Det har inte ansetts möjligt att rubricera grovt bedrägeri som grovt bidragsbrott, när brottet begåtts innan lagen om bidragsbrott trädde i kraft.


Lagrum:
9 kap. 3 § brottsbalken (1962:700); 2 § och 3 § bidragsbrottslagen (2007:612); 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken

Helsingborgs tingsrätt

C.H. åtalades för grovt bedrägeri enligt 9 kap. 3 § brottsbalken enligt följande gärningsbeskrivning.

C.H. har under tiden den 12 augusti 2006 - den 31 juli 2007 i Örkelljunga vid flera tillfällen vilselett företrädare för Försäkringskassan i Skåne att till C.H. månatligen utbetala sjukersättning med sammanlagt 118 845 kr vilken ersättning C.H. inte varit berättigad att uppbära. Vilseledandet har bestått i att C.H. inför varje utbetalning förtigit att hon sedan den 12 augusti 2006 utfört avlönat arbete i sådan omfattning att hon inte varit berättigad att uppbära någon sjukersättning. Brottet har inneburit vinning för C.H. med 118 845 kr och motsvarande skada för försäkringskassan. Brottet är att anse som grovt enär det belopp som C.H. felaktigt uppburit varit betydande samt att C.H. satt i system att lura till sig pengar från försäkringskassan vilka hon inte varit berättigad att uppbära.

C.H. åtalades också för grovt bidragsbrott enligt 2 och 3 §§ bidragsbrottslagen enligt följande gärningsbeskrivning.

C.H. har under tiden den 1 augusti 2007 - den 30 november 2008 vid flera tillfällen uppburit sjukersättning med sammanlagt 175 887 kr vilken ersättning hon inte varit berättigad att uppbära enär hon sedan den 12 augusti 2006 utfört avlönat arbete i sådan omfattning att någon sjukersättning inte skolat utgå. Det har ålegat C.H. att till Försäkringskassan i Skåne anmäla ändrade förhållanden bestående i att hon utfört arbete på det sätt som ovan angetts. C.H. har emellertid uppsåtligen underlåtit att göra en sådan anmälan vilket föranlett fara för att ekonomisk förmån felaktigt utbetalats, att hon för den angivna tidsperioden felaktigt uppburit sjukersättning med angivet belopp. Brottet är att anse som grovt enär det belopp som C.H. felaktigt uppburit varit betydande samt att C.H. satt i system att lura till sig pengar från försäkringskassan vilka hon inte varit berättigad att uppbära.

C.H. förnekade brott.

Tingsrätten (tingsfiskalen Annelie Rosén samt nämndemännen Dan Nordström, Marie-Louise Andersson och Ragnar Andersson) anförde i dom den 21 juni 2011 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Vad gäller perioden den 12 augusti 2006 till den 31 juli 2007 har C.H. enligt tingsrättens bedömning uppsåtligen genom det vilseledande som åklagaren påstått förmått företrädare för Försäkringskassan att felaktigt betala ut sjukersättning med 118 845 kr. Förfarandet har medfört vinning för C.H. med detta belopp och motsvarande skada för Försäkringskassan. På grund av det anförda ska C.H. dömas för bedrägeri.

Beträffande perioden den 1 augusti 2007 till den 30 november 2008 finner tingsrätten styrkt att C.H. genom att inte anmäla förändrade förhållande bestående i att hon utfört arbete på sätt åklagaren påstått framkallat fara för att ekonomisk förmån felaktigt utbetalas och att Försäkringskassan därför under den angivna perioden felaktigt utbetalat 175 887 kr till henne. C.H. ska därför även dömas för bidragsbrott.

Brotten bör, mot bakgrund av det sammanlagda värdet som brottsligheten avser, att C.H. under relativt långa tid systematiskt på ett närmast flagrant sätt utnyttjat det allmänna trygghetssystemet för att tillskansa sig betydande belopp samt antalet felaktiga utbetalningar som gjorts, bedömas som grova.

