Länk till EU:s officiella tidning (autentisk version):
EUT L 193, 20.7.2002, s. 33-59
Länk till originaldokument i PDF-format (källa:EU:s officiella tidning)
 EUT L 193, 20.7.2002, s. 33-59
Länkar till konsoliderade dokument i PDF-format (källa:Eur-lex)
 Konsoliderad utgåva från 2017-04-01
 Konsoliderad utgåva från 2013-08-28
 Konsoliderad utgåva från 2009-07-04
 Konsoliderad utgåva från 2006-12-26
 Konsoliderad utgåva från 2005-01-25
 Konsoliderad utgåva från 2004-04-18
 Konsoliderad utgåva från 2003-07-10


Rådets direktiv 2002/55/EG

av den 13 juni 2002

om saluföring av utsäde av köksväxter

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med bektande av Europaparlamentets yttrande(1),

efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén, och

av följande skäl:

(1) Rådets direktiv 70/458/EEG av den 29 september 1970 om saluföring av utsäde av köksväxter(2) har undergått flera och omfattande ändringar(3) för att skapa klarhet och av praktiska skäl bör därför en kodifiering företas av nämnda direktiv.

(2) Produktionen av utsäde av köksväxter intar en viktig plats inom gemenskapens jordbruk.

(3) Tillfredsställande resultat inom odling av köksväxter är i stor utsträckning beroende av att lämpligt utsäde används.

(4) Högre produktivitet kommer att uppnås inom gemenskapens köksväxtsodling om medlemsstaterna, vid val av sorter som skall godkännas för saluföring, tillämpar enhetliga regler som är så strikta som möjligt.

(5) Det har visat sig nödvändigt att sammanställa en gemensam sortlista över olika köksväxtarter. En sådan lista kan endast sammanställas på grundval av nationella listor.

(6) Samtliga medlemsstater bör därför sammanställa en eller flera nationella listor över de sorter som godkänts för certifiering, kontroll och saluföring inom deras territorier.

(7) Dessa listor skall sammanställas i enlighet med enhetliga regler så att de godkända sorterna blir särskiljbara, stabila och tillräckligt enhetliga.

(8) Internationellt fastställda regler bör beaktas avseende vissa bestämmelser om sortgodkännande på nationell nivå.

(9) För genomförandet av undersökningar för sortgodkännande måste ett stort antal enhetliga kriterier och minimikrav antas.

(10) Bestämmelser avseende hur länge ett sortgodkännande skall gälla, skäl för återkallande av godkännandet samt förfaranden för upprätthållande av sorten bör standardiseras. Medlemsstaterna bör underätta varandra om godkännande och återkallande av sorter.

(11) Regler bör fastställas med avseende på sortbenämningars lämplighet och information mellan medlemsstaterna.

(12) Utsäde av sorter som upptas i den gemensamma sortlistan bör inte underkastas några begränsningar vad beträffar saluföringen inom gemenskapen med avseende på sort.

(13) Medlemsstaterna bör dessutom ha rätt att framställa invändningar mot en sort.

(14) Kommissionen bör offentliggöra de godkända sorter som intas i den gemensamma sortlistan i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, C-serien.

(15) Bestämmelser bör antas om erkännande av likvärdighet i undersökningar och kontroller av sorter som utförs i tredje land.

(16) Till följd av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen är det numera möjligt att framställa genetiskt modifierade sorter. För att avgöra om genetiskt modifierade sorter bör godkännas i den mening som avses i rådets direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön(4) bör medlemsstaterna överväga de eventuella risker som en avsiktlig utsättning av sorterna i miljön kan medföra. Dessutom bör villkoren för godkännande av sådana genetiskt modifierade sorter fastställas.

(17) Saluföringen av nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser regleras på gemenskapsnivå genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997(5). Medlemsstaterna bör därför överväga de eventuella hälsorisker som är förenade med livsmedelsprodukter när de beslutar om att godkänna sorter. Villkoren för godkännande av sådana sorter bör vidare fastställas.

(18) Mot bakgrund av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen bör regler antas om godkännande av sorter för vilka utsädet och uppförökningsmaterialet behandlats på kemisk väg.

(19) Som generell regel bör gälla att utsäde av köksväxter får saluföras endast efter officiell undersökning och certifiering, i enlighet med certifieringsreglerna, som basutsäde eller certifikatutsäde. Det bör vara möjligt att på vissa särskilda villkor saluföra utsäde av generationer som föregår basutsädet och utsädesråvara.

(20) För vissa köksväxtarter är det omöjligt att begränsa saluföringen till certifierat utsäde. Saluföring av kontrollerat standardutsäde, som också måste äga sortäkthet och sortrenhet, bör därför tillåtas. Dessa egenskaper bör dock endast underkastas en officiell efterkontroll utförd på odlingen genom stickprov.

(21) För att förbättra kvaliteten på utsäde av köksväxter inom gemenskapen bör vissa krav fastställas för lägsta tillåtna renhet och grobarhet.

(22) För att säkerställa ett utsädespartis identitet skall det fastställas gemenskapsregler för packning, provtagning, plombering och märkning. Det är lämpligt att föreskriva om officiell förkontroll av certifierat utsäde och att fastställa de skyldigheter som måste uppfyllas av den som är ansvarig för saluföringen av standardutsäde och certifikatutsäde i små förpackningar.

(23) Regler bör införas om saluföring av kemiskt behandlat utsäde och utsäde som lämpar sig för ekologisk odling samt om bevarandet av växtgenetiska resurser för att möjliggöra bevarande in situ av sorter som hotas av utrotning.

(24) Undantag bör tillåtas på vissa villkor utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 14 i fördraget. Medlemsstater som tillämpar sådana undantag bör ge varandra administrativt bistånd när det gäller kontroll.

(25) För att se till att de krav som avser utsädets kvalitet uppfylls och de bestämmelser som säkerställer dess sortäkthet följs vid saluföringen, bör medlemsstaterna anta bestämmelser om lämpliga kontrollåtgärder.

(26) Utsäde som uppfyller dessa krav bör, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 30 i fördraget inte underkastas några andra begränsningar vad beträffar saluföringen än de som föreskrivs i gemenskapens regler.

(27) Det är nödvändigt att utsäde som uppförökats i ett annat land från basutsäde som certifierats i en medlemsstat, på vissa villkor, certifieras som utsäde som uppförökats i den berörda medlemsstaten.

(28) Dessutom bör saluföring inom gemenskapen av utsäde av köksväxter som skördats i tredje land endast tillåtas under förutsättning att samma garantier kan lämnas för sådant utsäde som för utsäde som officiellt undersökts och certifierats eller som saluförs som standardutsäde inom gemenskapen och som uppfyller gemenskapens regler.

(29) Under perioder då det är svårt att få tillgång till certifikatutsäde av de olika kategorierna eller standardutsäde bör utsäde av en kategori som uppfyller mindre strikta krav tillfälligt få saluföras. Detta gäller även utsäde av sorter som inte ingår i den gemensamma sortlistan eller i de nationella sortlistorna.

(30) För att harmonisera de tekniska metoder som tilllämpas i de olika medlemsstaterna vid certifiering och kontroll, och för att möjliggöra jämförelser mellan utsäde som certifierats inom gemenskapen och utsäde som kommer från tredje land bör jämförande gemenskapsförsök organiseras i medlemsstaterna för att möjliggöra årlig efterkontroll av utsäde av vissa sorter av kategorin "basutsäde" samt av utsäde av kategorierna "certifikatutsäde" och "standardutsäde".

(31) Gemenskapens regler bör inte tillämpas på utsäde om det visas att utsädet är avsett för export till tredje land.

(32) Detta direktiv bör omfatta vissa arter som kan vara såväl foderväxter eller oljeväxter som köksväxter. Om utsäde av vissa arter inte normalt produceras eller saluförs på en medlemsstats territorium bör medlemsstaten kunna befrias från skyldigheten att tillämpa detta direktiv på arterna i fråga.

(33) Tidsbegränsade försök bör anordnas i syfte att försöka nå bättre lösningar för att kunna ersätta vissa bestämmelser i detta direktiv.

(34) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(6).

(35) Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas förpliktelser vad gäller de tidsgränser för genomförande av direktiven som fastställs i bilaga 6, del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv skall gälla för produktion i saluföringssyfte och saluföring av utsäde av köksväxter inom gemenskapen.

Det skall inte tillämpas på utsäde av köksväxter om det visas att utsädet är avsett för export till tredje land.

