Två väktare som gjort ett obefogat ingripande mot en nattklubbsgäst har dömts för misshandel och olaga frihetsberövande. Straffvärdet har bedömts uppgå till fängelse tre månader men påföljden bestämdes till villkorlig dom och böter då ingen av dem kunde räkna med att i framtiden få arbeta som ordningsvakter.


Lagrum:
3 kap. 5 § och 4 kap. 2 § andra stycket brottsbalken (1962:700); 13 § och 29 § polislagen (1984:387)

Göteborgs tingsrätt

Åklagaren yrkade vid tingsrätten ansvar å M.G. och H.M.S. för misshandel och olaga frihetsberövande och påstod därvid, såsom han slutligen utformade sin talan: M.G. och H.M.S. har den 23 maj 2010 på Vasagatan i Göteborg gemensamt och i samförstånd med varandra uppsåtligen tillfogat P.T. svullnad, rodnad och smärta genom att ta tag i honom och trycka ner honom på marken så att hans panna slogs i marken. M.G. och H.M.S. har vid samma tillfälle gemensamt och i samförstånd berövat P.T. friheten genom att belägga honom med handfängsel.

P.T. biträdde åtalet och yrkade att tingsrätten skulle förplikta M.G. och H.M.S. att solidariskt till honom utge skadestånd med 20 000 kr jämte ränta. Av beloppet avsåg 15 000 kr ersättning för kränkning och 5 000 kr ersättning för sveda och värk.

Tingsrätten (rådmannen Monika Ålund samt nämndemännen Anders Moberg, Mia Thylander och Gina Karlsson) anförde i dom den 20 oktober 2011 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Av tingsrättens redovisning av vad åklagaren anfört till utveckling av talan framgår att det i protokollet över fängselbeläggning anges att fängsel anbragts kl. 02.35, att överlämnade till polis skett kl. 02.49 samt att fängsel var borttaget kl. 02.50.

Ansvarsfrågorna

M.G. har bestritt ansvar. Han har därvid förnekat gärningen, dock att han erkänt att han belagt P.T. med handfängsel. Han har gjort gällande att detta inte är straffbart eftersom det var befogat att använda handfängsel på P.T. med hänsyn till hur denne betedde sig vid tillfället.

H.M.S. har förnekat gärningen.

I tingsrätten har hörts M.G., H.M.S., P.T. och vittnet E.A. Dessa har berättat bl.a. följande.

