En person som utfört ett rån under sådant tvång att han befunnit sig i en nödsituation har, bl.a. med hänsyn till att han ingått i en kriminell gruppering, inte ansetts kunna gå fri från straffansvar enligt bestämmelserna om nöd m.m.

Attunda tingsrätt

Åklagaren väckte talan mot bl.a. D.S. för rån enligt följande gärningsbeskrivning.

D.S. har [¿] den 23 september 2013 på Rosersbergsvägen 27 i Sigtuna uppsåtligen medelst våld och hot om våld på sätt som för G.K. framstått som trängande fara tvingat målsäganden G.K. att öppna ett till henne tillhörande kassaskåp och därifrån tillgripa kontanter om i vart fall 9 000 kr.

Det våld och hot om våld vilket D.S. [¿] vid gärningen använt har bestått i att en av dem upprepat fattat tag om G.K:s armar, ansikte och bål så att smärta och blåmärke uppstått, därefter har endera av de båda hållit en kniv mot G.K:s hals samtidigt som den andre hållit fast hennes armar. Vidare har endera av de båda företett ett pistolliknande föremål för G.K.

Gärningen som D.S. [¿] har utfört innebar vinning för D.S. [¿]. Gärningen innebar skada för G.K.

Ytterligare personer stod åtalade för anstiftan till rånet genom att med hot om våld ha förmått D.S. att utföra det.

D.S. erkände gärningen men bestred ansvar för brott under påstående att han begått gärningen i nöd.

Tingsrätten (rådmannen Susanne Allgårdh samt nämndemännen Agneta Sjöstedt, Michael Harvey och Anders Rosenberg) anförde i dom den 20 februari 2014 följande.

DOMSKÄL

De hörda har uppgivit i huvudsak följande.

---

D.S: Under tiden i häktet sommaren 2013 funderade han mycket och kom då till insikt om att han ville förändra sitt liv. Han hade under denna tid psykologkontakt i syfte att bli fri från sin kriminalitet. När han lämnade häktet den 27 augusti 2013 var han fast besluten att lämna det kriminella livet. Han har varit med i en gruppering från Edsberg där [¿] tre bröder [¿] har ledande roller. Han [¿] har "jobbat" åt dem, dvs. ägnat sig åt kriminell verksamhet, och gjort många affärer med dem. ---.

Killarna i Edsbergsgrupperingen var arga på honom och hävdade att han sagt fel saker i rättegången om Norrvikenrånet. De blev även sura när han berättade att han ville "hoppa av". Samma dag som han häktades, den 27 maj 2013, fick han i uppdrag [¿] att överlämna en pistol till en kille. När han frigavs den 27 augusti 2013 frågade [¿] var pistolen fanns. På grund av hans uppgifter i Norrvikenmålet, hans besked om att han ville hoppa av samt till följd av han inte kunde ge besked om var pistolen fanns hittade [¿] på en skuld,15 000 kr, som D.S. var skyldig att betala till honom. --- Via ett sms fick han senare veta att skulden var 20 000 kr. Eftersom han visste att killarna i Edsbergsgrupperingen [¿] var farliga kunde han inte säga emot. Han var och är dödshotad från flera håll. I maj 2013 blev han beskjuten av några mycket farliga killar som hör till ett Jakobsbergsgäng. När han frigavs i slutet av augusti 2013 gick han till arbetsförmedlingen och socialkontoret och bad att få hjälp, som han tidigare utlovats, för att få skydd. Trots detta fick han ingen hjälp. Han hade ingen bostad och inga pengar. Av rädsla för att bli hittad sov han på olika ställen och ibland även utomhus. Han försökte undvika killarna i Edsbergsgrupperingen. Någon vecka efter det att [¿] krävt honom på betalning av "skulden" träffade han killarna från Edsberg igen och blev återigen krävd på pengar. Vad han minns blev han slagen då. Han blev rädd och började gömma sig för dem. Han var hemlös och bodde på olika platser, även utomhus.