Artikel 2

1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) Saluföring: försäljning, lagerhållning i syfte att sälja, utbjudande till försäljning samt varje avyttrande, leverans eller distribution för kommersiell användning av utsäde till tredje part, mot ersättning eller utan ersättning.

Handel med utsäde som inte syftar till kommersiell användning av sorten, såsom i följande fall, skall inte anses som saluföring:

- Tillhandahållande av utsäde för offentliga försöks- och kontrollorgan.

- Tillhandahållande av utsäde till tjänsteproducenter för bearbetning eller förpackning, under förutsättning att tjänsteproducenten inte förvärvar rätten till detta utsäde.

Tillhandahållande av utsäde på vissa villkor till tjänsteproducenter för produktion av jordbruksråmaterial för industriella ändamål eller för utsädesförökning för samma ändamål skall inte anses som saluföring, under förutsättning att tjänsteproducenten inte förvärvar rätten till utsädet eller skörden. Den som tillhandahåller utsädet skall förse certifieringsmyndigheten med en kopia av avtalet med tjänsteproducenten och i detta avtal skall anges de normer och villkor som för närvarande uppfylls av det tillhandahållna utsädet.

Villkoren för tillämpningen av denna bestämmelse skall fastställas enligt förfarandet i artikel 46.2.

b) Köksväxter: Växter av följande arter avsedda för produktion inom jordbruk eller trädgårdsnäring, men inte för användning som prydnadsväxter:

>Plats för tabell>

c) Basutsäde: Utsäde

i) som har framställts under förädlarens ansvar i enlighet med vedertagen praxis för upprätthållande av sorten,

ii) som är avsett för framställning av utsäde av kategorin "certifikatutsäde",

iii) som, om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 22, uppfyller kraven i bilagorna 1 och 2 för basutsäde, och

iv) som vid officiell undersökning har befunnits uppfylla ovannämnda villkor.

d) Certifikatutsäde: Utsäde

i) som härstammar direkt från basutsäde eller, om förädlaren så begär, från utsäde av en generation som föregår basutsäde och som kan uppfylla och som vid officiell undersökning har befunnits uppfylla villkoren i bilagorna 1 och 2 för basutsäde,

ii) som huvudsakligen är avsett för produktion av grönsaker,

iii) som, om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 22 b, uppfyller villkoren i bilagorna 1 och 2 för certifikatutsäde,

iv) som vid officiell undersökning har befunnits uppfylla ovannämnda villkor, och

v) som underkastas officiell efterkontroll genom stickprovskontroll, i syfte att verifiera utsädets sortäkthet och sortrenhet.

e) Standardutsäde: Utsäde

i) som har tillräcklig sortrenhet och sortäkthet,

ii) som huvudsakligen är avsett för produktion av grönsaker,

iii) som uppfyller villkoren i bilaga 2, och

iv) som underkastas officiell efterkontroll genom stickprovskontroll, i syfte att verifiera utsädets sortäkthet och sortrenhet.

f) Officiella åtgärder: Åtgärder som vidtas

i) av statliga myndigheter, eller

ii) av en juridisk person som handlar på statens ansvar, oavsett om denna person regleras av offentligrättslig eller privaträttslig lagstiftning, eller

iii) i fråga om bisysslor, som också står under statlig kontroll, av edsvurna fysiska personer,

förutsatt att sådana personer som anges under ii och iii inte drar någon egen fördel av sådana åtgärder.

g) EG-småförpackningar: Förpackningar innehållande utsäde med en högsta vikt av

i) 5 kg för baljväxter,

ii) 500 g för lök, körvel, sparris, mangold, rödbeta, rova, vattenmelon, jättepumpa, pumpa, morot, rädisa, svartrot, spenat, vintersallat,

iii) 100 g för alla andra arter av köksväxter.

2. Ändringar av de artförteckningar som anges i punkt 1 b skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2.

3. De olika sorttyperna, även komponenter, får specificeras och definieras enligt det förfarande som fastställs i artikel 46.2.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att utsäde av köksväxter inte får certifieras, kontrolleras som standardutsäde och saluföras om sorten inte godkänts officiellt i minst en medlemsstat.

2. Varje medlemsstat skall upprätta en eller flera listor över de sorter som godkänts officiellt för certifiering, kontroll som standardutsäde och saluföring på det egna territoriet. Listorna skall underindelas i sorter, vars utsäde

a) kan certifieras antingen som "basutsäde" eller "certifikatutsäde", eller kontrolleras som "standardutsäde", eller

b) inte kan kontrolleras som annat än standardutsäde.

Listorna skall vara tillgängliga för allmänheten.

3. I enlighet med bestämmelserna i artiklarna 16 och 17 skall en gemensam sortlista överköksväxter upprättas på grundval av medlemsstaternas nationella sortlistor.

4. Medlemsstaterna får föreskriva att godkännande av en sort för införande i den gemensamma sortlistan eller i en annan medlemsstats lista är likvärdigt med godkännande för införande i medlemsstatens egna listor. Medlemsstater som antar sådana bestämmelser skall befrias från de skyldigheter som fastställs i artiklarna 7, 9.4 och 10.2-10.5.

Artikel 4

1. Medlemsstaterna skall se till att en godkänns endast om den är klart särskiljbar, stabil och tillräckligt enhetlig.

I fråga om industricikoria skall sortens odlings- och användningsvärde vara tillfredsställande.

2. Genetiskt modifierade sorter enligt definitionen i artikel 2.1 och 2.2 i rådets direktiv 90/220/EEG får godkännas endast om alla lämpliga åtgärder har vidtagits för att undvika negativa effekter på människors hälsa och på miljön.

3. Material som härstammar från en växtsort och som är avsett att användas som ett livsmedel eller en livsmedelsingrediens som omfattas av rådets och Europaparlamentets förordning (EG) nr 258/97 får som livsmedel eller livsmedelsingredienser dock inte

- innebära en fara för konsumenten,

- vilseleda konsumenten,

- i så pass hög grad särskilja sig från de livsmedel eller livsmedelsingredienser som de är avsedda att ersätta att normal konsumtion av dem kostmässigt skulle kunna vara till men för konsumenten.

4. I syfte att bevara växtgenetiska resurser enligt artikel 44.2 får medlemsstaterna avvika från de kriterier för godkännande som anges i första stycket i punkt 1 i den mån som särskilda villkor har fastställts i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 och med beaktande av kraven i artikel 44.3.

Artikel 5

1. En sort skall betraktas som särskiljbar, oavsett om det ursprungliga material från vilken de framställts uppkommit genom naturligt urval eller genom växtförädlingsarbete, om den skiljer sig tydligt från alla andra sorter som är kända i gemenskapen med avseende på en eller flera viktiga egenskaper.

Egenskaperna skall kunna kännas igen och definieras exakt.

En i gemenskapen känd sort skall vara varje sort som vid den tidpunkt då ansökan vederbörligen inges om godkännande av den sort som skall bedömas

- antingen är intagen i den gemensamma sortlistan för köksväxter eller sortlistan för arter av lantbruksväxter,

- eller som, utan att vara intagen i någon av dessa listor, har godkänts eller för vilken ansökan om godkännande har inlämnats i medlemsstaten i fråga eller i annan medlemsstat, antingen för certifiering och saluföring eller för certifiering för andra länder, eller för kontroll som standardutsäde,

med mindre än att villkoren ovan inte längre uppfylls i samtliga berörda medlemsstater när beslut fattas beträffande ansökan om godkännande av den sort som skall bedömas.

2. En sort skall betraktas som stabil om den efter flera på varandra följande uppförökningar eller i slutet av varje reproduktionscykel, i de fall då förädlaren har uppgett en särskild reproduktions- eller uppförökningscykel, fortfarande motsvarar beskrivningen av sortens viktigaste egenskaper.

3. En sort skall betraktas som tillräckligt enhetlig om de plantor den består av, med mycket få avvikelser, är likartade eller genetiskt identiska vad beträffar alla i sammanhanget väsentliga egenskaper. Hänsyn skall härvid tas till växters olika reproduktionssystem.

Artikel 6

Medlemsstaterna skall se till att samma krav ställs på sorter från andra medlemsstater som på inhemska sorter, i synnerhet vad beträffar förfarandet för godkännande.

Artikel 7

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att godkännandet av sorter skall baseras på resultaten från officiella undersökningar, i synnerhet odlingsförsök, avseende ett tillräckligt antal egenskaper för att beskriva sorten. De metoder som används för att fastställa egenskaper skall vara exakta och tillförlitliga. För att särskiljbarhet skall kunna fastställas skall odlingsförsök omfatta minst de tillgängliga, jämförbara sorter som är kända sorter i gemenskapen enligt definitionen i artikel 5.1. Vid tillämpning av artikel 9 skall andra tillgängliga, jämförbara sorter tas med. För sorter vars utsäde inte får kontrolleras som annat än standardutsäde får resultaten från inofficiella undersökningar och kunskap som erhållits genom praktiska odlingserfarenheter tas i beaktande i samband med resultaten av en officiell undersökning.

