Hyresnämndsmål. Hovrätten fann att hyresgästen genom oaktsamhet orsakat brand i lägenheten. Hovrätten konstaterar att det förhållandet att en hyresgäst orsakat brand i lägenheten allmänt sett är ett allvarligt åsidosättande av de hyresrättsliga förpliktelserna och typiskt sett ett sådant som leder till att hyresavtalet upphör. En skälighetsbedömning ska dock alltid göras utifrån förhållandena i det enskilda fallet. Risken för upprepning ska då vägas in. Vid en samlad bedömning fann hovrätten att det skulle vara oskäligt att låta hyresavtalet upphöra.

Hyresnämnden i Göteborg

F.S. hyr en lägenhet av Göteborgs stads bostadsaktiebolag (bostadsbolaget). Genom en brand i lägenheten den 22 juli 2012 blev lägenheten mer eller mindre totalförstörd. Bostadsbolaget sade upp hyresavtalet till den 31 december 2012 och yrkade i första hand att avtalet inte skulle förlängas. I andra hand yrkade bostadsbolaget att hyresvillkoren under ett års tid skulle ändras på så sätt att hyrestiden bestämdes till en månad i taget med fjorton dagars uppsägningstid.

F.S. motsatte sig att hyresavtalet skulle upphöra men medgav andrahandsyrkandet.

Bostadsbolaget anförde bl.a. följande. F.S. har av vårdslöshet orsakat brand i lägenheten genom att antända en soffa med en cigarettändare. I polisanmälan upprättad samma dag som branden anges att brandorsaken var att F.S. stuckit in armen under soffan för att med hjälp av en tändare leta efter en fjärrkontroll.

F.S. anförde bl.a. följande. Han har inte orsakat branden genom vårdslöshet. Han råkade tappa glöd från en cigarett i soffan när han skulle gå och svara i telefon i köket. Han trodde att han borstat bort all aska, men lyste för säkerhets skull också med en ficklampa under soffan. Efter en stund kände han en konstig lukt och gick tillbaka till vardagsrummet. Han såg då att det rykte från soffan. När han lyfte på en soffkudde slog eldsflammor upp i ansiktet på honom. Han tappade upp vatten i badkaret och försökte därefter förgäves med ett par hinkar vatten att släcka branden. Han ringde sedan brandkåren och lämnade lägenheten. Han varnade på vägen ut sina grannar. Han har numera slutat att röka inomhus.

Hyresnämnden (tf. hyresrådet Stefan Lönqvist samt intresseledamöterna Britt-Marie Törnqvist och Kågan Karlsson) anförde i beslut den 4 februari 2013 följande.

SKÄL

Av utredningen i målet får till en början anses framgå att det var F.S. och ingen annan som på ett eller annat sätt orsakade den omfattande branden i lägenheten söndagen den 22 juli 2012 omkring kl. 17.00. Det finns heller inget som tyder på något annat än att elden startat i soffan i vardagsrummet. Enbart genom de av bostadsbolaget åberopade skriftliga uppgifterna från polisanmälan och de åberopade fotografierna kan det - mot F.S:s bestridande - inte anses bevisat att elden skulle ha uppstått på sätt bostadsbolaget i första hand - dvs. genom att F.S. skulle ha lyst med cigarettändare under soffan när han letade efter fjärrkontrollen - gjort gällande. Detta särskilt som F.S. under sanningsförsäkran lämnat en i väsentliga delar trovärdig alternativ förklaring till brandens uppkomst. Vad F.S. berättat i dessa delar - vilka uppgifter också vinner visst inte obetydligt stöd av vad hans mor M.S. uppgett under vittnesförhöret med henne - om uppkomsten av branden och händelseförloppet därefter ska därför i allt väsentligt läggas till grund för nämndens bedömning.

Uppenbart har F.S. inte varit tillräckligt noggrann när han trodde sig helt ha släckt den i soffan tappade cigarrettglöden, för att kort därefter gå ut i köket för att laga mat. I detta ligger en enligt nämndens mening viss inte helt obetydlig oaktsamhet eller försumlighet från F.S. sida. Vidare synes F.S. inte heller ha reagerat på det kanske mest optimala sättet när han väl förstod att det brann i soffan; av allt att döma tycks hans larmsamtal ha fördröjts i vart fall något av att han först och helt förgäves försökte att själv släcka branden genom att tappa upp vatten i badkaret. Å andra sidan framstår det som rimligt att en person, i en sådan här säkert chockartad situation, kanske inte alltid handlar på det mest rationella sättet; och det får möjligen särskilt gälla en person som F.S. med de lite speciella problem i form av DAMP-problematik och epilepsi som han ostridigt har. Vidare får det anses framgå att F.S. till följd av det nu omnämnda får anses ha ett särskilt skyddsvärt intresse av få behålla lägenheten och att det - trots det enligt ovan inträffade som enligt nämndens mening inte kan ses som en ren olyckshändelse - skulle vara oskäligt mot honom att låta hyresavtalet upphöra. Det finns enligt nämndens mening inte heller något som talar för att det skulle föreligga någon förhöjd risk för att något liknande skulle kunna inträffa i framtiden. F.S. - som av allt döma förlorade en stor mängd värdefull egendom vid branden - har med största sannolikhet lärt sig en läxa som han sent eller aldrig kommer att glömma.

