 kap. 7 § åttonde stycket, ska endast dagar efter ikraftträdandet beaktas.
7. Äldre bestämmelser i 7 kap. 1 och 3 §§ gäller fortfarande, dock längst till och med december månad 2012, för tidsbegränsad sjukersättning och aktivitetsersättning som avser en period som har påbörjats före ikraftträdandet. I de fall en ansökan om sjukersättning eller aktivitetsersättning har kommit in till Försäkringskassan efter ikraftträdandet, gäller också äldre bestämmelser i 7 kap. 1 och 3 §§ vid prövning av rätt till sjukersättning från och med en tidpunkt före ikraftträdandet och tills vidare eller aktivitetsersättning som avser en period som påbörjas före ikraftträdandet.
8. För en försäkrad, vars rätt till tidsbegränsad sjukersättning upphör vid utgången av juni månad 2008 eller avser en period som har påbörjats eller beslutats före och upphör efter ikraftträdandet, kan tidsbegränsad sjukersättning beviljas enligt äldre bestämmelser i 7 kap. 1 och 3 §§ för ytterligare perioder om sammanlagt högst 18 månader, dock längst till och med december månad 2012. Detta gäller även för en försäkrad, vars rätt till aktivitetsersättning upphör på grund av att han eller hon fyller 30 år. Lag (2009:554).
9. För en försäkrad, vars rätt till aktivitetsersättning upphör vid utgången av juni månad 2008 eller avser en period som har påbörjats eller beslutats före och upphör efter ikraftträdandet, kan aktivitetsersättning beviljas enligt äldre bestämmelser i 7 kap. 1 och 3 §§ för ytterligare perioder om sammanlagt högst 18 månader. Lag (2009:554).
2008:861
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2008 i fråga om 16 a kap. och i övrigt den 1 januari 2009. Bestämmelserna i 16 a kap. ska dock tillämpas först för tid från och med den 1 januari 2009.
2. Äldre bestämmelser i 16 kap. 15 § gäller fortfarande för beslut som har fattats före ikraftträdandet och som avser försäkrade som inte omfattas av bestämmelserna i 16 a kap. 1 §. De nya bestämmelserna i 16 kap. 17 § gäller i ett sådant fall först från och med månaden efter den tid som beslutet enligt 16 kap. 15 § avsåg.
3. Äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § och 16 kap. 7 och 7 b §§ gäller fortfarande för sådan tid som omfattas av ett beslut enligt den upphävda 16 kap. 15 §.
2009:987
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
2. Under åren 2010 och 2011 ska äldre bestämmelser i 20 kap. 4 § fortfarande gälla. Det som sägs om Premiepensionsmyndigheten ska därvid i stället gälla Pensionsmyndigheten.
2009:1454
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 5 c § tillämpas första gången för försäkrade som vid utgången av december månad 2009 helt eller delvis har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning.
3. Bestämmelsen i 3 kap. 7 § femtonde stycket tillämpas på försäkrade som har lämnat ett arbetsmarknadspolitiskt program efter den 1 januari 2010.
2009:1531
Denna lag träder i kraft den 15 januari 2010, men tillämpas för tid från och med den 1 januari 2010.
2010:418
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.
2. Äldre bestämmelser i 3 kap. 2 § tillämpas fortfarande i fråga om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst som avser tid före ikraftträdandet. Tid för sådan anmälan som anges i de nya bestämmelserna i paragrafen räknas även före ikraftträdandet.
3. För ersättningsfall som påbörjats före ikraftträdandet ska bestämmelserna i 3 kap. 4 § första stycket 1 och 3 kap. 11 § i dess äldre lydelse gälla.
4. Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 4 § nionde stycket ska, för försäkrade som gått miste om sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete till följd av bestämmelserna i första stycket 1 enligt den äldre lydelsen av dessa bestämmelser, inom tolvmånadersperioden även beaktas sjukperioder och dagar som infallit före ikraftträdandet.
5. För en försäkrad med sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete ska ett beslut som fattats före ikraftträdandet enligt 3 kap. 4 b § gälla de första sju dagarna i en sjukperiod.
6. En försäkrad som vid ikraftträdandet har fyllt 55 år får senast den 30 september 2010 till Försäkringskassan anmäla försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid enligt de nya bestämmelserna i 3 kap. 11 § andra stycket.
7. Vid beräkning av tillfällig föräldrapenning enligt de nya bestämmelserna i 4 kap. 14 § ska hänsyn inte tas till dagar inom en sjudagarsperiod som infallit före ikraftträdandet.
SFS 1962:381

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1962-05-25

Upphävandedatum:
2011-01-01

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2010:470