Det får dock föreskrivas, i enlighet med förfarandet i artikel 46.2, att sorter av vissa köksväxter från ett visst datum endast godkänns på grundval av officiella undersökningar.

2. Följande skall fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 46.2, med beaktande av rådande teknisk och vetenskaplig kunskap:

a) Minsta antal egenskaper som skall ingå i undersökning av de olika arterna.

b) Minimikrav för utförande av undersökningarna.

3. I de fall då undersökning av de ingående komponenterna krävs för att studera hybrider och syntetiska sorter skall medlemsstaterna se till att resultaten från undersökningen och beskrivningen av de ingående komponenterna behandlas konfidentiellt, om förädlaren begär detta.

4. a) När det gäller en genetiskt modifierad sort enligt artikel 4.4 skall en miljöriskbedömning motsvarande den som fastställs i direktiv 90/220/EEG genomföras.

b) De förfaranden som skall garantera att miljöriskbedömningen och andra relevanta faktorer motsvarar de som fastställs i direktiv 90/220/EEG skall införas på förslag från kommissionen i en rådsförordning som grundar sig på lämplig rättslig grund i fördraget. Fram till dess att denna förordning träder i kraft få inte genetiskt modifierade sorter godkännas för införande i en nationell sortlista förrän de har godkänts för saluföring i enlighet med direktiv 90/220/EEG.

c) Artiklarna 11-18 i direktiv 90/220/EEG skall inte längre gälla för genetiskt modifierade sorter när den förordning som avses i punkt b har trätt i kraft.

d) De tekniska och vetenskapliga detaljerna i samband med genomförandet av miljöriskbedömningen skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2.

5. a) Medlemsstaterna skall säkerställa att en sort som skall användas för det ändamål som fastställs i denna punkt endast godkänns om

- livsmedlet eller livsmedelsingrediensen redan har tillåtits enligt förordning (EG) nr 258/97, eller

- de beslut om tillstånd som avses i förordning (EG) nr 258/97 fattas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2.

b) I de fall som fastställs i andra strecksatsen i punkt a ovan skall hänsyn tas till kriterierna i artikel 4.5 och bedömingsprinciperna i förordning (EG) nr 258/97.

c) De närmare tekniska och vetenskapliga bestämmelserna om genomförandet av de åtgärder som fastställs i punkt b skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2.

Artikel 8

Medlemsstaterna skall kräva att när en ansökan om godkännande av en sort inges, skall sökanden ange om sådan ansökan redan gjorts i någon annan medlemsstat och i så fall medlemsstatens namn samt om ansökan godkänts.

Artikel 9

1. Medlemsstaterna skall ombesörja offentliggörande av listan över de sorter som godkänts i det egna territoriet samt, om upprätthållande förädling krävs, namnet på den eller de personer som är ansvariga för denna i deras länder. Om flera personer är ansvariga för upprätthållandet av en sort, behöver namnen inte offentliggöras. Om namnen inte offentliggörs, skall i listan anges den myndighet som tillhandahåller namnen på personer som är ansvariga för sortens upprätthållande.

2. Medlemsstaterna skall, i den utsträckning det är möjligt, se till att sorten då den godkänns har samma namn i övriga medlemsstater.

Om det är känt att utsäde eller fröplantor av en viss sort saluförs i ett annat land under annat namn skall detta namn också anges i listan.

I fråga om sorter som har utvecklats ur sorter som godkänts officiellt enligt artikel 12.3, andra och tredje meningarna, och som har godkänts i en eller flera medlemsstater till följd av de officiella åtgärder som avses i denna bestämmelse kan beslut fattas, enligt det förfarande som fastställs i artikel 46.2, om att alla medlemsstater som godkänner sorterna skall säkerställa att sorterna har namn som fastställs enligt samma förfarande och som överensstämmer med de principer som avses ovan.

3. Vid beaktande av tillgängliga uppgifter skall medlemsstaterna också se till att en sort som inte är klart särskiljbar

- från en sort som tidigare godkänts i medlemsstaten ifråga eller i en annan medlemsstat, eller

- från en annan sort som bedömts med avseende på särskiljbarhet, stabilitet och enhetlighet i enlighet med regler som motsvarar reglerna i detta direktiv, men som inte är en sort som är känd i gemenskapen i den mening som avses i artikel 5.1,

har samma namn som denna sort. Denna bestämmelse skall inte gälla om namnet ifråga sannolikt kan missleda eller ge upphov till förväxling av den berörda sorten, eller om andra faktorer, enligt bestämmelserna om sortnamn i den berörda medlemsstaten, förhindrar att namnet används, eller om tredje mans rättigheter förhindrar att namnet används fritt för sorten ifråga.

4. Medlemsstaterna skall sammanställa särskild dokumentation för varje godkänd sort med en beskrivning av sorten och en tydlig sammanfattning av alla de fakta som ligger till grund för godkännandet. Sortbeskrivningen skall avse plantor som producerats direkt från utsäde av kategorin "certifikatutsäde" eller kategorin "standardutsäde".

5. Medlemsstaterna skall se till att godkända sorter som är genetiskt modifierade har en tydlig uppgift om detta i sortlistan. De skall vidare se till att alla som saluför en sådan sort tydligt anger i sin försäljningskatalog att sorten är genetiskt modifierad.

6. Vad beträffar en sortbenämnings lämplighet skall artikel 63 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt(7) tillämpas.

Tillämpningsföreskrifter för sortbenämningars lämplighet får antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2.

Artikel 10

1. Övriga medlemsstater och kommissionen skall omedelbart underrättas om varje ansökan eller återkallande av ansökan om sortgodkännade samt om införanden och ändringar i sortlistan.

2. För varje ny sort som godkänns skall medlemsstaterna skicka en kort beskrivning av de kännetecken som kommit till deras kännedom till följd av förfarandet för godkännande till de övriga medlemsstaterna och kommissionen. De skall också på begäran översända en beskrivning av de speciella egenskaper som gör det möjligt att särskilja en sort från andra, liknande sorter.

3. Varje medlemsstat skall ställa den dokumentation som avses i artikel 9.4, om godkända sorter eller sorter som upphört att vara godkända, till övriga medlemsstaters och kommissionens förfogande. Uppgifter som hämtas ur denna dokumentation skall behandlas konfidentiellt.

4. Medlemsstaterna skall se till att dokumentationen avseende godkännande görs tillgänglig för personligt bruk för personer som kan styrka att de har rätt att ta del av den. Dessa bestämmelser skall inte gälla för sådana uppgifter som skall behandlas konfidentiellt enligt artikel 7.3.

5. I de fall då godkännande av en sort avslås eller återkallas skall resultaten av utförda undersökningar göras tillgängliga för dem som berörs av beslutet.

Artikel 11

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att godkända sorter skall upprätthållas i enlighet med vedertagen praxis för upprätthållande av sorten.

2. Det skall alltid vara möjligt att kontrollera upprätthållandet av sorten, på grundval av de journaler som förs av den eller de personer som ansvarar för sorten. Dessa journaler skall också innehålla uppgifter om framställningen av alla generationer som föregår basutsäde.

3. Prov får begäras från den person som ansvarar för sorten. Om så behövs får sådana prov tas officiellt.

4. I de fall då upprätthållande av sorten utförs i en annan medlemsstat än i den där sorten godkändes skall berörda medlemsstater bistå varandra beträffande kontrollen.

Artikel 12

1. Godkännandet skall gälla till utgången av det tionde kalenderåret efter det att godkännande lämnats.

Ett sortgodkännande som utfärdats av myndigheterna i förutvarande Tyska demokratiska republiken före Tysklands återförening skall gälla senast fram till utgången av det tionde kalenderåret efter det att sorterna upptagits på den sortlista som Tyskland upprättar enligt artikel 3.1.

2. Godkännande av en sort kan förnyas med bestämda intervall om sorten fortfarande odlas i en sådan skala att detta är motiverat eller bör bibehållas i syfte att bevara de växtgenetiska resurserna, samt under förutsättning av att kraven på särskiljbarhet, enhetlighet och stabilitet eller de kriterier som fastställs enligt artikel 44.2 och 44.3 fortfarande uppfylls. Utom när det gäller växtgenetiska resurser enligt artikel 44 skall ansökningar om förnyat godkännande lämnas in senast två år innan godkännandet löper ut.

