Länk till EU:s officiella tidning (autentisk version):
EUT L 138, 1.6.1999, s. 1-19
Länk till originaldokument i PDF-format (källa:EU:s officiella tidning)
 EUT L 138, 1.6.1999, s. 1-19
Länkar till konsoliderade dokument i PDF-format (källa:Eur-lex)
 Konsoliderad utgåva från 2009-06-17
 Konsoliderad utgåva från 2009-04-20
 Konsoliderad utgåva från 2002-11-29


RÅDETS DIREKTIV 1999/35/EG

av den 29 april 1999

om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 189c i fördraget(3), och

av följande skäl:

1. Ytterligare åtgärder måste vidtas inom ramen för den gemensamma transportpolitiken för att öka säkerheten vid passagerartransporter till sjöss.

2. Gemenskapen är allvarligt oroad över de fartygsolyckor i vilka ro-ro-passagerarfartyg har varit inblandade och som har resulterat i omfattande förluster av människoliv. Personer som färdas med ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg inom gemenskapen har rätt att vänta sig och kunna förlita sig på en tillräcklig säkerhetsnivå.

3. I sin resolution av den 22 december 1994 om säkerhet på ro-ro-passagerarfartyg(4) uppmanade rådet kommissionen att lägga fram förslag om ett system för obligatorisk besiktning och kontroll av säkerheten på alla ro-ro-passagerarfartyg som bedriver trafik till eller från gemenskapens hamnar samt om rätt att utreda sjöolyckor.

4. Särskilt med tanke på betydelsen av passagerartransporter till sjöss för den inre marknaden är åtgärder på gemenskapsnivå det mest effektiva sättet att fastställa en gemensam lägsta säkerhetsnivå för fartyg inom hela gemenskapen.

5. Åtgärder på gemenskapsnivå är det bästa sättet att säkerställa ett harmoniserat genomförande av en del principer som överenskommits inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), samtidigt som en snedvridning av konkurrensen mellan olika gemenskapshamnar samt mellan ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg undviks.

6. Med tanke på proportionalitetsprincipen är ett rådsdirektiv det lämpliga rättsliga instrumentet, eftersom det ger medlemsstaterna en ram för enhetlig och obligatorisk tillämpning av de gemensamma säkerhetsnormerna, samtidigt som det ger medlemsstaterna rätt att välja de metoder för genomförandet som bäst passar deras nationella system.

7. Fartygssäkerheten är huvudsakligen flaggstaternas ansvar. Varje medlemsstat bör säkerställa att de tillämpliga säkerhetskraven följs av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som för den medlemsstatens flagg samt av de företag som bedriver trafik med dessa.

8. Hamnstatskontroll omfattar inte regelbundna och ingående förebyggande besiktningar och kontroller av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg. Det bör därför kontrolleras, med hjälp av ett system med regelbundna obligatoriska inspektioner som utförs av värdstaterna, att företagen samt deras passagerarfartyg och fartyg följer de säkerhetsnormer som överenskommits inom IMO och, i förekommande fall, på regional nivå. Företagen bör hindras från att bedriva trafik med sådana fartyg om det vid dessa inspektioner upptäcks farliga brister i samband med dessa säkerhetsnormer.

9. Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i deras egenskap av värdstater. De befogenheter som de utövar i denna egenskap bygger på särskilda hamnstatsbefogenheter som fullt ut överensstämmer med Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982 (Unclos).

10. För att förbättra säkerheten och undvika snedvridning av konkurrensen bör de gemensamma säkerhetsnormerna tillämpas på alla ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som, oavsett vilken flagg de för, bedriver reguljär trafik till eller från en medlemsstats hamn både på internationella resor och på inrikes resor i fartområden som ligger mer än 20 nautiska mil från en kustlinje där nödställda kan föras i land. Samtidigt ges medlemsstaterna möjlighet att utvidga direktivets tillämpningsområde till att omfatta ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som bedriver inrikes trafik i fartområden som ligger inom 20 nautiska mil från en kustlinje.

11. Värdstaterna måste kontrollera att ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som bedriver trafik till eller från gemenskapshamnar uppfyller vissa harmoniserade krav på certifiering och besiktning i flaggstaten.

12. Dessa ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg bör också, när de byggs och under hela sin användningstid, följa de tillämpliga klassificeringsnormena för konstruktion och underhåll av skrov, huvudframdrivningsmaskineri och hjälpmaskineri, elektriska anläggningar och kontrollanläggningar samt vara utrustade med en färdskrivare som uppfyller relevanta internationella krav.

13. Värdstaterna bör kontrollera att de företag som tillhandahåller dessa tjänster bedriver trafiken med sina ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg på ett sådant sätt att största möjliga säkerhet garanteras. Andra berörda medlemsstater än flaggstaten bör fullt ut få delta i utredningar av sjöolyckor.

14. Det är av största vikt att kontrollera att de flaggstater som inte är medlemsstater har en administration som är införstådd med företagets förpliktelser att samarbeta i alla utredningar av olyckor eller tillbud till sjöss och att följa de regler för klassificering och i förekommande fall certifiering som utarbetats av erkända klassificeringsorganisationer. Dessa administrationer bör godta att harmoniserade förfaranden för besiktning och certifiering används.

15. För att säkerställa att ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg fortlöpande uppfyller kraven i detta direktiv bör värdstaterna utföra besiktningar innan trafiken inleds samt därefter med regelbundna mellanrum och så snart en betydande ändring av driftsförhållandena inträffar.

16. För att minska företagens arbetsbörda bör tidigare kontroller och besiktningar beaktas på lämpligt sätt. Ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg bör undantas från besiktning om det tidigare har bekräftats att de uppfyller detta direktivs krav för trafik på liknande rutter och ersättningsfartyg bör komma i åtnjutande av särskilda bestämmelser Ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som med godkänt resultat har besiktigats av värdstaten bör inte omfattas av utvidgade inspektioner enligt rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll)(5).

17. Medlemsstaterna bör samarbeta för att fullgöra de förpliktelser de har i egenskap av värdstater.

18. Medlemsstaterna kan anse det fördelaktigt att vid utförandet av sina uppgifter biträdas av erkända organisationer som uppfyller kraven i rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed(6).

19. Vid planeringen av besiktningarna bör vederbörlig hänsyn tas till ro-ro-passagerarfartygens och höghastighetspassagerarfartygens drifts- och underhållsscheman.

