Tilltalad, som i HovR:n dömts till åtta månaders fängelse för bl a försök till grov misshandel, har överklagat domen vad gäller ansvar, påföljd och skadestånd. Fråga om HovR:n med stöd av 51 kap 21 § sista stycket RB kunnat avgöra målet trots att den tilltalade inställt sig endast genom ombud.


Lagrum:
21 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740); 46 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740); 51 kap. 16 § rättegångsbalken (1942:740); 51 kap. 21 § rättegångsbalken (1942:740); 59 kap. 1 § första st. 4 rättegångsbalken (1942:740); artikel 6 i Europakonventionen

(Jfr 1983 s 401)

Allmän åklagare väckte vid Tierps TR åtal mot Rune I och Kent O, född 1967, bl a för vissa händelser som berörde dem båda och därför här återges även i vad avser åtal mot Rune I ehuru referatet direkt avser endast målet mot Kent O.

Åtalspunkt. 1. Denna avsåg Rune I enligt följande gärningsbeskrivning: Rune I har d 4 juli 1994 ur Kent O:s bil som stått parkerad utanför Rosengatan 10 B i Skutskär, Älvkarleby kommun, olovligen tagit bl a en mobiltelefon, en borrmaskin, en skruvdragare, en hylsnyckelsats, plånbok med körkort och bankomatkort samt diverse nycklar.

Åtalet rubricerades som egenmäktigt förfarande enligt 8 kap 8 § BrB.

Åtalspunkt 2. Denna avsåg Kent O enligt följande gärningsbeskrivning: Kent O har d 4 juli 1994 i Älvkarleby, Älvkarleby kommun, försökt att tillfoga Rune I - som satt i en bil - kroppsskada och smärta genom att med en yxa måtta slag mot Rune I:s huvud och kropp. Kent O har samtidigt uttalat hot med innebörd att han skall slå ihjäl Rune I. Slagen har träffat bilen och orsakat skada. Fara har förelegat för att slagen skulle träffa Rune I och brottet därmed fullbordas. Hoten har varit ägnade att hos Rune I framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person.

Brottet är grovt då Kent O använt en yxa. Han har därigenom visat särskild hänsynslöshet och råhet. Risk har också förelegat för att Rune I skulle tillfogas svår kroppsskada. Hoten har för Rune I framstått som mycket allvarliga och akuta.

Åtalet rubricerades som försök till grov misshandel enligt 3 kap 6 § och 23 kap 1 § BrB samt olaga hot, grovt brott enligt 4 kap 5 § 2 st BrB.

Vidare åtalades Rune I under åtalspunkt 3 för olaga hot mot Kent O vid ett tillfälle drygt ett år efter de händelser som åsyftas i åtalspunkterna 1 och 2.

Kent O åtalades också för narkotikabrott och brott mot knivlagen (1988:254).

Rune I yrkade i anslutning till åtalspunkten 2 förpliktande för Kent O att utge skadestånd med 42 000 kr, varav 5 000 kr för sveda och värk, 30 000 kr för kränkning, 2 000 kr för inkomstförlust samt 5 000 kr för skador på bil. På beloppet yrkades ränta enligt 6 § räntelagen från d 19 nov 1996 till dess full betalning sker.

Rune I:s dotter Rebecca I yrkade under åtalspunkten 2 förpliktande för Kent O att utge skadestånd med 5 000 kr avseende sveda och värk jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från d 19 nov 1996 till dess full betalning sker.

Kent O yrkade under åtalspunkten 3 förpliktande för Rune I att utge skadestånd med 10 000 kr, varav 5 000 kr för kränkning och 5 000 kr för sveda och värk, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från d 21 nov 1996 till dess betalning sker.

TR:n (ordf tingfiskalen Waller) anförde i dom d 5 det 1996, såvitt nu är i fråga: Domskäl.

Åtalspunkt 1. Rune I har erkänt gärningen.

På åklagarens begäran har hållits målsägandeförhör med Kent 0.

Följande är upplyst om kontakterna mellan Rune I och Kent 0 före aktuell händelse. Några veckor före midsommar år 1994 köpte Rune I en bilmotor av Kent O för 2 000 kr. Rune I skulle använda bilmotorn för att reparera en kunds bil och kunden behövde bilen före midsommar. Sedan motorn monterats in i bilen visade det sig att den inte fungerade. Kent O ombads att ordna en fungerande motor. När Kent 0 levererade en ersättningsmotor hade Rune I emellertid redan inhandlat en ny motor, vilken han hade monterat in i sin kunds bil. Rune I framställde krav mot Kent O på 2 000 kr. Rune I ansåg att han hade rätt till pengarna eftersom den ursprungliga motorn varit trasig och på grund av att Kent O, enligt Rune I:s mening, hade levererat ersättningsmotorn för sent.

