Försvarssekretessen har inte hindrat utlämnande av uppgifter om säkerhetsprövning av domare.


Lagrum:
15 kap. 2 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400); 1 § lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap; 11 §, 12 §, 13 § 17§ och 18 § säkerhetsskyddslagen (1996:627)

Journalisten S.W. begärde via e-mail till Kammarrätten i Stockholm att få ut en lista över de domare vid kammarrätten som var säkerhetsklassade enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) eller motsvarande äldre bestämmelser inklusive uppgift om i vilken säkerhetsklass dessa domare var placerade. - Den ansvarige tjänstemannen vid kammarrätten meddelade att begärda handlingar inte kunde lämnas ut med hänsyn till att de omfattades av sekretess enligt 15 kap. 2 § offentlighet- och sekretesslagen (2009:400), OSL.

S.W. begärde att frågan skulle hänskjutas till myndigheten i enlighet med 6 kap. 3 § OSL.

Kammarrätten i Stockholm (2011- 09-13, t.f. kammarrättspresidenten Lindgren) yttrade: Enligt 15 kap. 2 § första stycket OSL gäller sekretess för uppgift som rör verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. I 1 § första stycket lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap definieras begreppet totalförsvar som sådan verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Totalförsvaret består, enligt samma bestämmelse andra stycket, av militär verksamhet och civil verksamhet. - Kammarrätten i Stockholm, tillika Migrationsöverdomstolen, handlägger flera olika måltyper som i varierande utsträckning innehåller uppgifter som ställer krav på att de domare som handlägger målen är säkerhetsklassande i olika utsträckning. Karaktären på de uppgifter som finns i flera av dessa mål, t.ex. mål enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, innebär att domarna, när de handlägger dessa mål, får anses ingå i totalförsvaret. Mot bakgrund av innehållet i de uppgifter som förekommer i dessa mål gör kammarrätten bedömningen att ett utlämnande av en sammanställning över vilka domare som är säkerhetsklassade och vilken säkerhetsklass de är placerade i kan antas vålla fara för rikets säkerhet. De begärda uppgifterna kan därför inte lämnas ut till S.W. Kammarrätten finner att uppgifterna inte heller kan lämnas ut med förbehåll. S.W:s begäran att få ut de efterfrågade uppgifterna ska därmed avslås. - Kammarrätten avslår begäran.

S.W. överklagade kammarrättens beslut och yrkade att den begärda handlingen skulle lämnas ut. Han anförde bl.a. följande. Han har som ett led i ett större journalistiskt researcharbete begärt att få ta del av en lista över de domare i kammarrätten som är säkerhetsklassade enligt säkerhetsskyddslagen samt i vilken säkerhetsklass de är placerade. Andra domstolar har lämnat ut motsvarande handlingar. Kammarrätten åberopar försvarssekretessen enligt 15 kap. 2 § OSL. Denna bestämmelse är utformad med ett rakt skaderekvisit vilket innebär att presumtion råder för offentlighet. Det är ytterst tveksamt om uppgifter rörande domares tjänstgöring över huvud taget kan anses vara omfattade av försvarssekretess. Därutöver är det svårt att se hur ett utlämnande av uppgifterna skulle kunna skada rikets säkerhet. Domarnas faktiska funktioner vid domstolen framgår av de offentliga domar som de undertecknar. Det är en grundläggande statsrättslig princip att verksamheten vid domstolarna genomsyras av öppenhet och insyn så långt det över huvud taget är möjligt. För att upprätthålla förtroendet för rättskipningen krävs att domarnas ämbeten och tjänstgöring tål en öppen granskning och genomlysning.

Högsta förvaltningsdomstolen (2012-05-04, Melin, Almgren, Ståhl, Jäderblom, Silfverberg) yttrade:

Skälen för avgörandet

Tillämpligt lagrum

Enligt 15 kap. 2 § första stycket OSL gäller sekretess för uppgift som rör verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs.

Tillämpningsområdet för försvarssekretessen

I förarbetena till motsvarande bestämmelse i 2 kap. 2 § i den numera upphävda sekretesslagen (1980:100) uttalas att området som skyddas av försvarssekretess täcker alla de olika verksamheter som är av betydelse för landets försvar, alltså inte bara rent militära företeelser utan också åtgärder med avseende på t.ex. den ekonomiska försvarsberedskapen, folkförsörjningen och det psykologiska försvaret (prop. 1979/80:2 Del A s. 132).

