Hovrätten har funnit en tingsrätt behörig att pröva en talan om skadestånd i en del som grundade sig på att det förekommit brister i en allmän va-anläggning. Avgörande för hovrättens ställningstagande har varit en uppgift från käranden om att talan i denna del gällde skador orsakade av brister i va-anläggningen utanför va-förhållandet och därför skulle prövas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler och inte enligt 29 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.


Lagrum:
29 § och 37 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar; 10 kap. 17 § 1 st. 1 rättegångsbalken (1942:740)

Till följd av upprepade regnfall översvämmades ett område i Nordingrå, Kramfors kommun, där vissa fastigheter är belägna, och skador uppstod bl.a. i källarna till bostadsbyggnader på fastigheterna.

Ångermanlands tingsrätt

Dina Försäkringar Höga Kusten (bolaget) yrkade i ansökan om stämning att Kramfors kommun och staten genom Vägverket skulle förpliktas att utge 1 587 031 kr, i första hand solidariskt och i andra hand enligt den fördelning tingsrätten bestämde. Bolaget åberopade regressrätt för den ersättning som bolaget utgett till olika fastighetsägare på grund av skador med anledning av översvämningarna och angav som grund för sin talan att översvämningarna orsakats av att avrinningen i dagvattensystemet inom området inte fungerat tillfredsställande på grund av underdimensionering och bristande projektering och underhåll hos kommunen samt bristande tillsyn och underhåll hos Vägverket.

Kommunen och Vägverket bestred bifall till talan. Kommunen invände att tingsrätten inte var behörig att pröva bolagets talan i vissa delar och anförde följande. Som grund för talan görs bl.a. gällande att vissa delar av dagvattensystemet, som påstås vara orsaken till översvämningen, ingår i den allmänna va-anläggningen och att kommunen i egenskap av huvudman för anläggningen åsidosatt vissa skyldigheter mot fastighetsägarna. Det är således uppenbart att talan bl.a. grundas på åsidosatta skyldigheter enligt 29 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Anspråk grundade på fel och brister i den allmänna va-anläggningen skall prövas av statens va-nämnd som exklusivt forum. Talan i den delen skall därför avvisas av tingsrätten.

Bolaget anförde såvitt avsåg avvisningsyrkandet följande. Kommunen är ansvarig för skadan i egenskap av fastighetsägare till grannfastighet, huvudman för den allmänna va-anläggningen och för allmän platsmark enligt detaljplan, ägare av anläggning, utförare av anläggningsarbeten samt beställare och byggherre av anläggningsarbeten. Huvudregeln är att tingsrätten är behörig att pröva tvister i dispositiva mål rörande skadeståndsanspråk riktade mot en kommun. Endast om någon bestämmelse i annan lag uttryckligen föreskriver att en viss typ av skadeståndsanspråk exklusivt skall prövas i annan ordning saknar tingsrätten behörighet. Bolagets talan grundar sig inte på 29 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Statens va-nämnd är endast behörig att pröva tvister rörande skador som orsakats genom brist eller fel i allmän va-anläggning om skadan orsakats genom fast anslutning till den allmänna va-anläggningen, dvs. i förhållandet mellan huvudman och brukare. Fråga om skadestånd i andra förhållanden får bedömas med ledning av allmänna regler om skadestånd i utomobligatoriska förhållanden. Om vatten tränger in i byggnad via källardörr eller källarventil på grund av översvämning som orsakats av fel eller brist i va-anläggning är statens va-nämnd inte behörig att pröva skadeståndsanspråk. Skadorna i aktuellt fall har orsakats på detta sätt.

Tingsrätten (rådmannen Kennet Svensson) anförde i beslut den 10 februari 2006 följande.

Enligt 37 § 6 lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skall statens va-nämnd pröva mål om skadestånd enligt lagens 29 §, vilken bl.a. innehåller bestämmelser om skyldighet för huvudman att ersätta skada som tillfogats fastighetsägare genom att huvudmannen åsidosatt sin skyldighet i förhållande till fastighetsägaren. I 12 § i lagen föreskrivs att en allmän va-anläggning skall utföras och drivas så att den uppfyller de krav som från miljö- och hälsoskyddssynpunkt skall tillgodoses och vara försedd med de anordningar som krävs för att den skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet.

Bolagets talan är bl.a. grundad på att kommunen i egenskap av huvudman för den allmänna va-anläggningen har ett ansvar för anordningarnas drift och underhåll, att det funnits fel och brister i den allmänna va-anläggningen samt att kommunen åsidosatt sina skyldigheter mot fastighetsägarna. Bolaget har gjort gällande att översvämningarna orsakats av att avrinningen av dagvatten i dagvattensystemet inte fungerat tillfredsställande på grund av underdimensionering av dagvattenledningarna samt bristande projektering, tillsyn och underhåll av dagvattensystemet från kommunens sida respektive bristande tillsyn och underhåll från Vägverkets sida. Bolaget har när det gäller kommunen bl.a. påstått att en viss angiven dagvattenledning haft en diameter på 600 millimeter där det krävts minst 1 000 millimeter, att bristande tillsyn och underhåll bl.a. medfört att galler saknats för ett vägdikes inlopp samt att en viss angiven brunn inte rensats eller slamsugits.