Kent O har berättat i huvudsak följande. Han låg och sov på eftermiddagen den aktuella dagen när han vaknade av att det slog i en bildörr på gårdsplan. Genom fönstret säg han Rune I bära ut saker ur en honom tillhörig bil som stod parkerad utanför. Bilen var olåst, troligtvis med öppen dörr. Nycklarna satt i tändningslåset. Han hade inte ögonkontakt med Rune I utan såg denne bakifrån. Den person Rune I påstår sig ha sett i fönstret kan möjligtvis ha varit hans granne. När han fått på sig kläderna och var på väg ut hörde han Rune I lämna platsen i sin bil. Rune I hade tillgripit hans plånbok, körkort, bilnycklar, en mobiltelefon, en lampa och en mängd verktyg. Han uppskattar värdet på egendomen till 30 000 kr. Han övervägde att ringa till polisen men valde i stället att ta sin andra bil och bege sig hem till Rune I som bodde några kilometer bort och kräva tillbaka sakerna. Han var mycket upprörd. Vid tillfället hade han inte de 2 000 kr som Rune I krävde av honom men han hade för avsikt att betala pengarna så snart han fick möjlighet, vilket han hade upplyst Rune I om.

Närmare hörd över åtalet har Rune I berättat i huvudsak följande. Han hade försökt nå Kent O vid ett flertal tillfällen för att utfå sin fordran om 2 000 kr. Vänner hade upplyst honom om att den enda möjligheten att få tillbaka pengar av Kent O var att ta pant av honom. Han åkte den aktuella dagen tillsammans med sin sambo och sin dotter till Kent O:s bostad för att ånyo kräva honom på pengar. Efter att ha knackat på dörren utan att någon öppnade såg han Kent O stå i fönstret och titta ut. Han började då plocka ut diverse saker ur Kent O:s bil, både ur kupén och ur bakluckan. Bilen var parkerad ett par meter från fönstret där Kent O stod, varför denne iakttog hela skeendet. Han höll upp sakerna mot fönstret och sade: "du får tillbaka sakerna när jag får mina pengar". Han är säker på att Kent O hörde vad han sade. Han uppskattar nypriset för de tillgripna sakerna till ca 10 000 kr. Att värdet på egendomen var så högt kände han dock inte till vid själva tillgreppet. Hans avsikt var att ta sakerna som pant och ha kvar dem till dess att han fick betalt av Kent O. Han hade inte planerat att behålla sakerna eller sälja dem.

TR:ns bedömning.

Genom Rune I:s erkännande som stöds av övrig utredning är åtalet styrkt. Åtalspunkt 2. Kent O har förnekat att han gjort sig skyldig till försök till grov misshandel och olaga hot, grovt brott. Han har erkänt att han hotat Rune I med yxa för att få tillbaka sina saker. Denna gärning skall enligt honom bedömas som olaga hot av normalgraden, vilket brott är preskriberat.

Kent O har bestritt skadeståndsskyldighet i första hand med hänvisning till sin inställning i ansvarsdelen. Han har vitsordat ränteyrkandet som skäligt i och för sig. Beträffande ersättning för sveda och värk och kränkning till Rune I har han för var och en av posterna vitsordat ett belopp om 1 000 kr som skäligt i och för sig men gjort gällande att beloppen skall jämkas till noll på grund av Rune I:s medvållande. - Beträffande ersättning för inkomstbortfall har Kent O såsom ytterligare grund för bestridande anfört att något inkomstbortfall inte visats i målet. Inget belopp har vitsordats som skäligt i och för sig. - Beträffande ersättning för bilreparation har Kent O som ytterligare grund för bestridande anfört att Rune I inte haft några kostnader för någon bilreparation och att dessa kostnader i vart fall inte omfattas av åtalet. Skulle TR:n finna att skadeståndsskyldighet föreligger i denna del har ett belopp som 2 000 kr vitsordats som skäligt i och för sig. - Beträffande ersättning till Rebecca I för sveda och värk har såsom ytterligare grund för bestridande anförts att brottet inte är skadeståndsgrundande gentemot dottern. Inget belopp har vitsordats såsom skäligt i och för sig.

På åklagarens, Rune I:s och Rebecca I:s begäran har målsägandeförhör hållits med Rune I och Birgitta Å. Åklagaren och Rune I har som skriftlig bevisning åberopat en promemoria angående uppkomna skador på målsägandens bil och som ytterligare bevisning åberopat fotografier. Åklagaren har vidare åberopat syn av yxa.

På Kent O:s begäran har vittnesförhör hållits med Mikael Jansson. Kent O har som skriftlig bevisning åberopat kvitto avseende bilreparation.

