Rättegångshinder på grund av res judicata?

Riksbyggens Bostadsrättsförening Angeredshus nr 1 väckte genom ansökan om stämning vid Göteborgs TR talan mot Veikko E med yrkande att TR:n måtte förplikta Veikko E att nedmontera och bortbringa den bastu som han låtit installera i sitt badrum i lägenhet nr 157 på adressen Steken 3A, Angered, vilken han innehade med bostadsrätt, samt att till badrummet återställa det där ursprungligen placerade badkaret.

Föreningen yrkade även förordnande om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap 3 1 st RB.

Som grund för sitt yrkande angav föreningen: Veikko E har vidtagit åtgärder i sin lägenhet som utgjort en väsentlig förändring enligt 7 kap 7 § bostadsrättslagen och för vilka därför krävts styrelsens tillstånd. De ifrågavarande åtgärderna, vilka bland annat innefattar ingrepp i fast egendom - badkar - tillhörig föreningen, har föreningens styrelse fattat beslut om att Veikko E inte äger utföra. Veikko E är skyldig att ställa sig styrelsens beslut till efterrättelse genom att återställa badrummet i ursprungligt skick.

Veikko E yrkade i svaromål att TR:n måtte avvisa föreningens talan då tidigare anhängiggjord tvist mellan parterna om avhysning av Veikko E från bostadsrättslägenheten ännu inte avgjorts genom lagakraftvunnen dom och då det därför förelåg litispendens; för det fall den tidigare tvisten avgjordes genom lagakraftvunnen dom eller beslut yrkades avvisning av föreningens talan på grund av res judicata.

För det fall föreningens talan inte avvisades bestred Veikko E föreningens yrkanden.

I det av Veikko E angivna tidigare målet, i vilket Göteborgs TR meddelade dom d 7 juli 1994 och HovR:n för Västra Sverige dom d 31 jan 1995, yrkade bostadsrättsföreningen, att Veikko E skulle förpliktas att avflytta från lägenheten, och åberopade som grund för sin talan att Veikko E utan tillstånd av föreningen gjort en väsentlig förändring i lägenheten genom att i badrummet ta bort befintligt badkar och i stället låta installera en bastu, vilket medfört bl a att man därefter fick duscha direkt på golvet och inte i badkaret, att åtgärden stod i strid med 7 kap 7 § bostadsrättslagen, att Veikko E trots uppmaning inte vidtagit rättelse samt att förändringen var att jämställa med vanvård, varför nyttjanderätten enligt 7 kap 18 § 5 p bostadsrättslagen skulle vara förverkad. - TR:n lämnade föreningens talan utan bifall. I domskälen anförde TR:n bl a att förändringen i badrummet var att anse som väsentlig men att det inte framkommit att risken för fuktskador genom åtgärden blivit större eller att risken för att kakelplattor på grund av temperaturvariationer skulle lossna var tillräckligt stor för att det skulle föreligga vanvård. HovR:n fastställde TR:ns dom. (Domen vann laga kraft sedan HD vägrat prövningstillstånd d 30 juni 1995.)

Veikko E anförde som grund för yrkandet om avvisning av föreningens talan: Identitet föreligger mellan tvistefrågorna i de båda rättegångarna. Vad som nu yrkas täcks helt av yrkandet i det förra målet. I det förra yrkandet, förverkande, inryms den lindrigare och mindre ingripande rättsföljden om återställande. Ett slutligt bifall till den av föreningen förda talan i förra målet skulle med rättskraft även träffa den nu senare förda talan, jfr NJA 1977 s 390. - De omständigheter som åberopas till grund för de båda processerna är desamma, nämligen den påstådda väsentliga förändringen och eventuella skaderisker. I det nu aktuella fallet är det fråga om en kvantitativ utvidgning där de olika alternativa yrkandena ersätter varandra och därmed blir prejudicerande till varandra varför litispendens/res judicata uppstår, jfr NJA 1977 s 618. Samtliga yrkanden skulle ha kunnat åberopas i den första rättegången. Rättskraft bör även därför drabba den nu förda talan då yrkandet kunde ha framställts i den tidigare processen.