C.H. ska dömas för grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott. Brottsligheten omfattar ett sammanlagt belopp om knappt 300 000 kr och har pågått under drygt två års tid. Enligt tingsrättens mening uppgår straffvärdet för gärningarna till fängelse åtta månader. Några omständigheter som bör påverka straffvärdet föreligger inte enligt tingsrättens mening. En del av brottsligheten ligger förhållandevis långt tillbaka i tiden men med hänsyn till brottslighetens karaktär menar tingsrätten att detta inte bör beaktas vid straffmätningen. Även om den brottslighet C.H. nu ska dömas för har pågått under en lång tid, avsett ett betydande belopp samt rört sig om ett stort antal utbetalningar finner tingsrätten vid en samlad bedömning att brottsligheten inte är av sådan art att någon presumtion för fängelse föreligger. Mot denna bakgrund samt med beaktande av att C.H. är tidigare ostraffad ska påföljden bestämmas till en villkorlig dom. Den villkorliga domen ska förenas med dagsböter.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer C.H. för grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott till villkorlig dom och 140 dagsböter.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

C.H. överklagade domen och yrkade att åtalet skulle ogillas och att påföljden under alla förhållanden skulle mildras.

Åklagaren motsatte sig ändring.

Hovrätten (hovrättsrådet Staffan Anderberg, rådmannen Sofia Tauson, referent, och hovrättsassessorn Anna Tengberg samt nämndemännen Ewa Wallin och Gunilla Larsson) fastställde genom dom den 11 november 2011 tingsrättens domslut utan några ändringar och anförde följande.

DOMSKÄL

Hovrätten har tagit del av samma utredning som tingsrätten.

Enligt 16 kap. 8 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, i dess lydelse under den i målet aktuella tiden, framgår att den som uppbär sjukersättning är skyldig att utan oskäligt dröjsmål anmäla till Försäkringskassan om han eller hon börjar förvärvsarbeta. På samma skäl som tingsrätten finner hovrätten att C.H. inte har anmält till Försäkringskassan att hon arbetade mellan den 12 augusti 2006 och den 30 november 2008.

Lika med tingsrätten finner hovrätten att C.H., genom att underlåta att informera Försäkringskassan i Skåne om sin arbetsförmåga och sitt förvärvsarbete, har vilselett företrädare för Försäkringskassan respektive inte uppfyllt sin skyldighet att anmäla ändrade förhållanden. Genom de omständigheter som tingsrätten har redovisat framgår att C.H. har förstått detta. Hon har därför haft direkt uppsåt till såväl bedrägeri som bidragsbrott.

På de skäl som tingsrätten har anfört ska båda brotten bedömas som grova. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning av påföljd och straffmätning.

Särskilt om brottens rubricering

Enligt 5 § lag (1964:163) om införande av brottsbalken anges att ingen får dömas för gärning, för vilken det inte var stadgat straff när brottet begicks.

Bidragsbrottslagen (2007:612) trädde i kraft den 1 augusti 2007. Enligt 2 § denna lag blev underlåtenhet att anmäla ändrade förhållanden direkt straffbart. Bidragsbrott är således ett s.k. äkta underlåtenhetsbrott. För tiden innan den 1 augusti 2007 var själva underlåtenheten att anmäla ändrade förhållanden, som påverkar rätten till en förmån, dock inte direkt straffbar. Det är därför, enligt hovrättens mening, inte möjligt att bedöma gärningen den 12 augusti 2006 - den 31 juli 2007 som grovt bidragsbrott.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut utan några ändringar.

Hovrättens dom meddelad: den 11 november 2011.

Mål nr: B 2060-11.

Lagrum: 9 kap. 3 § brottsbalken; 2 och 3 §§ bidragsbrottslagen (2007:612); 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken.

Litteratur: Prop. 2006/07:80 s. 72-80 och s. 94-97.

Prop. 2006/07:80 s. 72-80 och s. 94-97
Litteratur:
Prop. 2006/07:80 s. 72-80 och s. 94-97
RH 2011:65

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2011-11-11

Målnummer:
B2060-11