Vittnesförhör inför domstol med personer som inte uppgett sina namn har ansetts innebära att grovt rättegångsfel förekommit och föranlett att domen i målet har undanröjts.

Helsingborgs tingsrätt

Åklagaren ansökte vid tingsrätten om stämning mot sex häktade personer med yrkande om ansvar för grovt narkotikabrott under gärningspåstående innefattande att envar av dem gemensamt och i samråd under viss tid i Helsingborg, Sverige, överenskommit om att ett större parti narkotika skulle förvärvas olovligen i överlåtelsesyfte eller anskaffas i Nederländerna och därefter transporteras till Sverige. I gärningspåståendet angavs närmare på vilket sätt de tilltalade hade deltagit i genomförandet av brottsplanen.

Av utredningen i målet framgick att den nederländska polisen ingrep den 16 mars 2006 mot en lastbil och en personbil, som stod parkerade intill varandra på en parkeringsplats invid en restaurang i närheten av Delden, Nederländerna, varvid lastbilens förare samt föraren och passageraren i personbilen greps. I lastbilen påträffades ett större narkotikaparti. Ingripandet hade föregåtts av spaning från en särskild observationsstyrka där fyra observationspoliser ingick. Vid samma tid greps tre personer i Sverige för delaktighet i nämnda brottslighet. De tre personer som greps i Nederländerna utlämnades sedermera till Sverige.

Vid tingsrättens huvudförhandling åberopade åklagaren vittnesförhör med de fyra holländska observationspoliserna och begärde att de skulle höras under sina skyddsidentiteter, Q 521, Q 543, Q 547 och Q 553. Dessutom åberopade åklagaren vittnesförhör med deras enhetschef, som skulle höras under sitt namn.

Sedan invändning gjorts mot att observationspoliserna skulle höras i målet under de nederländska skyddsidentiteterna meddelade tingsrätten (ordförande rådmannen Stefan Reimer) den 1 december 2006 följande beslut:

SKÄL FÖR BESLUTET

Det föreligger inte något hinder mot att höra de av åklagaren åberopade vittnena under deras skyddsidentitet på motsvarande sätt som om de hade haft en svensk kvalificerad skyddsidentitet enligt lagen (2006:939) om skyddsidentitet, även om de inte omedelbart omfattas av denna lag (se prop. 2005/06:149 s. 76 f., 92 f. och 95 f.). Uppgifter som kan röja vittnenas rätta identitet skyddas av sekretess enligt 5 kap. 10 § andra stycket sekretesslagen (1980:100), under förutsättning att de hänför sig till ärende enligt 15 § lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottmål. Frågeförbud gäller också för uppgifterna enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken.

BESLUT

Tingsrätten ger tillstånd att de av åklagaren åberopade vittnena med nederländsk skyddsidentitet får höras under denna identitet även i den förevarande rättegången.

I målet förekom dessutom, förutom förhör med de tilltalade, ytterligare ett flertal vittnesförhör, uppspelning av avlyssnade telefonsamtal och redogörelser för skickade SMS samt omfattande skriftlig bevisning.

Den 15 februari 2007 dömde tingsrätten envar av de tilltalade för grovt narkotikabrott. Påföljden bestämdes till fängelse tio år för fem av tilltalade och till fängelse åtta år för den sjätte tilltalade.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Samtliga tilltalade överklagade domen. Åklagaren överklagade domen mot den av tilltalade som dömts till åtta års fängelse. - I samband med överklagandet yrkade tre av de tilltalade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens dom och återförvisa målet till tingsrätten under påstående att tingrättens beslut att tillåta vittnesförhör med de av åklagaren åberopade holländska vittnena trots att dessa inte uppgett sina namn utan enbart beteckningarna Q 521, Q 543, Q 547 respektive Q 553 utgjort grovt rättegångsfel. De övriga tre tilltalade anslöt sig till yrkandet. Åklagaren motsatte sig återförvisning och gjorde gällande att tingsrättens beslut var korrekt. För det fall hovrätten skulle finna att det inte förelåg förutsättningar för att tillåta förhör med de ifrågavarande vittnena utan att dessa uppgav sina namn förklarade sig åklagaren bestrida att användningen enbart av de nämnda beteckningarna haft sådan betydelse för målets utgång att det förelåg grund för återförvisning. Åklagaren tillade att det såväl vid handläggningen vid tingsrätten som därefter saknades förutsättning att kalla vittnena under deras rätta namn.

Hovrätten (hovrättsråden Lars Clevesköld och Jan E Ohlsson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Isabel Andersson) meddelade beslut den 5 april 2007.

SKÄL

Det är i svensk rätt inte tillåtet med anonyma vittnen inför domstol. Den svenska rättens ståndpunkt i detta avseende framgår i första hand av rättegångsbalken (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse 2002/03 s. 87 ff.).

Enligt 36 kap. 10 § rättegångsbalken skall sålunda rätten, innan vittnesmål avläggs, höra vittnet om hans fullständiga namn. Vid bevisupptagning är vittnen vidare skyldiga att avlägga i 36 kap. 11 § rättegångsbalken föreskriven ed, med undantag beroende på släktskap och ålder. I vittneseden ingår att vittnet säger sitt namn. Det finns i princip inte någon laglig möjlighet att befria ett vittne från dessa moment i bevisupptagningen. Den angivna ordningen står i överensstämmelse med den grundläggande princip i den svenska rättsordningen som innebär att en part har rätt att få del av alla omständigheter som kan läggas till grund för avgörandet av ett mål rörande honom eller henne. Det förhållandet att vittnesförhör med anonyma personer inte i alla situationer är oförenligt med Europakonventionen kan inte tas till intäkt för att det skulle vara tillåtet att begränsa parternas grundläggande fri- och rättigheter i detta avseende i en svensk rättegång.

