Val av påföljd - fängelse eller villkorlig dom - för bestickning.

Stockholms tingsrätt

Åklagaren väckte talan mot A.Å. för bestickning enligt en gärningsbeskrivning som, såvitt nu är i fråga, innehöll i huvudsak följande påståenden. Å Vin AB har under tiden maj 2000 - december 2002 bedrivit partihandel med alkoholdrycker och varit leverantör till Systembolaget AB. A.Å. har varit verkställande direktör och styrelseledamot i bolaget. - A.Å och fyra andra medtilltalade har tillsammans och i samförstånd för Å Vin AB under tiden maj 2000 - december 2002 lämnat anställda, huvudsakligen butikschefer för olika Systembolagsbutiker i Sverige muta eller annan otillbörlig belöning för deras tjänsteutövning. Mutorna har bestått i presentkort för resor till ett sammanlagt värde om 140 179 kr. - A.Å. har i samförstånd med en av de övriga medtilltalade svarat för strategi och planering av inköp och överlämnande av presentkorten.

A.Å. bestred ansvar.

Tingsrätten (rådmannen Tomas Zander samt nämndemännen David Paz, Hella Parbo och Anita Kessler) fann i dom den 15 mars 2007 åtalet för bestickning styrkt med det undantaget att det sammanlagda värdet av mutorna uppgått till 124 079 kr. Tingsrätten anförde i påföljdsdelen följande.

DOMSKÄL

Varken bestickningsbrotten eller mutbrotten är av sådan art att fängelsepåföljder måste följa på brotten. Inte heller straffvärdet av den bedömda brottsligheten utgör skäl för ett sådant påföljdsval. Detta gäller även med beaktande av att brotten är att anse som allvarligare än annars med hänsyn till att brotten riktat sig mot Systembolaget, som har en särskild ställning på marknaden som ett statligt monopol med krav på märkesneutralitet. Vid straffmätningen beaktas bl.a. hur aktiv bestickaren varit. - A.Å. har i egenskap av ensam ägare, VD och styrelseledamot i Å Vin AB haft en väsentlig och avgörande roll i bolagets otillbörliga ersättningar som delats ut till Systembolagsanställda. Även om han inte skött kontakterna med muttagarna har han sanktionerat förslaget och att det genomfördes på sätt som skedde. Det har vidare enligt tingsrättens uppfattning rört sig om allvarlig brottslighet som pågått systematiskt och i relativt stor omfattning under flera år. Med hänsyn till att lång tid har gått sedan brotten begicks kan påföljden för honom stanna vid villkorlig dom i förening med böter.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer A.Å. för bestickning till villkorlig dom jämte dagsböter 120 å 1 000 kr.

Svea hovrätt

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att A.Å. skulle dömas till fängelse.

A.Å. bestred ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Erica Hemtke och Kjell-Olof Wennström, tf. hovrättsassessorn Karin Påle-Bartes, referent, samt nämndemännen Elisabeth Bovin-Exner och Mikael Onegård) anförde i deldom den 9 oktober 2008 bl.a. följande.

DOMSKÄL

I enlighet med tingsrättens dom har A.Å. gjort sig skyldig till bestickning. Tingsrätten har funnit att A.Å. tillsammans och i samförstånd med andra under tiden maj 2000 till december 2002 lämnat anställda, huvudsakligen butikschefer för olika Systembolagsbutiker i Sverige, muta eller annan otillbörlig belöning för deras tjänsteutövning. Mutorna har bestått i presentkort för resor till ett sammanlagt värde om 124 079 kr.

Frågan i målet gäller om A.Å. ska dömas till fängelse för brottet eller om lindrigare påföljd ska väljas.

Bestickningsbrottet regleras i 17 kap. 7 § brottsbalken. Lagrummet har ändrats senast under 2004. I enlighet med bestämmelserna i 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken tillämpar hovrätten, i likhet med tingsrätten, 17 kap. 7 § brottsbalken i den lydelse lagrummet hade när gärningarna utfördes, enligt vilken lydelse det inte fanns någon särskild straffskala för grovt brott utan straffet för brottet, utan gradindelning, var böter eller fängelse i högst två år.

Straffvärdet av brottsligheten är sådant att påföljden inte kan bestämmas till enbart böter. Enligt 30 kap. 4 § brottsbalken ska rätten därvid vid val av påföljd fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Som skäl för fängelse får rätten enligt samma lagrum beakta brottslighetens straffvärde, art och den tilltalades tidigare brottslighet.