20. Medlemsstaterna bör säkerställa att deras nationella rättssystem gör det möjligt för dem och varje annan medlemsstat med väsentligt intresse att delta i, samarbeta i eller leda utredningar av sjöolyckor på grundval av bestämmelserna i IMO-koden för utredningar av sjöolyckor. Resultatet av sådana utredningar bör offentliggöras.

21. En uppsättning åtföljande åtgärder avseende trafikövervakningssystem, planering för oförutsedda händelser och lokala driftsbegränsningar kommer att öka säkerheten ytterligare.

22. En databas med upplysningar som inhämtats från besiktningarna bör upprättas för att göra det möjligt att övervaka genomförandet av detta direktiv.

23. Det är nödvändigt att en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna biträder kommissionen med den faktiska tillämpningen av detta direktiv. Den kommitté som inrättas enligt artikel 12 i rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods(7) kan fylla denna funktion.

24. Denna kommitté kan anpassa vissa bestämmelser i direktivet i enlighet med gemenskapens åtgärder eller åtgärder från IMO och förbättra direktivets ordning för att ta hänsyn till sådana framtida ändringar av 1974 års konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (Solas) som har trätt i kraft samt säkerställa ett harmoniserat genomförande av ändringar av vissa IMO-resolutioner utan att direktivets räckvidd utvidgas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att fastställa ett system med obligatoriska besiktningar som kommer att ge bättre garanti för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik till eller från hamnar i gemenskapens medlemsstater samt att ge medlemsstaterna rätt att leda, delta i eller samarbeta inom ramen för varje utredning av olyckor eller tillbud till sjöss i samband med denna trafik.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv och i dess bilagor avses med

a) ro-ro-passagerarfartyg: ett havsgående passagerarfartyg som är utrustat med anordningar som gör det möjligt för väg- eller järnvägsfordon att rulla på och av fartyget, och som medför fler än tolv passagerare,

b) höghastighetspassagerarfartyg: höghastighetsfartyg enligt definitionen i regel 1 kapitel X i 1974 års Solas-konvention - i dess lydelse på dagen för antagandet av detta direktiv - som medför fler än tolv passagerare,

c) passagerare: alla personer med undantag av

i) befälhavaren och medlemmarna i besättningen eller andra personer som i någon egenskap är anställda eller sysselsatta ombord på ett fartyg för det fartygets behov, samt

ii) barn under ett år,

d) 1974 års Solas-konvention: den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss samt därtill hörande protokoll och ändringar som gäller den dag då detta direktiv antas,

e) koden för höghastighetsfartyg: "Internationella säkerhetskoden för höghastighetsfartyg"; IMD:s sjösäkerhetskommittés resolution MSC 36(63) av den 20 maj 1994, i dess lydelse på dagen för antagandet av detta direktiv,

f) reguljär trafik: rad överfarter där en serie av resor med ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg går i trafik mellan samma två eller flera hamnar, eller en rad överfarter från och till samma hamn utan mellanliggande hamnbesök, antingen

i) enligt en offentliggjord tidtabell, eller

ii) med så regelbundna eller ofta förekommande överfarter att de utgör en igenkännlig systematisk serie.

g) fartområde: ett fartområde som har upptagits i en förteckning i enlighet med artikel 4 i rådets direktiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg,(8)

h) certifikat:

i) för ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i internationell trafik: de säkerhetscertifikat som utfärdas enligt 1974 års Solas-konvention med ändringar, tillsammans med relevanta förteckningar över utrustning samt i förekommande fall dispenscertifikat och trafiktillstånd,

ii) för ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i inrikes trafik: de säkerhetscertifikat som utfärdas i enlighet med direktiv 98/18/EG, tillsammans med relevanta förteckningar över utrustning samt i förekommande fall dispenscertifikat och trafiktillstånd,

i) dispenscertifikat: ett certifikat som utfärdats enligt bestämmelserna i regel I B/12 a vi i 1974 års Solas-konvention,

j) flaggstatens administration: de behöriga myndigheterna i den stat vars flagg ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget har rätt att föra,

k) värdstat: en medlemsstat till eller från vars hamn(ar) ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg går i reguljär trafik,

l) internationell resa: en resa till sjöss från en medlemsstats hamn till en hamn utanför denna medlemsstat, eller omvänt,

m) inrikes resa: en resa i fartområden från en medlemsstats hamn till samma eller en annan hamn i den medlemsstaten,

n) erkänd organisation: en organisation som erkänts i enlighet med artikel 4 i direktiv 94/57/EG,

o) företag: ett företag som bedriver trafik med ett eller flera ro-ro-passagerarfartyg för vilket ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation har utfärdats i enlighet med artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr 3051/95 om säkerhetsorganisation för roll-on/roll-off-passagerarfartyg (ro-ro-fartyg)(9) eller ett företag som bedriver trafik med höghastighetspassagerarfartyg för vilket ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation har utfärdats i enlighet med regel IX/4 i 1974 års Solas-konvention, i dess lydelse på dagen för antagandet av detta direktiv,

p) koden för utredning av sjöolyckor: den kod för utredning av olyckor eller tillbud till sjöss som antogs av IMO genom församlingens resolution A.849(20) av den 27 november 1997,

q) särskild besiktning: en besiktning som utförs av värdstaten i enlighet med artiklarna 6 och 8,

r) kvalificerad inspektör: en offentligt anställd tjänsteman eller annan person som är vederbörligen bemyndigad av en medlemsstats behöriga myndighet att utföra besiktningar och inspektioner som hänför sig till certifikaten och som uppfyller de kvalifikationskriterier och kriterier för oberoende som anges i bilaga V,

s) brist: ett tillstånd som konstaterats inte uppfylla kraven i detta direktiv.

Artikel 3

Räckvidd

1. Detta direktiv skall tillämpas på alla ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som går i reguljär trafik till eller från en medlemsstats hamn, oavsett vilken flagg de för, och som används på internationella resor eller inrikes resor i fartområden som omfattas av klass A i enlighet med artikel 4 i direktiv 98/18/EG.

2. Medlemsstaterna får tillämpa detta direktiv på ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som används på inrikes resor i andra fartområden än de som anges i punkt 1. I så fall skall de tillämpliga reglerna tillämpas på alla ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som går i trafik under samma förhållanden, utan diskriminering på grund av flagg, nationalitet eller företagets etableringsort.

