Länk till EU:s officiella tidning (autentisk version):
EUT L 161, 14.6.2006, s. 1-11
Rättsakten är upphävd av (EU) 517/2014 2014-12-31, se Fakta & Historik.

Länk till originaldokument i PDF-format (källa:EU:s officiella tidning)
 EUT L 161, 14.6.2006, s. 1-11
Länkar till konsoliderade dokument i PDF-format (källa:Eur-lex)
 Konsoliderad utgåva från 2015-01-01
 Konsoliderad utgåva från 2008-12-11


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 842/2006

av den 17 maj 2006

om vissa fluorerade växthusgaser

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 och artikel 95 jämförd med artiklarna 7, 8 och 9 i denna förordning,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), på grundval av det gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den 14 mars 2006, och

av följande skäl:

(1)

I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (3) fastställs att klimatförändringar är ett prioriterat område där det krävs åtgärder. I programmet betonas att gemenskapen har åtagit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 8 % under perioden 2008–2012, jämfört med 1990 års nivåer, och att världens samlade utsläpp av växthusgaser på längre sikt måste minskas med ungefär 70 % jämfört med 1990 års nivåer.

(2)

Det slutgiltiga målet med Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, som godkändes genom rådets beslut 94/69/EG av den 15 december 1993 om slutande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (4), är att stabilisera koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar farlig antropogen störning i klimatsystemet.

(3)

Enligt rådets beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta (5) är gemenskapen och dess medlemsstater skyldiga att under perioden 2008–2012 minska sina sammanlagda antropogena utsläpp av de växthusgaser som förtecknas i bilaga A till Kyotoprotokollet med 8 % jämfört med 1990 års nivåer.

(4)

De flesta fluorerade växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet och denna förordning har en hög faktor för global uppvärmningspotential.

(5)

Bestämmelser bör införas om förhindrande och minimering av utsläpp av fluorerade växthusgaser, utan att detta påverkar tillämpningen av rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (6), rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (7), Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (8) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) (9).

(6)

Det primära syftet med denna förordning är att minska utsläppen av de fluorerade växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet och att därmed skydda miljön. Den rättsliga grunden bör därför vara artikel 175.1 i fördraget.

(7)

Det är emellertid lämpligt att vidta åtgärder på gemenskapsnivå på grundval av artikel 95 i fördraget för att harmonisera kraven beträffande användning av fluorerade växthusgaser och utsläppande på marknaden och märkning av produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser. Det anses lämpligt att införa restriktioner för utsläppande på marknaden och användning av vissa applikationer av fluorerade växthusgaser i de fall där det finns gångbara alternativ och där det inte är möjligt att ytterligare begränsa utsläppen eller förbättra återvinningen. Man bör härvid även beakta de frivilliga initiativ som tas inom vissa industrisektorer och att utvecklingen av alternativ fortfarande pågår.

(8)

Tillämpningen och genomförandet av denna förordning bör ge incitament till teknisk innovation genom att uppmuntra till fortsatt utveckling av alternativ teknik och övergång till redan befintlig, miljövänligare teknik.

(9)

Medlemsstaterna bör underlätta gränsöverskridande transporter av återvunna fluorerade växthusgaser för destruktion eller regenerering inom gemenskapen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning om transport av avfall (10).

(10)

Utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser enligt förteckningen i bilaga II inverkar menligt på gemenskapens och medlemsstaternas mål och åtaganden när det gäller klimatförändringar och det är därför nödvändigt att begränsa utsläppande på marknaden av dessa produkter och utrustningar vad avser gemenskapen. Detta skulle också kunna gälla andra applikationer som innehåller fluorerade växthusgaser, och behovet av en utvidgning av bilaga II bör därför övervägas, med beaktande av miljövinsterna, den tekniska genomförbarheten och kostnadseffektiviteten.

(11)

I bilaga II till beslut 2002/358/EG föreskrivs olika mål för enskilda medlemsstater, och medlemsstaterna har antagit olika strategier för att uppnå dessa mål. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att bibehålla nationella åtgärder som vidtagits i syfte att uppnå dessa mål under en begränsad tid, i enlighet med artikel 95 i fördraget.