A.Å. är inte tidigare dömd för brott. Han lever såvitt framkommit under ordnade förhållanden och det saknas särskild anledning att befara att han kommer att begå nya brott. Frågan är då om brottslighetens straffvärde eller art påkallar att han likväl döms till fängelse eller om påföljden, som tingsrätten har funnit, kan stanna vid villkorlig dom och böter.

I fråga om brottslighetens straffvärde gör hovrätten följande överväganden. Den brottslighet A.Å. gjort sig skyldig till har pågått under lång tid, varit av systematisk natur och avsett gåvor till ett sammanlagt högt belopp. Genom Systembolagets monopolställning som säljare på marknaden har brottsligheten inneburit risk för en snedvridning av konkurrensen mellan leverantörer. I egenskap av leverantör har A.Å., tillsammans och i samförstånd med andra, handlat i strid med de förhållningsregler som Systembolaget uppställt såväl för anställda som för leverantörer. Det bör i sammanhanget dock påpekas att han inte, i egenskap av leverantör, kan anses ha samma förtroendeställning eller lojalitetsplikt gentemot Systembolaget som en där anställd person. Vidare bör beaktas att var och en av gåvorna till enskilda butikschefer och butiksanställda varit av relativt ringa värde. Den omständigheten att A.Å. företagit gärningen för egen ekonomisk vinnings skull får anses ligga i bestickningsbrottets natur. Även om det finns anledning att se allvarligt på nu aktuell brottslighet, som varit förslagen och involverat ett flertal fysiska och juridiska personer, är straffvärdet för vad som ligger A.Å. till last inte så högt att det i sig påkallar att påföljden bestäms till fängelse.

Vad därefter gäller brottslighetens art konstaterar hovrätten att det varken av förarbetena till reglerna om påföljdsval eller till bestämmelsen om bestickning eller i rättspraxis finns något klart stöd för att brottslighet av aktuellt slag skulle utgöra brott av sådan art som normalt ska föranleda att påföljden bestäms till fängelse. Hade detta varit lagstiftarens avsikt hade det tvärtom varit naturligt att ange det när bestämmelsen om bestickning ändrats. Det är i målet inte ens påstått att den brottslighet som nu är uppe till bedömning blivit mer utbredd eller antagit mer elakartade former, vilket i motiven till brottsbalkens regler om straffmätning och påföljdsval i vissa fall har ansetts kunna vara av betydelse för valet av påföljd (prop. 1987/88:120 s. 37 och 100; jfr även SOU 1986:14 s. 74 f.).

Åklagaren har när det gäller brottslighetens art hävdat att den brottslighet som A.Å. ägnat sig åt varit svårupptäckt, resurskrävande att utreda och företagits bl.a. genom osanna handlingar och att det i bolagets bokföring har ställts upp falska kostnader för att dölja de utgifter som bolaget haft med anledning av den aktuella brottsligheten. Dessa omständigheter medför dock inte att aktuella bestickningsbrott med hänsyn till sin art bör vara föremål för särbehandling i påföljdshänseende. Inte heller den omständigheten att brottet begåtts mot Systembolaget med dess särskilda ställning leder till någon annan bedömning. Det har vidare inte framkommit några andra sådana försvårande omständigheter som skulle kunna tala för att brottsligheten varit av en sådan art att ett fängelsestraff bör bestämmas.

Varken brottslighetens straffvärde eller dess art eller dessa omständigheter sammanvägda innebär något hinder mot att i detta fall bestämma annan påföljd än fängelse. Hovrätten delar tingsrättens bedömning i fråga om val av påföljd och straffmätning.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Hovrättens dom meddelad: den 9 oktober 2008.

Mål nr: B 2887-07.

Lagrum: 17 kap. 7 § och 30 kap. 4 § brottsbalken.

Rättsfall: RH 1996:30; RH 1997:43.

Litteratur: Prop. 1987/88:120 s. 37 och 100; SOU 1986:14 s. 74 f.; prop. 2003/04:70.

RH 1996:30; RH 1997:43
Litteratur:
Prop. 1987/88:120 s. 37 och 100; SOU 1986:14 s. 74 f.; prop. 2003/04:70

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2008-10-09

Målnummer:
B2887-07