P.T: Han hade varit hemma hos en kompis som fyllde år innan de gick till Restaurang Valand. Han uppskattar att han druckit sju - åtta öl under hela dagen, med början ca kl. 14.00-15.00. Han kände att han var påverkad men han var inte berusad. Han minns händelsen ganska väl. - När han kom till Valand blev han först avvisad på grund av att vakterna tyckte att han var för berusad. Vakten sa till honom att gå och "dricka en kopp kaffe". Han gjorde detta och fick cirka 10-15 minuter senare komma in på Valand. När han varit inne i ungefär 30 minuter kom H.M.S. fram till honom på dansgolvet och sade till honom att gå därifrån. Han vet inte vad anledningen var till avvisningen. H.M.S. följde honom ut och lämnade av honom vid entrén. Ute på gatan stannade P.T. till en kort stund. Han var då några meter utanför avspärrningen med rep som är vid entrén. Det stod en del folk på insidan av repen och köade för att komma in. Medan han stod utanför pratade han med en tjej i närheten. Han var då inte på något sätt i kontakt med någon av vakterna, som stod i dörren. Under tiden rökte han en cigarett, som han sedan släppte och släckte. Han fimpade den framför sig på marken, inte i riktning mot någon person. Samtidigt började han ensam gå i riktning från Valand. När han hade kommit cirka 10-15 meter bort från avspärrningarna kom två personer upp bakifrån. De tog tag i hans axlar och överarmar. De var ganska hotfulla och aggressiva och "buffade" omkring honom. Sättet de uppförde sig på var aggressivt. De tryckte ned honom så att han kom ganska hårt på asfalten. Det var som när man faller rakt mot marken utan att kunna ta emot sig. De höll i båda hans armar. Han kände smärta men var mest rädd i alla fall. Han slog i huvudet ganska hårt mot marken. Det gjorde ont och det var då han fick skadan med bulan i pannan. Han gjorde först motstånd och kan då ha krängt med kroppen eftersom de höll i hans armar och han visste i det läget inte vilka det var som kom så här bakifrån och blev därför blivit väldigt rädd. När han låg på marken fick han handfängsel på sig. Först då förstod han att de måste vara ordningsvakter. De sa dock inget själva om att de var ordningsvakter. De sa inte heller något om att de skulle sätta på honom handfängsel. Han är helt säker på att M.G. var en av dem som tryckte ned honom på marken. Han är inte lika säker på att H.M.S. var den andre. Han låg på marken med handfängsel i ungefär 5-10 minuter. Sedan lyfte vakterna upp honom från marken på ett ganska brutalt sätt, som gjorde ont i armarna. Han undrade vad som skulle hända med hänsyn till deras bryska uppträdande. Han leddes därefter av de två vakterna, som gick en på vardera sidan om honom, cirka 10-15 meter in till ett rum vid sidan av huvudentrén. Där inne satte de honom på knä på golvet, fortfarande med handfängsel på. De gick sedan och han lämnades där på detta sätt. Det gick att se i rummet men inte så bra för det var ganska mörkt. En annan, tredje, man fanns då i utrymmet och väntade. Några sekunder efter att de båda vakterna hade lämnat rummet fick han ett knytnävsslag i ansiktet av den okände mannen som var där. Efter ett tag kom polisen dit. P.T. hade fått stå på knä i rummet hela tiden till dess. Han stod därför på knä i halvmörkret i ungefär 15 minuter innan polisen kom. Tiden var svår att uppskatta för det kändes som en evighet. Han tänkte medan han stod på knä "varför sitter jag här på knä och hur ska jag komma härifrån". Han tänkte att han kanske aldrig skulle komma därifrån och få se sina anhöriga mer. - Han vet inte vad anledningen till de tilltalades ingripande var. Han hade absolut inte varit otrevlig eller aggressiv mot ordningsvakterna och det hade inte heller varit något tjafs dem emellan. Han hade inte kastat cigaretten i riktning mot vakterna. När de kom upp bakifrån hade han inte uppfört sig våldsamt, även om han kan ha krängt lite med kroppen eftersom han blev rädd och inte visste vad som hände. - Han fick av händelsen, då han trycktes med huvudet före mot asfalten, svullnad och rodnad i pannan, vilket han kände av i ett par veckor. Han upplevde händelsen som mynnade ut i att han fick sitta på knä i rummet med handfängsel som otroligt otäck. Den har givit honom sömnproblem och mardrömmar. Vidare har han fått svårt med att vara ensam hur som helst och svårt med att gå ut. Han har också svårt för att vara instängd i små utrymmen. Fånigt nog, så har han även blivit mörkrädd. Effekterna varade ett par månader men har som väl är klingat av en del efter hand. Han orkar dock fortfarande inte med att gå ut på krogen. Han har inget förtroende för vakterna som står vid krogarna längre.

M.G: Han har varit ordningsvakt i sju år och arbetade vid det aktuella tillfället som ordningsvakt vid Valand. Han nekade P.T. inträde vid entrén på grund av berusning och föreslog att denne borde ta något att äta och dricka och komma tillbaka senare. P.T. blev litet upprörd över detta, men lämnade ändå platsen. P.T. kom tillbaka lite senare och M.G. släppte då in honom, men uppmanade honom att "ta det försiktigt med alkoholen" därinne. En stund senare blev P.T. avvisad igen på grund av berusning, och var väldigt upprörd när han kom ut. P.T. kallade då vakterna för glåpord såsom "vaktjävlar" och "fittdjävlar". Sådant är tyvärr vanligt och M.G. brydde sig inte så mycket om det. Han såg sedan att P.T. stod inne i Valands fållor med avspärrningsrep och rökte en cigarrett. Cigarretten var nästan upprökt när P.T. knäppte iväg den med fingrarna, så att den träffade H.M.S., som var två - tre meter ifrån, i ryggen. M.G. uppfattade detta som ordningsstörande. M.G. gick då fram till P.T. och tog denne lätt i armen för att avlägsna honom från det inhängnade området. P.T. hade inte hörsammat avvisningen och därför blev nu ett avlägsnande aktuellt. P.T. blev nu väldigt våldsam och viftade med armarna samt krängde med kroppen då M.G. tog honom i armen. H.M.S. kom då fram på ett par sekunder för att stötta M.G. Det blev handgemäng och de tre hamnade på marken. Han kommer inte ihåg exakt hur de fick ner P.T. på marken, men tror att de tog tag i P.T:s arm och tryckte ner honom. Han märkte inte om P.T:s huvud slog i marken. P.T. fortsatte att försöka slingra sig och kränga med kroppen. Han försökte även att sparka bakåt. P.T. låg då på bröstet. M.G. och H.M.S. beslöt då att P.T. skulle beläggas med handfängsel. Så fort situationen lugnade ner sig, hjälpte de P.T. att ställa sig upp. De kontaktade sedan myndigheterna och överlämnade P.T. till polis. - Han har ingen minnesbild av att han tagit P.T. till varuintaget, såsom han sagt i tidigare polisförhör, eller att denne lämnats där på knä med handfängsel. Det har gått lång tid sedan händelsen och det har inträffat många incidenter, vilket gör det lätt att blanda ihop olika tillfällen. Det stämmer att det finns ett varuintag på baksidan. De tar ibland dit personer som varit med i incidenter.

