En man har befunnits under en fyramånadersperiod ha gjort sig skyldig till dels olaga hot vid fyra skilda tillfällen mot sin f.d. hustru, dels ofredande genom att under samma period vid upprepade tillfällen ha ringt henne ett stort antal telefonsamtal. Gärningarna har inte bedömts som grov kvinnofridskränkning utan mannen har dömts för vart och ett av de enskilda brotten. Vid bedömningen har bl.a. beaktats att det mellan mannen och kvinnan under en utdragen och i flera avseenden uppslitande skilsmässoprocess förekommit åtskilliga konfrontationer med häftiga ordväxlingar från båda sidor och att gärningarna sedda mot denna bakgrund typiskt sett inte syntes vara ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla.


Lagrum:
4 kap. 4 a §, 5 § och 7 § brottsbalken (1962:700)

Åklagaren åtalade A.H. för grov kvinnofridskränkning med följande gärningspåstående: A.H. har varit gift med AN.H. under tiden 15 november 1997-26 mars 2004. Han har under tiden 1 januari 2004 - 2 maj 2004 i Nynäshamn vid upprepade tillfällen, genom delvis förtäckta hotelser, hotat AN.H. med brottslig gärning på ett sätt som varit ägnat att hos henne framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom, bland annat vid följande tillfällen:

a) Någon gång i januari 2004 i AN.H:s bostad på Sunnerbyvägen i Nynäshamn genom att göra ett tecken med innebörd att han skulle skjuta henne.

b) Den 14 januari 2004 genom att under telefonsamtal fälla yttranden av innebörd att han skulle bränna ner deras gemensamma hus eller förstöra deras gemensamma egendomar.

c) Den 27 april 2004 genom att under telefonsamtal fälla ett yttrande av innebörd att om han inte fick tillbaka henne så fanns det ingen anledning att någon i familjen existerade.

d) Den 1 maj 2004 genom att under telefonsamtal fälla yttranden av innebörd att han inte längre stod för konsekvenserna av sitt handlande och att hans handlande skulle komma att framkalla stora insatser från polisens sida.

A.H. har härutöver under samma tidsperiod i Nynäshamn vid upprepade tillfällen genom hänsynslöst beteende ofredat AN.H. genom att ringa ett mycket stort antal telefonsamtal till henne.

Var och en av gärningarna har utgjort ett led i en upprepad kränkning av AN.H:s integritet och har varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla.

A.H. förnekade gärningarna.

Handens tingsrätt (2004-07-20, rådmannen Per Backström samt nämndemännen Else-Britt Ruhdin-Hall och Lars-Gunnar Hultgren) fann samtliga gärningar styrkta och dömde A.H. för grov kvinnofridskränkning till fängelse sju månader.

I sina domskäl uttalade tingsrätten bl.a. följande.

Frågan är då hur brottsligheten skall rubriceras. För att den skall kunna rubriceras som grov kvinnofridskränkning krävs det - förutom att A.H. och AN.H. har varit gifta med varandra - att det är fråga om flera enskilda gärningar som har ett visst samband och att var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av AN.H:s integritet samt varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla.

A.H. har nu gjort sig skyldig till olaga hot vid i vart fall fyra tillfällen och ofredande vid ett mycket stort antal tillfällen. Det har således varit fråga om ett flertal, med tidsmässigt samband, kränkande övergrepp från A.H:s sida. Det går inte att säga att någon av gärningarna har varit av allvarligare slag. Övergreppen har emellertid varit så många att det går att säga att kränkningen av AN.H:s integritet har varit upprepad.

Frågan om gärningarna har varit ägnade att allvarligt skada AN.H:s självkänsla skall besvaras med beaktande av AN.H:s hela situation. Det är därvid tillräckligt att gärningarna typiskt sett leder till att självkänslan skadas allvarligt.

Det råder enligt tingsrättens uppfattning inte någon tvekan om att gärningarna har varit ägnade att allvarligt skada AN.H:s självkänsla. Att de även har fått ett sådant resultat har framgått med all nödvändig grad av tydlighet av vad främst AN.H. men till viss del även av vad vittnena V.O., V.F. och S.W. berättat. A.H. skall därför dömas för grov kvinnofridskränkning.

A.H. överklagade domen och yrkade såvitt nu är i fråga i första hand att åtalet skulle ogillas och i andra hand att var och en av gärningarna skulle rubriceras som särskilt brott.

