Första avdelningen

Om dragna (trasserade) växlar

1 kap. Om utställande av växel och växels form

1 § Växel skall innehålla
1) benämningen, växel, införd i själva texten och uttryckt å det språk, varå handlingen är avfattad:
2) ovillkorlig anmodan att betala visst penningbelopp (växelsumma);
3) namnet å den, som skall infria växeln (växelbetalare, trassat);
4) uppgift å förfallotiden;
5) uppgift å den ort, där betalningen skall erläggas;
6) namnet å den, till vilken eller till vars order betalningen skall erläggas (remittent);
7) uppgift å dag och ort för växelns utställande; samt
8) underskrift av den, som utställer växeln (utställare, trassent).

2 § Handling, vari saknas något av vad växel skall enligt 1 § innehålla, vare ogiltig såsom växel, där ej annat följer av vad nedan i denna paragraf sägs.
   Är förfallotid ej utsatt, skall växeln anses betalbar vid uppvisandet.
   Såsom växels betalningsort och tillika såsom växelbetalarens boningsort skall, där ej annan ort särskilt angivits, gälla den, som är utsatt vid växelbetalarens namn.
   Växel, vari orten för utställandet ej är nämnd men ort är vid utställarens namn utsatt, skall anses vara där utställd.

3 § Växel må lyda å utställarens egen order.
   Den må dragas på utställaren själv.
   Den må dragas för tredje mans räkning.

4 § Växel må lyda på betalning hos tredje man, vare sig å växelbetalarens boningdsort eller å annan ort.

5 § I växel, som lyder på betalning vid uppvisandet eller viss tid efter uppvisandet. Äge utställaren bestämma, att växelsumman skall löpa med ränta. Är i annan växel sådan bestämmelse given, vare den bestämmelse ogill.
   Räntefoten varde utsatt i växeln; har det ej skett, vare bestämmelsen om ränta ogill.
   Räntan skall löpa från dagen för växelns utställande, där ej annan dag är utsatt.

6 § Är växelsumma utsatt såväl i bokstäver som i siffror, men till olika belopp, gälle den i bokstäver utsatta summan.
   Äre växelsumma utsatt flera gånger i bokstäver eller flera gånger i siffror, gälle, om beloppen äro olika, växeln endast för den minsta summan.

7 § Finnes underskrift å växel vara tecknad av person, som icke kan med laga verkan ingå växelförbindelse, eller är underskrift falsk eller tecknad i diktad persons namn eller av annan grund utan verkan emot undertecknaren eller den, å vars vägnar den tecknats, svare övriga växelgäldenärer likväl för sina förbindelser.

8 § Har någon tecknat sitt namn å växel såsom ställföreträdare för annan, och ägde han ej behörighet att handla å dennes vägnar, svare själv för växelförbindelsen men njute, där han infriar växeln, samma rätt, som skulle tillkommit den andre. Vad nu sagts gälle ock om den, som äger företräda annan men överskridit sin behörighet.

9 § Utställare svare för växelns godkännande (accept) och betalning.
   Han äge fritaga sig från ansvarighet för växelns godkännande. Har han gjort förbehåll om att vara fri från ansvarighet för växelns betalning, vare det förbehåll utan verkan.

10 § Har växel, som utgivits i ofullständigt skick, blivit utfylld på ett sätt, som strider mot träffad överenskommelse, må denna omständighet ej åberopas emot växelinnehavaren, med mindre han vid växelns förvärvande var i ond tro eller förfor med grov vårdslöshet.

2 kap. Om överlåtelse av växel (indossament)

11 § Växel må, ändå att den ej är uttryckligen ställd till order, medelst påskrift överlåtas till annan (indossatarie).
   Har utställare i växeln insatt orden "icke till order" eller motsvarande uttryck, må den ej överlåtas i annan form eller med annan verkan än som i allmänhet gäller i fråga om överlåtelse av fordran.
   Växel må överlåtas även till växelbetalaren, vare sig denne godkänt växeln eller icke, till utställaren eller till annan växelgäldenär. Dessa äge ånyo överlåta växeln.

12 § Överlåtelse skall vara ovillkorlig. Villkor, varav dess giltighet gjorts beroende, vare utan verkan.
   Överlåtelse, som avser en del av växelsumman, vare ogill.
   Överlåtelse till innehavaren vare gällande såsom överlåtelse in blanco.

13 § Överlåtelse skall tecknas å själva växeln eller å ett därvid häftat blad (allonge). Den skall undertecknas av överlåtaren.
   Överlåtelse vare giltig, även om däri ej är nämnt, till vem växeln överlåtes, eller överlåtaren allenast tecknat sitt namn (indossament in blanco). I sistnämnda fall skall överlåtelsen, för att gälla, vara tecknad å växelns baksida eller på vidhäftat blad.

14 § Genom överlåtelse varda alla av växeln härflytande rättigheter överflyttade.
   Om överlåtelse tecknats in blanco, äge växelinnehavaren:
1) ifylla den med sitt eller annans namn;
2) teckna ny överlåtelse, in blanco eller till annan person; eller
3) överlåta växeln till annan person utan att ifylla överlåtelsen eller teckna ny övrlåtelse.

15 § Den, som å växel tecknat överlåtelse, vare, såvitt han ej gjort särskilt förbehåll, ansvarig för växelns godkännande och betalning.
   Han äge förbjuda, att växeln ånyo överlåtes; gör han det, vare fri från ansvarigheten emot dem, till vilka överlåtelse därefter sker.

16 § Den, som har växel i händer, skall anses som rätt innehavare av densamma, så framt han styrker sin rätt till växeln genom en oavbruten följd av överlåtelsen, även om den sista är in blanco. Utstrukna överlåtelser varde härvid betraktade såsom ej förefintliga. Följer å en överlåtelse in blanco annan överlåtelse, skall den, som undertecknat den senare, anses hava förvärvat växeln genom överlåtelsen in blanco.
   Har växel för någon förkommit, på vad sätt det vara må, vare dock innehavaren, där han styrker sin rätt till växeln på sätt i första stycket sägs, icke pliktig att lämna växeln ifrån sig, med mindre han vid växelns förvärvande var i ond tro eller förfor med grov vårdslöshet.

