Registrering inom folkbokföringen av utländsk vigsel har vägrats då en av parterna varit under 18 år.


Lagrum:
1 § första stycket folkbokföringslagen (1991:481); 1 kap. 8 a § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap; 2 kap. 1 § och 15 kap. 1 § äktenskapsbalken (1987:230)

Skatteverket beslutade den 11 oktober 2010 avslå S.T:s ansökan om registrering av utländsk vigsel. Beslutet motiverades bl.a. enligt följande. Av inlämnad vigselhandling från shariadomstol i Västra al-Khalils län, Palestina, framgick att S.T. gifte sig den 28 juni 2010. Vid tidpunkten för vigseln hade hon ännu inte fyllt 18 år, vilket innebar att hinder förelåg enligt svensk lag. Då S.T. hade sitt hemvist i Sverige sedan den 14 januari 2008 och det enligt svensk lag förelåg hinder mot vigseln vid tidpunkten för giftermålet, var vigseln inte giltig i Sverige.

S.T. överklagade Skatteverkets beslut hos förvaltningsrätten och yrkade att vigseln skulle registreras i Sverige. S.T. anförde bl.a. följande. Hon förlovade sig med S.I. den 28 juni 2010, tio dagar före sin 18-årsdag och samma datum gjordes ett kontrakt upp i enlighet med islamsk tradition. Bröllopet ägde sedan rum den 10 juli 2010, efter hennes 18-årsdag. Felet de gjorde var att de inte skrev datumet för bröllopet utan datumet för förlovningen i äktenskapskontraktet. Man kan inte göra om en muslimsk vigsel. Hon var också gravid i femte månaden och hon behöver sin man här hos sig.

Skatteverket bestred bifall till överklagandet.

Förvaltningsrätten i Malmö (2011-01-18, ordförande Kristiansson) yttrade, efter att redogjort för tillämpliga bestämmelser, följande: Det föreligger oklarheter kring vilken tidpunkt vigseln genomfördes. Det har inte med tillräcklig styrka framkommit att vigseln skulle ha genomförts vid en annan tidpunkt än den som uppges på vigselhandlingen, dvs. den 28 juni 2010. Förvaltningsrätten konstaterar därmed att äktenskapet mellan S.T. och S.I. är ingånget före hennes 18-årsdag. Det föreligger därmed hinder att erkänna äktenskapet i Sverige. - Fråga blir då om det föreligger sådana särskilda skäl att äktenskapet ändå ska erkännas med stöd av 1 kap. 8 a § andra stycket lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, IÄL. - Enligt aktuella förarbeten kan situationen i vissa fall tänkas vara sådan att det inte framstår som rimligt att vägra ett erkännande. Till exempel kan den omständigheten som skulle ha hindrat äktenskapet enligt svensk lag senare ha ändrats så att det vid tidpunkten för bedömningen inte längre finns något hinder. Dock bör det förhållande att en underårig senare kommer upp i den ålder då äktenskapet är tillåtet inte medföra att äktenskapet erkänns. I annat fall får regeln inte avsedd effekt i fråga om barnäktenskap. Huvudskälet mot giftermål före 18 års ålder är att den unge inte är mogen att göra de överväganden detta är förenat med. Andra omständigheter som kan utgöra skäl för erkännande är att parterna efter något eller några år har inrättat sig efter att de är gifta eller om ett nekat erkännande kan antas få allvarliga konsekvenser för dem. I vissa situationer bör ett äktenskap som annars inte skulle accepteras på grund av huvudregeln kunna erkännas av hänsyn till barn som mannen och kvinnan har tillsammans. En intresseavvägning måste göras med utgångspunkt från omständigheterna i det enskilda fallet. (Se prop. 2003/05:48 s. 32 och 56.) - Av utredningen i målet framgår att giftermålet har skett i mycket nära anslutning till S.T:s 18-årsdag. Det har i målet inte framkommit annat än att hon vid tidpunkten för giftermålet har varit mogen nog att göra de överväganden ett äktenskap är förenat med. Vidare framgår av intyg från en legitimerad barnmorska, daterat den 29 september 2010, att S.T. var gravid med beräknad födsel i april 2011. Vid en sammantagen bedömning anser förvaltningsrätten att det föreligger särskilda skäl att erkänna S.T:s äktenskap med S.I. Därmed ska en registrering av äktenskapet ske i Sverige.

Skatteverket överklagade förvaltningsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle fastställa verkets beslut att avslå begäran om registrering av utländsk vigsel i folkbokföringsdatabasen. Till stöd för sin talan anförde Skatteverket sammanfattningsvis följande. S.T. hade vid tidpunkten för vigseln inte fyllt 18 år. Det framgår inte att det gjorts någon särskild utredning av hennes mognad och möjlighet att inse konsekvenserna av äktenskapets ingående. Erkännande av ett äktenskap enbart på grund av att det skett i nära anslutning till personens myndighetsdag skulle innebära att åldersgränsen skulle sakna betydelse. Även om S.T. var gravid vid tidpunkten för vigseln bör den omständigheten inte utgöra särskilt skäl för att godkänna vigseln.

