Grund för rättelse av uppgifter i beskattningsdatabasen om en persons tillhörighet till ett registrerat trossamfund har inte ansetts föreligga då uppgifterna behandlats i enlighet med gällande lagstiftning och medlemskap i trossamfundet inte bestritts.


Lagrum:
1 kap. 6 §, 2 kap. 3 § första stycket 8 och 3 kap. 3 § lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet; 28 § personuppgiftslagen (1998:204); 5 § och 6 § lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund

Riksskatteverket avslog den 19 juni 2002 D.S:s begäran om att uppgifter i beskattningsdatabasen om hans religiösa övertygelse skulle rättas genom utplåning.

D.S. överklagade Riksskatteverkets beslut. - Riksskatteverket vidhöll sitt beslut.

Länsrätten i Stockholms län (2002-11-20, ordförande Knutsson) yttrade: Enligt 4 § lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund (avgiftslagen) gäller skattebetalningslagen (1997:483) vid bestämmande, debitering, redovisning och betalning av avgifter. - I 6 § första stycket avgiftslagen anges att registrerade trossamfund, innan uppgifter lämnas till Riksskatteverket, skall skaffa skriftligt samtycke från de personer vilkas avgifter skall tas in med statlig hjälp. Samtycket skall avse avgiftsskyldigheten till trossamfundet och att avgifterna tas in med statlig hjälp. Av andra stycket framgår att om trossamfundets stadgar innehåller regler om skyldighet för medlemmarna att betala avgift till trossamfundet i den ordning som gäller för skatter och avgifter enligt skattebetalningslagen, anses medlemmarna ha lämnat sådant samtycke som avses i första stycket. - Av förarbetena till avgiftslagen (prop. 1998/99:38 s. 229) framgår att de avgifter som trossamfunden tar ut är av privaträttslig natur och därför kräver någon form av samtycke från de enskilda medlemmarna. Genom medlemskap i ett trossamfund får medlemmarna anses ha samtyckt till att betala avgift i enlighet med vad som framgår av stadgarna. Om avgiftsskyldigheten inte framgår av stadgarna skall trossamfundet inhämta ett skriftligt samtycke av medlemmarna. Vidare anges att om samtycke ges "via stadgarna" bör trossamfundet svara för att medlemmarnas skyldigheter klart kommer till uttryck i stadgarna och att informera medlemmarna om innebörden av avgiftsbetalning via skattebetalningssystemet. I de fall trossamfundet och den enskilde har olika uppfattning om dennes medlemskap/avgiftsskyldighet kan ett samtycke via stadgarna möjligen sägas ge den enskilde en något svagare ställning gentemot samfundet än ett skriftligt medgivande. - Av Romersk-katolska kyrkans stadgar, punkt 6, framgår att medlemmar i kyrkan är de personer som döpts i Romersk-katolska kyrkan eller som efter dopet i ett annat kristet samfund blivit upptagna i den Romersk-katolska kyrkan och som inte anmält sitt utträde. Vidare framgår av sjunde punkten att medlemmar är skyldiga att efter förmåga betala kyrkoavgift till Romersk-katolska kyrkan, vilken hanteras i enlighet med vad som stadgas i lagen av den 1 januari 2000 om avgift till registrerat trossamfund. - Romersk-katolska kyrkan har av regeringen beviljats statlig avgiftshjälp, vilket innebär att trossamfundet till Riksskatteverket skall lämna de uppgifter som behövs för att bestämma, debitera, redovisa och ta in avgifterna för dess medlemmar. Avgifterna skall behandlas som en skatt. Därmed är lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet (SdbL) tillämplig. Enligt 1 kap. 7 § SdbL får känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) (PuL) endast behandlas om uppgifterna har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för handläggningen av det. I annat fall får de endast behandlas om det särskilt anges i 2 kap. SdbL. Enligt 2 kap. 3 § 8 får uppgift om avgiftsskyldighet till ett registrerat trossamfund behandlas i databasen för de ändamål som anges i 1 kap. 4 §, dvs. för tillhandahållande av information som behövs inom skatteförvaltningen för bl.a. fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter och avgifter. - Uppgifterna om D.S. har överlämnats från Romersk-katolska kyrkan till Riksskatteverket för att bestämma och ta in D.S:s avgift till trossamfundet, vilket enligt ovan är ett godtagbart ändamål för behandling av uppgifterna. Det ankommer inte på Riksskatteverket att pröva huruvida de uppgifter som mottas från registrerade trossamfund är riktiga eller om de har behandlats på ett korrekt sätt hos samfundet. Om D.S. anser att han felaktigt registrerats som medlem i Romersk-katolska kyrkan bör han således begära rättelse hos sitt trossamfund. Länsrätten finner därmed att Riksskatteverket haft fog för att registrera uppgifterna. Då det inte föreligger grund för rättelse skall överklagandet avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.

