Skyldigheten för en hemkommun att ansvara för en gymnasieelevs dagliga resor mellan bostaden och skolan har inte ansetts omfatta resor mellan en inackorderingsbostad och en fristående skola som båda är belägna i en annan kommun. Laglighetsprövning enligt kommunallagen.


Lagrum:
2 § lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor; 10 kap. 8 § första stycket 4 kommunallagen (1991:900); 5 kap. 63 § skollagen (1985:1100); RÅ 1991 ref. 19

Barn- och utbildningsnämnden i Torsby kommun avslog i beslut den 18 oktober 2005 M.O:s ansökan om bidrag till dagliga resor mellan inackorderingsbostaden och skolan för en dotter till M.O.

M.O. överklagade beslutet hos länsrätten.

Länsrätten i Värmlands län (2006-05-29, ordförande Forsberg) yttrade: En kommunmedlem har enligt 10 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) rätt att få lagligheten av kommunens beslut prövade genom att överklaga dem hos länsrätten. Enligt 8 § skall ett överklagat beslut upphävas om överklagandet grundas på att

1. beslutet inte har kommit till i laga ordning

2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen

3. det organ som fattat beslutet har överskridit sina befogenheter

4. beslutet strider mot lag eller annan författning.

Länsrätten får således i förevarande sammanhang inte pröva det överklagade beslutets lämplighet och inte heller sätta något annat beslut i dess ställe. - Vid prövningen av överklagandet får enligt 10 § inte beaktas andra omständigheter än sådana som klaganden har hänvisat till före klagotidens utgång. - M.O:s dotter P.O. studerar vid Aspero idrottsgymnasium i Göteborg. Avståndet mellan skolan och hennes inackorderingsbostad överstiger sex kilometer. Frågan i målet gäller huruvida hemkommunen Torsby skall stå för P.O:s resekostnader i Göteborg. - Det är ostridigt dels att Torsby är P.O:s hemkommun och dels att hon uppbär inackorderingstillägg. - För en elev som har rätt till studiehjälp enligt studiestödslagen (1999:1395) skall enligt 2 § lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor den kommun som enligt skollagen är elevens hemkommun, ansvara för elevens kostnader för dagliga resor mellan bostaden och skolan. Ansvaret gäller för sådana resor där färdvägen är minst sex kilometer. - Varken i lagtextens ordalydelse eller förarbetena till lagstiftningen ger något stöd för att kommunens skyldighet att svara för elevens skolresor är begränsad till kommunen. Vidare är ett inackorderingstillägg inte avsett att täcka kostnaderna för elevens skolresor. Skäl att frångå lagtextens ordalydelse föreligger på anförda skäl inte. P.O. borde därför ha medgetts ersättning för resor till och från skolan. - Länsrätten upphäver det överklagade beslutet.

Barn- och utbildningsnämnden överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle upphäva domen. Nämnden anförde bl.a. följande. Då ansökan om reseersättning avslogs utgick nämnden från att ersättning för resor inte utgår parallellt med att den enskilde beviljas inackorderingsbidrag. I lagen om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor åsyftas med "bostad" den bostad där man är folkbokförd och inte en tillfällig bostad. Även Skolverket och länsrätten i Dalarnas län, mål nr 2596-05, har senare gjort denna tolkning. Det cirkulär från Svenska kommunförbundet (2001:122) som M.O. hänvisat till åsyftar personer med någon form av funktionshinder. Till stöd för talan åberopades härutöver ett av Skolverket till annan kommun avgivet yttrande den 25 maj 2005, vari anförs bl.a. följande. Enligt lagen om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor är en elevs hemkommun under vissa omständigheter skyldig att ansvara för elevernas kostnader för dagliga resor mellan bostaden och skolan. Det ligger närmast till hands att med bostaden avses folkbokföringsadressen. Det finns inte någon uttrycklig reglering av frågan om en kommun är skyldig att svara för en elevs resekostnader mellan skolan och inackorderingsadressen.