Rune I har berättat i huvudsak följande. Efter händelsen under åtalspunkten 1 begav han sig hem med sin familj. De stannade hemma i c:a femton minuter innan de ånyo satte sig i sin bil av märket Saab för att köra till Stockholm där han skulle arbeta. På gården där de bor mötte de Kent O som kom körande i motsatt körriktning. Kent O prejade Saaben så att dess vänstra backspegel bröts av. Bilarna stannade med fören riktade mot varandra och förarplatsernas sidofönster intill varandra. Han satt på förarsätet i Saaben och vevade ned sitt sidofönster så att det uppkom en springa om c:a femton cm mellan glasrutan och en s k vindavvisare. Hans sambo, Birgitta Å, satt i det högra framsätet med deras dotter i knät. Även Kent O vevade ned sin fönsterruta vid förarsätet där denne satt. Kent O var enormt upprörd och fällde uttalanden av innebörd att "så här gör man inte mot mig ostraffad" och "jag skall döda er". Kent O tog i samband därmed upp en brandyxa med egg på båda sidor av bladet och började besinningslöst slå med yxan mot Saabens förarsätes sidofönster. Kent O hängde med huvud och överkropp ut från sin egen bil och siktade med yxan mot Rune I:s huvud. Genom de första yxslagen uppkom dels skador på stolpen mellan Saabens båda vänstra sidorutor och på rutornas kromlister, dels en splitterskada i övre vänstra hörnet på bilens vindruta. Därefter lyckades Kent O genom att med yxan slå sönder vindavvisaren ovanför förarplatsens sidofönster, få in yxan i kupén. Rune I slängde sig då med överkroppen i knät på sin sambo för att undkomma glassplitter och yxa. Hade han suttit kvar upprätt hade han träffats av yxan. Sedan Kent O viftat med yxan inne i kupén fastnade den i Saabens innertak. Trots att Kent O ryckte och slet för att få loss yxan lyckades Rune I och Birgitta Å få tag på den och avväpna honom. Birgitta Å tog med sig dottern och sprang iväg för att ringa efter polisen, medan han själv tog yxan och använde den för att hålla Kent O ifrån sig. Under händelseförloppet som pågått i två till tre minuter, var Kent O som galen. Han var troligtvis påverkad av något berusningsmedel. Sedan Rune I hade fått tag i yxan ställde sig Kent O på Saabens motorhuv. Kent O var fortfarande mycket aggressiv och fortsatte att uttala hotelser, bl a med innebörd att han skulle ge igen om de tillkallade polis. Rune I stod med yxan riktad mot marken och väntade på att polis skulle komma till platsen. Han använde endast yxan för att hålla Kent O ifrån sig. Han varken hotade eller mattade något slag med yxan. Polisen kom till platsen efter c:a tjugo minuter. Birgitta A och han själv greps av polisen på grund av att de tidigare under dagen tillgripit saker ur Kent O:s bil medan Kent O fick lämna platsen. Rune I blev väldigt rädd och chockad av det inträffade och har haft stora sömnsvårigheter. Han har känt sig deprimerad och orolig för ytterligare angrepp från Kent O:s sida. Hans dotter Rebecca L som vid tillfället var knappt tre år, blev väldigt chockad av händelsen och led länge av sömnsvårigheter. Hon talar fortfarande om mannen med yxan. När händelsen inträffade var han på väg till arbetet. Han skulle utföra städning av garage åt en bostadsrättsförening i Upplands Väsby. Han hade en timpenning om 450 kr och skulle i vart fall ha arbetat 4,5 timmar den aktuella dagen varför hans inkomstbortfall uppgår till minst 2 000 kr. Omfattande skador uppkom på Saaben. Skadorna har ännu inte åtgärdats men han uppskattar kostnaden för en reparation till yrkat belopp om 5 000 kr. Han har köpt bilen och är ägare till densamma. Anledningen till att hans sambo Birgitta Å står antecknad som ägare i bilregistret är att hon hade bättre bonus hos försäkringsbolaget, varför försäkringspremien blev lägre om hon uppgavs som ägare. De har i vart fall samäganderätt till bilen.

Birgitta Å har berättat i huvudsak följande. Hon och Rune I var vid aktuellt tillfälle sammanboende men har nyligen separerat. De satt tillsammans med sin dotter i Saaben utanför deras hus och var på väg någonstans, hon minns inte vart, när Kent O kom körande som en galning in på gårdsplanen. Bilarna stannade jämsides, väldigt tätt ihop, med fören riktade mot varandra. Sidorutorna på bilarnas förarplatser var i höjd med varandra. Kent O satt på förarplatsen i den andra bilen och skrek att han skulle döda Rune I om han inte fick tillbaka sina saker. Både Kent O och Rune I vevade ned sidofönstret en bit på respektive bils förarplats. Kent O tog upp en stor brandyxa och började svinga den mot Rune I:s huvud för att slå ihjäl honom. Det första slaget träffade bilen. Därefter lyckades Kent O få in yxan i bilen genom förarplatsens sidofönster och svingade den två gånger inne i bilens kupé innan yxan fastnade i bilens innertak. Rune I "duckade undan" för slagen. Hon var livrädd och trodde att Rune I skulle bli träffad av yxan. När yxan hade fastnat i taket lyckades hon och Rune I vrida yxan ur Kent O:s hand. Händelseförloppet varade i ett par minuter. Hon tog barnet och sprang till huset för att tillkalla polis och var borta i c:a tio minuter. Både när hon lämnade platsen och när hon kom tillbaka stod Rune I och Kent O och "käftade". Rune I stod i försvarsställning och höll yxan med båda händerna i axelhöjd. Han gjorde inga större utfall med yxan utan hade den för att skrämma Kent O. Det tog c:a tjugo minuter innan polisen kom till platsen. Hon och Rune I var nyktra. De använder inte narkotika. Hon vet inte om Kent O var påverkad av något berusningsmedel. Deras dotter Rebecca I blev väldigt chockad av händelsen och hade sömnsvårigheter i över ett år därefter.

