Fastighetsbestämning avseende hävd och överenskommelse enligt 18 § JP ----- Överenskommelse mellan grannar för femtio år sedan om fastighetsgräns åberopades i mål om fastighetsbestämning. Gränsen hade hävdats oklandrat under lång tid med placering av uthus och avverkning av skog. Utredningen visade att överenskommelsen sannolikt grundades på ett äldre stenröse som felaktigt uppfattats av grannarna som markering av rätta gränsen. Lantmäteriet fann att hävd inte visats och att gränsen har den sträckning som följer av förrättningskartan. Fastighetsdomstolen ansåg att den från kartan avvikande gränsen har hävdats under minst tjugo år men eftersom den åberopade överenskommelsen avsåg att bekräfta gränsens förmodade rätta läge med stöd av stenröset, hade inte överenskommelse träffats om avvikelse från den rätta gränsen, på sätt som avses i 18 § lagen om införande av nya jordabalken. Hovrätten instämde i fastighetsdomstolens bedömning.


Lagrum:
1 kap. 3 § jordabalken (1970:994); 18 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken

RÄTTEN

Hovrättsrådet Lars Dirke, fastighetsrådet Jan Gustafsson och hovrättsrådet

Mikael Hagelroth, referent

FÖREDRAGANDE OCH PROTOKOLLFÖRARE

Föredraganden EvaLinda Sederholm

KLAGANDE

R-M.W.

Ombud: Advokat C.B.O.

MOTPART

G.W.

Ombud 1: L-J.W.

Ombud 2: P-A.W.

SAKEN

Fastighetsbestämning; nu fråga om prövningstillstånd m.m.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Falu tingsrätts, fastighetsdomstolen, utslag 2010-12-16 i mål nr F 2572-10

_________________________

R-M.W. har yrkat bifall till sin talan vid fastighetsdomstolen.

Målet föredras och hovrätten fattar följande

BESLUT (att meddelas 2011-05-04)

1. Hovrätten meddelar prövningstillstånd.

2. Hovrätten instämmer i fastighetsdomstolens bedömning och avslår överklagandet.

Beslutet under punkten 1 får inte överklagas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR beslutet under punkten 2, se bilaga

Överklagande senast 2011-06-01

Protokollet uppvisat/

______________________________________

BILAGA

FALU TINGSRÄTTS, FASTIGHETSDOMSTOLEN, UTSLAG

KLAGANDE

1. E.G.     (XX 18:15)
2. M.G.     (XX 18:17)
3. R-M.W.   (XX 18:16)

Ombud för 3: Advokat C.B.O.

MOTPART

G.W.        (XX 8:30)

Ombud 1: P-A.W.

Ombud 2: L-J.W.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Den statliga lantmäterimyndighetens fastighetsbestämningsbeslut den 8 juni 2010 berörande XX 8:30, 18:14, 18:15, 18:16 och 18:17 (lantmäterimyndighetens ärendenummer W10675)

_____________________

TINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

1. Överklagandena avslås.

2. R-M.W. ska stå sin egen rättegångskostnad.

_____________________

FÖRRÄTTNINGEN

Den statliga lantmäterimyndigheten (LM) har handlagt en förrättning som avser fastighetsbestämning berörande XX 8:30, 18:14, 18:15, 18:16 och 18:17.

Enligt LM:s fastighetsbestämningsbeslut går gränsen mellan å ena sidan XX 8:30 och å andra sidan XX 18:14, 18:15, 18:16 och 18:17 i rät linje mellan punkterna 12218-12219 enligt aktbilaga KA, se bilaga 1 (ej med).

Under rubriken Redogörelse i protokollet från förrättningssammanträdet den 8 juni 2010 har följande redovisats.

Gränsen mellan XX 8:30 och XX 18:14, 18:15, 18:16 och 18:17 har tillkommit genom delning av XX år 1812, akt 20-GAG-28, gränsen är därför lagligen bestämd. Gränsen har senare redovisats år 1927, akt 20-GAG-3200 då området norr om den berörda gränsen avsöndrades. I köpebrevet till avsöndringen finns gränsen angiven med ett mått på 191,6 meter. Därefter har gränsen endast redovisats i samband med äganderättsutredningen från år 1973, akt 20-GAG-2894. Närvarande sakägare går upp gränsen tillsammans med förrättningslantmätaren ifrån väster till öster. Någon markering återfinns inte i västra hörnet i anslutning till sjön Tansen, längre öster ut återfinns ett äldre staket av enklare modell som sträcker sig ett 35-tal meter. Några ytterligare markeringar återfinns inte förens vi når östra hörnet. Ett röse påvisas av R-M.W:s make, röset mäts in som punkt 678, se aktbilaga KA.

