Fråga om påföljden för mord.


Lagrum:
3 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)

Allmän åklagare väckte vid Kristianstads TR åtal mot K.J., född 1954, dels för grov stöld (åtalspunkt 1) samt misshandel och olaga hot (åtalspunkt 2) i Tollarp d 20 juni 1998, dels för mord och grov stöld (åtalspunkt 3) enligt följande gärningsbeskrivning: K.J. har knivbeväpnad d 20 juni 1998 omkring kl 02.00 olovligen berett sig tillträde till L.O:s och G.J:s villabostad på Semaforgatan 2 i Tollarp. Han har sökt igenom bostadens källar- och våningsutrymme och där stulit bl a en plånbok innehållande ca 550 kr och tillhörande L.O. samt en handväska tillhörande G.J.. När målsägandena vaknat och upptäckt K.J. har denne avbrutit sina förehavanden, flytt ut ur huset och lämnat fastigheten med det tillgripna godset. K.J. har därefter återvänt till nämnda fastighets garageuppfart och med upprepade knivhugg/stick dödat L.O..

TR:n (ordf rådmannen Hansson) anförde i dom d 18 febr 1999 under rubriken Domskäl inledningsvis bl a följande: I målet är följande ostridigt.

K.J. är sedan ungdomen missbrukare av såväl alkohol som narkotika. Han har under tiden 1973-1995 vid 19 tillfällen dömts för förmögenhetsbrott och narkotikabrott. För några år sedan kom han till insikt om att han måste bryta detta mönster och lämnade Göteborgsområdet där han dittills bott och flyttade till Skåne. I Svensköp fick han en stödfamilj och fick senare eget boende. Midsommarafton 1998 åkte han med sin moped, en Puch Maxi, till Hörby där han köpte hembränd sprit. I sin bostad drack han ensam under midsommaraftonen en mängd sprit och tittade på video. Efter midnatt tog han åter sin moped och körde till Tollarp. Avsikten med mopedfärden var att stjäla och att sedan omsätta det tillgripna i pengar. Han var klädd i jacka, byxor, skor och en baseballkeps. Han medförde också en kniv i en slida. I Tollarp kom han in via Kungsvägen. Han kom till Semaforgatan 2. I huset bodde då L.O. tillsammans med G.J.. De hade varit borta på midsommarafton men kommit hem vid midnatt och gått till sängs. K.J. upptäckte att nyckeln satt i källardörren och gick nedför trappan dit. Dörren var olåst och han gick in i huset. Där tillgrep han en plånbok tillhörig L.O. och en handväska tillhörig G.J.. Plötsligt märkte han att någon vaknat i huset och han försökte springa därifrån samma väg som han kommit, nämligen genom källaren. Där sprang han emellertid fel och L.O. kom ifatt honom där nere. För att skrämma L.O. tog han då fram kniven som han hade med sig och visade den för L.O. samtidigt som han "vrålade". K.J. sprang uppför källartrappan inne i huset igen men dörren drogs igen av G.J. och först efter en kamp lyckades han få upp den och komma ut. Han sprang ut genom ytterdörren och ute på garageuppfarten till huset kom han i handgemäng med L.O. som jagade honom. När K.J. förstått att han skadat L.O. allvarligt tog han sin moped och körde tillbaka till sin bostad. På vägen hemåt kastade han kniven.

L.O. var 176 cm lång och K.J. är 189 cm lång.

TR:n behandlade härefter åtalspunkterna 1 och 2 och fann därvid åtalet styrkt utom i vad avsåg olaga hot.

TR:n anförde vidare i domskälen: Mord och grov stöld (åtalspunkt 3). K.J. har erkänt att han gjort sig skyldig till grov stöld. Han har bestritt ansvar för mord men vitsordat att han vållat L.O:s död. K.J. har därför - i första hand - erkänt att han gjort sig skyldig till grov misshandel och grovt vållande till annans död. I andra hand har han medgett ansvar för grovt rån och grovt vållande till annans död. I sista hand har han medgett ansvar för dråp.