H.M.S: Han stod i entrén när M.G. avvisade P.T. P.T. tyckte inte att han var så berusad och började diskutera med M.G. om varför han blev avvisad. Sedan M.G. hade gått in fortsatte P.T. att störa och kallade en entrévärden för "fitta" och vakterna för "vaktjävlar" med mera. Han gick därför fram till P.T. och sa till denne att gå därifrån. P.T. gick inte och han bestämde sig därför för att avlägsna P.T. Han gick utanför avspärrningsrepen och tog tag i P.T:s vänstra arm och ledde denne bort en bit bortanför VIP-rutan. Han gick sedan tillbaka till entrén och sa till M.G. att han kunde komma ut igen. - Det gick en stund och när han sedan stod med blicken mot såg han att M.G. blev chockad och upprörd. M.G. sa att "han kastade sin cigg på dig". M.G. öppnade repet och gick ut och han själv stod kvar eftersom han tänkte att M.G. skulle avlägsna P.T. Han såg att P.T. försökte slita sig och gjorde motstånd och valde därför att gå fram och assistera. Han tog tag i P.T:s vänstra arm, men P.T. blev då våldsam och försökte ta sig loss. Han och M.G. försökte ta med P.T. bort och de kom någon meter utanför VIP-repen. De bestämde sig för att lägga ner P.T. för att lugna ner honom och lugna situationen. P.T. uttalade dock inget hot om våld. De tog tag i P.T:s arm och använde kroppsvikten för att få ner honom. P.T. kom ner på marken lite på sidan över H.M.S:s ben som han sedan fick dra loss. Han höll i P.T. medan M.G. lade handfängsel. Han och M.G. lämnade sedan över P.T. direkt till en polisbil som stod vid Pressbyrån. M.G. skrev rapporten medan han själv återgick till arbetet. Han såg efteråt något i pannan på P.T. som såg ut som damm från asfalten, men det kan även ha varit ett blåmärke, vilket han också berättade för polisen i förhör.

E.A: Han är taxichaufför och satt vid det aktuella tillfället i sin taxi omkring 10-15 meter ifrån entrén till Valand. Det kom en ensam kille, P.T., gående fram mot taxibilen med ryggen mot Valand. Han trodde att denne kanske ville ha taxi. När P.T. befann sig cirka två meter från taxibilen kom M.G. och H.M.S. fram bakifrån och en av dem tog tag runt P.T:s hals med armen. Sedan tryckte de tillsammans ner P.T. på marken och misshandlade honom. De misshandlade P.T. genom slag, även med batong, och sparkar mot kroppen när denne låg på marken. Han är säker på att slagen med batong träffade P.T:s kropp och det såg otäckt ut. P.T. blev "misshandlad ordentligt" och det var synd om P.T. E.A. trodde sådant våld mest förekom i vissa länder utomlands. Han såg knytnävsslag, sparkar och batongslag av vakterna mot P.T. på gatan. Folk i närheten kom och tittade på det hela. M.G. och H.M.S. hade satt på P.T. handfängsel medan denne låg på marken. P.T. låg på marken ungefär två till tre minuter. Efter misshandeln på gatan tog de upp P.T. och förde honom bort till ett rum vid sidan av Valands entré. E.A. såg när polisen kom och hämtade ut P.T. därifrån ungefär fem minuter senare.

