I ett som mellandom rubricerat avgörande har en TR avgjort ett mål i dess helhet. Då parterna endast beretts tillfälle att slutföra sin talan såvitt avsåg mellandomstemat har sådant rättegångsfel ansetts föreligga att det funnits synnerliga skäl för prövningstillstånd i HovR:n.


Lagrum:
17 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740); 17 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740); 42 kap. 18 § första st. 5 p. rättegångsbalken (1942:740); 42 kap. 18 § andra st. rättegångsbalken (1942:740); 49 kap. 1 § andra st. rättegångsbalken (1942:740); 49 kap. 12 § rättegångsbalken (1942:740); 49 kap. 14 § rättegångsbalken (1942:740); 50 kap. 28 § rättegångsbalken (1942:740)

Sune G förde efter stämning å Pearl Consult AB vid Östersunds TR den talan som framgår av TR:ns här nedan återgivna avgörande.

TR:n (rådmannen Asklund) anförde i avgörande d 12 okt 1994, vilket av TR:n betecknades som mellandom: Yrkanden m m. Sune G har i stämningsansökan, vilken inkom d 9 maj 1994, yrkat att TR:n förpliktar Pearl Consult AB (nedan kallat bolaget) att utge dels kapitalbeloppet 4 720 kr, dels skadestånd avseende psykiskt lidande, allt jämte ränta enligt 6 § räntelagen från delgivningsdagen till dess betalning sker. Därutöver yrkas ersättning för rättegångskostnader. Som grund för yrkandena ligger ett avtal om en 4-dagars kryssning med företaget Baltic Express Line AB. Genom att bolaget har serverat undermåliga måltider har bolagets handlande stridit mot tro och heder. Bolaget har såsom återförsäljare att ansvara mot resenären på samma sätt som arrangören, Baltic Line.

Pearl Consult bestrider yrkandena. Som grund för bestridandet anför bolaget att det inte är att anse som part i avtalet då det endast agerat i egenskap av återförsäljare och inte ansvarar för någon del av avtalets fullgörande.

Parterna har utvecklat sin talan i fråga om den s k saklegitimationen på sätt framgår av akten i målet.

TR:n har, efter samråd med parterna, avgjort nämnda fråga genom s k mellandom utan huvudförhandling.

Domskäl. Sune G har stämt in Pearl Consult i egenskap av återförsäljare för den aktuella s k paketresan (kryssningen). Pearl Consults organisations-, postgiro- samt telefonnummer finns angivet på bl a bekräftelsen/biljetten till 4-dagarskryssen. Den väsentliga rubriktexten anger dock firman "Baltic Line". Avtalet ger därför ett "rörigt" intryck i nämnda avseende. Emellertid är den avgörande frågan huruvida Sune G kan vid avtalsslutet/bokningen ha bibringats uppfattningen att bolaget varit avtalspart. Sune G har inte någon gång påstått att han vid kontakt med bokningskontoret i Åre blivit informerad om att kontoret var knutet till bolaget såsom återförsäljare. Inte heller finns bolagets firma angiven på något ställe i avtalet/bekräftelsen beträffande resan i fråga. Allt har sammanfattningsvis skett i Baltic Lines namn. Att bolagets registreringsnummer m m finns angivet på bokningsbekräftelsen föranleder ej till annan slutsats.

Sammantaget kan därför avtal inte anses ha ingåtts mellan återförsäljaren Pearl Consult och Sune G, något som enligt 9 § lag (1992:1672) om paketresor är en förutsättning för att återförsäljaren skall anses ansvarig. Bolaget har således inget ansvar enligt nämnda lagrum för researrangemanget.

Med anledning härav ogillar TR:n käromålet.

Domslut.

1. Käromålet ogillas.

2. Sune G förpliktas att ersätta Pearl Consult AB för rättegångskostnader med 5 000 kr i ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Sune G överklagade i HovR:n för Nedre Norrland.

HovR:n (hovrättslagmannen Hegrelius Jonson, hovrättsrådet Sterner och hovrättsassessorn Näslund, referent) anförde i slutligt beslut d 31 okt 1996, såvitt angick själva saken: HovR:n finner ej skäl att meddela prövningstillstånd, i följd varav TR:ns dom skall stå fast.

Sune G överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n.

Pearl Consult AB inkom med svarsskrivelse. Målet avgjordes efter föredragning

Föredraganden, RevSekr Ek, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. TR:n har genom mellandom ogillat käromålet och därigenom skilt målet från sig.