D.S. överklagade länsrättens dom och yrkade att uppgifterna om honom i beskattningsdatabasen skulle utplånas. - Skatteverket bestred bifall till överklagandet. - D.S. anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Skatteverket hävdar att det över huvud taget inte ankommer på verket att pröva huruvida uppgifter i beskattningsdatabasen skall rättas eller inte. Detta är en felaktig tillämpning av SdbL. Ett syfte med SdbL är att ge vissa myndigheter en skyddad sfär inom vilken de utan hinder av PuL får hantera även känsliga personuppgifter. När en uppgift för första gången förs in i den skyddade sfären skall dock både den utlämnande parten och den mottagande myndigheten behandla uppgiften i enlighet med bestämmelserna i PuL. Enligt 13 § PuL är det förbjudet att behandla känsliga personuppgifter, t.ex. uppgifter som avslöjar religiös övertygelse. Av 2 § PuL framgår dock att om det i en annan lag eller i en förordning finns bestämmelser som avviker från PuL, skall de bestämmelserna gälla. En sådan bestämmelse som avviker från PuL är 5 § första stycket avgiftslagen. Där stadgas att ett trossamfund som får statlig hjälp med att ta in sina avgifter senast den 3 december varje år på medium för automatisk databehandling till Skatteverket skall lämna de uppgifter som behövs för att bestämma, debitera, redovisa och ta in avgifterna. De uppgifter som lämnas till Skatteverket får enligt 5 § andra stycket 2 avgiftslagen endast avse personer som har eller anses ha samtyckt enligt 6 § avgiftslagen till att betala avgift till trossamfundet. - Han har inte samtyckt till att han är avgiftsskyldig till Romersk-katolska kyrkan eller till att avgifterna till trossamfundet tas in med statlig hjälp. Romersk-katolska kyrkan saknar stadgar i den mening som avses i 6 § andra stycket avgiftslagen. Även samtycke via stadgarna förutsätter ett slags samtycke, nämligen ett samtycke till stadgarna. Romersk-katolska kyrkan inhämtar inte den enskildes samtycke enligt 6 § första stycket avgiftslagen. Medlemmarna i trossamfundet har inte heller lämnat samtycke till stadgarna. Romersk-katolska kyrkans stadgar har tillkommit nyligen och existerade inte när de flesta som i dag är medlemmar trädde in i trossamfundet. Vidare har trossamfundet inte underrättat sina medlemmar om stadgarnas innehåll. Än mindre har stadgarna underställts medlemmarnas godkännande i någon form, t.ex. vid årsmöte eller stämma. Därför är Romersk-katolska kyrkans stadgar inte stadgar i den mening som avses i 6 § avgiftslagen och medför inte heller någon civilrättslig skyldighet att betala avgift till kyrkan. Den i målet aktuella uppgiften består i ett påstående om att han är avgiftsskyldig till Romersk-katolska kyrkan. Uppgiften är oriktig, i betydelsen osann, eftersom han inte civilrättsligt är avgiftsskyldig till kyrkan. Det kan vidare ifrågasättas huruvida Romersk-katolska kyrkan över huvud taget utgör en förening i juridisk mening. "Romersk-katolska kyrkans stadgar" innehåller inte heller någon hänvisning till skattebetalningslagen, vilket krävs enligt 6 § andra stycket avgiftslagen varför uppgiften om honom har behandlats i strid med den lagstiftning som reglerar behandlingen och skall rättas. - Eftersom han inte har lämnat sitt samtycke och det saknas stadgar som avses i 6 § avgiftslagen är 5 § över huvud taget inte tillämplig på uppgifterna. Eftersom det beträffande de känsliga uppgifterna om honom saknas tillämplig lag som avviker från PuL, är 13 § PuL tillämplig på uppgifterna som således inte får behandlas och därför skall rättas genom att utplånas ur beskattningsdatabasen. D.S. anförde vidare att länsrätten, genom att lägga "Romersk-katolska kyrkans stadgar" till grund för sin dom utan att han fått ta del av dessa eller yttra sig över dem, handlat i strid med 30 § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291). - D.S. åberopade avgörandet i RÅ 2002 ref. 85. - Skatteverket anförde bl.a. följande. Avgift till trossamfund i sig är av privaträttslig natur och kräver därför någon form av samtycke från de enskilda medlemmarna. Avgiftsskyldigheten är alltså en fråga mellan den enskilde och trossamfundet. Om den enskilde och trossamfundet är oense får den enskilde stämma trossamfundet vid allmän domstol. Det är trossamfundet som ansvarar för att samfundets behandling och utlämnande av uppgifter sker i enlighet med PuL. I detta innefattas en skyldighet att se till att utlämnandet endast avser personer som omfattas av avgiftsskyldighet enligt lagstiftningen. Samfundet ansvarar också för att medlemmarna får tillräcklig information om avgiftsskyldigheten, grunden för den - stadgar och aktuell lagstiftning - och vad det innebär att avgiften skall betalas via skattesystemet. Avgiften behandlas hanteringsmässigt som en skatt. Den skiljer sig dock markant från skatter och övriga avgifter genom att den i grunden är privaträttslig. Skatteverket har endast fått i uppdrag att utföra det praktiska arbetet med avgiften. Det är inte Skatteverkets sak att bedöma frågor om avgiftsskyldigheten, stadgarnas innehåll m.m. Avgiftslagen ger inte verket utrymme att självständigt ändra uppgifterna om avgiftsskyldighet, t.ex. genom att underkänna ett registrerat trossamfunds stadgar. Skatteverket anser sig tvärtom vara bundet av bestämmelserna i avgiftslagen. Det innebär att Skatteverket måste godta de uppgifter som samfundet lämnar till verket på medium för automatisk databehandling. Om ett samfund har överlämnat uppgift om en person i enlighet med bestämmelserna i avgiftslagen är Skatteverket skyldigt att lämna avgiftshjälp till trossamfundet beträffande den personen. Om de uppgifter som Skatteverket behandlar i beskattningsdatabasen stämmer överens med de uppgifter som överlämnats från samfundet måste uppgifterna anses riktiga i förhållande till sitt ändamål, nämligen att ge samfundet den avgiftshjälp som regeringen har beslutat om. Bestämmelsen i 2 § PuL om andra lag- eller förordningsbestämmelsers företräde framför PuL:s är förenlig med ett sådant synsätt. Skatteverket rättar uppgifter om avgiftsskyldighet till registrerat trossamfund om samfundet uppger att uppgiften skall rättas eller det framgår av en lagakraftvunnen dom att uppgiften är felaktig. Om Skatteverket skulle tillåtas göra en bedömning av stadgarna och finna att de inte uppfyller lagens krav skulle det kunna leda till en domstolsprocess om stadgarnas innehåll mellan trossamfundet och Skatteverket. Detta vore inte rimligt och kan knappast ha varit lagstiftarens mening. De uppgifter som lämnas från trossamfunden till Skatteverket är att anse som riktiga i förhållande till sitt ändamål, nämligen att ge Romersk-katolska kyrkan den avgiftshjälp som regeringen har beslutat om.