Kammarrätten i Göteborg (2011-03-24, Nyström, Falkendal, referent, Malmborg) yttrade: Varken vad Skatteverket anfört eller vad som i övrigt framkommit i målet föranleder kammarrätten till annan bedömning än den förvaltningsrätten gjort. Överklagandet ska därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Skatteverket överklagade kammarrättens dom och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle upphäva kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden och fastställa verkets beslut att inte registrera vigseln. Skatteverket anförde bl.a. följande. Kammarrätten har i sin dom hänvisat till att S.T. vid tidpunkten för giftermålet har varit mogen nog att göra de överväganden ett äktenskap är förenat med utan att närmare uttala sig om vad som ligger till grund för domstolens bedömning. Enligt Skatteverkets mening kan det förhållandet att S.T. snart skulle fylla 18 år, och av den anledningen har en sådan personlig mognad att hon har möjlighet att inse konsekvenserna av att ingå äktenskap, inte vara skäl för att ändå erkänna vigseln. Inte heller det förhållandet att S.T. efter vigseln konstaterats vara gravid (barnet föddes den 7 april 2011 i Kristianstad) har betydelse för prövningen av särskilda skäl, då det inte finns något som tyder på att hon var i en särskilt svår situation på grund av omgivningens syn på graviditeten.

S.T. förelades att yttra sig över överklagandet, men hördes inte av.

Högsta förvaltningsdomstolen (2012-03-14, Billum, Dexe, Jermsten, Stenman, Saldén Enérus) yttrade:

Skälen för avgörandet

Av 1 § första stycket folkbokföringslagen (1991:481) framgår att folkbokföring innebär registrering av uppgifter om bl.a. civilstånd.

I 1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL föreskrivs att ett äktenskap som ingåtts enligt utländsk lag inte erkänns i Sverige om det vid tidpunkten för äktenskapets ingående skulle ha funnits hinder mot det enligt svensk lag och minst en av parterna var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige. Av andra stycket samma lagrum framgår att bestämmelsen inte gäller om det finns särskilda skäl att erkänna äktenskapet.

Vidare framgår av 2 kap. 1 § och 15 kap. 1 § äktenskapsbalken att den som är under 18 år inte får ingå äktenskap utan tillstånd från länsstyrelsen. Tillstånd får meddelas endast om det finns särskilda skäl.

I förarbetena till 1 kap. 8 a § IÄL anges bl.a. följande (prop. 2003/04:48 s. 55).

I praktiken kommer frågan om erkännande av ett utländskt äktenskap i första hand upp då en uppgift om äktenskap ska föras in i folkbokföringsregistret. Bedömningen av om det finns materiell grund för att vägra erkännande får göras med ledning av de uppgifter som då är tillgängliga för folkbokföringsmyndigheten. Det är alltså inte avsett att de materiella förutsättningarna för erkännande ska föranleda en särskild utredning av relevanta förhållanden från myndighetens sida. Det lär oftast utifrån tillgängliga uppgifter inte vara möjligt att avgöra om det skulle ha funnits hinder mot äktenskap enligt svensk lag på annan grund än underårighet eller ett redan tidigare ingånget äktenskap. Folkbokföringsmyndighetens rutinmässiga bedömning tar endast sikte på registreringen och är inte bindande för hur frågan om erkännande ska bedömas i andra sammanhang.

Frågan i målet är om S.T. har rätt att få uppgift om sin vigsel registrerad av Skatteverket i enlighet med 1 § första stycket folkbokföringslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen gör följande bedömning.

Registreringen inom folkbokföringen av ett utländskt äktenskap är inte bindande för hur frågan om erkännande ska bedömas i andra sammanhang. Skatteverkets bedömning av om förutsättningar finns för registrering av ett utländskt äktenskap i folkbokföringen är av summarisk karaktär. Det är alltså, som framgår av de ovan redovisade förarbetena till lagstiftningen, inte meningen att Skatteverket ska företa en egen utredning om förutsättningar för registrering föreligger. Bedömningen av om det finns materiell grund för att vägra erkännande ska Skatteverket normalt göra enbart med ledning av de uppgifter som lämnats i ansökan. För att registrering ska kunna ske av utländsk vigsel krävs att det klart framgår av ansökan att förutsättningarna för registrering är uppfyllda.

I det nu aktuella fallet framgick redan av ansökan att förutsättningar för registrering saknades eftersom S.T. inte fyllt 18 år vid giftermålet. Några särskilda skäl för att registrering ändå skulle ske hade inte anförts. Det var därför rätt av Skatteverket att vägra registrering.

I överklagandet till förvaltningsrätten uppgav S.T. härefter att hon var gravid och behövde sin man hos sig. Detta förhållande och att vigseln skedde endast tio dagar före hennes 18-årsdag utgör emellertid enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte sådana särskilda skäl som motiverar att äktenskapet ändå ska erkännas och föranleda registrering.

Skatteverkets överklagande ska därför bifallas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens och förvaltningsrättens domar och fastställer Skatteverkets beslut den 11 oktober 2010 att avslå ansökan om registrering av utländsk vigsel.

Föredraget 2012-02-08, föredragande Axelsson, målnummer 2438-11

Prop. 2003/04:48 s. 55
Litteratur:
Prop. 2003/04:48 s. 55
HFD 2012 ref. 17

Rättsfall från Regeringsrätten
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2012-03-14

Målnummer:
2438-11