M.O. ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bl.a. följande. Med bostad avses den bostad där eleven regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på grund av skolgången. Utbildningen finns inte på hemorten, varför det är nödvändigt att bo på annan ort med tillfällig bostad. Avståndet mellan skolan och inackorderingsadressen överstiger sex kilometer. Inackorderingstillägget avser inte att täcka kostnaden för elevens skolresor. Enligt Aspero idrottsgymnasium får alla elever som studerar där och kommer från andra orter i Sverige ersättning för resor mellan inackorderingsadressen och skolan om avståndet är minst sex kilometer. Ungdomars möjligheter att välja en utbildning på annan ort får inte försämras.

Kammarrätten i Göteborg (2007-06-13, Johansson, Nystrand, referent, Gester samt särskilda ledamoten Rönnbeck Olofsson) yttrade: Frågan i målet är om Barn- och utbildningsnämndens beslut den 18 oktober 2005 att vägra bidrag till M.O:s dotter P.O. kostnader för dagliga resor mellan inackorderingsbostaden och skolan strider mot bestämmelsen i 2 § lagen om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor. I denna paragraf föreskrivs att den kommun som enligt 1 kap. 15 § skollagen (1985:1100) är hemkommun för elev som har rätt till studiehjälp enligt studiestödslagen skall ansvara för elevens kostnader för dagliga resor mellan bostaden och skolan. - Av 5 kap. 33 § skollagen framgår att inackorderingsbidrag, som skall utgå till gymnasieelever i kommunala skolor som till följd av skolgången behöver inackordering, inte skall täcka utgifter för resor mellan bostaden och skolan. För elever som går i friskolor betalas det i stället ut inackorderingstillägg från CSN. Reglerna för inackorderingstillägg återfinns i 2 kap. 2, 3 och 7 §§ studiestödslagen samt 2 kap. 2 och 8 §§ studiestödsförordningen (2000:655). I dessa paragrafer anges inte uttryckligen vad stödet skall täcka men i avsaknad av uppgift härom måste det enligt kammarrättens mening förutsättas att inackorderingstillägg från CSN inte är avsett att täcka resor till och från skolan för elever som går i friskolor. Det faktum att P.O. erhåller inackorderingstillägg skall därför inte påverka hennes rätt till reseersättning. - Frågan i målet blir därmed vilken innebörd begreppet "bostad" har i 2 § lagen om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor. Begreppet är inte närmare definierat i lagen eller i förarbetena till denna. Enligt 11 § folkbokföringslagen (1991:481) skall en elev under 18 år som har sin egentliga hemvist tillsammans med föräldrar eller andra anhöriga anses bosatt där, även om eleven till följd av skolgången regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet. Enligt kammarrättens mening är det dock inte självklart att denna definition av adress där en person skall anses bosatt också utgör en persons bostad i den mening som avses i lagen om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor (jfr t.ex. RÅ 2002 ref. 91). Mot en sådan tolkning av bostadsbegreppet talar det förhållandet att den leder till att syftet med reglerna om inackorderingsbidrag och inackorderingstillägg motverkas, dvs. att utjämna de ekonomiska skillnader som uppstår mellan de elever som studerar på hemorten och de elever som tillfälligt måste bosätta sig på skolorten för att genomgå sin utbildning. En sådan tolkning medför nämligen att de elever som bor på skolorten utestängs från stöd för elevresor och därmed drabbas av extra kostnader jämfört med de elever som studerar på hemorten. Dessutom kan reglerna om stöd för elevresor inte ges annan innebörd än att stödet är avsett att utgå för resor mellan den faktiska boplatsen och skolan. Vid angivna förhållanden finner kammarrätten att med bostad i 2 § lagen om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor inte kan avses annan boplats än den där eleven har sitt faktiska boende under studietiden. Av det anförda följer att Barn- och utbildningsnämndens beslut att avslå P.O:s begäran om reseersättning strider mot nyssnämnda bestämmelse. Nämndens talan skall därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Särskilda ledamoten Hegen var av skiljaktig mening och anförde: Det finns inte någon uttrycklig bestämmelse, som reglerar en skyldighet för hemkommunen att svara för gymnasieelevs kostnad för resor mellan inackorderingsadressen och skolan. Beslutet att inte ge ersättning kan därför inte strida mot lag. Länsrättens dom skall därför upphävas.