En kniv, en baseballkeps, skisser, kartor och fotografier har företetts av åklagaren. Han har som skriftlig bevisning åberopat protokoll över teknisk undersökning vid länskriminalen och SKL samt obduktionsprotokoll. På åklagarens begäran har förhör ägt rum med L.O:s sambo, G.J., med en av rätten förordnad sakkunnig, överläkaren G.S. och med kriminalinspektören R.J. K.J. har som skriftlig bevisning åberopat ett glasögonrecept utfärdat för G.J. d 4 febr 1998.

G.J. har i huvudsak berättat följande. Hon hade tillsammans med L.O. firat midsommarafton hos goda vänner i Olseröd. L.O. hade tagit en snaps till sillen och hon körde därför bilen hem. De var hemma kring midnatt och låg sedan vakna en stund. Hon hörde i vart fall klockan slå ett. Plötsligt vaknade de sedan av något ljud. Det lät som om någon i huset drog ut lådor och öppnade dörrar. L.O. och hon steg upp nästan samtidigt men L.O., som låg närmast dörren, kom först ut ur sovrummet. Hon hörde honom säga något i stil med "vad i helvete gör Du". Det lät som om L.O. snubblade men han fortsatte ut genom ytterdörren och mot den yttre källartrappan. Hon såg en stor person som en skugga försvinna förbi garderoberna och ned via den inre källartrappan. Sedan kom personen rusande upp igen, "helt vansinnig". Mannen kom farande uppför trappan vrålande. Hon blev rädd och försökte stänga källardörren. Eftersom hon inte lyckades hålla emot fick han upp dörren och hon trillade kanske baklänges och mannen for förbi ut genom ytterdörren. Var L.O. befann sig då vet hon inte men efter en liten stund kom han uppför den inre källartrappan, passerade henne och sprang ut genom ytterdörren. Den främmande mannen borde under tiden ha hunnit en bit från yttertrappan. Hon följde efter L.O. ut på trappan. Då såg hon L.O. stå vid en moped som ställts på garageuppfarten. På andra sidan gatan stod mannen. Han hade hennes väska. Hon såg att det var samme man som varit inne i huset. Han var lika stor, hade samma jacka på sig och han lät likadant. Han skrek och gormade. Till L.O. sa hon "Han har min väska". L.O. sa då att hon skulle ta det lugnt "när han lämnar väskan får han mopeden". Hon sprang in i huset och ut i köket där hon ur ett köksskåp tog ett stekjärn. Med detta rusade hon ut igen. Hon såg då L.O. ligga framstupa på marken medan mannen körde med sin moped till höger på Semaforgatan där han sedan gjorde en vänstersväng och kom tillbaka. Hon sprang fram och tog tag i sin väska som mannen höll i sin vänstra hand.

Axelremmen gick av och hon fick tillbaka sin väska. När hon sedan kom tillbaka till L.O. - som hon först trodde hade träffats av ett slag i magen och därför mådde illa - såg hon att han var skadad. Det var något vått vid honom och hon hörde hur blodet "pumpade" ut ur honom. Hon fick inte någon kontakt med L.O.. Hon blev fruktansvärt rädd. Hon rusade in i huset och låste källardörren och ytterdörren. Både hon och L.O. hade hela tiden varit helt nakna. I samband med att hon ringde efter polis klädde hon på sig något. Hon var hela tiden mycket rädd att mannen skulle komma tillbaka och skada henne.