Artikel 4

Inledande obligatoriska kontroller av ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg

1. Innan ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg sätts i reguljär trafik, eller senast tolv månader efter den tidpunkt som anges i artikel 19.1 för ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg som redan går i reguljär trafik vid den tidpunkten, skall värdstaterna kontrollera att ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg

a) medför giltiga certifikat, utfärdade av flaggstatens administration eller av en erkänd organisation som handlar på dess vägnar,

b) har besiktigats för utfärdandet av certifikat i enlighet med de relevanta förfaranden och riktlinjer som anges i bilaga till IMO:s församlings resolution A.746(18) om riktlinjer för besiktningar inom ramen för det harmoniserade systemet för besiktningar och certifiering, i dess lydelse på dagen för antagandet av detta direktiv, eller i enlighet med förfaranden som syftar till att uppnå samma mål,

c) uppfyller de normer som anges för klassificering enligt en erkänd organisations regler, eller enligt sådana regler för konstruktion och underhåll av skrov, maskineri, elektriska anläggningar och kontrollanläggningar som flaggstatens administration anser likvärdiga,

d) är utrustade med en färdskrivare (VDR) för att kunna tillhandahålla information vid en eventuell utredning av en olycka. Färdskrivaren skall uppfylla de prestandanormer som anges i IMO:s församlings resolution A.861(20) av den 27 november 1997 och uppfylla de provningsstandarder som fastställs i Internationella elektrotekniska kommissionens (IEC) standard nr 61996. Vad beträffar färdskrivare som skall placeras ombord på ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg byggda före ikraftträdandet av detta direktiv, får dock undantag för uppfyllande av vissa av kraven beviljas. Dessa undantag och de villkor på vilka de får beviljas skall antas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 16.

e) uppfyller de särskilda stabilitetskrav som antagits på regional nivå och överförts till deras nationella lagstiftning i enlighet med anmälningsförfarandet i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster(10), när de i den regionen bedriver trafik som omfattas av den nationella lagstiftningen, förutsatt att dessa krav inte går utöver dem som specificeras i bilagan till resolution 14 (stabilitetskrav med tillämplighet på överenskommelsen) till 1995 års Solas-konferens och att de har anmälts till IMO:s generalsekreterare i enlighet med de förfaranden som anges i punkt 3 i den resolutionen.

2. Punkt 1 e skall tillämpas på höghastighetspassagerarfartyg endast där så är tillämpligt.

Artikel 5

Inledande obligatoriska kontroller av företag och flaggstater

Innan ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg sätts i reguljär trafik, eller senast tolv månader efter den tidpunkt som anges i artikel 19.1 för ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg som redan går i reguljär trafik vid den tidpunkten, skall värdstaterna

1. kontrollera att företag som bedriver eller avser att bedriva reguljär trafik med ett sådant fartyg

a) vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de särskilda krav som uppställs i bilaga I tillämpas samt att de tillhandahåller de värdstater som berörs av den reguljära trafiken bevis för att denna punkt och artikel 4 är uppfyllda,

b) på förhand samtycker till att värdstater och medlemsstater med väsentligt intresse får leda, delta i fullt ut eller samarbeta inom ramen för varje utredning av olyckor eller tillbud till sjöss i enlighet med artikel 12 samt ger dem tillgång till den information som tagits fram genom färdskrivare på deras fartyg som är inblandat i en sådan olycka eller tillbud,

2. kontrollera, för ett sådant fartyg som för en annan flagg än en medlemsstats, att den flaggstatens administration är införstådd med att den har godkänt företagets åtagande att uppfylla kraven i detta direktiv.

Artikel 6

Inledande särskilda besiktningar

1. Innan ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg sätts i reguljär trafik, eller högst tolv månader efter den tidpunkt som anges i artikel 19.1 för ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg som redan går i reguljär trafik vid den tidpunkten, skall värdstaterna utföra en inledande särskild besiktning i enlighet med bilagorna I och III, för att övertyga sig om att ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget uppfyller nödvändiga krav för att på ett säkert sätt bedriva reguljär trafik.

2. När denna artikel tillämpas innan ett fartyg tas i drift skall värdstaterna fastställa en tidpunkt för den inledande särskilda besiktningen vilken skall äga rum senast en månad efter mottagandet av de bevis som behövs för att fullgöra kontrollen enligt artiklarna 4 och 5.

Artikel 7

Särskilda bestämmelser

1. När ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg skall tas i bruk i annan reguljär trafik skall en ny värdstat ta den största hänsyn till de kontroller och besiktningar som tidigare har utförts på det fartyget innan det togs i bruk i tidigare reguljär trafik som omfattas av detta direktiv. Om den nya värdstaten är tillfreds med dessa tidigare kontroller och besiktningar, och om de är relevanta för de nya trafikförhållandena, behöver inte artiklarna 4, 5 och 6 tillämpas innan ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget tas i bruk i den nya reguljära trafiken.

2. Artiklarna 4, 5 och 6 behöver inte tillämpas när ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som uppfyller bestämmelserna i detta direktiv, och som redan går i sådan reguljär trafik som omfattas av detta direktiv, överförs till annan reguljär trafik, när de berörda värdstaterna är eniga om att rutterna har likartade karakteristika och värdstaterna samtliga är eniga om att ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget uppfyller alla krav för att bedriva denna trafik på ett säkert sätt.

På begäran av ett företag får de berörda värdstaterna i förväg bekräfta sin enighet beträffande var rutterna har likartade karakteristika.

3. I de fall då det på grund av oförutsedda omständigheter är nödvändigt att snabbt sätta in ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg som ersättning och för att säkerställa kontinuitet i trafiken, och punkterna 1 och 2 inte är tillämpliga, får värdstaten ge tillstånd till att fartyget sätts i trafik under förutsättning att

a) en okulärinspektion och en kontroll av dokumenten inte inger några farhågor om att ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget inte skulle uppfylla de nödvändiga kraven för säker drift, och

b) värdstaten fullföljer kontrollerna och besiktningarna enligt artiklarna 4, 5 och 6 inom en månad.

Artikel 8

Regelbundna särskilda besiktningar och övriga besiktningar

1. Värdstaterna skall en gång inom varje tolvmånadersperiod utföra

- en särskild besiktning i enlighet med bilaga III, och

- en besiktning under en reguljär resa, som skall ta sikte på att täcka så många av punkterna i bilagorna I, III och IV att värdstaten är övertygad om att fartyget fortfarande uppfyller alla nödvändiga krav för säker drift.

En inledande särskild besiktning enligt artikel 6 skall räknas som en särskild besiktning enligt denna artikel.

2. En värdstat skall utföra en särskild besiktning i enlighet med bilaga III varje gång ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget genomgår reparationer, ombyggnader och ändringar i väsentligt avseende, eller vid förändringar i företagsledning eller byte av flagg, eller vid överföring till ny klass. Värdstaten får dock vid förändringar i företagsledning eller byte av flagg, eller vid överföring till ny klass, undanta fartyget från den särskilda besiktning som krävs enligt denna punkt, efter att ha tagit hänsyn till tidigare kontroller och besiktningar av fartyget, och under förutsättning att fartygets säkra drift inte påverkas av förändringen, bytet eller överföringen.