(12)

För att bidra till fullbordandet av gemenskapens och dess medlemsstaters åtaganden enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar, Kyotoprotokollet och beslut 2002/358/EG bör Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG av den 17 maj 2006 om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (11) och denna förordning, som båda bidrar till att förhindra och minimera utsläpp av fluorerade växthusgaser, antas och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning vid samma tidpunkt.

(13)

Åtgärder bör vidtas för att säkerställa övervakning, utvärdering och översyn av bestämmelserna i denna förordning.

(14)

Medlemsstaterna bör anta bestämmelser om de sanktioner som skall gälla vid överträdelser av denna förordning och se till att de verkställs. Dessa sanktioner måste vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(15)

Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och följer de principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(16)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att begränsa utsläppen av och rapportera om vissa fluorerade växthusgaser och kontrollera användning och utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som innehåller vissa fluorerade växthusgaser, i syfte att skydda miljön och upprätthålla den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av förordningens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(17)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (12).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Syftet med denna förordning är att begränsa, förhindra och därigenom minska utsläppen av de fluorerade växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet. Den skall tillämpas på de fluorerade växthusgaser som anges i bilaga A till det protokollet. Bilaga I till denna förordning innehåller en förteckning över de fluorerade växthusgaser som för närvarande omfattas av denna förordning samt faktorerna för global uppvärmningspotential. Mot bakgrund av den översyn som föreskrivs i artikel 5.3 i Kyotoprotokollet och som har godtagits av gemenskapen och dess medlemsstater får bilaga I ses över och vid behov då uppdateras.

Denna förordning avser begränsning av utsläpp, användning, återvinning och destruktion av de fluorerade växthusgaser som anges i bilaga I, märkning och bortskaffande av produkter och utrustning som innehåller dessa gaser, rapportering av information om dessa gaser, kontroll av användningsområden i enlighet med artikel 8 och förbud mot utsläppande på marknaden av produkter och utrustning i enlighet med artikel 9 och bilaga II samt utbildning och certifiering av den personal och de företag som är engagerade i den verksamhet som omfattas av bestämmelserna i denna förordning.

Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av direktiv 75/442/EEG, 96/61/EG, 2000/53/EG och 2002/96/EG.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning används följande definitioner:

1)

fluorerade växthusgaser: fluorkolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid (SF6) som anges i bilaga I samt preparat som innehåller dessa ämnen med undantag för de ämnen som kontrolleras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (13).

2)

fluorkolväte: en organisk förening som består av kol, väte och fluor och vars molekyl består av högst sex kolatomer.

3)

perfluorkarbon: en organisk förening som består av enbart kol och fluor och vars molekyl består av högst sex kolatomer.

4)

faktor för global uppvärmningspotential: en fluorerad växthusgas klimatuppvärmningspotential i förhållande till koldioxidens. Faktorn för global uppvärmningspotential (GWP‐faktorn) beräknas i form av uppvärmningspotentialen under 100 år för ett kilogram av en gas i förhållande till ett kilogram CO2. GWP‐siffrorna i bilaga I är de som publicerats i den tredje bedömningsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar. (”IPCC:s GWP‐värden för 2001”) (14).

5)

preparat: i enlighet med skyldigheterna i denna förordning, med undantag för destruktion, en blandning bestående av två eller flera ämnen av vilka minst ett är en fluorerad växthusgas, utom i det fall då preparatets totala faktor för uppvärmningspotential är lägre än 150. Den sammantagna faktorn för den globala uppvärmningspotentialen (15) av preparatet skall fastställas i enlighet med del 2 i bilaga I.

6)

operatör: varje fysisk eller juridisk person som har det faktiska tekniska ansvaret för den utrustning och de system som omfattas av denna förordning; en medlemsstat får i väldefinierade, särskilda situationer utse ägaren till den som är ansvarig för operatörens skyldigheter.

7)

utsläppande på marknaden: när produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser eller fungerar med hjälp av dessa gaser mot betalning eller gratis tillhandahålls eller görs tillgängliga för andra för första gången inom gemenskapen, inklusive import till gemenskapens tullområde.

8)

användning: användning av fluorerade växthusgaser vid framställning, återfyllnad, service eller underhåll av produkter och utrustning som omfattas av denna förordning.

9)

värmepump: anordning eller anläggning som utvinner värme vid låg temperatur ur luft, vatten eller mark och tillhandahåller värme.

10)

system för upptäckt av läckage: en kalibrerad mekanisk, elektrisk eller elektronisk anordning för att upptäcka läckage av fluorerade växthusgaser och som vid upptäckt skall varsko operatören.