Kammarrätten i Stockholm (2004-02-18, Nylund, Wijkman, referent, Skeppstedt) yttrade: Enligt 13 § PuL är det förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar bl.a. religiös eller filosofisk övertygelse. - I 1 kap. 2 och 3 §§ SdbL anges att om inte annat anges i 3 § eller i 3 kap. SdbL gäller denna lag i stället för PuL. Vidare anges att bestämmelserna i 9 § PuL om grundläggande krav på behandling gäller, med undantag för vad som sägs i första stycket i och tredje stycket. Av 9 § PuL framgår bl.a. att den personuppgiftsansvarige skall se till att de personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen (punkt e). Personuppgifter som behandlas skall också vara riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella (punkt g). Av punkt h samma lagrum framgår vidare att alla rimliga åtgärder skall vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ändamålen med behandlingen. - Av 1 kap. 4 § första stycket 1 SdbL framgår att uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs hos Skatteverket för fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter och avgifter. I 2 kap. 3 § första stycket 8 SdbL anges att för de ändamål som anges i 1 kap. 4 § får uppgifter om avgiftsskyldighet till ett registrerat trossamfund behandlas i databasen. - Enligt 3 kap. 3 § SdbL gäller bestämmelserna i PuL om rättelse och skadestånd vid behandling av personuppgifter enligt SdbL eller anslutande författningar. Av 28 § PuL framgår att den personuppgiftsansvarige är skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med denna lag eller föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen. När en personuppgiftsansvarig gör rättelse i fråga om en personuppgift skall - om den registrerade begär det eller om mera betydande skada eller olägenhet därigenom kan undvikas - underrättelse lämnas till tredje man som har fått del av uppgiften. Sådan underrättelse behöver inte lämnas om det visar sig omöjligt eller om det skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats.