Närmare hörd över åtalet har Kent O uppgett i huvudsak följande. Efter att ha sett Rune I stjäla saker ur en av hans bilar klädde han på sig, kontrollerade vilka saker som blivit stulna och begav sig i sin andra bil hem till Rune I i syfte att kräva tillbaka sina saker. Han var mycket förbannad över den kränkning han hade blivit utsatt för. När han kom fram till Rune I:s bostad såg han att Rune I med familj var på väg ut från gårdsplanen i deras Saab. Han körde upp jämsides med Saaben i motsatt körriktning. Respektive bils förarfönster var jämsides med varandra. Han vevade ned sin fönsterruta och sa att han ville ha tillbaka sina saker. Han minns inte om han hotade att slå ihjäl Rune I. Han var mycket upprörd men tappade inte besinningen. Han tog upp en yxa som låg i bilen. Yxan använder han i sitt yrke. Anledningen till att han körde bilen i vilken yxan låg var att Rune I hade stulit bilnycklarna till hans andra bil. Han hade inte planerat att använda yxan. Han hotade Rune I med yxan för att. markera allvaret i sitt krav att få tillbaka sina saker. Hotet bestod i att han mättade med yxan mot Rune I:s huvud. Yxan for rakt fram mot Rune I och skadade därvid vindavvisaren ovanför Saabens förarfönster och fastnade i vänstra kanten av Saabens innertak, precis innanför fönstret. Han utdelade inte något slag med yxan. Det var aldrig någon risk att Rune I skulle träffas av yxan eftersom det var ett sådant avstånd mellan dem; Rune I låg lutad inåt i bilen. Hans avsikt var inte att skada Rune I. Han hade inte tänkt att göra något mer än att hota med yxan. Hade hotet inte varit tillräckligt för att få tillbaka sakerna, hade han ringt till polisen. Händelseförloppet varade under någon minut. Sedan yxan fastnat i Saabens innertak tog Rune I tag i yxan och skrek "ut med käringen nu skall jag ta honom". Han kröp ut mellan bilarna och ställde sig med ett ben på vardera bilen. Rune I slog mot honom med yxan. Han slängde sig undan varpå yxan träffade Saabens vindruta och sidospegel. Yxslaget träffade även hans egen bil varpå en buckla i lacken uppkom och en list skadades. Han var oerhört rädd. Rädslan förstärktes av att han hade anledning att tro att Rune I var påverkad av droger. Rune I hotade honom med yxan och uttalade ofördelaktiga saker om honom till dess polisen kom till platsen. De enda skador som uppkom på Saaben på grund av hans agerande var den söndriga vindavvisaren och skadan i bilens innertak. Övriga skador orsakades av Rune I. Han lämnade in sin egen bil för reparation någon gång före årsskiftet 1994/95. Anledningen till att han väntade så länge med att åtgärda skadorna var att han avvaktade polisutredningen mot Rune I. Förutom de skador Rune I åsamkat på hans bil åtgärdade bilmekanikern även en trasig fönsterruta. I det i målet åberopade kvittot anges emellertid endast de skador som Rune I var vållande till, eftersom kvittot var avsett att användas i rättegången. Det finns även ett annat kvitto.

Mikael Jansson har berättat i huvudsak följande. Han är bilmekaniker och sent på hösten 1994 lämnade Kent O in sin bil för reparation. Bilen såg "för djävlig" ut. Det var skador på bilens vänstra sida. Som han minns det var det skador på skärmen och en bula på dörren. Vidare var fönsterrutan på bilens vänstra framdörr trasig. Han bedömde det inte som en krockskada utan skadorna hade troligtvis uppkommit efter slag av något hårt föremål. Kent O sa att det hade varit fråga om någon åverkan.

TR:ns bedömning.

Genom de åberopade fotografierna och den skriftliga bevisningen finner TR:n utrett att följande skador uppkom på Saaben: avbruten vänster sidospegel, krosskada i övre vänstra hörnet av vindrutan, skador på stolpen mellan de vänstra sidorutorna och skador på dithörande kromlister, sönderslagen vindavvisare ovanför vänster sidofönster, skador i innertaket ovanför förardörren samt skador på motorhuvens vänstra sida.

Genom de inblandade personernas berättelser är följande ostridigt. Kent O körde in på familjen I:s gårdsplan när familjen satt i sin Saab, på väg hemifrån. Bilarna stannade jämsides, med fören riktade mot varandra. Sidorutorna på bilarnas förarfönster var i höjd med varandra. Kent O var mycket upprörd över att Rune I kort tid dessförinnan hade stulit saker ur hans bil och tog fram en brandyxa. Beträffande det följande händelseförloppet skiljer sig de inblandades berättelser något. Vid bedömningen av vilken berättelse som skall vinna tilltro konstaterar TR:n följande. Rune I har gett en detaljerad och konsekvent berättelse utan några motsägelser. Han har på ett klart och tydligt sätt redogjort för händelseförloppet och den rädsla han känt utan att det framstått som om han försökt att överdriva någonting. Hans berättelse måste emellertid bedömas med försiktighet med hänsyn till hans och Kent O:s tidigare mellanhavanden. TR:n finner därför att hans berättelse skall läggas till grund för bedömningen endast om den stöds av övrig bevisning i målet. Birgitta Å har lämnat en berättelse som i allt väsentligt stöder Rune I:s. Hon har lämnat en klar och nyanserad redogörelse av händelseförloppet. Hennes berättelse innehåller inte några motsägelser. TR:n har fått den uppfattningen att hon varit noggrann med att inte ange något som hon inte är helt säker på. TR:n fäster stor tilltro till hennes berättelse. Birgitta Å:s och Rune I:s uppgifter att Kent O utdelat flera slag med yxan stöds av de skador som ostridigt uppkommit på Saaben. Kent O:s berättelse om hur Rune I åsamkat vissa av skadorna - och skador på hans egen bil - har saknat detaljer och innehållit motsägelser. TR:n finner därför att berättelsen kan lämnas utan avseende. Birgitta Å:s och Rune I:s berättelser stöds även av Kent O:s egna uppgifter angående inledningsskedet av händelseförloppet. Han har uppgett att han har mattat med yxan mot Rune I:s huvud och att yxan for genom vindavvisaren in i bilen. Kent O har även uppgett att han vid tillfället var väldigt upprörd och att han inte kan utesluta att han uttalade de hot som påståtts. Vid en samlad bedömning av vad som förekommit finner TR:n att Rune I:s och Birgitta Å:s berättelser skall vinna tilltro framför Kent O:s och läggas till grund för ansvarsbedömningen. Vid en sammanvägning av lämnade berättelser och vad som i övrigt framkommit finner TR:n det utrett att Kent O har utdelat ett flertal slag mot Rune I:s huvud och samtidigt uttalat hot med innebörd att han skall slå ihjäl Rune I.