11)

hermetiskt slutet system: ett system i vilket alla enheter som innehåller köldmedium tätats genom svetsning, hårdlödning eller liknande fast hopfogning, vilket kan inbegripa förslutna ventiler och förslutna serviceportar som på ett tillfredsställande sätt möjliggör reparationer eller bortskaffande, och som har ett fastställt läckage som är mindre än tre gram per år under ett tryck som uppgår till minst en fjärdedel av det tillåtna maximitrycket.

12)

behållare: en produkt som främst är utformad för transport eller lagring av fluorerade växthusgaser.

13)

engångsbehållare: en behållare som inte är utformad för återfyllnad och som används vid service, underhåll eller som fyllning av kyl‐, luftkonditionerings‐ och värmepumpsutrustning, brandskyddssystem eller högspänningsbrytare, eller för att lagra eller transportera lösningsmedel som innehåller fluorerade växthusgaser.

14)

återvinning: insamling och lagring av fluorerade växthusgaser från t.ex. maskiner, utrustning och behållare.

15)

återanvändning: förnyad användning av en återvunnen fluorerad gas efter en grundläggande reningsprocess.

16)

regenerering: upparbetning av en återvunnen fluorerad växthusgas för att uppnå en specificerad standard.

17)

destruktion: ett förfarande genom vilken hela eller större delen av en fluorerad växthusgas permanent omvandlas eller uppdelas i en eller flera stabila ämnen som inte är fluorerade växthusgaser.

18)

stationär tillämpning eller utrustning: en tillämpning eller utrustning som normalt sett inte förflyttas under användning.

19)

nya aerosolsprayer: saluförda aerosolbehållare avsedda för försäljning till allmänheten som skämtartiklar eller för dekorativa ändamål enligt förteckningen i bilagan till direktiv 94/48/EG (16).

Artikel 3

Begränsning av utsläppen

1.   Operatörer av följande stationära applikationer: kyl‐, luftkonditionerings‐ och värmepumpsutrustning, inklusive deras kretsar, samt brandskyddssystem som innehåller fluorerade växthusgaser som förtecknas i bilaga I skall, genom att vidta alla åtgärder som är tekniskt genomförbara och inte medför orimliga kostnader,

a)

förhindra läckage av dessa gaser, och

b)

så snart som möjligt åtgärda upptäckta läckage.

2.   Operatörer av de applikationer som avses i punkt 1 skall säkerställa att dessa kontrolleras för läckage av certifierad personal som uppfyller kraven i artikel 5 enligt följande schema:

a)

Applikationer som innehåller 3 kg fluorerade växthusgaser eller mer skall kontrolleras för läckage minst var tolfte månad. Detta skall inte gälla utrustning med hermetiskt slutna system som är märkta som sådana och som innehåller mindre än 6 kg fluorerade växthusgaser.

b)

Applikationer som innehåller 30 kg fluorerade växthusgaser eller mer skall kontrolleras för läckage minst var sjätte månad.

c)

Applikationer som innehåller 300 kg fluorerade växthusgaser eller mer skall kontrolleras för läckage minst en gång var tredje månad.

Applikationerna skall kontrolleras för läckage inom en månad efter det att ett läckage har åtgärdats för att säkerställa åtgärdernas effektivitet.

I denna punkt avses med ”kontrolleras för läckage” att utrustningen eller systemet i första hand undersöks för att upptäcka läckage med användning av direkta eller indirekta mätmetoder med fokusering på de delar av utrustningen eller systemet där risken för läckage är störst. De direkta och indirekta mätmetoderna för kontroll av läckage skall specificeras i de sedvanliga kontrollkrav som avses i punkt 7.

3.   Operatörer av de applikationer som avses i punkt 1 och som innehåller 300 kilo fluorerade växthusgaser eller mer skall installera system för upptäckt av läckage. Dessa system för upptäckt av läckage skall kontrolleras minst var tolfte månad för att säkerställa att de fungerar väl. När det gäller sådana brandskyddssystem som installerats före den 4 juli 2007 skall dessa förses med system för upptäckt av läckage senast den 4 juli 2010.

4.   När ett väl fungerande lämpligt system för upptäckt av läckage är installerat, skall den kontrollfrekvens som krävs enligt punkt 2 b och 2 c halveras.