3. Om de besiktningar som anges i punkt 1 skulle bekräfta eller avslöja sådana brister i förhållande till kraven i detta direktiv att de motiverar till hindrande av användning, skall företaget stå för alla kostnader i samband med besiktningar under varje normal redovisningsperiod.

Artikel 9

Anmälan

Värdstaterna skall omgående och skriftligen informera företagen om resultatet av de kontroller och besiktningar som sker enligt artiklarna 4, 5, 6 och 8.

Artikel 10

Hindrande av användning

1. En värdstat skall hindra att ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg används i reguljär trafik i följande fall, till dess att värdstaten har slagit fast att faran har undanröjts och kraven i direktivet har uppfyllts:

a) Om den inte har kunnat få bekräftelse på att kraven i artiklarna 4 och 5 uppfylls.

b) Varje gång som sådana brister upptäcks under de besiktningar som anges i artiklarna 6 och 8 som medför omedelbar livsfara eller omedelbar risk för fartyget, dess besättning och passagerare.

c) Om det har fastställts att det föreligger underlåtenhet att uppfylla vad som sägs i de gemenskapsinstrument som är förtecknade i bilaga II, och detta medför omedelbar fara för liv, fartyget, dess besättning och passagerare.

d) Varje gång som flaggstaten inte har rådfrågat värdstaten i de frågor som avses i artikel 13.1 eller 13.5.

Värdstaten skall skriftligen informera företaget om beslutet att hindra användningen av ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget och ange fullständiga skäl.

2. I de fall då brister konstateras hos ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som redan går i reguljär trafik skall emellertid värdstaterna kräva att företaget vidtar nödvändiga åtgärder för att omedelbart rätta till bristerna, eller, om dessa inte utgör någon omedelbar fara för fartygets, besättningens eller passagerarnas säkerhet, rätta till bristerna inom klart angiven och rimlig tid. Sedan bristerna har rättats till skall de berörda värdstaterna kontrollera att rättelse har skett till deras fullständiga belåtenhet. Om detta inte är fallet skall de berörda värdstaterna hindra att fartyget används.

3. Medlemsstaterna skall i enlighet med nationell lagstiftning fastställa och vidmakthålla lämpliga förfaranden för ett företags rätt att överklaga ett beslut om hindrande av användningen av ett fartyg. Överklaganden bör behandlas skyndsamt. Ett överklagande skall inte leda till att beslutet automatiskt upphävs.

Den behöriga myndigheten skall på lämpligt sätt informera företaget om dess rätt att överklaga.

4. I de fall då artiklarna 4, 5 och 6 tillämpas innan ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg sätts i reguljär trafik, skall ett beslut att hindra fartygets användning fattas inom en månad efter den inledande särskilda besiktningen och företaget skall omedelbart underrättas om detta.

Artikel 11

Förfaranden för inledande och regelbundna särskilda besiktningar

1. Ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som har genomgått de särskilda besiktningarna till den eller de berörda värdstaternas belåtenhet skall av denna eller dessa värdstater undantas från de utökade inspektioner som avses i artikel 7.4 i direktiv 95/21/EG, och från de utökade inspektioner som grundar sig på de otvetydiga skälen att fartygen hör till den kategori av passagerarfartyg som avses i artikel 7.1 och i bilaga V.A.3 i det direktivet.

2. Administrationer i två eller flera värdstater som berörs av en särskild besiktning av samma fartyg skall samarbeta med varandra. De särskilda besiktningarna skall utföras av en grupp som består av behöriga inspektörer från den eller de berörda värdstaterna. I de fall då det behövs en kvalitativ bedömning av om klassningsbestämmelser uppfylls skall värdstaterna se till att nödvändig expertis ingår i gruppen, vid behov genom att låta en besiktningsman från en erkänd organisation ingå. Inspektörerna skall rapportera brister till värdstaternas administrationer. Värdstaten skall vidarebefordra dessa uppgifter till flaggstaten, om den staten inte är en värdstat som berörs av besiktningen.

3. En berörd värdstat får utföra en besiktning på begäran av en annan berörd värdstat.

4. När företag så begär skall värdstaterna inbjuda administrationen i den flaggstat som inte är värdstat att skicka företrädare till särskilda besiktningar inom ramen för bestämmelserna i detta direktiv.

5. När värdstaterna planerar en besiktning i enlighet med artiklarna 6 och 8 skall de ta vederbörlig hänsyn till fartygets drifts- och underhållsschema.

6. Resultaten från de särskilda besiktningarna skall noteras i en rapport vars format skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 16.

7. I fall av bestående oenighet mellan värdstater om uppfyllandet av kraven i artikel 4 och artikel 5.1, skall administrationen i varje värdstat som berörs av en särskild besiktning omedelbart underrätta kommissionen om skälen till oenigheten.

8. Kommissionen skall omedelbart vidta åtgärder för att fatta ett beslut i enlighet med förfarandet i artikel 16.

Artikel 12

Utredning av olyckor

1. Medlemsstaterna skall, inom ramen för sina nationella rättssystem, definiera en rättsstatus som gör det möjligt för dem och varje annan medlemsstat med väsentligt intresse att delta i, samarbeta i eller, där så föreskrivs i koden för utredning av sjöolyckor, leda varje utredning av olyckor eller tillbud till sjöss där ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg är inblandat.

2. "Stat med väsentligt intresse", "stat som har ansvar för utredningen" och "sjöolycka" skall ha samma innebörd som i koden för utredning av sjöolyckor.

3. När ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg är inblandat i en sjöolycka, skall utredningen sättas i gång av den stat på vars vatten olyckan eller tillbudet sker eller, om olyckan eller tillbudet sker på andra vatten, av den medlemsstat som fartyget besökte senast. Denna stat skall vara ansvarig för utredningen och samordningen med övriga stater med väsentligt intresse till dess att man gemensamt enats om vilken stat som skall vara den stat som har ansvar för utredningen.

4. Medlemsstater som leder, deltar i eller samarbetar i sådana utredningar skall se till att utredningen slutförs så effektivt som möjligt och inom kortast möjliga tid, med beaktande av koden för utredning av sjöolyckor.

5. Medlemsstaterna skall se till att rapporter från en sådan utredning offentliggörs i enlighet med punkt 12.3 i koden för utredning av sjöolyckor och delges kommissionen.