Vid bedömningen av om gärningen är att bedöma som försök till grov misshandel konstaterar TR:n följande. För att ett försöksbrott skall anses föreligga erfordras att någon påbörjat utförandet av visst brott och att det förelegat fara för brottets fullbordan eller att sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten. Genom att höja yxan och inleda rörelsen med yxan mot Rune I:s huvud har Kent O påbörjat utförandet av brottet och det har redan vid denna tidpunkt, med hänsyn bl a till det korta avstånd som förelåg mellan Kent O och Rune I, förelegat konkret fara för att yxan skulle träffa Rune I och brottet därigenom fullbordas. Om brottet hade fullbordats hade det varit att rubricera som grov misshandel med hänsyn bl a till att gärningen begåtts med ett livsfarligt vapen och till att Kent O genom sitt handlingssätt visat stor hänsynslöshet.

Vad gäller frågan om vilket uppsåt Kent O hade gör TR:n följande bedömning. Kent O var provocerad av att Rune I kort tid före aktuell händelse hade tillgripit saker ur hans bil. Han var upprörd och befann sig i ett närmast besinningslöst tillstånd. I detta tillstånd tog han fram en yxa som låg i bilen. TR:n finner inte skäl att ifrågasätta Kent O:s uppgift att han inte förrän i aktuellt ögonblick kom att tänka på yxan. Gärningen var således inte planerad. Samtidigt som han mättade ett flertal slag med yxan mot Rune I:s huvud uttalade han hotelser av innebörd att han skulle döda Rune I. Rune I undkom skador genom att väja undan för yxan och genom att Kent O:s handlande avbröts av att yxan fastnade i bilens innertak. Sammantaget finner TR:n att Kent O:s handlingssätt med styrka talar för att han hade för avsikt att skada Rune I. Kent O måste i vart fall ha insett risken för att Rune I skulle åsamkas allvarlig kroppsskada och med hänsyn till Kent O:s upprörda sinnesstämning, de hot han uttalade och det sätt på vilket han använde det livsfarliga vapnet, finner TR:n även att det kan hållas för visst att han skulle ha företagit gärningen även om han hade varit säker på att han skulle åsamka Rune I allvarlig kroppsskada. Det är således utrett att Kent O när han utdelade yxslagen, haft åtminstone ett eventuellt uppsåt att skada Rune I.

Åklagaren har yrkat att Kent O skall fällas till ansvar för försök till grov misshandel och för olaga hot, grovt brott. TR:n finner emellertid att det sistnämnda brottet konsumeras av brottet försök till grov misshandel, vilket brott Kent O skall fällas till ansvar för.

Skadeståndsdelen.

