I ärende om kostnadsersättning till konkursförvaltare har 31 kap 2 § RB ansetts tillämplig. Kostnaden för ombud har emellertid i målet inte ansetts vara skäligen motiverad för att förvaltaren skulle kunna ta tillvara sin rätt.


Lagrum:
16 kap. 2 § konkurslagen (1987:672); 31 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)

Advokaten Lars S var förordnad till konkursförvaltare i Rolf N:s konkurs, som av Stockholms TR på konkursförvaltarens yrkande avskrevs enligt 10 kap 1 § KL d 5 febr 1996. TR:n avslog i sitt beslut i en viss punkt förvaltarens yrkande om ersättning för kostnader.

Lars S överklagade i Svea HovR och företräddes i HovR:n av annan advokat såsom ombud. I HovR:n yrkade Lars S - förutom ändring i själva saken - ersättning för rättegångskostnader i HovR:n med 2 500 kr exklusive mervärdesskatt.

HovR:n biföll i slutligt beslut d 28 jan 1997 Lars S ändringsyrkande i själva saken men yttrade sig däremot inte över hans yrkande om ersättning för rättegångskostnader i HovR:n.

Lars S (ombud advokaten Svante Olofsson) överklagade och yrkade i första hand att HD skulle förplikta staten att ersätta honom för rättegångskostnader i HovR:n med 2 500 kr och i andra hand att HD skulle återförvisa målet till HovR:n för prövning av kostnadsyrkandet.

Riksskatteverket hade inte någon erinran mot att målet återförvisades till HovR:n men yrkade att HD, om målet prövades i sak, skulle avslå överklagandet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Skeppstedt, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Lars S yrkade i HovR:n ersättning för rättegångskostnader med 2 500 kr. HovR:n underlät att pröva yrkandet i samband med att HovR:n skilde målet ifrån sig. HovR:n gjorde sig därigenom skyldig till rättegångsfel som haft betydelse för utgången i målet. Felet kan utan väsentlig olägenhet avhjälpas i HD.

Rolf N försattes i konkurs på egen begäran. Efter att det konstaterats att det i boet inte fanns några tillgångar som översteg gäldenärens beneficium, avskrev TR:n konkursen med stöd av 10 kap 1 § KL. Det åligger staten att enligt bestämmelsen i 14 kap 2 § KL svara för konkurskostnaderna. Frågan är om en konkursförvaltare i en sådan situation har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i HovR:n efter att han överklagat ett tingsrättsbeslut om kostnadsersättning i konkursen, och tillsynsmyndigheten är hans enda motpart.

Enligt 16 kap 2 § KL gäller i konkursärenden RB:s bestämmelser om tvistemål i tillämpliga delar, om inte något annat sägs i KL. Den i målet aktuella frågan har inte reglerats särskilt.

Inför genomförandet av den nya KL yttrade lagrådet "att det inom ramen för det nya begreppet konkursärendet kan förekomma processer som har avsevärd likhet med ordinära tvistemål och vari kostnadsspörsmålen bör lösas enligt RB:s allmänna regler i ämnet" (prop 1986/87:90 s 402).

Tillsynsmyndigheten yttrade sig i HovR:n enligt 14 kap 14,§ KL över förvaltarens ändringsyrkande. Ett sådant yttrande saknar självständig betydelse vid prövningen av en konkursförvaltares rätt till ersättning för egna kostnader i konkursen. Om tillsynsmyndigheten medgivit konkursförvaltarens yrkande hade inte HovR:n varit bunden av detta (jfr NJA I 1996 s 794). Parternas ställning i hovrättsprocessen överensstämde således inte med den i ett ordinärt tvistemål.

I tvister angående ersättning till en offentlig försvarare eller ett biträde enligt rättshjälpslagen har försvararen eller biträdet ingen rätt till ersättning av staten för sina rättegångskostnader (jfr NJA I 1987 s 179). Den nu aktuella processen avsåg i HovR:n konkursförvaltarens rätt till ersättning av staten. Samma överväganden gör sig därvid gällande. Eftersom Lars S:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader i HovR:n saknar laglig grund skall det lämnas utan bifall.

HD:s avgörande. HD lämnar Lars S:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader i HovR:n utan bifall.

HD (JustR:n Gregow, Lind, Svensson, Thorsson, referent, och Victor) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Lars S yrkade i sin egenskap av förvaltare i en konkurs, som skulle avskrivas jämlikt 10 kap 1 § KL (1987:672), ersättning för vissa kostnader. Sedan TR:n avslagit yrkandet vann det bifall i HovR:n, men Lars S:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader i HovR:n prövades inte i samband med att HovR:n skilde målet från sig. Därigenom förekom ett rättegångsfel som utan olägenhet kan avhjälpas här.

Enligt 16 kap 2 § KL gäller i konkursärenden RB:s bestämmelser om tvistemål i tillämpliga delar, om inte något annat sägs i KL. Den sak varom fråga är har inte reglerats i KL. Mot bakgrund härav bör RB:s bestämmelser om rättegångskostnader anses tillämpliga i överklagade ärenden rörande arvode eller kostnadsersättning till förvaltare.

När en myndighet för talan på det allmännas vägnar utan att talan avser statens eller annans enskilda rätt, tillämpas enligt 18 kap 16 § RB i fråga om rättegångskostnaderna balkens 31 kap, om annat inte är föreskrivet. I mål om arvode eller kostnadsersättning till konkursförvaltare för tillsynsmyndigheten, och i HD Riksskatteverket, enligt 16 kap 8 § KL det allmännas talan, och talan gäller inte statens eller annans enskilda rätt.

Med tillämpning av bestämmelsen i 31 kap 2 § RB i ett mål av förevarande slag kan rätten tillerkänna en konkursförvaltare ersättning av allmänna medel för rättegångskostnad. Riksskatteverket har bestritt Lars S:s talan på den grund att han inte i HovR:n yrkat ersättning av allmänna medel. Att Lars S i HovR:n inte uttryckligen angav att ersättning yrkades av allmänna medel utgör inte hinder för att här pröva om han har rätt till sådan ersättning.

Till skillnad från vad som gäller enligt 18 kap RB kan ersättning av allmänna medel enligt 31 kap 2 § samma balk inte utgå för förvaltarens eget arbete. Ersättning förutsätter vidare att kostnaden varit skäligen motiverad för att förvaltaren skulle kunna ta tillvara sin rätt.

Till konkursförvaltare får utses endast personer som uppfyller mycket högt ställda krav på kunskap och erfarenhet (prop 1986/87:90 s 109, jfr prop 1978/79:105 s 156 f). Förvaltaren kan därför inte antas behöva biträde för att utföra sin talan, om rättens beslut i fråga om arvode eller kostnadsersättning överklagas, av andra skäl än för att inbespara eget inte ersättningsgillt arbete. Åtminstone när en tvist om förvaltarens rätt till arvode eller kostnadsersättning rör en avgränsad och föga komplicerad fråga, som i förevarande fall, framstår inte kostnaden för ombud för förvaltaren som motiverad. Överklagandet kan därför inte vinna bifall.

HD:s avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD:s beslut meddelades d 22 dec 1998 (mål nr Ö 583-97).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1998-12-22

Målnummer:
Ö583-97