3. Godkännandets giltighetstid skall förlängas tills vidare, till dess beslut har fattats om förnyat godkännande. I fråga om sorter som har godkänts före den 1 juli 1972 eller, i fråga om Danmark, Irland och Förenade kungariket före den 1 januari 1973, får den period som avses i punkt 1 första meningen förlängas, enligt det förfarande som fastställs i artikel 46.2, längst till och med den 30 juni 1990 för enskilda sorter, om officiella åtgärder på gemenskapsnivå har vidtagits före den 1 juli 1982 i syfte att säkerställa att villkoren uppfylls för att förnya godkännandet av sådana sorter eller av sorter som utvecklats ur dem.

Med avseende på Grekland, Spanien och Portugal får som datum för utgången av godkännandeperioden för vissa sorter, som godkänts i dessa medlemsstater före den 1 januari 1986, även fastställas den 30 juni 1990, enligt förfarandet i artikel 46.2, och sorterna i fråga kan inbegripas i de tidigare nämnda officiella åtgärderna på gemenskapsnivå.

Artikel 13

1. Medlemsstaterna skall se till att eventuella tveksamheter, som uppkommer efter godkännande av en sort med avseende på bedömningen av dess särskiljbarhet eller dess namn då godkännande gavs, undanröjs.

2. Om det efter godkännande av en sort, fastställs att kravet på särskiljbarhet enligt definitionen i artikel 5 inte var uppfyllt när godkännande gavs, skall godkännandet ersättas av ett annat beslut eller, om så är påkallat, godkännandet återkallas i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.

Det nya beslutet, som skall gälla från dagen för det ursprungliga godkännandet, skall innebära att sorten inte längre betraktas som en i gemenskapen känd sort i den mening som avses i artikel 5.1.

3. Om det efter godkännande av en sort fastställs att sortens namn i den mening som avses i artikel 9 inte kunde godkännas när sorten godkändes, skall namnet ändras på sådant sätt att det uppfyller bestämmelserna i detta direktiv. Medlemsstaterna får tillåta att det tidigare namnet tillfälligt används som tilläggsnamn. Närmare föreskrifter enligt vilka det tidigare namnet får användas som tilläggsnamn får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2.

4. Tillämpningsföreskrifter för punkterna 1-3 får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2.

Artikel 14

1. Medlemsstaterna skall se till att godkännande av en sort återkallas

a) om det vid undersökning visas att sorten inte längre är klart särskiljbar, stabil eller tillräckligt enhetlig,

b) om den eller de personer som ansvarar för sorten så begär, utom i de fall då upprätthållande förädling av sorten alltjämt utförs.

2. Medlemsstaterna får återkalla godkännande av en sort

a) om de lagar och andra författningar som antas för att följa detta direktiv inte efterlevs,

b) om osanna eller bedrägliga uppgifter avseende de fakta som godkännandet grundats på lämnades i samband med ansökan om godkännande eller vid undersökningen av sorten.

Artikel 15

1. Medlemsstaterna skall se till att en sort stryks ur deras listor, om sortgodkännandet har återkallats eller om godkännandets giltighetstid har löpt ut.

2. Medlemsstaterna får för det egna territoriet tillåta en period för certifiering, kontroll som standardutsäde och saluföring av utsäde, dock längst till och med den 30 juni det tredje året efter det att godkännandet upphört att gälla.

För sorter som, med stöd av artikel 16.1, upptagits i den gemensamma sortlista som avses i artikel 17 skall den period för godkännande som löper ut sist av de som medgivits av de olika medlemsstaterna enligt första stycket gälla för saluföring i samtliga medlemsstater, under förutsättning att utsädet av den berörda sorten inte är föremål för någon begränsning av saluföringen med avseende på sort.

3. För sorter vars godkännande har förnyats i enlighet med artikel 12.3 får medlemsstaterna tillåta användning av de beteckningar som användes före förnyandet fram till och med den 30 juni 1994.

Artikel 16

1. Från och med det offentliggörande som avses i artikel 17 skall medlemsstaterna se till att utsäde av sorter som godkänts i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv eller i enlighet med principer som motsvarar dessa inte underkastas några begränsningar av saluföringen med avseende på sort.

2. En medlemsstat får, efter ansökan som skall behandlas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 eller 46.3 när det gäller genetiskt modifierade sorter, tillåtas att förbjuda användning av sorten på hela eller en del av sitt territorium eller att fastställa lämpliga villkor för odling av sorten samt, i det fall som avses i punkt b, villkor för användning av produkter som härrör från odlingen, i följande fall:

a) Om det har fastställts att odling av sorten kan inverka skadligt på växtsundheten vid odling av andra sorter eller arter.

b) Om det finns giltiga skäl, förutom de som redan har angetts eller som har kunnat anges i samband med det förfarande som avses i artikel 10.2, att anse att sorten utgör en risk för människors hälsa och för miljön.

Artikel 17

På grundval av den information som lämnas av medlemsstaterna och allt efter det att denna inkommer skall kommissionen i C-serien i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, under rubriken "Gemensamma sortlistan över arter av köksväxter", publicera en lista över alla sorter vars utsäde inte underkastas några begränsningar av saluföringen med avseende på sort enligt artikel 16, samt den information som krävs enligt artikel 9.1 om den person eller de personer som ansvarar för upprätthållande av sorten. I det offentliggjorda meddelandet skall anges vilka medlemsstater som har fått tillstånd enligt artikel 16.2 eller artikel 18.

Det offentliggjorda meddelandet skall innehålla en förteckning över de sorter för vilka en period har tillämpats i enlighet med artikel 16.2 andra stycket. Förteckningen skall ange periodens längd samt, i förekommande fall, de medlemsstater för vilka perioden inte gäller.

I det offentliggjorda meddelandet skall de genetiskt modifierade sorterna tydligt anges.

Artikel 18

Om det har konstaterats att odling av en sort som har införts i den gemensamma sortlistan i en medlemsstat kan inverka skadligt på växtsundheten vid odling av andra sorter eller arter eller utgöra en risk för människors hälsa eller för miljön får denna medlemsstat efter ansökan, i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 eller artikel 46.3 när det gäller en genetiskt modifierad sort, tillåtas att förbjuda saluföring av utsäde eller förökningsmaterial av denna sort på hela eller en del av sitt territorium. Om det föreligger omedelbar fara för spridning av skadliga organismer eller omedelbar fara för människors hälsa eller för miljön får den berörda medlemsstaten införa förbud så snart ansökan har lämnats in och fram till dess att ett slutgiltigt beslut har fattats. Detta beslut skall fattas inom tre månader i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 eller artikel 46.3 när det gäller en genetiskt modifierad sort.

Artikel 19

När en sort upphör att vara godkänd i den medlemsstat som ursprungligen godkände den får den även fortsättningsvis vara godkänd i en eller flera andra medlemsstater, under förutsättning att kraven för godkännande fortfarande är uppfyllda i dessa stater. Om upprätthållande förädling krävs för sorten i fråga, måste sådan kunna garanteras.

Artikel 20

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att utsäde av industricikoria endast får saluföras om det har certifierats officiellt som "basutsäde" eller "certifikatutsäde".

2. Medlemsstaterna skall föreskriva att utsäde av andra arter av köksväxter endast får saluföras om det har certifierats officiellt som "basutsäde" eller "certifikatutsäde" eller är standardutsäde.

3. Det får dock enligt förfarandet i artikel 46.2, föreskrivas att utsäde av vissa köksväxtarter efter vissa angivna datum inte får saluföras om det inte har certifierats officiellt som "basutsäde" eller "certifikatutsäde".

4. Medlemsstaterna skall se till att officiella undersökningar av utsäde utförs i enlighet med vid tillfället gällande internationella metoder, i den mån sådana metoder finns.

Artikel 21

Trots vad som sägs i artikel 20.1 och 20.2 får medlemsstaterna föreskrivat att

- förädlat utsäde av generationer som föregår basutsäde, och

- utsädesråvara som saluförs för bearbetning, förutsatt att dess sortäkthet är säkerställd,

får saluföras.

