Målsägandeförhör per telefon har ansetts olämpligt i mål om ansvar för försök till mord. Tingsrättens dom har undanröjts och målet återförvisats.

Solna tingsrätt

Åklagaren åtalade Z.H. för bl.a. försök till mord alternativt grov misshandel bestående i att hon försökt beröva målsäganden livet genom att hugga honom med en kniv.

Vid huvudförhandlingen i tingsrätten inställde sig inte målsäganden. Denne kontaktades per telefon och uppgav enligt tingsrättens anteckningar från huvudförhandlingen att han under morgonen drabbats av ett epilepsianfall och inte kunde ta sig till tingsrätten, att han kände sig lite yr men mådde tillräckligt bra för att höras per telefon samt att han var nykter. Varken åklagaren eller Z.H. hade något att erinra mot att målsäganden hördes per telefon.

Tingsrätten (rådmannen Lennart Christianson samt nämndemännen Marianne Krüger, Gun Nordén och Stig Prinzell) dömde den 2 november 2009 Z.H. för misshandel av normalgraden till överlämnande till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Av tingsrättens dom framgår att målsäganden i telefonförhöret vid huvudförhandlingen lämnade nya - och för Z.H. mera förmånliga - uppgifter än vad han lämnat i polisförhör.

Svea hovrätt

Z.H. överklagade domen och yrkade att åtalet skulle ogillas. Z.H. åberopade i överklagandet omförhör med målsäganden och angav att denne under förhöret vid tingsrätten uppgav att han hade druckit alkohol före förhöret och att han drack alkohol under förhöret. Z.H. hävdade vidare att målsäganden således på grund av berusning inte kunnat ge klara och entydiga svar på frågor.

Hovrätten beredde parterna tillfälle att yttra sig avseende frågan om tingsrättens dom skulle undanröjas och målet återfövisas med anledning av att förhöret med målsäganden vid tingsrätten hade upptagits per telefon.

Åklagaren motsatte sig att målet skulle återförvisas och anförde i huvudsak följande. Vid huvudförhandlingen hade målsäganden - som är rullstolsburen - inte möjlighet att inställa sig på grund av personalbrist hos hemtjänsten. Det var känt för henne att målsäganden i sitt förhör skulle komma att lämna en berättelse som överensstämde med Z.H:s. Vid huvudförhandlingen åberopade hon dels målsägandens uppgifter under förundersökningen, dels vittnesförhör med den polisman som målsäganden lämnat uppgifterna till och en anställd inom hemtjänsten för vilken han berättat om händelseförloppet. Målsägandens uppgifter vid huvudförhandlingen var således inte den enda eller ens den huvudsakliga bevisningen för åtalet.

Z.H. hade inte något att erinra mot att målet återförvisades till tingsrätten men ansåg det tillräckligt att hovrätten höll omförhör med målsäganden.

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Karlstedt, hovrättsrådet Patrik Schöldström och tf. hovrättsassessorn Daniel Severinsson, referent) anförde i beslut den 10 december 2009 bl.a. följande.

HOVRÄTTENS SKÄL

Enligt 5 kap. 10 § första stycket rättegångsbalken gäller som huvudregel att parter och andra som ska delta i ett sammanträde inför rätten ska vara fysiskt närvarande i rättssalen. Enligt andra stycket kan dock rätten besluta om att ett deltagande får ske på annat sätt, bl.a. genom ljudöverföring. Ljudöverföring motsvarar i denna bestämmelse telefon i tidigare lagstiftning.

Vid bedömande av om det finns skäl för att låta en part eller annan delta genom ljudöverföring ska rätten enligt bestämmelsens andra stycke särskilt beakta de kostnader eller olägenheter som skulle uppkomma om den som ska delta i sammanträdet måste infinna sig i rättssalen och om någon som ska delta i sammanträdet känner påtaglig rädsla för att vara närvarande i rättssalen.

Enligt tredje stycket i nämnda paragraf får dock ett deltagande genom ljudöverföring inte ske, om det är olämpligt med hänsyn till ändamålet med personens inställelse och övriga omständigheter. Omständigheter som därvid måste beaktas är bl.a. rättens möjligheter att värdera bevisningen (prop. 2004/05:131 s. 225, jfr angående äldre rätt exempelvis NJA 1997 s. 822 och 1998 s. 862). Vid den bedömningen måste en utgångspunkt vara att rätten i brottmål har en allmän skyldighet att sörja för att målet blir tillfredsställande handlagt varav följer att den har ett ansvar för att bevismaterialet förebringas på ett med hänsyn till omständigheterna bra sätt och så att befogade rättssäkerhetsanspråk från den tilltalades sida tillgodoses. Vad som nu har sagts gäller inte minst när det är fråga om uppgifter av central betydelse i ett mål som avser brottslighet med högt straffvärde.

I förevarande fall var målsäganden den huvudsakliga bevisningen som åklagaren åberopade till styrkande av åtalet. Även om hans uppgifter i förhöret vid tingsrätten talade till Z.H:s fördel har förhöret varit av avgörande betydelse i målet. Bedömningen av uppgifternas bevisvärde var inte heller helt okomplicerad. Åtalet avsåg en gärning med ett mycket högt straffvärde, försök till mord. Vid angivna förhållanden var det - trots att varken åklagaren eller Z.H. hade något att erinra mot att målsäganden inte var personligen närvarande - olämpligt att målsäganden deltog endast per telefon. Tingsrätten borde i stället ha ställt in huvudförhandlingen och satt ut målet på nytt. Det förhållandet att Z.H. var häktad och att ett sådant förfarande skulle komma att förlänga målets handläggning medför inte någon annan bedömning.

Tingsrättens handläggning utgör ett sådant rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång och som inte lämpligen kan avhjälpas i hovrätten. Tingsrättens dom ska därför undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för erforderlig behandling.

HOVRÄTTENS AVGÖRANDE

Med undanröjande av tingsrättens dom återförvisar hovrätten målet till tingsrätten för erforderlig behandling.

Hovrättens beslut meddelat: den 10 december 2009.

Mål nr: B 9145-09.

Lagrum: 5 kap. 10 § rättegångsbalken.

Rättsfall: NJA 1997 s. 822; NJA 1998 s. 862.

Litteratur: Prop. 2004/05:131 s. 225.

NJA 1997 s. 822; NJA 1998 s. 862
Litteratur:
Prop. 2004/05:131 s. 225

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2009-12-10

Målnummer:
B9145-09