Svea hovrätt (2004-09-08, hovrättslagmannen Göran Persson, hovrättsrådet Ulla Bergendal, referent, samt nämndemännen K-G Johansson och Gisa Kerschinsky) ändrade på så sätt tingsrättens dom att A.H. dömdes för olaga hot och ofredande till fängelse fyra månader.

Efter att i likhet med tingsrätten ha funnit att de av åklagaren påstådda brotten var styrkta anförde hovrätten såvitt nu är av intresse följande.

I frågan om den samlade brottslighet A.H. sålunda gjort sig skyldig till skall rubriceras som grov kvinnofridskränkning eller om han skall dömas för vart och ett av de enskilda brott gärningarna innefattar gör hovrätten följande bedömning.

A.H. och AN.H. har varit gifta med varandra. A.H. har vid ett flertal tillfällen i nära tidsmässigt samband gjort sig skyldig till brott enligt 4 kap. brottsbalken mot sin f.d. hustru. Förutsättningar att bedöma den samlade brottsligheten som grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § andra stycket föreligger därför, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av AN.H:s integritet och gärningarna kan anses ha varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Som framgår av rättsfallet NJA 2003 s. 144 skall dessa frågor bedömas med utgångspunkt dels i hur allvarliga gärningarna varit, dels i brottsoffrets situation.

Vid denna bedömning måste enligt hovrättens mening beaktas att A.H. och AN.H. har genomgått en utdragen och i flera avseenden uppslitande skilsmässoprocess där frågor om bodelning och vårdnad utgjort svåra frågor. A.H. hade dessutom haft problem på sitt arbete med åtföljande ekonomiska bekymmer. I denna process har det, såvitt framgår av utredningen, förekommit åtskilliga konfrontationer med häftiga ordväxlingar mellan A.H. och AN.H. där båda parter synes ha varit ungefär lika aktiva och aggressiva. Rent ekonomiskt tycks AN.H. ha haft ett övertag.

Hovrätten konstaterar att A.H. inte vid något tillfälle utövat våld mot AN.H. och att hans agerande torde ha tett sig skrämmande för henne främst mot bakgrund av hans psykiska ohälsa. Det är inte heller fråga om alltför allvarliga gärningar och sedda mot bakgrund av det förhållande som rått mellan makarna synes gärningarna typiskt sett heller inte ägnade att allvarligt skada AN.H:s självkänsla. Det skedda kan som hovrätten har redovisat ovan förklaras av andra orsaker i förhållandet mellan makarna. Mot bakgrund härav finner hovrätten att var och en av gärningarna skall rubriceras som ett särskilt brott. Tingsrättens dom skall således ändras på så sätt att gärningarna skall bedömas som olaga hot och som ofredande.

Tf. hovrättsassessorn Ralf Järtelius var skiljaktig i fråga om rubriceringen och anförde: I likhet med majoriteten finner jag styrkt att A.H. begått de åtalade gärningarna. En förutsättning för att dessa skall kunna bedömas som grov kvinnofridskränkning är att var och en av dem utgjort led i en upprepad kränkning av AN.H:s integritet och att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla.

Ingen av de gärningar som A.H. gjort sig skyldig till kan i sig anses ha varit av allvarligare slag. Eftersom det varit fråga om ett mycket stort antal övergrepp med tidsmässigt samband måste dock anses att antalet klart överstiger vad som bör krävas för att kränkningen av AN.H:s integritet skall anses som upprepad.

Redan det mycket stora antalet övergrepp - jag finner inte anledning att ifrågasätta AN.H:s uppgifter om att det rört sig om s.k. telefonterror under ca fyra månaders tid med uppemot 25 telefonsamtal per dygn - talar i viss mån för att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada AN.H:s självkänsla. Därutöver måste beaktas att A.H:s huvudsakliga syfte med gärningarna uppenbarligen varit att kontrollera AN.H. och förmå henne att - mot sin vid upprepade tillfällen uttryckligen uttalade vilja - återuppta relationen med honom och att även i övrigt handla efter hans egna önskemål. Det råder inte heller någon tvekan om att AN.H. genom de upprepade övergreppen utsatts för mycket stor psykisk press och att hon försatts i en situation där hon känt sig i det närmaste helt berövad friheten att själv styra över sitt liv. Mot denna bakgrund måste de kränkande gärningar A.H. utsatt AN.H. för anses ha varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Han skall därför, som tingsrätten funnit, dömas för grov kvinnofridskränkning.

Målnummer B 6021-04

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2004-09-08

Målnummer:
B6021-04