Bolagets grunder för talan innefattar således påståenden om att kommunen som huvudman för anläggningen åsidosatt sina skyldigheter mot olika fastighetsägare som anslutits till anläggningen och målet rör därför i denna del en tvist om skadeståndsskyldighet av det slag som avses i 29 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Enligt 10 kap. 17 § första stycket 1 rättegångsbalken är tingsrätten inte behörig att uppta tvist som skall prövas av särskild domstol.

Av ovan angivna skäl avvisar tingsrätten bolagets talan till den del talan grundas på påståenden om fel och brister i den allmänna va-anläggningen.

Hovrätten för Nedre Norrland

Bolaget överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle besluta att tingsrätten är behörig att pröva målet även till den del som bolagets talan grundas på fel och brister i den allmänna va-anläggningen samt att hovrätten skulle återförvisa målet till tingsrätten för gemensam handläggning med resterande delar av talan. Bolaget anförde i huvudsak följande. De fastigheter för vilka bolaget yrkat ersättning har inte översvämmats till följd av fastigheternas direkta anslutning till den allmänna va-anläggningen, utan bolagets talan grundar sig bl.a. på att det förekommit brister i den allmänna va-anläggningen utanför fastigheterna och dessas anslutning till den allmänna va-anläggningen. Dessa brister i den allmänna va-anläggningen enskilt eller i samverkan med andra brister i dagvattensystemet har orsakat översvämningar i hela det område där fastigheterna är belägna och vatteninträngning har skett på fastigheterna från vägdiken och angränsande fastigheter. Om skada orsakats av brist i allmän va-anläggning på detta sätt skall skadeståndstalan inte prövas av statens va-nämnd utan av allmän domstol.

Kommunen bestred ändring.

Vägverket avstod från att yttra sig.

Hovrätten (hovrättslagmannen Håkan Lavén, hovrättsrådet Mats Fällström och adjungerade ledamoten kammarrättsassessorn Jessica Lovén, referent) anförde i slutligt beslut den 2 november 2006 följande.

SKÄL

En talan om skadestånd enligt 29 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skall grundas på att någon av parterna i ett va-förhållande har överskridit sin rätt eller åsidosatt sin skyldighet i förhållande till den andre. En sådan talan skall enligt 37 § i lagen prövas av statens va-nämnd. Inte alla skador som rör en va-anläggning är dock hänförliga till va-förhållandet mellan parterna. Skadeståndsanspråk grundade på skador som uppstått vid utbyggnad av va-anläggningen eller till följd av läckage på allmän vattenledning utanför skadad fastighet kan prövas av allmän domstol och bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler (se statens va-nämnds avgöranden 152/95 och 31/74; jfr också RH 1986:47).

Frågan om tingsrätten är behörig att pröva bolagets talan om skadestånd i den del den grundas på att det förekommit brister i den allmänna va-anläggningen skall avgöras med utgångspunkt i hur bolaget självt kvalificerat grunderna för sin talan. Bolaget har - i det hänseende som här är aktuellt - som grund för sin talan åberopat att det förekommit brister i den allmänna va-anläggningen och att dessa brister enskilt eller i samverkan med andra brister i dagvattensystemet har orsakat skador på de aktuella fastigheterna. Bolaget har i hovrätten utvecklat sin talan så till vida att bolaget uppgett att dess talan inte tar sikte på brister i den allmänna va-anläggningen hänförliga till va-förhållandet mellan parterna utan att talan i stället gäller skador orsakade av brister i va-anläggningen utanför va-förhållandet, dvs. att talan skall prövas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler och inte på grundval av bestämmelsen i 29 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

Vid nu angivna förhållanden finner hovrätten att det inte föreligger något hinder för tingsrätten att pröva bolagets talan i dess helhet. Tingsrättens beslut skall därför undanröjas och målet visas åter till tingsrätten för prövning i sak.

SLUT

Med undanröjande av tingsrättens beslut återförvisar hovrätten målet till tingsrätten för erforderlig behandling.

Hovrättens beslut meddelat: den 2 november 2006.

Mål nr: Ö 246-06.

Lagrum: 29 och 37 §§ lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar; 10 kap. 17 § 1 st. 1 rättegångsbalken.

Rättsfall: RH 1986:47; Statens va-nämnds avgöranden 152/95 och 31/74.

Litteratur: Prop. 1970:118 s. 153.


Litteratur:
Prop. 1970:118 s. 153

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2006-11-02

Målnummer:
Ö246-06