Tingsrätten gör följande bedömning

P.T. har berättat spontant, konsekvent och detaljerat på ett sätt som i hög grad framstår som självupplevt. Vad han har berättat vinner starkt stöd av vad vittnet, som var obekant med P.T., har berättat på ett trovärdigt sätt och utan tendens till överdrifter. Vad de har berättat vinner ej oväsentligt stöd av den av åklagaren åberopade skriftliga bevisningen. Det har inte heller framkommit något skäl för varför både P.T., som inte känner någon av de tilltalade sedan tidigare, och vittnet osant skulle pådyvla båda två tilltalade ansvar för så allvarlig brottslighet som den nu ifrågavarande. Det föreligger därför skäl att vid bedömningen nu utgå från målsägandens och vittnets utsagor, varvid tingsrätten även beaktar att den i protokollet över fängselbeläggning ikryssade uppgiften om "Våldsamt uppförande" synes vara lämnad av M.G. själv och därför nu inte i samma omfattning kan tillskrivas tilltro som uppgifter från ett oberoende vittne som hörs under eget straffansvar.

Genom den av åklagaren åberopade bevisningen framgår det sålunda att de tilltalade i alla delar har agerat såsom åklagaren har gjort gällande, både vad avser misshandel och olaga frihtesberövande, samt att misshandeln därför även har orsakat de skador och men som anges i gärningsbeskrivningen. Det framgår även att omständigheterna inte har varit sådana att det brutala ingripandet och kraftiga övervåldet mot den på marken liggande och fängslade P.T. kan anses ha varit ursäktligt. Tingsrätten noterar här särskilt att åklagaren har stannat vid att väcka talan om ansvar för misshandel av normalgraden. Åtalet är sålunda nu helt styrkt mot båda de tilltalade. De skall därför båda dömas för misshandel av normalgraden, som är långt ifrån ringa, och olaga frihetsberövande.

Påföljdsfrågorna

Vad som tidigare förekommer om M.G. i belastningsregistret avser trafikförseelser och påverkar därför nu inte bedömningen. Frivården har i inhämtat yttrande angivit att behov av övervakning inte föreligger och att M.G. är lämplig för samhällstjänst. Han har förklarat sig villig att utföra sådan tjänst.

M.G. har uppgivit: Ovissheten om utgången i målet är mycket besvärande för honom. I väntan på dom får han inte arbeta som väktare utan bara som entrévärd. Vid fällande dom kommer han inte att få vidare förordnande som väktare vilket menligt skulle påverka hans försörjningsmöjligheter, särskilt som detta arbete har varit hans huvudsakliga inkomstkälla.

För nu aktuell brottslighet gör sig fängelse särskilt starkt gällande som påföljd. M.G. har haft en mer drivande roll i sammanhanget än den medtilltalade, vilket borde medföra viss straffskärpning för hans del. Samtidigt beaktar tingsrätten att M.G. tidigare i allt väsentligt har varit skötsam och nu genom den fällande domen drabbas i väsentlig grad i sin yrkesutövning, vilket enligt lag utgör en strafflindrande omständighet. Påföljden kan vid en sammantagen bedömning därför nu stanna vid villkorlig dom jämte samhällstjänst. Om fängelse hade blivit påföljd skulle det ha blivit fängelse tre månader.

H.M.S. förekommer inte i belastningsregistret. Frivården har i inhämtat yttrande angivit att han i allt väsentligt lever under ordnade förhållanden och att han är lämplig för samhällstjänst. Han har förklarat sig villig att utföra sådan tjänst.

H.M.S. har uppgivit: Han arbetade extra som väktare men läser numera vidare på en masterutbildning. Han blev avstängd som väktare i väntan på dom och arbetar nu bara extra som entrévärd.