Vid denna utgång i ansvarsdelen är Kent O skadeståndsskyldig mot Rune I. TR:n finner inte att Rune I på något sätt har varit medvållande till de skador han åsamkats varför någon jämkning av skadeståndet inte skall ske. Vad gäller ersättning för sveda och värk gör TR:n följande bedömning. Skadestånd till den som har tillfogats personskada omfattar ersättning för sveda och värk (5 kap 1 § skadeståndslagen). Härmed avses i huvudsak fysiskt och psykiskt lidande under akut sjukdomstid. För att ersättning skall kunna utgå för psykiskt lidande krävs att medicinskt påvisbara psykiska besvär har uppkommit. Rune I har uppgett att han mått psykiskt dåligt i samband med händelsen, vilket främst tagit sig i uttryck i form av sömnsvårigheter. Mot bakgrund av rådande praxis beträffande ersättning för sveda och värk finner TR:n att Rune I får anses skäligen tillgodosedd med en ersättning om 2 500 kr. Vad härefter gäller ersättning för kränkning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen konstaterar TR:n följande. Bestämmelsen tar sikte på den kränkning av den personliga integriteten som brottet kan medföra och är inte tillämplig i fråga om lidande som är medicinskt påvisbart. Den senare formen av lidande är att hänföra till personskada och ersätts som sveda och värk. Ersättning för kränkning avser att utgöra en kompensation för den oro och det obehag brottsoffret känt med anledning av brottet. Förevarande brott är av sådan beskaffenhet att det typiskt sett ger upphov till en betydande integritetskränkning varför ersättning för kränkning skall utgå i målet. TR:n fastställer ersättningens storlek till skäliga 10 000 kr. Vad gäller ersättning för förlorad arbetsförtjänst finner TR:n inte att Rune I mot Kent O:s bestridande, har styrkt att han drabbats av påstådd skada. Rune I:s uppgifter i denna del har varit oprecisa och kan inte utan ytterligare utredning tas för goda. TR:n beaktar härvid att Rune I utan svårighet torde ha kunnat prestera kompletterande bevisning i denna del. Yrkandet om ersättning för inkomstförlust skall därför lämnas utan bifall. Beträffande yrkad ersättning för skador på bil gör TR:n följande bedömning. Som redovisats ovan under ansvarsdelen finner TR:n utrett att Kent O vållat de i målet påstådda skadorna på Saaben. Det förhållandet att skadorna inte har reparerats och att Rune I på grund därav ännu inte har drabbats av en faktisk kostnad, utgör inte hinder mot att ålägga skadevållaren skadeståndsskyldighet. Det väsentliga i skadeståndsrättsligt hänseende är att en skada har uppkommit. TR:n, som inte finner skäl att betvivla riktigheten av Rune I:s påstående att han är ägare till Saaben, finner att yrkat belopp är skäligt mot bakgrund av de omfattande skador som uppkommit. Kent O skall därför utge ersättning till Rune I för skador på bilen med 5 000 kr.

Rebecca I har yrkat ersättning med 5 000 kr för sveda och värk. Hon satt i bilen när hennes pappa Rune I utsattes för förevarande brott. Hennes föräldrar har uppgett att hon efter händelsen drabbades av psykiska besvär bestående i sömnsvårigheter. Som redovisats närmast ovan avser ersättning för sveda och värk bl a ersättning för personskada i form av psykiskt lidande under akut sjukdomstid. TR:n finner utrett att Rebecca I har drabbats av sådan skada till följd av händelsen. TR:n har vidare att pröva om Kent O:s skadeståndsskyldighet omfattar Rebecca I:s skador. Som regel är endast den mot vilken brottet primärt riktar sig berättigad till skadestånd. Skälet härför är den inom skadeståndsrätten grundläggande principen att det skall föreligga adekvat kausalitet mellan en handling och en inträffad skada. Genom principen skyddas gärningsmannen från att förpliktas ersätta skador som inte kan anses utgöra en typisk eller beräknelig följd av det ansvarsgrundande beteendet. Med hänsyn till att Rebecca I var närvarande när brottet förövades mot hennes pappa och till att detta förhållande var känt för Kent O måste Rebecca I:s skador anses utgöra en sådan beräknelig följd av Kent O:s handlande att han inte kan undgå skadeståndsskyldighet. TR:n finner att Rebecca I är skäligen tillgodosedd med en ersättning för sveda och värk med 2 500 kr.

Påföljd.

Kent O förekommer under nio avsnitt i kriminalregistret, senast genom en dom av d 18 juni 1996 då han dömdes för försök till bedrägeri och urkundsförfalskning till fängelse två månader. Genom domen förklarades även villkorligt medgiven frihet om en månad förverkad. Verkställigheten påbörjades d 23 sept 1996 och pågick vid tiden för huvudförhandlingen i förevarande mål. Dessförinnan dömdes han d 14 juni 1995 för att ha fört fordon trots körförbud. Tidigare ådömt fängelse förordnades avse även detta brott. Han dömdes vidare d 28 sept 1994 för olaga hot, hemfridsbrott, anstiftan till urkundsförfalskning och för narkotikabrott till fängelse tre månader. Av i målet inhämtat yttrande från frivårdsmyndigheten framgår bl a följande. Kent O har drivit en maskinverkstad men har nyligen sålt firman. Han planerar nu att börja arbeta vid Karamello Naturello AB i Älvkarleby. Han har tidigare missbrukat narkotika i form av amfetamin och har under det gångna året haft ett eller annat återfall i amfetaminmissbruk. Det mesta talar för att övervakning är påkallad. Frivårdsmyndigheten kan emellertid inte förorda en frivårdspåföljd för nu aktuella brott eftersom något konstruktivt innehåll i en övervakning inte diskuterats med Kent O.

Kent O skall dömas för försök till grov misshandel, brott mot knivlagen och två narkotikabrott som är att bedöma som ringa. De sistnämnda tre brotten har ett straffvärde som ligger på bötesnivå och påverkar endast i mindre mån den samlade brottslighetens straffvärde. Straffvärdet för det försök till grov misshandel som Kent O har gjort sig skyldig till uppgår enligt TR:ns mening till i vart fall ett års fängelse. TR:n har vid bedömningen av straffvärdet framför allt beaktat den fara och den kränkning gärningen inneburit. Brottet är av sådan art att någon annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga. Vid bedömningen av fängelsestraffets längd har TR:n med stöd av 34 kap 3 § 2 st BrB beaktat att nu aktuellt brott har begåtts innan tidigare domar på fängelse börjat verkställas. TR:n har vidare med stöd av 29 kap 5 § 1 st sjunde punkten BrB beaktat att en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid förflutit sedan brottet begicks. I bedömningen har även beaktats de brott på bötesnivå som Kent O gjort sig skyldig till. Kent O skall dömas särskilt för nu aktuell brottslighet.