K.J. har i huvudsak uppgett följande. Det är riktigt att han ställt sin moped på garageuppfarten till huset på Semaforgatan 2. Han såg att nyckeln satt i källardörren och gick ned för att gå in i huset den vägen. Från källaren tog han sig upp i huset och på någon hallmöbel såg han en plånbok som han tog. I gången mot sovrumsdörren, som stod öppen, såg han en väska. När han tog den uppstod troligen något ljud som väckte dem som bodde i huset. Han rusade ned i källaren för att ta sig ut samma väg som han kommit in men hittade inte vägen ut i källaren. I stället mötte han L.O. i källaren. För att skrämma denne tog han fram sin kniv och bara skrek "vansinnigt, rätt ut". L.O. lät sig inte skrämmas och han sprang därför uppför källartrappan igen. Efter en viss kamp lyckades han få upp dörren och springa ut genom ytterdörren. Han hade ställt sin moped på dess stöd med framhjulet riktat in mot garaget på uppfartens vänstra sida i körriktningen. Han tänkte bara på att han måste bort därifrån och var nästan framme vid mopeden när L.O. kom ifatt honom. Ett tumultartat handgemäng vidtog mellan dem. Någon annan än L.O. såg han inte då men efter ett tag såg han i ögonvrån en kvinna på trappan. Han såg henne där vid tre tillfällen. När han sprang ut ur huset stoppade han ner kniven men tog upp den igen för att skrämmas när han försökte hålla L.O. ifrån sig på garageuppfarten. Under handgemänget tappade han vid ett tillfälle kniven men lyckades få tag i den igen. Plötsligt hörde han "det otäcka ljudet" från L.O., som föll ihop. Han förstod då att han skadat denne allvarligt. Han tog sin moped. Den gick inte igång utan han fick leda den ut från tomten. På gatan satte han sig upp på mopeden och fick igång den. När han körde därifrån hade kvinnan kommit ut och lyckades slita väskan ifrån honom. Han körde hem. Han har inte något minne av att han använt kniven till att hugga eller sticka L.O. med. Han befann sig i ett paniktillstånd och tänkte inte en rationell tanke. Det var otäckt, overkligt och fruktansvärt. Han hade i källaren tagit upp kniven för att skrämma L.O. och det var i samma avsikt som han tog fram den på nytt när L.O. hunnit upp honom vid mopeden. Han gjorde sig av med kniven på den plats där polisen sedan fann den efter hans anvisningar. Skorna och jackan gjorde han sig av med. Byxorna har han tvättat många gånger. Baseballkepsen som låg kvar på garageuppfarten är hans. När han var på hemväg märkte han att han tappat den. Först på lördagskvällen fick han på TV-nyheterna veta att L.O. var död. Han kunde länge inte sova utan sprit och har mått mycket dåligt efter händelsen.

Genom den åberopade sakkunnigutredningen är utrett att L.O. tillfogats i vart fall två skador som varit direkt dödande och att de skulle ha lett till döden även om de drabbat en ung och i övrigt frisk person. Det har också framgått att L.O. uppvisat en skada i huvudet som troligen uppkommit genom att han fallit mot en möbel och att det förklarar de blodspår som funnits inne i huset. Vidare framgår av utredningen att L.O. uppvisat ett stort antal skador orsakade av kniv och att flera av dem inte varit "lindriga" eftersom de gått genom revben och även skadat skallbenet.