Artikel 22

Medlemsstaterna får dock, trots bestämmelserna i artikel 20, tillåta följande:

a) Officiell certifiering och saluföring av basutsäde som inte uppfyller villkoren i bilaga 2 avseende grobarhet. I detta fall skall alla nödvändiga åtgärder vidtas för att se till att leverantören garanterar en viss grobarhet, vilken för saluföringen skall anges på en särskild etikett försedd med leverantörens namn och adress samt utsädespartiets referensnummer.

b) Officiell certifiering och försäljning till köpare i första handelsledet av utsäde av kategorierna "basutsäde" eller "certifikatutsäde", i syfte att snabbt tillhandahålla utsäde, trots att den officiella grobarhetskontrollen enligt villkoren i bilaga 2 inte slutförts. Certifiering skall medges endast om en preliminär analysrapport om utsädet inges och förste mottagares namn och adress anges. Alla nödvändiga åtgärder skall vidtas för att se till att leverantören garanterar den grobarhet som anges i den preliminära rapporten. Denna grobarhet skall för saluföringen anges på en särskild etikett försedd med leverantörens namn och adress samt utsädespartiets referensnummer.

Dessa bestämmelser skall inte gälla för utsäde som importeras från tredje land, med undantag av vad som i övrigt anges i artikel 36 om uppförökning utanför gemenskapen.

De medlemsstater som tillämpar undantagen enligt punkterna a och b skall ge varandra administrativt bistånd när det gäller kontrollen.

Artikel 23

1. Trots vad som sägs i artikel 20.1 och 20.2 får medlemsstaterna

a) tillåta producenter som är etablerade på deras territorium att saluföra små mängder av utsäde för vetenskapliga ändamål eller för förädling,

b) tillåta förädlare och ombud för dessa som är etablerade på deras territorium att under en begränsad period saluföra utsäde av en sort för vilken en ansökan om införande i den nationella listan har lämnats in i minst en medlemsstat och för vilken särskilda tekniska uppgifter har lagts fram.

2. Villkoren för att medlemsstaterna skall få bevilja de tillstånd som avses i punkt 1b skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2, särskilt med avseende på tillhandahållande av uppgifter, uppgifternas art, sortens upprätthållande och beteckning samt märkningen av förpackningarna.

3. Tillstånd som medlemsstaterna före den 14 december 1998 beviljar producenter på det egna territoriet för de ändamål som anges i punkt 1 skall förbli i kraft till dess att bestämmelserna i punkt 2 har fastställts. Därefter skall alla sådana tillstånd uppfylla de bestämmelser som införts i enlighet med punkt 2.

Artikel 24

Medlemsstaterna får, med avseende på villkoren i bilagorna 1 och 2, införa ytterligare eller mer strikta krav för certifiering av utsäde som framställts i det egna terroriet.

Artikel 25

1. Medlemsstaterna skall kräva att prov tas ut officiellt enligt lämpliga metoder för undersökning av utsäde för certifiering och efterkontroll.

Dessa bestämmelser skall också gälla i de fall då prov av standardutsäde tas ut officiellt för efterkontroller.

2. För undersökning av utsäde för certifiering och efterkontroll skall prov tas från homogena partier. Högsta vikt för ett parti och lägsta provvikt anges i bilaga 3.

Artikel 26

1. Medlemsstaterna skall kräva att basutsäde, certifikatutsäde och standardutsäde endast saluförs i tillräckligt homogena partier och i förseglade behållare med plomberingsanordning och märkning, i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 27 och 28.

2. För saluföring av små kvantiteter till konsument får medlemsstaterna föreskriva om undantag från bestämmelserna i punkt 1 vad beträffar förpackning, plombering och märkning.

3. Trots vad som sägs i punkt 1 får medlemsstaterna tillåta sina egna producenter att saluföra små förpackningar med blandningar av standardutsäde av olika sorter av samma art. De arter för vilka denna bestämmelse skall gälla samt reglerna för hur stora dessa förpackningar högst får vara och kraven på märkning skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2.

Artikel 27

1. Medlemsstaterna skall kräva att förpackningar med basutsäde samt certifikatutsäde, som inte förpackas i EG-småförpackningar, skall plomberas officiellt eller under officiell övervakning på sådant sätt att de inte kan öpnas utan att plomberingen skadas eller utan synlig åverkan, antingen på den officiella etikett som föreskrivs i artikel 28.1 eller på förpackningen.

För att plomberingen skall vara fullgod skall systemet för plombering omfatta åtminstone den officiella etiketten eller anbringande av officiell plomb.

De åtgärder som avses i andra stycket ovan är inte nödvändiga om ett icke återanvändbart system för förslutning används.

I enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 46.2 får det fastställas om ett visst system för plombering uppfyller kraven i denna punkt.

2. Officiellt plomberade förpackningar får inte omplomberas, varken en eller flera gånger, annat än genom officiell plombering eller under officiell övervakning. Om förpackningar omplomberas skall detta, samt ansvarig myndighet och datum för senaste omplombering, anges på den etikett som avses i artikel 28.1.

3. Medlemsstaterna skall kräva att förpackningar med standardutsäde och småförpackningar av utsäde av kategorin certifikatutsäde skall förslutas på sådant sätt att de inte kan öppnas utan att förslutningen skadas eller utan synlig åverkan på den etikett som avses i artikel 28.3 eller på förpackningen. Utom för småförpackningar skall förpackningarna också förslutas med blyplomb eller anordning av likvärdigt slag som skall anbringas av den person som ansvarar för märkningen. I enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 46.2 får det fastställas om ett visst förslutningssystem uppfyller kraven i denna punkt. Småförpackningar av kategorin certifikatutsäde får inte omplomberas, varken en eller flera gånger, förutom under officiell övervakning.

4. Medlemsstaterna får föreskriva om undantag från punkterna 1 och 2 för småförpackningar med basutsäde som plomberas på deras territorium. Villkoren för dessa undantag får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2.

Artikel 28

1. Medlemsstaterna skall kräva att förpackningar med basutsäde och certifikatutsäde, förutom då utsädet av den senare kategorin är förpackat i småförpackningar:

a) Märks på utsidan med en officiell etikett som inte tidigare använts, som uppfyller villkoren i bilaga 4, del A och som innehåller uppgifter på något av gemenskapens officiella språk. Etiketten får placeras inuti genomskinliga förpackningar, under förutsättning att den kan läsas genom förpackningen. Etikettens färg skall vara vit för basutsäde och blå för certifikatutsäde. När en etikett med hål för snöre används skall dess anbringande alltid säkras med officiell plomb. Om basutsädet, i de fall som avses i artikel 22, inte uppfyller villkoren i bilaga 2 med avseende på grobarhet, skall detta anges på etiketten. Officiella, självhäftande etiketter får användas. I enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 46.2 kan det godkännas att de föreskrivna uppgifterna på etiketten enligt förebild för detta trycks på förpackningen med outplånlig skrift under officiell övervakning.

b) Innehåller ett officiellt dokument i etikettens färg med minst de uppgifter som skall finnas på etiketten enligt bestämmelser i bilaga 4, del A a punkt 4-7. Detta dokument skall vara utformat så att det inte kan förväxlas med den officella etikett som avses i a. Detta dokument är inte nödvändigt om uppgifterna är outplånligt tryckta på förpackningen eller om etiketten är placerad inuti en genomskinlig förpackning eller om en självhäftande etikett eller etikett av rivbeständigt material används, enligt bestämmelserna i a.

2. Medlemsstaterna får anta bestämmelser om undantag från punkt 1 för små förpackningar som plomberas på deras territorium. Villkoren för dessa undantag får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2.

3. Förpackningar med standardutsäde och småförpackningar med utsäde av kategorin "certifikatutsäde" skall, såsom föreskrivs i bilaga 4 del B, förses med leverantörens etikett eller påtryckt eller påstämplad text på något av gemenskapens officiella språk. Etikettens färg skall vara blå för certifikatutsäde och mörkgul för standardutsäde.

Utom i fråga om småförpackningar med standardutsäde skall den information som föreskrivs eller medges enligt denna punkt vara klart åtskild från varje annan information som kan förekomma på etiketten eller förpackningen, även sådan information som föreskrivs i artikel 30.

Efter den 30 juni 1992 kan, enligt det förfarande som fastställs i artikel 46.2, beslut fattas om att småförpackningar med standardutsäde skall omfattas av detta krav eller att den information som föreskrivs eller medges på något annat sätt skall skilja sig från varje annan information, om den utmärkande egenskapen uttryckligen anges som sådan på etiketten eller förpackningen.

4. I fråga om sorter som var allmänt kända den 1 juli 1970 får omnämnande även göras på etiketten att ett eventuellt upprätthållande av sorten har anmälts eller kommer att anmälas enligt bestämmelserna i artikel 41.2. Det skall vara förbjudet att omnämna eventuella egenskaper som kan vara förbundna med ett sådant upprätthållande.