Barn- och utbildningsnämnden fullföljde sin talan hos Regeringsrätten och anförde bl.a. följande. Nämnden har utgått från att ersättning inte utgår då den enskilde har beviljats inackorderingsbidrag. Kommunen har tolkat lagen om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor så att den bostad som åsyftas i lagen är den där eleven är folkbokförd. När det gäller hemkommunens skyldighet att lämna ekonomiskt stöd till elever i den offentliga gymnasieskolan som behöver inackordering ska stödet enligt 5 kap. 33 § skollagen avse boende, fördyrat uppehälle samt resor till och från hemmet. Kommunen har tolkat bestämmelsen så att med resor till och från hemmet avses resor mellan elevens hem och inackorderingsbostaden. Kommunen finner inte vare sig i lagstiftningen eller i förarbetena något som ålägger kommunen en skyldighet att svara för elevens kostnader för resor mellan inackorderingsadressen och skolan.

M.O. förelades att yttra sig i målet men hördes inte av.

Regeringsrätten (2010-03-24, Billum, Almgren, Knutsson, Jermsten, Stenman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 2 § lagen om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor framgår att, för en elev som har rätt till studiehjälp enligt studiestödslagen, den kommun som enligt skollagen är elevens hemkommun ska ansvara för elevens kostnader för dagliga resor mellan bostaden och skolan om färdvägen är minst sex kilometer. Med hemkommun avses enligt 1 kap. 15 § skollagen den kommun i vilken eleven är folkbokförd. Hemkommunens ansvar omfattar alla elever oavsett vilken skolform de går i (prop. 1990/91:85 s. 176).

Enligt 2 kap. 1 § studiestödslagen består studiehjälp av studiebidrag, inackorderingstillägg och extra tillägg.

Enligt 5 kap. 33 § skollagen, enligt dess i målet aktuella lydelse, ska hemkommunen lämna ekonomiskt stöd till elever i den kommunala gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av skolgången. Stödet ska avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. En bestämmelse med samma innehåll finns numera i 5 kap. 63 § skollagen. Elever som går i fristående gymnasium har i motsvarande situation rätt till inackorderingstillägg från Centrala studiestödsnämnden enligt 2 kap. 2 § studiestödslagen.

Av utredningen i målet framgår följande. M.O:s dotter P.O. studerar vid Aspero idrottsgymnasium som är en fristående gymnasieskola i Göteborgs kommun. P.O. är folkbokförd i Torsby kommun men har till följd av sina studier en inackorderingsbostad i Göteborg. Avståndet mellan inackorderingsbostaden och skolan överstiger sex kilometer. P.O. uppbär inackorderingstillägg från Centrala studiestödsnämnden. Barn- och utbildningsnämnden i Torsby kommun avslog den 18 oktober 2005 M.O:s ansökan om bidrag till dotterns dagliga resor mellan inackorderingsbostaden och skolan.

Frågan i målet är om Barn- och utbildningsnämndens beslut strider mot lag.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

En allmänt vedertagen grundsats när det gäller den kommunala kompetensen är att en kommun inte utan stöd i lag eller författning får lämna understöd eller annan vederlagsfri ersättning till enskilda personer (se t.ex. RÅ 1991 ref. 19 och 64).

Någon skyldighet för Torsby kommun att ansvara för P.O:s dagliga resor mellan inackorderingsbostaden och gymnasieskolan i Göteborgs kommun går inte att utläsa av vare sig skollagen eller lagen om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor. Barn- och utbildningsnämndens beslut strider därmed inte mot lag och överklagandet ska därför bifallas.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller överklagandet och fastställer, med upphävande av länsrättens och kammarrättens domar, Barn- och utbildningsnämndens beslut.

Föredraget 2010-02-24, föredragande Cederlund, målnummer 4418-07

RÅ 1991 ref. 19; RÅ 1991 ref. 64
Litteratur:
Prop. 1990/91:85 s. 176

Rättsfall från Regeringsrätten
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2010-03-24

Målnummer:
4418-07