5.   Om det på brandskyddssystem redan tillämpas ett kontrollprogram som uppfyller ISO‐standard 14520 kan skyldigheterna enligt denna förordning anses fullgjorda även genom dessa kontroller, förutsatt att de genomförs minst lika ofta.

6.   Operatörer av de applikationer som avses i punkt 1 innehållande 3 kg fluorerade växthusgaser eller mer skall föra register över den mängd och typ av fluorerade växthusgaser som ingår i utrustningen, de mängder som eventuellt tillförs och de mängder som återvinns i samband med service, underhåll och slutligt bortskaffande. De skall även föra register över annan relevant information, inbegripet identifiering av det företag eller den tekniker som genomfört servicen eller underhållet samt datum för och resultatet av de kontroller som genomförs enligt punkterna 2, 3 och 4, samt även relevanta uppgifter för identifiering av den separata stationära utrustningen för applikationer som avses i punkt 2 b och 2 c. Registren skall på begäran göras tillgängliga för den behöriga myndigheten och för kommissionen.

7.   Senast den 4 juli 2007 skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 12.2 fastställa sedvanliga kontrollkrav för var och en av de applikationer som avses i punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 4

Återvinning

1.   Operatörer av följande typer av stationär utrustning skall ha ansvaret för att vidta åtgärder för att tillfredsställande återvinning av fluorerade växthusgaser genomförs av certifierad personal som uppfyller kraven i artikel 5 för att säkerställa deras återanvändning, regenerering eller destruktion:

a)

Kylkretsar i kyl‐, luftkonditionerings‐ och värmepumpsutrustning.

b)

Utrustning innehållande lösningsmedel som innehåller fluorerade växthusgaser.

c)

Brandskyddssystem och brandsläckare.

d)

Högspänningsbrytare.

2.   När en retur‐ eller engångsbehållare för fluorerade växthusgaser når slutet av sin livscykel skall den person som använder behållaren för transport eller lagring vara ansvarig för att det vidtas åtgärder för tillfredsställande återvinning av eventuella restgaser i denna för att säkerställa deras återanvändning, regenerering eller destruktion.

3.   De fluorerade växthusgaser som ingår i andra produkter eller annan utrustning, inklusive rörlig utrustning om den inte används för militära operationer, skall, om det är tekniskt möjligt och inte medför orimliga kostnader, återvinnas av personal med lämplig utbildning för att säkerställa deras återanvändning, regenerering eller destruktion.

4.   Återvinning för återanvändning, regenerering eller destruktion av fluorerade växthusgaser i enlighet med punkterna 1–3 skall äga rum före det slutliga bortskaffandet av utrustningen och, när så är lämpligt, då denna undergår service och underhåll.

Artikel 5

Utbildning och certifiering

1.   Senast den 4 juli 2007 på grundval av information från medlemsstaterna och i samråd med berörda sektorer skall minimikrav och villkor för ömsesidigt erkännande av utbildningsprogram och certifiering fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 12.2 både för företagen och berörd personal med uppgift att installera, utföra underhåll eller service på den utrustning och de system som omfattas av artikel 3.1 samt för personal med uppgift att utföra sådan verksamhet som avses i artiklarna 3 och 4.

2.   Senast den 4 juli 2008 skall medlemsstaterna fastställa eller anpassa sina egna utbildnings‐ och certifieringskrav med utgångspunkt i minimikraven enligt punkt 1. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om sina utbildnings‐ och certifieringsprogram. Medlemsstaterna skall erkänna certifikat som utfärdats i andra medlemsstater och får inte begränsa friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten av skäl som hänför sig till det certifikat som utfärdats i en annan medlemsstat.

3.   Operatören av den berörda applikationen skall se till att den behöriga personalen har fått den erforderliga certifiering som avses i punkt 2 och som innebär lämpliga kunskaper om tillämpliga förordningar och normer samt nödvändig kompetens när det gäller att förebygga utsläpp och återvinna fluorerade växthusgaser och att på ett säkert sätt hantera utrustning av berört slag och storlek.

4.   Senast den 4 juli 2009 skall medlemsstaterna se till att företag med sådan verksamhet som avses i artiklarna 3 och 4 endast tar emot fluorerade växthusgaser om den behöriga personalen har de certifikat som anges i punkt 2 i den här artikeln.