17 § Den, mot vilken talan på grund av växel göres gällande, äge ej mot innehavaren framställa invändningar, som grundas på den förres särskilda förhållande till utställaren eller till föregående växelinnehavare, med mindre innehavaren vid växelns förvärvande uppsåtligen handlat till gäldenärens förfång.

18 § Innehåller överlåtelse orden "valuta till indrivning", "till inkasso" eller annan uttryck, som angiver att överlåtelsen endast innefattar ett uppdrag (prokuraindossament), äge innehavaren av växeln att göra gällande alla av denna härflytande rättigheter men icke att överlåta den annorledes än medelst ny prokuraöverlåtelse.
   Växelgäldenär äge, i fall som nu sagts, ej mot växelinnehavaren framställa andra invändningar än dem han kunnat göra gällande mot överlåtaren.
   Uppdrag, som innefattas i prokuraöverlåtelse, vare ej förfallet, om överlåtaren dör eller förlorar förmågan att med laga verkan företaga rättshandling.

19 § Innehåller överlåtelse orden "valuta till säkerhet", "valuta till pant" eller annat uttryck, som angiver att växeln överlåtits såsom pant, äge innehavaren av växeln göra gällande alla av denna härflytande rättigheter; dock gälle av honom tecknad överlåtelse allenast såsom prokuraöverlåtelse.
   Växelgäldenär äge ej mot växelinnehavaren framställa invändningar, grundade på gäldenärens särskilda förhållande till överlåtaren, med mindre innehavaren vid växelns mottagande uppsåtligen handlat till gäldenärens förfång.

20 § Överlåtelse, som tecknas efter växelns förfallotid, äge enahanda verkan som dessförinnan tecknad överlåtelse; varder växeln överlåten först efter det protest upptagits för bristande betalning eller efter utgången av den för protestens upptagande bestämda tid, äge dock överlåtelsen ej annan verkan än som i allmänhet följer av fordrans överlåtande.
   Finnes å växeln överlåtelse, som ej är dagtecknad, skall den, så framt ej annan styrkes; anses hava tillkommit före utgången av den för protest stadgade tid.

3 kap. Om växels godkännande (accept)

21 § Växelinnehavare, så ock den, som allenast har växel i händer, vare intill växelns förfallodag berättigad att för växelbetalaren å hans boningsort uppvisa växeln till godkännande.

22 § I envar växel äge utställaren föreskriva dess uppvisande till godkännande, med eller utan utsättande av viss tid för uppvisandet.
   Han vare berättigad att i växeln förbjuda dess uppvisande till godkännande, dock ej där växeln lyder på betalning viss tid efter uppvisandet eller på betalning hos tredje man eller å annan ort än växelbetalarens boningssort.
   Utställaren äge jämväl bestämma, att uppvisande till godkännande ej må ske före viss tidpunkt.
   Den, som överlåter växel, äge föreskriva dess uppvisande till godkännande, med eller utan utsättande av viss tid, utan så är att utställaren förbjudit sådant uppvisande.

23 § Är växel ställd att betalas viss tid efter uppvisandet, skall den uppvisas till godkännande inom ett år från dagen för dess utställande.
   Utställaren äge sätta uppvisningstiden kortare eller längre än nu sagts.
   Uppvisningtid, som nu är sagd, må av överlåtare förkortas.

24 § Där växelbetalaren det yrkar, skall växeln ånyo uppvisas för honom dagen efter första uppvisandet. Ej må någon göra gällande, att sådant yrkande åsidosatts, med mindre i protesten omnämnts, att yrkandet framställts.
   Ej vare växelinnehavare pliktig att till växelbetalaren utlämna växel, som uppvisas till godkännande.

25 § Godkännande skall tecknas å växeln. Det skall uttryckas genom ordet "godkännes" ("accepteras") eller annat motsvarande uttryck samt undertecknas av växelbetalaren. Dennes blotta namnteckning å växelns framsida gälle ock såsom godkännande.
   Lyder växel å betalning viss tid efter uppvisandet, eller skall den enligt särskilt förbehåll uppvisas till godkännande inom viss tid, varde godkännandet dagtecknat; och skall därvid utsättas den dag då godkännandet tecknas, så framt ej innehavaren fordrar, att uppvisningsdagen skall utsättas. Varder godkännandet ej dagtecknat, åligger det växelinnehavaren, om han vill bevara sin rätt till återgångstalan mot överlåtare och utställaren, att låta styrka försummelsen genom en i behörig tid upptagen protest.

26 § Godkännande må ej förknippas med förbehåll men kan inskränkas till en del av växelsumman.
   Göras eljest vid godkännande avvikelser från växelns innehåll, vare så ansett som hade godkännande vägrats; dock svare godkännaren i enlighet med utfästelsens avfattning.

27 § Har utställare av växel såsom betalningsort angivit annan ort än växelbetalarens boningsort men ej utsatt, hos vem betalningen skall å den andra orten erläggas, må växelbetalaren utsätta det vid godkännandet. Har det ej skett, anses godkännaren hava åtagit sig att själv inlösa växeln på betalningsorten.
   Är växel ställd att betalas hos växelbetalaren, äge denne i godkännandet angivna, varest å betalningsorten betalning skall krävas, eller för betalningens erläggande anvisa någon å samma ort.

28 § Godkännande medföre förpliktelse att inlösa växeln å förfallodagen.
   Infrias ej växeln, äge innehavaren, jämväl där han är utställare, att på grund av växeln omedelbart av godkännaren kräva att utbekomma allt, som skall gäldas jämlikt 48 och 49 §§.

29 § Har växexelbetalare tecknat godkännande å växeln men utstrukit detta innan han återställt växeln, vare så ansett som hade godkännande vägrats. Utstrykningen anses hava skett för återställandet, därest ej motsatsen styrkes.
   Har växelbetalaren skriftligen om sitt godkännannde underrättat växelinnehavaren eller någon växelgäldenär, vare han, utan hinder av utstrykningen, gentemot denne förpliktad i enlighet med sitt godkänannde.

4 kap. Om växelborgen (aval)

30 § För betalning av växelsumman eller en del därav må säkerhet ställas medelst växelborgen (aval).
   Sådan borgen må lämnas såväl av växelgäldenär som av tredje man.