För vad H.M.S. nu låtit komma sig till last skall påföljden bestämmas till en ej alltför kortvarig tids fängelse om inte särskilda skäl tala i annan riktning. H.M.S. har inledningsvis inte haft en lika drivande roll som den medtilltalade, men har sedan i alla fall agerat tillsammans med denne. I H.M.S:s fall blir konsekvenserna av en fällande dom inte lika allvarliga för hans yrkesbana, vilken är en annan än M.G:s. Skäl att göra någon egentlig skillnad i påföljd mellan de tilltalade föreligger nu därför inte. Även för H.M.S. beaktar tingsrätten dock att denne tidigare i allt väsentligt har varit skötsam samt att han nu genom den fällande domen dock också drabbas i viss mån genom den begränsing i försörjningsmöjligheten under studietiden som detta ger. Påföljden kan därför nu vid en sammantagen bedömning stanna vid villkorlig dom jämte samhällstjänst. Om fängelse hade blivit påföljd skulle det ha blivit fängelse tre månader.

Skadeståndsfrågan

M.G. och H.M.S. har både bestritt yrkandet om skadestånd med hänvisning till sin inställning i ansvarsdelen. De har endast vitsordat angiven ränteberäkning som skälig i och för sig. - Vid ovan angiven utgång i ansvarsdelen har de tilltalade att solidariskt ersätta P.T. för liden skada i anledning av gärningen. Jämlikt 35 kap. 5 § rättegångsbalken och vid beaktande av de omständigheter som framkommit kan skälig ersättning för liden skada beräkas till yrkade belopp. Om ränteberäkningen råder inte tvist.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde envar av M.G. och H.M.S. för misshandel och olaga frihetsberövande till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar och förklarade att, om fängelse i stället hade valts som påföljd, fängelse tre månader skulle ha dömts ut. Tingsrätten förpliktade vidare M.G. och H.M.S. att solidariskt utge skadestånd till P.T. med 20 000 kr jämte ränta.

Hovrätten för Västra Sverige

M.G. och H.M.S. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla all mot dem förd talan.

Åklagaren och P.T. - som i hovrätten biträdde åtalet - motsatte sig ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Gunnel Alenbratt och Bengt von Reis, f.d. kammarrättslagmannen Lisbeth Edlund samt nämndemännen Kent Fritsö och Ove Andersson) anförde i dom den 29 maj 2012:

DOMSKÄL

Utredningen

Hovrätten har tagit del av videoinspelningarna av förhören vid tingsrätten med P.T., M.G., H.M.S. och E.A. Skriftlig bevisning och fotografier har åberopats.

De faktiska omständigheterna vid ingripandet

Beträffande vad som vid det aktuella tillfället faktiskt utspelade sig gör hovrätten följande överväganden. E.A. var inte bekant med vare sig P.T., M.G. eller H.M.S. Hans uppgifter borde därför väga tungt. Samtidigt kan konstateras att det omfattande våld som han beskrivit knappast kan ha ägt rum om man utgår från P.T:s uppgifter. Dessutom borde en så omfattande misshandel ha resulterat i betydligt fler skador än den enda i målet dokumenterade skadan, den i P.T:s panna. E.A:s berättelse måste därför bedömas vara betydligt överdriven vad gäller våldets omfattning. Samtidigt har det inte framkommit något som talar för att E.A. medvetet skulle vilja lämna oriktiga uppgifter. Under förhöret nämner E.A. att han efter händelsen till polisen uppgav att vad han hade åsett må vara sådant som utspelar sig i Somalia men inte i ett land som Sverige. Händelsen har uppenbarligen varit mycket upprörande för honom och påverkat hans bild om det våld som utövats. Enligt hovrättens mening hindrar det emellertid inte att tilltro sätts till E.A:s uppgifter vad gäller det inledande skedet.

Hovrätten anser således att tilltro kan sättas till E.A:s uppgifter att han befann sig i sin taxi omkring 10-15 meter från entrén, att P.T. då ensam kom gående mot taxibilen på ett sätt som fick E.A. att tro att han kanske ville ha taxi och att P.T. befann sig på omkring två meters avstånd från taxibilen när vakterna bakifrån ingrep mot honom. De nu redovisade uppgifterna bekräftar i allt väsentligt P.T:s berättelse vad gäller omständigheterna i omedelbar anslutning till ingripandet.

