Ett regeringsbeslut som medför att massfondbyten inom premiepensionssystemet hindras har inte ansetts avse en enskild fondsparares civila rättigheter.


Lagrum:
1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut; 64 kap. 25 § socialförsäkringsbalken (2010:110)

Pensionsgruppen med företrädare för de fem politiska partierna som stod bakom pensionsöverenskommelsen (s, m, fp, c, och kd) beslutade den 5 april 2011 att åtgärder skulle vidtas som innebar att massfondbyten i premiepensionssystemet skulle stoppas. Beslutet togs mot bakgrund av den rapport, "Angående rådgivnings-, visa- och förvaltningstjänster inom premiepensionssystemet", som Pensionsmyndigheten tagit fram på uppdrag av regeringen och presenterat den 15 mars 2011. Pensionsmyndigheten lade i denna rapport fram två skilda förslag för att hantera problemet med massfondbyten, ett mer ingripande och ett mindre ingripande.

Regeringen (Finansdepartementet, 2011-05-05) yttrade: Regeringen uppdrar åt Pensionsmyndigheten att vidta IT-tekniska åtgärder som omöjliggör massfondbyten inom premiepensionssystemet. De tekniska förändringarna ska dock genomföras först efter att myndigheten har utvärderat om andra åtgärder bör vidtas samtidigt som massfondbyten stoppas, såsom en förändring av myndighetens rabattmodell. Samtliga förändringar ska vidare genomföras efter samråd med Finansinspektionen, berörda aktörer och på ett sådant sätt samt vid en sådan tidpunkt att övergången blir så smidig som möjligt för premiepensionsspararna. - Skälen för beslutet - Pensionsgruppen har diskuterat Pensionsmyndighetens rapport och konstaterat att det inte verkar vara möjligt att i tillräcklig utsträckning hantera de negativa konsekvenser som massfondbyten innebär med det mindre ingripande alternativet. Mot bakgrund av detta har Pensionsgruppen tagit ställning för det mer ingripande förslaget, vilket alltså innebär att massfondbyten ska stoppas. Regeringen gör vidare bedömningen att det inte krävs några lagstiftningsåtgärder för att hantera problemet med massfondbyten.

D.S. och Sveriges Pensionsförvaltares förening ansökte om rättsprövning av regeringens beslut hos Högsta förvaltningsdomstolen. De yrkade att regeringens beslut skulle upphävas. Vidare yrkade de ersättning för sina kostnader i målet. Sökandena anförde bl.a. följande. Regeringen har genom beslutet beordrat väsentliga förändringar i det av riksdagen antagna regelverket för premiepension vilket innebär att grundlagens regler för normgivning och myndighetsdirektiv har åsidosatts. Den beslutade förändringen innebär att fler än 630 000 pensionssparare, som representeras av föreningens medlemsföretag, inte längre kommer att kunna få den typ av hjälp med premiepensionsförvaltningen som de frivilligt avtalat om med berörda pensionsförvaltare. Sveriges Pensionsförvaltares förening är en branschorganisation som organiserar Sveriges ledande premiepensionsförvaltare. D.S. är en pensionssparare som har tecknat avtal med ett av föreningens medlemsföretag. Genom beslutet kränks sökandenas fri- och rättigheter. Förvaltande bolags rätt att bedriva den typ av verksamhet som innefattar förvaltning av premiepensionstillgodohavanden, och som är beroende av massfondbyten, försvinner genom beslutet. Deras nyttjande av sin egendom i form av förvaltningsavtal med pensionssparare, teknisk utrustning m.m. samt möjligheten att nyttja de tillstånd de erhållit från Finansinspektionen för bedrivande av verksamheten begränsas. Rätten att fortsätta att bedriva verksamhet inom ramen för ett tillstånd omfattas av artikel 6.1 i Europakonventionen. D.S. berörs av beslutet eftersom det fråntar honom hans möjlighet att uppdra åt ett privat företag att förvalta hans premiepension till låg kostnad. Beslutet innebär ett ingrepp i hans ekonomiska förhållanden eftersom han inte ges möjlighet att uppdra åt en professionell förvaltare att bedöma och genomföra lämpliga fondbyten. Möjligheten att anlita ett ombud som personligen, utan användande av automatik, genomför fondbyten är inte ett reellt alternativ till dagens förvaltningstjänster eftersom det är förenat med betydande kostnader. Europadomstolen har i fallet Süssmann v. Tyskland (20024/92) ansett att artikel 6.1 är tillämplig vid prövning av lagenligheten av vissa regeländringar som reducerade en persons statliga pensionsförmåner.

Högsta förvaltningsdomstolen (2011-10-11, Melin, Sandström, Nord, Brickman, Jäderblom) yttrade: Skälen för avgörandet.

Enligt 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en enskild ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen.

Regeringens beslut kommer att få effekter för de företag som är medlemmar i Sveriges Pensionsförvaltares förening. Den omständigheten medför emellertid inte att föreningen är berörd av regeringens beslut på ett sådant sätt att beslutet innefattar en prövning av dess civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Föreningens ansökan ska därför avvisas.

Pensionssparare har rätt att med stöd av reglerna om premiepension i 64 kap. socialförsäkringsbalken bestämma över förvaltningen av de pensionsmedel som finns fonderade för deras räkning. Det innebär bl.a. att Pensionsmyndigheten på en pensionssparares begäran ska placera om fondmedel på det sätt han begär (25 §). Regeringens beslut kommer att leda till tekniska åtgärder som hindrar förvaltare från att placera om pensionsmedel för en stor mängd kunder på en och samma gång genom ett automatiserat förfarande. En pensionssparares rätt att placera om fondmedel innefattar dock inte att spararen också har rätt att få tillgång till specifika förfaringssätt. Regeringens beslut innefattar därför inte en prövning av pensionsspararnas civila rättigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Även D.S:s ansökan om rättsprövning ska därför avvisas.

Det finns ingen laglig grund för att medge ersättning för kostnader i mål om rättsprövning. Yrkandet om ersättning ska därför avvisas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen avvisar ansökningen om rättsprövning och yrkandet om ersättning för kostnader i målet.

Föredraget 2011-09-07, föredragande Lindeberg, målnummer 5256-11

HFD 2011 ref. 69

Rättsfall från Regeringsrätten
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2011-10-11

Målnummer:
5256-11