TR:n gör följande bedömning. K.J. har erkänt grov stöld. Genom erkännandet, som vinner stöd av utredningen är åtalet härför styrkt. Han har angående L.O:s död förnekat att han uppsåtligen skulle ha förorsakat detta. G.J. och K.J. har i sina respektive berättelser redogjort för händelseförloppet inne i huset i huvudsak på samma sätt. G.J. har inte varit åsyna vittne till det handgemäng som ägde rum ute på uppfarten och som ledde till L.O:s död. G.J. och K.J. har beträffande förspelet till den kamp som kom att utspela sig vid mopeden lämnat olika berättelser. TR:n finner G.J. trovärdig även om hon, som befunnit sig i affekt och därefter förmodligen i chocktillstånd, kan minnas fel i detaljer. K.J. har själv berättat att han inte tänkt en "rationell tanke" och att han kom i panik och bara ville bort från huset. Han var också mycket påverkad av alkohol. TR:n finner därför skäl att fästa större tilltro till den version av händelseförloppet som lämnats av G.J. än den som lämnats av K.J.. Oavsett hur det gått till före handgemänget är det emellertid så att till detta saknas vittnen. K.J. har medgett att han använt kniven och att det är han som orsakat att L.O. tillfogats de skador denne enligt obduktionsprotokollet uppvisat. Det är således visat att K.J. berövat L.O. livet. Med hänsyn till vad som framkommit om antalet knivhugg/stick och de skador som de orsakat och om det våld som utövats finner TR:n att K.J. måste ha förstått att hans handlande skulle leda till L.O:s död och att han i vart fall varit helt likgiltig för effekten av det våld han utövade mot L.O.. K.J. måste således anses ha handlat med uppsåt att beröva L.O. livet. Åtalet är styrkt.

Den som berövar annan livet döms för mord, såvida inte brottet med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest är att anse som mindre grovt. K.J. har på natten, i avsikt att stjäla, olovligen berett sig tillträde till den bostadsfastighet där L.O. och hans sambo G.J. låg och sov. När K.J. överraskats av dem har han blivit panikslagen och, som han själv uttryckt det, bara velat därifrån. Han har vid två tillfällen i avsikt att skrämma L.O.. tagit fram den kniv han haft på sig. Ute vid mopeden, som var hans försäkring att kunna ta sig från Tollarp till sitt hem, har han inte tvekat att använda kniven mot L.O. som var mycket mindre och äldre än han själv samt vid tillfället helt naken. Inte ens sedan K.J. under tumultet tappat kniven har han besinnat sig utan åter tagit kniven som tillhygge och utdelat stick som träffat L.O.. Dessa omständigheter gör att gärningen enligt TR:ns mening inte kan bedömas som mindre grov. Brottet skall därför rubriceras som mord.

Påföljden. K.J. förekommer under 20 avsnitt i kriminalregistret. I målet har läkarintyg enligt 7 § personutredningslagen (1991:2041) inhämtats. Undersökande läkaren har i intyget gjort bedömningen att någon allvarlig psykisk störning inte förelåg vid gärningstillfället och att så inte heller var fallet vid undersökningstillfället. Han har vidare som sin mening angett att det ur psykiatrisk synpunkt inte finns anledning att föreslå någon särbehandling vad gäller påföljden för gärningen. Annan påföljd än fängelse är således inte aktuell.

K.J. skall nu dömas för grov stöld vid två tillfällen, en misshandel samt mord. Straffet för mord är fängelse 10 år eller livstid. Vid bedömningen om straffet skall bestämmas till ett tidsbestämt straff eller på livstid har de omständigheter som beaktats vid bedömningen om gärningen är att anse som mord eller dråp betydelse. Det är då särskilt att beakta att K.J. om natten olovligen tagit sig in i en bostad där de boende låg och sov och att hans avsikt var att stjäla. När han upptäckts söker han komma därifrån och det är i samband med att han försöker dölja och komma undan ansvar för stölden som han berövar L.O. livet i dennes eget hem. Sättet att döda L.O. är också hänsynslöst och besinningslöst. Med hänsyn till dessa omständigheter och då inga förmildrande omständigheter kan anföras skall påföljden bestämmas till fängelse på livstid.

Domslut. TR:n dömde K.J. enligt 3 kap 1 §, 3 kap 5 § och 8 kap 4 § BrB för mord, misshandel och grov stöld till fängelse på livstid.

K.J. överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle bedöma gärningen under åtalet för mord som grov misshandel och grovt vållande till annans död, i andra hand som grovt rån och grovt vållande till annans död eller i sista hand som dråp. Han yrkade vidare straffnedsättning.