Följande datum gäller:

- För Danmarks, Irlands och Förenade kungarikets del den 1 januari 1973.

- För Spaniens del den 1 mars 1986.

Detta omnämnande skall följa efter sortnamnet och vara klart åtskilt från detta, lämpligen med bindestreck. Det får inte vara mer framträdande än sortnamnet.

Artikel 29

Beträffande småförpackningar med certifierat utsäde skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att utsädets identitet kan kontrolleras, i synerhet i samband med att utsädespartierna delas upp. För detta ändamål får medlemsstaterna kräva att små förpackningar som packas inom deras territorier plomberas officiellt eller under officiell övervakning.

Artikel 30

1. I enlighet med förfarandet i artikel 46.2 får det föreskrivas, i andra fall än de som anges i detta direktiv, att förpackningar med basutsäde, certifikatutsäde av alla slag eller standardutsäde skall förses med leverantörens etikett (som kan vara en annan etikett än den officiella etiketten eller uppgifter från leverantören tryckta direkt på förpackningen).

De uppgifter som skall anges på denna etikett skall också fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2.

2. I fråga om basutsäde och certifikatutsäde skall den etikett eller det påtryck som avses i punkt 1 vara utformad så att förväxling inte kan ske med den officiella etikett som avses i artikel 28.1.

Artikel 31

När det gäller utsäde av en sort som är genetiskt modifierad skall det på alla etiketter och i alla dokument, officiella eller andra, som satts fast på eller åtföljer utsädespartiet enligt bestämmelserna i detta direktiv, tydligt anges att sorten är genetiskt modifierad.

Artikel 32

Medlemsstaterna skall kräva att varje form av kemisk behandling av basutsäde, certifikatutsäde eller standardutsäde anges antingen på den officiella etiketten eller på leverantörens etikett samt på förpackningen eller inuti denna. På småförpackningar kan uppgifterna anges direkt på förpackningen eller inuti denna.

Artikel 33

I syfte att försöka nå bättre lösningar för att kunna ersätta vissa bestämmelser i detta direktiv kan beslut fattas om att anordna tidsbegränsade försök på fastställda villkor på gemenskapsnivå enligt förfarandet i artikel 46.2.

Inom ramen för dessa försök kan medlemsstaterna befrias från vissa förpliktelser som föreskrivs i detta direktiv. Omfattningen av denna befrielse skall fastställas med hänvisning till de bestämmelser den avser. Försökstiden skall vara högst sju år.

Artikel 34

1. Medlemsstaterna skall se till att utsäde som saluförs i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, obligatoriskt eller frivilligt, inte underkastas några begränsningar för saluföringen med avseende på egenskaper, undersökningsbestämmelser, märkning eller plombering, utöver de som fastställs i detta direktiv eller i något annat gemenskapsdirektiv.

2. Fram till dess att ett beslut har fattats enligt artikel 20.3 kan medlemsstaterna, efter ansökan, i enlighet med förfarandet i artikel 46.2, bemyndigas att besluta att utsäde av vissa arter av köksväxter efter vissa angivna datum inte får saluföras, om det inte har certifierats officiellt som "basutsäde" eller "certifikatutsäde".

Artikel 35

Förädlat utsäde av generationer som föregår basutsäde får saluföras i enlighet med artikel 21 första strecksatsen på följande villkor:

a) Utsädet är officiellt kontrollerat av den behöriga certifieringsmyndigheten enligt gällande bestämmelser för certifiering av basutsäde.

b) Utsädet finns i förpackningar som uppfyller bestämmelserna i detta direktiv.

c) Förpackningarna skall vara försedda med en officiell etikett som innehåller åtminstone följande uppgifter:

- Certifieringsmyndighet och medlemsstat eller motsvarande initialförkortningar.

- Partiets referensnummer.

- Månad och år för plombering, eller

- månad och år för senaste officiella provtagning för certifiering.

- Art, angiven minst under sitt botaniska namn, som kan anges i förkortad form och utan angivande av auktor, med latinska bokstäver.

- Sort, angiven minst med latinska bokstäver.

- Beteckningen "stamutsäde".

- Antal generationer som föregår kategorin "certifikatutsäde".

Etiketten skall vara vit med en violett diagonal linje.

Artikel 36

1. Medlemsstaterna skall besluta om att utsäde av köksväxter

- som har producerats direkt från basutsäde eller certifikatutsäde som är officiellt certifierat i en eller flera medlemsstater eller i ett tredje land som har förklarats likvärdigt enligt artikel 37.1 d, eller som har producerats genom direkt korsning av basutsäde som är officiellt certifierat i en medlemsstat med basutsäde som är officiellt certifierat i ett tredje land, och

- som har skördats i en annan medlemsstat,

på begäran och utan att det påverkar tillämpningen av de övriga bestämmelserna i detta direktiv, skall certifieras officiellt som certifikatutsäde i varje medlemsstat, om detta utsäde har genomgått en fältbesiktning som uppfyller de villkor som fastställs i bilaga 1 för den kategori det gäller och om det vid en officiell undersökning har framkommit att de villkor som fastställs för samma kategori i bilaga 2 är uppfyllda.

Om utsädet i sådana fall har producerats direkt från officiellt certifierat utsäde av generationer som föregår basutsäde kan medlemsstaterna även bevilja officiell certifiering som basutsäde, om de villkor som fastställts för denna kategori är uppfyllda.

2. Utsäde av köksväxter som har skördats i gemenskapen och som är avsett att certifieras enligt bestämmelserna i punkt 1 skall

- vara förpackat och märkt med en officiell etikett som uppfyller de villkor som fastställs i bilaga 5 A och B, enligt bestämmelserna i artikel 27.1, och

- åtföljas av ett officiellt dokument som uppfyller de villkor som fastställs i bilaga 5 C.

Bestämmelserna i första strecksatsen om förpackning och märkning behöver inte tillämpas om den myndighet som är ansvarig för fältbesiktningen, den myndighet som utfärdar dokument för certifieringen av detta utsäde, som inte är slutgiltigt certifierat, och den myndighet som är ansvarig för certifieringen är en och samma myndighet eller om de enas om detta undantag.

3. Medlemsstaterna skall även besluta om att utsäde av köksväxter

- som har producerats direkt från basutsäde eller ett certifikatutsäde som är officiellt certifierat antingen i en eller flera medlemsstater eller i ett tredje land som har förklarats likvärdigt enligt artikel 37.1 d, eller sådant utsäde som har producerats genom direkt korsning av ett basutsäde som är officiellt certifierat i en medlemsstat med ett basutsäde som är officiellt certifierat i ett tredje land, och

- som har skördats i tredje land,

på begäran skall certifieras officiellt som certifikatutsäde i var och en av de medlemsstater där basutsädet antingen producerades eller certifierades officiellt, om detta utsäde har genomgått en fältbesiktning som uppfyller de villkor som fastställs i ett beslut om likvärdighet enligt artikel 37.1 a för den kategori det gäller, och om det vid en officiell undersökning har framkommit att de villkor som fastställs för samma kategori i bilaga 2 är uppfyllda. Även övriga medlemsstater kan bevilja officiell certifiering av sådant utsäde.

Artikel 37

1. Rådet skall med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen, avgöra om

a) de officiella sortundersökningar som utförts i tredje land ger samma garantier som de som föreskrivs i artikel 7 och som utförs i medlemsstaterna,

b) de kontroller av förfaranden för upprätthållande av sorter som utförs i tredje land ger samma garantier som de som utförs i medlemsstaterna,

c) de fältbesiktningar i tredje land som avses i artikel 36 uppfyller villkoren i bilaga 1,

d) utsäde av köksväxter som skördats i tredje land, och för vilket lämnas samma garantier avseende egenskaper och sortäkthet samt förfarandena för undersökning, märkning och kontroll, är likvärdigt med basutsäde, certifikatutsäde eller standardutsäde som skördats inom gemenskapen och som uppfyller villkoren i detta direktiv.

2. Punkt 1 skall också gälla för varje ny medlemsstat, från anslutningsdatum till det datum då de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv skall sättas i kraft.

Artikel 38

1. För att undanröja sådana tillfälliga problem med den allmänna tillgången på basutsäde, certifikatutsäde eller standardutsäde i gemenskapen som inte kan lösas på annat sätt får beslut fattas, i enlighet med förfarandet i artikel 46.2, om att medlemsstaterna för en bestämd tidsperiod skall tillåta saluföring inom gemenskapens hela territorium, i de mängder som erfordras för att lösa problemen med tillgång, av utsäde av en kategori som uppfyller mindre strikta krav, eller av en sort som inte förekommer i den gemensamma sortlistan för arter av köksväxter eller i medlemsstaternas nationella sortlistor.