31 § Växelborgen skall tecknas å växeln eller ett därvid häftat blad.
   Sådan borgen uttryckes genom orden "såsom avtal" eller annat motsvarande uttryck; den skall undertecknas av borgesmannen.
   Växelborgen må även lämnas medelst borgesmannens blotta namnteckning å växelns framsida, dock inte av utställaren eller växelbetalaren.
   Växelborgen skall utvisa, för vem den ingåtts. I brist på uppgift härom skall den anses ingången för utställaren.

32 § Den, som tecknat växelborgen, svare lika med den, för vilken borgen ingåtts.
   Hans utfästelse gälle, ändå att den förbindelse, för vilken han gått i borgen, är ogiltig, dock ej där ogiltigheten härrör av brist i formen.
   Har växelborgesman infriat växel, inträde han i den rätt växeln medför mot den, för vilken borgen ingåtts, ävensom mot dem, som på grund av växeln äro ansvariga i förhållande till denne.

5 kap. Om växels förfallotid

33 § Växel må lyda på betalning:
vid uppvisandet (vid sikt, a vista);
viss tid efter uppvisandet (efter sikt, a viso);
viss tid efter utställandet (a dato); eller
å viss dag.
   Växel, vari annan förfallotid är utsatt, eller som är ställd att betalas efter hand å särskilda tider, vare ogill.

34 § Växel, som lyder å betalning vid uppvisandet, varde inlöst genast, då den för betalning uppvisas. Den skall uppvisas till betalning inom ett år från dagen, då den utställdes. Denna tid må dock av utställaren förkortas eller förlängas. Uppvisningstid, som nu är sagd, må av överlåtare förkortas.
   Utställare av växel, som lyder å betalning vid uppvisandet, äge föreskriva, att växeln ej må uppvisas före viss tidunkt. Träffas sådant förbehåll, löper tiden för uppvisandet från nämnda tidpunkt.

35 § För växel, som lyder å betalning viss tid efter uppvisandet, skall förfallotiden räknas från den dag godkännandet är dagtecknat eller från protestdagen.
   Är godkännandet ej dagtecknat, och har ej protest upptagits, skall godkännandet i förhållande till godkännaren anses vara givet den dag, då uppvisande till godkännande senast skolat ske.

36 § Växel, som lyder å betalning en eller fler månader efter utställandet eller uppvisandet, förfalle till betalning den dag i betalningsmånaden, som genom sitt tal motsvarar dagen för utställandet eller uppvisandet. Finnes ej motsvarande dag i den månad, skall dennas sista dag gälla såsom förfallodag.
   Lyder växel å betalning en eller flera hela månader jämte en halv månad efter utställandet eller uppvisandet, varde de hela månaderna räknade först.
   Är växels förfallotid bestämd till början av en månad, mitten av en månad (medio januari, medio februari etc.) eller slutet av en månad, skall därmed förstås den första, den femtonde eller den sista dagen i månaden.
   Med uttrycken "åtta dagar" eller "femton dagar" skall förstås icke en eller två veckor utan fulla åtta eller femton dagar.
   Uttrycket "halv månad" skall anses beteckna en tid av femton dagar.

37 § Är växel ställd att betalas viss dag å ort, vars tidräkning är olik den, som gäller å ort, där växeln utställts, skall förfallodagen anses vara bestämd jämlikt betalningsortens tidräkning.
   Lyder växel, som dragits mellan två orter med olika tidräkning, på betalning viss tid efter utställandet, skall uträknas vilken dag enligt betalningsortens tidräkning motsvarar utställningsdagen, och förfallodagen därefter bestämmas.
   Tiderna för växels uppvisande varde jämväl beräknade enligt regeln i nästföregående stycke.
   Vad nu sagts skall icke äga tillämpning, där, enligt vad särskild bestämmelse i växeln utvisar eller eljest av växelns innehåll framgår, avsikten varit, att andra regler skulle gälla.

6 kap. Om växels betalning

38 § Växel, som lyder på betalning viss dag eller viss tid efter utställandet eller uppvisandet, skall av innehavaren uppvisas till betalning antingen den dag den är betalbar eller en av de två påföljande söckendagarna.
   Inlämnas växel å avräkningskontor (clearing house), gäller det som uppvisande till betalning.

39 § Då växel infrias, varde, där växelbetalaren det äskar, växeln utlämnad till honom med därå av innehavaren tecknat kvitto.
   Växelinnehavare må ej vägra att mottaga betalning, som täcker allenast en del av växelsumman.
   Sker sådan betalning, skall, om växelbetalaren det begär, anteckning därom göras å växeln och särskilt kvitto lämnas.

40 § Växelinnehavare vare ej pliktig att mottaga betalning före förfallotiden.
   Infrias växel av växelbetalaren före förfallotiden, gånge det på hans eget äventyr.
   Den, som infriar växel, då förfallotid är inne, vare från sin förbindelse fri, där ej svek eller grov vårdslöshet ligger honom till last. Han är pliktig att förvissa sig om att överlåtelserna utgöra en behörigheten sammanhängande följd, men ej att pröva äktheten av överlåtarnas underskrifter.

41 § Är växel ställd att betalas i myntslag, som icke är gångbart å betalningsorten, stånde gäldenären fritt att i stället erlägga betalning i landets mynt efter värdet å förfallodagen. Försittes förfallotiden, äge växelinnehavaren kräva, att betalning erlägges i landets mynt, så ock bestämma, huruvida värdet därvid skall beräknas efter förfallodagens eller betalningsdagens kurs.
   Vid beräkning av främmande myntslags värde skola de å betalningsorten gällande handelsbruk iakttas, med mindre utställaren förskrivit, att växelsumman skall beräknas efter en i växeln angiven kurs.
   Förestående regler äge ej tillämpning, där utställaren föreskrivit betalning i visst främmande myntslag (förbehåll om effektiv betalning i främmande mynt).
   Är växelsumman angiven i myntslag, som har enahanda benämning men olika värde i det land där växeln utställts, och det, där den skall betalas, skall det å betalningsorten gällande myntslag antagas vara avsett.

42 § Uppvisas icke växel till betalning inom den i 38 § föreskrivna tid, vare envar växelgärldenär berättigad att på växelinnehavarens kostnad och äventyr nedsätta växelsumman hos behörig myndighet.