Åklagaren bestred ändring.

Vid huvudförhandling i HovR:n ägde förnyade förhör rum med K.J., G.J. och G.S..

HovR:n (hovrättsrådet Pia Johansson, referent, samt nämndemännen Rodriques da Silva och Alfredhsson) anförde i dom d 19 april 1999: Domskäl. De hörda har i HovR:n gjort följande ändringar och tillägg i förhållande till vad som antecknats i TR:ns dom.

G.J.. Hon såg inte vid något tillfälle att K.J. hade kniv. - Hon följde efter L.O.. ut genom ytterdörren och ut på trappan. Hon såg då L.O. stå vid mopeden och K.J. 10-15 m bort på andra sidan gatan med hennes handväska i vänstra handen. Han var "tokig". Det tog henne ungefär en minut att springa in i köket, hämta stekjärnet och komma ut på trappan igen. I köket tog hon först en mindre stekpanna, men satte omedelbart tillbaka den och tog en större. - När hon åter kom ut på trappan låg L.O. framstupa på garageuppfarten. Hon trodde att han blivit sparkad och tappat luften. - Efter att ha tagit tillbaka sin handväska från K.J. sprang hon fram till L.O.. Hon vände då på honom och såg att han blödde kraftigt. Hon fick uppfattningen att han var död.

K.J.. Han hade kniven i handen när han efter visst motstånd från G.J. lyckades få upp källardörren. Medan han rusade ut ur huset stoppade han ner kniven. Han sprang i riktning mot mopeden. När han var nästan framme vid mopeden hann L.O. upp honom. L.O. var hela tiden "på honom". Han var som en "igel". K.J. blev rädd och ville bara komma därifrån. Under tumultet med L.O. lyckades han få fram kniven. Han skrek åt L.O.. De valsade fram och tillbaka. När han efter att ha tappat kniven böjde sig ner för att ta upp den attackerade L.O. honom. K.J. försökte fösa undan denne och hytte med kniven. Han hade den då i höger hand. I ögonvrån såg han G.J. stå med en stekpanna i handen för att därefter försvinna. Därefter hörde han ljud, som han nu härleder från kniven som träffade L.O.. L.O. rasade ihop, men reste sig igen. K.J. föste honom ifrån sig med båda händerna. Knivskadorna måste ha uppkommit under tumultet. Han märkte inte att L.O. blödde eller att han träffat honom med kniven. När L.O. rasade ihop begrep han dock att denne var skadad. - Han hörde inte G.J. yttra något om sin handväska. Han har inte haft uppsåt att döda L.O.. - Han har inte sett att L.O. var helt naken. - Han uppskattar att hela händelseförloppet tog en till två minuter men det kändes som en halvtimma.

Åklagaren har åberopat K.J:s uppgifter vid polisförhör d 10 jan 1999, varvid K.J. uppgav bl a följande:

"När jag ska stoppa ner kniven igen så är han på mig så mycket så jag tappar den på marken så jag får huka mej ner va å ta upp kniven igen å då är han på mej igen och då är han på mej också när jag gör det här den här hukningen å ska ta upp kniven va och då och då liksom då gör jag bara så här va att så att säg att säga jag vill bara ha bort han å hur jag bytte med kniven mot han det vet jag inte men rätt som det är så förstår jag för det blir ett litet ljud va som låter ungefär (framkallar ljudet) å då förstår jag att jag träffat honom va. Det blir det ljud som blir när man när man för ut kniven igen va ur såret eller ur kroppen va. Om jag träffat han två eller tre eller fyra fem gånger innan jag hör det ljudet det vet jag inte men då förstår jag att jag har träffat honom va å det bara det bara då backar jag ett steg och då faller han emot mej så här va med armarna i luften å bara lägger sig rak lång på marken va"