Under rubriken Överläggningar i protokollet från förrättningssammanträdet den 8 juni 2010 har följande redovisats.

W. hävdar att det är röset nr 678 som gäller i östra hörnet. W. visar en skissliknande situationsplan från ett bygglov år 1965 där gränsens sträckning redovisas enligt hävdade punkten 678. Även G. visar en enkel situationsplan, samt ett slutbevis för byggnation från 2009 där hon hävdar sträckning enligt punkt 678. G. hävdar även han punkt 678 i öster ska gälla vilket hans far tillsammans med W:s far hävdat. Förrättningslantmätaren stakar därefter ut gränsen enligt den äldre kartan från år 1812. Förrättningslantmätaren fortsätter mätningar och beräkningar och kommer fram till att punkt 678 är ett röse som troligen ligger på den östra sidan om den år 1812 utlagda samfällda vägen. Punkten 678 utgjorde tidigare littera D, XX 4:1s sydvästra hörn, se akt 20-GAG-28. Detta styrks i ett flertal förrättningar bland annat i akt

20-1984/895. Där redovisas råstenarna 517 och 513, dessa motsvarar 679 och 678, se aktbilaga KA. Råsten 679 återfinns inte på marken, men finns sedan tidigare inmätt i geodatabanken.

Som skäl för fastighetsbestämningsbeslutet har LM anfört följande.

Gränsen är lagligen bestämd (JB 1:3).

Det kan inte fastställas hur utmärkningen skett. Gränsen har därför den sträckning som förrättningskartan utvisar (JB 1:3). Någon hävd enligt JP 18 § har inte kunnat styrkas.

PARTERNAS TALAN

E.G., M.G. och R-M.W. har överklagat fastighetsbestämningsbeslutet och yrkat att gränsen ska bestämmas gå i rät linje mellan punkterna 12218-678, se karta bilaga 2 (ej med).

R-M.W. har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

G.W. har motsatt sig ändring av LM:s beslut.

Parterna har anfört i huvudsak följande.

E.G.

Enligt protokollet fanns ingen markering mellan väst och östpunkt. Det är fel uppgivet. Gränspinnen mellan 18:15-18:14-8:30 har stått där hela tiden.

Nuvarande toalettbyggnad är inte den ursprungliga. Den stod närmare 8:30, framför den stora stenen.

Gränsen mot norr-väster (norr -18:15 o 18:14) är markerad med rör och gärdesgården uppsatt därefter. Gärdesgården mot norr (nuvarande väg) står efter önskemål, av skötselaspekt, utanför ägogränsen

Gräns mot 8:30 bör som brukligt löpa parallellt med övriga granngränser söderut i buan. Således bör tomt 8:30 vara lika bred i västra delen som östra delen.

Tidigare har ingen väg funnits norr om min fastighet, När den sedan byggdes hade den en annan sträckning. Efter det har den breddats vid ett par tillfällen och även viss skogsavverkning har skett i området kring röset (punkt 678). Det kan ha påverkat stenarna i röset.

Om man vidare tittat på de äldre byggnaderna, fastighet 18:15 och 18:14, ser man att de inte står rakt i förhållande till vägens nuvarande dragning utan mer rätt i förhållande till av mig hävdade gränser.

Min stuga var den första som byggdes i området, år 1916. Några år senare bebyggdes även 18:14.

Äldre kartor är inte att betrakta som 100 % rätt mätbara, utan kan slå fel pga omritningar, misstag, slarv, dåliga mätverktyg m m, och därför bör man sträva efter att se till helheten och verkligheten. Tala med den ursprungsbefolkning som minns, titta efter rösen, äldre byggnader osv.

Dokumentering måste finnas om vad som blev sagt vid äganderättsutredningen på 70-talet. Meningen var ju med den, att en ny karta skulle upprättas som sedan skulle ligga till grund för lagfartsansökningar framöver.

M.G.

