Fråga om tillämpning av reglerna i 34 kap. brottsbalken om sammanträffande av brott när den tidigare påföljden är sluten ungdomsvård.


Lagrum:
34 kap. 1 § och 7 § brottsbalken (1962:700)

Åklagaren yrkade ansvar å O.Y., född 1984, för grov misshandel.

O.Y. vidgav att han utdelat ett antal knytnävsslag mot målsäganden men bestred ansvar för brott eftersom han inledningsvis handlat i nödvärn för att därefter ha handlat i nödvärnsexcess.

Västmanlands tingsrätt (2004-04-15, rådmannen Johan Alvner samt nämndemännen Inger Kangas, Kristina Hellman och Birgitta Andersson) fann åtalet styrkt och dömde O.Y. för misshandel till fängelse i tre månader.

I frågorna om rubricering och påföljd yttrade tingsrätten bl.a. följande. Åklagaren har gjort gällande att fråga är om grov misshandel eftersom O.Y. visat särskild hänsynslöshet och råhet genom att angripa målsäganden då denne befann sig i ett försvarslöst läge. Visserligen har målsäganden varit liggande och medvetslös samtidigt som O.Y. har fortsatt att slå denne men tingsrätten finner inte att det sammantagna våldet och övriga omständigheter är sådant att gärningen måste anses som grov misshandel. Däremot är fråga om en mycket allvarlig misshandel med ett mycket högt straffvärde.

O.Y. förekommer under fyra avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes första gången av Svea hovrätt den 19 januari 2000 för rån och övergrepp i rättssak till sluten ungdomsvård tre månader. Därefter dömdes han den 1 oktober 2001 av Sollentuna tingsrätt för stöld och försök därtill, varvid överlämnades till Rinkeby stadsdelsnämnd att föranstalta om nödvändig vård inom socialtjänsten. Den 6 mars 2002 dömdes O.Y. av Sollentuna tingsrätt för ringa narkotikabrott begångna vid två tillfällen till böter. Senast dömdes O.Y. av Svea hovrätt den 23 oktober 2002 för mord till sluten ungdomsvård fyra år.

Tingsrätten kan konstatera att O.Y. den 26 februari 2003 påbörjat verkställighet av den honom senast ådömda påföljden. O.Y. själv har uppgivit att han nu helt slutat använda droger och att han tränar styrketräning varje dag. Han har också berättat att han studerar skolämnen på Sundbo och att han efter frigivning avser att försöka starta en klubb i Gävle. Ansvarig avdelningsföreståndare vid Sundbo har inför tingsrätten berättat att O.Y. sköter skolarbetet och även i övrigt uppför sig väl.

Den misshandel som O.Y. gjort sig skyldig till är av allvarligt slag och har, som tingsrätten anmärkt ovan, ett mycket högt straffvärde. Tingsrätten finner att annan påföljd än ett frihetsstraff med hänsyn till gärningens art och straffvärde samt till O.Y:s tidigare brottslighet nu inte kan ifrågakomma. O.Y. verkställer för närvarande en av honom ådömd påföljd avseende sluten ungdomsvård. Han bör därför ådömas ett särskilt frihetsstraff. Den gärning för vilken O.Y. ådömts nyssnämnda påföljd förövade han då han ännu inte fyllt 18 år. Den misshandel tingsrätten nu funnit honom övertygad om ansvar för har förövats då O.Y. fyllt 19 år. Någon särskild O.Y. ådömd ytterligare sluten ungdomsvård kan därför inte lagligen ådömas honom utan O.Y. skall särskilt ådömas ett fängelsestraff.

O.Y. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet.

Åklagaren bestred ändring.

Svea hovrätt (2004-09-14, hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson, hovrättsrådet Kjell-Olof Wennström, tf. hovrättsassessorn Mattias Larsson, referent, samt nämndemännen Hans Panes och Håkan Berg) ändrade tingsrättens dom endast beträffande påföljden på så sätt att hovrätten - med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket 1 och 7 § första stycket brottsbalken - förordnade att den genom Svea hovrätts, avd. 9, dom den 23 oktober 2002 i mål nr B 6528-02 ådömda påföljden sluten ungdomsvård fyra år skulle avse även det brott som omfattades av den överklagade domen. I påföljdsfrågan uttalade hovrätten följande.

När O.Y. begick det misshandelsbrott han nu skall dömas för var han 19 år gammal. O.Y. dömdes den 23 oktober 2002 av Svea hovrätt för ett mord som han begått när han var 17 år till sluten ungdomsvård i fyra år. Verkställighet av påföljden påbörjades enligt utdrag ur belastningsregistret den 26 mars 2003 och O.Y. har enligt uppgift nu omkring ett och ett halvt år kvar att avtjäna. Enligt S.G., som är biträdande avdelningsföreståndare på Sundbo ungdomshem, har O.Y. i huvudsak skött sig väl under avtjänandet av påföljden och har efter avslutad verkställighet planer på att arbeta med ungdomar med problem.