Artikel 13

Åtföljande åtgärder

1. De medlemsstater som utfärdar eller erkänner ett dispenscertifikat skall samarbeta med den berörda värdstaten eller flaggstatens administration, så att varje oenighet angående lämpligheten av dispensen löses före den inledande särskilda besiktningen.

2. Medlemsstaterna bör driva landbaserade trafikledningssystem och andra informationssystem i enlighet med IMO:s resolution A.795(19) för att bistå ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i det säkra utförandet av den reguljära trafiken, eller del av denna, för vilken de bär säkerhetsansvaret.

3. Varje medlemsstat skall förse kommissionen med kopior av de besiktningsrapporter som avses i artikel 11.6, med IMO:s identifieringsnummer, där det är tillämpligt. Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 16 besluta om lämpliga metoder att tilldela övriga fartyg identifieringsnummer. Om två eller flera värdstater berörs av den reguljära trafiken, får uppgifterna tillhandahållas av en av dessa värdstater. Kommissionen skall upprätta och underhålla en databas med de upplysningar som lämnats. Villkor för tillträde till databasen skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 16.

4. Medlemsstaterna skall säkerställa att företag som bedriver reguljär trafik med ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg till eller från deras hamnar kan upprätthålla och genomföra ett integrerat system för beredskapsplanering för nödsituationer ombord. I detta syfte skall de använda de ramar som tillhandahålls av IMO genom församlingens resolution A.852(20) om riktlinjer för en struktur för ett integrerat system för planering av oförutsedda händelser. Om två eller flera medlemsstater berörs i egenskap av värdstater för den reguljära trafiken skall de tillsammans upprätta en plan för de olika rutterna.

5. Medlemsstaterna skall säkerställa att de fullt ut har inbegripits i sin egenskap av värdstat av flaggstatens administration innan de utfärdar ett trafiktillstånd för höghastighetsfartyg, i enlighet med bestämmelserna i punkt 1.9.3 i koden för höghastighetsfartyg. De skall säkerställa att de driftsbegränsningar som lokala förhållanden kräver, nödvändiga för skyddet av liv, naturresurser och kustverksamheter, upprättas eller upprätthålls, och de skall vidta åtgärder för att säkerställa att dessa begränsningar upprätthålls.

Artikel 14

Samarbete mellan värdstater

Värdstater som berörs av samma reguljära trafik skall ta kontakt med varandra vid tillämpningen av detta direktiv.

Artikel 15

Stödåtgärder

Medlemsstaterna skall informera tredje land som bär antingen flaggstatens ansvar eller ansvar liknande värdstatens för sådana ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som omfattas av räckvidden för detta direktiv, och som går i trafik mellan en hamn i en medlemsstat och en hamn i ett tredje land, om de krav som fastställs i detta direktiv för varje företag som bedriver reguljär trafik till eller från en hamn i gemenskapen.

Artikel 16

Föreskrivande kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 12.1 i direktiv 93/75/EEG.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt nämnda artikel i fördraget. Ordföranden får inte rösta.

3. a) Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med kommitténs yttrande.

b) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet. Om rådet inte har fattat något beslut efter åtta veckor från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel 17

Ändringsförfarande

I enlighet med förfarandet i artikel 16 får

a) bilagorna,

b) definitionerna,

c) hänvisningarna till gemenskapsinstrument, och

d) hänvisningarna till IMO:s resolutioner ändras i den utsträckning som krävs för anpassning till gemenskapens åtgärder eller åtgärder från IMO som har trätt i kraft, dock utan att räckvidden för detta direktiv utvidgas.

Även bilagorna får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 16 när detta krävs för att förbättra den ordning som inrättas genom detta direktiv, men utan att dess räckvidd utvidgas.

Artikel 18

Påföljder

Medlemsstaterna skall fastställa ett påföljdssystem för brott mot de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de påföljderna tillämpas. Påföljderna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 19

Genomförande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 december 2000. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Bestämmelserna i artikel 4.1 d skall tillämpas senast 30 månader efter offentliggörandet av IEC-standard nr 61996 eller senast den 1 januari 2002, beroende på vilket av dessa datum som infaller sist.

3. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

4. Medlemsstaterna skall omedelbart underrätta kommissionen om alla bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Kommissionen skall informera övriga medlemsstater om detta.

Artikel 20

Utvärdering av genomförandet

Tre år efter det datum som avses i artikel 19.1 skall kommissionen utvärdera hur detta direktiv har genomförts, på grundval av den information som medlemsstaterna skall lämna i enlighet med artikel 13.

Artikel 21

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 22

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 29 april 1999.

På rådets vägnar

W. MÜLLER

Ordförande

(1) EGT C 108, 7.4.1998, s. 122.

(2) EGT C 407, 28.12.1998, s. 120.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 7 oktober 1998 (EGT C 328, 26.10.1998, s. 82), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 december 1998 (EGT C 49, 22.2.1999, s. 15) och Europaparlamentets beslut av den 10 februari 1999 (ännu ej offentliggjort i EGT).

(4) EGT C 379, 31.12.1994, s. 8.

(5) EGT L 157, 7.7.1995, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 98/42/EG (EGT L 184, 27.6.1998, s. 40).

(6) EGT L 319, 12.12.1994, s. 20. Direktivet ändrat genom kommissionens direktiv 97/58/EG (EGT L 274, 7.10.1997, s. 8).

(7) EGT L 247, 5.10.1993, s. 19. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 98/74/EG (EGT L 276, 13.10.1998, s. 7).

(8) EGT L 144, 15.5.1998, s. 1.

(9) EGT L 320, 30.12.1995, s. 14. Förordningen senast ändrad genom kommissionens (EG) nr 179/98 (EGT L 19, 24.1.1998, s. 35).

(10) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet ändrat genom direktiv 98/48/EG (EGT L 217, 5.8.1998, s. 18).

BILAGA I

ÄRSKILDA KRAV SOM SKALL UPPFYLLAS AV FÖRETAGEN

(enligt artikel 5.1, artikel 6 och artikel 8)

Företagen skall säkerställa att följande åtgärder vidtas ombord på deras ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg:

1. Befälhavaren skall innan fartyget lägger ut förses med lämplig information om tillgängligheten av landbaserade trafikövervakningssystem och andra informationssystem som kan hjälpa honom att framföra fartyget på ett säkert sätt, och han skall använda de trafikövervaknings- och informationssystem som medlemsstaterna har upprättat.