Av 17 kap 5 § RB och förarbetena till denna paragraf framgår att en mellandom alltid skall följas av ett slutligt avgörande av målet genom dom eller slutligt beslut. Gällande rätt ger således inte stöd för TR:ns förfarande, att låta prövningen av en uppkommen mellandomsfråga direkt leda till ett slutligt avgörande av målet.

Med hänsyn till det anförda bör tillstånd till målets prövning i HovR:n meddelas med stöd av 49 kap 14 § 3 RB.

HD:s avgörande. Med upphävande av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n.

HD (JustR:n Lind, Svensson, Victor och Pripp, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Av 49 kap 14 § RB följer att en HovR får meddela prövningstillstånd endast om överklagandet har prejudikatintresse eller om det finns anledning att ändra TR:ns domslut eller annars synnerliga skäl för att pröva överklagandet. Synnerliga skäl kan föreligga bl a om det förekommit något sådant rättegångsfel vid TR:n att dess dom bör undanröjas.

Av TR:ns dom och handlingar i TR:ns akt framgår att parterna varit överens om att TR:n skulle genom mellandom pröva frågan om bolaget var att anse som part i det av Sune G åberopade avtalet. TR:n kom emellertid att i domen göra en vidare prövning än så genom att på närmare angivna skäl ogilla käromålet. TR:n tog således slutlig ställning i sak till Sune G:s talan och beslutade också i domen om rättegångskostnaderna i målet. Med denna handläggning kom TR:n att helt skilja målet ifrån sig, dvs rätten meddelade en slutlig dom.

Frågan är då om TR:n handlade fel när den i anslutning till prövningen av den fråga som tagits upp i mellandomstemat direkt övergick till att pröva målet i dess helhet (jfr Chefsjustitieombudsmannens beslut d 7 febr 1992 i ärende 484-1990, 1992/93J01 och Lindell, Civilprocessen, 1998, s 304). Inledningsvis kan konstateras att det inte finns någon skyldighet för en domstol att fullfölja ett beslut om att genom mellandom pröva en uppkommen fråga. Domstolen kan, om den finner skäl för det, häva sitt beslut och i stället låta företa målet till slutligt avgörande (se Ekelöf, Rättegång V, 6 uppl, s 179 not 45 och s 181 ff jfr Boman i Festskrift till Lars Welamson, s 96 ff). En förutsättning för ett sådant avgörande är dock att målet är färdigberett. I det fall målet företas till avgörande utan huvudförhandling skall parterna dessförinnan ha slutfört eller beretts tillfälle att slutföra sin talan i målet i dess helhet. Någon alternativ handläggningsordning ger inte RB, om domstolen avser att meddela ett slutligt avgörande i sak.

Av handlingarna framgår att TR:n hade utformat mellandomstemat efter samråd med parterna och att dessa endast i denna del hade slutfört sin talan. Förutsättningar för att meddela en slutlig dom i målet förelåg inte. Rättegångsfelet är av det slaget att det finns synnerliga skäl att meddela prövningstillstånd i HovR:n.

HD:s avgörande. Med upphävande av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n.

JustR Håstad var skiljaktig och anförde: Frågan om avtal ingåtts mellan resenären Sune G och återförsäljaren Pearl Consult AB var av omedelbar betydelse för utgången. Sune G hade inte åberopat någon alternativ grund för bolagets ansvar. Sedan TR:n efter samråd med parterna beslutat om en mellandom, hade dessa slutfört sin talan i denna del och beretts tillfälle inge kostnadsräkningar. Under sådana förhållanden hade TR:n möjlighet att, efter fastställelse av att avtal inte ingåtts mellan parterna, häva beslutet om mellandom och i stället skilja sig från målet genom slutlig dom (se Boman i Festskrift till Lars Welamson s 96 ff). I TR:ns domslut ogillades käromålet. Domen betecknades emellertid felaktigt som en mellandom. Detta fel är inte av beskaffenhet att föranleda undanröjande av domen. Prövningstillstånd i HovR:n behövs därför inte av denna anledning. Då inte heller någon annan grund framkommit för prövningstillstånd i HovR:n, fastställer jag HovR:ns beslut.

HD:s beslut meddelades d 10 mars 1999 (mål nr Ö 5405-96).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1999-03-10

Målnummer:
Ö5405-96