I förarbetena till bl.a. SdbL anges följande (prop. 2000/01:33 s. 107-108).

Bedömningen av om en uppgift skall anses vara oriktig eller inte, dvs. om uppgiften skall rättas, måste göras mot bakgrund av vilka krav verksamheten ställer på uppgiftsbehandlingen. Riktigheten av en uppgift som behandlas i beskattningsdatabasen måste således bedömas mot bakgrund av skatteförvaltningens behov av uppgiften i beskattningsverksamheten. - En personuppgift skall rättas bl.a. när den har behandlats felaktigt. I princip är all behandling av personuppgifter felaktig som strider mot den lagstiftning som reglerar behandlingen. Att i detalj ange vad som är felaktig behandling är därför inte möjligt. I fråga om oriktiga uppgifter torde det dock vanligtvis inte vara några svårigheter för den personuppgiftsansvarige att avgöra om det föreligger en felaktig behandling. Typiska exempel på förekomsten av oriktiga uppgifter är att fel personnummer han angetts för en person. Sådana fel är det ofta enkelt för den personuppgiftsansvarige att konstatera på ett objektivt sätt och det torde sällan råda någon oenighet i fråga om uppgifterna är fel eller inte. Det är emellertid inte i alla situationer självklart om en uppgift är oriktig. Det får emellertid bli en fråga för framtida praxis att ge närmare lösningar på problemen med att avgöra under vilka förutsättningar rättelse skall göras.

Regeringen har i beslut den 26 oktober 2000 enligt 16 § lagen (1998:1593) om trossamfund bifallit Romersk-katolska kyrkans ansökan om hjälp av staten med bestämmande, debitering och redovisning av avgifter från dem som tillhör Romersk-katolska kyrkan samt med att ta in avgifterna. Regeringen förutsatte att Romersk-katolska kyrkan skulle ge sina medlemmar information om vad det innebär för den enskilde att avgiften tas in via skattebetalningssystemet (jfr prop. 1998/99:38 s. 230). Inför regeringens beslut inhämtades ett yttrande av dåvarande Riksskatteverket i vilket verket tillstyrkte att hjälpen beviljades. Verket poängterade att Romersk-katolska kyrkans nya stadgar, antagna den 22 juni 2000, innehöll bestämmelser om samtycke till avgiftsskyldighet för samfundets medlemmar och att samfundet därför borde åläggas att informera på ett sådant sätt att medlemmarna var helt införstådda med avgiftsskyldigheten till samfundet och grunderna för den, dvs. samfundets stadgar och aktuell lagstiftning. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Den omständigheten att D.S. inte av länsrätten beretts tillfälle att yttra sig över Romersk-katolska kyrkans stadgar utgör enligt kammarrättens mening inte ett sådant allvarligt fel att det finns skäl att återförvisa målet till länsrätten. - Regeringen har beslutat att medge statlig hjälp med att bestämma, debitera och redovisa avgifter från dem som tillhör Romersk-katolska kyrkan och med att ta in avgifterna. Skatteverket har därför att ombesörja denna uppgift i enlighet med uppgifter som enligt 5 § avgiftslagen lämnas av detta trossamfund till verket på ADB-medium före den 3 december varje år. Det är trossamfundet som enligt 6 § avgiftslagen skall inhämta samtycke av sina medlemmar innan uppgifterna lämnas till Skatteverket. Trossamfundet ansvarar för att så har skett. I enlighet härmed sägs i 8 § avgiftslagen att om staten tvingas betala ut skadestånd till någon på grund av behandling av uppgifter skall det trossamfund som lämnat uppgiften ersätta denna kostnad. - Romersk-katolska kyrkan har valt att i stället för att inhämta samtycke från varje medlem, införa en bestämmelse i sina stadgar (punkt 7) om att avgift skall tas ut enligt avgiftslagen. 4 § avgiftslagen innehåller i sin tur en hänvisning till skattebetalningslagen. Kammarrätten finner att stadgarna härigenom innehåller regler om skyldighet att betala avgift till trossamfundet i den ordning som gäller för skatter och avgifter enligt skattebetalningslagen. Enligt 6 § andra stycket avgiftslagen är förutsättningarna för att ta ut avgiften via skattebetalningssystemet uppfyllda. 13 § PuL är därför inte tillämplig. - En annan fråga är om D.S. fått sådan information om ifrågavarande stadgeändring att han privaträttsligt är skyldig att betala avgiften. Det ankommer inte på allmän förvaltningsdomstol att pröva denna fråga. Eftersom D.S. inte visat att han inte är betalningsskyldig har uppgiften som registrerats om honom inte visats vara felaktig. Uppgiften är också aktuell och både adekvat och relevant sett till ändamålet med databasen. Överklagandet skall därför inte bifallas. - Kammarrätten avslår överklagandet.