2. De tillämpliga bestämmelserna i punkterna 2-6 MSC/Cirkulär 699 - Reviderade riktlinjer för säkerhetsinstruktioner till passagerare - tillämpas.

3. En plan över arbetsfördelningen ombord skall anslås på en lättillgänglig plats och innehålla

a) schemat för tjänstgöring till sjöss och tjänstgöring i hamn, och

b) det högsta antalet arbetstimmar och det lägsta antalet vilotimmar som föreskrivs för vaktgående.

4. Befälhavaren får inte hindras från att fatta sådana beslut som enligt hans yrkesmässiga bedömning är nödvändiga för säker navigering och säker drift, särskilt vid hårt väder och i grov sjö.

5. Befälhavaren skall registrera navigeringsåtgärder och tillbud som har betydelse för en säker navigering.

6. All skada på, eller permanent deformation av portar i skrovet och omgivande bordläggningsplåt som kan påverka fartygets styrka, och varje brist i säkringsanordningarna för sådana portar, skall omgående rapporteras till både flaggstatens administration och värdstaten och omgående repareras till deras belåtenhet.

7. En aktuell färdplan skall finnas tillgänglig innan ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget avgår på sin resa. Vid utarbetandet av färdplanen skall de riktlinjer som fastställs i resolution MSC ... (70) om riktlinjer för färdplanering beaktas fullt ut.

8. Allmän information om de tjänster och den hjälp som finns tillgänglig ombord för äldre och rörelsehindrade personer skall gå ut till passagerarna och göras tillgänglig i format som är lämpliga för personer med nedsatt syn.

BILAGA II

FÖRTECKNING ÖVER GEMENSKAPSINSTRUMENT

som det hänvisas till i artikel 10./ c

- Rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods (EGT L 247, 5.10.1993, s. 19). Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 98/74/EG (EGT L 276, 13.10.1998, s. 7).

- Rådets direktiv 94/58/EG av den 22 november 1994 om minimikrav på utbildning för sjöfolk (EGT L 319, 12.12.1994, s. 28). Direktivet senast ändrat genom direktiv 98/35/EG (EGT L 172, 17.6.1998, s. 1), i tillämpliga fall.

- Rådets förordning (EG) nr 3051/95 av den 8 december 1995 om säkerhetsorganisation för roll-on/roll-off-passagerarfartyg (EGT L 320, 30.12.1995, s. 14). Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 179/98 (EGT L 19, 24.1.1998, s. 35).

BILAGA III

FÖRFARANDEN FÖR SÄRSKILDA BESIKTNINGAR

(enligt artiklarna 6 och 8)

1. Syftet med de särskilda besiktningarna är att säkerställa att de föreskrivna kraven, särskilt de som rör konstruktion, indelning och stabilitet, maskiner och elektriska anläggningar, lastning, stabilitet, brandskydd, högsta antal passagerare, livräddningsredskap och transport av farligt gods, radiokommunikationer och navigering är uppfyllda, och besiktningen skall därför i tillämpliga fall minst inbegripa följande:

- Start av nödgenerator.

- Inspektion av nödbelysning.

- Inspektion av nödkraftkälla till radioinstallationer.

- Test av allmänna högtalarsystem.

- Brandövning, inbegripet en demonstration av förmågan att använda skyddsutrustning avsedd för brandmän.

- Funktionskontroll av nödbrandpump med två brandslangar anslutna till den huvudbrandledning som är i drift.

- Test av fjärrmanövrerade nödstoppsanordningar för bränsletillförsel till pannor, huvud- och hjälpmaskiner och för ventilationsfläktar.

- Test av fjärrmanövrerade och lokala kontrollanordningar för stängning av brandspjäll.

- Test av anordningar för upptäckande av brand och brandlarmsystem.

- Test av branddörrarnas stängningsfunktioner.

- Funktionskontroll av länspumpar.

- Stängning av vattentäta skottdörrar, både från de lokala och fjärrmanövrerade kontrollpositionerna.

- Demonstration som visar att nyckelpersoner inom besättningen är förtrogna med skadekontrollplanen.

- Sjösättning av minst en beredskapsbåt och en livbåt, start och test av deras framdrivnings- och styrsystem, och att ombordtagning till den plats ombord där de är stuvade.

- Kontroll att alla livbåtar och beredskapsbåtar stämmer överens med inventarieförteckningen.

- Test av fartygets styrinrättning och reservstyrinrättning.

2. De särskilda besiktningarna skall inbegripa en kontroll av det planerade systemet för underhåll ombord.

3. De särskilda besiktningarna skall vara inriktade på besättningsmedlemmarnas förtrogenhet och effektivitet i samband med säkerhetsförfaranden, förfaranden vid nödsituationer, underhåll, arbetsförfaranden, passagerarsäkerhet, förfaranden på bryggan samt hantering av last och fordon. Sjöfolks förmåga att förstå, och i tillämpliga fall, ge order och instruktioner och rapportera tillbaka på det gemensamma arbetsspråket, som antecknats i fartygets dagbok, skall kontrolleras. Dokumenterade bevis på att besättningsmedlemmar framgångsrikt har fullföljt en särskild utbildning skall kontrolleras, särskilt när det gäller

- utbildning i kontroll av folkmassor,

- utbildning i fartygskännedom,

- säkerhetsutbildning för personal som i fråga om säkerhet direkt bistår passagerare i passagerarutrymmen, särskilt äldre och rörelsehindrade personer i en nödsituation, och

- utbildning i krishantering och mänskligt beteende.

Den särskilda besiktningen skall inbegripa en bedömning av huruvida tjänstgöringsmönster ger upphov till orimlig uttröttning, särskilt för vaktgående personal.

4. Besättningsmedlemmarnas behörighetsbevis skall, om de utfärdats av tredje land, endast erkännas om de uppfyller kraven i regel I/10 i den reviderade internationella konventionen om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning av år 1978 (STCW-konventionen).

BILAGA IV

VÄGLEDANDE RIKTLINJER FÖR KVALIFICERADE INSPEKTÖRER VID UTFÖRANDET AV BESIKTNINGAR UNDER EN REGULJÄR RESA

(enligt artikel 8.1)

1. Passageraruppgifter

De metoder som används för att säkerställa att det antal passagerare för vilket ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget (nedan kallat fartyget) är certifierat inte överskrids. Att systemet för registrering av passageraruppgifter överensstämmer med föreskrifterna och är effektivt. Det sätt på vilket befälhavaren informeras om det totala antalet passagerare och, om tillämpligt, hur passagerare som reser tur- och retur utan att gå i land inkluderas i totalantalet för returresan.