Genom införande den 1 oktober 2006 av lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter har emellertid tillskapats en möjlighet att besluta att en polisman eller annan statlig tjänsteman med vissa närmare angivna uppgifter skall ha en särskilt beslutad skyddsidentitet som består av andra personuppgifter än de verkliga och som förs in i statliga register eller i handlingar som har utfärdats av statliga myndigheter, såsom pass och körkort. I förarbetena till denna reglering (prop. 2005/06:149 "Kvalificerade skyddsidentiteter") uttalas att den som har tilldelats en kvalificerad skyddsidentitet bör ha möjlighet att i samband med vittnesförhör i domstol uppge det namn som ingår i den kvalificerade skyddsidentiteten. Domstolen och parterna skall dock i sådant fall informeras om att det uppgivna namnet ingår i en kvalificerad skyddsidentitet, vilket framgår av en samtidigt införd bestämmelse i 36 kap. 10 § tredje stycket rättegångsbalken. I detta sammanhang infördes även ett nytt stadgande i 36 kap. 5 § rättegångsbalken innebärande ett förbud mot att utan särskilt tillstånd höra ett vittne om bl.a. förhållande som omfattas av sekretess enligt 5 kap. 10 § sekretesslagen (1980:100). Sistnämnda stadgande avser uppgift som hänför sig till ärende enligt lagen om kvalificerade skyddsidentiteter och för uppgift som hänför sig till ärende enligt 15 § lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar, om ärendet rör en brottsutredning som genomförs av en tjänsteman med en i annan stat beslutad skyddsidentitet motsvarande den enligt lagen om kvalificerade skyddsidentiteter.

Som anförts i prop. 2005/06:149 s. 70 kan det måhända hävdas att om ett vittne tillåts avge sin utsaga under annat namn än det verkliga, man därigenom har närmat sig ett system med anonyma vittnen, dvs. vittnen vars identitet parterna inte tillåts få kunskap om. Den införda regleringen innebär dock inte att anonyma vittnen accepteras i svensk rätt; däremot att en särskild ordning skall gälla vid vittnesförhör med vissa personer som omfattas av dessa regler. Enligt hovrättens mening bör regleringen inte ges en vidare tillämpning än vad som uttryckligen framgår av lagstiftningen. Således gäller alltjämt det grundläggande krav som framgår av rättegångsbalken att vittnet inför förhöret skall uppge sitt namn. Den nya regleringen ger då utrymme för att vittnet uppger det namn som ingår i den kvalificerade skyddsidentiteten i stället för det egna namnet samt att han därvid upplyser rätten och parterna om förhållandet. Denna möjlighet är emellertid begränsad just till den situationen att det uppgivna namnet ingår i en kvalificerad skyddsidentitet enligt lagen om kvalificerade skyddsidentiteter. Någon bestämmelse av innebörd att motsvarande ordning skall gälla för det fall att vittnet har en skyddsidentitet utfärdad av en annan stat finns inte, vilket hade varit naturligt för det fall detta hade varit lagstiftarens avsikt. Med hänsyn till att det rör en fråga om begränsning av en grundläggande partsrättighet får, som ovan antytts, utrymmet för att genom tolkning av bestämmelserna utvidga tillämpningsområdet i sådan riktning anses närmast obefintligt. Även om uppgifter om personer som har skyddsidentitet enligt ett annat lands reglering i vissa situationer omfattas av sekretess här, kan detta förhållande således inte föranleda att svensk rätts krav på att ett vittne uppger sitt namn inför domstolen inte skall gälla.

Vittnena med beteckning Q 521, Q 543, Q 547 och Q 553 har avlagt vittnesmål vid tingsrätten utan att de uppgett sina namn. Deras identifikationsbeteckningar utgör inte kvalificerade skyddsidentiteter enligt svensk lag. Vad som framkommit i hovrätten ger för övrigt inte heller vid handen att deras beteckningar ingår i skyddsidentiteter som motsvarar vad som gäller för en kvalificerad skyddsidentitet enligt svensk lag. Det har givetvis varit uppenbart för tingsrätten att angivna beteckningar inte utgjort vittnenas namn, och så har inte heller gjorts gällande. Genom att trots detta tillåta vittnesförhören har tingsrätten utan lagstöd åsidosatt de tilltalades grundläggande rätt till full insyn i det material som åberopas mot dem. Därigenom har ett grovt rättegångsfel förekommit.

Uppgifterna från dessa vittnen har inte saknat betydelse för bedömningen i målet och felet får antas ha inverkat på målets utgång beträffande samtliga tilltalade. Felet kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten. Tingsrättens dom skall därför undanröjas, utom såvitt avser försvararersättningarna, och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.

BESLUT

Hovrätten undanröjer tingsrättens dom, utom såvitt gäller besluten om ersättning till försvararna, och visar målet åter till tingsrätten för fortsatt behandling. - De tilltalade skall alltjämt vara häktade i målet.

Hovrätten angav att beslutet fick överklagas inom fyra veckor.

Hovrättens beslut meddelat: den 5 april 2007.

Mål nr: B 433-07.

Lagrum: 36 kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken.

Litteratur: Prop. 2005/06:149.

Prop. 2005/06:149
Litteratur:
Prop. 2005/06:149

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2007-04-05

Målnummer:
B433-07