Föreningen bestred Veikko E:s yrkande om avvisning och anförde: Skulle HD ta upp avhysningsmålet till prövning och därvid förklara Veikko E skyldig att avflytta, omfattar inte en sådan dom ett förpliktande att återställa badrummet i ursprungligt skick. En dom avseende avhysning kan således inte användas för att genomdriva en verkställighet av andra eventuella skyldigheter som kan följa med ett medlemskap i en bostadsrättsförening. I ett förpliktande att avflytta inryms varken en skyldighet att återställa en förändring som bostadsrättsinnehavaren utfört i sin lägenhet eller en skyldighet att exempelvis städa lägenheten före avflyttningen. - I förpliktelsen att avflytta ligger således endast en skyldighet att ställa lägenheten till bostadsrättsföreningens förfogande. Att en dom rörande avhysning inte kan användas till verkställighet av dessa åtgärder innebär emellertid inte att den avflyttande inte, på grund av lag eller vad bostadsrättsföreningens stadgar föreskriver, likväl har en skyldighet att återställa gjorda och av styrelsen ej medgivna väsentliga förändringar i lägenheten. Denna skyldighet äger emellertid inte relevans för bedömningen av frågan om litispendens. - Det vore, inte minst av rättssäkerhetshänsyn, ytterligt betänkligt om föreningen, endast av det skäl att kravnivån för förverkande inte bedöms vara uppfylld, skulle vara fråntagen möjligheten att via ett rättsligt förfarande tvinga fram ett återställande av en otillåten ändring i en lägenhet.

TR:n (rådmannen Rundegren) anförde i beslut d 30 juni 1995: Den rättsföljd som begärts genom yrkandet i det tidigare målet om avhysning är inte densamma som den rättsföljd som innefattas i yrkandet i nu förevarande mål och en dom med bifall till avhysningsyrkandet skulle i sig inte heller medföra någon skyldighet för Veikko E att återställa badrummet i ursprungligt skick. Det föreligger därför inte hinder på grund av litispendens eller res judicata att pröva den talan som förs i förevarande mål.

Yrkandet om att föreningens talan skall avvisas ogillas.

Föreningens yrkande om säkerhetsåtgärd jämlikt 15 kap 3 § RB ogillades. Ett av Veikko E framställt yrkande om vilandeförklaring lämnades utan bifall.

Veikko E överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade bifall till sitt yrkande om avvisning av föreningens talan.

Föreningen bestred ändring.

HovR:n (hovrättspresidenten Lindh, hovrättslagmannen Wennberg och hovrättsrådet Olsson, referent) anförde i beslut d 4 april 1996: Enligt 17 kap 11 § RB hindrar en doms rättskraft ny prövning av samma sak (res judicata). Det finns emellertid undantagssituationer, i vilka rättskraften är begränsad. Frågan i målet gäller nu om det föreligger en sådan undantagssituation.

Vid bedömningen bör till en början beaktas att det är fråga om ett kontinuerligt avtalsförhållande mellan föreningen och Veikko E. De omsorgsförpliktelser som åvilar Veikko E som bostadsrättsinnehavare måste kunna omtolkas på grund av nya rön som framkommer beträffande t ex bostadens skick. Föreningen har i det nya målet framfört påstående om och åberopat bevisning för att det efter den tidigare domen har uppkommit fuktproblem eller att redan existerande fuktproblem har förvärrats. Det kan inte anses att de nya omständigheter som åberopas saknar relevans.

Med hänsyn till det anförda anser HovR:n att det i målet är fråga om en sådan undantagssituation i vilken den tidigare domens rättskraft är begränsad genom omständigheter som inträffat efter avgörandet (facta supervenientia; se härom bl a Fitger m fl, Rättegångsbalken I s 17:55 ff och Ekelöf, Rättegång III, 1994 s 124 ff). Det föreligger därför ej hinder för TR:n att ta upp föreningens i detta mål väckta talan mot Veikko E.

HovR:n avslår överklagandet.

Veikko E (ombud advokaten Ulf G V Tollhage) överklagade och yrkade att HD skulle avvisa bostadsrättsföreningens talan.

