Banken A har överfört ett belopp från företaget B:s konto i banken C till företaget D:s konto hos A samt krediterat sistnämnda konto med beloppet. Sedan C därefter vägrat att godta överföringen, har A debiterat D:s konto med beloppet samt vägrat att utbetala detta till D. Frågor om bl a betydelsen av kontots kreditering, A:s möjlighet att rätta denna och relevansen av bristande förutsättningar på A:s sida.


Lagrum:
1 § lag (1936:81) om skuldebrev; Rubriken till 3 kap. avtalslagen (1915:218); 39 § andra meningen avtalslagen (1915:218); 1 kap. 2 § lag (1987:617) om bankrörelse; 2 kap. 1 § lag (1987:617) om bankrörelse; 7 kap. 21 § lag (1987:617) om bankrörelse; NJA 1883 s. 4
NJA 1883 s. 4; NJA 1982 s. 366; NJA 1988 s. 312; NJA 1994 s. 177; NJA 1995 s. 25; NJA 1998 s. 23; NJA 1999 s. 575
NJA 1999 s 793 (nr 110)

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1999-12-30

Målnummer:
T5786-96