Sammanfattningsvis finner nämnden att F.S. av viss inte obetydlig oaktsamhet orsakat den omfattande branden i lägenheten, men att han ändå sammantaget inte kan anses ha åsidosatt sina förpliktelser som hyresgäst i så hög grad att hyresavtalet skäligen inte bör förlängas. Däremot föreligger det mot bakgrund av det ovan sagda enligt nämndens mening skäl att bifalla bostadsbolagets andrahandsyrkande, vilket också har medgetts av F.S. Med ogillande av bostadsbolagets yrkande om att hyresavtalet ska upphöra, men med bifall till bostadsbolagets andrahandsyrkande ändrar hyresnämnden endast på så sätt villkoren för den fortsatta uthyrningen att hyresavtalet under ett års tid ska löpa en månad i taget med fjorton dagars uppsägningstid.

BESLUT

1. Göteborgs stads bostadsaktiebolags yrkande om att hyresavtalet har upphört att gälla den 31 december 2012 lämnas utan bifall.

2. Hyresnämnden ändrar endast på så sätt villkoren för den fortsatta uthyrningen att hyresavtalet från och med den 1 februari 2013 till och med den 31 januari 2014 ska löpa en månad i taget med fjorton dagars uppsägningstid.

Svea hovrätt

Bostadsbolaget överklagade hyresnämndens beslut och yrkade att hovrätten skulle i första hand bifalla bolagets yrkande i hyresnämnden att hyresavtalet skulle upphöra och i andra hand att hyresvillkoren skulle ändras i enlighet med hyresnämndens beslut. Bostadsbolaget anförde bl.a. följande. Det vidhålls att branden började under soffan. Kostnaden för att återställa lägenheten har uppgått till 340 000 kr.

F.S. motsatte sig att hyresnämndens beslut skulle ändras. Han anförde bl.a. följande. Förundersökningen lades ned redan i december 2012. Något regelrätt förhör hölls aldrig med honom. Någon brandorsaksutredning har heller inte utförts och hans försäkringsbolag har ersatt honom för lösöret. Sedan den 24 juli 2013 bor han åter i lägenheten.

Hovrätten (hovrättsråden Ulrika Ihrfelt och Dan Öwerström, referent, samt f.d. hovrättsrådet Måns Edling) anförde i beslut den 17 oktober 2013 följande.

SKÄL

Av utredningen framgår att parkettgolvet var kraftigt brandskadat på den plats där soffan stått. Enligt brandmannen P.L. talar detta för att branden börjat under soffan. På grund härav och av vad som i övrigt framkommit i utredningen finner hovrätten att det är mest sannolikt att branden börjat där. F.S. har orsakat branden genom oaktsamhet. Hans handlande har varit sådant att han måste anses ha allvarligt åsidosatt sina skyldigheter som hyresgäst.

Frågan om hyresavtalet ska förlängas eller inte ska i detta fall bedömas med tillämpning av 12 kap. 46 § första stycket 2 jordabalken. Enligt bestämmelsen sker prövningen efter en skälighetsbedömning.

Att en hyresgäst orsakat brand i lägenheten är allmänt sett ett allvarligt åsidosättande av de hyresrättsliga förpliktelserna och typiskt sett ett sådant som leder till att hyresavtalet upphör. Bedömningen måste dock alltid utgå från förhållandena i det enskilda fallet. I flera överrättsavgöranden där hyresavtalet inte förlängts har hyresgästen gjort sig skyldig till mordbrand eller orsakat branden genom grov oaktsamhet. Ofta har missbruksproblem eller psykisk sjukdom funnits med i bilden.

Enligt hovrättens mening bör risken för upprepning vägas in. Om branden kan sägas ha en koppling till hyresgästens livsföring eller annars till hans eller hennes personliga förhållanden kan detta skapa en förklarlig oro för att händelsen skulle kunna upprepas. Om branden däremot - fastän den i och för sig orsakats av oaktsamhet - framstår som en engångsföreteelse och om hyresgästen, när branden väl uppstått, vidtar de åtgärder som står till buds för att begränsa brandens omfattning och risken för att andra som vistas i fastigheten kommer till skada kan bedömningen bli en annan.

F.S. hyr prövningslägenheten genom ett sedvanligt hyreskontrakt. Han har förnekat att han skulle ha särskilda förutsättningar att skaffa annan bostad. Hovrätten godtar den uppgiften. Inte heller F.S. medicinska handikapp föranleder att hans besittningsskydd bör bedömas annorlunda än vad som gäller för hyresgäster i allmänhet.

F.S. har bott i lägenheten i femton år och det har inte påståtts att han tidigare skulle ha misskött sig som hyresgäst. När branden uppstått har han efter förmåga försökt släcka den och, när detta misslyckats, tillkallat brandkåren och i övrigt gjort vad han kunnat för att varna de kringboende. Hans handlande i detta skede kan inte betecknas som oaktsamt. F.S. har nu flyttat tillbaka till lägenheten. Han har uppgett att han slutat röka inomhus. Det har inte framkommit något beträffande hans livsföring som ger anledning till oro för framtiden om han skulle bo kvar i lägenheten. Det har inte påståtts att hans handikapp skulle medföra någon egentlig risk för ett upprepande.

F.S. har i och för sig allvarligt åsidosatt sina förpliktelser. Vid en samlad bedömning finner dock hovrätten att det ändå skulle vara oskäligt att låta hyresavtalet upphöra. Hyresavtalet bör i stället förlängas att under en prövotid gälla med förkortade hyres- och uppsägningstider i enlighet med hyresnämndens beslut.

HOVRÄTTENS AVGÖRANDE

Hovrätten avslår överklagandet

Hovrättens beslut meddelat: 2013-10-17.

Mål nr: ÖH 1934-13.

Lagrum: 12 kap. 46 § första stycket 2 jordabalken.

RH 2014:12

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2013-10-17

Målnummer:
ÖH1934-13