Det nu aktuella misshandelsbrottet begicks under pågående verkställighet av den utdömda slutna ungdomsvården. Vid bedömningen av vilken påföljd som skall väljas för den som begått ett nytt brott innan tidigare utdömd sluten ungdomsvård till fullo verkställts gäller de valmöjligheter som föreskrivs i 34 kap. 1 § första stycket brottsbalken, dvs. att efter omständigheterna förordna att den tidigare utdömda påföljden skall avse även det nya brottet, döma särskilt till påföljd för det nya brottet eller undanröja den utdömda påföljden och för brottet döma till påföljd av annan art.

Vid valet mellan dessa alternativ skall enligt förarbetena till den lagstiftning genom vilken påföljden sluten ungdomsvård infördes, beaktas dels frihetsberövandets längd, dels hur lång tid som återstår av verkställigheten på sluten ungdomsvård. Med hänsyn bl.a. till att den som dömts till sluten ungdomsvård kommer att bli föremål för utslussning kan det normalt inte anses lämpligt att döma särskilt till fängelse innan verkställigheten av sluten ungdomsvård löpt ut, och därigenom åstadkomma att verkställighet av sluten ungdomsvård direkt åtföljs av ett fängelsestraff. I en sådan situation bör i första hand övervägas att med stöd av 34 kap. första stycket 1 brottsbalken låta tidigare utdömd påföljd avse även det nya brottet eller att med stöd av samma bestämmelses tredje punkt undanröja den tidigare påföljden och döma till påföljd av annan art. Är det fråga om ett längre fängelsestraff bör i första hand övervägas att med stöd av tredje punkten undanröja den tidigare domen på sluten ungdomsvård och i stället döma till ett gemensamt fängelsestraff för den samlade brottsligheten (se prop. 1997/98:96 s. 203).

Enligt 34 kap. 7 § första stycket brottsbalken får när den tidigare påföljden är sluten ungdomsvård förordnande om att den tidigare utdömda påföljden skall avse även det nya brottet meddelas endast om det är uppenbart att det nya brottet i jämförelse med det förra är med hänsyn till påföljden utan nämnvärd betydelse eller om det annars finns särskilda skäl för det. Enligt förarbetena till bestämmelsen kan särskilda skäl föreligga då den tilltalade har begått ett nytt brott innan den utdömda påföljden till fullo verkställts men det förefaller olämpligt att med hänsyn till vad som sagts i det nyss refererade motivuttalandet döma särskilt till ett kortare fängelsestraff och det inte heller är rimligt att undanröja tidigare utdömd påföljd och döma till påföljd av annan art. Det innebär att ett förordnande om att den tidigare utdömda påföljden skall avse även det nya brottet kan användas i något större utsträckning då den tidigare påföljden är sluten ungdomsvård än om den tidigare påföljden är fängelse (se a. prop. s. 205).

Det misshandelsbrott som O.Y. skall dömas för är på de skäl som tingsrätten angett av allvarlig art. Det bör även beaktas att gärningen begåtts under pågående verkställighet. Hovrätten gör mot den bakgrunden den bedömningen att det trots att O.Y. genom den tidigare domen ådömts en mycket sträng påföljd - under normala omständigheter den strängaste som kan ådömas en sjuttonårig gärningsman - inte kan anses uppenbart att det nya brottet i jämförelse med det förra med hänsyn till påföljden är utan nämnvärd betydelse. Emellertid förefaller det med beaktande av vad som angetts i de refererade motivuttalandena inte lämpligt att ådöma O.Y. ett särskilt fängelsestraff som skall verkställas direkt efter avslutad verkställighet av den nu pågående slutna ungdomsvården. Syftet med det viktiga utslussningsarbetet skulle delvis spolieras. Vad som dessutom talar emot ett sådant påföljdsval är den förhållandevis långa tid som återstår av verkställigheten, men även i viss mån den goda prognos för O.Y. som framkommit genom S.G:s uppgifter. Det framstår inte alls som rimligt att undanröja domen på sluten ungdomsvård och bestämma ett gemensamt fängelsestraff för den samlade brottsligheten.

Hovrätten finner mot denna bakgrund att det finns särskilda skäl att låta den tidigare utdömda påföljden omfatta även det nya brottet. Tingsrättens dom skall ändras i enlighet härmed.

Målnummer B 4065-04


Litteratur:
Prop. 1997/98:96

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2004-09-14

Målnummer:
B4065-04