7 kap. Om återgångstalan (regress) för uteblivet godkännande eller bristande betalning

43 § Erlägges ej betalning å förfallotid, äge växelinnehavaren väcka återgångskrav mot överlåtare, utställaren och andra växelgäldenärer.
   Samma rätt tillkomme växelinnehavaren redan före förfallotiden:
1) om godkännande helt eller delvis vägrats;
2) om växelbetalaren, evad han godkänt växeln eller ej, blivit försatt i konkurs eller fått till stånd offentlig ackorsförhandling utan konkurs eller vid utmätning funnit sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om han är köpman, inställt sina betalningar; samt
3) om utställare, som i växeln förbjudit dess uppvisande till godkännande, kommit i konkurstillstånd eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs.

44 § Vägran att godkänna eller infria växel skall styrkas genom en av offentlig myndighet upprättad handling (protest för uteblivet godkännande eller bristande betalning).
   Protest för uteblivet godkännande skall upptagas inom tid, som är fastställd för växelns uppvisande till godkännende. Har, i fall varom i 24 § första stycket förmäles, första uppvisandet skett sista dagen inom sagda tid, må protest upptagas jämväl påföljande dag.
   Protest för bristande betalning av växel, som lyder på betalning viss dag eller viss tid efter utställandet eller uppvisandet, skall upptagas en av de två närmaste söckendagarna efter den dag, då växeln är betalbar. I fråga om protest för bristande betalning av växel, som lyder på betalning vid uppvisandet, skall vad i nästföregående stycke är stadgat om protest för uteblivet godkännande äga motsvarande tillämpning.
   Där protest skett för uteblivet godkännande, erfordras ej uppvisande till betalning eller protest för bristande betalning.
   Har växelbetalaren vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om han är köpman, inställt sina betalningar, äge växelinnehavaren ej på sådan grund väcka återgångskrav förr än växeln uppvisats till betalning för växelbetalaren och protest upptagits.
   Har växelbetalaren blivit försatt i konkurs eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs, vare, evad växeln blivit godkänd eller icke, konkursdomstolens eller konkursdomarens beslut om öppnande av konkurs eller inledande av ackorsförhandling tillfyllest för bevarande av växelinnehavarens rätt till återgångstalan. Lag samma vare, där utställare av växel, som ej må godkännas, blivit försatt i konkurs eller fått till stånd ackorsförhandling.

45 § Har godkännande å växel vägrats eller betalning uteblivit, åligger det växelinnehavaren att härom giva den, som senast tecknat överlåtelse å växeln, så ock utställaren underrättelse senast fjärde söckendagen från det protest upptogs eller, där förbehåll gjorts om återgång utan kostnad, från uppvisningsdagen. Varje överlåtare, som mottagit sådan underrättelse, skall sist andra söckendagen därefter, om förhållandet lämna meddelande till den, som näst före honom tecknat överlåtelse å växeln, med uppgift å namn och adresser å dem, som lämnat föregående underrättelser, och så vidare, till dess meddelandet nått utställaren. Tiden av två söckendagar räknas från mottagandet av den föregående underrättelsen.
   Då, på sätt i nästföregående stycke stadgas, underrättelse givits växelgäldenär, skall inom samma tid enahanda underrättelse meddelas den, som må hava för honom ingått växelborgen.
   I händelse överlåtare icke utsatt sin adress eller denna är oläslig, skall skyldigheten att lämna underrättelse anses fullgjord, om den lämnas den överlåtare, som närmaste föregår honom.
   Den, som är pliktig att meddela underrättelse varom nu sagts, äge lämna den på vad sätt som helt, jämväl medelst blotta översändandet av växeln.
   Det åligger honom att styrka, att underrättelsen lämnats inom den föreskrivna tiden. Denna skall anses iakttagen, om före dess utgång brev innehållande underrättelsen avlämnats till posten.
   Försummelse att giva underrättelse inom ovan nämnd tid medföre ej förlust av återgångskrav, men väl ansvarighet för den skada, som kan hava förorsakats av försummelsen. Ej må dock i ty fall skadestånd sättas högre än till växelsumman.

46 § Utställare, överlåtare eller växelborgesman äge, genom att å växeln insätta orden "retur utan kostnad", "utan protest" eller annat motsvarande uttryck och förse påteckningen med sin underskrift, fritaga växelinnehavaren från skyldigheten att för bevarande av sin rätt till återgångstalan upptaga protest för uteblivet godkännande eller bristande betalning.
   Sådant förbehåll fritage icke innehavaren från skyldighet vare sig att uppvisa växeln inom föreskriven tid eller att giva underrättelse såsom i 45 § sägs. Den, som mot växelinnehavaren påstår att förskriven tid icke iakttagits, har att därom föra bevis.
   Har förbehåll, som nu sagts, gjorts av utställaren, äge det verkan i avseende å alla växelgäldenärer; är förbehållet gjort av överlåtare eller av växelborgesman, äge det ej verkan i fråga om annan än denne. Har, oaktat förbehåll från utställarens sida, innehavaren låtit upptaga protest, stånde han själv kostnaden. Är förbehåll gjort av överlåtare eller växelborgesman, må, där protest likväl upptagits, talan om återgäldande av kostnaden härför göras gällande mot varje växelgäldenär.

47 § De, som utställt eller godkänt växel eller därå tecknat överlåtelse eller växelborgen, vare i förhållande till innehavaren ansvariga en för alla och alla för en.
   Växelinnehavaren äge anställa talan mot vilken som helst av dem, antingen mot en var för sig eller mot flera gemensamt, utan att vara bunden vid den ordning, i vilken deras förpliktelser ingåtts.
   Samma rätt tillkomme varje växelgäldenär, som infriat växeln.
   Har talan anhängiggjorts mot en av växelgäldenärerna, utgöre den omständighet ej hinder för talans anställande mot annan växelgäldenär, ändå att han i ordningen följer efter den, mot vilken talan först gjordes gällande.

48 § Växelinnehavare äge rätt att av den, mot vilken han väcker återgångskrav, bekomma:
1) den ej godkända eller ej erlagd växelsumman jämte den ränta, som må vara i växeln utfäst;
2) ränta efter sex för hundra om året från förfallodagen;
3) ersättning för protestkostnader, utgifter för underrättelser, som avses i 45 §, ävensom andra kostnader; samt
4) provision till en tredjedel för hundra av växelsumman.
   Göres återgångskrav gällande för förfallotiden, skall avdrag ske för diskonto å växelsumman, beräknat efter den diskontosats, som vid tiden för återgångskravets framställande officiellt gäller där växelinnehavaren är boende.