Domslut. TR:n dömde Kent O för försök till grov misshandel enligt 3 kap 6 och 11 §§ samt 23 kap 1 §, allt BrB, för narkotikabrott enligt 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) samt för brott mot knivlagen enligt 1 och 4 §§ knivlagen (1988:254) till fängelse åtta månader. Kent O förpliktades vidare att utge skadestånd till Rune I med 17 500 kr och till Rebecca I med 2 500 kr, allt jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 19 nov 1996 till dess betalning sker.

Rune I dömdes för egenmäktigt förfarande enligt 8 kap 8 § BrB och för olaga hot mot Kent O enligt 4 kap 5 § BrB till villkorlig dom och 60 dagsböter å 30 kr. Rune I förpliktades vidare att utge skadestånd till Kent O i samband med domen för olaga hot med 1 500 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 21 nos, 1996 till dess betalning sker.

Kent O, Rune I och Rebecca I överklagade i Svea HovR

Kent O yrkade att han skulle frikännas från ansvar för försök till grov misshandel och för brott mot knivlagen. Han yrkade vidare att han skulle befrias från skadeståndsskyldighet men, för det fall att han skulle fällas till ansvar för försök till grov misshandel, vitsordade han de av TR:n utdömda skadeståndsbeloppen som skäliga. I påföljdsdelen yrkade han i första hand böter och i andra hand skyddstillsyn. Han yrkade i vart fall strafflindring.

Rune I yrkade att han skulle frikännas från ansvar för olaga hot och att han skulle befrias från skyldighet att betala skadestånd till Kent O. Han yrkade att skadeståndet i vart fall inte skulle bestämmas till högre belopp än det som han vitsordade vid TR:n. Han yrkade vidare fullt bifall till sin egen skadeståndstalan. Han yrkade i påföljdsdelen böter.

Rebecca I yrkade fullt bifall till sitt skadeståndsyrkande. Part bestred motparts ändringsyrkanden.

HovR:n (hovrättsråden Holmquist och Swahn, hovrättsassessorn Bröms, referent, samt nämndemännen Frisk och Reichenberg) anförde i dom d 8 dec 1997, såvitt nu är av intresse:

Utredningen i HovR:n.

Rune I och Birgitta Å har hörts på nytt i HovR:n. Båda har i allt väsentligt lämnat samma uppgifter som vid TR:n såsom dessa har antecknas i TR:ns dom.

Kent O har uteblivit från huvudförhandlingen. Hans överklagande har trots detta prövats i sak. Därvid har hans uppgifter vid TR:n förebringats genom uppspelning av bandupptagningen av förhöret med honom i hans egenskap av målsägande och i övrigt lästs upp såsom de har antecknats i TR:ns dom.

Vittnet Mikael Janssons uppgifter har förebringats genom att de lästs upp från TR:ns dom.

Parterna har åberopat samma skriftliga bevisning som vid TR:n. HovR:ns domskäl.

Åtalet för försök till grov misshandel (Kent O)

Ansvar. HovR:n gör i allt väsentligt samma överväganden och samma bedömning som TR:n vad gäller Kent O:s artsvar för gärningen. Liksom TR:n finner HovR:n att Kent O skall dömas för försök till grov misshandel.

Skadestånd. Vad gäller skadeståndet till Rune I gör HovR:n inte någon annan bedömning än den TR:n har gjort. TR:ns dom skall därför inte ändras i denna del.

När det gäller Rebecca I:s skadeståndsyrkande delar HovR:n TR:ns bedömning att hon har lidit skada till följd av den gärning som Kent O döms för och att hon härigenom är berättigad till skadestånd.

Rune I och Birgitta Å har berättat att dottern under en lång tid efter händelsen sov dåligt om nätterna och var rädd för att "mannen med yxan" skulle komma tillbaka. Hon känner enligt föräldrarna fortfarande obehag i vissa situationer när hon påminns om händelsen.

HovR:n anser att Rebecca L med hänsyn till att hon var bara tre år gammal vid gärningstillfället och på grund av sin låga ålder kan antas ha haft särskilt svårt att bearbeta sin rädsla, är berättigad till ett högre skadestånd för sveda och värk än det av TR:n utdömda. HovR:n bestämmer skadeståndet till yrkade 5 000 kr.

Påföljd.

Kent O. HovR:n delar TR:ns bedömning vad gäller såväl påföljdsval som straffmätning. TR:ns dom skall därför inte ändras i denna del.

HovR:ns domslut. HovR:n ändrade TR:ns dom i fråga om Kent O endast på så sätt att Kent O förpliktades betala skadestånd till Rebecca I med 5 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 19 nov 1996 till dess betalning sker.

I fråga om Rune I ändrades TR:ns dom på så sätt att åtalet för olaga hot mot Kent O enligt åtalspunkten 3 ogillades, att Kent O:s skadeståndstalan lämnades utan bifall och att antalet dagsböter i förening med villkorlig dom nedsattes till 40.