D.S. överklagade och yrkade att Regeringsrätten, med ändring av underinstansernas avgöranden, skulle förordna att Skatteverket skulle utplåna de känsliga uppgifter om honom som lagrats i beskattningsdatabasen. Till stöd för sin talan anförde han samma omständigheter som i underinstanserna och tillade bl.a. följande. Kammarrätten har inte beaktat den princip rörande bevisbördans placering och tyngd i registerärenden som Regeringsrätten lagt fast i rättsfallet RÅ 2002 ref. 85, nämligen att en i formellt hänseende fullständig anmälan inte utan vidare kan läggas till grund för registrering, om den registrerade begär rättelse och anför skäl som ger ett inte obetydligt stöd för hans invändningar. Regeringsrätten beaktade särskilt att det rörde sig om ett beslut om registrering som fick påtagliga ekonomiska konsekvenser för den registrerade. Nämnda rättsfall uppvisar stora likheter med det nu aktuella målet.

Skatteverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. D.S. har invänt att förfarandet med stadgarna har varit felaktigt och att avgiftsskyldighet därför inte föreligger. Om stadgarna skulle visa sig felaktiga uppfyller trossamfundet inte längre kravet på samtycke enligt 6 § avgiftslagen. I sådant fall torde regeringen ha att besluta att hjälpen till trossamfundet inte längre skall ges. Skatteverket kan däremot inte rätta enstaka uppgifter på den grunden att stadgarna är felaktiga eller att det förekommit fel vid tillkomsten av dessa. - Det är trossamfundet som ansvarar för att de uppgifter som skickas till Skatteverket är riktiga och som i första hand skall utreda eventuella misstankar om fel. Om en uppgift skulle visa sig felaktig är samfundet skyldigt enligt 28 § PuL att rätta uppgiften och underrätta mottagaren av uppgiften som i sin tur är skyldig att vidta nödvändiga åtgärder. Så sker t.ex. när det gäller uppgifter om medlemmar som lämnas från Svenska kyrkan till Skatteverket. - Rättsfallet RÅ 2002 ref. 85 är inte relevant i förevarande fall eftersom det är stor skillnad beträffande förutsättningarna i de båda fallen. Enskilds påstående att hans namn är felstavat och att han aldrig bott på den adress som finns i en anmälan är uppgifter som objektivt sett är lätta att kontrollera mot uppgifter om den enskildes folkbokföring. Skatteverket har inte några motsvarande möjligheter att kontrollera fakta i det nu aktuella målet.

Datainspektionen anförde i ett av Regeringsrätten inhämtat yttrande bl.a. följande.

