Ersättning enligt vattenlagen-----En grustäkt som bedrevs med stöd av tillstånd enligt naturvårdslagen kom efter ett beslut om inrättande av vattenskyddsområde att hamna inom den i beslutet föreskrivna yttre skyddszonen. Tillståndshavaren begärde ersättning av kommunen med hänvisning till att pågående markanvändning avsevärt hade försvårats med avseende på brytning såväl över som under grundvattennivån. Miljödomstolen tillerkände tillståndshavaren viss ersättning.Miljööverdomstolen (MÖD) fann att hela uttaget var att anse som pågående markanvändning. I fråga om brytning på nivåerna över en meter ovanför grundvattennivån fann MÖD att verksamhetsutövaren inte förmått visa att det uppkommit någon skada som kommunen hade att svara för. På nivån därunder hade vattenskyddsföreskrifterna helt omöjliggjort uttag vilket orsakat skada för tillståndshavaren. MÖD uppskattade skadan till ett högre belopp än vad miljödomstolen gjort. Även fråga om ränta och rättegångskostnader.


Lagrum:
19 kap. 7 § och 20 kap. 3 § vattenlagen (1983:291); 35 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740); 4 § och 6 § räntelagen (1975:635)
MÖD 2003:51

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-05-15

Målnummer:
M1470-02