Kent O (offentlig försvarare advokaten Per Gratte) överklagade och yrkade att han skulle frikännas från ansvar för försök till grov misshandel och för brott mot knivlagen. Han yrkade vidare att han skulle befrias från skadeståndsskyldighet samt att påföljden skulle bestämmas i första hand till böter och i andra hand till skyddstillsyn. Han yrkade i vart fall strafflindring.

Kent O yrkade också att målet skulle återförvisas till HovR:n för förnyad handläggning på den grunden att HovR:n begick ett grovt rättegångsfel genom att företa målet till huvudförhandling utan att han var personligen närvarande.

HD meddelade d 12 okt 1998 prövningstillstånd beträffande frågan huruvida det d 1 dec 1997 förelåg hinder för huvudförhandling i HovR:n på den grunden att Kent O hade laga förfall för sin utevaro. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklarades vilande. Den 3 febr 1999 utvidgade HD det meddelade prövningstillståndet till att avse frågan huruvida det d 1 dec 1997 förelåg hinder för huvudförhandling i HovR:n på den grunden att Kent O hade laga förfall för sin utevaro eller på någon annan grund.

Riksåklagaren, Rune I och Rebecca I bestred att det d 1 dec 1997 förelåg hinder för huvudförhandling i HovR:n.

Målet avgjordes efter föredragning.

HD (JustR:n Lars K Beckman, Westlander, referent, Victor, Pripp och Håstad) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Sedan Kent O överklagat TR:ns dom med yrkande bl a om frikännande från ansvar för försök till grov misshandel och brott mot knivlagen samt befrielse från skadeståndsskyldighet, satte HovR:n ut målet till huvudförhandling d 1 dec 1997. Kent O, som kallats att inställa sig personligen, inställde sig endast genom ombud. HovR:n prövade målet.

I HD har Kent O åberopat bl a att hans personliga inställelse sannolikt skulle ha haft en avgörande betydelse för HovR:ns bedömning. Enligt 21 kap 2 § RB gäller bl a att den tilltalade är skyldig att infinna sig personligen vid huvudförhandling i HovR:n om hans närvaro inte kan antas sakna betydelse för utredningen.

Enligt 51 kap 21 § 1 st andra meningen RB gäller att ett överklagande förfaller om en enskild klagande, som förelagts att infinna sig personligen, inställer sig endast genom ombud och HovR:n inte anser sig ändå kunna avgöra målet. I fjärde stycket andra meningen anges att HovR:n får avgöra målet om en enskild klagande som förelagts personlig inställelse inställt sig endast genom ombud.

Redan från början gällde enligt RB att HovR:n hade möjlighet att avgöra ett brottmål när den tilltalade, som kallats att komma personligen, inställt sig endast genom ombud. Processlagberedningen uttalade härvid bl a att det i regel var erforderligt att höra den tilltalade i sådana fall då det var fråga om frihetsstraff eller skyddsåtgärd (se NJA II 1943 s 668). De nyss berörda bestämmelserna i 51 kap 21 § tillkom år 1984 (genom ändring i dåvarande 19 §). I förarbetena uttalade departementschefen att HovR:n i första hand skall undersöka om det är möjligt att avgöra målet i sak på det tillgängliga materialet och först därefter utnyttja möjligheten att förklara överklagandet förfallet. Ett grundläggande krav för att ta upp målet till prövning var enligt departementschefen naturligtvis, som i alla brottmål, att HovR:n kan få ett tillräckligt underlag för ett materiellt avgörande utan den klagandes personliga medverkan (se prop 1983/84:78 s 52 f).

Av handlingarna i målet framgår att målet rör brott med ett relativt högt straffvärde. HovR:n hade i fråga om händelseförloppet beträffande försök till grov misshandel bl a att avgöra om tilltro skulle fästas till Kent O:s uppgifter eller till de uppgifter som lämnats av målsäganden Rune I och dennes sambo. Vidare skulle bedömas vilket uppsåt som kunde läggas Kent O till last i fråga om detta brott. Därtill kom frågan om vilken påföljd som skulle väljas. Kent O:s personliga närvaro skulle härvid ha varit av betydelse för att HovR:n skulle få ett tillräckligt underlag för sin bedömning av såväl åtalet som de enskilda anspråken.

På grund av det anförda finner HD att HovR:n inte borde ha avgjort målet i Kent O:s personliga frånvaro. Hinder förelåg alltså mot att företa målet till huvudförhandling d 1 dec 1997. Att HovR:n trots detta företagit målet till huvudförhandling måste anses utgöra ett sådant rättegångsfel som medför att HovR:ns dom vad avser Kent O:s överklagande skall undanröjas och målet visas åter till HovR:n för förnyad handläggning.

HD:s avgörande. HD förklarar att det d 1 dec 1997 förelåg hinder för huvudförhandling i HovR:n vad avser Kent O:s överklagande.

HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt samt undanröjer HovR:ns dom i vad den avser Kent O:s överklagande utom beslutet om ersättning till Per Gratte och visar målet åter till HovR:n för förnyad handläggning.

HD:s beslut meddelades d g juni 1999 (mål nr B 125-98).

NJA 1983 s. 401

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1999-06-09

Målnummer:
B 125-98