Uppgifter om avgiftsskyldighet till ett registrerat trossamfund får behandlas i beskattningsdatabasen bl.a. för bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter och avgifter (1 kap. 4 § 1 och 2 kap. 3 § första stycket 8 SdbL). Enligt 5 § avgiftslagen får de uppgifter som trossamfundet lämnar till Skatteverket endast avse personer som har eller anses ha samtyckt enligt 6 § lagen till att betala avgift till trossamfundet. Om det inte föreligger någon civilrättslig avgiftsskyldighet måste, enligt Datainspektionens uppfattning, en uppgift i beskattningsdatabasen som anger att den registrerade är avgiftsskyldig anses oriktig och uppgiften skall därför rättas (1 kap. 3 § första stycket 3 SdbL och 9 § första stycket g PuL). - Framställs en begäran om rättelse åligger det Skatteverket som personuppgiftsansvarig för beskattningsdatabasen att skyndsamt utreda om de framförda anmärkningarna är befogade, och om så är fallet, snarast vidta korrigering (1 kap. 6 § och 3 kap. 3 § SdbL samt 28 § PuL). Att utredningsskyldigheten åvilar Skatteverket hör bl.a. samman med att myndigheten har bevisbördan för att en uppgift i beskattningsdatabasen är riktig (SOU 1997:39 s. 400). Hur långt utredningsskyldigheten sträcker sig vid påstådda felaktigheter i databasen kan inte generellt anges, utan får avgöras i varje enskilt fall. Mot bakgrund av rättsfallet RÅ 2002 ref. 85 måste det åligga Skatteverket att närmare utreda riktigheten av en uppgift om någon som finns registrerad i beskattningsdatabasen skulle invända och framföra omständigheter som starkt ifrågasätter att han över huvud taget har något med det aktuella trossamfundet att göra. Exempelvis bör trossamfundets yttrande inhämtas. Det skall dock framhållas att en sådan utredning har som enda syfte att fastställa om uppgiften i beskattningsdatabasen är riktig. Något krav på att domstol först måste ha fastställt avgiftsskyldigheten innan verket företar en utredning eller korrigerar en uppgift kan inte uppställas.

Regeringsrätten (2006-02-15, Eliason, Schäder, Stävberg, Lundin, Fernlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringen biföll den 26 oktober 2000, enligt 16 § lagen om trossamfund, Romersk-katolska kyrkans ansökan om hjälp av staten med bestämmande, debitering och redovisning av avgifter från dem som tillhör Romersk-katolska kyrkan samt med att ta in avgifterna. En förutsättning för att sådan hjälp skall ges är att det är fråga om ett trossamfund som registrerats enligt lagen om trossamfund. Kammarkollegiet avgör frågor om registrering av trossamfund (2 § förordningen /1999:731/ om registrering av trossamfund). Registreringen omfattar bl.a. trossamfundets stadgar (8 § första stycket 2 lagen om trossamfund).

Av 2 kap. 3 § första stycket 8 SdbL framgår att uppgifter om avgiftsskyldighet till ett registrerat trossamfund får behandlas i Skatteverkets beskattningsdatabas för tillhandahållande av information som behövs hos verket för fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning och betalning av avgifterna. Enligt 1 kap. 6 § samma lag är Skatteverket personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som verket skall utföra.

Enligt 5 § avgiftslagen skall ett trossamfund som får statlig hjälp varje år på medium för automatisk databehandling till Skatteverket lämna de uppgifter som behövs för att bestämma, debitera, redovisa och ta in avgifterna. Uppgifterna skall gälla för visst inkomstår och får endast avse personer som - med undantag av medlemmar i Svenska kyrkan - har eller anses ha samtyckt enligt 6 § avgiftslagen till att betala avgift till trossamfundet.

Andra registrerade trossamfund än Svenska kyrkan skall enligt 6 § första stycket avgiftslagen - innan uppgifterna lämnas till Skatteverket - inhämta skriftligt samtycke från de personer vilkas avgifter skall tas in. Samtycket skall avse avgiftsskyldigheten till trossamfundet och att avgifterna tas in med statlig hjälp. Om trossamfundets stadgar innehåller regler om skyldighet för medlemmarna att betala avgift till trossamfundet i den ordning som gäller för skatter och avgifter enligt skattebetalningslagen anses dock enligt bestämmelsens andra stycke, medlemmarna ha lämnat sådant samtycke som avses i första stycket.

Enligt 3 kap. 3 § SdbL gäller bestämmelserna i PuL om rättelse vid behandling av personuppgifter enligt SdbL eller anslutande författningar.