M.G:s far A.G. har köpt del av den fastighet som E.P. styckade av under början av sextiotalet. A.G. sökte byggnadslov som beviljades 1964 och påbörjade fällning av träd samt schaktningsarbeten för att uppföra fritidshus och uthus. Vid uppförande av uthus kontaktades grannen R.W. som då äger XX 8:30 och överenskommelse träffades om att uthuset kunde placeras 1,5 meter från tomtgräns. Även övriga grannar fick sådant medgivande. Detta tyder klart på att alla parter var överens om var gränsdragningen gick och vad som A.G. hade förvärvat och betalt. I detta skede var R. W. fullt medveten om gränsdragningen mellan XX 8:30 och XX 18:16 (tr:s anm: uppenbart avses nuvarande 18:17). Om det gjorts flera markaffärer vid denna tidpunkt känner vi ej till. R.W. var en man av ordning och skulle icke godkänna någon felaktig placering av uthus eller fällning av träd på sin egendom.

Med anledning av att samtliga berörda grannar inklusive R.W. varit enig om gränsdragningen och att A.G. förvärvat och betalt sin mark förutsätter vi att den fastighetsbestämning som utfördes den 8 juni 2010 ogiltigförklaras och att fastighetsbestämningen görs enligt dom markförvärv som parterna var eniga om i början av 60-talet. Det kan också tilläggas att det under dessa nästa 50 år ej funnits någon oenighet om gränsdragningen.

R-M.W.

R-M:s far A.B. har köpt del av den fastighet som E.P. styckade av under början av sextiotalet. A.B. sökte byggnadslov som beviljades 1964 och påbörjade fällning av träd samt schaktningsarbeten för att uppföra fritidshus och uthus. Vid uppförande av uthus kontaktades grannen R.W. som då äger XX 8:30 och överenskommelse träffades om att uthuset kunde placeras 1,5 meter från tomtgräns. Även övriga grannar fick sådant medgivande. Detta tyder klart på att alla parter var överens om var gränsdragningen gick och vad som A.B. hade förvärvat och betalt. I detta skede var R.W. fullt medveten om gränsdragningen mellan XX 8:30 och XX 18:16. Om det gjorts flera markaffärer vid denna tidpunkt känner vi ej till. R.W. var en man av ordning och skulle icke godkänna någon felaktig placering av uthus eller fällning av träd på sin egendom.

Med anledning av att samtliga berörda grannar inklusive R.W. varit enig om gränsdragningen och att A.B. förvärvat och betalt sin mark förutsätter vi att den fastighetsbestämning som utfördes den 8 juni 2010 ogiltigförklaras och att fastighetsbestämningen görs enligt dom markförvärv som parterna var eniga om i början av 60-talet. Det kan också tilläggas att det under dessa nästa 50 år ej funnits någon oenighet om gränsdragningen.

Det har framkommit från P-A.W. att han "känt" till den, av dom påstådda, felaktiga dragningen av tomtgränsen i ca 25 år och att fam W. inte ville "bråka" om detta. Då anser vi att man accepterat felet som uppstått eftersom man inte påpekat detta vid omarronderingen som avslutades 1998-01-21 där tomtarealerna grafiskt bestämdes.

G.W.

Vi, P-A. och L-J.W., söner till R.W. kan tänka oss att det kan vara troligt att R. har givit A.G. ett muntligt OK att placera ett uthus 1,5 m från tomtgränsen.

Att R. skulle ha givit dom andra fastigheterna samma löfte tror vi inte på. För dom gångerna som vi var med R. och tittade till tomten 8:30, och det var flera gånger per år, så nämnde R. aldrig det, och han var osäker, visste inte namnen på dom andra fastighetsägarna och vilka de var.

R. har inte heller varit med och gått upp någon gräns mot dom överklagande fastigheterna.

När R. gav A. löfte att bygga uthus 1,5 m från tomtgräns så tog R. för givet att A. visste var gränsen gick.

För övrigt anser vi att ett muntligt löfte inte gäller utan det som gäller är skriftligt.

Vi anser att den gräns som Lantmäteriet mätt upp med hjälp av sina kartor, av t ex 1812 och 1926, skrivna dokument och instrument måste gälla.

Vi kan inte acceptera att skänka bort mark som våra förfäder förvärvat och haft i sin ägo.