2. För en kategori utsäde av en bestämd sort skall den officiella etiketten eller leverantörens etikett vara den som föreskrivs förmotsvarande kategori; för utsäde av sorter som inte förekommer i de ovannämnda listorna skall etiketten vara brun. På etiketten skall det alltid anges att utsädet i fråga är av en kategori som uppfyller mindre strikta krav.

3. Tillämpningsförskrifter för bestämmelserna i punkt 1 får antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2.

Artikel 39

1. Medlemsstaterna skall se till att utsäde av köksväxter kontrolleras officiellt i samband med saluföringen, åtminstone genom stickprovskontroll, för att undersöka dess överensstämmelse med kraven och villkoren i detta direktiv.

2. Utan att det påverkar den fria rörligheten för utsäde inom gemenskapen skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att följande uppgifter tillhandahålls dem vid saluföring av mängder över två kg av utsäde som importeras från tredje land:

a) Art.

b) Sort.

c) Kategori.

d) Produktionsland och officiell kontrollmyndighet.

e) Avsändarland.

f) Importör.

g) Utsädeskvantitet.

Närmare föreskrifter om hur dessa uppgifter skall lämnas får fastställas enligt förfarandet i artikel 46.2.

Artikel 40

Medlemsstaterna skall se till att utsäde av kategorierna "certifikatutsäde" och "standardutsäde" efterkontrollodlas officiellt, i syfte att jämföra utsädets sortäkthet och sortrenhet med standardprov.

Artikel 41

1. Medlemsstaterna skall se till att de personer som ansvarar för märkning av standardutsäde avsett för saluföring

a) informerar dem om tidpunkten när deras verksamhet inleds och avslutas,

b) för journaler över alla partier av standardutsäde och håller dessa handlingar tillgängliga för medlemsstaterna i minst tre år,

c) håller kontrollprov av utsäde av sorter för vilka upprätthållande inte krävs tillgängliga för medlemsstaterna i minst två år,

d) tar ut prov från varje parti som är avsett för saluföring och håller dem tillgängliga för medlemsstaterna i minst två år.

De åtgärder som avses i b och d skall vara föremål för officiella stickprovskontroller. Den skyldighet som föreskrivs i c skall endast gälla för de ansvariga som är producenter.

2. Medlemsstaterna skall se till att personer som avser att hänvisa till en viss metod för upprätthållande av en sort i enlighet med artikel 28.4, meddelar detta i förväg.

Artikel 42

1. Om det vid efterkontrollodlingar upprepade gånger visar sig att utsäde av en viss sort inte helt uppfyller fastställda krav på sortäkthet och sortrenhet skall medlemsstaterna se till att den person som är ansvarig för saluföringen av sådant utsäde helt eller delvis förbjuds att saluföra utsädet under en viss bestämd tid, om så anses lämpligt.

2. De åtgärder som vidtagits med tillämpning av punkt 1 skall upphävas så snart som det med tillräcklig säkerhet har fastställts att utsäde som är avsett att saluföras i fortsättningen kommer att uppfylla kraven på sortäkthet och sortrenhet.

Artikel 43

1. Jämförande gemenskapsförsök skall organiseras inom gemenskapen för efterkontroll av prov av basutsäde, utom basutsäde av hybrid- eller syntetiska sorter, och certifikatutsäde eller standardutsäde av alla slag av utsäde av köksväxter som tas vid stickprovskontroller. Kontroll av att utsädet uppfyller tillämpliga krav kan utföras i samband med efterkontrollerna. Ordningen för att utföra försöken samt resultaten av dessa skall meddelas den kommitté som avses i artikel 46.1.

2. De jämförande försöken skall användas för att harmonisera de tekniska metoderna för certifiering och efterkontroll i syfte att få likvärdiga resultat. Från och med att detta syfte har uppnåtts, skall konfidentiella rapporter om hur de jämförande kontrollerna framskrider inges till medlemsstaterna och kommissionen. Kommissionen fastslår, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 46.2, datum för den första rapporten.

3. De bestämmelser som är nödvändiga för att utföra jämförande försök skall antas i enlighet med förfarandet i i artikel 46.2. Utsäde av köksväxter som skördats i tredje land får ingå i de jämförande försöken.

Artikel 44

1. Särskilda villkor får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 för att ta hänsyn till utvecklingen avseende villkoren för saluföring av kemiskt behandlat utsäde.

2. Särskilda villkor skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 för att ta hänsyn till utvecklingen avseende bevarande in situ och hållbar användning av växtgenetiska resurser genom odling och saluföring av utsäde av

a) lantsorter och sorter som traditionellt har odlats på vissa platser och i vissa regioner och som hotas av utrotning utan att det påverkar bestämmelserna i förordning (EG) nr 1467/94 av den 20 juni 1994 om bevarande, karakterisering, insamling och nyttjande av genetiska resurser inom jordbruket(8),

b) sorter som saknar reellt värde för kommersiell produktion av grödor men som har utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter.

3. De särskilda villkor som avses i punkt 2 skall särskilt inbegripa följande:

a) När det gäller punkt 2a skall lantsorterna och sorterna godkännas enligt bestämmelserna i det här direktivet. Särskilt skall hänsyn tas till resultat av icke-officiella försök och kunskap från praktisk erfarenhet av odling, förökning och användning samt detaljerade beskrivningar av sorterna och relevanta benämningar som anmälts till den berörda medlemsstaten, och om denna information är tillräcklig skall det innebära undantag från kravet på officiell undersökning. En sådan lantsort eller en sort som godkänts skall anges som 'bevarandesort' i den gemensamma sortlistan.

b) När det gäller punkterna 2a och 2b lämpliga kvantitativa begränsningar.

Artikel 45

Ändringar av innehållet i bilagorna som motiveras av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen skall antas i enlighet med det förfarande som fastställts i artikel 46.2.

Artikel 46

1. Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk som inrättats genom artikel 1 i rådets beslut 66/399/EEG(9).

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

3. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

4. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 47

Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 18 och i bilagorna 1 och 2 påverkar detta direktiv inte tillämpningen av de bestämmelser i nationell lagstiftning som är rättfärdigade av skäl som rör skydd av människors, djurs eller växters hälsa och liv eller skydd av industriell eller kommersiell egendom.

Artikel 48

1. Särskilda villkor får fastställas i enlighet med förfarandet i aritkel 46.2 för att ta hänsyn till utvecklingen på följande områden:

a) Villkoren för saluföring av kemiskt behandlat utsäde.

b) Villkoren för saluföring av utsäde i samband med bevarande in situ och hållbar användning av växtgenetiska resurser, inbegripet blandningar av utsäde som också innehåller arter som förtecknas i artikel 1 i direktiv 2002/53/EG(10) och som är förknippade med specifika naturlika eller delvis naturliga livsmiljöer och som hotas av utrotning.

c) Villkoren för saluföring av utsäde som lämpar sig för ekologisk produktion.

2. De särskilda villkor som avses i punkt 1b skall särskilt inbegripa följande:

a) Dessa arter skall vara av känd härstamning och vara godkända av den behöriga myndigheten i varje medlemsstat för saluföring av utsäde i bestämda områden.

b) Lämpliga kvantitativa begränsningar.

Artikel 49

En medlemsstat får efter ansökan, som skall behandlas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2, helt eller delvis befrias från skyldigheten att tillämpa detta direktiv på vissa arter som normalt inte framställs eller saluförs på dess territorium, under förutsättning att detta undantag inte strider mot bestämmelserna i artiklarna 16.1 och 34.1.

Artikel 50

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.

Artikel 51

1. Direktiv 70/458/EEG i dess lydelse enligt direktiven i bilaga 6 del A skall upphöra att gälla utan att det på verkar medlemsstaternas förpliktelser vad gäller de tidsgränser som fastställs i bilaga 6 del B.

2. Hänvisningar till det upphävda direktivet skall tolkas som hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga 7.

Artikel 52

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 53

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 13 juni 2002.

På rådets vägnar

M. Rajoy Brey

Ordförande

(1) Yttrandet avgivet den 9 april 2002 (ännu ej offentliggjort i EGT).

(2) EGT L 225, 12.10.1970, s. 7. Direktivet senast ändrat genom direktiv 98/96/EG (EGT L 25, 1.2. 1999, s. 27).

(3) Se bilaga 6, del A.

(4) EGT L 117, 8.5.1990, s. 15. Direktivet upphävt genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG (EGT L 106, 17.4.2001, s. 1).

(5) EGT L 43, 14.2.1997, s. 1.