49 § Den, som inlöst växel, äge rätt att av dem, som i förhållande till honom svara för växeln, bekomma:
1) hela det belopp han själv betalt;
2) ränta å detta belopp efter sex för hundra om året från den dag han erlagt betalningen;
3) ersättning för egna utgifter; samt
4) provision till en tredjedel för hundra av växelsumman.
   Rätten att beräkna provision upphöre, när provisionernas sammanlagda belopp uppgår till två för hundra av växelsumman.

50 § Varje växelgäldenär, mot vilken åttergångskrav är väckt eller kan göras gällande, äge, mot gäldande av återgångsfordringen, rätt att utbekomma växeln jämte protesten och kvitterad räkning.
   Överlåtare, som inlöst växeln, äge utstryka sin egen och efterföljande överlåtelser.

51 § Har, i det fall att godkännande lämnats endast för en del av växelsumman, återgångskrav blivit väckt, och varder i anledning härav den ej godkända delen av växelsumman av växelgäldenär erlagd, skall, där denna det begär, anteckning om den sålunda gjorda betalning tecknas å växeln samt särskilt kvitto honom lämnas. Växelinnehavaren vare därjämte, för möjliggörande av ytterligare återgångstalan, skyldig att till gäldenären överlämna, förutom protesten, en styrkt avskrift av växeln, varå i ty fall återgångstalan må grundas.

52 § Envar, som äger återgångsfordran, må såvitt ej annat förbehållit, uttaga sin fordran medelst ny växel (återväxel), dragen å någon, som är i förhållande till honom ansvarig, och ställd att vid uppvisandet betalas å dennes boningsort.
   I återväxel må upptagas, utom de 48 och 49 §§ omförmälde belopp, jämväl mäklararvode samt stämpelavgift till återväxeln.
   Drages återväxel av växelinnehavaren, varde dess belopp bestämt enligt gällande kurs å växlar, dragna från huvudväxelns betalningsort på den ifrågavarande växelgäldenärens boningsort och lydande på betalning vid uppvisandet. Drages återväxel av överlåtare, varde beloppet bestämt enligt kursen å växlar, ställda att betalas vid uppvisandet och från hans boningsort dragna å växelgäldenärens boningsort.

53 § Har tid försuttits, som är stadgad:
för uppvisande av växel, lydande å betalning vid uppvisandet eller viss tid efter uppvisandet;
för upptagande av protest för uteblivet godkännande eller bristande betalning: eller
för växels uppvisande till betalning, när förbehåll träffats om återgångstalan utan kostnad;
vare växelinnehavaren förlustig sin talan mot överlåtare, utställare och övriga växelgäldenärer med undantag av godkännaren.
   Har uppvisande till godkännande ej skett inom tid, som av utställaren föreskrivits, vare innehavaren förlustig återgångskrav såväl för uteblivet godkännande som för bristande betalning, med mindre det framgår av föreskriften, att utställaren haft för avsikt att fritaga sig endast från ansvarighet för godkännande.
   Har i överlåtelse gjorts förbehåll om särskild uppvisningstid, äge allenast den, som tecknat överlåtelsen, åberopa sig å förbehållet.

54 § Möter för växels uppvisande eller protests upptagande inom behörig tid hinder i lagbud, som utfärdats inom eller utom riket, eller annat oöverstigligt hinder (force majeure), varde tiden för sådan åtgärds företagande förlängd.
   Innehavaren av växeln vare pliktig att om sådant hinders förekomst utan dröjsmål lämna underrättelse till den, som senast tecknat överlåtelse å växeln, samt att om denna underrättelse göra anteckning å växeln eller därvid häftat blad; och skall denna anteckning vara dagtecknad och av innehavaren underskriven. I övrigt äge bestämmelserna i 45 § tillämpning.
   Efter hindrets upphörande åligger innehavaren att ofördröjligen uppvisa växeln till godkännande eller betalning samt, om så erfordras, upptaga protest.
   Fortfar hindret längre än trettio dagar efter förfallotiden, må återgångskrav göras gällande utan att uppvisande eller protest föregått.
   I fråga om växel, som lyder å betalning vid uppvisandet eller viss tid efter uppvisandet, skall nämnda tid av trettio dagar räknas från den dag, före eller efter uppvisningstidens utgång, då innehavaren om hindret underrättat den, som senast tecknat överlåtelse å växeln, dock med iakttagande att, beträffande växel, som lyder på betalning viss tid efter uppvisandet, sistnämnda tid skall läggas till de trettio dagarna.
   Händelse, som berör allenast växelinnehavaren eller den, åt vilken han uppdragit växelns uppvisande eller upptagandet av protest, skall ej anses såsom hinder, varom i denna paragraf sägs.

8 KAP. Om godkännande eller betalning från tredje man (intervention)

1. Allmänna bestämmelser

55 § Utställare, överlåtare eller växelborgesman äge giva anvisning å någon, som i nödfall skall godkänna eller betala växeln.
   Växel må ock, under villkor, som nedan stadgas, godkännas eller betalas av någon, som självmant vill inskrida till förmån för växelgäldenär, mot vilken återgångskrav skulle kunna anställas.
   Att på dylikt sätt inskrida stånde öppet för den, som ej är växel gäldenär, även för den, å vilken växeln är dragen, samt för envar, som redan är förpliktad på grund av växeln, dock ej för den, som därå tecknat godkännande.
   Den, som godkänt eller betalat växel efter ty i denna paragraf är sagt, har att därom sist andra söckendagen underrätta den, till vars förmån han uppträtt. Försummar han det, svare för skada, som därav må hava uppstått, dock ej i något fall utöver växelsumman.
2. Godkännande från tredje man (interventionsaccept)

56 § Godkännande må av tredje man tecknas i de fall, då återgångskrav tillkommer växelinnehavaren före växelns förfallotid, dock ej där växelns uppvisande till godkännande är förbjudet.
   Innehåller växeln anvisning å någon, som i nödfall skall godkänna eller infria den å betalningsorten, må innehavaren ej före förfallotiden göra återgångskrav gällande emot den, som tecknat anvisningen, eller emot efterföljande växelgäldenärer, med mindre han uppvisat växeln för den, som anvisningen avser, och genom protest fastställts, att denne vägrat godkänna växeln.
   I andra fall än i nästföregående stycke sägs äge växelinnehavaren vägra mottaga godkännande från tredje man. Mottager han godkännande, vare han förlustig sin rätt att före förfallotiden väcka återgångskrav mot den, till vars förmån godkännandet lämnats, och mot efterföljande växelgäldenärer.