5.   Senast den 4 juli 2007 skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 12.2, fastställa hur en anmälan enligt punkt 2 i den här artikeln skall utformas.

Artikel 6

Rapportering

1.   Senast den 31 mars 2008 och därefter varje år skall varje producent, importör och exportör av fluorerade växthusgaser genom en rapport meddela kommissionen följande uppgifter för föregående kalenderår och sända samma uppgifter till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten:

a)

Varje producent som framställer mer än ett ton fluorerade växthusgaser per år skall lämna uppgifter om

sin totala produktion av varje fluorerad växthusgas i gemenskapen, med angivande av de viktigaste applikationer (t.ex. mobila luftkonditioneringsanläggningar, kyl‐ och luftkonditioneringsutrustning, skum, aerosolsprayer, elektrisk utrustning, framställning av halvledare, lösningsmedel och brandskydd) i vilka ämnet förväntas användas,

de mängder av varje fluorerad växthusgas som producenten har släppt ut på gemenskapens marknad,

de mängder av varje fluorerad växthusgas som återanvänts, regenererats eller destruerats.

b)

Varje importör som importerar mer än ett ton fluorerade växthusgaser per år (även producenter som importerar) skall lämna uppgifter om

de mängder av varje fluorerad växthusgas som importören har importerat eller släppt ut på marknaden i gemenskapen, med särskilt angivande av de viktigaste användningskategorierna (t.ex. mobila luftkonditioneringsanläggningar, kyl‐ och luftkonditioneringsutrustning, skum, aerosolsprayer, elektrisk utrustning, framställning av halvledare) i vilka ämnet förväntas användas,

de mängder av varje använd fluorerad växthusgas som importören har importerat för återanvändning, regenerering eller destruktion.

c)

Varje exportör som exporterar mer än ett ton fluorerade växthusgaser per år (även producenter som exporterar) skall lämna uppgifter om

de mängder av varje fluorerad växthusgas som exportören har exporterat från gemenskapen,

de mängder av varje använd fluorerad växthusgas som exportören har exporterat för återanvändning, regenerering eller destruktion.

2.   Senast den 4 juli 2007 skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 12.2, fastställa hur de rapporter som avses i punkt 1 i den här artikeln skall utformas.

3.   Kommissionen skall vidta erforderliga åtgärder för att skydda känsliga uppgifter som lämnas till den och se till att de förblir konfidentiella.

4.   Medlemsstaterna skall inrätta rapporteringssystem för de berörda sektorer som avses i denna förordning för att i största möjliga utsträckning erhålla utsläppsdata.

Artikel 7

Märkning

1.   Om inte annat följer av bestämmelserna i direktiv 67/548/EEG (17) och direktiv 1999/45/EG (18) avseende märkning av farliga ämnen och preparat får de produkter och den utrustning som förtecknas i punkt 2 och som innehåller fluorerade växthusgaser inte släppas ut på marknaden såvida inte det kemiska namnet på de fluorerade växthusgaserna har identifierats genom märkning med användning av godkänd branschnomenklatur. Sådan märkning skall tydligt ange att produkten eller utrustningen innehåller fluorerade växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet samt mängden av dessa, och detta skall tydligt och outplånligt anges på produkten eller utrustningen i närheten av öppningen för att återfylla eller återvinna den fluorerade växthusgasen eller på den del av produkten eller utrustningen som innehåller den fluorerade växthusgasen. Hermetiskt slutna system skall märkas som sådana.

Information om de fluorerade växthusgaserna, inbegripet deras faktorer för global uppvärmningspotential, skall återges i de bruksanvisningar som tillhandahålls för dessa produkter och utrustningar.

2.   Punkt 1 skall gälla följande typer av produkter och utrustning:

a)

Kylprodukter och kylanläggningar som innehåller perfluorkarboner och preparat som innehåller perfluorkarboner.

b)

Kyl- och luftkonditioneringsprodukter och luftkonditioneringsanläggningar (utom de som finns i motorfordon), värmepumpar, brandskyddssystem och brandsläckare, om respektive typ av produkt eller utrustning innehåller fluorkolväten eller preparat som innehåller fluorkolväten.

c)

Brytare som innehåller svavelhexafluorid eller preparat som innehåller svavelhexafluorid.

d)

Alla behållare för fluorerade växthusgaser.

