Buller och andra störningar från en badplats-----En fastighetsägare stördes av buller och ordningsstörningar från en närbelägen kommunal park där en badplats hade etablerats spontant. Fastighetsägaren ville att kommunen skulle ingripa mot störningarna, vilket avvisades av miljönämnden. Miljödomstolen ansåg att fastighetsägaren drabbades av störningar som inte behövde tålas samt att kommunen var ansvarig för förhållandena på platsen. Miljööverdomstolen fann att kommunen inte kunde anses som verksamhetsutövare enligt miljöbalken eftersom man inte hade främjat badandet eller iordningställt parken som badplats. Enbart det förhållande att badandet skedde på kommunens mark var inte tillräckligt för att kommunen skulle hållas ansvarig.


Lagrum:
2 kap. 3 §, 9 kap. 1 § och 3 § miljöbalken (1998:808)
MÖD 2003:41

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-04-25

Målnummer:
M7556-01