Den 23 september 2013 var han på väg med buss för att besöka sin mor, som bor i Edsberg. Vid två-tiden på eftermiddagen steg han av bussen vid Edsbergsskolan och skulle fortsätta den ca tre minuter långa promenaden hem till modern. När han gick över Skyttevägen stannade en bil, en mörkröd Ford Escort eller Ford Mondeo. Personerna i bilen ropade. --- Han fick slag i ansiktet och blev tillfrågad varför han gömt sig. Han hade inget svar att ge. De krävde honom på pengar. Han bad att få två månader på sig att ordna fram pengarna och utlovade att ge sin första lön till dem. [¿] tog då fram en silverfärgad revolver och la sin hand vid förarasätets ryggstöd så att man såg den och även kulorna. Han såg t.o.m. att det var kaliber 7,65 på kulorna. [¿] sa att D.S. skulle genomföra ett rån åt dem. [¿] tog fram en svart pistol och tog ut magasinet så att kulorna blev synliga. [¿] satte tillbaka magasinet igen, mantlade pistolen (gjorde den skjutklar), la sin arm över honom och riktade den mot D.S. huvud och sa "du ska göra rånet". Pistolen vidrörde hans huvud. Han bad om en månad för att jobba ihop till "skulden". [¿] blev arg och flyttade pistolen från hans huvud och la den vid hans ben. Han såg [¿] finger och hur [¿] var nära att skjuta honom i benet. [¿] lugnade ner sig och sa "du ska göra rånet, annars kommer jag att skjuta dig och vi kommer att göra illa din mamma". [¿] nämnde även att [¿] befann sig utanför D.S. mors bostad och angav den rätta koden till moderns port. Han var rädd och trodde att han skulle dö. Om han hade vägrat hade [¿] skjutit direkt. Under tiden som detta pågick, ca 45 minuter, åkte bilen runt i Edsberg. Han visste inte vad han skulle göra. --- De åkte vidare till Rosersberg där [¿] pekade ut butiken som skulle rånas. De fortsatte sedan i bilen tillbaka till Edsberg där bilen parkerades. --- Han satte sig därefter på förarplatsen och [¿] i baksätet. Han var orolig, bl.a. eftersom han uppfattade att [¿] stod utanför moderns port med den rätta portkoden och redo att skada henne om han inte gjorde som han blivit tillsagd. [¿] sa åt honom att ta bort de flaskor som fanns i bilen och tvätta bort alla fingeravtryck i bilen. --- Han misstänkte att [¿] var med för att hålla koll på honom. Han kunde därför inte göra något annat än att fullfölja ordern han fått. Han och [¿] åkte vidare i bilen, som var automatväxlad, till Rosersberg där han parkerade. De gick ur bilen och ställde sig mittemot butiken. --- Han och [¿] gick in i butiken. ---

Han sprang ut ur butiken ---. Han [¿] hoppade in i bilen och körde raka vägen till sportfältet i Edsberg för att lämna över pengarna så fort som möjligt. --- Han gav väskan med pengarna till [¿], som kontrollerade innehållet och konstaterade att D.S. var skyldig "tio lax" till. Han hade själv inte räknat pengarna och behöll inte några pengar före egen del. Rånet skedde under tidspress samtidigt som både hans eget och hans mors liv stod på spel. Dessutom visste han inte om han kunde lita på [¿]. Han kunde därför inte riskera att gå till polisen utan kände sig tvungen att genomföra rånet. Även om han hade dålig ekonomi behövde han inte genomföra rånet för att få mat för dagen. Han hade vänner som han kunde äta hos. ---

Tingsrättens bedömning

---

När det därefter gäller åtalen mot [¿] och D.S. är genom deras egna berättelser - som vinner stöd av framför allt G.K:s, men till viss del även av C.N:s, uppgifter samt fotografier, journalutdrag, utlåtande från SKL samt övrig utredning - styrkt att de gemensamt och i samförstånd utfört rånet på sätt som anges i gärningsbeskrivningen och att D.S. då hållit en kniv, i vart fall, i omedelbar närhet till G.K:s hals samt att det varit [¿] som företett ett pistolliknande föremål.

Beträffande D.S. invändning om nöd gör tingsrätten följande överväganden.

Av 24 kap. 4 § första stycket brottsbalken följer att en gärning som någon begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig. Enligt andra stycket föreligger nöd när fara hotar liv, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse.