M G. och R-M.W. har ingivit en handling från äganderätts¬utredning år 1969 av vilken framgår att A.T. år 1926 erhöll en slogtäkt i hemmanet XX 18:1 i Södra Transbodarna i areal 0,5128 ha och att dödsbodelägarna efter A.T. år 1965 av denna slogtäkt försålde sommarstugetomter till

M. och M.M.   0,0835 ha
A.B.          0,1160 ha
A.G.          0,0940 ha

E.G., M.G. och R-M.W. har, vid en undersökning enligt 9 § lagen om domstolar i fastighetsmål (FDL), uttalat att LM:s karta i och för sig stämmer med 1827-års avsöndringskarta.

R-M.W. har tillagt.

Det är ostridigt mellan parterna att R.W. överenskom med min far A.B. och A.G. om placering av uthusen 1,5 m från hans gräns.

R.W. har vid flera tillfällen besökt den aktuella fastigheten och gränsen mot XX 18:16. Även detta är ostridigt mellan parterna. R.W. lät själv avverka skogen på sin fastighet under 1980-talet. Han har således haft möjlighet att reagera dels då E.P. avverkade före år 1964, dels då uthusen uppfördes och överenskommelse träffades om placeringen av uthusen i förhållande till gränsen samt dels då han själv avverkade på sin fastighet på 1980-talet. Inte vid något tillfälle har R.W. eller senare ägare av fastigheten gjort gällande att den mig hävdade gränsen inte skulle vara den korrekta.

Det är således ostridigt mellan parterna att en överenskommelse ägt rum avseende byg-gandet av fritidshusen i förhållande till gränsen. R.W. kan inte ha uppfattat att man talade om den gräns motparten nu gör gällande. Han hade då, med nödvändig¬het, uppmärksammat att uthusen placerats flera meter in på hans fastighet.

Det bör även noteras att det förevarit vissa fastighetsrättsliga åtgärder rörande i målet berörda fastigheter under årens lopp. I början av 1970-talet ägde en äganderättsutredning rum och fastigheterna har även berörts av en omarrondering i slutet av 1990-talet. Visserligen innebär angivna åtgärder inte någon bestämning av den aktuella gränsen, men det framstår som märkligt att det inte vid något tillfälle skulle ha framställts invändningar från ägaren till motpartens fastighet om det inte förhållit sig så att parterna haft en överenskommelse avseende gränsens sträckning.

Min far och jag och övriga förvärvare av tomter har, alltsedan mitten av 1960-talet, hävdat gränsen i den sträckning vi gör gällande. Gränsen har uppenbarligen hävdats i denna sträckning även tidigare, eftersom säljaren av fritidshustomterna hade avverkat skogen på fastigheten innan överlåtelserna ägde rum. Detta innebär att gränsen varit hävdad i denna sträckning i närmare 50 år.

Den hävdade gränssträckningen överensstämmer med läget för ett röse, nr 678 på förrättningskartan. Uthusen på fastigheterna XX 18:16 respektive 18:17 är belägna 1,5 m från en linje mellan röse 678 och punkt 12218 på förrättningskartan. Parterna har uppenbarligen varit överens om att detta röse markerat gränsen mellan fastigheterna.

Mot bakgrund av omständigheterna torde det vara utrett att den aktuella gränsen under minst 20 år oklandrat hävdats i den sträckning klagandena gör gällande. Det görs gällande att omständigheterna visar att hävden grundats på överenskommelse som före jordabalkens ikraftträdande ingåtts mellan ägarna på ömse sidor. Detta innebär att den sträckning gäller i vilken gränsen har hävdats, 18 § JP.

Det är inte nödvändigt att visa någon formlig överenskommelse. Det är tillräckligt att det framgår av omständigheterna att hävden grundats på en överenskommelse. I förevarande fall är det uppenbart att en sådan överenskommelse har ingåtts före jordabalkens ikraftträdande. Det finns ingen annan rimlig förklaring till de åtgärder som vidtagits och accepterats än att partema på ömse sidor om gränsen varit överens om dess sträckning. Hävden har godtagits av rågrannarna under närmare 50 års tid och det har varit frågan om tomter, som varit föremål för intensivt brukande. Motpartens mark är förvisso skogsmark men belägna inom en fäbod och inte i avlägset belägen skog. Det är ostridigt att R.W., som då ägde fastigheten, flera gånger årligen besökte det aktuella området. Mot bakgrund av de åtgärder som vidtogs på min, liksom på angränsande sommarstugefastigheters mark, hade han bort reagera om inte gränsens sträckning hade överensstämt med parternas överenskommelse. Det är ostridigt mellan partema att en överenskommelse träffats om uthusens placering.

