Brukningsavgift för avlopp-----Ett avloppsavtal mellan en bostadsrättsförening och en kommun innebar en tidsobegränsad befrielse från brukningsavgifter för föreningen. Va-nämnden jämkade avtalet med stöd av 36 § avtalslagen och den praxis som utvecklats på området (jfr NJA 1994 s. 359). Miljööverdomstolen fastställde Va-nämndens beslut och fastslog att det var oskäligt att medge avgiftsbefrielse efter den 1 januari 2001 med tanke på att avtalet då gällt i drygt 38 år.


Lagrum:
9 §, 24 §, 25 §, 26 §, 27 § och 28 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar; 3 kap. 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Statens va-nämnds beslut 2001-03-27, BVa 10, i mål nr Va 122/98, se bilaga A

KLAGANDE

HSB Bostadsrättsförening Venus i Täby, 716000-1009, Box 2503, 183 02 TÄBY

Ombud

Advokaten UM

MOTPART

Täby kommun, 183 80 TÄBY

Ombud

Förbundsjuristen GP

SAKEN

Brukningsavgift för avlopp

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer Statens va-nämnds avgörande.

-------

YRKANDEN M. M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

HSB Bostadsrättsförening Venus i Täby (föreningen) har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av Statens va-nämnds beslut skall bifalla de yrkanden föreningen framställt i Va-nämnden.

Kommunen har bestritt ändring.

Parterna har i Miljööverdomstolen i allt väsentligt åberopat samma grunder och omständigheter som vid Va-nämnden.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Det är ostridigt mellan parterna att punkten 5 i det aktuella avloppsavtalet innebär en befrielse för föreningen från skyldigheten att betala brukningsavgifter för avlopp. Den fråga Miljööverdomstolen har att ta ställning till i målet är om jämkning av avloppsavtalet skall ske enligt 36 § avtalslagen så att taxeenlig brukningsavgift för avlopp kan tas ut.

I praxis har slagits fast att avloppskontrakt av i målet aktuellt slag kan jämkas med stöd av 36 § avtalslagen (NJA 1994 s. 359). Enligt rättsfallet skall vid bedömningen av jämkningsfrågan vägas in att va-lagstiftningen innebär en offentligrättsligt reglerad ordning som går ut på att avgiftsskyldigheten för ägare anslutna till va-anläggningen skall fördelas i taxa efter skälig och rättvis grund och att avtal om andra avgifter i strid med taxan i huvudsak är förbjudna. Av betydelse vid bedömningen av jämkningsfrågan är vidare att skillnaden mellan avgiftsfrihet och skyldighet att betala taxeenlig avloppsavgift med tiden blivit allt större huvudsakligen på grund av den allmänna pris- och kostnadsutvecklingen och gjorda investeringar bland annat på grund av nya och skärpta miljökrav på kommunala avloppsanläggningar. Ju längre tid som förflyter desto större betydelse får de berörda omständigheterna för jämkningsfrågan.

Föreningen har gjort gällande att den genom stadsplaneavtal och avloppskontrakt påtagit sig en betydligt mer långtgående skyldighet att bidra till kostnaderna för kommunens avloppsanläggning än vad som eljest skulle blivit fallet om avgifterna i stället bestämts enligt de i allmänhet tillämpade bestämmelserna. Enligt Miljööverdomstolen bör föreningen ha rätt att tillgodoräkna sig de kostnader som hänför sig till exploateringen såvitt avser avloppsanläggningen såsom ett av föreningen lämnat bidrag till den kommunala avloppsanläggningen. Miljööverdomstolen delar Va-nämndens bedömning att det högre avgiftstillskott jämfört med de tillämpade avgiftsbestämmelserna som föreningens bidrag till den allmänna anläggningen enligt stadsplaneavtalet och avloppskontraktet inneburit, numera - med hänsyn till brukningstaxans utveckling - får anses kompenserat genom den faktiska avgiftsfrihet som tillkommit föreningen. Föreningens bidrag till den kommunala avloppsanläggningen utgör således inte nu något hinder för jämkning av avloppskontraktet med stöd av 36 § avtalslagen. Inte heller utgör vad föreningen i övrigt anfört något hinder mot jämkning av avloppskontraktet.

Med hänsyn till vad som anförts får det i målet aktuella avloppsavtalets tidsobegränsade bestämmelse i punkten 5, med mellan parterna ostridig innebörd att föreningen är befriad från avgiftsskyldighet såvitt avser brukningsavgifter för avlopp, anses oskälig på sätt som anges i 36 § avtalslagen.

Frågan är då från vilken tidpunkt jämkning skall göras, d.v.s. från vilken tidpunkt brukningsavgift för avlopp skall utgå enligt gällande taxa.

Den 1 januari 2001 har föreningen på grund av det aktuella avloppskontraktet varit befriad från avgiftsskyldighet under drygt 38 år vilket får anses vara en lång tid när man - som här bör ske - bedömer en anläggning utifrån dess ekonomiska livslängd. Miljööverdomstolen finner att de omständigheter som enligt det tidigare anförda talar för att jämkning av avloppskontraktet bör ske nu vuxit så i betydelse att det får anses oskäligt att efter den 1 januari 2001 medge

föreningen avgiftsfrihet för brukningsavgift under ytterligare tid. På grund härav skall va-nämndens avgörande fastställas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2003-04-22

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Anders Dahlsjö, hovrättsrådet Liselotte Rågmark, och tf. hovrättsassessorn Emma Regnér. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-03-21

Målnummer:
M3031-01