3.   Utformningen av den märkning som skall användas skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 12.2. Märkningskrav utöver de som anges i punkt 1 skall, när så är lämpligt, beslutas i enlighet med samma förfarande. Innan kommissionen lägger fram ett förslag till den kommitté som avses i artikel 12.1, skall den beakta önskvärdheten av att i märkningen inkludera ytterligare miljöinformation, inbegripet faktorer för global uppvärmningspotential, och därvid ta hänsyn till sådana märkningsprogram som redan finns för de produkter och den utrustning som avses i punkt 2.

Artikel 8

Begränsning av användningen

1.   Det skall från och med den 1 januari 2008 vara förbjudet att använda svavelhexafluorid eller preparat i vilka svavelhexafluorid ingår vid pressgjutning av magnesium, utom om den använda mängden svavelhexafluorid understiger 850 kg per år.

2.   Det skall från och med den 4 juli 2007 vara förbjudet att använda svavelhexafluorid eller preparat därav för påfyllning av fordonsdäck.

Artikel 9

Utsläppande på marknaden

1.   Det skall vara förbjudet i enlighet med bilaga II att släppa ut produkter och utrustning som innehåller eller vars funktion kräver fluorerade växthusgaser och som finns förtecknade i denna bilaga.

2.   Punkt 1 är inte tillämplig på produkter och utrustning som kan visas ha tillverkats innan det aktuella förbudet mot utsläppande på marknaden trätt i kraft.

3.

a)

Om en medlemsstat senast den 31 december 2005 har antagit strängare nationella åtgärder än de som föreskrivs i denna artikel och som omfattas av denna förordning beträffande utsläppande på markanden av produkter och utrustning som innehåller, eller för sin funktion är beroende av, fluorerade växthusgaser, får den medlemsstaten med förbehåll för led b nedan bibehålla dessa nationella åtgärder till och med den 31 december 2012.

b)

Den berörda medlemsstaten skall senast den 4 juli 2007 underrätta kommissionen om de nationella åtgärderna, tillsammans med en motivering till stöd för dessa åtgärder. Sådana åtgärder måste vara förenliga med fördraget. Kommissionen skall till den kommitté som avses i artikel 12.1 tillhandahålla relevant information om sådana åtgärder.

Artikel 10

Översyn

1.   På grundval av de framsteg som görs för att begränsa eller ersätta fluorerade växthusgaser i andra luftkonditioneringssystem än de som är installerade i de motorfordon som det hänvisas till i rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (19) och i kylsystem i transportmedel, skall kommissionen se över denna förordning och offentliggöra en rapport senast den 31 december 2007. Den skall, om så är lämpligt, senast den 31 december 2008 låta denna rapport åtföljas av lagstiftningsförslag om tillämpning av bestämmelserna i artikel 3 på andra luftkonditioneringssystem än de som är installerade i de motorfordon som det hänvisas till i direktiv 70/156/EEG och på kylsystem i transportmedel.

2.   Senast den 4 juli 2011 skall kommissionen offentliggöra en rapport om erfarenheterna från tillämpningen av denna förordning. I rapporten skall kommissionen särskilt

a)

bedöma hur gällande bestämmelser påverkar utsläpp och planerade utsläpp av fluorerade växthusgaser och undersöka hur kostnadseffektiva dessa bestämmelser är,

b)

mot bakgrund av kommande bedömningsrapporter från IPCC bedöma huruvida ytterligare fluorerade växthusgaser bör läggas till i bilaga I,

c)

utvärdera de utbildnings- och certifieringsprogram som medlemsstaterna inrättat enligt artikel 5.2,

d)

bedöma behovet av gemenskapsnormer för att begränsa utsläppen av fluorerade växthusgaser från produkter och utrustning, särskilt beträffande skum, inbegripet tekniska konstruktionskrav på produkter och utrustning,

e)

utvärdera om de begränsningsåtgärder som operatörerna vidtagit enligt artikel 3 är effektiva samt bedöma om det går att fastställa anläggningarnas maximala läckage,

f)

bedöma och, om så är lämpligt, föreslå en ändring av rapporteringskraven i artikel 6.1, särskilt den kvantitativa begränsningen på ett ton, samt bedöma behovet av att de behöriga myndigheterna med jämna mellanrum underrättar kommissionen om uppskattade utsläpp baserat på representativa prover, för att förbättra den praktiska tillämpningen av dessa rapporteringskrav,

g)

