Fråga huruvida talan får föras mot övervakningsnämnds beslut.


Lagrum:
37 kap. 11 § brottsbalken (1962:700); 5 kap. 3 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder

Bakgrund

J.H.O. dömdes den 6 augusti 2009 av Uddevalla tingsrätt till skyddstillsyn. Under verkställighet av domen anmälde J.H.O. till Kriminalvården, Frivården Vänerborg, att han ville flytta till Thailand och arbeta under pågående övervakning. Kriminalvården föreslog i en promemoria riktad till Övervakningsnämnden i Vänersborg att J.H.O. inte medgavs sådant tillstånd. Skälen för ställningstagandet var att det gått knappt två månader sedan J.H.O. dömdes till skyddstillsyn och att det var på ett för tidigt stadium av verkställigheten för att flyttning utomlands skulle kunna medges.

Övervakningsnämnden i Vänersborg beslutade den 25 september 2009 att inte ge J.H.O. tillstånd att flytta till Thailand. Som skäl för beslutet anförde nämnden följande.

Domen på skyddstillsyn syftar till att bidra till att J.H.O. avhåller sig från fortsatt brottslighet. J.H.O. befinner sig i inledningsskedet av verkställigheten. Med hänsyn därtill och till de begränsade möjligheterna att utöva påverkan och kontroll på en person som befinner sig i Thailand, anser övervakningsnämnden att i det i vart fall för närvarande framstår som olämpligt att J.H.O. flyttar till Thailand.

I beslutet angavs att beslutet kunde överklagas till hovrätten inom tre veckor efter delgivning av beslutet.

Hovrätten för Västra Sverige

J.H.O. överklagade beslutet i en till Hovrätten för Västra Sverige vidarebefordrad skrift och yrkade bifall till sin begäran om tillstånd att flytta till Thailand.

Hovrätten hemställde om yttrande av övervakningsnämnden i fråga om vilka bestämmelser som låg till grund för dels det meddelade beslutet, dels överklagandehänvisningen.

Av remissyttrandet från övervakningsnämnden framgick följande: Vid sammanträde den 25 september 2009 beslutade övervakningsnämnden att inte ge J.H.O. tillstånd att flytta till Thailand. Övervakningsnämnden uttalade vidare att nämndens beslut kunde överklagas till Hovrätten för Västra Sverige. Den bestämmelse som övervakningsnämnden hade i åtanke var 26 kap. 15 § (och 16 § ) brottsbalken. Enligt 28 kap. 6 § brottsbalken tillämpas det som föreskrivs i 26 kap. 15 § och 16 § på motsvarande sätt beträffande den som har dömts till skyddstillsyn. Av 37 kap. 8 § andra stycket brottsbalken följer att den som har dömts till skyddstillsyn får överklaga beslut av övervakningsnämnden i frågor som avses i bl.a. 26 kap. 15 § brottsbalken till hovrätten. Någon generell rätt för den som är dömd till skyddstillsyn att överklaga övervakningsnämndens beslut till hovrätten finns inte. Efter det att beslutet hade avkunnats och sammanträdet var avslutat uppmärksammades att bestämmelsen i 26 kap. 15 § brottsbalken inte kunde tillämpas på det sätt nämnden hade tillämpat den. J.H.O. kontaktades då per telefon och den uppkomna situationen redovisades. Senare konstaterades det vidare att övervakningsnämnden saknade möjlighet att genom omprövning ändra det felaktiga beslutet.

Hovrätten (hovrättslagmannen Ann-Christine Persson samt hovrättsråden Eva Ahlqvist och Christer Ranch) anförde i beslut den 3 november 2009 följande.

J.H.O:s yrkande får anses innefatta en begäran om omprövning av den plan för övervakning som ska upprättas enligt 5 kap. 3 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder. Mot ett beslut med anledning av en sådan begäran får enligt 37 kap.11 § brottsbalken talan inte föras.

Hovrätten avvisar J.H.O:s överklagande. Övervakningsnämndens beslut står därmed fast.

Hovrättens beslut meddelat: den 3 november 2009.

Mål nr: Ö 3939-09.

Lagrum: 37 kap. 11 § brottsbalken; 5 kap. 3 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder.

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2009-10-26

Målnummer:
Ö3939-09