G.S., som närmare kommenterat dödsorsaksintyget och obduktionsprotokollet, har i huvudsak tillagt följande: Stickskadan med ingångsöppning på bröstets framsida och med förlopp väsentligen bakåt aningen nedåt samt stickskadan med ingångsöppning på bålens vänstra sida med förlopp väsentligen rakt åt höger in i brösthålan har varit direkt dödande. Stickskadan med ingångsöppning på bålens vänstra sida med förlopp åt höger något uppåt in i brösthålan och stickskadan med ingångsöppning till höger på ryggen med förlopp framåt väsentligen i horisontalplanet in i brösthålan är allvarliga och har kunnat medföra att blod och luft trängt in i hjärta och lungor. Patienten skulle dock ha kunnat överleva dessa skador om han snabbt kommit under läkarbehandling. Även stickskadan med ingångsöppning på bålens vänstra sida med förlopp höger aningen snett nedåt in i brösthålan är allvarlig, men inte i sig direkt dödande. Att kniven trängt igenom eller spräckt tre revben tyder på att kraftigt våld använts. L.O:s allvarligaste skador kan inte ha uppkommit genom att någon "bara viftat" med kniven. Skadornas belägenhet och stickkanalernas längd talar för att vissa av stickskadorna "måste ha varit hugg". Även stickskadan på bakhuvudet talar för att den uppkommit genom hugg med kniv. Det är dock möjligt att med kraft sticka igenom ett revben utan hugg. - Flera av stickskadorna är typiska värjningsskador. - Stickskador blöder omedelbart, men det är inte säkert att knivsticken märks initialt. Det är inte möjligt att uttala sig om hur L.O. upplevt knivsticken. - Det är möjligt att skadorna tilldelats L.O. under ett händelseförlopp på en minut. Det är vidare troligt att L.O. efter de allvarligaste stickskadorna efter en minut förlorat medvetandet och att döden inträtt strax därefter.

HovR:ns bedömning. Som TR:n funnit har K.J. gjort sig skyldig till stöld, som är att bedöma som grov. Det är vidare styrkt att K.J. orsakat L.O:s död.

Av utredningen framgår att K.J. överraskats under pågående inbrott och att han med L.O. efter sig rusat ut ur huset. Vad gäller det följande händelseförloppet går G.J:s och K.J:s berättelser isär. G.J:s uppgift om att hon på trappan ropat till L.O. att mannen hade hennes handväska och att L.O. svarat att mannen skulle få mopeden om han lämnade tillbaka väskan ger enligt HovR:ns bedömning det intrycket att hon berättat något självupplevt. HovR:n sätter därför i allt väsentligt tilltro till G.J:s uppgifter om vad som utspelats mellan henne och L.O. och vad hon iakttagit när hon kommit ut på trappan. Det får sålunda anses klarlagt att L.O. stod vid mopeden när G.J. kom ut på trappan och att K.J. befann sig ett stycke längre bort med en handväska i handen och att denne då var mycket upprörd.

Med denna utgångspunkt ger utredningen vid handen att K.J. måste ha sprungit fram till L.O. i syfte att få tag i mopeden. Vad som därefter inträffat är inte i alla delar klarlagt. Enligt K.J. har L.O. varit "på honom" hela tiden och attackerat honom. K.J. har vidare hävdat att han hytt med kniven, men att han inte märkt att han träffat L.O. eller att denne blödde. Dessa uppgifter motsägs dock av utredningen i övrigt. Av knivstickens belägenhet och utseende samt sårkanalernas djup och av det förhållandet att vissa knivstick gått igenom revben framgår att flertalet stickskador inte kan ha uppkommit på sätt K.J. gör gällande utan att knivsticken har utdelats med kraft och uppsåtligen. Skadornas art och omfattning och det sätt på vilket de tillfogats L.O. visar att K.J. i allt fall varit helt likgiltig för om L.O. skulle dö eller ej. K.J. kan därför inte undgå ansvar för uppsåtligt dödande.