Av 28 § PuL framgår att den personuppgiftsansvarige är skyldig att på begäran av den registrerade rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med lagen eller föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen. Framställs en sådan begäran bör - enligt förarbetena till bestämmelsen - den personuppgiftsansvarige skyndsamt utreda om de framförda anmärkningarna är befogade och, om så är fallet, snarast vidta korrigering. Omfattningen av utredningen får bero av de anmärkningar den registrerade framställt i sin begäran (prop. 1997/98:44 s. 133 f.).

I förarbetena till SdbL framhålls att bedömningen av om en uppgift skall anses oriktig eller inte, dvs. om uppgiften skall rättas, måste göras mot bakgrund av vilka krav verksamheten ställer på uppgiftsbehandlingen. Riktigheten av en uppgift som behandlas i beskattningsdatabasen måste således bedömas mot bakgrund av skatteförvaltningens behov av uppgiften i beskattningsverksamheten (prop. 2000/01:33 s. 107 f.).

I det nu aktuella målet har Riksskatteverket (numera Skatteverket), på uppdrag av Romersk-katolska kyrkan, behandlat uppgifter om D.S. i beskattningsdatabasen för att bestämma hans avgiftsskyldighet till kyrkan. Frågan i målet är om det kan anses ha ålegat Riksskatteverket att på begäran av D.S. utplåna de känsliga uppgifter om honom som lagrats i databasen.

Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. D.S:s begäran om att uppgifterna skall utplånas grundar sig på att han inte anser sig ha lämnat samtycke till att han är avgiftsskyldig till Romersk-katolska kyrkan eller till att avgiften tas in med statlig hjälp. Han har vidare anfört att han inte underrättats om stadgarnas innehåll. Stadgarna innehåller inte heller den i 6 § andra stycket avgiftslagen föreskrivna hänvisningen till skattebetalningslagen. Kravet på samtycke enligt avgiftslagen är därför enligt D.S. inte uppfyllt.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

De avgifter som andra trossamfund än Svenska kyrkan tar ut av dem som tillhör trossamfunden är - som anförs i förarbetena till avgiftslagen - av privaträttslig natur. För att avgiften skall kunna tas ut krävs det därför någon form av samtycke från de enskilda medlemmarna. Genom medlemskap i ett trossamfund får enligt förarbetena de enskilda medlemmarna anses ha samtyckt till att betala avgift i enlighet med vad som framgår av stadgarna. Om avgiftsskyldigheten inte framgår av stadgarna skall trossamfundet inhämta skriftligt samtycke från medlemmarna (prop. 1998/99:38 s. 229), se 6 § avgiftslagen. Om samtycke ges via stadgarna bör enligt förarbetena trossamfundet svara för att medlemmarnas skyldigheter klart kommer till uttryck i stadgarna och att medlemmarna informeras om innebörden av avgiftsbetalning via skattesystemet (a. prop. s. 230).

Enligt stadgarna för Trossamfundet Romersk-katolska kyrkan är den som döpts i kyrkan eller som efter dopet i ett annat kristet samfund blivit upptagen i Romersk-katolska kyrkan och som inte anmält sitt utträde, medlem i kyrkan. Medlem är enligt stadgarna skyldig att efter förmåga betala kyrkoavgift vilken hanteras i enlighet med vad som stadgas i lagen av den 1 januari 2000 om avgift till registrerat trossamfund.

I stället för att inhämta skriftligt samtycke från medlemmarna om avgiftsskyldighet till kyrkan och att avgifterna tas in med statlig hjälp har Romersk-katolska kyrkan således valt att införa en bestämmelse om avgiftsskyldigheten i sina stadgar med en hänvisning till avgiftslagens regler i fråga om själva förfarandet.

Såvitt framgår av utredningen i målet bestrider inte D.S. att han är medlem i Romersk-katolska kyrkan.

Mot bakgrund av det ovan anförda finner Regeringsrätten att uppgifterna om D.S. i beskattningsdatabasen har behandlats i enlighet med gällande lagstiftning och att de varit riktiga sett till ändamålet med databasen.

Grund för korrigering av D.S:s personuppgifter enligt 28 § PuL föreligger således inte. Överklagandet skall därför avslås.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2005-11-30, föredragande Norberg, målnummer 2031-04


Litteratur:
Prop. 1997/98:44 s. 133 f.; prop. 1998/99:38 s. 229 och 230; prop. 2000/01:33 s. 107 f.

Rättsfall från Regeringsrätten
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2006-02-15

Målnummer:
2031-04