57 § Godkännande från tredje man skall tecknas å växeln och under skrivas av godkännaren. Godkännandet skall utmärka, till vems förmån det givits; sker det ej, anses godkännandet lämnat till förmån för utställaren.

58 § Den, som godkänt växel efter ty i 56 och 57 §§ sägs, vare i förhållande till innehavaren och de överlåtare, som följa efter den, till vars förmån godkännandet givits, lika med denne ansvarig för växeln.
   Utan hinder av sålunda ämnat godkännande äge den, för vars räkning godkännandet givits, ävensom de, vilka i förhållande till honom svara för växeln, att, mot erläggande av det i 48 § angivna belopp, av växelinnehavaren utbekomma växeln, kvitterad räkning och protest, som må hava upptagits.
3. Betalning från tredje man (interventionsbetalning)

59 § Växel må betalas av tredje man i varje fall då återgångskrav, vare sig vid eller före förfallotiden, tillkommer växelinnehavaren.
   Betalningen skall omfatta hela det belopp, som bort gäldas av den, till vars förmån betalningen sker.
   Den skall fullgöras sist dagen efter den, då protest för bristande betalning senast må upptagas.

60 § Har växel godkänts av tredje man, som äger hemvist å betalningsorten, eller innehåller växeln anmodan till en eller flera, som där äga hemvist, att i nödfall fullgöra betalningen, åligger det växelinnehavaren att för envar av dem uppvisa växeln och, om sådant ifrågakommer, upptaga protest för bristande betalning sist dagen efter den, då eljest sådan protest senast må upptagas.
   Har ej protest upptagits efter ty ny är sagt, vare den, som lämnat anvisning å nödfallsbetalare, eller den, till vars förmån växeln eljest godkänts, så ock senare överlåtare fria från vidare ansvarighet.

61 § Växelinnehavare, som vägrar mottaga betalning av tredje man, vare förlustig återgångskrav mot dem, som skulle blivit befriade genom betalningen.

62 § Att betalning erlagts av tredje man skall styrkas genom kvitto å växeln, med uppgift å den, till vars förmån betalningen skett. I brist på sådan uppgift skall betalningen anses erlagd till förmån för utställaren.
   Växeln, så ock protesten, där sådan upptagits, varde överlämnade till den, som erlagt betalningen.

63 § Den, som betalar växel till förmån för växelgäldenär, inträde i den rätt växeln medför med gäldenären samt mot dem, som på grund av växeln äro mot denne ansvariga, Dock äge han ej å växeln teckna överlåtelse.
   Överlåtare, som följa efter växelgäldenär, till vars förmån betalning skett, vare fria från vidare ansvar.
   Erbjuda sig flera att inskrida för växelns infriande, äge den företräde, genom vars inskridande de flesta växelgäldenärer befrias. Har betalning skett i strid mot vad nu sagts, och var det känt för den, som inskred, vare han förlustig återgångskrav mot dem, som eljest skulle blivit befriade.

9 KAP. Om duplett och avskrift av växel

1. Om duplett

64 § Växel må utgivas i flera lika lydande exemplar (dupletter).
   De särskilda exemplaren skola innehålla nummerbeteckning i själva texten; äro exemplaren ej sålunda betecknade, gälle vart och ett såsom självständig växel.
   Varje innehavare av växel, däri ej angives, att den är utställd i blott ett exemplar, vare berättigad att, mot ersättning för kostnaderna, erhålla dupletter av växeln. För detta ändamål har han att vända sig till den, som senast tecknat överlåtelse å växeln; och vare denne pliktig att giva honom bistånd genom att vända sig mot närmast föregående överlåtare och så vidare, till dess utställaren nås. Överlåtare vare pliktig att på duplettexemplaren förnya sina överlåtelse.

65 § Infriande av ett växelexemplar medför frihet från vidare betalningsskyldighet för växeln, ändå att förbehåll ej träffats, att genom sådant infriande övriga exemplar bliva kraftlösa. Dock svare växelbetalaren fortfarande för varje exemplar, som är försett med hans godkännande och som icke till honom återställts.
   Överlåtare, som till olika personer överlåtit exemplar av växeln, så ock annan, som senare överlåtit växelexemplar, svare för varje utelöpande exemplar, som är försett med hans namnteckning.

66 § Är ett exemplar av växel avsänt till godkännande, skall avsändaren å de övriga utsätta namnet å den, hos vilken förstnämnda exemplar finnes; och vare denne pliktig att utlämna det till rätt innehavare av annat exemplar.
   Varder utlämnandet vägrat, vare växelinnehavaren ej berättigad till återgångskrav, innan medelst protest blivit styrkt:
1) att det till godkännande avsända exemplaret icke blivit på växelinnehavarens begäran till honom utlämnat, samt
2) att godkännande eller betalning icke kunnat å annat exemplar erhållas.
2. Om avskrift (kopia)

67 § Varje innehavare av växel vare berättigad att taga avskrifter av denna.
   Avskrift skall noggrant återgiva originalväxeln med därå befintliga överlåtelser och samtliga övriga påteckningar. I avskriften skall angivas, huru långt den är avskrift.
   Å avskrift må tecknas överlåtelse och växelborgen på samma sätt och med samma verkan, som stadgas i fråga om originalväxel.

68 § Å avskrift av växel skall angivas, hos vem originalväxeln finnes. Denne vare pliktig att utlämna växeln till rätte innehavaren av avskriften.
   Vägras utlämnandet, äge avskriftens innehavare ej mot dem, som å avskriften tecknat överlåtelse eller växelborgen, väcka återgångskrav, innan medels protest ådagalagts, att originalväxeln icke blivit på begäran till honom utlämnad.
   Där å originalväxel, efter överlåtelse, som tecknats näst före avskriftens tillkomst, anbragts orden "hädanefter överlåtelse allenast å avskrift" eller motsvarande uttryck, vare överlåtelse, som därefter tecknas å originalväxeln, utan verkan.