TINGSRÄTTENS SKÄL

Klagandena har gjort gällande att redovisningen av gränser och arealer i äganderätts-utredningen från år 1969 och omarronderingen från år 1998 ska beaktas vid bestäm-mandet av den i målet aktuella gränsen.

Av handlingarna från äganderättsutredningen (akt 20-GAG-2894) framgår bl a följande. Delningen av slogtäkten år 1965 legaliserades; ägolotterna XX 18:BA, 18:BB, 18:BC och 18:BD registrerades som XX 18:14, 18:15, 18:16 och 18:17. Vid öppningssammanträdet den 19 april 1969 upplystes om att vid äganderättsutredning genomförd fastighetsbildningen inte föranleder att gräns anses vara i laga ordning bestämd. Vid hemmanssammanträdet den 23 oktober 1969 noterades att gränsen mellan 18:BA och 18:BB var osäker. Vid avslutningssammanträdet den 18 juli 1972 upplystes om att i samband med inmätningen av sämjedelningshävden har samman-komster med sakägarna hållits den 28 juni - 6 juli 1971. I äganderättsförteckningen redovisades slutligen följande arealer: 18:BA 0,2258 ha (efter rättelse), 18:BB 0,0770 ha, 18:BC 0,1170 ha och 18:BD 0,0930 ha, totalt således 0,5128 ha.

Av handlingarna från omarronderingen (akt 2026-1134) framgår att XX 18:14, 18:15, 18:16 och 18:17 är oförändrade och att grafisk nymätning av arealen gjorts för XX 18:16 (nymätt areal 1025 kvm).

Vid äganderättsutredning kan privat jorddelning godkännas som fastighetsbildning men fastighetsbestämning av gränser kan inte ske. Nymätning av arealer är en teknisk åtgärd utan rättsverkan. Redovisningen i äganderättsutredningen och omarronderingen är således utan betydelse för bestämmandet av den i målet aktuella gränsen.

Den aktuella gränsen har tillkommit genom delning av Södra Transbodarna vid storskifte år 1812 (akt 20-GAG-28), se karta bilaga 3. Gränsen har senare redovisats vid avsöndring år 1927 (akt 20-GAG-3200), se karta bilaga 4, samt vid äganderättsutredningen, se karta bilaga 5, och omarronderingen, se karta bilaga 6. Någon fastighetsbestämning av gränsen har inte gjorts efter tillkomsten år 1812.

Gräns som tillkommit vid storskifte är lagligen bestämd. För sådan gräns är 1 kap 3 § jordabalken tillämplig. Bestämmelsen har följande lydelse. Gräns som blivit lagligen bestämd har den sträckning som utmärkts på marken i laga ordning. Kan utmärkningen ej längre fastställas med säkerhet, har gränsen den sträckning som med ledning av förrättnings-karta jämte handlingar, innehav och andra omständigheter kan antagas ha varit åsyftad. Om gränsens sträckning ej utmärkts på marken i laga ordning, har gränsen den sträckning som framgår av karta och handlingar.

Gränsen ska således i första hand bestämmas med ledning av den utmärkning av gränsen som gjordes år 1812 och i andra hand med ledning av skifteskartan, innehavet (hävden) och andra omständigheter.

Av vad som iakttagits och fotodokumenterats vid undersökningen enligt 9 § FDL synes den stensamling som finns vid punkt 678 vara ett gränsröse. LM har anfört att detta röse troligen ligger på den östra sidan om den år 1812 utlagda samfällda vägen. Vid undersökningen enligt 9 § FDL gjordes bandmätningar som visade

- att avståndet mellan punkt 12219 och yrkad gräns är ca 6,5 m och

- att avståndet mellan yrkad gräns och XX 8:30:s södra gräns är ca 18,5 m. XX 8:30 har enligt skifteskartan här en bredd om ca 24 m. Detta talar på ett avgörande sätt för att LM:s bedömning här är riktig. Röset vid punkt 678 kan således inte anses vara en utmärkning av den här aktuella gränsen.

De två järnrör som klagandena påvisat inom XX 18:15 och 18:17 kan vara markeringar från den ovan omnämnda inmätningen av sämjedelningshävden år 1971. Dessa markeringar har betydelse vid bestämmande av gränser mellan klagandenas fastigheter men de har som tidigare anförts ingen betydelse för bestämmandet av den i målet aktuella gränsen.