Termen totalförsvar definieras i 1 § första stycket lagen om totalförsvar och höjd beredskap som verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Enligt tredje stycket består totalförsvaret av militär verksamhet (militärt försvar) och civil verksamhet (civilt försvar). I förarbetena anges att det civila försvaret omfattar alla de beredskapsförberedelser som bl.a. statliga civila myndigheter vidtar i fredstid och all den civila verksamhet som behövs under krigsförhållanden för att stödja Försvarsmakten, skydda och rädda liv och egendom, trygga en livsnödvändig försörjning och upprätthålla viktiga samhällsfunktioner (prop. 1994/95:7 s. 50 f.).

En anställning ska enligt 17 § säkerhetsskyddslagen placeras i säkerhetsklass om den anställde i stor omfattning får del av uppgifter som omfattas av sekretess och är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet (säkerhetsklass 1), i en omfattning som inte är obetydlig får del av sådana uppgifter (säkerhetsklass 2) eller i övrigt får del av uppgifter som omfattas av sekretess och som är av betydelse för rikets säkerhet, om ett röjande av uppgifterna kan antas medföra men för rikets säkerhet som inte endast är ringa (säkerhetsklass 3). Innan en person deltar i säkerhetsklassad verksamhet ska en säkerhetsprövning göras. Den består av registerkontroll och, när det gäller en anställning som placerats i säkerhetsklass 1 eller 2, särskild personutredning (11-13 och 18 §§). Syftet med säkerhetsprövningen är att förebygga att personer som inte är pålitliga från säkerhetssynpunkt deltar i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet (7 § första stycket 3).

Kammarrätten i Stockholm, som också är Migrationsöverdomstol, handlägger bl.a. mål om utlämnande av allmänna handlingar och avger yttranden i ärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll. I vissa anställningar i domstolen ingår följaktligen arbetsuppgifter som innebär hantering av uppgifter som omfattas av försvarssekretess och som bl.a. av det skälet motiverar att säkerhetsklassning görs. Uppgifter om de åtgärder som kammarrätten vidtar för att tillgodose säkerhetsskyddet när det gäller hanteringen av information som omfattas av försvarssekretess rör enligt Högsta förvaltningsdomstolen totalförsvaret. Sekretessbestämmelsen i 15 kap. 2 § första stycket OSL är därmed tillämplig på kammarrättens uppgifter om säkerhetsklassade anställningar och om de domare som säkerhetsprövas.

Skadebedömning

Försvarssekretessen gäller med ett s.k. rakt skaderekvisit, dvs. det råder en presumtion för offentlighet. Det raka skaderekvisitet för försvarssekretessen har motiverats av att sekretessregeln täcker så många verksamhetsområden och företeelser att strängare sekretess skulle leda till onödigt hemlighållande. Dessutom har ansetts att samhällets åtgärder för landets försvar inte får undandras offentlighet annat än då det verkligen är påkallat (prop. 1979/80:2 Del A s. 133).

Den efterfrågade handlingen innehåller uppgifter som rör domare och deras anställningar. Av de domar och andra beslut i mål och ärenden i vilka det kan finnas uppgifter som omfattas av försvarssekretess och som säkerhetsklassningen avser att skydda framgår vilka domare som deltagit i beslutsfattandet. Uppgifter i beslut om domares identitet är offentliga. Högsta förvaltningsdomstolen finner mot den bakgrunden att ett utlämnande av handlingen inte kan anses skada landets försvar eller på annat sätt vålla fara för rikets säkerhet. Överklagandet ska därför bifallas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen bifaller överklagandet och beslutar att Kammarrätten i Stockholm ska lämna ut den begärda handlingen till S.W.

Föredraget 2012-04-18, föredragande Krafft, målnummer 5930-11t

Prop. 1979/80:2 Del A s. 132 f.; prop. 1994/95:7 s. 50 f.
Litteratur:
Prop. 1979/80:2 Del A s. 132 f.; prop. 1994/95:7 s. 50 f.
HFD 2012 ref. 33

Rättsfall från Regeringsrätten
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2012-05-04

Målnummer:
5930-11