1 § Den som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergivna fartyg eller fartygslämningar eller redskap eller gods som hör till fartyg är skyldig att anmäla fyndet till Polismyndigheten, Kustbevakningen eller Tullverket. Detta gäller oavsett om fyndet tas upp från botten eller anträffas flytande på vattnet eller är uppdrivet på stranden. Om en tjänsteman vid Kustbevakningen eller Tullverket har tagit emot en sådan anmälan, ska han eller hon omedelbart underrätta Polismyndigheten om denna. Lag (2014:612).

2 § Om ett fartyg under resa har bärgat något av det som anges i 1 §, ska befälhavaren lämna det bärgade, tillsammans med en redogörelse för omständigheterna vid bärgningen, till Polismyndigheten.
   Om fartyget inte anlöper svensk hamn, ska befälhavaren underrätta svensk konsul på den utländska ort som fartyget först anlöper om bärgningen. Finns det inte en svensk konsul på orten, ska i stället en annan behörig myndighet underrättas. Om inte annat följer av lagstiftningen i det landet, ska det bärgade godset säljas på offentlig auktion. När auktionen genomförts ska befälhavaren till redaren skriftligen redogöra för omständigheterna vid bärgningen och redovisa försäljningssumman. Redaren ska därefter lämna de insända medlen och redogörelsen till Polismyndigheten. Lag (2014:612).

3 § Har Polismyndigheten underrättats om bärgning enligt 1 § eller 2 § första stycket ska den låta besiktiga fyndet och därefter låta kungöra bärgningen i Underrättelser för sjöfarande. Om det finns särskilda skäl, får fyndet kungöras även på något annat lämpligt sätt. Kungörelsen ska innehålla ett föreläggande för ägaren till det bärgade godset att anmäla sig till Polismyndigheten inom 90 dagar från kungörandet i Underrättelser för sjöfarande eller inom den längre tid från kungörandet, dock högst ett år, som Polismyndigheten bestämmer i det särskilda fallet.
   Om det bärgade godset inte kan vårdas utan fara för försämring, ska det säljas på offentlig auktion. Om det inte är lämpligt, ska godset säljas på något annat sätt som är betryggande för den som har rätt till godset. Efter utgången av den tid som anges i första stycket ska det influtna beloppet överlämnas till bärgaren. Lag (2014:612).

4 § Om kungörande har skett och ägaren anmäler sig inom förelagd tid samt visar sin rätt, skall fyndet eller det influtna beloppet överlämnas till honom mot att han betalar kostnaden för kungörandet och vården av fyndet till den som har haft kostnaden samt bärgarlön. I händelse av tvist bestämmer domstol bärgarlönens belopp.
   Om ägaren inte anmäler sig, tillfaller fyndet bärgaren mot att han betalar de kostnader som avses i första stycket. Lag (1984:984).

5 § Om de medel som har influtit vid försäljningen av fyndet har lämnats till Polismyndigheten när bärgning har skett enligt vad som sägs i 2 § andra stycket, gäller 3 § första stycket och 4 § i tillämpliga delar i fråga om kungörande av bärgningen och utbetalning av de influtna medlen. Lag (2014:612).

6 § Om det vid besiktning enligt 3 § framkommer att den sammanlagda kostnaden för kungörande av bärgningen, vården av fyndet och försäljningen uppgår till ett så högt belopp att, sedan detta betalats, resterande belopp inte räcker till skälig bärgarlön, får Polismyndigheten, utan att kungöra bärgningen, omedelbart efter besiktningen lämna ut fyndet till bärgaren. Lag (2014:612).

7 § Om ett fynds värde inte överstiger 100 kronor, enligt intyg av Polismyndigheten, Kustbevakningen eller av en tulltjänsteman som Tullverket har bemyndigat att utfärda sådana intyg, får Polismyndigheten utan vidare besiktning och utan kungörande av bärgningen lämna ut fyndet till bärgaren. Detta gäller dock bara om Polismyndigheten inte finner att fyndet av någon särskild anledning ska behandlas på annat sätt. Lag (2014:612).

8 § Underlåter bärgare att göra sådan anmälan, som i 1 § sägs, eller underlåter befälhavare eller redare att, på sätt i 2 § är föreskrivet, tillkännagiva vad bärgat blivit, eller förskingrar eller undandöljer befälhavare eller redare något av de influtna medlen, straffes efter allmän lag.
   Lämnar bärgare, befälhavare eller redare, i sviklig avsikt, oriktig uppgift angående omständigheterna vid bärgningen, eller vidtar han, i sådan avsikt, särskild åtgärd med det bärgade godset, eller underlåter befälhavare eller redare att, i enlighet med vad i 2 § föreskrivs, avlämna det bärgade eller därför influtna medel, döms till böter, om inte gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.
   I de fall, nu sagda äro, äge rätten förklara bärgarlön förverkad eller nedsätta dess belopp under vad eljest varit skäligt. Lag (1991:244).

8 a § Polismyndighetens beslut i frågor som avses i denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2014:612).

9 § Bestämmelser om vissa äldre sjöfynd finns i kulturmiljölagen (1988:950). Särskilda bestämmelser om hittegods finns i lagen (1938:121) om hittegods. Särskilda bestämmelser om sjunket eller ilandflutet virke finns i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled. Bestämmelser om ensamrätt till bärgning finns i lagen (1984:983) om ensamrätt till bärgning. Lag (2013:537).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1988:951
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. I fråga om överklagande av beslut som länsstyrelsen har meddelat före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
2014:612
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Äldre föreskrifter gäller för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
SFS 1918:163

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1918-04-02

Senast ändrad:
2015-01-19

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2014:612