Det har inte ansetts motiverat att i ett ärende om utmätning av lös egendom analogt tillämpa rättegångsbalkens bestämmelser om intervention.

Nacka tingsrätt

Kronofogdemyndigheten beslutade den 14 februari 2008 att utmäta en bil för M.B:s skulder. Beslutet överklagades av M.B. och P O Imp Gnarp Kommanditbolag. Båda gjorde gällande att bilen tillhörde kommanditbolaget. Vidare begärde S.B., som tidigare varit gift med M.B., att få intervenera i ärendet på grund av att utgången i ärendet skulle komma att ha en direkt inverkan på hennes rätt. Till stöd för detta åberopade S.B. att det var hon som sålt den i ärendet aktuella bilen till kommanditbolaget, varför bolaget kunde komma att kräva köpeskillingen för bilen åter, om den utmättes för M.B:s skulder.

Tingsrätten (rådmannen Thomas Arvefors) lämnade i beslut den 16 februari 2009 yrkandet om intervention utan bifall och anförde som skäl följande.

Tredje man som påstår sig vara ägare av utmätt egendom får enligt bestämmelserna i utsökningsbalken åberopa sin påstådda rätt i ärendet och överklaga ett beslut om utmätning. S.B. har emellertid inte gjort gällande att hon är ägare av den utmätta bilen. I 14 kap. 9 § rättegångsbalken föreskrivs det att den som inte är part i en rättegång och som påstår att den sak som är föremål för rättegången rör hans rätt får på endera sidan delta i rättegången, om han visar sannolika skäl för sitt påstående. Rättegångsbalken är inte direkt tillämplig vid handläggningen av överklaganden av beslut om utmätning, vilka handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Endast när det i ärendelagen hänvisas till en viss bestämmelse i rättegångsbalken skall den bestämmelsen tillämpas. I ärendelagen hänvisas inte till 14 kap. 9 § rättegångsbalken. Emellertid kan bestämmelser i rättegångsbalken bli analogt tillämpliga i domstolsärenden (se prop. 1995/96:115 s. 79 och 143). Enligt tingsrättens mening bör S.B:s yrkande att få delta i ärendet tas upp till prövning med tillämpning av sagda bestämmelse i rättegångsbalken.

Vid utmätning gäller vissa speciella presumtionsregler för att underlätta förfarandet. En sådan regel är den som finns i 4 kap. 18 § utsökningsbalken. Där är angivet att gäldenären anses vara ägare till lös egendom som han har i sin besittning, om det ej framgår att egendomen tillhör annan. En prövning av frågan om vem som skall anses vara ägare till egendom i gäldenärens besittning i ett utmätningsärende innebär endast ett avgörande av spörsmålet om presumtionen om äganderätt föreligger. Äganderättsfrågan blir således inte rättskraftigt avgjord. Följaktligen får det anses att tingsrättens beslut i ärendet, oavsett utgången, saknar betydelse för frågan om S.B. kan bli skyldig att till P O Imp Gnarp Kommanditbolag återbetala den köpeskilling som hon gör gällande att kommanditbolaget har erlagt till henne.

Tingsrätten finner alltså att utgången i förevarande ärende inte berör S.B:s rätt i sådant avseende att hon har rätt att intervenera i ärendet. Hennes yrkande därom lämnas därför utan bifall.

Svea hovrätt

S.B. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten, med ändring av tingsrättens beslut, skulle tillåta henne att intervenera i ärendet.

Hovrätten (hovrättslagmannen Kristina Boutz samt hovrättsråden Ingemar Persson och Roland Halvorsen, referent) anförde i beslut den 14 april 2009 följande.

SKÄL

Lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen) som är tillämplig i detta fall innehåller inte några bestämmelser om att den som är berörd av en fråga som är föremål för domstolsprövning har rätt att intervenera i ärendet. Sådana bestämmelser finns däremot i 14 kap. 9 § rättegångsbalken.

I förarbetena till ärendelagen anges bl.a. att det såvitt möjligt uttryckligen ska anges vilka av bestämmelserna i rättegångsbalken som är tillämpliga på ärenden som handläggs enligt ärendelagen. Samtidigt konstateras att det inte är möjligt att utforma reglerna med sådan precision att behovet av en analog tillämpning av rättegångsbalkens bestämmelser helt kan uteslutas när det gäller mer perifera rättsliga frågor. Vissa frågor ansågs därför få överlämnas till den praktiska rättstillämpningen (prop. 1995/1996:115 s. 79).

Det aktuella beslutet från Kronofogdemyndigheten får, enligt 18 kap. 2 § utsökningsbalken, överklagas av den som beslutet angår, om det gått honom eller henne emot. Sökanden eller svaranden får i utmätningsärenden också klaga över att ett beslut gör intrång i tredje mans rätt. Vidare kan tredje man som gör gällande bättre rätt till utmätt egendom, enligt 4 kap. 20 § utsökningsbalken, efter föreläggande från kronofogdemyndigheten väcka talan i saken mot sökanden och gäldenären. Även tingsrättens beslut får, enligt 36 § ärendelagen, överklagas av den som beslutet rör, om det gått honom eller henne emot.

Regleringen i utsökningsbalken och ärendelagen tillhandahåller alltså redan stora möjligheter för tredje man att tillvarata sina rättigheter. Mot den bakgrunden är det i denna typ av ärenden inte motiverat att utöka kretsen ytterligare, genom att tillämpa bestämmelserna i 14 kap. 9 § rättegångsbalken analogt (jfr Peter Fitger, Lagen om domstolsärenden, 2 uppl., 2004, s. 166 f.). Överklagandet bör därför avslås.

SLUT

1. Hovrätten meddelar prövningstillstånd.

2. Hovrätten avslår överklagandet.

Hovrättens beslut meddelat: den 14 april 2009.

Ärende nr: ÖÄ 7376-08.

Lagrum: 14 kap. 9 § rättegångsbalken.

Litteratur: Prop. 1995/1996:115 s. 79; Peter Fitger, Lagen om domstolsärenden, 2 uppl., 2004, s. 166 f.

Prop. 1995/1996:115 s. 79; Peter Fitger, Lagen om domstolsärenden, 2 uppl., 2004, s. 166 f.
Litteratur:
Prop. 1995/1996:115 s. 79; Peter Fitger, Lagen om domstolsärenden, 2 uppl., 2004, s. 166 f.

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2009-04-14

Målnummer:
ÖÄ1529-09