Fråga om det med hänsyn till proportionalitetsprincipen i 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken funnits tillräckliga förutsättningar för fortsatt häktning av tilltalad, som dömts av tingsrätten för försök till grovt narkotikabrott m.m. till åtta års fängelse och som vid hovrättens prövning av frågan varit frihetsberövad i målet i drygt två år fyra månader.

Stockholms tingsrätt

Tingsrätten (rådmannen Sakari Alander och f.d. rådmannen Hans Cederberg samt nämndemännen Heidie Nordblom, Britt Haselwanter, Kjell Sevefjord och Gert Abelt) dömde den 8 mars 2013 A.N. för försökt till grovt narkotikabrott och försök till grov narkotikasmuggling till fängelse åtta år samt beslutade att han, då det fortfarande förelåg såväl flyktfara som risk för fortsatt brottslighet, skulle kvarbli i häkte tills domen i ansvarsdelen vunnit laga kraft mot honom.

Svea hovrätt

Sedan A.N. överklagat tingsrättens dom inkom han till hovrätten med en skrivelse där han yrkade i första hand att omedelbart bli försatt på fri fot och i andra hand att häktningsfrågan skulle prövas vid muntlig förhandling.

Hovrätten (hovrättsråden Niklas Wågnert, Magnus Ulriksson, referent, och Marianne Lishajko) anförde, efter att ha hållit sammanträde vid vilket A.N. var personligen närvarande, i beslut den 3 maj 2013 följande.

SKÄL

Rätten får häkta den som på sannolika skäl är misstänkt för brott, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns - i ett fall som detta - risk för att personen dels avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff, dels fortsätter sin brottsliga verksamhet. Häktning får dock - enligt den så kallade proportionalitetsprincipen - endast ske om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte. (Se 24 kap. 1 § rättegångsbalken.)

Beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet får meddelas om skäl till häktning föreligger, men det kan antas att syftet med häktningen kan tillgodoses genom sådant beslut (25 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken). Även för sådana åtgärder ska proportionalitetsprincipen beaktas (25 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken). Rätten får i beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet ställa upp villkor som behövs för den misstänktes övervakande (25 kap. 2 § rättegångsbalken).

A.N. är av tingsrätten dömd för försök till grovt narkotikabrott och försök till grov narkotikasmuggling och är alltså på sannolika skäl misstänkt för de brotten. Det finns risk för att han dels avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff, dels fortsätter sin brottsliga verksamhet.

Frågan för hovrätten är om skälen för häktning uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för A.N. Om så inte är fallet ska han inte längre vara häktad.

A.N. är av tingsrätten dömd till åtta års fängelse. Han har överklagat tingsrättens dom och yrkat att han ska frikännas, medan åklagarna har yrkat att han döms till ett längre fängelsestraff. För det fall hovrätten fastställer tingsrättens dom ska han - med beaktande av villkorlig frigivning - avtjäna fem år och fyra månader i fängelse. Han har varit frihetsberövad i detta mål sedan den 27 december 2010.

A.N. har från den nyssnämnda dagen till den 18 september 2012, med undantag av någon dag, varit föremål för restriktioner som inneburit att hans kontakter med omvärlden kraftigt beskurits. Därefter har Kriminalvården, enligt vad som kommit fram, beslutat om särskilda kontroll- och tvångsåtgärder som i praktiken inneburit att förhållandena har varit desamma. Det saknas anledning att ifrågasätta A.N:s uppgifter om att han farit illa av att vara i stort sett isolerad under så lång tid. Enligt vad som kommit fram genom A.N:s uppgifter är det avsett att hans situation på häktet inte skulle ändras under den tid som rättegången i hovrätten pågår.

En proportionalitetsbedömning innebär en avvägning mellan olika hänsyn. En mindre ingripande tvångsåtgärd ska väljas framför en mer ingripande om den tillgodoser det eftersträvade syftet. Proportionalitetsprincipen får allt större betydelse ju längre ett frihetsberövande varar. Det är omständigheterna i det enskilda fallet som avgör om häktning skulle strida mot denna princip. (Se rättsfallet NJA 2011 s. 518.)

A.N. riskerar att dömas till ett förhållandevis långt fängelsestraff. Han har dock suttit frihetsberövad under en mycket lång tid. Han berörs endast av en åtalspunkt i målet och rättegången i hovrätten beräknas vara slutförd först i januari 2014.

På grund av det anförda, och med särskild hänsyn tagen till de förhållanden under vilka A.N. har varit frihetsberövad, överväger inte längre skälen för häktning det intrång och men i övrigt som en häktning innebär för honom. Eftersom det finns risk för att A.N. avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff samt att han fortsätter sin brottsliga verksamhet anser hovrätten att han ska meddelas reseförbud med anmälningsskyldighet.

SLUT

Hovrätten upphäver tingsrättens häktningsbeslut och meddelar i stället A.N. reseförbud med villkor för honom att dels lämna ifrån sig sitt pass, dels anmäla sig hos polisen enligt följande. - - -

Om A.N. överträder reseförbudet eller inte anmäler sig när han är skyldig att göra det ska han omedelbart anhållas eller häktas, om det inte är uppenbart att det saknas skäl för det.

Hovrättens beslut meddelat: den 3 maj 2013.

Mål nr: B 2856-13.

Lagrum: 24 kap. 1 § samt 25 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken.

Rättsfall: NJA 2011 s. 518.

RH 2013:42

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2013-05-02

Målnummer:
B2856-13