2. Lastnings- och stabilitetsinformation

Att, i tillämpliga fall, funktionssäker utrustning för avläsning av djupgåendet installeras och används. Att åtgärder vidtas för att säkerställa att fartyget inte överlastas och att den tillämpliga indelningslastlinjen inte befinner sig under vatten. Att lastnings- och stabilitetsbedömningen utförs i enlighet med kraven. Att godstransportfordon och annan last är vägda när så krävs och att upgifter om detta vidarebefordras till fartyget för användning vid lastnings- och stabilitetsbedömningen. Att skadekontrollplaner finns permanent uppsatta och att informationshäften med skadekontrollinformation finns tillgängliga för fartygets befäl.

3. Klargöring för sjöresa

Förfarandet för att säkerställa att fartyget är klart för sjöresa innan det lämnar kajplatsen, vilket bör inbegripa ett rapporteringsförfarande om att alla vattentäta och vädertäta portar i fartygssidan är stängda. Att alla dörrar på bildäck är stängda innan fartyget lämnar kajplatsen eller att de endast förblir öppna under den tid som krävs för att möjliggöra en stängning av bogvisiret. Stängningsanordningarna för bog-, akter- och sidoportarna och förekomsten av indikeringslampor och TV-övervakningskameror för att från kommandobryggan kunna utläsa deras status. Varje funktionsproblem i fråga om indikeringslamporna, särskilt strömbrytarna vid dörrarna, bör undersökas och rapporteras.

4. Säkerhetsmeddelanden

Hur rutinmässig säkerhetsinformation meddelas och uppsättandet av instruktioner och riktlinjer för förfaranden vid nödsituationer på lämpligt eller lämpliga språk. Att rutinmässig säkerhetsinformation lämnas då resan påbörjas och kan höras i alla allmänna utrymmen, inbegripet öppna däck till vilka passagerarna har tillträde.

5. Anteckningar i dagboken

En granskning av dagboken för att säkerställa att uppgifter förs in angående stängning av bog-, akter- och andra vattentäta och vädertäta portar, övning med vattentäta skottdörrar, provning av styrinrättning etc. Även att djupgående, fribord och stabilitet, liksom besättningens gemensamma arbetsspråk antecknas.

6. Farligt gods

Att varje last av farligt eller förorenande gods transporteras i enlighet med de tillämpliga föreskrifterna och, särskilt, att en deklaration avseende det farliga och förorenande godset lämnas tillsammans med ett manifest eller en lastplan som visar godsets placering ombord, att transporten av den särskilda lasten är tillåten på passagerarfartyget och att det farliga och förorenande godset är korrekt märkt, etiketterat, stuvat, säkrat och avskilt.

Att fordon som transporterar farligt och förorenande gods korrekt utmärks med anslag och säkras. Att, när farligt och förorenande gods transporteras, en kopia av det aktuella manifestet eller den relevanta lastplanen finns tillgänglig i land. Att befälhavaren känner till anmälningskraven enligt direktiv 93/75/EEG och de instruktioner om förfaranden i nödsituationer som skall följas och åtgärder för första hjälpen-insatser vid tillbud som inbegriper det farliga godset eller det för den marina miljön förorenande ämnet. Att ventilationsanordningarna på bildäck alltid är i drift, ökas när fordonens motorer är i drift och att det finns någon form av indikation på bryggan som visar att ventilationen på bildäck är i drift.

7. Säkring av transportfordon

Det sätt på vilket transportfordon säkras, t.ex. blockstuvning eller om de stuvas individuellt. Om det finns tillräckligt starka fästpunkter. Anordningarna för säkring av transportfordon vid eller när man förväntar sig svåra väderförhållanden. Metoden för säkring av eventuella bussar och motorcyklar. Att det på fartyget finns en lastsäkringsmanual.

8. Bildäck

Huruvida lastrum av särskild kategori och ro-ro-lastrum ständigt patrulleras eller övervakas genom ett TV-övervakningssystem så att man kan iaktta fordonens rörelser i hårt väder samt obehörigt tillträde av passagerare. Att branddörrar och ingångar hålls stängda och att anslag har satts upp om att passagerare inte får befinna sig på bildäck medan fartyget är till sjöss.

9. Stängning av vattentäta dörrar

Att den policy som fastställs i företagets driftsinstruktioner för vattentäta skottdörrar iakttas. Att de föreskrivna övningarna utförs. Att kontrollen från bryggan av de vattentäta dörrarna när så är möjligt, görs som "lokal" kontroll. Att dörrarna hålls stängda vid begränsad sikt och i riskfyllda situationer. Att besättningen instrueras om hur man korrekt använder dörrarna och är medvetna om de faror som är förknippade med en felaktig användning.

10. Brandpatruller

Det bör bekräftas att en effektiv brandpatrull upprätthålls för att snabbt kunna upptäcka varje brand. Detta bör inbegripa utrymmen av särskild kategori där en fast anläggning för upptäckande av brand och brandlarm inte har installerats, och ett noterande av att dessa utrymmen kan patrulleras enligt punkt 8.

11. Kommunikationer i en nödsituation

Att det finns tillräcklig många besättningsmedlemmar enligt mönstringslistan (Muster List) för att bistå passagerare i nödsituationer och att de är lätt identifierbara och har förmåga att i en nödsituation kommunicera med passagerarna, med beaktande av en lämplig och adekvat kombination av några av följande faktorer:

a) Det eller de språk som talas av majoriteten av de passagerare som reser på en särskild rutt.

b) Sannolikheten att en förmåga att använda ett elementärt engelskt ordförråd för att ge grundläggande instruktioner kan möjliggöra kommunikation med passagerare som behöver hjälp, oavsett om passageraren och besättningsmedlemmen delar ett gemensamt språk.

c) Ett eventuellt behov av att i en nödsituation kunna kommunicera genom andra medel (t.ex. genom demonstration och handsignaler eller att kunna påkalla uppmärksamhet på placeringen av instruktioner, samlingsstationer, livräddningsanordningar eller utrymningsvägar när det inte är praktiskt möjligt med verbal kommunikation).

d) Den omfattning i vilken fullständiga säkerhetsinstruktioner har gått ut till passagerna på deras egna modersmål.

e) Det språk på vilket nödmeddelanden kan sändas vid en nödsituation eller under en övning för att förmedla livsviktig vägledning till passagerare och för att göra det lättare för besättningsmedlemmar att bistå passagerare.

12. Gemensamt arbetsspråk för besättningsmedlemmar

Kontroll av att ett arbetsspråk har fastställts för att säkerställa att besättningen kan arbeta på ett effektivt sätt när det gäller säkerhetsfrågor och att detta arbetsspråk är antecknat i fartygets dagbok.