Vad gäller en invändning om nöd gäller - liksom i fråga om en nödvärnsinvändning - att åklagaren måste förebringa så mycket bevisning att invändningen om nöd respektive nödvärn framstår som obefogad. Samma måste antas gälla för det fall åklagaren, i motsats till den tilltalade, gör gällande att gärningen är oförsvarlig. Åklagaren har anfört följande. D.S. har inte befunnit sig i en nödsituation eftersom han haft möjlighet att dra sig ur rånet och kontakta andra för att på så sätt få hjälp och undvika att de hot han utsatts för skulle realiseras. Detta gäller framför allt den tidpunkt i händelseförloppet då [¿] greps av [¿]. D.S. kunde vid det tillfället ha valt att kontakta polis i stället för att överlämna pengarna och sedan dra sig undan och resa iväg till Indien. Angående D.S:s möjlighet att avstå från rånet gör tingsrätten följande överväganden. D.S. har av [¿] allvarligt hotats för att genomföra rånet. Hoten har skett strax innan [¿] startade färden mot rånplatsen. D.S. förklaring till [¿] närvaro i bilen och vid rånet - att denne medföljde som en slags kontrollant av att rånet genomfördes - och därmed i praktiken hindrade D.S. från att avbryta rånet är inte vederlagd och kan inte lämnas utan avseende. D.S. befann sig under stark tidspress och förväntades överlämna rånbytet inom en viss tid samtidigt som han kände rädsla av att en främmande och hotfull person befann sig utanför hans mors bostad. Personen skulle dessutom ha tillgång till moderns portkod. Härtill kommer att [¿] hörde till en kriminell gruppering och att det för D.S. var väl känt att de var farliga. Vid angivna förhållanden har åklagaren inte förmått motbevisa att D.S. handlade i nöd. Med hänsyn till den nöd (hot mot liv och hälsa) nödhandlingen (rånet) var ägnad att avhjälpa samt till omständigheterna vid rånet - varvid tingsrätten särskilt beaktar det förhållandet att D.S, genom sina yttranden till [¿] var angelägen om att G.K. inte skulle skadas - var gärningen (rånet) inte oförsvarlig. Åtalet mot D.S. ska på grund härav lämnas utan bifall.

DOMSLUT

Åtalet mot D.S. ogillas.

Svea hovrätt

Åklagaren och målsäganden G.K. överklagade tingsrättens dom och yrkade bl.a. att hovrätten skulle döma D.S. för rån.

D.S. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättsråden Christian von Szalay och Anna-Karin Winroth, referent, adjungerade ledamoten Christina Sundblad samt nämndemännen Barbro Nordlöf och Raouf Ayoub) anförde i dom den 9 maj 2014 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Skuld

När det gäller åtalet mot D.S. finner hovrätten i likhet med tingsrätten utrett att han gjort sig skyldig till den rångärning som åklagaren påstått. Beträffande D.S:s invändning om att han handlat under tvång och därför ska gå fri från ansvar enligt bestämmelserna om nöd gör hovrätten följande överväganden.

Även om de uppgifter D.S. lämnat om bakgrunden till rånet inte räcker för att grunda fällande domar för anstiftan till rånet [¿], får de i huvudsak godtas vid prövning av nödinvändningen. Mot den bakgrunden får D.S. anses ha utfört rånet under sådant tvång att han kan sägas ha befunnit sig i en nödsituation. För att en nödhandling ska vara fri från straffansvar krävs dock att den varit försvarlig. För bedömning av om en nödhandling varit försvarlig ska hänsyn tas till farans beskaffenhet, den skada som annan åsamkas och omständigheterna i övrigt (24 kap. 4 § första stycket brottsbalken).

Utrymmet för att anse ett så allvarligt brott som rån försvarligt med hänvisning till att det utförts under tvång får anses ytterst begränsat. Det gör sig särskilt gällande när, som i det aktuella fallet, den tvungne kan sägas ha bidragit till den uppkomna nödsituationen genom sitt deltagande i en kriminell gruppering. Den omständigheten att D.S. utfört rånet under hot om våld fritar honom alltså inte från straffansvar. Det bör under nu angivna förhållanden inte heller komma i fråga att tillämpa 29 kap. 3 § första stycket 5 brottsbalken vid bedömningen av rångärningens straffvärde. Åtalet mot D.S. ska alltså bifallas och tingsrättens dom ändras i enlighet med detta.

Påföljd

D.S. dömdes senast den 27 augusti 2013 för bl.a. medhjälp till rån till skyddstillsyn jämte fängelse 3 månader. Han ska nu dömas för rån. Fråga är alltså om ett snabbt återfall i likartad, allvarlig brottslighet under pågående prövotid. För nu aktuellt brott ska han därför dömas till ett särskilt fängelsestraff. Straffvärdet för gärningen för en vuxen är som tingsrätten funnit 2 år 6 månader. Med beaktande av D.S. relativa ungdom ska fängelsestraffets längd bestämmas till fängelse 1 år 8 månader. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på följande sätt. Hovrätten - som tillämpar 29 kap. 7 § första stycket och 34 kap 1 § första stycket 2 brottsbalken - dömer D.S. för rån enligt 8 kap. 5 § första stycket brottsbalken till fängelse 1 år 8 månader.

Hovrättens dom meddelad: den 9 maj 2014.

Mål nr: B 2361-14.

Lagrum: 24 kap. 4 § brottsbalken.

RH 2014:29

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2014-05-09

Målnummer:
B2361-14