Den av E.G. påvisade "gränspinnen mellan 18:15-18:14-8:30" är en träpåle som uppenbart inte kan vara en gränsmarkering från år 1812.

Gränsen kan således inte bestämmas med ledning av utmärkningar. Den ska därför bestämmas med ledning av skifteskartan, innehavet (hävden) och andra omständigheter.

Det är i målet ostridigt att LM:s karta stämmer med 1927 års avsöndringskarta. Avsöndringen (se bilaga 4) överensstämmer väl med littera Da på storskifteskartan (se bilaga 3). Beträffande hävden av gränsen har inget framkommit för tiden närmast efter storskiftet. Några andra omständigheter som kan tillmätas betydelse, såsom avvikelser från den normala skiftesläggningen i området, har inte heller framkommit.

Vid prövningen enligt 1 kap 3 § jordabalken har gränsen således den av LM beslutade sträckningen.

Det klagandena anfört om senare tids hävd av gränsen ger anledning pröva om bestämmelsen i 18 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken, promulgationslagen (JP), är tillämplig. Bestämmelsen har följande lydelse.

Har fastighetsgräns under minst tjugo år oklandrat hävdats i annan sträckning än den skulle ha enligt lag och framgår av omständigheterna att hävden grundats på överenskommelse som före balkens ikraftträdande ingåtts mellan ägarna på ömse sidor, gäller den sträckning i vilken gränsen sålunda hävdats.

Bebyggelsen inom XX 18:14 och 18:15 tillkom under 1910-talet och inom XX 18:16 och 18:17 under 1960-talet. Den nuvarande hävden uppkom sannolikt vid den senare tidpunkten. Av vad som framkommit har G.W. och tidigare ägare av XX 8:30 inte tydligt klandrat denna hävd. Det första villkoret i bestämmelsen, d.v.s. oklandrad hävd under minst 20 år, får därför anses vara uppfyllt.

Frågan är då om det andra villkoret i bestämmelsen är uppfyllt, d.v.s. om det framgår av omständigheterna att hävden grundats på överenskommelse som före jordabalkens ikraftträdande år 1972 ingåtts mellan ägarna på ömse sidor gränsen. För att så skulle vara fallet har anförts:

- att R.W. haft möjlighet att reagera dels då E.P. avverkade före 1964, dels då uthusen uppfördes och överenskommelse träffades om placeringen av uthusen i förhållande till gränsen samt dels då han själv avverkade på sin fastighet på 1980-talet.

- att R.W. borde ha framställt invändningar vid äganderättsutredningen i början av 1970-talet och vid omarronderingen i slutet av 1990-talet om det inte förhållit sig så att parterna haft en överenskommelse avseende gränsens sträckning.

- att hävden i sig under närmare 50 års tid talar för att en överenskommelse träffats.

Det som anförts om avverkningar och placering av uthus talar, mot bakgrund av vad som i övrigt framkommit i målet, för att röset vid punkt 678 uppfattats som en markering av den rätta gränsen och således inte för att någon överenskommelse träffats om avvikelse från den rätta gränsen.

Beträffande äganderättsutredningen och omarronderingen kan konstateras att där redovisade arealer överensstämmer väl med fastigheternas storlek som de redovisas på förrättningskartan (se bilaga 1). Även kartredovisningen i äganderättsutredningen (se bilaga 5) och i omarronderingen (se bilaga 6) överensstämmer väl med redovisningen på förrättningskartan (se bilaga 1). R-M.W:s argument för att R.W. borde ha framställt invändningar vid dessa förrättningar är inte bärande.

Utöver hävden i sig har det således inte framkommit någon omständighet som talar för att en överenskommelse träffats. Då det ovan anförda tydligt talar för att en överenskommelse inte träffats kan hävden i sig inte tillmätas avgörande betydelse. Det andra villkoret i bestämmelsen är därför inte uppfyllt.

Bestämmelsen i 18 § JP är således inte tillämplig.

Slutsatsen blir att LM:s beslut ska stå fast och att överklagandena ska avslås.

R-M.W. är tappande part och ska därför stå sin egen rättegångskostnad.

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 7 (DV 422)

Överklagande (ställt till Svea Hovrätt) senast den 13 januari 2011.

Lars Eklycke      Bert Andersson            Dan Westerberg
lagman            fastighetsråd (referent)  t f rådman
MÖD 2011:14

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2011-05-04

Målnummer:
Ö548-11