13. Säkerhetsutrustning

Att livräddnings- och brandredskap, inbegripet branddörrar och andra delar av det inbyggda branskyddet som snabbt kan inspekteras, upprätthålls. Att brandkontrollplaner finns permanent uppsatta eller att informationshäften som innehåller motsvarande information tillhandahålls för befälens kännedom. Att stuvningsplatser för räddningsvästar är lämpliga och att stuvningsplatser för räddningsvästar för barn lätt kan identifieras. Att lastningen av fordon inte hindrar funktionen hos brandkontroller, nödavstängningsanordningar, kontroller för stormventiler etc. som kan finnas placerade på bildäcken.

14. Navigations- och radioutrustning

Att navigationsutrustningen och utrustningen för radiokommunikation, inbegripet "epirber" (nödradiofyrar), är funktionsduglig.

15. Extra nödbelysning

Att extra nödbelysning finns monterad när så krävs enligt reglerna, och att anteckning förs över brister.

16. Utrymningsvägar

Markering, i enlighet med tillämpliga krav, och belysning, både från huvudströmkällor och nödströmkällor, av utrymningsvägarna. De åtgärder som vidtas för att hålla utrymningsvägar fria från fordon i de fall då utrymningsvägarna korsar eller leds igenom bildäcken. Att utgångar, särskilt utgångar från butiker med skattefri försäljning, som man har funnit blockerade av en överdriven mängd varor, hålls fria.

17. Driftsmanual

Att exemplar av driftsmanualen delas ut till befälhavaren och varje senior befäl och att andra exemplar finns tillgängliga för alla besättningsmedlemmar. Även att det finns checklistor som omfattar förberedelserna för sjöresa och andra åtgärder.

18. Renlighet i maskinrummet

Att maskinrummet hålls rent med avseende på underhållsrutiner.

19. Bortskaffande av avfall

Att metoderna för hantering och bortskaffande av avfall är tillfredsställande.

20. Planerat underhåll

Alla företag bör ha särskilda rutinåtgärder, med ett planerat underhållssystem, för alla säkerhetsrelaterade områden inbegripet bog-, akter- och sidoportar, samt deras stängningsanordningar, men även maskinrumsunderhåll och säkerhetsutrustning. Det bör finnas planer för periodiska kontroller av alla delar för att hålla en högsta möjliga säkerhetsstandard. Det bör finnas rutiner för att registrera brister och för att bekräfta att de har åtgärdats på ett korrekt sätt så att befälhavaren och den ansvariga personen i land, inom företagets ledningsorganisation, är medvetna om bristerna och underrättas när dessa brister har åtgärdats inom en angiven tid. Periodiska kontroller av att stängningsanordningarna för den inre- och yttre bogporten fungerar bör inbegripa indikatorerna, övervakningsutrustning och spygatter i områdena mellan bogvisiret och den inre porten och särskilt stängningsmekanismerna med tillhörande hydrauliska system.

21. Sjöresor

Vid en sjöresa skall man utnyttja tillfället att kontrollera överbeläggning, inbegripet antalet tillgängliga sittplatser och huruvida korridorer, trappor och nödutgångar blockeras av bagage och passagerare som inte hittat några sittplatser. Man bör även kontrollera att alla passagerare har lämnat bildäcket innan fartyget lämnar kajen och att de inte har tillträde till däcket förrän omedelbart före tilläggning.

BILAGA V

KVALIFIKATIONSKRITERIER OCH KRITERIER FÖR OBEROENDE FÖR KVALIFICERADE INSPEKTÖRER

(enligt artikel 2 r)

1. Den kvalificerade inspektören skall vara bemyndigad av behörig myndighet i en medlemsstat att utföra särskilda besiktningar i enlighet med artikel 6.

2. - Den kvalificerade inspektören skall ha fullgjort minst ett år som flaggstatsinspektör vid den behöriga myndigheten i en medlemsstat och ha utfört besiktningar och certifieringar enligt 1974 års Solas-konvention

- och inneha

a) behörighetsbevis som befälhavare som ger honom rätt att föra befäl på ett fartyg med en bruttodräktighet av 1600 eller mer (se STCW Reg. II/2), eller

b) behörighet som maskinchef som ger honom rätt att fullgöra uppgiften som maskinchef på fartyg vars huvudkraftkälla har en effekt på 3000 kW eller mer (se STCW, Reg. III/2), eller

c) ha avlagt civilingenjörsexamen på skeppsbyggnadslinje, maskinteknisk ingenjörsexamen eller sjöingenjörsexamen och ha arbetat i den egenskapen i minst fem år.

- Kvalificerade inspektörer till vilka hänvisning görs i a och b skall ha minst fem års sjöpraktik som antingen däcksbefäl eller maskinbefäl.

I annat fall skall den kvalificerade inspektören

- inneha en lämplig universitetsexamen eller motsvarande praktisk erfarenhet från en medlemsstat, och

- ha utbildats och examinerats vid en skola för fartygsinspektörer i en medlemsstat, och

- ha fullgjort minst två år som flaggstatsinspektör vid den behöriga myndigheten i en medlemsstat och ha utfört besiktningar och certifieringar enligt 1974 års Solas-konvention.

3. Kvalificerade inspektörer skall ha förmåga att meddela sig muntligen och skriftligen med sjöfolk på det språk som oftast talas till sjöss.

4. Kvalificerade inspektörer skall ha tillräcklig kännedom om bestämmelserna i 1974 års Solas-konvention och de tillämpliga förfarandena i detta direktiv.

5. Kvalificerade inspektörer som utför särskilda besiktningar får inte ha några kommersiella intressen, vare sig i det berörda företaget, i andra företag som bedriver reguljär trafik till och från den berörda värdstaten eller i de ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som inspekteras. Kvalificerade inspektörer får inte heller vara anställda av eller utföra arbete åt icke-statliga organisationer som utför lagstadgade besiktningar eller klassbesiktningar eller utfärdar certifikat för dessa ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg.

6. Inspektörer som inte uppfyller ovannämnda kriterier kan också godtas under förutsättning att de var anställda vid den behöriga myndigheten för lagstadgade besiktningar eller hamnstatskontrollinspektioner den dag då direktiv 95/21/EG antogs.

Dir 99/35/EG

31999L0035
Källa: Eur-lex
©Europeiska gemenskapen
http://eur-lex.europa.eu/

Utfärdad:
1999-04-29

Uppdaterad:
t.o.m.

32009R0219