(6) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(7) EGT L 227, 1.9.1994, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2506/95 (EGT L 258, 28.10.1995, s. 3).

(8) EGT L 159, 28.6.1994, s. 1.

(9) EGT 125, 11.7.1966, s. 2289/66.

(10) Se sidan 1 i detta nummer av EGT.

BILAGA 1

KRAV PÅ UTSÄDESODLING FÖR CERTIFIERING AV SKÖRDEN

1. Grödan skall ha godtagbar sortäkhet och sortrenhet.

2. För basutsäde skall minst en officiell fältbesikning utföras. För certifikatutsäde skall minst en fältbesiktning utföras och kontrolleras officiellt genom stickprovskontroller som omfattar minst 20 % av grödan av varje art.

3. Fältet skall vara i sådant skick och grödan i ett sådant utvecklingsstadium att fullgod kontroll av sortäkthet, sortrenhet och sundhet är möjlig.

4. Minsta avstånd från angränsande grödor som kan leda till oönskad pollinering skall vara följande:

A. Beta vulgaris

>Plats för tabell>

De sortgrupper som avses i 2 och 3 skall fastställas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 46.2.

B. Brassicaarter

>Plats för tabell>

C. Industricikoria

>Plats för tabell>

D. Andra arter

>Plats för tabell>

Dessa avstånd behöver inte iakttas om det finns tillräckligt skydd mot oönskad pollinering.

5. Sjukdomar och skadliga organismer som försämrar utsädets användbarhet skall hållas på lägsta möjliga nivå.

BILAGA 2

VILLKOR SOM SKALL UPPFYLLAS AV UTSÄDET

1. Utsädet skall ha godtagbar sortäkthet och sortrenhet.

2. Sjukdomar och skadliga organismer som försämrar utsädets användbarhet skall hållas på lägsta möjliga nivå.

3. Utsädet skall också uppfylla följande villkor:

a) Standarder:

>Plats för tabell>

b) Ytterligare krav:

i) Utsäde av baljväxter får inte vara förorenat av följande levande insekter:

Acanthoscelides obtectus Sag.

Bruchus affinis Froel.

Bruchus atomarius L.

Bruchus pisorum L.

Bruchus rufimanus Boh.

ii) Utsäde får inte vara förorenat av levande Acarina.

BILAGA 3

VIKTER SOM AVSES I ARTIKEL 25.2

1. Utsädespartiets maximivikt

>Plats för tabell>

Partiets maximivikt får inte överskridas med mer än 5 %.

2. Minsta provvikt

>Plats för tabell>

För F 1 hybridsorter av ovanstående arter får minsta provvikt minskas till en fjärdedel av den vikt som anges för arten. Provet måste väga minst 5 g och antalet frön per prov får inte understiga 400.

BILAGA 4

ETIKETT

A. Officiell etikett (basutsäde och certifikatutsäde, utom småförpackningar)

I. Obligatoriska uppgifter

1. "EG:s regler och standarder".

2. Certifieringsmyndighet och medlemsstat eller deras initialer.

3. Plomberingsmånad och -år, uttryckt på följande sätt: "plomberad ..." (månad och år), eller

månad och år för senaste officiella provtagning för certifiering, uttryckt på följande sätt: "provtaget ..." (månad och år).

4. Partiets referensnummer.

5. Art, angiven åtminstone med latinska bokstäver under sitt botaniska namn, som kan anges i förkortad form och utan angivande av auktor eller under sitt vedertagna namn, eller bådadera.

6. Sort, angiven åtminstone med latinska bokstäver.

7. Kategori.

8. Produktionsland.

9. Deklarerad netto- eller bruttovikt eller deklarerat antal frön.

10. Om vikten anges och pesticider i pulverform, pelleteringsmedel eller andra fasta tillsatser används, typ av tillsats samt det ungefärliga förhållandet mellan frögyttringar eller de rena frönas vikt och totalvikten.

11. I fråga om sorter som är hybrider eller inavelslinjer

- för basutsäde, om hybriden eller inavelslinjen som utsädet tillhör har godkänts officiellt enligt detta direktiv;

det namn på denna komponent, under vilket den har godkänts officiellt, med eller utan ett omnämnande av den slutliga sorten och, i fråga om hybrider eller inavelslinjer som uteslutande är avsedda som komponenter för slutliga sorter, åtföljd av ordet "komponent",

- för basutsäde i övriga fall

namnet på den komponent som basutsädet tillhör, vilken kan anges med kodbeteckning, åtföljt av ett omnämnande av den slutliga sorten, med eller utan angivande av funktion (hanlig eller honlig) och åtföljt av ordet "komponent",

- för certifikatutsäde

namnet på den sort som utsädet tillhör, åtföljt av ordet "hybrid".

12. Om åtminstone grobarheten har analyserats på nytt, får uppgiften "Förnyad analys ..." (månad och år) anges.

II. Minimimått

110 × 67 mm

B. Leverantörsetikett eller påskrift på förpackningen (standardutsäde och småförpackningar av kategorin "certifikatutsäde"

I. Obligatoriska uppgifter

1. "EG:s regler och standarder".

2. Namn och adress för den person som ansvarar för anbringande av etikett eller dennes symbol.

3. Giltighetstid för plombering eller senaste undersökning av grobarheten. Uppgift får lämnas om när giltighetstiden löper ut.

4. Art angiven åtminstone med latinska bokstäver.

5. Sort angiven åtminstone med latinska bokstäver.

6. Kategori: Småförpackningar med certifikatutsäde får märkas med bokstaven "C" eller "Z" och standardutsäde med bokstäverna "ST".

7. För standardutsäde: Referensnummer som anges av den person som ansvarar för märkningen.

8. För certifikatutsäde: Referensnummer som möjliggör identifiering av det certifierade utsädespartiet.

9. Deklarerad netto- eller bruttovikt eller deklarerat antal frön, förutom för småförpackningar upp till 500 gram.

10. Om vikten anges och pesticider i pulverform, pelleteringsmedel eller andra fasta tillsatser används, typ av tillsats samt det ungefärliga förhållandet mellan frögyttringar eller de rena frönas vikt och totalvikten.

II. Etikettens minimimått (förutom för småförpackningar)

110 × 67 mm.

BILAGA 5

ETIKETT OCH DOKUMENT SOM SKALL FINNAS FÖR UTSÄDE SOM INTE ÄR SLUTGILTIGT CERTIFIERAT OCH SOM SKÖRDATS I EN ANNAN MEDLEMSSTAT

A. Uppgifter som skall förekomma på etiketten

- Den myndighet som ansvarar för fältbesiktning och medlemsstaten, eller initialer för dessa.

- Art, angiven åtminstone med latinska bokstäver under sitt botaniska namn, som kan anges i förkortad form och utan angivande av auktor, eller under sitt vedertagna namn eller bådadera.

- Sort, angiven åtminstone med latinska bokstäver.

- Kategori.

- Referensnummer för fält eller parti.

- Deklarerad netto- eller bruttovikt.

- Texten "Ej slutgiltigt certifierat utsäde".

B. Etikettens färg

Etiketten skall vara grå.

C. Uppgifter som skall förekomma i dokumentet

- Den myndighet som utfärdat dokumentet.

- Art, angiven åtminstone med latinska bokstäver under sitt botaniska namn, som kan anges i förkortad form och utan angivande av auktor, eller under sitt vedertagna namn eller bådadera.

- Sort, angiven åtminstone med latinska bokstäver.

- Kategori.

- Referensnummer för det utsäde som använts för att beså fältet och namn på det land eller de länder som har certifierat detta utsäde.

- Referensnummer för fält eller parti.

- Odlingsareal för produktionen av det parti som omfattas av dokumentet.

- Mängd skördat utsäde och antal förpackningar.

- Intygande att de villkor som gäller för utsädesodlingen har uppfyllts.

- I förekommande fall, resultaten av en preliminär utsädesanalys.

BILAGA 6

DEL A

UPPHÄVT DIREKTIV OCH SENARE ÄNDRINGAR AV DETTA

(hänvisningar i artikel 51)

>Plats för tabell>

DEL B

TIDSGRÄNS FÖR GENOMFÖRANDE I NATIONELL RÄTT

(hänvisningar i artikel 51)

>Plats för tabell>

BILAGA 7

JÄMFÖRELSETABELL

>Plats för tabell>

Dir 2002/55/EG

32002L0055
Källa: Eur-lex
©Europeiska gemenskapen
http://eur-lex.europa.eu/

Utfärdad:
2002-06-13

Uppdaterad:
t.o.m.

32016L0317