Enligt hovrättens mening ger E.A:s vittnesmål sådant stöd åt P.T:s berättelse att den kan läggas till grund vad gäller skedet när väktarna ingrep mot honom. Hovrätten finner således klarlagt att M.G. och H.M.S. tillfogat P.T. svullnad, rodnad och smärta genom att agera på sätt åklagaren påstått. Vad gäller uppsåtsfrågan i förhållande till skadan konstaterar hovrätten att skadan är av sådan karaktär att den i sig talar för att ingripandet måste ha utförts på ett så våldsamt sätt att det fanns en avsevärd risk för att P.T. skulle skadas vid fallet mot marken och att vakterna insett detta. Även P.T:s berättelse leder till samma slutsats. Med hänsyn till vad som närmare framkommit om ingripandet mot P.T. får det vidare anses klarlagt att vakterna agerat gemensamt och i samförstånd.

Fråga är då om M.G. och H.M.S. - som båda innehade ordningsvaktsförordnanden - gjorde ett befogat ingripande mot P.T.

Var ingripandet befogat?

I 13 § polislagen anges - såvitt nu är av intresse - att om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får en polisman, när det är nödvändigt för att ordningen ska kunna upprätthållas, avvisa eller avlägsna honom från visst område eller utrymme. Vidare anges att om en sådan åtgärd är otillräcklig för att det avsedda resultatet ska uppnås, får personen tillfälligt omhändertas. Till följd av 29 § nämnda lag gäller regeln också ordningsvakter om inte annat framgår av hans eller hennes förordnande.

Eftersom utredningen visar att P.T. var på väg att lämna platsen när vakterna ingrep mot honom har ingripandet inte varit nödvändigt för att ordningen skulle kunna upprätthållas. Ingripandet har således inte varit befogat.

Det kan tilläggas att endast den omständigheten att en person vägrar att åtlyda en tillsägelse inte innebär att han stör den allmänna ordningen. Det är heller inte en tillräcklig grund för avlägsnande att en person är allmänt otrevlig mot en ordningsvakt (Polislagen En kommentar, Nils-Olof Berggren och Johan Munck, 9 uppl., s. 98).

Brottslig gärning?

M.G:s och H.M.S:s gärningar ska, då ingripandet inte varit befogat, bedömas som misshandel och olaga frihetsberövande. Frihetsberövandet har varit sådant att brotten är att bedöma som mindre grova och som avses i 4 kap. 2 § andra stycket brottsbalken.

Påföljd

Hovrätten anser att den brottslighet som M.G. och H.M.S. genom denna dom har övertygats om har ett straffvärde om tre månaders fängelse. Vid straffmätningen ska dock det men beaktas som följer av att båda tills vidare avstängts från att arbeta som ordningsvakt och att de vid en fällande dom inte kan räkna med något sådant framtida arbete. Menet får till följd att påföljden för båda kan stanna vid en villkorlig dom jämte böter.

Skadestånd

Vid den nu gjorda bedömningen av skuldfrågorna är M.G. och H.M.S. skyldiga att betala skadestånd till P.T. Som skäligt skadestånd bestämmer hovrätten ett belopp om 12 000 kr, varav 10 000 kr avser kränkning och resten sveda och värk.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom när det gäller ansvar på så sätt att hovrätten beträffande brottet olaga frihetsberövande tillämpar 4 kap. 2 § andra stycket brottsbalken och bestämmer påföljden för såväl M.G. som H.M.S. till villkorlig dom jämte 70 dagsböter å 70 kr.

Hovrätten ändrar tingsrättens dom när det gäller skadestånd på så sätt att hovrätten sätter ned skadeståndet till 12 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 23 maj 2011 till dess betalning sker.

Hovrättens dom meddelad: den 29 maj 2012.

Mål nr: B 4910-11.

Lagrum: 3 kap. 5 § och 4 kap. 2 § andra stycket brottsbalken; 13 och 29 §§ polislagen (1984:387).

Litteratur: Nils-Olof Berggren och Johan Munck, Polislagen En kommentar, 9 uppl., s. 98.

Nils-Olof Berggren och Johan Munck, Polislagen En kommentar, 9 uppl., s. 98
Litteratur:
Nils-Olof Berggren och Johan Munck, Polislagen En kommentar, 9 uppl., s. 98
RH 2012:59

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2012-05-29

Målnummer:
B4910-11