bedöma behovet av att ta fram och sprida beskrivningar av bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis när det gäller att förhindra och minimera utsläpp av fluorerade växthusgaser,

h)

göra en övergripande sammanfattning av utvecklingen, såväl inom gemenskapen som på internationell nivå, av den rådande tekniska nivån, särskilt beträffande skum, av de erfarenheter som gjorts, miljökrav och eventuella konsekvenser för den inre marknadens funktion,

i)

bedöma om det är tekniskt möjligt och kostnadseffektivt att ersätta svavelhexafluorid vid sandgjutning, permanent pressgjutning och högtryckspressgjutning och i förekommande fall föreslå en översyn av artikel 8.1 senast den 1 januari 2009 samt även se över undantaget i artikel 8.1 mot bakgrund av ytterligare bedömning av de alternativ som står till buds senast den 1 januari 2010,

j)

bedöma om det är tekniskt möjligt och kostnadseffektivt, med beaktande av energieffektivitet, att inkludera ytterligare produkter och utrustning innehållande fluorerade växthusgaser i bilaga II och i förekommande fall föreslå att bilaga II ändras för att inkludera sådana ytterligare produkter och utrustningar,

k)

bedöma huruvida gemenskapsbestämmelser om faktorerna för global uppvärmningspotential för fluorerade växthusgaser bör ändras; vid alla ändringar bör hänsyn tas till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen samt behovet av att respektera industrins tidsramar för produktplanering,

l)

bedöma behovet av att gemenskapen och dess medlemsstater vidtar ytterligare åtgärder mot bakgrund av existerande och nya internationella åtaganden att minska utsläppen av växthusgaser.

3.   Om nödvändigt skall kommissionen lägga fram relevanta förslag till översyn av bestämmelserna i denna förordning.

Artikel 11

Utan att det påverkar tillämpningen av relevant gemenskapsrätt, i synnerhet gemenskapsregler om statligt stöd och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (20), får medlemsstaterna främja utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som använder alternativ till gaser med hög faktor för global uppvärmningspotential och som är effektiva, innovativa och bidrar till att ytterligare minska klimatpåverkan.

Artikel 12

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 18 i förordning (EG) nr 2037/2000.

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.   Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 13

Sanktioner

1.   Medlemsstaterna skall fastställa regler om de sanktioner som skall gälla vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.   Medlemsstaterna skall anmäla reglerna om sanktioner till kommissionen senast den 4 juli 2008 och utan dröjsmål meddela eventuella ändringar som berör dessa regler.

Artikel 14

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.3 får medlemsstaterna bibehålla eller införa strängare skyddsåtgärder i enlighet med förfarandena i artikel 95 i fördraget, med avseende på artiklarna 7, 8 och 9 i denna förordning, eller artikel 176 i fördraget, med avseende på andra artiklar i denna förordning.

Artikel 15

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft tjugo dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas med verkan från och med den 4 juli 2007, med undantag för artikel 9 och bilaga II som skall tillämpas från och med den 4 juli 2006.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 17 maj 2006.

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

J. BORRELL FONTELLES

På rådets vägnar

Ordförande

H. WINKLER


(1)  EUT C 108, 30.4.2004, s. 62.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 31 mars 2004 (EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 600), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 juni 2005 (EUT C 183 E, 26.7.2005, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 oktober 2005 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 april 2006 och rådets beslut av den 25 april 2006.

(3)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (EGT L 242, 10.9.2002, s. 1).

(4)  EGT L 33, 7.2.1994, s. 11.

(5)  EGT L 130, 15.5.2002, s. 1.

(6)  EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(7)  EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 (EUT L 33, 4.2.2006, s. 1).

(8)  EGT L 269, 21.10.2000, s. 34. Direktivet senast ändrat genom rådets beslut 2005/673/EG (EUT L 254, 30.9.2005, s. 69).

(9)  EGT L 37, 13.2.2003, s. 24. Direktivet ändrat genom direktiv 2003/108/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 106).

(10)  Ännu ej publicerad i EUT.

(11)  Se sidan 12 i detta nummer av EUT.

(12)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(13)  EGT L 244, 29.9.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 29/2006 (EUT L 6, 11.1.2006, s. 27).

(14)  IPCC:s tredje bedömningsrapport om klimatförändringar från 2001. En rapport från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (http://www.ipcc.ch/pub/reports.htm).