10 KAP. Om ändringar i växel

69 § Har ändring skett i växels text, svare de, som efter ändringen tecknat sitt namn å växeln, jämlikt den ändrade texten. De, som förut tecknat sitt namn å växeln, vare ansvariga jämlikt den ursprungliga texten.

11 KAP. Om växels preskription

70 § Växelfordran mot godkännare vare preskriberad efter tre år, räknade från växelns förfallodag.
   Fordran, som tillkommer växelinnehavare mot överlåtare och utställare, preskriberas ett år från det protest inom rätt tid upptagits eller, där förbehåll är gjort om återgång utan protest, från förfallodagen.
   Återgångsfordran, som tillkommer en överlåtare mot en annan eller mot utställaren, preskriberas sex månader från den dag, då den förstnämnde själv inlöste växeln eller mot honom vidtogs sådan åtgärd, som i 71 § sägs.

71 § Växelpreskription avbryts genom:
delgivning av stämning till svensk domstol, kungörande av rättegång vid svensk domstol eller delgivning av ansökan om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten i Sverige;
växelfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol;
fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller
dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan konkurs.
   Genom växelfordrans anhängiggörande vid domstol i främmande stat avbrytes preskription, där gäldenären har hemvist i den staten eller, utan invändning mot domstolens behörighet, inställer sig i målet eller personligen erhållit del av stämningen. Lika med växelfordrans anhängiggörande vid utländsk domstol anses kungörande av rättegång vid sådan domstol enligt där gällande lag. Har i främmande stat fordringen bevakats i växelgäldenärs konkurs eller anmälts under ackordsförhandling utan konkurs, vare preskription därigenom avbruten, där växelgäldenären vid konkursens eller ackordsförhandlingens början hade hemvist i den främmande staten. Växelfordrans åberopande för kvittning vid utländsk domstol medföre ock avbrott i preskription.
   Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot vilken åtgärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men avbrottet gälle till fördel för alla växelgäldenärer, vilka föregå den, som vidtagit åtgärden.
   Har preskription avbrutits men varder det mål eller ärende, vari växelkravet gjorts gällande, ej fört till slut, skall ny preskriptionstid begynna att löpa från den dag, då målet eller ärendet sist handlades.
   Möter för vidtagande av åtgärd för preskriptionens avbrytande hinder, som i 54 § sägs, vare växelrätten bevarad, därest åtgärden företages inom en månad efter hindrets upphörande. Lag (2006:675).

12 KAP. Allmänna bestämmelser

72 § Inträffar växels förfallodag å söndag eller annan allmän helgdag, må ej betalning för växeln krävas förrän nästa söckendag. Alla andra åtgärder med avseende å växel, såsom uppvisande till godkännande och upptagande av protest, må likaledes vidtagas allenast å söckendag.
   Skall åtgärd, som nu sagts, vara vidtagen inom viss tid, vars sista dag är allmän helgdag, varde tiden för åtgärdens vidtagande utsträckt att omfatta jämväl påföljande söckendag. Vid tids beräknande skola mellanliggande helgdagar medräknas.
   Likställda med allmän helgdag enligt denna lag äro lördagar samt midsommarafton, julafton och nyårsafton.
   Vid beräkning av tid, vare sig i lag fastställd eller särskilt bestämd, inom vilken åtgärd skall vidtagas, varde den dag, från vilken tiden skall löpa, ej medräknad.
   Uppskovsdagar äge enligt denna lag ej rum. Lag (1974:757).

73 § Har växel förkommit och varder, i anledning av ansökan om dess dödande, offentlig stämning utfärdad på sätt därom är särskilt stadgat, vare utställaren pliktig att utfärda ny växel, såframt antaglig säkerhet ställes för vad han kan nödgas utgiva på grund av den förkomna växeln. Var denna växel godkänd, åligger det godkännaren att, när förfallotid är inne, mot enahanda säkerhet betala till den, som visar sin rätt att uppbära betalning.

74 § Är växelfordra preskriberad, eller har växelrätten gått förlorad genom försummelse att företaga någon för dess bevarande föreskriven handling, stånde dock växelinnehavaren öppet att, såsom i vanligt skuldfordringsmål, hos växelgäldenär utsöka vad denne till fordringsägarens skda skulle vinna, där fordringen förfölle.

Andra avdelningen

Om egna växlar

75 § Egen växel skall innehålla:
1) benämningen växel, införd i själva texten och uttryckt å det språk, varå handlingen är avfattad;
2) ovillkorlig utfästelse att betala en viss penningsumma;
3) uppgift å förfallotiden;
4) uppgift å den ort, där betalningen skall erläggas;
5) namn å den, till vilken eller till vars order betalningen skall erläggas;
6) uppgift å dag och ort för växelns undertecknande; samt
7) underskrift av den, som utställer handlingen.

76 § Handling, vari saknas något av vad egen växel skall enligt 75 § innehålla, gälle ej såsom egen växel, där ej annat följer av vad nedan i denna paragraf sägs.
   Är i egen växel förfallotid ej utsatt, skall växeln anses betalbar vid uppvisandet.
   Såsom egen växels betalningsort och tillika såsom utställarens boningsort skall, där ej annan ort särskilt angivits, gälla den, där utställandet ägt rum.
   Egen växel, vari orten för utställandet ej är nämnd men ort är vid utställarens namn utsatt, skall anses vara där utställd.

77 § I fråga om egen växel skola lända till efterrättelse följande av de om dragen växel givna bestämmelser, i vad de icke strida mot den egna växelns särskilda beskaffenhet, nämligen angående:
överlåtelse (11-20 §§);
förfallotid (33-37 §§);
betalning (38-42 §§);
återgångskrav för bristande betalning (43-50 samt 52-54 §§);
betalning från tredje man (55 samt 59-63 §§);
avskrift (67 och 68 §§)
ändringar i växel (69 §);
preskription (70 och 71 §§);
helgdagar, beräkning av tider och förbud mot uppskovsdagar (72 §);
förkommen växel (73 §); samt
växelinnehavares rätt att efter inträdd preskription eller växelrätts upphörande föra talan om obehörig vinst (74 §).
   Likaledes skola i fråga om egen växel lända till efterrättelse bestämmelserna angående dragen växel, som lyder på betalning hos tredje man eller å annan ort än växelbetalarens boningsort (4 och 27 §§), angående ränta (5 §), skiljaktigheter i fråga om växelsummans angivande (6 §), verkan av underskrift, tecknad under omständigheter, som angivas i 7 §, eller av någon, som därvid handlat utan behörighet eller överskridit sin behörighet (83 §), samt växel, som utgivits i ofullständigt skick (10 §).
   Ytterligare skola å egen växel tillämpas de i 30-32 §§ givna bestämmelserna om växelborgen. Därest, i fall som avses i sista stycket av 31 §, sådan borgen icke utmärker, för vem den är ingången, skall den anses ingången för den egna växelns utställare.