Vid bedömningen av om brottet skall bestraffas som mord enligt 3 kap 1 § BrB eller som mindre grovt och därför föranleda ansvar för dråp enligt 3 kap 2 § BrB beaktar HovR:n följande. Som TR:n anfört har K.J. under natten olovligen berett sig tillträde till L.O:s och G.J:s bostad i avsikt att stjäla, varvid han överraskats av dem. Dödsmisshandeln har inträffat i samband med flykt från brottsplatsen. L.O:s skador visar att K.J. använt ett kraftigt våld som präglats av hänsynslöshet. L.O. har befunnit sig i ett utsatt läge och har inte kunnat värja sig mot våldet. Brottet kan inte bedömas som mindre grovt. K.J. skall därför som TR:n funnit dömas för mord.

HovR:n ansluter sig till TR:ns bedömning att påföljden bör bestämmas till fängelse på livstid.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Adj led fd hovrättslagmannen Aspelin, med vilken hovrättspresidenten Broome förenade sig, var skiljaktig och yttrade: Såvitt utredningen visar har K.J. inte varit inställd på att bruka grovt våld när han begav sig till L.O:s och G.J:s bostad men hamnat i panik när han överraskats och utövat dödsmisshandeln sannolikt när han hindrats från att ta tillbaka mopeden. Vidare beaktar jag att K.J. tilldelat L.O. knivhuggen och knivsticken under helt kort tid samt inte kan sägas ha visat särskild grymhet. På grund härav bör straffet vara tidsbestämt. Med ändring av TR:ns dom bestämmer jag påföljden till fängelse 10 år.

K.J. (offentlig försvarare advokaten S.L.) överklagade och yrkade att påföljden skulle bestämmas till ett tidsbestämt straff. Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen Anne-Marie Nyholm).

HD (JustR:n Danelius, referent, Thorsson och Lundius) beslöt följande dom: Domskäl. Som HovR:n funnit, är K.J. övertygad om mord. Enligt 3 kap 1 § BrB är påföljden för mord fängelse i 10 år eller på livstid. Av bestämmelsen framgår inte vad som skall vara den normala påföljden för detta brott, utan valet mellan tidsbestämt straff och livstidsstraff måste grundas på en samlad bedömning av omständigheterna i varje särskilt fall (jfr Holmqvist m fl, Brottsbalken, En kommentar, s 3:19).

I det nu aktuella fallet har K.J. nattetid och med avsikt att stjäla trängt in i den villafastighet där L.O. och dennes sambo bodde och, sedan han överraskats av L.O.. och förföljts av denne genom och ut ur huset, dödat L.O. med knivhugg eller knivstick på garageuppfarten utanför huset.

Det förhållandet att mordet begåtts i samband med ett inbrott nattetid i en bostad utgör en för K.J. starkt graverande omständighet. Därtill kommer att brottet var helt oprovocerat såtillvida som L.O. - vilken vid tillfället var obeväpnad och helt ur stånd att värja sig mot angrepp med kniv - enbart sökte skydda sin och sin sambos egendom och möjligen också underlätta ett gripande av den person som i brottslig avsikt trängt in i deras bostad.

K.J. har gjort gällande att han handlat i panik och att detta bör påverka synen på hans handlande. I detta hänseende bör de faktiska omständigheterna, så som dessa fastställts av HovR:n, läggas till grund för bedömningen. Av HovR:ns domskäl framgår att L.O., strax innan han bragtes om livet, stod på husets garageuppfart vid K.J:s moped och att K.J. då befann sig ett stycke längre bort och var mycket upprörd. HovR:n konstaterar att K.J. härefter måste ha sprungit fram till L.O. för att få tag i mopeden, varvid den konfrontation inträffade som ledde till L.O:s död. Händelseförloppet visar således att det inte varit fråga om en plötsligt uppkommande paniksituation i vilken K.J. haft svårt att besinna sig och sett användandet av kniven mot L.O. som den enda möjligheten att själv undkomma. Tvärtom var det K.J. som, i stället för att springande ta sig från platsen, valde att ge sig in i närkamp med L.O. i syfte att komma åt sin moped och bege sig bort med den.