(15)  För beräkningen av GWP-faktorn hos icke-fluorerade växthusgaser i preparat skall de värden som offentliggjordes i IPCC:s första bedömningsrapport gälla; se ”Climate Change, The IPCC Scientific Assessment, J.T. Houghton, G.J. Jenkins, J.J. Ephraums (ed.), Cambridge University Press, Cambridge (UK) 1990”.

(16)  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/48/EG av den 7 december 1994 om ändring för trettonde gången av direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (EGT L 331, 21.12.1994, s. 7).

(17)  Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT  196, 16.8.1967, s. 1). Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/73/EG (EUT L 152, 30.4.2004, s. 1).

(18)  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (EGT L 200, 30.7.1999, s. 1). Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/8/EG (EUT L 19, 24.1.2006, s. 12).

(19)  EGT L 42, 23.2.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/64/EG (EUT L 310, 25.11.2005, s. 10).

(20)  EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.


BILAGA I

DEL 1

Fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1

Fluorerad växthusgas

Kemisk formel

Faktor för global uppvärmningspotential (GWP-faktor)

Svavelhexafluorid

SF6

22 200

Fluorkolväten (HFC):

HFC–23

CHF3

12 000

HFC–32

CH2F2

550

HFC–41

CH3F

97

HFC–43–10mee

C5H2F10

1 500

HFC–125

C2HF5

3 400

HFC–134

C2H2F4

1 100

HFC–134a

CH2FCF3

1 300

HFC–152a

C2H4F2

120

HFC–143

C2H3F3

330

HFC–143a

C2H3F3

4 300

HFC–227ea

C3HF7

3 500

HFC–236cb

CH2FCF2CF3

1 300

HFC–236ea

CHF2CHFCF3

1 200

HFC–236fa

C3H2F6

9 400

HFC–245ca

C3H3F5

640

HFC–245fa

CHF2CH2CF3

950

HFC–365mfc

CF3CH2CF2CH3

890

Perfluorkarboner (PFC):

Perfluormetan

CF4

5 700

Perfluoretan

C2F6

11 900

Perfluorpropan

C3F8

8 600

Perfluorbutan

C4F10

8 600

Perfluorpentan

C5F12

8 900

Perfluorhexan

C6F14

9 000

Perfluorcyklobutan

c‐C4F8

10 000

DEL 2

Metod för beräkning av de sammantagna faktorerna för global uppvärmningspotential (GWP‐faktorer) för ett preparat

De sammantagna GWP-faktorerna för ett preparat är ett vägt medeltal, härlett ur summan av de viktade delarna av de enskilda ämnena multiplicerat med deras GWP-faktorer.

Σ (ämne X % x GWP-faktor) + (ämne Y % x GWP-faktor) + ... (ämne N % x GWP-faktor)

Angivelsen % är vikten, med en toleransnivå på +/– 1 %.

Exempel på tillämpning av denna formel på en hypotetisk gasblandning bestående av 23 % HFC–32; 25 % HFC‐125 och 52 % HFC–134a;

Σ (23 % x 550) + (25 % x 3 400) + (52 % x 1 300)

→ Sammantagna GWP-faktorer = 1 652,5


Bilaga II

Förbud mot utsläppande på marknaden enligt artikel 9

Fluorerade växthusgaser

Produkter och utrustning

Förbudsdatum

Fluorerade växthusgaser

Engångsbehållare

4 juli 2007

Fluorkolväten och perfluorkarboner

Icke‐slutna system för direktförångning som innehåller köldmedier

4 juli 2007

Perfluorkarboner

Brandskyddssystem och brandsläckare

4 juli 2007

Fluorerade växthusgaser

Fönster för privatbostäder

4 juli 2007

Fluorerade växthusgaser

Andra typer av fönster

4 juli 2008

Fluorerade växthusgaser

Skor

4 juli 2006

Fluorerade växthusgaser

Däck

4 juli 2007

Fluorerade växthusgaser

Enkomponentsskum, utom om sådant krävs för att uppfylla nationella säkerhetsnormer

4 juli 2008

Fluorkolväten

Nya aerosolsprayer

4 juli 2009

(EG) 842/2006

32006R0842
Källa: Eur-lex
©Europeiska gemenskapen
http://eur-lex.europa.eu/

Utfärdad:
2006-05-17

Uppdaterad:
t.o.m.

32014R0517