78 § Utställare av egen växel svare på sätt om godkännare av dragen växel gäller.
   Lyder egen växel å betalning viss tid efter uppvisandet, varde den för utställaren uppvisad till påteckning om uppvisandet inom tid, varom i 23 § sägs. Såsom utgångspunkt för beräkning av förfallotiden skall gälla den dag den av utställaren underskrivna påteckningen är daterad. Vägrar utställaren att lämna daterd påteckning, varde det styrkt genom protest (25 §); och skall dagen för denna gälla såsom utgångspunkt för beräkning av förfallotiden.

Tredje avdelningen

Om förhållandet till främmande lag

79 § Svensk medborgares behörighet att ingå växelförbindelse varde, ändå att han ej här i riket hade hemvist eller att förbindelsen är ingången utom riket, bedömd efter svensk lag.
   Utländsk medborgares behörighet att ingå växelförbindelse varde bedömd efter lagen i den stat han tillhör. Innehåller nämnda lag, att en annan stats lag skall tillämpas, lände det till efterrättelse.
   Är enligt lag, som sålunda skall gälla, utländsk medborgare obehörig att ingå växelförbindelse, vare han ändock här i riket för dylik förbindelse ansvarig, där han åtagit sig den inom en stat, enligt vars lag han var där till behörig.

80 § I fråga om växelförbindelses form skall lagen i den stat, där för bindelsen undertecknats, lända till efterrättelse.
   Där, på grund av vad nu är sagt, växelförbindelse saknar giltighet, men den skulle varit gällande, om den tillkommit i viss annan stat, där förbindelse senare åtecknats växeln, må den tidigare förbindelsens ogiltighet ej medföra, att även den senare anses ogiltig.
   Växelförbindelse, som svensk medborgare åtager sig utom riket och som i fråga om formen uppfyller svensk lags fordringar, vare här i riket gällande gentemot annan svensk medborgare, ändå att den på grund av stadgandet i första stycket skulle sakna giltighet.

81 § Rättsverkningarna av dragen växels godkännande eller egen växels utställande skola bedömas enligt lagen i den stat, där växeln skall betalas.
   Verkan av annan växelförbindelse varde, där ej härnedan annorledes stadgas, bedömd enligt lagen i den stat, där förbindelsen undertecknades.

82 § Tid för framställande av återgångskrav skall i fråga om samtliga växelgäldenärer beräknas enligt lagen i den stat, där växeln utställdes.

83 § Skall, enligt lagen i den stat, där växel utställts, växelinnehavaren betraktas såsom tillika innehavare av fordran, som må hava föranlett växelns utställande, lände därutinnan den lag till efterrättelse.

84 § Huruvida godkännande av växel må inskränkas till en del av växelsumman, samt huruvida växelinnehavare äger vägra mottaga betalning, som täcker allenast en del av summan, varde bedömt enligt lagen i den stat, där växeln skall betalas.

85 § Beträffande tiden och sättet för upptagande av protest, så ock beträffande sättet för verkställande av andra åtgärder, som äro av nöden för utövande eller bevarande av rätt på grund av växel, gälle lagen i den stat, där protest eller annan åtgärd, varom fråga är, skall verkställas.

86 § I fråga om de åtgärder, som må vidtagas, när växel obehörigen frånhänts innehavaren eller förkommit, gälle lagen i den stat, där växeln skall betalas.

87 § Skall, efter ty här förut är sagt, i visst mål främmande lag lända till efterrättelse, och är ej innehållet i den främmande lagen för rätten känt, äge rätten förelägga part att i sådant hänseende förebringa utredning.

Fjärde avdelningen

Om protest och om rättegång i växelmål

88 § Protest tas upp av Kronofogdemyndigheten, av en särskild förrättningsman som länsstyrelsen förordnar eller av notarius publicus. Lag (2006:675).

89 § En protest ska, om inte annat har överenskommits, tas upp mellan klockan 9 och 19 hos den protesten gäller, i hans eller hennes affärslokal eller, om en sådan inte finns på orten, i hans eller hennes bostad. Om den protesten gäller inte påträffas, får protesten i stället tas upp vid affärslokalen eller bostaden. Är denna inte känd, ska detta anmärkas i protesten.
   I fråga om tid och plats för att visa upp växel till godkännande eller betalning gäller vad som nu är sagt om protest. Lag (2014:604).

90 § Vid protest för uteblivet godkännande eller bristande betalning skall växeln i huvudskrift medföras av förrättningsmannen eller någon, som honom åtföljer; och skall anteckning om protesten av förrättningsmannen göras å växeln. Förekommer å avskrift överlåtelse eller växelborgen, varde jämväl avskriften medförd och försedd med anteckning om protesten.

91 § Över protest skall föras protokoll. I detta skall införas; växeln med allt vad därå finnes tecknat; den sökandes påstående; det svar, som gives av den, som protesten gäller, eller anmärkning att svar ej kunnat erhållas eller att han ej kunnat träffas; uppgift på platsen varest och tiden när protesten sker; samt underskrift av förrättningsmannen. Avskrift, varom förmäles i 90 §, skall ock med vad därå är tecknat intagas i protokollet.

92 § Förrättningsman, som vid upptagande av protest för bristande betalning medför växeln i huvudskrift, skall anses bemyndigad att uppbära betalning, med mindre växelinnehavaren meddelat växelbetalaren, att sådant ej är åsyftat.

93 § Om laga domstol i växelmål gäller vad som är föreskrivet för tvistemål. Lag (1991:855).

94 § På framställning av käranden skall rätten, om synnerligt hinder ej möter och svaranden är så till hands att han kan infinna sig, utsätta första inställelse till samma dag som stämning sökes eller nästföljande dag. Lag (1978:771).

95 § Upphör att gälla genom lag (1981:812).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1991:855
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraftträdandet.
SFS 1932:130

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1932-05-13

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2014:604