Länsstyrelses beslut att återförvisa ett ärende om bygglov till byggnadsnämnden har ansetts överklagbart på grund av de riktlinjer för bygglovsfrågans prövning som länsstyrelsen uppställt i beslutet. Prövningstillstånd i kammarrätt.


Lagrum:
22 § förvaltningslagen (1986:223); 34 § andra stycket och 34 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291); 14 a § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar; 13 kap. 4 § plan- och bygglagen (1987:10)

Aktelo AB (bolaget) ansökte om bygglov för en mobiltelefonimast och två teknikbodar på fastigheten Västra Lagnö 1:5 i Österåkers kommun. Byggnadsnämnden avslog ansökan. På talan av bolaget upphävde Länsstyrelsen i Stockholms län byggnadsnämndens beslut och visade ärendet åter till nämnden för fortsatt handläggning. Länsstyrelsens återförvisningsbeslut överklagades av E.S-E. och Å.A. i egenskap av ägare till grannfastigheter och av B.Ö. i egenskap av ägare till den mark där bolaget planerar att uppföra masten. Länsrätten i Stockholms län bedömde målet som ett s.k. blandat mål och överlämnade det till Kammarrätten i Stockholm. Kammarrätten i Stockholm överlämnade målet till Kammarrätten i Göteborg på grund av jäv. Kammarrätten i Göteborg fann att målet inte skulle prövas av regeringen utan av allmän förvaltningsdomstol och visade därför målet åter till länsrätten. Länsrätten fann i beslut den 7 oktober 2003 (mål nr 14701-03) att länsstyrelsens återförvisningsbeslut inte var överklagbart och prövade därför inte överklagandena. Klagandena fullföljde talan hos Kammarrätten i Göteborg, som i beslut den 18 december 2003 vägrade prövningstillstånd.

E.S-E., Å.A. och B.Ö. överklagade sistnämnda beslut och yrkade i första hand att Regeringsrätten skulle återförvisa målet till länsrätten för prövning av länsstyrelsens beslut. I andra hand yrkade de att domstolen med undanröjande av länsrättens och länsstyrelsens beslut skulle återförvisa målet till länsstyrelsen för sakprövning av byggnadsnämndens beslut. De anförde bl.a. följande. Länsstyrelsens beslut är överklagbart eftersom länsstyrelsen har tagit ställning i sakfrågan och givit materiella direktiv om hur byggnadsnämnden skall besluta. Det som har hänt efter länsstyrelsens beslut bekräftar detta. Klagandena åberopade bl.a. Regeringsrättens avgöranden i RÅ 1986 not. 592 och RÅ 1997 not. 269.

Bolaget vidhöll sin uppfattning att det inte var tillräckligt att, som byggnadsnämnden gjort i detta fall, i ett avslagsbeslut enbart hänvisa till ett antal lagrum utan att konkret ange vilka omständigheter som utgör hinder för bygglov.

Byggnadsnämnden avstod från att yttra sig i målet.

Regeringsrätten (2005-12-05, Lavin, Sandström, Almgren, Lundin, Brickman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall kammarrätten meddela prövningstillstånd om anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten kommit.

Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Av praxis framgår att ett återförvisningsbeslut bara får överklagas om det innefattar ett avgörande av en fråga som inverkar på ärendets utgång. Jfr 34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen.

Byggnadsnämnden har i sitt avslagsbeslut konstaterat att den aktuella platsen ingår i ett område som är av riksintresse med hänsyn till stora natur- och kulturvärden och att området skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- och kulturmiljön. Nämnden anförde att en bedömning enligt 2 kap. plan- och bygglagen (1987:10), PBL, gav vid handen att åtgärden var så stor och omfattande att den inte var förenlig med en från allmän synpunkt lämplig användning av mark- och vattenresurserna enligt 1 kap. 1 § samt 3 och 4 kap. miljöbalken, MB. Nämnden fann också att åtgärden skulle utgöra ett så dominerande inslag i miljön att den vid en prövning enligt 3 kap. 1 § PBL inte var förenlig med kraven på en placering som är lämplig med hänsyn till landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Lokaliseringen bedömdes inte heller vara förenlig med kommunens översiktsplan.

Länsstyrelsen, som ansåg att byggnadsnämndens beslutsmotivering var otillräcklig, undanröjde beslutet och återförvisade ärendet till nämnden för fortsatt handläggning. I beslutet anförde länsstyrelsen bl.a. följande.

Länsstyrelsen, som tidigare prövat de sökta åtgärderna som samrådsärende enligt 12 kap. 6 § MB, har i samrådsyttrande den 25 april 2002 inte haft något att erinra mot lokaliseringen från naturvårds-, kulturmiljövårds- och friluftslivssynpunkt. Länsstyrelsen anser mot bakgrund av vad som framgår av bestämmelserna i 3 kap. 6 § och 4 kap. 1 och 2 §§ MB att byggnadsnämnden inte redovisat att sökt åtgärd skulle medföra påtaglig skada på natur- och kulturvärdena om åtgärden medgavs. De skäl som byggnadsnämnden anfört anser länsstyrelsen vara för allmänt hållna och kan inte ligga till grund för att vägra bygglov. - Vad gäller prövningen om anpassningskraven i 3 kap. 1 § PBL är uppfyllda har byggnadsnämnden vidare anfört att den föreslagna åtgärden bedöms utgöra ett så dominerande inslag i miljön, att åtgärden inte är förenlig med kraven på en lämplig placering med hänsyn till landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på den aktuella platsen. - Inte heller i detta avseende har byggnadsnämnden, enligt länsstyrelsens uppfattning, i sitt beslut anfört tillräckliga skäl till varför den sökta åtgärden inte kan tillåtas på avsedd plats. Att byggnadsföretaget skulle skada landskapsbilden eller natur- och kulturvärdena på platsen har inte framkommit i ärendet. - Sammantaget anser länsstyrelsen att byggnadsnämnden i sitt beslut om bygglov inte i tillräcklig omfattning redovisat sådana omständigheter som enligt 2 och 3 kap. PBL kan utgöra skäl att vägra bygglov i det aktuella ärendet.

Regeringsrätten finner att länsstyrelsens uttalanden om den planerade telemastens inverkan på landskapsbilden och på natur- och kulturvärdena samt om byggnadsnämndens bedömningar utgör ställningstaganden i sakfrågor som byggnadsnämnden hade att bedöma i bygglovsärendet. Länsstyrelsens beslut innefattar därför avgörande av frågor som inverkar på ärendets utgång på sådant sätt att beslutet är överklagbart. Vidare har klagandena ägt rätt att föra talan mot beslutet, enär detta gått dem emot. Eftersom det således förekommer anledning till ändring i det slut vartill länsrätten kommit borde kammarrätten ha meddelat prövningstillstånd.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och meddelar E.S-E., Å.A. och B.Ö. prövningstillstånd för prövning i Kammarrätten i Göteborg av deras överklagande av Länsrättens i Stockholm beslut den 7 oktober 2003 i mål nr 14701-03.

Handlingarna överlämnas till kammarrätten för fortsatt handläggning.

Föredraget 2005-07-20, föredragande T. Lindvall, målnummer 717-04

Rättsfall från Regeringsrätten
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2005-12-05

Målnummer:
717-04