Av betydelse är slutligen det sätt på vilket L.O. dödats. Av det rättsmedicinska utlåtande som åberopats i målet framgår att L.O:s kropp företett ett stort antal stick- och skärskador bl a på bröstet, på ryggen, på bålens vänstra sida, på vänstra armen och i bakhuvudet. Även om angreppet med kniv kan antas ha varit tämligen kortvarigt, visar de iakttagelser som gjorts på L.O:s kropp att detta angrepp utförts med stor brutalitet och innefattat ett stort antal hugg eller stick riktade mot flera olika delar av kroppen.

En samlad bedömning av dessa olika omständigheter leder till att påföljden, som HovR:n och TR:n funnit, bör bestämmas till fängelse på livstid.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

JustR:n Svensson och Blomstrand var skiljaktiga och anförde: HovR:n har funnit att K.J. skall dömas för mord, misshandel och grov stöld. Han har överklagat endast beträffande påföljden. Någon omständighet som avses i 51 kap 23 a § RB jämförd med 55 kap 15 § 2 samma balk föreligger inte. HD:s prövning begränsas i enlighet härmed till brottsrubricering, påföljdsval och straffmätning. Frågan i målet är därvid hur man skall bedöma åtalspunkten 3 enligt vilken K.J. med knivhugg dödat L.O..

När en tjuv i samband med ett inbrott dödar någon som försöker avstyra inbrottet eller återta det stulna får omständigheterna anses vara sådana att gärningen även om den varit oplanerad eller eljest mindre grov regelmässigt skall rubriceras inte som dråp utan som mord. Domstolarnas brottsrubricering skall därför godtas.

Straffet för mord är fängelse i 10 år eller på livstid. Vid valet mellan dessa alternativ bör beaktas att inbrottsmomentet vägs in redan vid brottsrubriceringen. Vid prövningen av huruvida den nu aktuella gärningen, som mord betraktad, förskyller livstids fängelse eller om straffet kan stanna vid ett tidsbestämt fängelsestraff, bör utgångspunkten vara att livstidspåföljden förbehålls de kvalificerade morden. Till dessa hör mord som planerats, utförts med särskild grymhet, skördat mer än ett offer eller som eljest innefattat moment som gör att mordet framstår som särskilt grovt.

Av utredningen i målet framgår att K.J. ertappats på bar gärning i samband med ett inbrott nattetid i L.O:s villa och att han därvid omedelbart tagit till flykten och lyckats ta sig ut ur huset med stöldgods i handen. Sedan L.O. avskurit K.J:s möjligheter att ta sig tillbaka till hemmet drygt två mil bort genom att ta hand om K.J:s moped har K.J. gripit till kniv för att återta fordonet. Han har därvid visat stor hänsynslöshet genom att tilldela den mindre, 25 år äldre, obeväpnade och nakne L.O. ett tiotal knivstick, varav två med säkerhet dödande. Händelseförloppet har emellertid varit snabbt och K.J., som blivit överrumplad av L.O:s dödsföraktande försvar av sitt hem och sin egendom, har handlat oöverlagt när han utdelade de fatala knivhuggen som ledde till att L.O. förlorade medvetandet inom loppet av någon minut och dog. Vid en samlad bedömning kan gärningen inte anses innefatta en sådan särskild grymhet eller sådana andra kvalificerande moment att den förskyller livstids fängelse.

På grund av det anförda skall påföljden bestämmas till fängelse i 10 år.

HD:s dom meddelades d 17 aug 1999 (mål nr B 2189-99).

nr Ö 1836-99).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1999-08-17

Målnummer:
B2189-99