Föreningen (ombud advokaten Stefan Björkegren) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Konradsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. I ett tidigare mål yrkade föreningen att Veikko E skulle förpliktas att omedelbart avflytta från den lägenhet han innehar med bostadsrätt i en av föreningens fastigheter. Som grund för talan åberopade föreningen att Veikko E utan tillstånd av föreningen gjort en väsentlig förändring i lägenheten genom att i badrummet ta bort befintligt badkar och i stället låta installera en bastu, att åtgärden stod i strid med 7 kap 7 § bostadsrättslagen, att han trots uppmaning inte vidtagit rättelse samt att förändringen var att jämställa med vanvård, varför nyttjanderätten enligt 7 kap 18 § 5 p bostadsrättslagen skulle vara förverkad. I andra hand åberopade föreningen att Veikko E efter åtgärden använde en del av lägenheten, badrummet, för annat ändamål än det avsedda, vilken avvikelse var av avsevärd betlidelse för föreningen, varför nyttjanderätten till lägenheten skulle vara förverkad enligt 7 kap 6 § och 18 § 3 p bostadsrättslagen. TR:n lämnade i dom d 7 juli 1994 föreningens talan utan bifall. Domen fastställdes av HovR:n d 31 jan 1995 och vann laga kraft d 30 juni 1995 sedan HD avslagit ansökan om prövningstillstånd.

Föreningen väckte d 9 maj 1995 vid TR:n ny talan mot Veikko E med yrkande att han skulle förpliktas montera ned och ta bort den bastu han låtit installera i badrummet samt återställa badkaret. Till stöd för sin talan åberopade föreningen att Veikko E:s åtgärder med bastu och badkar utgjort en väsentlig förändring av lägenheten och därför krävt tillstånd av bostadsrättsföreningens styrelse, vilket aldrig getts.

Frågan i målet gäller om domen i den tidigare processen på grund av sin rättskraft utgör rättegångshinder i den senare processen. Enligt 17 kap 11 § 1 st RB äger dom rättskraft "såvitt därigenom avgjorts den sak, varom talan väckts". I samma bestämmelses 3 st föreskrivs att "fråga, som sålunda avgjorts" inte ånyo får upptas till prövning.

Det av föreningen i det nya målet framställda yrkandet om återställande av badrummet i ursprungligt skick hade i och för sig kunnat framställas i den tidigare avhysningsprocessen. Denna rättsföljd är emellertid inte alternativ till avhysning, utan dessa rättsföljder kan inträda vid sidan av varandra för det fall en bostadsrättsinnehavare gjort en otillåten väsentlig förändring i lägenheten. Föreningen kan därför inte anses ha varit skyldig att framställa yrkandet om återställande i den första processen. Det föreligger således inte hinder på grund av res judicata att pröva yrkandet i den nya rättegången.

På grund av det anförda skall överklagandet lämnas utan bifall.

HD:s avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD (JustR:n Gregow, Svensson, referent, Danelius, Victor och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Frågan i målet är om det enligt 17 kap 11 § 3 st RB föreligger hinder mot att ta upp föreningens yrkande i det nu aktuella målet till prövning på grund av den lagakraftvunna dom som HovR:n för Västra Sverige meddelade d 31 jan 1995 i en tidigare tvist mellan parterna.

I det tidigare målet yrkade föreningen att Veikko E skulle förpliktas att omedelbart avflytta från den lägenhet som han innehar med bostadsrätt i en av föreningens fastigheter. Föreningen gjorde gällande att nyttjanderätten var förverkad enligt bestämmelsen om vanvård i 7 kap 18 § 5 p bostadsrättslagen med hänsyn till bl a att Veikko E utan styrelsens tillstånd gjort en väsentlig förändring i lägenheten genom att i badrummet ta bort befintligt badkar och i stället installera en bastu. TR:n, vars dom fastställdes av HovR:n, fann att den gjorda förändringen visserligen var väsentlig och därför krävt tillstånd av styrelsen men att Veikko E inte gjort sig skyldig till sådan vanvård som förutsätts för att nyttjanderätten skall vara förverkad.

I det nu aktuella målet har föreningen yrkat att Veikko E skall förpliktas att montera ned och ta bort den bastu som han låtit installera samt återställa badkaret. Som grund för sin talan har föreningen åberopat att förändringen av badrummet är en sådan väsentlig förändring som krävt tillstånd av styrelsen.

Föreningens nu aktuella talan grundar sig på sakförhållanden som också åberopades i det tidigare målet. Yrkandena avser emellertid olika rättsföljder som är fristående från varandra. Den tidigare domen utgör därför inte något hinder mot att pröva den av föreningen nu väckta talan.

HD:s avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD:s beslut meddelades d 26 okt 1999 (mål nr Ö 2112-96).

NJA 1965 s. 94; NJA 1977 s. 618; NJA 1984 s. 733; NJA 1987 s. 707; NJA 1994 s. 23; NJA 1995 s. 610; NJA 1999 s. 520

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1999-10-26

Målnummer:
Ö2112-96